Representationer av femininitet och maskulinitet i tyska och svenska valaffischer

Representationer av femininitet och maskulinitet i tyska och svenska valaffischer 1918-1933.

John Norrman

C-uppsats – Historia HI004G Huvudområde: Kulturhistoria.

Högskolepoäng: 15hp Termin/år: VT2020 Handledare: Roland Anrup Examinator: Per Sörlin

Innehållsförteckning

Inledning 4

Syfte och frågeställningar 5

Valaffischer som källmaterial 6

Avgränsningar 8

Vad är valaffischens funktion? 8

Forskningsläge 10

Teorier och metoder 12

Kulturell representation 13

Ikonografi och ikonologi 14

Masspsykologi och fascistpropaganda 16

Undersökning och diskussion 18

Femininitet 19

Mödrar - beskyddare eller hotad? 19

Hotade kvinnor 21

Väljare - modern kvinnlighet 25

Försvarande kvinnor 29

Diskussion 31

Maskulinitet 33

Den allmänna medborgaren 33

Hotade män 36

Hotande eller försvarande män? 42

Ledare – karikatyrer och personkulter 47

Diskussion 53

Slutsatser 55

Affischernas representationsformer av kvinnor och män 56

Vad förmedlar de? 60

Slutord 63

Sammanfattning 64

Källor 65

Litteratur 66

Bilaga I - bildförteckning 67

2

Inledning

Varje gång det är val till riksdagen, landsting eller EU-parlamentet är valaffischerna, och det som representeras däri, svåra att undvika. Det ligger i representationers maktskapande natur att de påverkar de objekt och subjekt de representerar, då de medvetet eller omedvetet formar vår uppfattning av världen omkring oss. I den här uppsatsen skall jag undersöka vilka representationer av kvinnor och män som förekom i valaffischer i två av 1920-talets nyblivna demokratier; Sverige och Tyskland. Som avgränsning har jag valt Weimarrepublikens livstid, åren efter första världskrigets slut i november 1918 fram till att nazistdiktaturen blev konstitutionell i mars 1933.

Ända sedan början på 1900-talet har valaffischer varit partiers ansikte utåt och huvudsakliga kommunikation med väljare. Affischernas betydelse kan illustreras av att olika svenska valprocesser har fått smeknamn efter affischernas motiv. 1928 års val till andra kammaren gick t ex till historien som

“Kosackvalet”, och präglades av upplevt hot om socialisering, mot privat egendom och traditionella familjestrukturer, rysskräck och stark polemik riktad både åt höger och vänster. ¹

Av de nordiska länderna var det i Sverige motståndet mot demokrati varit som allra störst. 1917 vågade inte högern och kungen längre sätta sig upp mot socialdemokratisk majoritet i andra kammaren och parlamentarismen var ett faktum. Allmän rösträtt trädde i kraft 1921, de svenska medborgarna kunde nu rösta i val till andra kammaren. Den ekonomiska utvecklingen i Sverige startade trögt i början på 1920-talet, men snart följde optimism och den svenska exportindustrin expanderade. Tills börskraschen 1929 drabbade även

1 Johansson, Rune. S​amlande, lättförståelig och eggande? Kosacker, kultur och kvinnor i valaffischer från 1928. ​^{S 230f}​ ​i Andersson, Lars M fl. ​Mer än tusen ord - Bilden och de historiska vetenskaperna​. Nordic Academic Press: Lund. 2001. S 223-243.

3

Sverige, vilket orsakade arbetslöshet och social oro, inte minst uttryckt när svensk militär öppnade eld mot demonstrerande arbetare i Ådalen 1931. ²

För Tyskland får det första världskriget sitt slut när matroser i Kiel-flottan gör myteri den 3:e november 1918, en revolution som sprider sig över landet.

Weimarrepubliken utropas och uppstår under oroliga förhållanden. I Bayern utropas en socialistisk republik, på Berlins gator demonstrerar revolutionära arbetare, men tillfogas ett svårt nederlag i januari 1919 när den socialdemokratiska ledningen förråder dem och allierar sig med armén och de fanatiska frikårerna, i syfte kväsa revolutionen i rädsla för etablerandet av en sovjetisk republik. Socialdemokraternas bundsförvanter deltog senare i de³ flertal kuppförsök mot republiken och blev ofta framträdande nazister.

Fredsfördraget i Versailles 1919 försatte Tyskland i en svår ekonomisk situation med skulder och små handlingsmöjligheter, kantad av inflationen som når sin höjd 1923 och börskrasch 1929. Tyskland var under 1920-talet en fertil⁴ grogrund för den antidemokratiska frustration som till slut visade sin fruktansvärda potential i Nazityskland år 1933.

Syfte och frågeställningar

Uppsatsens syfte är att analysera hur representationer av femininitet och maskulinitet används i tyska och svenska valaffischer inför respektive valprocesser mellan 1918-1933. Arbetet söker svar på frågorna:

− Vilka representationsformer av kvinnor och män förekommer i affischerna?

− Vad förmedlar de?

2 Gustafsson, Harald. ​Nordens historia – En europeisk region under 1200 år. ​^{3:e uppl.}

Lund: Studentlitteratur. 2017. S 234.

3 Gay, Peter. ​Weimarkulturen 1918-1933​. Nora: Nya Doxa. 2003. S164f.

4 Gay, P. 2003. s169, 173.

4

Av frågeställningen framgår att jag anlägger ett genusperspektiv som problematiserar kulturella representationer. Perspektiv utgår från att representationer är en produkt av patriarkala förhållanden, men också ett av de verktyg som skapar och återskapar sådan makthierarki. Kulturella representationer är ett centralt begrepp för mitt arbete och diskuteras i detalj under kapitlet ​Teori och metod​. Forskning kring hur sådan användes i offentliga medium som affischer, blir särskilt intressant under en tid som föregicks av första världskriget och ledde upp till att nazisterna tog makten.

Inte minst för att belysa retorik däri som kanske känns igen i dagens media.

Valaffischer som källmaterial

Uppsatsens källmaterial består av tyska och svenska valaffischer mellan 1918-1933, från det att Weimarrepubliken utropas, 9:e november 1918, till dagen då fullmaktslagen från 23:e mars 1933 gör Hitler till diktator. Det handlar i huvudsak om affischer skapade för de olika riksdagsval och presidentval som hölls under perioden. I Tyskland totalt 11; 1 till nationalförsamlingen år 1919, 8 till riksdagen (åren 1920, maj 1924, december 1924, 1928, 1930, juli 1932, november 1932, och 1933), samt 3 presidentval (1919, 1925 och 1932)​. I Sverige handlar det om 4 riksdagsval (1921, 1924, 1928 och 1932).

I jämförelse av antalet val, kan den svenska parlamentarismen tyckas lugn men så var inte fallet. Den regering som socialdemokraterna bildade 1920 blev kortlivad, likaså de borgerliga som följde, partierna hade svårigheter att bilda majoritet och de Frisinnade och liberalerna befann sig ofta i en vågmästarroll. ⁵ Av de svenska partier som var representerade i valen till andra kammaren under perioden förekommer i den här uppsatsen: Allmänna valmansförbundet

5 Gustafsson, H. 2017. S 236f.

Johansson, R. 2001. S 230.

5

(AVF), Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP), Sveriges kommunistiska parti (SKP) samt Frisinnade folkpartiet.

Också i Tyskland var parlamentismen tumultartad med flera omval, regeringar avgick och ersattes ofta, bland annat i samband med att Versaillesfördraget skulle undertecknas 1919 och efter inflationen 1923. De⁶ partier som fanns representerade i periodens tyska riksdagsval som förekommer i denna uppsats är: Tysklands socialdemokratiska parti (SPD), Tysknationella folkpartiet (DNVP), Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP), Tysklands kommunistiska parti (KPD), samt Tyska demokratiska partiet (DDP). Under perioden förekom även tre presidentval i Weimarrepublikens Tyskland, min undersökning analyserar en affisch från presidentvalet 1932.

