EFS tidiga mission. Motiveringar och drivkrafter under perioden Kandidatuppsats i Kyrka och Missionsvetenskap,

EFS tidiga mission

Motiveringar och drivkrafter under perioden 1865–1867

Kandidatuppsats i Kyrka och Missionsve- tenskap, 15hp

Tomas Nilsson

Examinator: Bertil Ekström Handledare: Göran Janzon Examinationsdatum: 2017-05-31

Abstract

The purpose of this paper is to show how the missionary work was motivated when the Swedish Evangelical Mission (SEM) sent out its first missionaries. To answer this question, the study has been about motivations and driving forces at the SEM's leadership level in the investigated years (1865- 1867), as well as in material related to the newly formed Mission Institute, published in the current years in the Mission Magazine and related to the first three SEM's missionaries Lange, Carlsson and Kjellberg. The theoretical framework for this study has been the division into different categories that Stephen Strauss makes of questionable and appropriate or missiologically relevant motivations and driving forces for mission.

For SEM's leadership, an important motivation for mission work was that it was the right time for God and that there was a conviction of his call to mission for the individual. A driving force for the mission at SEM was love that was described as a driving wheel. This love interacted with com- passion (mainly for the spiritual need) and obedience to the mission command. Doxological motiva- tion existed, but not to the same extent as other categories. Mission work was motivated in the same way regarding the home and foreign mission. The missionaries Lange, Kjellberg and Carlsson shared in large the motivation and driving force with SEM's leadership. For Lange, however, an eschatolog- ical approach finally became crucial.

Important to note is that Strauss's missiologically relevant motivations for mission in the in- vestigated material far outweigh the dubious categories, although there are small traces of these.

.

Förkortningar

EFS Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen

MT Missions-Tidning

Innehåll

INNEHÅLL ... 1 KAPITEL 1: INLEDNING ... 1

1.1 INLEDNING 1

1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 1

1.3 AVGRÄNSNING 1

1.4 METOD 2

1.5 MATERIAL 2

1.6 TIDIGARE FORSKNING 3

1.7 D^ISPOSITION 3

KAPITEL 2: TEORETISKT PERSPEKTIV ... 5

2.1 TVIVELAKTIGA MOTIVATIONER FÖR MISSION 5

2.1.1 KOLONISERING (A1) 5

2.1.2 KYRKANS MAKT (A2) 6

2.1.3 FÖRBARMANDE PÅ ETT NEDLÅTANDE SÄTT (A3) 6

2.1.4 A^SKETISM (A4) 6

2.1.5 ROMANTISERADE ÄVENTYRSIDEAL (A5) 6

2.1.6 SJÄLVFÖRVERKLIGANDE (A6) 7

2.1.7 KÖNSRELATERADE MOTIV (A7) 7

2.2 MISSIOLOGISKT RELEVANTA MOTIVATIONER FÖR MISSION 7

2.2.1 MEDLIDANDE OCH MÄNSKLIGA BEHOV (B1) 7

2.2.2 KRISTI KÄRLEK (B2) 8

2.2.3 LYDNAD FÖR KRISTUS BEFALLNING (B3) 8

2.2.4 GUDOMLIG KALLELSE ELLER INRE TVÅNG (B4) 8

2.2.5 D^OXOLOGI: T^ILL G^{UDS ÄRA} (B5) 9

2.2.6 ESKATOLOGISKA MOTIVATIONER (B6) 9

2.2.7 EN BEDÖMNING AV ESKATOLOGISKA MOTIV 10

2.3 SAMMANFATTNING STRAUSS 10

KAPITEL 3: HISTORISK BAKGRUND ... 12

3.1 EFS UPPKOMST OCH IDENTITET 12

3.2 VÄGEN TILL UPPTAGANDE AV ”UTLÄNDSK MISSION” 12

3.3 MISSIONSINSTITUTET OCH MISSIONS-TIDNING: TVÅ VIKTIGA REDSKAP 14

3.4 VAL AV MISSIONSFÄLT 15

3.5 DE FÖRSTA MISSIONÄRERNA 16

3.5.1 LARS JOHAN LANGE (1836–1911) 16

3.5.2 CARL JOHAN CARLSSON (1836–1867) 16

3.5.3 P^ER E^RIC K^JELLBERG (1837–1869) 17

3.5.4 VÄGEN TILL KUNAMA 17

3.5.5 TIDEN I KUNAMA 17

KAPITEL 4. RESULTAT ... 19 4.1 HUR MOTIVERADE EFS LEDNING INITIATIVET TILL INTERNATIONELL MISSION? 19

4.1.1 EFS STYRELSE 19

4.1.2 MISSIONSINSTITUTET OCH DESS REKTOR WALDEMAR RUDIN 20

4.1.3 MISSIONS-TIDNING 21

4.1.4 Ö^VRIGT 23

4.1.5 SAMMANFATTNING 23

4.2 FANNS DET NÅGON SKILLNAD MELLAN HUR INRE RESPEKTIVE YTTRE MISSION MOTIVERADES? 24

4.2.1 SAMMANFATTNING 25

4.3 VILKA MOTIVERINGAR OCH VILKA DRIVKRAFTER (MOTIVATIONER) TILL MISSION FANNS HOS DE FÖRSTA MISSIONÄRERNA

LANGE, KJELLBERG OCH CARLSSON? 25

4.3.1 L^ARS J^OHAN L^ANGE 25

4.3.2 SAMMANFATTNING L^ANGE 27

4.3.3 CARL JOHAN CARLSSON 27

4.3.4 SAMMANFATTNING CARLSSON 28

4.3.5 PER ERIC KJELLBERG 29

4.3.6 SAMMANFATTNING KJELLBERG 29

4.4 PÅVERKADES DERAS MOTIVERINGAR OCH DRIVKRAFTER UNDER DEN FÖRSTA TIDEN PÅ ARBETSFÄLTET? 29

4.4.1 L^ARS J^OHAN L^ANGE 29

4.4.2 SAMMANFATTNING LANGE 33

4.4.3 CARL JOHAN CARLSSON 33

4.4.4 SAMMANFATTNING CARLSSON 34

4.4.5 PER ERIC KJELLBERG 34

4.4.6 SAMMANFATTNING KJELLBERG 35

KAPITEL 5. DISKUSSION ... 36

5.1 INLEDNING 36

5.2 HUR MOTIVERADE EFS LEDNING INITIATIVET TILL INTERNATIONELL MISSION? 36 5.2 FANNS DET NÅGON SKILLNAD MELLAN HUR INRE RESPEKTIVE YTTRE MISSION MOTIVERADES? 37 5.3 VILKA MOTIVERINGAR OCH VILKA DRIVKRAFTER (MOTIVATIONER) TILL MISSION FANNS HOS DE FÖRSTA MISSIONÄRERNA?

38

5.3.1 LANGE 38

5.3.2 CARLSSON 39

5.3.3 K^JELLBERG 40

5.4 A^VSLUTNING 41

LITTERATURFÖRTECKNING ... 43

PRIMÄRT KÄLLMATERIAL 43

TRYCKTA KÄLLOR 43

Kapitel 1: Inledning

1.1 Inledning

Det gångna året firade EFS utlandmission 150 år. Redan på 1860-talet sände alltså EFS ut sina första missionärer. Själv är jag uppvuxen inom EFS och tillhör EFS-föreningen i Kristinehamn. I min ung- dom hörde jag då och då talas om ”Calle ve broa”. Denne ”Calle ve broa”, Carl Johan Carlsson, föddes strax utanför Kristinehamn och bodde för en tid i utkanten av min hemstad. Carlsson var, tillsammans med Lars Johan Lange och Per Eric Kjellberg, de första svenskarna som sändes ut via en svensk organisation till utlandet för att bedriva mission. Med detta i ryggen och med den betoning av mission som fortfarande finns i EFS identitet, ser jag både ett personligt och ett missiologiskt intresse i att studera tiden kring den första utlandsmissionen i Sveriges historia.

