UPPSALA UNIVERSITET Matematiska institutionen Pepe Winkler
tel. 018-471 32 89
Prov i matematik
Civilingenjörsprogrammen Ordinära differentialekvationer, 2 poäng
2004-12-13
Skrivtid: 15.30–20.30. Hjälpmedel: Skrivdon, Physics handbook eller Mathematics handbook, Beta. Tentamen består av 7 problem. Lösningarna skall vara åtföljda av förklarande text.
Varje problem ger högst 5 poäng utom problem 4 som kan ge upp mot 10 p.
För betygen 3, 4, 5 krävs 18, 25, respektive 32 poäng.
1. Bestäm den lösning till differentialekvationen y0 = e2x−y, som går genom punkten (0 , 0) .
2. Gör lämplig substitution och lös differentialekvationen:
y0 = (2x + y)2− 1 . Bestäm den lösning för vilken y(0) = 1 .
3. Skriv differentialekvationen dy
dx = x2y2+ y
x − y2 på differentialform.
Ekvationen har en integrerande faktor som endast beror av en variabel.
Bestäm den och lös sedan ekvationen.
4. (a) Differentialekvationen x2y00− 4xy0+ 6y = 0 har en lösning på formen y = xn. Bestäm den allmänna lösningen till ekvationen.
(b) Bestäm en partikulärlösning, yp(x) , till den inhomogena ekvationen x2y00− 4xy0+ 6y = x4sin x .
Vad är den allmänna lösningen till den inhomogena ekvationen?
5. Bestäm den allmänna lösningen till systemet:
( x0(t) = −x(t) + y(t) + t y0(t) = −4x(t) + 3y(t) + t2.
Vilken lösning uppfyller begynnelsevillkoret att x(0) = 1 och y(0) = 2 ? 6. Bestäm alla jämnviktspunkter till systemet:
( x0 = y
y0 = −x + x2. Avgör deras typ och stabilitet.
7. Visa att origo är den enda jämnviktspunkten för systemet:
( x0 = −x − 2y2 y0 = xy − y3.
Bestäm en Liapunovfunktion till systemet och avgör stabiliteten hos jämnviktspunkten.
LYCKA TILL!
Svar till tentamen i Ordinära differentialekvationer, 2 poäng 2004-12-13
1. y(x) = ln(e2x+ 1) − ln 2 .
2. Allmänn lösning: y(x) = tan(x + C) − 2x och den lösning som uppfyller begynnelsevillkoret är y(x) = tan(x +π
4) − 2x .
3. (x2y2+ y) dx + (y2− x) dy = 0 , µ(y) = 1
y2 och x3 3 +x
y + y = C . 4. (a) yh(x) = C1x2+ C2x3 , där C1 och C2 är reella konstanter.
(b) yp(x) = −x2sin x och y(x) = C1x2+ C2x3− x2sin x .
5. X(t) = x(t) y(t)
!
= (C1+ C2t)et+ t2+ t + 1 (2C1+ C2+ 2C2t)et+ t2+ 2t + 2
! . Lösningen som uppfyller begynnelsevillkoret är Xp(t) = xp(t)
yp(t)
!
= t2+ t + 1 t2+ 2t + 2
! .
6. (0, 0) är ett stabilt centrumför lineariseringen i origo, men instabil för systemet och (1, 0) är en instabil sadelpunkt.
7. E(x, y) = x2+ 2y2 och (0, 0) är en asymptotiskt stabil jämnviktspunkt.
Lösningar till tentamen i Ordinära differentialekvationer, 2 poäng 2004-12-13
Lösning till problem 1.
Ekvationen kan skrivas om som ey· y0 = e2x. Ekvationen är, alltså separabel.
Integrationen ger ey = 1
2e2x+ C ⇔ y(x) = ln(1
2e2x+ C) som är ällmänn lösning till ekvationen.
Insättningen av begynnelsevillkoret ger 0 = ln(1
2 + C) ⇔ C = 1
2, alltså den sökta lösningen är y(x) = ln(1
2(e2x+ 1)) = ln(e2x+ 1) − ln 2 . Lösning till problem 2.