Mitt material är hämtat ifrån 4 olika arkiv; Det digitaliserade beståndet av affischer på Deutsches Historisches Museum, Friedrich Arnolds fina samling av tyska affischer mellan 1900-1961, ​Anschläge , Niklas Håkanssons m fl⁷ analys av svenska valaffischer mellan 1911-2010, ​Politik i det offentliga rummet ,⁸ ​Nordiska muséets digitala arkiv, samt en utförlig samling tyska⁹ valaffischer tillgänglig som onlinearkiv. Sekundärt till uppsatsens fokus på¹⁰ förekommande representationer och deras mening, har jag också strävat efter att skapa balans mellan de partier och ideologier som förekommer i uppsatsen.

6 Gay, P. 2003. S 165, 169.

7 Arnold, Friedrich. ​Anschläge - Deutsche Plakate als Dokumente der Zeit 1900-1961​^. Ebenhausen bei München: Langewiesche-Brandt. 1963.

8 Håkansson m fl. ​Politik i det offentliga rummet - Svenska valaffischer 1911-2010​^. Carlsson förlag: Stockholm. 2014.

9 Nordiska Muséet. ​DigitaltMuseum. ​[Sökarkiv]. 2014. Tillgängligt på:

https://digitaltmuseum.se/owners/S-NM​ [senast besökt 24/05/2020].

10 Schuster, Jan. ​Wahlplakate in der Weimarer Republik – Ein Archiv für deutsche Wahlplakate der Zeit von 1919-1933. ​Tillgänglig på:

http://www.wahlplakate-archiv.de/​ [Senast besökt 24/05/2020].

6

Det är svårt att säga exakt hur många bilder jag undersökt, då samma affischer återkommer i olika arkiv, men det rör sig om ungefär 250 tyska affischer och ca 40 svenska. Jag finner däri representationsfomer som jag har kategoriserat utifrån min tolkning av dess motiv, motivets ikonografi, och därefter har bilder som är representativa för varje tema valts ut för kvalitativ analys. Dessa tematiska kategorier utgör undersökningens olika avsnitt och redogörs för inledande under varje rubrik. I undersökningen analyseras 11 svenska och 19 tyska affischer. Denna obalans leder mig till att tona ner undersökningens komparativa slutsatser om skillnader eller likheter i det svenska och tyska materialet.

Valaffischernas bilder är ett värdefullt källmaterial. I boken ​Eyewitnessing, slår David Burke ett slag för bilder som källmaterial, i sin funktion som kvarlevor av ögonvittnande. Burke menar att bilder kan vara bevis för sådant som texter kan missa. Men representationer av verkligheten i konst kan ofta vara diffusa, då de som tolkningar ofta förvrider snarare än reflekterar social verklighet, vilket i sig däremot fungerar som bra bevis för hur bildens samtid ville framställa verkligheten. Därmed är bilders duglighet som källmaterial beroende på historikerns intresse; om det är mentaliteten, ideologier och identitet som är huvudintresse kan bilder vara en ypperlig källa. ¹¹

Avgränsningar

För att besvara mina forskningsfrågor skall jag analysera svenska och tyska valaffischer från valkampanjer under Weimarrepublikens existens: 1918-1933.

Liknande material från tiden före och efter perioden är nog så intressant men faller utanför mitt syfte. Material och avgränsningar är intressanta i relation till valaffischers roll i masskommunikation; under en politiskt och ekonomiskt instabil mellankrigstid, som speglar känslorna och faktorer efter första

11 Burke, David. ​Eyewitnessing​. London: Reaktion Books. 2001. S 30.

7

världskriget men även ledde till andra världskriget. Intressant är även att förstå hur denna kommunikation kan ha skilt sig åt i olika nationella kontexter.

Vad är valaffischens funktion?

Valaffischer fyller ett antal funktioner. Till att börja med är deras huvudsakliga funktion att fungera argumenterande för en politisk gruppering, men den syftar även till att informera och förmedla specifik information till väljaren. De kan exempelvis handla om att presentera en ny politisk kandidat för väljarna, eller helt enkelt att informera hur väljaren rent praktiskt går tillväga för att välja rätt kandidat, vilken valsedel som skall väljas osv.

Valaffischerna skall också påminna och mobilisera inför kommande politiska processer, inte minst fyller de funktionen att förhindra valskolkning. Det är inte ovanligt att detta präglas av ett sorts skuldbeläggande och passiva hot, i förhållande till den plikt och makt väljaren har och förväntas använda enligt den politiska kulturen. Affischerna är även imageskapande; de syftar till att skapa ett förtroende för partiet och bidrar således till dess långsiktiga ​ethos​och image​. Hos extremistpartier kan politiska affischer ämna att provocera fram opinion och tvinga fram debatt med andra partier kring kontroversiella frågor. I affischernas bildrepresentationer sker ofta sådan provokation symboliskt i bild.

Till sist skall valaffischer och plakat vara antingen röstsamlande eller röstflyttande. Ett röstsamlande plakat syftar till att skapa en känsla av samhörighet, att stärka bandet mellan väljare och parti och knyta de redan existerande väljarna närmare partiet. Röstflyttande handlar om att rekrytera nya väljare från andra partier; att övertyga väljaren om varför hen skall rösta på det egna partiet eller inte rösta på ett särskilt parti. ¹²

Argumentationen i en affisch, som all argumentation, är när den innehåller mer än ett påstående, där det första påståendet understöds av de andra.

12 Håkansson m fl. 2014. S 27-30.

8

Argumentationen har tre obligatoriska delar; i ett argument ges ett ​påstående som styrks av en ​grund ​ur vilka vi kan utläsa ​garanten​. Garanten avgörs av avsändaren och mottagare tillsammans, det är en antagen gemensam norm för vad som är bra eller önskvärt och avgörs av grunden. För att illustrera, så diskuteras nedan en valaffisch från Allmänna valmansförbundet 1928 (bild 1, S 17). Här är påståendet “rösta med de borgerliga”, grunden ges när vi uppmanas att “tänk på barnen”. Garanten är här att vi vill att våra barn skall ha det bra.

Denna garant passar nog in på de flesta, men så är det inte alltid. Om affischen istället hade grundat sitt påstående med “tänk på våra barn, privatisera skolsystemet”, så är det inte säkert att lika många mottagare hade instämt.

Affischen skulle också kunna ha innehållit flera grunder, och gör också det, t ex; kommunism som med piska och tvång hotar svenska familjeideal. Under uppsatsens undersökningsdel diskuterar jag mer i detalj hur dessa två grunder och andra syns i affischers ​bildspråk​, men nöjer mig här med att poängtera att grunder kan vara flera. De och argumentationen tar plats även i symboler och bildspråket, inte bara i affischens text. ¹³

Forskningsläge

Steven A Seidman’s ​Posters, Propaganda and Persuasion fokuserar sin analys på valkampanjer i USA, England och Frankrike, men diskuterar även koncist den tyska valkampanjens historia från den misslyckade revolutionens 1840-tal fram till Berlinmurens fall 1989. Seidman belyser valaffischens betydelse för nazismen. Nazistiska valkampanjers metod inspirerades av Gustave Le Bon’s masspsykologi, liksom sin samtids reklamkampanjer från amerikanska ad men som t ex Edward Bernays. Le Bon skrev 1895 att människor kan förmås att begå våldsamma gärningar genom att tillämpa tre principer; ​bekräftelse, repetition och ​smitta.​Bernays och kollegor använde sig

13 Håkansson m fl. 2014. S 38ff.

9

av de två första, nazisterna applicerade även den tredje. ¹⁴ ​Enorma upplagor av valaffischer med enkla och infektiösa motiv och slogans av lögner och överdrifter, där Hitler framställdes som hjälten och visionären. ¹⁵

