Kandidatuppsatser i miljövetenskap 020-2020
Campus Gotland
Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet Uppsala Universitet, Campus Gotland
www.uu.se
S KOGSSTYRELSENS ARBETE MED EKOSYSTEMTJÄNSTER
Elin Sjödin
Kandidatuppsats i miljövetenskap 15 hp, 2020
Handledare: Karin Bengtsson, Institutionen för ekologi och genetik Examinator: Lina Mtwana Nordlund, Geovetenskapliga institutionen
Bilden på framsidan föreställer: Granskog Fotograf: Elin Sjödin
Denna uppsats är författarens egendom och får inte användas för publicering utan författarens eller dennes rättsinnehavares tillstånd. Elin Sjödin
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
ABSTRACT ... 2
SAMMANDRAG ... 2
INTRODUKTION ... 3
Ekosystemtjänster ... 3
Internationellt och nationellt miljöarbete i Sverige ... 4
Skog i Sverige ... 5
Tidigare studier ... 7
Syfte och frågeställningar... 7
METOD ... 8
Avgränsning... 8
Utformning av enkät ... 8
Urval av respondenter ... 8
Sammanställning av svar ... 9
RESULTAT ... 9
Litteraturstudie ... 9
Enkätundersökning... 10
DISKUSSION ... 17
Begreppet ekosystemtjänster i kommunikation ... 17
Kunskapen om ekosystemtjänster ... 18
Inställningen till ekosystemtjänster... 19
Olika typer av skogsägare ... 19
Privata aktiebolag ... 19
Metodkritik ... 19
Rekommendationer... 20
Slutsats ... 20
TACK ... 21
REFERENSER ... 21
SUMMARY ... 25
BILAGA 1 ... 28
2
SKOGSSTYRELSENS ARBETE MED EKOSYSTEMTJÄNSTER Elin Sjödin: Självständigt arbete i miljövetenskap, 15 hp.
ABSTRACT
Many ecosystem services that are important for our health and our economy are derived from forests. In Sweden, the forests are negatively affected by the intensive forestry which in turn affects the ecosystem services. Despite the importance of the ecosystem services they are often taken for granted and are not included in different decisions in society. The purpose of this study was to investigate the work that is being done on ecosystem services by the Swedish Forest Agency as an authority and how ecosystem services are integrated in the work of their employees, especially in the communication between the employees and individual forest owners. The result shows that the Swedish Forest Agency is working with ecosystem services through the specification Ecosystem Services for the national
environmental quality objective Sustainable Forests. Regarding the implementation of the concept ecosystem services in the work of the employees, the result shows that the concept is used to a limited extent in communication with individual forest owners. The result from this study also shows that there is a need to increase the knowledge about ecosystem services among both the Forest Agency’s employees and individual forest owners.
SAMMANDRAG
Skogen ger människan många ekosystemtjänster som är viktiga för vår hälsa och ekonomi. I Sverige påverkas skogarna negativt av det intensiva skogsbruket vilket i sin tur påverkar skogens ekosystemtjänster. Även fast naturens ekosystemtjänster är livsviktiga för människan tas de i många fall för givet och det är inte alltid de inkluderas i olika samhällsbeslut. Syftet med det här arbetet var att undersöka Skogsstyrelsens arbete med ekosystemtjänster som myndighet samt hur begreppet ekosystemtjänster var implementerat i de anställdas arbete, framförallt i deras kommunikation med enskilda skogsägare. Syftet var även att undersöka kunskapen om ekosystemtjänster hos Skogsstyrelsens anställda och enskilda skogsägare.
Resultatet visar att Skogsstyrelsen som myndighet jobbar med ekosystemtjänster genom preciseringen Ekosystemtjänster för miljökvalitetsmålet Levande skogar. För implementering av begreppet ekosystemtjänster i de anställdas arbete visar resultatet att begreppet används i en begränsad utsträckning i kommunikationen med enskilda skogsägare. Resultatet visar även att det finns ett behov av att öka kunskapen om ekosystemtjänster hos både Skogsstyrelsens anställda och enskilda skogsägare.
3 INTRODUKTION
Begreppet ekosystemtjänster har blivit allt mer vanligt och arbetet med ekosystemtjänster är idag till stor del integrerat i samhället (Naturvårdsverket 2017a). Ekosystemtjänster innebär de produkter och tjänster som naturen ger människan, dessa är grundläggande för människans välfärd. Exempel på ekosystemtjänster är pollinering från bin, markens vattenrening och luftrening från växter. Även fast ekosystemtjänster är livsviktiga för människan tas de till stor del för givna och inkluderas inte alltid i olika beslut i samhället (Artdatabanken 2018).
Det finns ett antal olika klassificeringar och definitioner av begreppet ekosystemtjänster som har tagits fram med olika syften (Naturvårdsverket 2017a). Det främsta syftet med konceptet och begreppet ekosystemtjänster är dock att få en ökad medvetenhet hos människor gällande naturens betydelse och de risker som finns om förvaltningen av den inte sker på ett hållbart sätt (Naturvårdsverket 2017a). Begreppet ekosystemtjänster har erhållit en del kritik som till exempel att det har ett antropocentriskt fokus och att det skapar en kommersialisering av naturen. Begreppet och dess tillhörande klassificeringar och definitioner har även kritiserats för att vara vaga (Schröter et al. 2014).
