2005
Stormyran-Lommyran 0,5 hektar
Under 2005 brändes endast 0,5 hektar i samband med en kurs i natur- vårdsbränning som hölls in Ånge. Kursen anordnades av
Naturvårdsverket med bistånd av länsstyrelsen i Västernorrland och hölls mellan 24-26 maj. Kursen bestod både av en teoridel med en hel del fältbesök, samt en praktisk del, där en bränning planerades.
Kursen startades på Hotell Mittlandia i Ånge med ett par föredrag angående naturvårdsbränning. Bland föredragshållarna fanns entomologen Lars-Ove Wikars, som höll ett föredrag om brand- insekter, bland annat berättade han om det åtgärdsprogram som då var föreslagen för brandinsekter i boreal skog inom ramen för
åtgärdsprogram för hotade arer (ÅGP). Åtgärdsprogrammet antaget i april 2006 (se sidan om åtgärdsprogram för hotade arter på
länsstyrelsens hemsida).
1(9)
2(9)
Lars-Ove Wikars berättar om brandgynnade och -beroende arter samt om åtgärds- programmet för brandinsekter i boreal skog. Foto: Mathias Rönnqvist.
Kursledaren och “nestorn” vad gäller brand och bränning i Sverige, Anders Granström anänder sig av alla typer av pedagogiska hjälpmedel för att förklara hur man planerar en bränning. Åhörarna sitter i spänd förväntan vad allt detta skall betyda. Foto:
Mathias Rönnqvist.
3(9)
Kursdeltagarna besöker brandfältet på Källberget, en vildbränna från 2004 som orsakades av en markberedare. Foto: Pekka Bader.
Under kursen besöktes bland annat brandfältet på Källberget från 2004, som orsakades av en grävmaskin som höll på med markberedning. Anders Granström kunde här bl.a. visa på att branden beteende ändras ganska mycket även på en begränsad yta, vissa partier har högre mortalitet än andra, beroende på att vinden har varierat eller att upptorkningen har varit delvis olika. Trots delar med relativt hög mortalitet och hög andel skadade träd, finns det i dessa delar stora partier där endast den övre delen av mossan konsumerats i branden.
Förmodligen kan branden i sådana delar ha drivits av på av tillfälligt kraftigare vindar.
Efter stoppet vid brandfältet gjordes ett besök i ett område i närhetet, där Skogsstyrelsen (SKS) har tecknat ett naturvårdsavtal. Gunnar Selling från SKS berättade om att de planerade att använda sig av brandimiterande skötselåtgärder för att på sikt åsterskapa en flerskiktad tallskog (se bild sid 4). De åtgärder som planeras är bland annat att plocka ut cirka 50% av stammar per hektar för att tillskapa en glesare beståndsstruktur, ett
skogstillstånd som förmodligen var dominerande före dimensionsavverkningarna i mitten av 1800-talet. Alla gamla, “fula”, döda och skadade tallar lämnas kvar liksom allt löv.
Körskador skall ge upphov till groningsfläckar genom blottad mineraljord. Vid avverkningen skall man utnyttja skördarens fulla kapacitet genom att bland annat skapa artificiella
brandljud genom att skrapa av barken på delar av stammen med skördaraggregatet. Att skrapa barken av träd är för övrigt en metod som länsstyrelsen har använts sig av redan 2004 vid den första restaureringsavverkningen på Stormyran-Lommyran, detta med mycket gott resultat .
4(9)
Gunnar Selling, Skogsstyrelsen berättar om de planer som finns att använda skötsel-
metoder som efterliknar brand i detta naturvårdsavtal. Det som diskuterades var bl.a. uttag av ca 50% av stammar per hektar. Målsättningen är att återskapa en flerskiktad tallskog. Delar av området som ingår i naturvårdsavtalet syns bakom Gunnar. Foto: Mathias Rönnqvist.
Nästa stopp gjordes i det drygt 425 hektar stora brandältet på södra sidan Ångesjön från 1997 Även den branden orsakades av en skogsmaskin, enligt uppgift en bukplåt på en skotare som slog i en sten. Stora delar av brandfältet var hygge, plant- eller ungskog vid brandtillfället. Dock fanns det mindre arealer med ståndskog som brann och där delar har skyddats antingen som naturvårdsvtal (4,4 ha) eller biotopskydd. (2,3 ha). Inom dessa skyddade områden har det påträffats både slät- och grov tallkapuschongbagge,
Stepanopachys linerais och S. substriatus samt även plattnosbagge, Plathyrinus resinosus.
Anders Granström kunde här påvisa hur branden spridit sig och hur både små och stora träd hade klarat sig i vissa delar, medan det var nästan total mortalitet inom stora områden. Allt detta är avhängigt hur branden beter sig, vilket kan variera väldigt mycket även inom små områden.
5(9)
Grupp med tallar sm överlede branden. I bakgrunden syns delar av brandfältet från 1997 och där stora delar består av sten i dagen. Foto: Mathias Rönnqvist.
En spännande del för de flesta kursdeltagare var själva bränningen och förhoppning om att den kunde bli av. Vi hade vädret med oss så vi kunde genomföra en liten bränning på ett område som dominerades av renlavar (se karta sid 1).
För de allra flesta var det första gången man över huvudtaget kom i kontakt med bränning.
Alla fick hjälpa till med att transportera ut den nödvändiga utrustningen. Sedan vidtog sedvanlig förberedelse inför en bränning, pumpar skall sättas ut på lämpligt ställe och provköras. Slang skall dras med nödvändiga kopplingar och förgreningar så att området kan säkras.
Uppvattning av gränser skall genomföras, speciellt de som kan vara lite känsliga, allt detta för att hålla en hög säkerhetsnivå.
6(9)
Pumpar är igång, slangsystemet är riggat och bevattning av gränser kan ske.
Foto: Mathias Rönnqvist.
Att ha en pedagogisk uppläggning på kursen är mycket viktig. Här
demostreras eldens spridning i rådande vindförhållande. Röda pilen markerar tändningspunkt. Vindriktning markeras av gul pil. Foto: Kristin Lindström.
7(9)
Resterande del av området bränns av genom att bränna i slag mot vinden.
Foto: Pekka Bader.
Anders Granström förklarar bränslekonsumtion och eldens påverkan på trädskiktet.
8(9)
Sista delen av kursbränningen bestod i en “slangdrgningstävling”, där det gällde att rigga en pump, starta upp den dra slang cirka 150 m och släcka en glödbrand.
Foto: Pekka Bader.
Slangrullning var något som deltagarna fick prova på som en väsentlig del i materialskötsel. Foto: Pekka Bader.
9(9)
Kursens slutkläm var när Lars-Ove Wikars visade hur Malaisfällor och sållning fungerade. Foto: Pekkla Bader.
Blöta men till synes nöjda kursdeltagare. Foto: Pekka Bader
