Gatukostnadsavgifter
När enskilda får stå för notan för nya gator
Gatukostnadsavgift?
• Enskilda fastighetsägare får betala för nya gator i området där de bor.
• Gatuavgifterna är ett verktyg för att genomföra
kommunala detaljplaner. Gatuavgifterna grundar sig på detaljplanen.
• Betalningsansvaret är oberoende av om
fastighetsägaren behöver eller vill ha gatorna.
• Betalningsansvar även då gatorna ska användas av allmänheten.
Anna-Karin Lundberg mot
Tyresö kommun
• Anna-Karin bor i ett gammalt
sommarstugeområde som kommunen vill exploatera för ökad
permanentbosättning.
• Då behövs nya gator – som Anna-Karin Lundberg ska betala 80 000 kr för.
Monica Sandgren mot
Huddinge kommun
• Monica riskerar att få betala ca 200 000 kr i gatuavgifter för vägar som hon
varken behöver eller vill ha.
• De nya gatorna ska trafikeras av allmän trafik och kollektivtrafik.
Lars-Erik Jevås och Christina
Nilsson mot Partille kommun
• Bor i ett område som har förtätats på kommunens initiativ.
• Det fanns redan vägar i området och till Lars-Erik och Christinas fastighet.
• Fick två nya byggrätter i kompensation – som kostade dem ca 220 000 kr extra.
• Fakturerades totalt 300 000 kr för de nya gatorna.
Rolf och Regina Johansson
mot Partille kommun
• Kommunens plan är att låta ett privat husföretag bygga 24 nya småhus i
området.
• Det kostar makarna Johansson 700 000 kr för vägar som de varken behöver eller vill ha.
• Makarna Johansson fick också nya
byggrätter i ”kompensation”, men som kostade dem hundratusentals kronor extra i gatuavgifter.
Vad säger lagen?
• Enligt plan- och bygglagen får kommuner fakturera enskilda fastighetsägare för nya gator.
• Kostnaderna ska fördelas skäligt och rättvist.
• Motiveras av att exploateringen anses vara till nytta för fastighetsägarna.
Tillämpning
• Ca 35 kommuner har tagit ut gatuavgifter någon gång sedan 1990-talet (SOU 2012:91).
• Vi har sett exempel på detta i t.ex. Partille, Tyresö, Huddinge, Stenungsund, Botkyrka och Järfälla.
• Gatuavgifterna fördelas vanligen schematiskt och
baserat på befintlig bebyggelse och nytillkommande bebyggelse (jfr RÅ 1988 ref. 41 och RÅ 1991 ref. 17).
Enskildas äganderätt
• Skyddas i regeringsformen och
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
• Ingrepp måste tillgodose ett angeläget allmänt intresse, och som bedöms väga tyngre än enskilds rätt till sin egendom.
• Systemet med gatukostnadsavgifter är från tiden före det att skyddet för
äganderätten stärktes.
• De kommuner vi har granskat tar inte alls upp frågan om äganderätt i de handlingar som ligger till grund för gatukostnaderna.
• ”Vi läser naturligtvis inte grundlag”
Ansvariga tjänstemän i Tyresö kommun vid samrådsmöte den 17 januari 2013
Och domstolarna?
• Hittills varit allmänt svårt att få gehör hos
domstolarna för äganderättsliga invändningar i frågan.
• Gatuavgifter och detaljplaner överklagas trots sitt nära samband var för sig, och till olika
domstolar.
• Det skapar problem eftersom det bl.a. inte
görs en helhetsbedömning när enskilda både blir av med mark och tvingas betala
gatukostnader.
Förändringar på gång
• Ett nytt lagförslag vill möjliggöra för fler kommuner att ta ut gatuavgifter.
• Avgifterna ska tas ut enligt taxa.
• Nytta kvarstår som motiv till avgiftsuttag.
• Kommunerna ska inte få ta betalt för nya byggrätter förrän de tagits i anspråk.
(Se t.ex. SOU 2012:91, Lagrådsremiss och Lagrådets yttrande avseende nya bestämmelser om gatukostnader)
Jevås-domen (Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt, november 2015)
• Domstolen anser att det strider mot äganderätten att
kommunen tog ut gatukostnader för nya byggrätter med en gång.
• Oproportionerligt att ta betalt för nya byggrätter innan det står klart att det kommer att användas (jfr SOU 2012:91).
• Domstolen ansåg sig dock förhindrad att ändra på detta genom dom.
• Lars-Erik och Christina talan avslogs. Domen har överklagats till Mark- och miljööverdomstolen.
• Enskilda ska inte behöva betala höga kostnader för vägar som de varken
behöver eller vill ha.