Horst Reimanns ​Wahlplakate ​analyserar valaffischer från Weimar-republikens Tyskland, men visar tydligt jäv till SPD’s fördel. Det är Reimann allmängiltig att de partier som inte radikalt motsatte sig republiken – SPD, Zentrum, DDP, till och med nationalistiska DNVP - var på rätt sida historien, emedan KPD och NSDAP i artikeln sammanslås som

“systemfientliga”. Det är i sig acceptabelt att kategorisera in partier i för eller emot republiken, men det är förargerligt att artikeln inte problematiserar vilka anledningar partierna bortom mittenpolitiken kan ha haft för sina ståndpunkter mot republiken. Att SPD, efter att nazistdiktaturen var ett faktum, modigt och illegalt kämpade mot denna poängteras, men inte att SPD allierade sig med de frikårer som kom att utgöra den tyska fascismens blodlystna märg. ¹⁶

Weimartyskland hade ett rikt uppslag av valaffischer från republikens många politiska aktörer. Det poängteras av Christina Holtz-Bacha och Eva-Maria Lessinger, som i en artikel analyserar tyska valaffischer från revolutionens år 1848 till valet 2009. Artikeln informerar om trender genom åren, för mellankrigstiden fram till och med 1950-talet påpekas att affischerna inspirerades av tidens moderna konst. Vikt åläggs det som för mitt eget intresse till affischerna; att representationerna däri deltar i en stundvis förvirrande och ofta dramatisk polemik från och åt alla håll. Med tanke på

14 Seidman, Steven A. ​Posters, Propaganda, and Persuasion in Election Campaigns Around the World and Throughout History​. Peter Lang Publ. Inc: New York. 2008. S 184ff.

15 Seidman, S. 2008. S 187ff, 194.

16 Reimann, Horst. ​Wahlplakate​. Universität Heidelberg. 1961. S 9, 11-18.

10

studiens omfång är undersökningen naturligen generaliserande, och djupare analys läggs inte på specifika tidsepoker. ¹⁷

Håkansson m fl ​gör i boken Politik i det offentliga rummet ​en sammanfattande analys av svenska valaffischer under perioden 1911-2010.

Trots sitt stora tidsomfång är analysen fyllig. Utöver sin redogörelse för svenska valaffischers historia och utveckling, berörs bland annat symbolers och logotypers betydelse för valkampanjer, vem som får representera medborgaren i politiska affischer, partiledarens roll, samt metod för att identifiera och analysera affischers olika komponenter. ¹⁸

Rune Johansson har i uppsatsen ​Samlande, lättförståeligt och eggande?​,¹⁹ analyserat högeraffischerna som gav namn åt “kosackvalet” 1928. I sin undersökning kommer han fram till att den inte bara anspelade på högerfrågor såsom privat egendom, lägre skatt, familj och hem. Johansson visar med en ikonografisk analys hur hoten kan sammanfattas som ryska, svenskhet skapades i relation till en brutal ryss och kosack , med retorik som var etniska, sexuella samt präglades av friktion mellan tradition och modernitet. Inte minst mot moderna kvinnor. Men, Johansson analyserar enbart högeraffischer.

I den forskning jag funnit syns studier som problematiserar hur propaganda använder psykologiska verktyg, vem det är som får representera vad i en valkampanj, hur identitet formas i valaffischer och används i en valkampanj.

Johanssons fokus på affischernas identitetsformande funktion, är det närmaste det avstamp jag själv vill fylla ut forskningen med; en analys av hur

17 Holz-Bacha, Christina, Lessinger, Eva-Maria, ​Indispensable and Very Much Alive:

Posters in German Election Campaigns. ​160f, 183. i Holz-Bacha & Johansson, Election Posters Around the Globe - Political Campaigning in the Public Space​^. Cham: Springer. 2017. S 159-186.

18 Håkansson m fl. 2014.

19 Johansson, Rune. 2001.

11

valaffischers kulturella representationer av maskulinitet och femininitet användes i två skilda nationella konfigurationer, och vad de förmedlar, under tiden efter första världskriget fram till att nazistdiktaturen var ett faktum.

Teorier och metoder

Metodologiskt kan valaffischer hanteras på en rad olika vis, från undersökning genom intervjuer och enkäter eller av fysiologiska reaktioner, till mer innehållsanalytiska tillvägagångsätt, bland annat det jag skall tillämpa;

ikonografi ​och ​ikonologi​. Det är en kvalitativt tolkande metod för bildanalys²⁰ som fokuserar på affischernas ​uppenbara ​innehåll och ​inneboende ​betydelser.

För att vidga förståelsen av affischernas inneboende mening kompletteras analysen av ​psykoanalytiska teorier, vilka redogörs för efter en fördjupning i ikonografi enligt konsthistorikern Erwin Panofsky. Men först vill jag klargöra vad ​jag undersöker, nämligen ​kulturella representationer.

Kulturell representation

En kulturell representation är en avbild av objekt eller subjekt i kulturella sammanställningar. Historikern Roland Anrup belyser att representationer uttrycker och skapar en uppfattning, men även dess maktlegitimerande kraft:

A representation refers to a symbol or an image, or to the process of representing to the eye or the mind. Every representation articulates and makes manifest a conviction, which in turn provides the basis for the legitimacy of authority.²¹

Att en representation bidrar till att legitimera auktoritet har att göra med dess normskapande funktion. Affischer, exempelvis, koexisterar med ett

20 Geise, Stephanie & Vigsø, Orla. ​Methodological Approaches to the Analysis of Visual Political Communication Through Election Posters. ​I Holtz-Bacha &

Johansson. 2017. s33-52.

21 Anrup, Roland. ​Marian Imagery: in Spanish and Latin American baroque​^. Göteborg. 2000. S 10.

12

överflöd av andra former av kulturella representationer, konstant anspelande på varann. De utgör ett nätverk som skapar en underförstådd uppfattning av vad som är och inte är verklighet; vad som är bra eller dåligt, eftersträvansvärt eller inte. Tillsammans skapar de ett samhälles axiom, det som är normativt. Enligt konsthistorikern Griselda Pollock påverkas representationens funktion av detta nätverk av ömsesidiga referenser. Dessa representationer samspelar, hänvisar till varandra och samlas kring vissa fasta punkter varvid det skapas en tjock väv av mening som sedan får det uppenbaras, den rådande uppfattningens och det självklaras auktoritet så till den grad att karaktären av representationen elimineras.²² I det uppenbaras auktoritet blockeras representationens ursprungliga form; de upphör att representera självständiga objekt.

Genom att uppmärksamma representationer kan vi undvika socioekonomisk reduktionism; att förenklat förklara allt politiskt och kulturellt genom dess sociala ursprung. Vi kan problematisera åsikten att politik och kultur är självständiga, oavhängiga varann. Representationer är inte en beskrivning av sociala förhållanden så som de är, utan snarare en av de många arenor där sociala skillnader skapas och återskapas.^{23 ​}Detta sker på olika sätt; kulturell appropriering, eller spridande av delade normer och symboler i ett samhälle.

Genom att tänka ett extra varv kring enskilda representationer kan vi tillfälligt bryta loss dem från konfigurationen de är insnärjda i och därmed belysa det herravälde över objekt och hierarki av subjekt som skapas.

Ikonografi och ikonologi

På den berömda bergsklippan El Capitan, i Yosemites nationalpark, kan med lite tur det så kallade “eldfallet” bevittnas, som infaller sent i februari när solnedgången skiner på klippan i precis rätt vinkel, förutsatt att temperaturen är

22 Pollock, Griselda. ​Missing Women: Rethinking Thoughts Images of Women. ​^{1991. S} 230f. I Squiers, Carol. ​Over Exposed: Essays on Contemporary Photography​^{. New} York: New Press. 2000. S 229-246.