Från skogen får människan många ekosystemtjänster som till exempel föda, timmer och rekreation. Skogen har därmed stor betydelse för människan då den bidrar till både vår hälsa och ekonomi. Skogen är även en viktig miljö för den biologiska mångfalden (Svenska Miljöinstitutet (IVL) 2014). Ekosystemtjänsterna bidrar både direkt och indirekt till
människans välfärd där indirekt innebär att ekosystemtjänsten upprätthåller viktiga funktioner som behövs för produktionen av andra ekosystemtjänster (Skogsstyrelsen 2018a). Skogens förmåga att kunna generera dessa ekosystemtjänster påverkas dock av människan. Påverkan sker bland annat genom att människan försöker öka vissa ekosystemtjänster vilket i sin tur kan missgynna andra ekosystemtjänster. Det här kan till exempel ses när skogsägare försöker maximera sin virkesproduktion (Skogsstyrelsen 2018a).
Ekosystemtjänster kommer här att definieras enligt definitionen från Millennium Ecosystem Assessment (MA) som är “de nyttor ekosystemen tillhandahåller människor” (MA 2005, Naturvårdsverket 2017a).
Ekosystemtjänster Klassificeringar
Det finns idag tre stora etablerade klassificeringar för konceptet ekosystemtjänster som är gjorda av Millennium Ecosystem Assessment (MA), The Economics of Ecosystems and Biodiversity (TEEB) och Common International Classification of Ecosystem Services (CICES) (Naturvårdsverket 2017a). I dessa klassificeringar delas ekosystemtjänsterna upp i olika kategorier och beroende på vilken klassificering som används kan dessa kategorier skilja sig åt och även vilka tjänster som ingår (MA 2005, TEEB 2010, CICES 2012, Naturvårdsverket 2017a). Den mest etablerade klassificeringen av dessa tre är den av MA (Naturvårdsverket 2017a). MA har i sin klassificering använt sig av fyra kategorier för att dela upp de ekosystemtjänster som naturen genererar. Dessa kategorier är försörjande tjänster, kulturella tjänster, reglerande tjänster och stödjande tjänster (Naturvårdsverket 2017a). Utöver dessa tre klassificeringar har även The Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services (IPBES) tagit fram ett ramverk för
ekosystemtjänster men använder sig av “naturens bidrag till människan” istället för begreppet ekosystemtjänster (Naturvårdsverket 2017a). Konceptet “naturens bidrag till människan”
inkluderar alla bidrag till människan från naturen, både positiva och negativa (Díaz et al.
2018).
4 Biologisk mångfald
Med biologisk mångfald menas den variation som finns av liv i alla dess former, på alla nivåer och i olika kombinationer (International Union for Conservation of Nature (IUCN) 1994). Biologisk mångfald brukar delas upp i tre nivåer som är genetisk variation, variation mellan arter samt variation mellan ekosystem (IUCN 1994). Biologisk mångfald är en grundläggande faktor för att jordens ekosystem ska kunna generera ekosystemtjänster
(Skogsstyrelsen 2018a). En hög biologisk mångfald ger ekosystem en god ekologisk resiliens (Boverket 2019). Med resiliens menas ekosystemens förmåga att hantera stress och
störningar, och därefter kunna återhämta sig till dess tidigare tillstånd (MA 2005). En hög biologisk mångfald i ett ekosystem ger därmed fler vägar och möjligheter till återhämtning vid en eventuell störning jämfört med ett artfattigt (Boverket 2019).
Flertalet mänskliga aktiviteter har länge påverkat den biologiska mångfalden och jordens ekosystem negativt (MA 2005). Detta fortgår än idag och den biologiska mångfalden minskar nu fortare än någon gång tidigare (IPBES 2019). Den pågående förlusten av biologisk
mångfald och degradering av ekosystem leder i sin tur till att många ekosystemtjänster som naturen genererar är hotade eller försämrade (MA 2005).
Internationellt och nationellt miljöarbete i Sverige
Under 2015 antogs Agenda 2030 för hållbar utveckling av Förenta nationerna (FN) (Naturvårdsverket 2020a). Agenda 2030 innebär 17 globala mål inom olika områden som preciseras av 169 delmål. Fokuset ligger på hållbar utveckling och inkluderar tre dimensioner där alla dimensioner är lika viktiga. Dimensionerna är en hållbar utveckling för ekonomin, miljön och socialt (Naturvårdsverket 2020a). Förutom Agenda 2030 utgörs det internationella miljöarbetet även av ett stort antal miljökonventioner. En av dessa konventioner är
konventionen om biologisk mångfald (Naturvårdsverket 2019b). Syftet med konventionen är att bevara och nyttja den biologiska mångfalden hållbart. Syftet är även att fördela de vinster som kommer från genetiska resurser rättvist (Naturvårdsverket 2020b). I konventionen antogs under 2010 en plan för perioden 2011–2020. Planen baseras på 20 delmål, kallade för
Aichimålen som delvis ska verka för en minskad påverkan på den biologiska mångfalden och att nyttan från ekosystemtjänster ska öka för alla (Naturvårdsverket 2020b).
I Sverige utgörs det nationella miljöarbetet av ett miljömålssystem som var ett beslut av Sveriges riksdag år 1999 (Naturvårdsverket 2019a). I miljömålssystemet inkluderas även arbete för att nå mål inom Agenda 2030 och Aichimålen (Naturvårdsverket 2020a,
Naturvårdsverket 2020b). Miljömålssystemet bygger på 16 olika miljökvalitetsmål och ett övergripande mål för miljöarbetet som är ett generationsmål (Naturvårdsverket 2019a).