1.2 Syfte och frågeställning

Med tanke på att EFS var den första svenska organisationen som sände ut missionärer kommer detta arbete att studera drivkrafterna bakom EFS tidiga yttre mission. Den fråga som jag vill undersöka i denna uppsats är: hur motiverades mission i samband med att EFS sände ut sina första missionärer?

För att besvara denna fråga kommer jag att ha följande underfrågor:

1. Hur motiverade EFS ledning initiativet till internationell mission?

2. Fanns det någon skillnad mellan hur inre respektive yttre mission motiverades?

3. Vilka motiveringar och vilka drivkrafter (motivationer) till mission fanns hos de första miss- ionärerna Lange, Kjellberg och Carlsson?

4. Påverkades deras motiveringar och drivkrafter under den första tiden på arbetsfältet?

1.3 Avgränsning

I min uppsats kommer jag att huvudsakligen avgränsa mig till åren 1865–1867. Det är den tid då de tre missionärerna sändes ut från Sverige och var verksamma i det nuvarande Eritrea. Den geografiska avgränsningen görs genom att denna plats var det första arbetsfältet för EFS missionsarbete. Den tidsmässiga avgränsningen görs på grund av att Lange åkte hem i december 1866 och Carlsson dog

oktober 1867. Dessa två ses som de mest tongivande av de tre. Dock följer jag upp i korthet Kjellberg till hans död 1869. Den personrelaterade avgränsningen följer dessa tre, som var de första utsända missionärerna från Sverige. Som bakgrund kommer jag även att översiktligt behandla tiden före 1865, för att beskriva bildandet av EFS och deras första steg mot den yttre missionen.

1.4 Metod

Jag kommer att studera material som rör min frågeställning kring motivationen för EFS yttre mission 1865–1867. Då jag enbart kommer att använda texter som källor kommer jag att utföra en kritisk granskning av källmaterialet. Med hjälp av mitt samlade material kommer jag att avgränsa och kart- lägga vad som är väsentligt för min frågeställning. Det kommer på det sättet att bli ett induktivt arbete då jag närmar mig texterna utan att utgå från en bestämd hypotes. I min undersökning kommer jag att dra en slutsats utifrån mitt insamlade och bearbetade material.

1.5 Material

För att studera EFS och missionärernas motivation som drev den tidiga yttre missionen framåt kom- mer jag att studera både primär- och sekundärkällor. Göran Janzon skriver i Minne och Framtid - en liten handbok om dokumentation i mission att primärmaterial utgörs av dokument och handlingar som ger uttryck för hur något uppfattas av samtida deltagare eller är en del av själva det historiska skeen- det. Primärmaterialet bör alltid vara huvudkällor i en dokumentation. Relevansen av de primära käl- lorna menar Janzon har att göra med deras egen auktoritet, då de vanligen inte är beroende av någon annan källa, dock måste de tåla en grundlig granskning.¹ I huvudsak kommer mina primära källor att utgöras av artiklar i Missions-Tidning, som var EFS:s egen tidning om mission. Där kommer jag att gå igenom de utgåvor som kom från januari 1865 till december 1867. Det kom ut tolv nummer per år och det blir sammanlagt 36 nr. Jag kommer även att studera ett par brev från missionärerna samt Langes dagbok.

Angående sekundärt material skriver Janzon att det utgörs av artiklar, böcker och ibland även av material som är icke-tryckt. Sekundära källor beskriver ett visst händelseförlopp eller förhål- lande som undersökts eller dokumenteras. Förhoppningsvis bygger sekundärmaterialet på primärkäl- lor och inte på annat sekundärmaterial. Denna typ av material har sin betydelse och går att använda när det är befogat, dock menar Janzon att ett arbete inte får bli beroende av en eller flera sekundärkäl- lor.² Som sekundär källa kommer jag att använda Ivan Hellströms Bland faror och nöd i Kunama.

Denna bok ger en god översikt över de tre missionärernas missionsinsats och innehåller även utdrag

1Janzon 2015, 30.

2 Janzon 2015, 30.

från brev m.m. Jag kommer även att använda Det stora uppdraget- EFS mission 1866–2016 redigerad av Klas Lundström och LarsOlov Eriksson, för att ge bakgrunden till utsändandet och en beskrivning av området där missionärerna verkade. Jag använder även Ut i all världen - Evangeliska Fosterlands- stiftelsens mission i Afrika och Asien 1866–1973 redigerad av Thore Tafvelin och Gustaf Lundmark.

1.6 Tidigare forskning

Det finns inte mycket akademisk forskning som rör EFS tidiga missionsinitiativ. Gustav Arén har vid Uppsala Universitet skrivit avhandlingen Evangelical Pioners in Ethiopia. Orgins of the Evan- gelical Church Mekane Yesus (1978), där han skriver ett kapitel om ”Pioneers in Kunama (1866–

1870)”. Det handlar om EFS mission i Kunama samt det rådande politiska läget mellan Egypten och Etiopien som påverkade detta område under denna tid.³ Robert Odén har också skrivit en avhandling vid Uppsala Universitet, med titeln: Wåra swarta bröder. Representationer av religioner och männi- skor i Evangeliska fosterlandsstiftelsens Mission-Tidning, 1877–1890 (2012). Denna avhandling tar vid ca tio år efter perioden för min avgränsning, dock finns min aktuella period beskriven som bak- grund.⁴

Inom genren jubileumsskrifter som skrivits av akademiskt skolade författare är den senast utgivna Det stora uppdraget - EFS mission 1866–2016 med Klas Lundström och LarsOlov Eriksson som redaktörer. Denna skrift sträcker sig från bildandet av EFS 1856 fram till 2016 med ett givet fokus på den internationella missionen. Det är främst denna bok jag använt för min bakgrundsteck- ning. En tidigare bok i samma genre är Ut i all världen - Evangeliska Fosterlands-stiftelsens missison i Afrika och Asien 1866–1973 där Thore Tafvelin och Gustaf Lundmark grundligt redogör för EFS yttre mission från starten 1866 till 1973.⁵

1.7 Disposition

I kapitel 2 redovisar Stephen Strauss olika kategorier för motivation för mission. Tvivelaktiga moti- vationer och missiologiskt relevanta motivationer genomgås var för sig.

I kapitel 3 presenteras bakgrunden för EFS yttre mission: Stiftelsens uppkomst, identitet och upprinnelsen till att EFS startade mission i utlandet. Betydelsen av missionsinstitutet och Missions- Tidning poängteras. Till sist ges en beskrivning av de första missionärerna samt deras väg till miss- ionsfältet.

3 Arén 1978, 127–148.

4 Odén 2012.

5 Tafvelin och Lundmark 1974.

I kapitel 4 redogörs för EFS motivering till den internationella missionen. Styrelsens, Walde- mar Rudins och Missions-Tidningens drivkrafter till inre och yttre mission presenteras. Langes, Carls- sons och Kjellbergs drivkrafter till mission kommer att redovisas, både före och under arbetet i Ku- nama.

I kapitel 5 analyseras materialet i kapitel 4 och jämförs med Strauss kategorier. I avslutningen sammanfattas svaret på forskningsfrågorna.