23 Anrup, R. 2000. S 12.

13

hög nog att generera tillräckligt mycket smältvatten för att forma ett vattenfall, vilket tillsammans skapar illusionen av att flytande eld rinner ner längs graniten.

Detta fenomen kan vi beskåda fullständigt estetiskt. Det är ett naturligt objekt och saknar därför intention. När ett objekt är av människan skapat är så inte fallet. Då finns intention, ett syfte, antingen kräver det att upplevas estetiskt, eller inte. Objekt som inte kräver att upplevas estetiskt kan kallas praktiska och delas in i två kategorier; kommunikatörer och apparater. De återfinns även i konst, eller objekt som kräver estetisk upplevelse. Visuell konst och poesi är kommunikatörer, men konst kan också vara dekorativa apparater; arkitektur (Eiffel tornet eller Globen), ljusstakar eller finporslin.²⁴ Oavsett om ett objekt beskådas estetiskt eller analytiskt består det av tre beståndsdelar; Materiell form, tema/motiv ​och innehåll. ​För att utvinna de två senare förslår Panofsky en analys med tre stadier; pre-ikonografiskt, ikonografiskt och ikonologiskt stadie.

I det​pre-ikonografiska stadiet​, ägnar vi oss åt objektets primära, naturliga

betydelser. Dessa delas in i två kategorier; de ​faktiska ​- vilka objekt är det som utgör motivet, och de ​expressiva ​- vad är det för känslor som framställs, är ansikten eller förlopp sorgliga, frustrerade eller lyckliga?

Det ikonografiska stadiet ​studerar sekundära, konventionella teman och motiv; vad är ett objekt i ett motiv en representation av i förhållande till motivets kontext? Om vi exempelvis ser en samling figurer vid ett middagsbord som poserar på ett särskilt vis, är det en representation av nattvarden. En kvinna med ett barn i famn är troligen att förstå som Maria och²⁵ Jesus. Panofsky ägnade sig i huvudsak åt renässanskonst, men sådant spårande

24 ​Panofsky, Erwin. ​Meaning in the Visual Arts. 2:a uppl. Storbritannien: Peregrine Books. 1970. ​S 35f.

25 Panofsky, E. 1970. S 51-55.

14

av referenser kan naturligtvis göras i modernare material som påverkas av vårt gemensamma kulturarv. Hur skall motivets objekt uppfattas?

Ikonologiskt stadie ​berör objektets innehåll och inneboende mening. Det handlar om vad objektet avslöjar om grundläggande attityder hos en social entitet; vad säger bilden om sin samtids politiska eller sociala konflikter?

Ikonologi är vad motivets ikonografi avslöjar om producentens världsbild och hur hen försöker påverka betraktaren, vad är motivets syfte? Anrup uttrycker det så, att historikers huvudsakliga intresse är, till skillnad från konsthistorikerns, inte bildens formella aspekter, utan hen skall sträva efter förståelse för hur visuella bilder påverkar tänkande, fantasin och sociala interaktioner i vårt samhälle. Vad berättar ett motiv om sin samtid? ²⁶

Kritik finns mot Panofskys metod. Historikern Reine Rydén skriver att²⁷ ikonografi riskerar att locka analytikern att gå rätt på de symboliska bildelementen, att de naturliga och kompositionella aspekterna missas och därmed riskerar viktig information att gå förlorad. Rydén lyfter fram en kombination av ikonografi och semiotik, där bilder analyseras som ett språk eller teckensystem bestående av komponenter som analyseras individuellt, för att sedan analyseras ikonografiskt och ikonologiskt. Jag menar att problemet som Rydén belyser kan hanteras genom att helt enkelt vara noggrann och medveten om risken. Jag tror också att problemet försvinner när analysen söker efter teman i ett flertal bilder, som styrker varann.

Masspsykologi och fascistpropaganda

Filosofen Theodor Adorno lånar ett antal centrala begrepp från freudiansk masspsykologi för att förstå fascistisk propaganda. Först ut ​personifiering;

istället för att diskutera objektiva sakfrågor eller ideal, lyfts återkommande

26 Anrup, R. 2000. S 17.

27 Rydén, Reine. ”Hur skall vi använda bilder? Ett bidrag till diskussionen om bilder som historiskt källmaterial.“. ​Historisk Tidskrift​ 126:3. 2006, S 491-500.

15

namn på påstådda manliga storheter fram och idealiseras. Personifiering är roten till fascismens fokus på den allsmäktiga ledaren. Han fungerar som en representation av urfadern, omnipotent och otyglad, och kan därför överträffa och ersätta individens fader när individen överger sitt jag till grupp-jagets förmån. ​Identifikation ​är i masspsykologi den mekanism som formar den libidinösa energin till ett band mellan ledare och massan. Det älskade objektet, ledaren, upptas av massans jag och blir en förstoring av individen som en del av massan; en kollektiv förstoring av jaget. Individen identifierar med massan, men massan identifierar inte med ledaren, han idealiseras; ​massan behandlar honom som de skulle behandlat sitt eget jag, de mål individen har satt för sitt eget jag projiceras narcissistiskt på ledaren. Massan måste älska ledaren för att älska sig själv. Det framgår att idealiseringen är kollektiv, delad av människor med liknande disposition och libidinösa drag. ²⁸

Ledaren måste även förmå konststycket att vara det Adorno kallar “ ​a great little man​”; han måste samtidigt vara omnipotent och en vanlig man av folket,²⁹ i syfte att uppfylla följarens önskan att vika sig under hans auktoritet och ha auktoritet samtidigt. I och med att fascistledarens irrationella auktoritet existerar i en värld där den tappar sin legitimitet, genom modern allmänkunskap, anar den lydande massan att ledaren är överflödig. Detta hanteras med att individen, genom att identifiera med grupp-jaget och därmed idealisera ledaren, antar att de själva är tyranner; eftersom massans jag är ledarjagets avbild men individerna aldrig kan bli ledaren, nöjer individen sig med att identifiera med den hänsynslösa förtryckaren medan ledaren idealiseras som den omnipotent store lille mannen. Slicka uppåt, sparka neråt blir den hierarkiska modellen, i det hierarkiska system mellan ledare och massa, men

28 Adorno, Theodor. ​Freudian Theory and the pattern of Fascist Propaganda. ​^S​ ​^139f.

I Adorno, T. ​The Culture Industry​. London: Routledge. 1991. S 132-157.

29 Adorno, T. 1991. S 142.

16

också mellan massans medlemmar, som innebär lydnad mot ledaren och andra högre i gruppenens hierarki, medan de som anses understående trampas ner och förtrycks. I synnerhet utomstående. ³⁰

Since it would be impossible for fascism to win the masses through rational arguments, its propaganda must necessarily be deflected from discursive thinking; it must be oriented psychologically, and has to mobilize irrational, unconscious, regressive processes. This task is facilitated by the frame of mind of all those strata of the population who suffer from senseless frustrations and therefore develop a stunted, irrational mentality. It may well be the secret of fascist propaganda that it simply takes men for what they are: The true children of today’s standardized mass culture, largely robbed of autonomy and spontaneity, instead of setting goals the realization of which would transcend the psychological status quo no less than the social one. ³¹

Fascistisk propaganda spelar på känslor som redan existerar, hos ledaren såväl som hos massan. Fascismen behöver inte förändra, bara reproducera en mentalitet som redan existerar i samhället och använda den i sitt eget syfte, genom manisk återupprepning. Fascismens irrationalitet blir rationell om det psykologiska status quo tas för givet och blir svår att se igenom, vilket försvårar för individen att få tillfredställelse genom identifikation med det faktiska och verkliga. En tillfredställelse som fascismen gärna erbjuder i verklighetens ställe. Detta är enligt Adorno förklaringen till varför ultrareaktionära massrörelser använder sig av ‘massans psykologi’, i större utsträckning än rörelser med mer förtroende för massan, men tillägger att även den mest progressiva rörelse kan sjunka till samma nivå om deras rationella innehåll krossas genom ett återfall av blint maktbegär. ³²

I den tvådelade undersökningen, följs varje del av en diskussion, där analys av affischernas psykologiska innehåll utifrån dessa paragrafer lyfts in.