Miljökvalitetsmålen behandlar olika områden och till dessa finns etappmål som hjälper till att specificera de insatser som behöver göras inom miljöarbetet för att nå både
miljökvalitetsmålen och generationsmålet (Naturvårdsverket 2018). Miljömålssystemet utgörs även av preciseringar och indikatorer (Sveriges miljömål 2019). Preciseringarna hjälper till att förtydliga målen och de används för uppföljning av målen (Naturvårdsverket 2020c). Indikatorerna visar förändringar inom olika delar av miljökvalitetsmålen vilket hjälper till att följa utvecklingen av miljöarbetet. Indikatorerna kan i sin tur användas som underlag för möjliga åtgärder och beslut (Sveriges miljömål 2018b). Ansvariga myndigheter för miljömålsarbetet är framförallt Naturvårdsverket, men arbetet sker även hos 25 andra nationella myndigheter och landets länsstyrelser (Naturvårdsverket 2019a).
Miljökvalitetsmålet Levande skogar
Ett av Sveriges 16 miljökvalitetsmål är Levande skogar (Naturvårdsverket 2019a). Levande skogar har nio preciseringar och fem indikatorer (Skogsstyrelsen 2019a). Definitionen av
5
miljömålet från riksdagen är “Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas” (Sveriges miljömål 2018a). Utmaningarna för att nå
miljökvalitetsmålet ligger både på internationell och nationell nivå genom att Sveriges skogar påverkas av flera olika faktorer. Exempel på påverkande faktorer är skogsbruket, olika
naturliga störningar och klimatförändringen (Sveriges miljömål 2018a). Enligt den senaste rapporten från Naturvårdsverket (2019a) som är en utvärdering av miljömålen konstateras det att miljökvalitetsmålet Levande skogar inte kommer att nås till 2020 med dagens planerade och befintliga styrmedel. Utvecklingen för målet bedöms vara neutral vilket innebär att det inte går att se att utvecklingen i miljön har någon tydlig riktning (Naturvårdsverket 2019a).
En bedömning om möjligheten för att nå målet lyder: “Miljöarbetet utvecklas positivt men har hittills inte varit tillräckligt för att nå samhällets mål för skogen. För att bevara skogens biologiska mångfald krävs åtgärder för att motverka fragmentering och förlust av livsmiljöer.
Skydd av skogar med höga naturvärden, naturvårdande skötsel samt det pågående arbetet med att förbättra miljöhänsynen vid avverkning är viktiga insatser vars värde ökar över tid”
(Naturvårdsverket 2019a).
För miljökvalitetsmålet Levande skogar är det Skogsstyrelsen som är ansvarig myndighet och följer upp arbetet (Naturvårdsverket 2018, Naturvårdsverket 2019a). Skogsstyrelsen är den skogliga myndigheten i Sverige och har ansvaret att Sveriges skogspolitik tas i bruk och att den genomförs av både de som äger och nyttjar skogen. Skogsstyrelsen arbetar med bland annat tillsyn, rådgivning, inventeringar och statistik (Skogsstyrelsen 2013). Skogsstyrelsen har huvudkontor i Jönköping och finns på totalt 80 platser i hela Sverige med ungefär 800 personer anställda (Skogsstyrelsen 2019b).
Skog i Sverige Skogsbruk
Omkring 69 % (28 miljoner hektar) av Sveriges totala yta täcks av skog där ca 58 % (23,6 miljoner hektar) utgörs av produktiv skogsmark (Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) 2019).
Med produktiv skogsmark menas skogsmark som lämpas för skogsproduktion, det vill säga att skogen får växa för att avverkas (Sveaskog u.å.). Definitionen för produktiv skogsmark är
“Mark som är lämplig för skogsproduktion och ej väsentligen används för annat ändamål.
Idealproduktion minst 1 m³sk (stamvolym på bark ovan stubbe inklusive topp) per hektar och år” (Skogsstyrelsen 2018b). Sedan mitten på 1800-talet har mer än 90 % av Sveriges skog på något sätt påverkats av skogsbruket (Naturskyddsföreningen 2011). Bland annat har många skogar drabbats av fragmentering och tidigare naturskogar har blivit ersatta av monokulturer.
Skogsbruket har även påverkat skogens åldersfördelning och idag utgörs Sveriges skogar framförallt av yngre skog vilket påverkar arter som är bunden till gammal skog negativt.
Skogsbruket och dess olika konsekvenser har i sin tur resulterat i att många av Sveriges skogsarter är rödlistade (Naturskyddsföreningen 2011).
Skogsägare
Skogsstyrelsen delar in ägandet av skog i allmänna ägare och privata ägare (Skogsstyrelsen 2018b). Under allmänna ägare ingår staten, statsägda aktiebolag och övriga allmänna ägare.
Staten utgörs av statliga myndigheter, stiftelser och fonder. Statsägda aktiebolag innebär aktiebolag där mer än 50 % av aktierna förvaltas av Regeringskansliet. I övriga allmänna ägare ingår kommuner och landsting, och aktiebolag där dessa äger mer än 50 % av aktierna samt fonder och stiftelser (Skogsstyrelsen 2018b). Under privata ägare ingår privatägda aktiebolag, enskilda ägare och övriga privata ägare. Privatägda aktiebolag är bolag som inte ägs av kommun, landsting eller staten. Enskilda ägare innebär fysiska personer, dödsbon och
6
bolag som inte är aktiebolag. I övriga privata ägare ingår svenska kyrkan samt stiftelser och fonder som inte går under allmänna ägare. Här ingår även bysamfälligheter,
gemensamhetsskogar, allmänningar, besparingsskogar samt ekonomiska och ideella föreningar (Skogsstyrelsen 2018b).