Kapitel 2: Teoretiskt perspektiv

Missionären och missionsprofessorn Stephen J. Strauss skriver i Encountering Theology of Mission (2010) ett kapitel som handlar om motivationen för mission. Strauss noterar att det inte är samma sak att veta vad vi ska göra som att veta varför vi gör något. Motivationen influerar glöden och engage- manget att genomföra missionens arbete.⁶ Motivationen handlar om den mänskliga faktorn. Varför och hur missionen blir främjad, missionärer rekryteras, missionsfonder startas, böneengagemang bre- der ut sig och projekt antas, har att göra med motivationen.⁷

2.1 Tvivelaktiga motivationer

för mission

En motivation är tvivelaktig enligt Strauss när den antingen inte är förenlig med vad som ses som en biblisk förståelse för vad mission är eller skadar missionens sak. Strauss menar att motivationen redan från kristendomens start i vissa avseenden kunde vara tvivelaktig. Han lyfter fram aposteln Paulus som skriver att vissa predikar för egen vinning.⁹

2.1.1 Kolonisering (A1)

När västvärlden började kolonisera stora delar av övriga världen särskilt under 1800-talet och även under tidigt 1900-tal såg man det närmast som en uppgift och en moralisk skyldighet att utbreda västerländsk civilisation, påpekar Strauss. När den västerländska imperialismen bredde ut sig kom det att medföra kristendomens utbredande. Det västerländska sågs som det överlägsna. Den väster- ländska civilisationens utbredande var dock knappast missionärernas huvudsakliga avsikt menar Strauss, utan det handlade om en genuin holistisk syn som innefattade både det inhemska folkets andliga behov och livet de levde. De ansåg det som en moralisk skyldighet att höja de ”vilda” folkens levnadsnivå.¹⁰ I början av 1900-talet var det få missionsledare som principiellt stödde kolonialism och imperialism men de måste verka inom en sådan ram också när de jobbade mot fattigdom, slaveri och så vidare. Strauss menar att även utbildning och arbete med mänskliga rättigheter kunde ske med blandade motiv.¹¹

6 Ott & Strauss (hädanefter Strauss), 2010, 165.

7 Strauss 2010, 165.

8 Begreppet ”motivation” hos Strauss kan på svenska motsvara både motivering (skäl) och motivation (drivkraft). I det följande används bägge uttrycken omväxlande, utifrån vad som känns mest lämpligt.

9 Strauss 2010, 166 – 167.

10 Strauss 2010, 167 – 168.

11 Strauss 2010, 169.

2.1.2 Kyrkans makt (A2)

Det skedde en stor förändring när kyrkan blev statsreligion i romarriket. Efter att under de första århundradena ha blivit förföljd blev den en världsmakt. Strauss beskriver det som att kyrkan som imperium och tanken på Guds rike existerade tillsammans. De protestantiska missionerna skilde sig från de katolska genom att de oftast inte var knutna till staten på samma sätt. Efter en tids samarbete kom de olika missionssällskapen att dela upp områden där missionen skulle bedrivas. Genom att missionerna under de senaste årtiondena mer samarbetar med den inhemska kyrkan menar Strauss att det inte längre på samma sätt handlar om att missionärer reser en flagga av högmod över sitt eget samfund.¹²

2.1.3 Förbarmande på ett nedlåtande sätt (A3)

Strauss förklarar att gränsen mellan att på ett genuint och respektfullt sätt visa medkänsla eller att göra det på ett nedlåtande sätt är hårfin. Strauss refererar till David Bosch som menar att medkänslan och solidariteten ofta ersattes med att tycka synd om eller att visa nedlåtenhet. Bilden av hedningarna var att det var synd om dem snarare än att missionen skulle motiveras utifrån att de var föremål för Kristi kärlek. Vidare skriver Strauss att rapporter om kannibalism och bränningar av änkor naturligt- vis krävde en kristen respons. Dock var dessa rapporter ofta obalanserade och framställde männi- skorna som avhumaniserade. Missionärerna från väst framstod som det enda hoppet för dessa män- niskor.¹³

2.1.4 Asketism (A4)

Motivation till mission utifrån asketism innebär att vederbörande vill komma närmare Gud genom självförnekelse, uppoffring och botgöring. Arbetet på missionsfältet involverar ofta lidande och upp- offring. En person med uppsåtet att komma närmare Gud genom asketism kan på så sätt använda missionen för att tillfredsställa sig själv på ett personligt plan, skriver Strauss. Vi kan bara spekulera om omfattningen av de asketiska motiven i 1800-talets mission till Afrika, skriver Strauss, men klart är att dessa missionärer åkte mot en nästan säker död och att de hade med sig sin egen kista som de packade sina tillhörigheter i när de åkte.¹⁴

2.1.5 Romantiserade äventyrsideal (A5)

Under 1700-talet skapades nyfikenhet genom den romantiska bilden av ”ädle vilden” i exotiska mil- jöer som spreds av bland annat kaptenen James Cook. Kristna drogs likt andra in i detta romantiserade

12 Strauss 2010, 169–170.

13 Strauss 2010, 171.

14 Strauss 2010, 171–173.

äventyrsideal. Det finns en risk med att längtan till den egna önskans uppfyllande överskuggar de verkliga behoven. Strauss menar därför att förverkligandet av ens äventyrslust är en tveksam moti- vation för mission.¹⁵

2.1.6 Självförverkligande (A6)

Strauss skriver att den vanligaste och en mycket kraftfull motivation för mission, ett par generationer tillbaka, var självförverkligande. Människor som var intresserade av mission fick sin yttersta möjlig- het att förverkliga sig själva genom att åka ut på missionsfältet. Här menar Strauss att det handlar om en avvägning mellan andliga gåvor och den påtagliga individualism och konsumentmentalitet som finns påtagligt i västvärlden. Det är fullt möjligt att uppleva självförverkligande när vi använder våra gåvor till Guds ära. Men detta motiv kan bli sekundärt om självförverkligande tar över.¹⁶

2.1.7 Könsrelaterade motiv (A7)

Strauss lyfter fram att mission var en öppen dörr för kvinnor att agera i ledarskap, något som inte var självklart tidigare. Klart var att kvinnorna fick mer inflytande i missionen än de fick i sina försam- lingar i deras hemländer. Kvinnans roll inom protestantismen var från början betydande som bedjare, som främjare av missionen och som insamlare av medel. Till en början var missionsarbete möjligt endast som missionärsfru. Detta förändrades då singelkvinnor skickades ut i stort antal på deras egna villkor. Motivet för att bli missionär bör enligt Strauss dock inte främst knytas till könsfrågan, där missionären ser en chans att förverkliga sig själv inom missionen.¹⁷

2.2 Missiologiskt relevanta motivationer för mission

2.2.1 Medlidande och mänskliga behov (B1)

Medlidande är ett karaktäristiskt drag hos Gud, skriver Strauss och utgår från Johannes 3:16: ”Så älskade Gud världen att Han gav dem sin ende son”. Strauss skriver att Jesus var berörd av både de fysiska och de andliga behoven som människorna hade. Paulus skriver även om betydelsen av kärlek när evangeliet ska nå ut. Utifrån dessa exempel menar Strauss att kristna också bör motivera mission utifrån medlidande, likt Kristus och apostlarna. Detta medlidande har både inomvärldsliga och eviga dimensioner. Medlidande inför människors svåra fysiska och sociala tillstånd handlar om det inom- världsliga. Det eviga handlar om medlidandet inför människors andligt förlorade tillstånd, där Jesus är räddningen från Guds dom. Detta argument har funnits med genom missionshistorien.¹⁸

15 Strauss 2010, 174–175.

16 Strauss 2010, 175.

17 Strauss 2010, 176.

18 Strauss 2010, 177.

Strauss menar att det krävs kärlek för att de kristna ska arbeta för att rädda människor undan Guds vrede. Somliga menar att det är alltför antropologiskt att styras av medlidande, där fokus ligger på mänsklig nöd snarare än Guds befallning, plan eller kärlek. Strauss anser att om motivationen för mission endast förankras i medlidande, tenderar missionen att bli beroende av allt för känslomässiga drag.¹⁹