30 Adorno, T. 1991. S 141ff.

31 Adorno, T. 1991. S 149f.

32 Adorno, T. 1991. S 150.

17

Undersökning och diskussion

I undersökningen skall jag nu belysa hur representationer av femininitet och maskulinitet används i valaffischerna samt diskutera vad de förmedlar. Jag finner i materialet en rad återkommande teman som jag sedan analyserar ikonografiskt. Dessa teman utgör undersökningens avsnitt och introduceras under varje rubrik. Komparationer görs där det är möjligt att konstatera något om skillnader eller likheter mellan det svenska och tyska materialet, i övrigt tonas undersökningens komparativa aspekter ned.

Femininitet

I materialet får kvinnor i stort sett aldrig figurera som den allmänna medborgaren; en individ som representerar den en individ utan specifik könsgrupp eller representant för en grupp eller klass. När kvinnor avbildas är det antingen tillsammans med män, för att visa att det är hela befolkningen som budskapet är ämnat för, eller ensamma när det handlar om vädjan till henne som kvinna.³³ Vanliga återkommande teman i materialets kvinnliga representationsformer ger jag rubrikerna;​mödrar​, hotade kvinnor​, ​väljare samt försvarande kvinnor​.

Mödrar - beskyddare eller hotad?

Representationer av mödrar föreställer en kvinna tillsammans med ett barn, eller i en familjekonfiguration. I detta avsnitt diskuteras hur de används och vad de betyder. Bild 1, från AVF, ger ett svenskt exempel från 1928 på en representation av en kvinna som beskyddare/moder.

Bilden föreställer en bredaxlad kvinna med långt, blont hår. Hon är klädd i vitt, liksom det barn hon håller om. Av skuggan på den gula bakgrunden att

33 Håkansson m fl. 2014. S 64.

18

döma riktas ett starkt ljus mot dem och en knutpiska svingas hotfullt i luften.

Bakom piskan är bakgrunden röd med skarpa, svarta gränser. Bildens text ger oss den uttalade grunden, “Tänk på barnen”, till påståendet “Rösta med de borgerliga”.

Bild 1 & 2.

Kvinnan representerar Sverige, Moder Svea. Hennes blonda hår och starka kropp representerar underförstått nordiska, germanska drag.³⁴ Den logotypklädda gula bakgrunden kopplas i kompositionen till hårfärgen och nationen, den enda barriären mellan kvinnan, barnet och knutpiskan,​nagajkan​.

Den gula väggen, och AVF, erbjuder dem stöd. Hotet är Ryssland, nagajka-piskans ursprung, förstärkt av den röda bakgrunden med hårda svarta gränser, underförstått bolsjevism. Ikonologiskt står piskan för sadism, tortyr och slaveri; kopplad till gränsen och bakgrunden som representerar den kulturella gränsen mellan öst och väst, fångenskap och kommunism.

I en valaffisch från DNVP 1919 stöter vi på samma problem att fastställa om det handlar om kvinna som beskyddare eller som offer. På bilden ser vi en

34 Rydén, R. 2006. S 498.

19

kvinna i mörk blus och grå klänning, vars expressiva ikonografi är uppgiven, när hon lyfter huvudet från handen. På hennes vänstra axel syns en flicka, som söker tröst hos kvinnan. Hon lyfter på huvudet för att hon berörs av en onaturligt stor hand från ovan. I bakgrunden syns något som skulle kunna vara vissna växter eller taggtråd, mot horisonten syns en kyrka. Affischens text lyder: “Tyska kvinnor, se upp! Gör er plikt. Valkampen avgör Tysklands och era barns öden. Hjälp räddningen. Välj tysknationellt!”.³⁵

Den första skillnaden i en jämförelse med den svenska bilden som slår mig är hennes klädsel och utseende. Emedan den svenska kvinnan är sexualiserad, lättklädd med bara axlar, i en oskuldsfullt vit skrud som närmast för tankarna till en toga och det antika Rom, bär den tyska kvinnan en traditionell dress med konservativt uppsatt hår. Tillsammans med kyrkan i bakgrunden formas en länk mellan henne och religionen, dess värden och seder. I den svenska affischen, gör kombinationen knutpiska-sexualiserad svenska, att hotet kommunism kopplas med sadism.

I grunden är bildernas budskap det samma: Tänk på barnen och gör eran

plikt inför dessa, men också inför tradition, seder och nationen. Den svenska anspelar på etnicitet och den tyska på kultur. Noteras bör, att den avsedda betraktaren är inte huvudsakligen kvinnor eller mödrar. Johansson påpekar att kvinnan och barnet i den svenska bilden är hotade offer. ³⁶ ​Kvinnans roll som beskyddare skall inte överskattas​. Rydén fyller på och menar att, trots kvinnans nyfunna roll som väljare, är hon som offer mannens ansvar, politiken är 1928 ett manlig göromål. Mannen är försvararen som affischen talar till. I den³⁷ tyska bilden, som ju faktiskt uttalat riktar sig mot kvinnor, är hotet inte bolsjevismen eller något annat yttre hot. Hotet är snarare att om inte kvinnor väljer DNVP, så kommer delade värderingar att försvinna. Inte heller i den

35 Min översättning.

36 Johansson, R. 2001. S 227.

37 Ryden, R. 2006. S 499.

20

svenska bilden är kvinnan expressivt trotsig mot det som hotar. Kvinnan värnar hjälplöst och är beroende av beskydd från mannen.

Hotade kvinnor

Bilder föreställande kvinnor som försvarslöst hotade, utan att det kombineras med deras roll inför familj eller barn, är en annan förekommande representation. Den är däremot ovanligare vilket styrker den påpekade bristen på representationer av kvinnan som allmän medborgare. Detta innebär att hon sällan framställs i funktion av sig själv, som människa.

Bild 3.

I Tyskland kan det se ut som på bild 3 från SPD inför riksdagsvalet 1930.

Med påståendet “Bekämpa nazisten - - för socialdemokratin!” stöttat av

21

“Kvinnor, så går det för er i ‘tredje riket’!”. På bilden tvingas en kvinna, ³⁸ klädd som tjänstepiga, knyta en känga, snörad ända till nazistofficerens knän, medan han står och glor elakt med ett ridspö och handen nergrävd i byxfickan.

Vi känner igen kopplingen som svenska AVF gör i bild 1 mellan motivets hot och sadism.

Ett annat, färgstarkt, exempel finner vi från det svenska “kosackvalet”

1928. Det rör sig om en av de affischer i en serie tecknade för AVF. I bildens bakgrund står ett antal kvinnor med korta frisyrer och moderna 1920-tals kläder, uppvisade inför en publik. Kvinnan längst fram tycks ha sina händer bakbundna och de andra håller om varann i sorg, medan tre män i förgrunden skriver försäljningskontrakt gällande kvinnorna.

En av männen är en kosack som vi senare skall se figurerar annorstädes i valaffischer för AVF samma år (bild 23), bildspråk och estetik gör det tydligt att affischerna skall förstås sammanhängande med repeterande av liknande motiv och budskap. Sannolikt en påtaglig del av valkampanjens vardag 1928.