Den senaste statistiken som finns att tillgå från Skogsstyrelsens statistikdatabas om strukturstatistik för skogsägande är från 2018 och det fanns då totalt 318 164 skogsägare (fysiska personer) (Skogsstyrelsen 2018c). För den produktiva skogsmarken ägdes 48 % av enskilda ägare, 24 % av privata aktiebolag, 13 % av statsägda aktiebolag, 8 % av staten, 6 % av övriga privata ägare och 1 % av övriga allmänna ägare (Skogsstyrelsen 2018d).
De tre största privatägda aktiebolagen är Svenska Cellulosa Aktiebolaget (SCA), Stora Enso Skog och Holmen. Holmens skogar förvaltas av Holmen Skog (Skogssverige 2018). SCA är störst och äger 2,6 miljoner hektar skogsmark därefter kommer Stora Enso Skog som äger 1,4 miljoner hektar och Holmen äger 1 miljon hektar. Hos dessa företag går den skog som
avverkas bland annat till träprodukter, papper, kartong och förpackningsmaterial (SCA u.å., Stora Enso Skog u.å., Holmen u.å.).
Skogspolitik
Riksdagen beslutade år 1993 om en svensk skogspolitik som utgörs av två mål, ett miljömål och ett produktionsmål (Skogsstyrelsen 2019c). Produktionsmålet innebär att skog och skogsmark ska förvaltas på så sätt att avkastningen är hög och långsiktigt hållbar. Miljömålet inkluderar istället skogens naturvärden vilket bland annat innebär att säkra den biologiska mångfalden och att skydda hotade arter och naturtyper. Här inkluderas även andra värden som skogens kulturmiljövärden, dess estetiska värden och sociala värden (Skogsstyrelsen 2019c). Den här skogspolitiken som sammanfattas under skogsvårdslagen brukar refereras som ”frihet under ansvar”. Det innebär att Sveriges skogsägare har en frihet som kommer med ett ansvar där friheten innebär att skogsägare själva kan välja inriktning för sitt skogsbruk och därefter välja sina metoder. Ansvaret innebär till exempel att skogsägare måste se till att det kommer ny skog efter avverkning. Vid olika åtgärder behöver skogsägare även ta en grundläggande hänsyn till miljön (Skogsstyrelsen 2017).
Tillsynsmyndighet för skogsvårdslagen är Skogsstyrelsen, som även har tillsyn för vissa delar av miljöbalken (Skogsstyrelsen 2019d).
Nationellt skogsprogram
Under 2018 tog regeringen ett beslut om ett nationellt skogsprogram där visionen är “Skogen, det gröna guldet, ska bidra med jobb och hållbar tillväxt i hela landet samt till utvecklingen av en växande bioekonomi” (Regeringskansliet 2018). Programmet är Sveriges första skogsprogram och har totalt fem fokusområden som är:
1. Ett hållbart skogsbruk med ökad klimatnytta.
2. Mångbruk av skog för fler jobb och hållbar tillväxt i hela landet.
3. Innovationer och förädlad skogsråvara i världsklass.
4. Hållbart brukande och bevarande av skogen som en profilfråga i svenskt internationellt samarbete.
5. Ett kunskapskliv för ett hållbart brukande och bevarande av skogen (Regeringskansliet 2018).
Den nationella skogsstrategin ska finnas som underlag för Sveriges skogspolitik (Regeringskansliet 2018). En väl utformad skogsstrategi ska bland annat ge stöd till avvägningar mellan olika värden i skogen och skapa bättre förutsättningar för att skogens ekosystemtjänster förvaltas på ett hållbart sätt. Ett hållbart skogsbruk har funnits som en
7
central grund i den nationella skogsstrategin vilket inkluderar många olika delar av skogen och användningen av den. Till exempel är det viktigt att se till förvaltning av skogen,
upprätthållande av biologisk mångfald, skogens produktivitet och att dessutom se till skogens framtida funktion både nationellt och internationellt (Regeringskansliet 2018). Den nationella skogsstrategin ligger nu som grund för det fortsatta arbetet vilket är att ta fram regionala skogsstrategier som ska hjälpa till att nå skogsprogrammets vision och mål. Skogsstyrelsen är den myndighet som har ansvaret för den nationella skogsstrategin och ska även stödja arbetet med landets regionala skogsstrategier (Regeringen 2018).
Tidigare studier
I rapporten Ekosystemtjänster i praktiken (Hilding-Rydevik & Blicharska 2016) undersöktes personers erfarenheter av att arbeta med ekosystemtjänster. De personer som ingick i
intervjuerna arbetade antingen inom privat eller offentlig sektor, exempelvis på ett privat företag eller på en kommun (Hilding-Rydevik & Blicharska 2016). Resultatet visade att både arbetet med och användningen av begreppet ekosystemtjänster är i ett utvecklingsstadium.
Några av intervjupersonerna använde inte begreppet i kommunikationssituationer då det ansågs vara svårt att använda sig av. Personerna utgick oftast från ett ekosystemperspektiv men andra ord eller förklaringar användes istället för just ekosystemtjänster (Hilding-Rydevik
& Blicharska 2016).
Beery et al. (2016) gjorde en liknande studie men fokuserade enbart på svenska kommuner.