2.2.2 Kristi kärlek (B2)

Paulus skriver att ”Kristi kärlek” inte lämnar honom något val. Strauss hävdar att ”Kristi Kärlek”

innebär att Kristus har kärlek även till den som är inte är troende. Konsekvensen blir att missionären vill föra den som inte tror till kunskap om Kristi kärlek. Vidare menar Strauss att Kristi kärlek för- medlas genom den som är troende. Kristus ger kärlek till missionären för andra människor, vilket leder till ett bejakande av tjänande. Teologin hämtar Strauss från Paulus som menar att de kristna inte längre lever för sig själva när de har blivit frälsta. Handlingarna ska inte styras av rädsla utan de ska styras av kärlek, som är den huvudsakliga motivationen. Att kärleken till och från Gud är en motivat- ion för att tjäna andra menar Strauss skiljer sig från andra religioner.²⁰

2.2.3 Lydnad för Kristus befallning (B3)

När Jesus säger ”gå ut” i slutet av Matteus evangelium, är det troligen den mest tydliga om än inte den viktigaste motiveringen till mission, menar Strauss. Jesus gav i denna befallning ett mandat till apostlarna och församlingen att predika evangeliet över hela världen.²¹ Missionsbefallningen kom att spela en mycket liten roll i det första århundradet och även långt framöver. Det dröjde ända till 1800- talet innan den fick en stor genomslagskraft. Strauss menar att lydnad inte må vara den ädlaste moti- vationen för mission, men den kallar hela kyrkan till att vara tjänare i missionen.²²

2.2.4 Gudomlig kallelse eller inre tvång (B4)

Känslan av ett gudomligt kall, en övernaturlig ledning, eller känslan av ett inre tvång har varit starka motivationer för missionärer genom generationer. Strauss hävdar att denna typ av motivation har styrkan att inte bara förankras i en allmän känsla av behov och skyldigheter utan relaterar direkt till övertygelsen om Guds vilja för en specifik individ. Flertalet av de stora gestalterna i missionshistorien vittnar om ett inre tvång, som starkt bidragit till att de engagerat sig i missionen. Strauss lyfter fram exempel från missionärer som beskriver hur Guds ord brinner likt en eld i deras hjärtan eller hur de inte finner vila vare sig dag eller natt för att de inte reser iväg. Detta menar Strauss är tecken på att

19 Strauss 2010, 177–179.

20 Strauss 2010, 179–180.

21 Strauss 2010, 180–181.

22 Strauss 2010, 181–182.

missionärerna drivs av ett inre tvång eller en övertygelse som motivation till att verka inom miss- ionen.²³

2.2.5 Doxologi: Till Guds ära (B5)

Det högsta syftet med mission, menar Strauss, är att ära Gud. Där evangeliet tas emot kommer det att finnas folk som ärar Gud. Detta är troligen den motivation som anses vara av störst betydelse. Strauss utgår från bibelord där det står om att Jesus kom till jorden för att bli en tjänare, så att hedningarna har fått prisa Gud för hans härlighet (Rom 15:8–9) och Paulus ord: ”Allt detta sker för er skull, för att nåden skall nå allt fler och hos allt fler väcka en överflödande tacksamhet, till Guds ära” (2 Kor 4:15). Dessa båda bibelord bekräftar vikten av Guds ära som motivation.²⁴

2.2.6 Eskatologiska motivationer (B6)

Läran om eskatologin, som innefattar den yttersta tiden och Kristus återkomst, har varit en tung faktor som motivation till mission för kyrkan genom historien. Eskatologin ger missionen stor betydelse då missionen förs samman med frälsningshistorien. Missionen utelämnas inte åt människors framgångar eller misslyckanden, utan det är Guds mission som inte kommer att misslyckas. Strauss skriver att Karl Hartenstein menar att mission utifrån ett eskatologiskt perspektiv är den starkaste motivat- ionen.²⁵

Motivation utifrån eskatologin går att se på olika sätt, menar Strauss och ger fyra exempel:

1. Tron att slutet inte kommer förrän evangeliet har nått ut till alla länder (Matt 24:14; Mark 13:10).

Genom att delta i Guds mission tar människan del av något som är mycket större än människan själv. Hon blir då Guds instrument till att användas för att uppfylla hans plan för nationerna från skapelsen till fullbordan.

2. Det eskatologiska hoppet är i sig själv en motivation. Det är ett exceptionellt gott budskap till en värld med tillsynes inget hopp. Livet kommer att besegra döden, skapelsen kommer att bli återlöst och det kommer att finnas en värld utan smärta. Mission handlar inte bara om att proklamera det kommande riket utan också om att proklamera det hopp som kom när Kristus föddes till jorden för ca 2000 år sedan.

3. Brådskan att få ut evangeliet innan det är för sent. Detta synsätt menar att Kristus kan komma tillbaka när som helst. Eftersom alla har syndat är människan dömd till evig förtappelse om hon inte

23 Strauss 2010, 182–184.

24 Strauss 2010, 184–186.

25 Strauss 2010, 186.

har hört evangeliet och tagit emot förlåtelse i Kristus. Enligt detta synsätt handlar det om att snabbt nå ut med evangeliet innan det är försent, det handlar om liv eller död.

4. Det sista synsättet handlar om att påskynda Kristi återkomst. Innebörden är att Kristus inte kom- mer tillbaka förrän evangeliet har nått ut till alla. Kyrkan får enligt detta synsätt ansvaret att fullfölja missionen.²⁶

2.2.7 En bedömning av eskatologiska motiv

Bibeln talar om hur Guds Lamms verk kommer att friköpa kvinnor och män från alla stammar, alla språk, alla länder och folk (Upp 5:9; 7:9). De som tar emot evangeliet kommer att vara i minoritet, men folk kommer att ta emot budskapet (Matt 7:13). Jesus uppmanar även att predika medan det är dag, innan natten kommer (Joh 9:4). Ingen vet vilken timma som Jesus kommer tillbaka (Matt 24:36), dock vet vi att när han kommer så sker det en dom (1 Thess 1:7–9). I Andra Petrusbrevet står det att Gud dröjer för att han har tålamod med människans omvändelse (2 Pet 3:9). På grundval av dessa bibelord anser Strauss att kyrkan bör ha eskatologisk övertygelse som gör att mission utförs med stor iver. Dock menar Strauss att det inte får leda till besinningslös brådska som leder till att missionen blir ytlig. Världsevangelisationen är central i Guds syfte i denna tid, skriver Strauss och fortsätter:

missionen ger historien en mening medan den rör sig mot Kristi återkomst. Eskatologin bör verkligen vara en motivation för kyrkan, inte för att det beror på henne att slutföra uppgiften utan för att kyrkan är beroende av Gud som slutför uppgiften genom kyrkan.²⁷

2.3 Sammanfattning Strauss

Strauss grupperar kategorierna utifrån tvivelaktiga eller missiologiskt relevanta motivationer för mission. De tvivelaktiga motivationerna för mission är följande:

• Kolonisering (A1)

• Kyrkans makt (A2)

• Förbarmande på ett nedlåtande sätt (A3)

• Asketism (A4)

• Romantiserande äventyrsideal (A5)

26 Strauss 2010, 186–187.

27 Strauss 2010, 188–190.

• Självförverkligande (A6)

• Könsrelaterade motiv (A7)

De missiologiskt relevanta motivationerna är följande:

• Medlidande och mänskliga behov (B1)

• Kristi kärlek (B2)

• Lydnad för Kristus befallning (B3)

• Gudomlig kallelse eller inre tvång (B4

• Doxologi: Till Guds ära (B5)

• Eskatologiska motivationer (B6)