Johansson, analyserande av samma bild, påpekar att kvinnorna till skillnad från den ovan diskuterade Moder Svea, är modernt klädda och tolkar detta som att kvinnorna i bilden straffas för sitt sedliga förfall. Han belyser även att en av männen vid bordet, enligt samtidens förståelse, är negroid samt att ett ansikte i folkmassan är en antisemitisk representation av en jude som ivrigt iakttar kvinnorna, vilket tydligt kontrasteras mot det förskräckta ansiktet på mannen i arbetarmössa i publikens förgrund. I den tyska bilden, där kvinnan tvingas knyta kängor, hotas de medborgarrättigheter kvinnor erhöll under 1920-talet, inte minst Tyskland. Det är, i båda bilderna inte kvinnan i sig som hotas, de är deras nyfunna möjligheter och modernitet.

38 Min översättning. I mindre text står även att läsa: “‘Kvinnan förblir piga och tjänarinna säger Nazistledaren Feder. Därför är även i hakkorspartiet ​ingen kvinna tillåten.” Gottfried Feder var nazist, civilingenjör och amatörekonom.

22

Bild 4.

Den tyska affischen är i texten riktad mot kvinnor. Så är inte fallet i den svenska. Texten riktas där mot “Sveriges kvinnor!”, som diskursivt antyder ägandeförhållande; att affischen är riktad mot manliga betraktare, texten kunde ju ha varit “Svenska kvinnor!” vilket tilltalar henne som det betraktaren kanske upplever att hon är, inte som det hon tillhör: Sverige. I båda bilder är det moderna kvinnor som hotas av nazism eller bolsjevism, men i det svenska fallet förekommer moderna kvinnor endast som hotat objekt, inte som avsedd mottagare vilket är fallet i den tyska. Detta är ett genomgående tema i min

23

undersökning; att tyska affischer oftare än de svenska riktar sitt budskap mot kvinnliga betraktare. Men också att kvinnor som hotas är av två olika representationsformer; kvinnor i traditionell familjekonfiguration, eller moderna kvinnor.

Många kvinnor ur de lägre klasserna under affischernas samtid arbetade redan som hushållspigor för mer välbärgade eller företag. Även om de kanske inte tvingades knyta skorna åt sina arbetsgivare, så riktas den tyska affischen snarare mot mer välbärgade kvinnor som under mellankrigstidens åtnjöt relativ social mobilitet och kunde bryta sig loss från sådana patriarkala arbetsförhållanden.​Moderna kvinnor blev ett vanligt inslag i det allmänna liv, som tidigare ej förunnats henne. Med förändrande konsumentroller, möjlighet för kvinnor att inta tjänsteförrättande arbeten, vigde de sin fritid åt ett liv i det allmänna och tog del av storstadens kulturformer. Förändrades gjorde även ³⁹ hur hon objektifierades med rakare skurna klänningar, bobbat hår och en förskjutning av hennes sexualitet från byst och höft till den nya tidens uppmärksammade nakna ben. Deras representationer är ofta hotade, som i⁴⁰ detta avsnitt. Men ett fåtal affischer riktas till moderna kvinnor som väljare.

Väljare - modern kvinnlighet

Hittills har vi diskuterat två möjliga representationer av kvinnor i materialet; som moder eller som hotad. Den tredje är som väljare, som i text eller ikonografiskt kopplas till hennes rösträtt. Det är här moderna kvinnor enligt definitionen ovan får förekomma som oftast. Med det sagt är det inte en vanligt förekommande representation, men den förekommer oftare i de tyska

39 Schmid, Carol. ​The ‘New Woman’​​- Gender Roles and Urban Modernism in Interwar Berlin and Shanghai. ​Journal of International Women’s Studies. Vol 15, 2014. S 7f.

40 Ganeva, Mila.​ Women in Weimar Fashion: Discourses and Displays in German Culture, 1918-1933​. New York: Camden House. 2008. S 27ff, 35.

24

affischerna än de svenska. Den svenska AVF-affischen ovan (bild 4) är en av de två svenska representationer jag funnit, som utan tvivel föreställer kvinnor i sin roll som modern kvinna, alltså inte som en framställning av traditionella kvinnoroller. Den andra återkommer jag till nedan.

I Tyskland kan det se ut som i de fyra följande bilderna. Bild 5 föreställer

en relativt nedtonat och enkel vädjan till kvinnliga väljare, en bild föreställande ett par kvinnoansikten erbjuder betraktaren påståendet “Vi kvinnor väljer lista 2, Nationalsocialisterna”, från 1932. Här går inte att urskönja om de två kvinnorna är moderna, förutom i sin funktion som röstberättigade. Senare i undersökningen framgår att affischens estetik återkommer i andra affischer.

Bild 5 & 6.

Till höger om denna står en kvinna med vänster knytnäve i luften, framför en fabriksskorsten och rök, samt en knallröd hammare och skära. Kvinnan är rent estetisk inte den moderna kvinnan vi ser i exempelvis Bild 4 eller 5, utan hon framställs i typisk arbetarestetik, vanligt hos SPD eller KPD, som här från 1930. En modern kvinna är det likväl, brytande med traditionella uppfattningar om kvinnlighet. Estetiken uppfattar jag som socialismens tendens att likställa

25

kvinnors och mäns intresse i klasskampen. Skorstenens betydelse är ambivalent; dels en representation av industri, dels en fallos, vilket jag skall återkomma till nedan.

Den socialdemokratiska affischen, bild 7 från 1930, präglas inte av samma klasspolemik, den modernt klädda kvinnan framställs under rubriken “Kvinnor - för frihet och fred!”. SPD’s retorik i sina budskap till kvinnor tycks mig försiktigare och arbetarestetiken finns bara i röda färgkomposition och möjligen kvinnans gestikulerande. Jag tolkar budskapet som talande till en bredare väljarbas, inte minst riktar den sig mot den moderna ungdomen.

Bild 7 & 8.

Den sista bilden är från DDP 1919 och en anspelning på den allmänna rösträttens införande, inte än ett år gammal i Tyskland och än inte verklighet i Sverige. En kvinna bänder upp fängelsets järngaller tar sig ut mot betraktaren och sin frihet, bakom henne väntar flera andra. Texten säger oss att

‘“kvinnorättigheter är ett huvudmål” för liberala DDP. ⁴¹

41 Min översättning.

26

Bild 9.

Det solitära svenska exemplet på en vädjan till kvinna som väljare/modern kvinna, utan att hotas som i bild 4, under min tidsavgränsning, är från Socialdemokraterna 1928. Hon är en modern kvinna i sin funktion som väljare med rösträtt, men estetiskt är hon det inte. Estetiskt framställs hennes sexualitet med traditionella kvinnoformer, kurvigt i kontrast med 1920-talets rakare⁴² skurna mode och ideal. Kvinnan är iklädd en figurnära klänning så lång att den tycks flyta ihop med marken hon står på. Invid henne står en valurna och i bakgrunden syns en soluppgång på en röd himmel, över en horisont av granskogar vid en insjö. Ikonologiskt är det representationer av Sverige, svensk natur. Budskapet är att plikten är inte bara inför SAP utan även partiet som

42 Jfr s 28.

27

rättmätig representant för Sverige. Jämför med Uncle Sam och hans USA-hatt.

43

Försvarande kvinnor

Tidigare har representationer av beskyddande mödrar diskuterats. En annan form av kvinnliga beskyddare förekommer, betydlig mer aktiva i sitt agerande mot de som i affischerna hotar. Försvarande kvinnor. Det som beskyddas när sådana framställningar, som ikonografiskt liknar religiösa ikoner, förekommer, är inte familj och tradition, utan folk, gruppkollektiv, land och fred.

I det svenska materialet finner jag blott en mer eller mindre aktiv/försvarande representation, nämligen i den nyss diskuterade affischen från SAP, som pekar mot betraktaren och uppmanar kvinnor att rösta.

Bild 10.