Genom intervjuer undersöktes uppfattningen gällande möjligheter och svårigheter om att arbeta med ekosystemtjänster hos kommunala tjänstemän. Resultatet visade att många hade en positiv syn på konceptet. Kunskapen om och synen på begreppet varierade stort där vissa deltagare ansåg att det var ett för brett och teoretiskt begrepp som var svårt att förstå och relatera till. Många av deltagarna nämnde att de jobbade med konceptet men att de inte alltid använder begreppet ekosystemtjänster. Vissa ansåg att konceptet var användbart i olika kommunikationssituationer för att visa på fördelarna som människan får från naturen och att förklara människans beroende av naturen (Beery et al. 2016).
Syfte och frågeställningar
Det övergripande målet med denna studie är att se hur Skogsstyrelsen arbetar med ekosystemtjänster. Syftet är att undersöka Skogsstyrelsens helhetsarbete med
ekosystemtjänster och hur begreppet ekosystemtjänster är implementerat i det dagliga arbetet hos anställda. Det senare gäller framförallt i kommunikationen mellan Skogsstyrelsens anställda och enskilda skogsägare. Syftet är även att se vilken kunskap och inställning Skogsstyrelsens anställda och enskilda skogsägare har till ekosystemtjänster. Studiens frågeställningar är:
1. Hur arbetar Skogsstyrelsen med ekosystemtjänster?
2. Ser Skogsstyrelsens anställda begreppet ekosystemtjänster som ett hinder i kommunikationen med enskilda skogsägare?
3. I vilken omfattning används begreppet ekosystemtjänster av Skogsstyrelsens anställda i kommunikationen med enskilda skogsägare?
4. Anser Skogsstyrelsens anställda att de har:
a. En tillräcklig kunskap om ekosystemtjänster?
b. En positiv inställning till ekosystemtjänster?
5. Vad har anställda på Skogsstyrelsen för uppfattning om:
a. Enskilda skogsägares kunskap om ekosystemtjänster? Är den tillräcklig?
b. Enskilda skogsägares inställning till ekosystemtjänster? Är den positiv?
8 METOD
För att besvara studiens frågeställningar gjordes en litteraturstudie och en enkätundersökning.
Till litteraturstudien användes framförallt rapporter från Skogsstyrelsen och relevant information som fanns att tillgå från Skogsstyrelsens hemsida. För att skapa enkäten
användes hemsidan WebbEnkäter. Hemsidan ansågs vara fördelaktig för enkätens utformning samt för den statistiska överblick som fanns att tillgå vid granskning av resultatet.
Avgränsning
För undersökningen gjordes en avgränsning som var att framförallt vända sig till
skogskonsulenter som har en direkt kontakt med enskilda skogsägare. Som skogskonsulent på Skogsstyrelsen är arbetsuppgifterna varierande. Till exempel arbetar skogskonsulenter med att ge råd och stöd till både skogsägare och skogsaktörer samt att de ska se till att skogsbruket följer de regler och lagar som finns. Vidare kan skogskonsulenter även arbeta med
inventeringar och formellt skydd av skog (Skogsstyrelsen 2020). Att arbetet avgränsades till enskilda skogsägare var intressant då det är den ägarklass som äger mest produktiv skog i Sverige (Skogsstyrelsen 2018d).
Utformning av enkät
Enkäten arbetades fram genom att utgå från studiens frågeställningar, genom kontakt med handledare och genom att utgå från Enkätboken (Trost & Hultåker 2016). För att säkerställa enkätens funktion gjordes ett antal tester innan den skickades ut.
Enkäten utgjordes av två delar med totalt 12 frågor, fyra frågor på första delen och åtta frågor på andra delen (Bilaga 1). Alla frågorna i enkäten var frivilliga att svara på. Två av enkätens frågor var helt öppna frågor där en av dessa var den sista avslutande frågan. Att använda sig av en avslutande öppen fråga rekommenderas av Trost & Hultåker (2016), dock ges en avrådan från att använda sig av allt för många frågor med öppna svarsalternativ då det kan vara problematiskt. En faktor till detta är att öppna frågor är mer tidskrävande att
sammanställa än frågor med fasta svarsalternativ. Öppna frågor kan även leda till att
respondenten drar sig för att skriva ett svar på grund av olika anledningar vilket leder till att den väljer att inte svara någonting alls (Trost & Hultåker 2016).
Urval av respondenter
Enkäten riktades till anställda på Skogsstyrelsen, huvudsakligen personer anställda som skogskonsulenter. För att få ut enkäten till anställda på Skogsstyrelsen kontaktades landets 22 distriktschefer via mejl. I mejlet fanns en bakgrundsbeskrivning till enkäten, en beskrivning av dess syfte och kontakt med distriktets skogskonsulenter efterfrågades. Framförallt skogskonsulenter som har direkt kontakt med enskilda skogsägare. Totalt 11 av de 22
distriktscheferna svarade och godkände distriktets deltagande. Beroende på distriktschefernas svar togs kontakt med deras medarbetare via mejl men på olika sätt. För fem distrikt
skickades länken till enkäten ut via mejl till distriktscheferna för att sedan vidarebefordras till deras medarbetare. Fyra distriktschefer meddelade att kontakt kan tas direkt med
medarbetarna. Kontaktuppgifterna till medarbetarna delades direkt av två distriktschefer medan de andra två hänvisade till Skogsstyrelsens hemsida. På Skogsstyrelsens hemsida fanns personens anställning att tillgå och för dessa distrikt skickades enkäten enbart ut till personer som var skogskonsulenter. För tre distrikt uppmanade distriktscheferna sina
medarbetare att själva ta kontakt via mejl om de var intresserade av att svara på enkäten. För de medarbetare som hörde av sig skickades länken till enkäten ut i ett svarsmejl.