Kapitel 3: Historisk bakgrund

3.1 EFS uppkomst och identitet

Vid mitten av 1800-talet organiserades sammanslutningar av olika slag och uppbyggelsemöten hölls på olika platser i Sverige, detta för att både främja och ge form till väckelsen. Bildandet av den lut- herska Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS) skedde på initiativ av uppsalastudenten Hans Jakob Lundborg 1856. Fokus för denna Stiftelse var att arbeta inom Sverige, där inriktningen främst var att verka för skriftspridning. Dessa skrifter skulle vara enkla och korta och skulle leda läsarna till bibeln och till Gud. Lundborg berättade för sina medstudenter Waldemar Rudin och Bernhard Wadström om den nöd han hade gripits av för att nå andra människor med budskapet om evangeliet. På detta sätt utmanade han sina vänner och tillsammans beslöt de att de skulle genom bön och arbete sprida

”små träffande, kraftiga och manande uppsatser, så väl som berättelser ur verkligheten, om männi- skors omvändelse från den vanliga liknöjdheten till liv och frid i Herrens nåd och till att i sann tros- kärlek tjäna den länge glömde och föraktade Frälsaren”. Detta initiativ blev upprinnelsen till EFS, och visar syftet varför EFS bildades. ²⁸ Stadgarna innehöll förtydligandet av EFS uppgift, att på ett mer användbart och fokuserat sätt ta vara på de frivilliga krafter som redan börjat verka med spridan- det av evangeliet. Allan Hofgren menar att EFS kom att operera som en gemensam föreningspunkt för dessa.²⁹

Carl Olof Rosenius kom att betyda mycket för väckelsefolket i Stockholm och i hela Sverige på 1850-talet, menar Allan Hofgren. Det var av stor betydelse att Rosenius anslöt sig till EFS. Rose- nius var redaktör för två tidskrifter. Pietisten som lästes av tusentals människor, hade budskapet om synd, nåd och Jesus försoning. Missions-Tidning kom att få en stor betydelse för kärleken och längtan till mission bland Sveriges befolkning. Rosenius genomslagskraft grundade sig i att han undervisade utifrån Martin Luthers lära, fast med en ny form och ett nytt liv. EFS teologi kom att starkt präglas av Rosenius förkunnelse.³⁰

3.2 Vägen till upptagande av ”utländsk mission”

Den så kallade nyevangeliska rörelsen med ursprung i de inomkyrkliga väckelserörelserna pietismen och herrnhutismen och deras fromhet fick fäste i Sverige. Arvet från herrnhutismen och pietismen

28 Lundström & Eriksson 2016, 11. Bakgrundsskildringen kommer i huvudsak att följa Det stora uppdraget - EFS mission 1866–2016 Red. Klas Lundström och LarsOlov Eriksson.

29 Hofgren 1988, 9.

30 Hofgren 1988, 13–14.

med bibel- och traktatspridning, gemenskap med andra väckta och evangelisation gav en tydlig in- riktning. Detta arv medförde även en vilja att sprida evangeliet vidare till andra folk utanför Europas gränser. Innan EFS bildades fanns Svenska Missionssällskapet (1835) och Lunds Missionssällskap (1845). Dessa missionssällskap hade den internationella missionen på sitt program, dock kom deras avsikt inte att förverkligas. Svenska missionssällskapet inriktade sig mer på arbete bland samer och uppgick senare i Svenska kyrkans mission. Lunds Missionssällskap beslöt efter ett misslyckat försök till mission i Kina att understödja den tyska Leipzigmissionen. Enstaka svenskar kom att verka som missionärer för olika utländska missionssällskap. En av dessa var Peter Fjellstedt som var en period i Indien och Turkiet, utsänd av den engelska kyrkomissionen. Han hade utbildat sig i Schweiz vid Basels Missionsinstitut.³¹

Under denna tid var intresset för internationell mission stort i Sverige. Det fick stor näring från texter i Missions-Tidning som grundades 1834 av George Scott och var organ för Svenska Miss- ionssällskapet. Från 1842 redigerades tidningen av Carl Olof Rosenius, och efter vissa turer övergick den från och med 1863 till att utges av EFS. Rosenius var kvar som redaktör fram till hans död 1868.

Tidningen innehöll redogörelser för mission på olika platser i världen och hade en stor läsekrets bland väckelsens folk.³²

En förväntan från missionsvänner i Sverige ökade på att EFS skulle agera för den yttre miss- ionen. Stora summor med pengar som var märkta för den internationella missionen skänktes till Stif- telsen. EFS som främst hade bildats för att verka inom landet började diskutera att uppta mission utanför landets gränser. Första gången detta ärende nämns i EFS styrelses protokoll var den 12 mars 1861. Där nämns det att de från olika håll har fått uppmaningar till att bedriva mission i utlandet. Ett nybildat sällskap i Jönköping låg särskilt på för att utöka den inre och yttre missionen. Med anledning av detta beslöts det att det skulle tas fram en information i tidningen Budbäraren för att senare dis- kuteras vid det kommande årsmötet. För att förbereda den vidare diskussionen kom det att tillsättas en kommitté där bland andra Carl Olof Rosenius var med. Vid det följande årsmötet i juni 1861 diskuterades ärendet och möttes av ett mycket positivt gensvar. Styrelsen beslutade den 18 juni föl- jande: ”Beslöt styrelsen på grund av föregående överläggning med ombud, kolportörer och Stiftelsens vänner, att Stiftelsen hädanefter utsträcker sin verksamhet även till den utländska Missionen.” I en följande paragraf görs en komplettering i EFS stadgar, där det sägs att EFS avser att för hednaländerna efterhand söka erhålla missionärer och kolonister, som på utsedda områden i hednavärlden kan bo- sätta sig för att sedan med hjälp av evangeliet uppfostra infödda missionsarbetare. Hans Jakob Lund-

31 Lundström & Eriksson 2016, 11.

32 Lundström & Eriksson 2016, 11–12.

borg kom att uppmuntra att Stiftelsens skulle bedriva yttre mission. I årsberättelsen för 1861 sam- manfattas beslutet att börja bedriva internationell mission: ”Fosterlands-Stiftelsen beslutar i Herren Jesu dyra namn, att med sin verksamhet omfatta icke blott den inre missionen inom landet, utan även den yttre, så väl i andra kristna länder som bland hedningar, dock så, att den i första rummet ägnar sig åt inre missionen”. ³³ När EFS fattade beslutet att bedriva mission utanför Sveriges gränser var det ett väl underbyggt beslut och ett beslut som hade gott stöd bland EFS anhängare, något som kom att visa sig i det engagemang som följde av beslutet.³⁴

3.3 Missionsinstitutet och Missions-Tidning: Två viktiga redskap

Intresset för internationell mission fick stor näring från texter i Missions-Tidning. Tidningen innehöll redogörelser från olika platser i världen och hade en stor läsekrets bland väckelsens folk. Nu fanns det alltså ett beslut och i sakförhållandet ett organ för den yttre missionen genom Missions-Tidning.