Sätt z(x) = 2x + y(x) . Då gäller att z0 = 2 + y0 ⇔ y0= z0− 2 . Insättningen i ekvationen ger z0− 2 = z2− 1 ⇔ z0= z2+ 1 ⇔ 1
z2+ 1· z0 = 1 . Ekvationen är separabel. 1
z2+ 1· z0 = 1 ⇒ Z 1
z2+ 1· z0dx = Z
1 dx ⇔ Z 1
z2+ 1dz = x + C
⇔ arctan z = x + C ⇔ z = tan(x + C) ⇔ 2x + y = tan(x + C) ⇔ y(x) = tan(x + C) − 2x . För den lösning som uppfyller begynnelsevillkoret y(0) = 1 gäller: 1 = tan C ⇒ C = π
4 , alltså den sökta lösningen är y(x) = tan(x +π
4) − 2x . Lösning till problem 3.
dy
dx = x2y2+ y
x − y2 ⇔ (x2y2+ y) dx = (x − y2) dy ⇔ (x2y2+ y) dx + (y2− x) dy = 0 .
Låt µ vara en integrerande faktor till ekvationen. Ekvationen µ(x2y2+ y) dx + µ(y2− x) dy = 0 är exakt ⇔ ∂
∂y(µ(x2y2+y)) = ∂
∂x(µ(y2−x)) ⇔ µ0y(x2y2+y)+µ(2x2y +1) = µ0x(y2−x)+µ(−1)
⇔ µ0y· y(x2y + 1) + µ0x(x − y2) = −2µ(x2y + 1) . Om µ0x= 0 får vi att µ0y· y = −2µ som är en separabel ekvation. Alltså den integrerande faktor µ är en funktion beroende bara av variabeln y och uppfyller ekvationen µ0
µ = −2
y med lösningen µ(y) = 1
y2. Vi får att ekvationen 1
y2(x2y2+ y) dx + 1
y2(y2− x) dy = 0 ⇔ (x2+ 1
y) dx + (1 − x
y2) dy = 0 är exakt.
Bestämning av en potential funktion: f (x, y) = Z
(x2 + 1
y) dx = x3 3 + x
y + g(y) , där g(y) väljs så att fy0(x, y) = −x
y2 + g0(y) = 1 − x
y2 , dvs. så att g0(y) = 1 ⇒ g(y) = y , alltså f (x, y) = x3
3 +x
y + y och den allmänna lösningen till differentialekvationen ges i implicit form av x3
3 +x
y + y = C , där C är en reell konstant.
Lösning till problem 4.
(a) Sätt in y = xn i den homogena ekvationen. Vi får: n(n − 1)xn− 4nxn+ 6xn= 0 ⇔ n2− 5n + 6 = 0 ⇔ n1 = 2 och n2= 3 , alltså, den homogena ekvationen har som lösningar y1(x) = x2 och y2(x) = x3. Funktionerna y1 = x2 och y2 = x3 är linjärt oberoende och därför den allmänna lösningen till den homogena ekvationen är yh(x) = C1x2+ C2x3, där C1 och C2 är reella konstanter.
(b) Den partikulära lösningen till den inhomogena ekvationen x2y00−4xy0+6y = x4sin x söker vi med hjälp av Liouvills metod med variabla koefficienter.
Låt yp(x) = v1(x) · x2+ v2(x) · x3 där vi söker v1 och v2 så att v10 · x2+ v02· x3 = 0 ⇔
v10 + xv02= 0 (1)
y0p(x) = v01x2+ 2xv1+ v02x3+ 3x2v2= 2xv1+ 3x2v2 p.g.a. (1) och
yp00(x) = 2v1+ 2xv01+ 6xv2+ 3x2v20 . Insättningen i den inhomogena ekvationen ger:
x2(2v1+ 2xv10 + 6xv2+ 3x2v02) − 4x(2xv1+ 3x2v2) + 6(v1x2+ v2x3) = x4sin x ⇔ 2x3v10 + 3x4v20 = x4sin x ⇔ 2v01+ 3xv20 = x sin x (2)
(2) − 2(1) ⇒ xv02= x sin x ⇒ v20 = sin x ⇒ v2= − cos x och insättningen i (1) ger:
v01= −x sin x ⇒ v1 = − Z
x sin x dx = x cos x − Z
cos x dx = x cos x − sin x .
Den sökta partikulära lösningen är yp(x) = x3cos x − x2sin x − x3cos x = −x2sin x . Den allmänna lösningen till den inhomogena ekvationen är C1x2+ C2x3− x2sin x . Lösning till problem 5.
Från första ekvationen får man y = x0+ x − t ⇒ y0 = x00+ x0 − 1 och insättningen i andra ekvationen ger x00+ x0− 1 = −4x + 3x0+ 3x − 3t + t2 ⇔ x00− 2x0+ x = t2− 3t + 1 .