9 Sammanställning av svar
Svarsfrekvensen för enkäten bevakades dagligen efter att den kommit ut till de första
distrikten. Enkäten stängdes för fler svar två veckor efter första kontakt med Skogsstyrelsens 22 distriktschefer. Därefter började inkomna svar att sammanställas. Vid sammanställningen av de inkomna svaren användes den resultatsida som fanns att tillgå från WebbEnkäter. Där sammanställdes svaren direkt i olika diagram vilket gav en enkel överblick. Sidan gav även möjlighet till att sortera inkomna svar efter olika svarsfilter och att analysera enskilda svar individuellt.
RESULTAT Litteraturstudie
På Skogsstyrelsens hemsida användes en informationssida för ekosystemtjänster. Där förklarades vad ekosystemtjänster är och människans beroende av dessa (Skogsstyrelsen 2019e). Flertalet informationsfilmer om skogens ekosystemtjänster fanns även att tillgå (Skogsstyrelsen 2019f). Förutom information om ekosystemtjänster nämndes även
Skogsstyrelsens arbete med ekosystemtjänster (Skogsstyrelsen 2019e). Skogsstyrelsen är den myndighet som är ansvarig för miljökvalitetsmålet Levande skogar och miljökvalitetsmålet har en precisering som är Ekosystemtjänster (Naturvårdsverket 2019a, Skogsstyrelsen 2019a). Preciseringen antogs 2012 och är “Skogens ekosystemtjänster är vidmakthållna”.
Beskrivningen av preciseringen från regeringen är “Ekosystemtjänster upprätthåller funktioner i naturen och ger tjänster som samhället kan nyttja. Ekosystemtjänsternas uthållighet är beroende av väl fungerande och livskraftiga ekosystem, som även är motståndskraftiga och anpassningsbara (resilienta) mot förändringar, till exempel
klimatförändringar” (Skogsstyrelsen 2019a). Tidigare arbete med preciseringen (från när den antogs år 2012) har handlat om att förklara skogens ekosystemtjänster och inte att bedöma dem, vilket kan kopplas till att preciseringen har varit ny. Från det här skulle ett årligt arbete påbörjas med att ta fram statistik för viktiga ekosystemtjänster vilket aldrig gjordes, istället har underlaget för att göra bedömningar har minskat där det för vissa år (2013 och 2016) saknas underlag helt. Ett problem med arbetet har tagits upp om att det saknas stöd för att göra bedömningar (Skogsstyrelsen 2019a).
För preciseringen fanns tidigare åtta indikatorer, och dessa hade ett starkt fokus på försörjande ekosystemtjänster (Skogsstyrelsen 2019a). Under 2018 presenterades en ny indikator, Statusklassning av skogens ekosystemtjänster. För den här indikatorn kommer en statusklassning att göras av varje ekosystemtjänst där ekosystemtjänsten kan få antingen god status, måttlig status eller otillräcklig status (Skogsstyrelsen 2019a). För de tjänster med god status innebär det att “det tillstånd för skogliga ekosystemtjänster där de produceras och används utifrån sina inneboende förutsättningar på en nivå som är hållbar och så att
möjligheten till användning för nuvarande och framtida generationer tryggas” medan för de tjänster som har otillräcklig status innebär det att “omedelbar uppmärksamhet, utvidgat skydd och/eller försiktig förvaltning krävs”. Måttlig status innebär att ekosystemtjänsten varken klassas som god eller otillräcklig (Skogsstyrelsen 2018a).
Under 2017 jobbade Skogsstyrelsen med rapporten Skogens ekosystemtjänster - status och påverkan som publicerades 2018 vilket är ett första underlag för att följa upp preciseringen (Skogsstyrelsen 2018a, Skogsstyrelsen 2019a). Förutom statusklassningen har även annan information om ekosystemtjänsterna tagits fram. Till exempel har ekosystemtjänstens betydelse för människan och samhället klargjorts och de faktorer som påverkar
10
ekosystemtjänsten har beskrivits (Skogsstyrelsen 2019a). Av totalt 30 tjänster bedömdes 10 tjänster med god status, 13 tjänster med måttlig status och resterande 7 tjänster med
otillräcklig status (Skogsstyrelsen 2018a). Bedömningen ska nu uppdateras vart fjärde år av Skogsstyrelsen (Skogsstyrelsen 2019a).
Enkätundersökning
Utskicket av enkäten till Skogsstyrelsen resulterade i totalt 82 svar (n = 82). I och med att enkätens frågor inte var obligatoriska besvarades vissa frågor inte av alla respondenter. Alla respondenter besvarade enkätens två första frågor som berörde tjänstetitel och kön. 96,3 % (79 respondenter) svarade att de jobbade som skogskonsulent hos Skogsstyrelsen. Resterande 3,7 % (3 respondenter) svarade att de hade en annan roll och angav att de var projektledare och arkeolog. Av de deltagande var totalt 67,1 % (55 respondenter) män och 32,9 % (27 respondenter) kvinnor.
Kontakt med skogsägare
“Hur ofta har du kontakt med enskilda skogsägare i ditt arbete?”
Respondenterna hade i stor utsträckning regelbunden kontakt med enskilda skogsägare.