Det var också genom denna tidning som läsare och understödjare ständigt hölls informerade om ar- betet med EFS yttre mission.³⁵

För att EFS skulle kunna bedriva ett missionsarbete utomlands var de i behov av en mission- ärsutbildning. 1862 skrev Missions-Tidning om att en missionärsutbildning planerades.³⁶ Det notera- des även att EFS numera riktade in sig på yttre mission, att en föreståndare söktes och att man sökte missionärskandidater. Tidningen bad sina läsare att uppmuntra deras bekanta och vänner att söka sig till institutet. Kriterierna för en ansökan, utöver det formella, var att den sökande skulle ha en egen- händigt skriven levnadsteckning, rekommendationer från två eller tre personer samt en skriftlig tillå- telse från föräldrarna, att personen i fråga fick bli missionär. ³⁷ Waldemar Rudin utsågs av EFS till missionsföreståndare och rektor för EFS Missionsinstitut.³⁸ Hösten 1862 hade en byggnad hyrts för Missionsinstitutets räkning. Den första klassen startade den 1 oktober samma år. Den nyblivne rek- torn beskriver noggrant hur den första terminen var på skolan. Eleverna fick studera allmänbildande ämnen eftersom flera av dem saknade god skolunderbyggnad. Undervisningen varvades även med praktiskt arbete, vilket rektor Rudin menade var en god förberedelse för missionstjänst. De fjorton

33 Lundström & Eriksson 2016, 12–13.

34 Lundström & Eriksson 2016, 12–13.

35 Lundström & Eriksson 2016, 11.

36 Lundström & Eriksson 2016, 13.

37 Lundström & Eriksson 2016, 13.

38 Alvarsson 2014, 389.

eleverna hade varierande yrkesbakgrund: Tre var folkskollärare eller lärarstudenter, en kolportör, en bagare, två snickare, tre smeder, en skomakare, en skräddare, en apotekselev och en arbetare. Efter ett år föll ett par studenter bort men på det stora hela rådde dock ingen brist på villiga att bli mission- ärskandidater. 1863 flyttade EFS Missionsinstitut från de hyrda lokalerna i centrala Stockholm till lantegendomen Johannelund vid Ulvsundasjön i Bromma. Denna plats kom att från början bli en viktig plats för Stiftelsens liv och verksamhet. Året därpå hölls den första missionsfesten i samband med EFS årsmöte, något som fortsatte så länge som institutet var i Bromma.³⁹

3.4 Val av missionsfält

När utbildningen startade för missionärerna hösten 1862, fanns det ännu inga konkreta planer på vart dessa skulle sändas. Rudin hade i uppgift som rektor att göra efterforskningen om lämplig plats att starta Stiftelsens yttre mission. Rudins rapporter skulle vara underlag för styrelsens kommande beslut.

Waldemar Rudin var i brevkontakt med missionsskolor i Hermannsburg, Basel och Finland, dessu- tom var han på besök till Missionsinstitutet i Köpenhamn. Överlag ger Rudins redogörelse intryck av en livlig korrespondens runt om i Europa med Missionsinstitut och missionsorganisationer. Genom resor och korrespondens kom Rudin slutligen fram till att mission skulle upptas bland oromofolket i Etiopien.⁴⁰ Tidigare samma år hade Missions-Tidning publicerat en artikel om detta folk och om Eti- opien. Förslaget från Rudin framstod som väl underbyggt. Samtidigt var han tydlig med att det var hans personliga förslag och inte styrelsens. Vägen till beslutet var en lång och arbetsam process för Rudin.⁴¹

är Rudin slutligen lade fram sitt arbete för EFS styrelse var han klar över att EFS i första hand borde rikta in sig på Ostafrika och i synnerhet på oromofolket. Han menade att Suezkanalen snart skulle färdigställas vilket skulle hjälpa framkomsten till den tänkta platsen avsevärt. Rudins rapport bör ses som realistisk snarare än romantisk. Han visste att denna uppgift inte skulle bli lätt och menade att de måste förbereda sig på förluster och svårigheter. Styrelsen kunde fatta beslut utan större tvekan, tre dagar senare kunde de två först missionärerna sändas ut, Lars Johan Lange och Per Eric Kjellberg.

Några månader senare sändes den tredje, Carl Johan Carlsson, för att i Egypten ansluta sig till de övriga två. Ett viktigt mål hade uppnåtts för EFS och missionsvännerna i Sverige. På förhållandevis kort tid hade EFS gått från att ha varit en missionsrörelse inom Sverige till att också omfatta den internationella missionen.⁴²

39 Lundström & Eriksson 2016, 13.

40 Oromofolket kallades på denna tid för Gallafolket.

41 Lundström & Eriksson 2016, 13–14.

42 Lundström & Eriksson 2016, 15–16.

3.5 De första missionärerna

3.5.1 Lars Johan Lange (1836–1911)

Lange föddes i Småland under fattiga förhållanden. Han började studera vid Fjellstedts missionsskola vid 20 års ålder och Lange blev sedan av Fjellstedt rekommenderad att börja studera i Basel. Totalt, skriver Hellström, varade Langes utbildning i 6,5 år. EFS upptog den yttre missionen på sin agenda, Lange attraherades av detta sammanhang och av att EFS hade en svensk tillhörighet. Han kom att börja studera på EFS Missionsinstitut. Målet var att han skulle utbilda sig och prästvigas. Dock kla- rade Lange inte av alla kurser. I detta såg EFS en Guds mening att han istället skulle sändas ut.⁴³

När beslutet hade fattats om att EFS skulle uppta den yttre missionen i Östafrika, var det Lange tillsammans med Kjellberg som först skulle åka. Lange reste via Tyskland för att prästvigas.

Med båt tog sig Lange till Alexandria och vidare till Kairo för att studera arabiska.⁴⁴

3.5.2 Carl Johan Carlsson (1836–1867)

Värmlänningen Carlsson blev drabbad av väckelsen vid 21 års ålder. Han kom att börja verka som kolportör och beslöt sig att gå till platser där det inte tidigare hade varit kolportörer. Hellström skriver att Carlsson, även kallad ”Calle ve broa”, blev känd som en skärpt väckelsepredikant. Han fick kol- portörsbetyg från EFS utan att han hade behövt ansöka. Carlsson fick se många människor bli frälsta, efter att han hade varit i tjänst ett år. Därefter sökte han sig till EFS och förklarar att han vill ge sitt liv för att arbeta för Gud och för dem. Carlsson fanns med bland de första eleverna som började på EFS Missionsinstitut.⁴⁵

Fyra år innan Carlsson blivit omvänd hade han en relation med en kvinna och de hade till- sammans fått en dotter. Kvinnan ville att de skulle gifta sig, något som Carlsson hade lovat. Detta var problematiskt, skriver Hellström, för Carlsson som ville åka ut som missionär. Dock dog kvinnan av sjukdom en tid innan det blev aktuellt för Carlsson att åka ut. Dottern kom att placeras i kolportörs C J Nyvalls barnhem och garanterades att tas hand om väl.⁴⁶

Innan Carlsson skulle resa ut gjordes stora bemödanden till att försöka få honom prästvigd.

Detta misslyckades och Carlsson fick åka utan ordination. Han tog sig till Göteborg för att sedan åka till Liverpool via London. Därifrån åkte han, under svåra väderförhållanden, ner till Egypten där han mötte Lange och Kjellberg.⁴⁷

43 Hellström 1989, 17–19.

44 Hellström 1989, 20–22.

45 Hellström 1989, 67–73.

46 Hellström 1989, 73–74.

47 Hellström 1989, 74–76.

3.5.3 Per Eric Kjellberg (1837–1869)

Kjellberg växte upp under svåra förhållanden. Hans pappa dog innan Kjellberg hann fylla ett år. Han skriver själv ”Jag fic vexsa upp i ett uselt syndalif.” Under tiden han arbetade som smed i Örebro berördes han av den andliga väckelsen. Det blev en kamp för Kjellberg mellan att supa på krogen eller följa väckelsens budskap, menar Hellström. Kjellberg tackar Gud att han blev bevarad i tron.⁴⁸

Kjellberg mötte Rosenius och berättade om planerna han hade för att sändas ut som missionär.