I Tyskland är det uteslutande liberala och socialistiska partier som nyttjar representationer av försvarande kvinnor i affischer. Bild 10, för DDP inför

43 Håkansson m fl. 2014. S 122f.

28

valet till nationalförsamlingen 1919 kan utan svårighet uppfattas som en avbildning av Germania, Tysklands motsvarighet till Moder Svea, som med kraftiga händer håller bort en eldsprutande drake från en skadad man. I mitt material de återkommande hoten som representeras av olika slags odjur framförallt bolsjevism och kommunism, men även militarism och fascism.

Mannen är Tyskland, återhämtande efter kriget. Vem är då kvinnan?

Germania är naturligtvis också Tyskland, men med texten “Lugn, Ordning och Fred - Frihet” representerar hon snarare ideologi och värderingar. Kvinnan är ⁴⁴ inte en representation av en kvinna utan en representation av sammanhållning, att hon träffas av ljuset i den annars dunkla affischen står för en ny era i den nya republiken. Min uppfattning är att hon representerar den nya republikens värderingar, som skall återställa och skydda det återhämtande Tyskland.

Bild 11.

Bild 11 är från KPD, exakt utgivningsår okänt men inom uppsatsens tidsavgränsning. Där syns en representation av en kvinna som leder och lyfter

44 Min översättning.

29

folket. Vi känner igen kvinnan, som hjälper en man med en hacka i handen ur folkmassan och manar på de andra till revolution, om vi ser till målningen ​La Liberté guidant le peuple ​, på svenska ​Friheten på barrikaderna​, av Delacroix från 1830. Det är Libertas, frihetsgudinnan, eller åtminstone en representation inspirerad av henne. “Endast KPD leder mot frihet”,⁴⁵ tillsammans med motivets ursprung i Julirevolutionen 1830, gör det klart att det handlar om ett övertagande av den borgerliga revolutionens historiska symbolik.

En annan aspekt som i bilden är intressant är att det som framställs inte är en beskyddare eller försvarare, utan anförare. I Delacroix’s klassiska målning manas folket, män i olika åldrar, på av Friheten mot väpnad kamp. I affischens från KPD lyfts snarare folket, män kvinnor och barn, upp ur misär och deras kedjor bryts. Bildens ikonologi är inte så mycket väpnad kamp som den handlar om en klasskamp. Folkets ikonografi är arbetarklassen, symboliserad av mannens hacka, inte med vapen utan beväpnade med enhet, gemensamt mål och klassintresse. Kvinnans representation är inte så mycket kvinna, som socialistisk ideologi och Sovjet, med en hammare och skära i handen.

Diskussion

I bild 1, “Tänk på barnen” AVF, framgår dels hur empirisk argumentation byts ut mot psykologisk, dels hur avsändaren vill skapa ett band med betraktaren. Först och främst är rysskräcken ett irrationellt hot, ogrundat i empiri, vars fara förstärks av våld och sadism i form av knutpiskan. Att budskapet har denna karaktären beror på att läsarnas egenintressen skiljer sig från AVF’s intressen. Kvinnan skyddar men är också utsatt, bilden använder regressiva begär med nostalgi och anspelning på tradition.

I den tyska bild 2, från DNVP 1919, känner vi också igen hur en omedveten fara skapas av avsändaren. Den här gången behöver den inte ens

45 Min översättning.

30

uttalas, utan antyds bara i texten “Tyska kvinnor, se upp!” i förhållande till någonting som hotas; i bilden tradition och gemensamma värden, representerat av religion och traditionell kvinnlighet. Det som hotar förblir outtalat och antyds bara omedvetet, jag tolkar det som det förtryck av libidinösa känslor som enligt Adorno krävs för att skapa lydnad. De enda objekten som uttalat skall värnas om är barnen och Tyskland, bandet mellan DNVP och betraktaren antyds men förblir omedvetet.

Flera exempel på etniskt andra syns i affischen “Svenska kvinnor” (bild 4) från 1928. Bolsjeviken, negroiden, juden i publiken samt kvinnorna på scenen.

Bolsjeviken är återigen hotet, det som svenska seder och traditioner riskerar att falla offer för om väljaren röstar på Arbetarepartiet. Negroiden och juden är medskyldiga. Kvinnornas roll är ambivalent. Som svenska kvinnor skall de skyddas, som moderna kvinnor förkastas de. I dessa representationer, ser vi det Adorno menar ersätter religionens sammanfogande verktyg; ​negativt integrerande krafter​, såsom rasism eller hat riktat mot en out-grupp. I religioner, innebär formationen av en accepterad in-grupp, av älskade följare som sammanfogas genom gemensam dyrkan ​(positivt integrerande kraft​)​, oundvikligen skapandet av en out Jag noterar att de alla spelar olika “onda” ⁴⁶ roller; kosacken säljer (och utgör det direkta hotet), negroiden köper och juden tittar ivrigt på. Svenska kvinnor skall värnas om men med sin modernitet offras de i affischen.

Skorstenen i bild 6 från KPD symboliserar inte enbart arbete och industri, vi känner även det outtalade libidinösa bandet mellan ledare och följare ur Adornos artikel om masspsykologi och fascism. Skorstenen är ett tydligt fallos och som sådant är dess omedvetna funktion att skapa ett libidinöst band mellan KPD och väljare utifrån identitet. Att det är en skorsten är för att identifikatorn blir industri och arbetarklass. Dessa är empiriska, grundade i faktiska sociala

46 Adorno, T. 1991. S 143ff.

31

förhållanden och positiva integrerande krafter, likt religiösa ikoner för dyrkan.

En tydlig kontrast till AVF-affischen (bild 4) som använder sig av negativa rasistiska identifikatorer, libido med hjälp av enande genom hat istället för kärlek och dyrkan. Även den svenska kvinnan som står vid en valurna på affischen från SAP, tycks skapa en identifikation på ett liknande irrationellt vis;

hon kopplas till svensk natur och således svenskhet. Det kan kopplas till det ovan om bandet som skapas genom falska kriterier såsom ras. Men, den avgörande skillnaden är att den är positiv och inte ställs mot en etnisk motpol, grundad i ett positivt gemensamt och inte ett negativ andra.

Vad försvarande kvinnor anbefaller är det intressant att samtliga som diskuteras i undersökningen ikonografiskt härleds till antika religioner och inte den officiella religionen. Jag uppfattar dessa representationer av kvinnor som ledande möjliggjorda genom att det de ikonografiskt representerar inte primärt är kvinnor, utan ideologi och värderingar. De fyller även samma funktion som den Freud och Adorno ålägger olika religioners ikoner, positivt integrerande krafter, ​en symbol för dyrkan och omedveten kärlek vars funktion blir att bilda libidinösa band, inte mellan ledare och massan, men en massrörelses följare sinsemellan. Ett band grundat i gemenskap runt delade värderingar.

Maskulinitet

Manliga representationer i affischerna är avsevärt vanligare än kvinnliga.

Inte minst i de representationsformer som diskuteras i avsnittet ​Den allmänna medborgaren.​Under rubriken ​Hotade män​, behandlas representationer av män som på olika vis utstår hot; som medborgare eller social grupp. I avsnittet Hotande män​, presenteras likaså olika konfigurationer av manliga representationer, men då som någon som utgör ett hot. Under rubriken ​Ledare – karikatyrer eller personkulter​, skall jag redogöra för hur affischerna framställer verkliga personer på olika vis, samt vad det betyder.

32

Den allmänna medborgaren

Den allmänna medborgaren definierades ovan (S 17) som en representation av den vanliga människan, inte belastad av att representera något annat än Medelsvensson, som på sin höjd representerar en grupp eller klass. I Tyskland heter han Otto Normalverbraucher och det undgår ingen att det så gott som alltid är en man, vilket är fallet även i det svenska materialet. Närmast en 1920-talets kvinnlig motsvarighet kommer de kvinnliga representationerna i avsnittet ​Moderna kvinnor, ​men jag har visat hur denna representationsform har blott två konfigurationer; som väljare eller offer, inte en allmän individ.