Majoriteten av respondenterna, 54,9 % hade kontakt med enskilda skogsägare varje vecka, därefter hade 36,6 % kontakt med enskilda skogsägare varje månad, 6,1 % varje kvartal och 2,4 % varje dag (Fig. 1).
Figur 1. Sammanställning av svar för fråga 1.3, hur ofta respondenten hade kontakt med enskilda skogsägare i sitt arbete (n = 82). Ingen av respondenterna valde alternativen varje halvår, varje år, mer sällan eller aldrig.
Begreppet ekosystemtjänster i arbetet
“Stöter du på begreppet ekosystemtjänster i ditt arbete?”
Resultatet visade att majoriteten av respondenterna stötte på begreppet ekosystemtjänster i sitt arbete då 78 % svarade ja och resterande 22 % svarade nej (Fig. 2).
11
Figur 2. Sammanställning av svar för fråga 1.4, om respondenten stötte på begreppet ekosystemtjänster i sitt arbete (n = 82).
“Hur ofta stöter du på begreppet ekosystemtjänster i ditt arbete?”
Majoriteten av respondenterna stötte på begreppet ekosystemtjänster regelbundet i sitt arbete.
Tidsspannet mellan hur ofta respondenterna stötte på begreppet var varierande. 43,6 % stötte på begreppet varje månad, 23,1 % varje kvartal, 10,3 % varje halvår, 6,4 % varje vecka, 2,6
% varje dag och 2,6 % varje år. 5,1 % stötte på begreppet mer sällan än tidigare alternativ och 6,4 % angav att de aldrig hade stött på begreppet (Fig. 3).
Figur 3. Sammanställning av svar för fråga 2.1, hur ofta respondenten stötte på begreppet ekosystemtjänster i sitt arbete (n = 78).
“Hur ofta använder du dig av begreppet ekosystemtjänster i ditt arbete?”
Respondenterna använde begreppet ekosystemtjänster i sitt arbete i en varierande utsträckning. 23,1 % angav att de mer sällan använde begreppet ekosystemtjänster i sitt arbete, 19,2 % använde begreppet varje halvår, 17,9 % varje månad, 16,7 % varje kvartal, 7,7
12
% varje år och 3,8 % varje vecka (Fig. 4). 11,5 % angav att de aldrig använde sig av begreppet ekosystemtjänster i sitt arbete.
Figur 4. Sammanställning av svar för fråga 2.2, hur ofta respondenten använde sig av begreppet ekosystemtjänster i sitt arbete (n = 78). Ingen av respondenterna valde alternativet varje dag.
Begreppet ekosystemtjänster i kommunikation med skogsägare
“Hur ofta använder du dig av begreppet ekosystemtjänster i din kommunikation med enskilda skogsägare?”
Resultatet visade en spridd användning av begreppet ekosystemtjänster i respondenternas kommunikation med enskilda skogsägare. 34,6 % angav att de mer sällan använde begreppet ekosystemtjänster i sin kommunikation med enskilda skogsägare, 30,8 % angav att de aldrig använde begreppet, 19,2 % använde begreppet varje halvår, 7,7 % varje kvartal, 5,1 % varje år och 2,6 % varje månad (Fig. 5).
Figur 5. Sammanställning av svar för fråga 2.3, hur ofta respondenten använde sig av begreppet
ekosystemtjänster i sin kommunikation med enskilda skogsägare (n = 78). Ingen av respondenterna valde alternativen varje dag eller varje vecka.
13
“Användning av begreppet ekosystemtjänster i kommunikationen med enskilda skogsägare är”
Respondenterna fick välja i vilken grad de instämde till olika påståenden om användningen av begreppet ekosystemtjänster i kommunikationen med enskilda skogsägare.
Respondenterna instämde inte att begreppet ekosystemtjänster var ett hinder i
kommunikationen enligt medelvärdet på 1,99 (Fig. 6). Respondenterna instämde delvis till att användningen av begreppet var viktigt genom medelvärdet på 3,01. Respondenterna instämde delvis till att begreppet var svårt att använda sig av och att begreppet var en tillgång i
kommunikationen med enskilda skogsägare enligt medelvärdena på 2,87 respektive 2,75.
Respondenterna instämde delvis till att begreppet var nödvändigt enligt medelvärdet på 2,66 och de instämde inte till att begreppet var naturligt enligt medelvärdet på 2,27.
Figur 6. Sammanställning av svar för fråga 2.4 där respondenten fick ange hur de instämde till användningen av begreppet ekosystemtjänster i kommunikationen med enskilda skogsägare. Alternativen som fanns var
“instämmer inte alls”, “instämmer inte”, “instämmer delvis” och “instämmer helt” där 1 = instämmer inte alls och 4 = instämmer helt. Ø = medelvärde.
Kunskapen om och inställningen till ekosystemtjänster
“Kunskapen om ekosystemtjänster är tillräcklig hos”
Respondenterna fick välja i vilken grad de instämde till att kunskapen är tillräcklig hos dem själva, deras medarbetare och enskilda skogsägare. Enligt medelvärdena på 2,83 och 2,85 instämde respondenterna delvis till att kunskapen om ekosystemtjänster är tillräcklig hos dem själva och deras chefer (Fig. 7). Respondenterna instämde delvis till att kunskapen om
ekosystemtjänster var tillräcklig hos deras kollegor. Medelvärdet på 2,64 visade dock på att respondenterna hade en varierande uppfattning. Respondenterna instämde inte att kunskapen hos enskilda skogsägare var tillräcklig enligt medelvärdet på 1,83.