Rosenius ansåg att Kjellberg var för gammal för att börja studera. Dock rådde Carlsson Kjellberg att ansöka som missionärskandidat, vilket han gjorde. Styrelsen var också tveksam till Kjellberg, skriver Hellström. Hans tidigare skolgång var bristfällig och han hade inte läst en bok på tio år. De menade att chansen att han skulle klara av undervisningen var relativt liten. Kjellberg antogs dock på prov, då han hade fått goda rekommendationer. Efter tre års slitsamma studier sändes Kjellberg ut tillsam- mans med Lange.⁴⁹

3.5.4 Vägen till Kunama

Missionärerna hade fått uppdrag från styrelsen att ta sig fram till området kring Blå Nilen. Efter över- läggning beslutade de att nå området från Massaua i Eritrea. Med tåg från Kairo tog de sig till Suez.

Därifrån tog de båt till Djibba och där tog det stopp. De lyckades dock förhandla med en somalier som tog med dem på hans lilla öppna skuta till Massaua.⁵⁰

I Massaua blev missionärerna bekanta med en schweizare, Werner Munzinger. Denne, som både bott en tid i landet och kunde språket, hjälpte dem vidare. Munzinger menade att det var omöjligt att ta sig till gallaområdet på grund av det politiska skeendet. Platsen för deras mission blev istället efter rådgivning Kunama. Detta beslut, menar Tafvelin, fattades efter vad som var praktiskt möjligt och inte av en särskilj orden uppgjord förberedelse. Kunama var ett gränsland. Egypten och Etiopien gjorde båda anspråk på landet som beskattades hårt. Européerna sågs som ett skydd, något som miss- ionärerna snabbt blev varse.⁵¹

3.5.5 Tiden i Kunama

Missionärerna befann sig nu 30 mil in i landet. Klas Lundström skriver att de egentligen befann sig norr om Kunama, något som missionärerna då var ovetande om. Efter en tid insåg de att det talades flera språk på platsen. Carlsson sökte sig då vidare till Oganna och slog sig ner där. I Oganna talade folket i regel kunama. Lange och Kjellberg stannade kvar för att samla på sig ord för att försöka lära

48 Hellström 1989, 41–42.

49 Hellström 1989 43–44.

50 Tafvelin och Lundmark 1974, 44.

51 Tafvelin och Lundmark 1974, 57–59.

sig språken. Kjellberg skriver i ett brev att folket såg svenskarna som ett skydd mot skatteindrivare och andra faror. Carlsson gjorde försök att förhandla med den etiopiske guvernören Wolde-Tzadiq Miratch i Aidiabo. Hos denne sökte han tillstånd för att få verka i Kunama. Han ville även medla för kunamafolkets vägnar, vilket inte lyckades.⁵²

Lange och Kjellberg kom att drabbas av sjukdom. Den förste beslöt sig för att åka hem, den andre blev kvar. Våren 1867 anlände ytterligare tre svenska missionärer till platsen. I början av ok- tober avled Carlsson i sjukdom. Nio nya missionärer anländer januari 1869, bland dem två kvinnor som skulle giftas sig med två av de redan utstationerade missionärerna. En av dessa var Kjellberg.

Kjellberg blev mördad tillsammans med Elfblad i april. I november dör Kjellbergs nyfödda son och

dagen efter dess mor. 1870 tvingas samtliga missionärer att fly den konfliktfyllda situationen.⁵³

52 Lundström & Eriksson 2016, 31–32.

53 Lundström & Eriksson 2016, 32–33.

Kapitel 4. Resultat

4.1 Hur motiverade EFS ledning initiativet till internationell mission?

4.1.1 EFS styrelse

I samband med att EFS styrelse beslöt att uppta yttre mission presenterades ingen motivering. En rimlig uppskattning är att EFS ansåg den yttre missionen som självklar. Det kommande visar vilka motiveringar som fanns inom EFS ledning under frågeställningens relevanta period.

Det kom att dröja något innan den yttre missionen verkställdes. Detta med anledning av att styrelsen prioriterade en eskatologisk motivation (B6), att Guds tid för missionärernas avsändande ännu inte var inne. Lange hade studerat åtta år och var nu över 30 år. De menade att hans krafter och studier måste få användas på missionsfältet. Dock skulle han inte sändas ut ensam, då det gick emot all missionspraxis. Kjellberg skulle sändas tillsammans med Lange.⁵⁴

Även Carlsson kom så småningom att sändas ut. Styrelsen lade vid detta tillfälle händerna på Carlsson och bad för honom när han invigdes till missionär. Innan detta fick han svara på frågor från styrelsen. Den första frågan gällde ”om han, såsom den där själv undfått barmhärtighet av Herren, ville av kärlek till sin Frälsare offra sig åt missionen bland hedningarna.”⁵⁵ Denna fråga från styrelsen visade att de prioriterade Kristi kärlek som drivkraft (B2). De missionärerna som sändes ut 1867 fick också svara på frågor från styrelsen. Dessa speglade vikten av att vara driven av kärlek till Kristus och missionen (B2) samt att lyda missionsbefallningen (B3).⁵⁶

EFS styrelse och provinsombud fattade beslut den 8 juni 1865 att EFS skulle ”… som en Guds kallelse…” (B4) sända sina missionärer till ”hednavärlden”. Budbäraren skriver att detta beslut var helt enhälligt. ”…varken vid detta sammanträde eller sedermera vid den offentliga diskussionen, då fråga framställdes om denna sak, höjde sig någon röst däremot.”⁵⁷

Betydelsen av ”gudomlig kallelse eller inre tvång” (B4) gällde även för den som ansökte till att bli missionär, skriver Beskow. Utöver att ha passerat 20 år och ha fått godkännande från sina föräldrar krävdes även en levnadsteckning. I denna text skulle den sökande beskriva den ”…kallelse han tror sig hafva för missionen.” EFS ville även att ansökan skulle innehålla rekommendationer från några personer som de visste vilka de var. Dessa personer skulle ge ett utlåtande bland annat om de ansåg att vederbörande var ”kallad till missionen”.⁵⁸ Denna kallelse till missionen skriver även EFS

54 MT 1865, 82.

55 Hofgren 1956, 113.

56 Hofgren 1956, 118. Skiljer sig något från frågorna till Carlsson 1865.

57 Hofgren 1956, 110.

58 Beskow 1888, 2.

tidning Budbäraren om. Tidningen uppmuntrade dess läsare att söka bland bekanta efter de ”…som synas dem tjänliga till missionskallet.”

Tiden var nu inne, formulerar Tafvelin, att förkunna evangeliet enligt Jesu befallning i denna del av Östafrika.⁵⁹ Påtryckningarna var stora på EFS styrelse från dess sympatisörer, att göra något för ”hedningarna”. Det sistnämnda skulle kunna uppfattas som den tvivelaktiga kategorin ”förbar- mande på ett nedlåtande sätt” (A3) men EFS-ledningen som var lyhörd för dessa propåer uppfattade dem som ”…Guds kallelse till nya och större uppdrag.”⁶⁰ Tafvelins text speglar främst kategorin

”lydnad för Kristus befallning” (B3) men den beskriver även betydelsen av ”kallelsen” (B4).

4.1.2 Missionsinstitutet och dess rektor Waldemar Rudin

MT skriver att Missionsinstitutets föreståndare hade i uppgift att avgöra om lämplig plats för den yttre missionen. Dock menar föreståndaren att det inte får bero på ett eget val ”…utan måste vara någon slags gudomlig anwisning utifrån…”⁶¹ Det är Gud som avgör och inte människan när miss- ionen ska ske. Strauss menar att detta synsätt har att göra med ”eskatologiska motivationer” (B6).

Mission i Afrika betecknas som Guds vilja av Rudin när han redogör i MT för den eventuella framtida missionen. Han menar att Gud tar sig an de som har det svårt och är övergivna. Rudin skriver att Afrika har drabbats hårt av de som rövar och att de kristna ”…skulle öfwa sin samariterkärlek…”⁶² Detta pekar på vad Strauss kallar ”medlidande och mänskliga behov” (B1) samt ”Kristi kärlek” (B2).