Att medborgaren oftast är en medelklassman belyser Håkansson m fl med hjälp av bild 12, från De frisinnade 1928. Affischen visar två svåra, krokiga politiska vägar och en rak och enkel i mitten. Vägarna kantas av olika sakfrågor - såsom “Ett starkt näringsliv”, “Folkskolan bottenskola” - som delas med den ena eller andra av de andra vägarna, men utan att det blir för krångligt.

Mannen i mitten, står i begrepp att vandra den lätta vägen och har en modern Fedorahatt och skjortkrage, kortklippt hår och smärt nacke. Han är längre än de andra två, som tillsammans med honom och betraktaren blickar mot olika vägar mot framtiden; arbetaren i keps och oklippt hår, samt den breda kapitalisten i mittbena och kubbhatt. Mannen i mitten är den allmänna medborgaren, till och med längre och står därmed över de andra maskulinitetsformerna. ⁴⁷

47 Håkansson m fl. 2014. S 61.

33

Bild 12 & 13

För KPD 1932, bild 13, ser medborgaren något annorlunda ut, när han framställs helröd i arbetarkläder; keps, aningen stora byxor som sitter på plats med hjälp av ett bälte, och en enkel rock över en undertröja. Även han är i bild över de andra manliga representationerna, när han jättelik tronar över ett runt bord, där borgare, militarister, och nazister som Hitler och Göring, syns församlade. “Ner med detta system”, lyder grunden till att rösta på KPD. Det⁴⁸ är tydligt att KPD riktar sig mot en annan medborgare än De frisinnade i bild 12.

48 Min översättning.

34

Bild 14 & 15

En annan vanlig konfiguration för medborgaren är representationer av lantbrukare. I bild 14 från AVF 1920 syns i förgrunden två bönder, en man och en kvinna, som tar en paus i skördandet. Mannen lutar sig på sin lie och frågar en, enligt rubriken, socialist som vräker i sig smörgås och öl; “Vad skulle du äta om jag också tage 8-timmars arbetsdag!”. Den uppmärksamma läsaren känner igen kapitalistens ikonografi från bild 12, som utan kubbhatt och mittbena blir socialisten, representerad som lat och girig. Notera att socialisten inte är arbetaren och en tydlig gräns dras mellan bonden som är mitt i arbetet och socialisten i kostym som unnar sig. Den avsedda mottagaren är lantbrukare och arbetare på landsbygden, problemet med att betraktaren kan identifiera med socialistens traditionella representation gör att socialisten blir parasiterande kostymnisse.

I Bild 15, från NSDAP 1928, känner vi igen estetiken från bild 5, av de två

moderna kvinnorna, samt enkelheten i nazistisk propaganda påpekat av

35

tidigare forskning. Under rubriken “Arbete, frihet och bröd!”, går en man⁴⁹ med uppkavlade armar och sår, i kontrast till det svenska bondeparet som skördar. Ett ikonologiskt budskap där nazisterna blir visionärer som sår för framtiden. Minns männen som blickar mot framtidens vägar i bild 12. Fast där är vägen framåt i viss mån ​uttalad​; vissa sakpolitiska exempel ges. I NSDAP’s bild är vägen påtagligt ​outtalad​, endast uttryckt av säden som bonden sätter i marken. Den verklighetstrogna och enkla framställningen av en lantbrukare avkräver inte betraktaren vidare medveten tolkning än textens slagord.

Budskapet som säden står för, framtid och tillväxt, är omedvetet.

Hotade män

Den allmänna medborgaren är i affischernas bilder nästan aldrig ett uppenbart offer för ett direkt hot. Åtminstone inte enbart i sin funktion som allmän medborgare. När män hotas är det generellt som en del av en grupp eller ett kollektiv - familjen, klass, nationen, osv. En annan form av hotade män, är som en motpol, exempelvis i representationer av en kapitalist, kommunist eller annan fiende som betraktaren inte skall identifiera ​med​, men väl blir ett verktyg att forma identitet ​mot,​precis som svensk kvinna mot rysk piska. I ett exempel (Bild 16), får den hotade medborgaren, obelastad av annan representation, även en försvarande eller trotsig ikonografi; han hytter med näven eller viker sig inte inför nalkande kommunist, kapitalist och nazist;⁵⁰

“Skydda er demokratiska folkrätt”. En tydlig kontrast till diskussionen under rubriken​ Hotade kvinnor, ​där kvinnor blir försvarslösa offer​.

49 Seidman, A. 2008. S 187.

50 Vi känner här igen den hierarki av hotande representationer som diskuteras i samband med bild 4, där juden, negroiden och bolsjeviken får olika relevans som hot.

Notera att nazisten är längst fram och som skelett det mest dödliga hotet. Skelettet är tätt följd av kommunisten, framför kapitalisten som alltså är den som hotar

socildemokraten och republiken allra minst av de tre.

36

Bild 16.

Även som representanter för en grupp är manliga representationer generellt mer offensiva inför det som hotar. I bild 17, KPD 1920, ser jag hur arbetare står enade inför hotande militarister med blodlystna blickar, svärd och pistoler.

Med blodstänkta stövlar har de redan vadat genom blod, i sin mästares tjänst;

Hugo Stinnes, magnaten som obarmhärtigt styrde storindustrins karteller med fria händer under Weimarrepublikens första år, trots protester mot högerns terror. Vi känner igen karikatyrdrag som ger honom underförstått judiska drag⁵¹ från representationen av en jude i bild 4. Under avsnittet ​Ledare - karikatyrer och personkulter ​nedan​, ​framgår att sådan antisemitism förekom från alla politiska håll i både Sverige och Tyskland. Männen som hotas i bilden är tydligt offensiva och står enat i försvar mot det blodiga hotet. ”Stinnesdiktatur eller proletariatets diktatur?”⁵² uppmanas betraktaren välja.

Bild 17.

51 Gay, P. 2003. S 34, 168.

52 Min översättning.

37

Bild 18, från SPD 1930, föreställer en arbetare, fastbundet vid en svastika.

Ikonografiskt kan motivet även härledas till Jesus på korset. Hans byxor är för stora och hans bara överkropp är utmärglad av svält. Han är arbetare enligt rubriken “Arbetaren i hakkorsets rike”, hans röda färg är en annan koppling till arbetarrörelsen. Svastikan är en numera olaglig symbol i Tyskland. Så även Tyska rikets färger, som syns i repet som naglar fast arbetaren, en symbol för militarism och nationalism. ⁵³

Bild 18.

53 Gay, P. 2003. S 166f.

38

Bild 19, från AVF 1920, föreställer en pansarvagn betitlad

“Socialiseringsmaskineriet”, som körs av socialdemokraterna Hjalmar Branting och Per Albin Hansson i hatt, samt SKPs Zeth Höglund. Omvälvda av svarta moln på svart himmel, kör de över björkar och äppleträd ett rött hus med vita knutar, “det svenska bondehemmet” medan mannen med familj och djur flyr.

Även om bilden inte erbjuder oss att tydligt urskilja den hotade mannen kan konstateras att han är en delrepresentation, liksom kvinnan här och i bild 1-2, av traditionella familjestrukturer som hotas av den militariska och industriella socialiseringsmaskinen som arbetarepartiet representerar. Tydligt representerar mannen även landsbygd och lantbrukare, en kontrast mot grå urbanisering och modernitet som socialiseringen står för i bilden.

39

Bild 19.

I en annan representationsform av hotade män är de försatta i bojor. Det handlar naturligtvis om en last eller hinder som mannen bryter sig fri från.

Vanligen är det arbetare som skall bryta sig fri från klassystemets förtryck.

Som i bild 20 från SKP 1932, där kamraten i arbetsblus lyfter vänster knytnäve så att hans bojor bryts. Armarna är uppkavlade på den blottande arbetsblusen, i bakgrunden förstärks arbetarens identitet med hjälp av industriskorstenar.

40