Sista ekvationen är en inhomogen, linjär av andra ordningen med konstanta koefficienter.
Karakteristiska ekvationen är m2 − 2m + 1 = 0 ⇔ m1,2 = 1 ⇒ xh(t) = (C1 + C2t)et är en allmänn lösning till motsvarande homogena ekvationen. Nu sökes en partikulär lösning till den inhomogena ekvationen på formen xp(t) = at2+ bt + c . x0p = 2at + b och x00p = 2a .
Insättningen i ekvationen ger: 2a − 2(2at + b) + at2+ bt + c = t2− 3t + 1 ⇔
at2− (4a − b)t + 2a − 2b + c = t2− 3t + 1 ⇔ a = 1 , b = 1 och c = 1 , alltså xp(t) = t2+ t + 1 och den allmänna lösningen för den inhomogena ekvationen är x(t) = (C1+ C2t)et+ t2+ t + 1 . Insättningen i y = x0+ x − t, ger y(t) = (2C1+ C2+ 2C2t)et+ t2+ 2t + 2 , alltså:
X(t) = x(t) y(t)
!
= (C1+ C2t)et+ t2+ t + 1 (2C1+ C2+ 2C2t)et+ t2+ 2t + 2
!
är allmänn lösning till systemet.
Insättningen av t = 0 i lösningen ger x(0) y(0)
!
= 1
2
!
= C1+ 1
2C1+ C2+ 2
!
⇔ C1 = 0 och C2= 0 . Den lösning som uppfyller begynnelsevillkoren är ~Xp = xp(t)
yp(t)
!
= t2+ t + 1 t2+ 2t + 2
! . Lösning till problem 6.
Jämnviktspunkter är lösningar till systemet:
( 0 = y
0 = −x + x2 som är (0, 0) och (1, 0) . Om F (x, y) = y och G(x, y) = −x + x2 då är ∂F
∂x(0, 0) = 0 , ∂F
∂y(0, 0) = 1 , ∂G
∂x(0, 0) = −1 och ∂G
∂y(0, 0) = 0 .
Linearisering av systemet i punkten (0, 0) är
( x0 = y
y0 = −x . Koefficientmatrisen är 0 1
−1 0
!
med egenvärden λ1,2= ±i .
Detta betyder att punkten (0, 0) är ett stabilt centrum för lineariseringen.
Sök en Liapunovfunktion E(x, y) = ax2m+ by2n, där a, b > 0 och m , n ∈ N . Undersök ∂E
∂xF + ∂E
∂yG = 2amx2m−1y + 2bny2n−1(−x + x2) .Välj m = n = 1 och a = b = 1 . Då ∂E
∂xF +∂E
∂yG = 2x2y som är en indefinit, alltså punkten (0, 0) är en instabil jämviktspunkt
för systemet.
∂F
∂x(1, 0) = 0 , ∂F
∂y(1, 0) = 1 , ∂G
∂x(1, 0) = 1 och ∂G
∂y(1, 0) = 0 . Linearisering av systemet i punkten (1, 0) är
( x0 = y
y0 = x . Koefficientmatrisen är 0 1 1 0
!
med egenvärden λ1,2= ±1 . Egenvärdena är reella med olika tecken, alltså punkten (1, 0) är en instabil sadelpunkt.
Lösning till problem 7.
Jämnviktspunkter är lösningar till systemet
( 0 = −x − 2y2 0 = xy − y3.
Från första ekvationen x = −2y2 och insättningen i andra ger y = 0 , alltså även x = 0 . (0, 0) är den enda jämnviktspunkten.
Sök en Liapunovfunktion på formen E(x, y) = ax2m+ by2n. Med F (x, y) = −x − 2y2 och G(x, y) = xy − y3 får vi:
∂E
∂xF + ∂E
∂yG = 2amx2m−1(−x − 2y2) + 2bny2n−1(xy − y3) =
−2amx2m− 4amx2m−1y2+ 2bnxy2n− 2bny2n+2. Om vi väljer m = 1 , n = 1 , a = 1 och b = 2 får vi: ∂E
∂xF +∂E
∂yG = −2x2 − 4y4 < 0 för alla (x, y) 6= (0, 0) , alltså E(x, y) = x2+ 2y2 är en strikt Liapunovfunktion. Detta betyder att (0, 0) är en asymptotiskt stabil jämnviktspunkt för systemet.