I Rudins redogörelse för hur missionen ska arbeta med det tilltänkta gallafolket. Rudin ut- trycker att mycket beror på missionärens personlighet ”…om han har en hjertlig kärlek till folket, om Jesu kärlek drifwer honom, och om han kan beqwäma sig till de ringaste för att föra själarna till Christus.” Har missionären bara minsta lilla tro kan han lita på Gud. Rudin fortsätter att förklara att Gud kommer att bevara missionären även ”bland de wildaste menniskor…” för sin äras skull. Rudin ser en fördel med att arbeta bland ”vildingar” då han menar att det bland dem inte behöver brytas ner en falsk religion som det hade behövts i ett ”civiliserat” sammanhang.⁶³ Rudin skriver om vad Strauss kallar ”Kristi kärlek” (B2) men som på ett sätt vittnar om en västerländsk överlägsenhet i enlighet med Strauss kategori ”kolonisering” (A1). Rudin formulerar även betydelsen av kärleken när han tillsammans med eleverna på institutet läser underrättelser från missionsfältet. På detta sätt påminns de om ”…hedningarnas nöd och elände och vår kärlekspligt mot dem…”. Rudin skriver även om

59 Tafvelin & Lundmark 1974, 47.

60 Hofgren 1966, 13.

61 MT 1865, 33.

62 Rudin i MT 1865, 38.

63 Rudin i MT 1865, 38.

betydelsen att drivas av ”…den rätta nyktra trons och kärlekens kraft…”.⁶⁴ Denna beskrivning går även i linje med ”medlidande och mänskliga behov” (B1).

Hela missionsarbetet är ett arbete i hoppet och tron. Hoppet, skriver Missionsinstitutet för- modligen genom sin rektor Waldemar Rudin, är inte ovisst, utan det stödjer sig vid den osynlige Gudens kärlek. Strauss beskriver ”hoppet” som en del av de ”eskatologiska motiveringarna” (B6).

Dock, menar Rudin, finns det en tydlig uppenbarelse i hans befallningar (B3) och löften.⁶⁵ I artikeln uttrycks också hur man genom mission bland ”hedningarna” ska hämta hem en ”brud bland folken”

och hur himmelens skaror tillsammans med de frälsta på jorden ska sjunga ”Guds lof”.⁶⁶ Uttrycks- sättet här är tydligt doxologiskt (B5).

4.1.3 Missions-Tidning

Innan det fanns en klarhet hos EFS om hur den yttre missionen skulle bedrivas, debatterades frågan i MT. Tidningen skriver då om betydelsen av kärleken: ”Om wi ock hafwa olika meningar om bästa sättet att befrämja Herrens sak, äro ju likwäl alla de af samma anda, hwilka, drifna af samma hufwud- bewekelse, Christi kärlek, nitälska för samma hufwudmål, Christi rike och ära (B2).”⁶⁷

MT redovisar olika förslag till att inspirera läsarna för missionens sak. En motivering tid- ningen nämner är att missionen är en kristen plikt. Tidningen menar att det är ”...ett väsentligt stycke af den christliga kärleken…” att bedriva mission (B2). ⁶⁸ Tidningen betonar vidare betydelsen av kär- leken som drivkraft. ”Christi kärlek” har blivit uppenbarad för de som redan tror ”…men de arma hedningarna känna den icke.” Kristi kärlek utgjuten i den kristnes hjärta är det stora ”drifhjulet i missionen”, bedyrar MT (B2).⁶⁹

”Hwarföre arbeta wi för missionen?”, har MT som rubrik på sin första sida i septemberutgå- van 1865. En anledning är att Jesus har befallt sina efterföljare att gå ut i mission. MT menar att detta är en tillräcklig grund för mission. Till det kommer Paulus ord ”Christi kärlek tvingar oss så”. Denna kärlek, menar MT, är den inre drivkraft som gör att befallningen åtlyds.⁷⁰ ”Lydnad för Kristus befall- ning” (B3) samt ”Kristi Kärlek” (B2) är de två kategorier utifrån Strauss som framträder här.

Niten bland kyrkans lärare spelar också en stor roll, förklarar MT. ”Huru kan ett stycke is upptända en eld?”. Det är avgörande om prästen själv brinner för missionen så att han kan ”…wärma

64 Rudin i Beskow 1888, 6–7.

65 MT 1864, 10.

66 MT 1864, 10.

67 MT 1862, 4. Under den tid uppsatsen behandlar var Carl Olof Rosenius redaktör för MT.

68 MT 1862, 20.

69 MT 1865, 82. Se även MT 1865, 50. & MT 1866, 9–10, 17. ”Kristi kärlek”.

70 MT 1865, 65.

sina församlingsbors hjertan…”.”Det äkta missionssinnet är helt hållet den Hel. Andes werk i en Christens hjerta.” Det är på detta sätt som folk ska få den rätta drivkraften för mission, menar MT (B4).⁷¹ Tidningen uppmuntrar sin läsare att hålla missionssamlingar med barn. Inte för att barnen kan samla in stora summor pengar utan för att deras hjärtan ska ”…wäckas till deltagande för denna Guds sak” (B4).⁷² Dessa förslag visar alla på betydelsen av ”gudomlig kallelse och inre tvång” (B4).

Enligt MT är missionens mål att ”…omwända själar till Christus…”. Tidningen menar att det är denna nitälskan som en missionär måste ha, ”…själarnas förande till Frälsaren.” De kan inte syssla med bisaker. Kristus ska vara, enligt MT, missionärens drivkraft, mål och medel (B1).

Varje missionssällskap måste vara inställd på att missionen är Guds sak och inte deras egen, skriver MT.⁷³ Missionen är inte utelämnad till människan vilket är en aspekt som Strauss tar upp under ”eskatologiska motivationer” (B6).

MT återger ett föredrag av en dr Kalkar från Kallundborg. Där förklarar han att Jesus har befallt hans lärjungar att gå ut och predika evangeliet och att han har sagt att tidens slut ska komma när alla har hört evangeliet.⁷⁴ Han ser alltså missionen som ett medel för att påskynda Kristus åter- komst och kombinerar därmed Strauss kategorier ”lydnad för Kristi befallning (B3) och ”eskatolo- giska motivationer” (B6).

Dr. Kalkar höll även ett föredrag på temat ”Är det nu en missionstid?” MT menar att det var givande och vill därför redovisa hans tankar i sin tidning. Kalkar menar att världshistorien bygger på två befallningar: Uppfyll hela jorden samt gå ut och gör alla folk till lärjungar. Han skriver även om hur världen alltid varit uppfylld med blinda, fångar, döva, prostituerade och förlorade människor.

Kalkar menar att dessa har uppmärksammats först när missionen från västvärlden nådde ”hedning- arna”. Det är när missionen har blivit en ”hjertesak” som dessa människor har blivit sedda med ”kär- lekens öga”. Att ha sett dessa människor på missionsfältet menar Kalkar påverkar människorna i en kärleksfull riktning även i hemlandet. Även nöden för människors frälsning kom att påverkas på samma sätt.⁷⁵ Delar ur Kalkars föredrag stämmer överens med Strauss kategorier ”lydnad för Kristi befallning” (B1) och ”medlidande och mänskliga behov” (B3). Men man skulle också här kunna se ett inslag av tanken att västerländska missionärer var dessa människors enda hopp (A3).

71 MT 1862, 20.

72 MT 1862, 21.

73 MT 1865, 37.

74 MT 1865, 57. Även 1867, 57–58.

75 MT 1866, 81–82.