Figur 7. Sammanställning av svar för fråga 2.5 där respondenten fick ange hur de instämde till att kunskapen om
14
ekosystemtjänster var tillräcklig hos sig själv, sina kollegor, sina chefer och hos enskilda skogsägare.
Alternativen som fanns var “instämmer inte alls”, “instämmer inte”, “instämmer delvis” och “instämmer helt”
där 1 = instämmer inte alls och 4 = instämmer helt. Ingen av respondenterna valde alternativet “instämmer helt”
för enskilda skogsägare. Ø = medelvärde.
“Inställningen till ekosystemtjänster är positiv hos”
Respondenterna fick välja i vilken grad de instämde till att inställningen till ekosystemtjänster var positiv hos dem själva, deras medarbetare och enskilda skogsägare. Inställningen till ekosystemtjänster ansågs positiv hos respondenterna själva enligt medelvärdet på 3,51 (Fig.
8). Enligt medelvärdena 3,21 och 3,29 instämde respondenterna delvis till att inställningen var positiv hos deras kollegor och chefer. Respondenterna instämde delvis till att
inställningen till ekosystemtjänster var positiv hos enskilda skogsägare efter medelvärdet på 2,54.
Figur 8. Sammanställning av svar för fråga 2.6, om respondenten ansåg att inställningen till ekosystemtjänster var hos positiv hos sig själv, sina kollegor, sina chefer och enskilda skogsägare. Alternativen som fanns var
“instämmer inte alls”, “instämmer inte”, “instämmer delvis” och “instämmer helt” där 1 = instämmer inte alls och 4 = instämmer helt. Ø = medelvärde.
“Hur tror du att man skulle kunna öka intresset för och kunskapen om ekosystemtjänster hos enskilda skogsägare?”
Denna fråga (2.7) tillsammans med nästkommande fråga (2.8) var enkätens öppna frågor (Bilaga 1) där respondenterna själva fick skriva ett fritextsvar.
Att ge information, förklara begreppet och ge konkreta exempel på ekosystemtjänster var de förslag som var vanligast bland respondenterna. För detta ansågs rådgivning vara en
möjlighet för flertalet respondenter. Till exempel genom att Skogsstyrelsen ska
uppmärksamma ekosystemtjänster och att använda begreppet mer vid rådgivningar. Både rådgivning och exkursioner i fält ansågs vara en möjlighet till att visa exempel på olika ekosystemtjänster i praktiken. En respondent förklarade att begreppet behöver användas mer i kommunikationen mellan skogsägare, skogsföretag och myndigheter. Några respondenter tydliggjorde att informationen till alternativt kommunikationen med enskilda skogsägare måste vara pedagogisk, enkel och använda ett språk de känner igen. Ett exempel på detta var från en respondent som alltid tar upp ekosystemtjänster vid rådgivningar men inte använder begreppet utan istället förklarar nyttan med olika delar av naturen. Respondenten trodde även att majoriteten av medarbetarna gjorde på samma sätt vid rådgivning. Ytterligare en
respondent använde inte heller begreppet ekosystemtjänsterna utan använde istället de
konkreta tjänsterna, som till exempel bärplockning och även denna respondent trodde att sina medarbetare gjorde på samma sätt. Denna respondent såg även möjlighet till att begreppet skulle kunna vävas in mer i dessa situationer för att skapa en både en större förståelse och öka kunskapen. Två respondenter ansåg att begreppet ekosystemtjänster var akademiskt där den
15
ena menade att det var för akademiskt för vardagligt bruk och gav istället förslag på andra ord att använda som miljötjänster eller naturtjänster. Den andra menade att användning av
begreppet kan stöta bort skogsägare. Media angavs som ett alternativ till att få ut information om ekosystemtjänster till enskilda skogsägare. Till exempel genom skogliga tidningar där Skogsstyrelsens tidning Skogseko nämndes. Även Internet ansågs vara en möjlighet där information skulle kunna tillgängliggöras på myndigheters hemsidor. Förutom att
respondenterna ansåg att begreppet ska användas mer av dem själva ansåg några respondenter att begreppet behöver bli mer känt hos allmänheten och att det måste nyttjas mer i vardagligt språkbruk. En respondent förklarade att kunskapen i samhället behöver öka vilket skulle kunna ske genom att koppla hur vi lever till ekosystemen då det är dem som sätter gränserna.
En annan respondent gav exempel på att begreppet ska användas mer i TV och radio, och påpekade även att det ska komma ut i de kanaler som används av äldre skogsägare.
För de faktiska ekosystemtjänsterna ansåg en respondent att inställningen till
virkesproduktion är positiv hos majoriteten av skogsägare (även tjänstepersoner inom skogsbruket) genom olika ekonomiska incitament och att virkesproduktion är en norm inom skogsbruket. Respondenten ansåg även att enskilda skogsägare behöver kunskapsunderlag för att kunna säkerställa andra ekosystemtjänster (exempel som biodiversitet och rekreation gavs) och pekade på att det inte går att få ett direkt monetärt värde på dessa tjänster idag. Samma respondent menade att det viktiga är inte att kommunicera begreppet utan vilken hänsyn man ska ha mot de olika ekosystemtjänsterna för att de ska kunna förvaltas på ett hållbart sätt och menade att kunskapen om andra ekosystemtjänster behöver öka. Ytterligare en respondent påpekade att virkesproduktionen är en viktig tjänst för skogsägare men att de också kan förstå betydelsen av andra tjänster som till exempel pollinering och vattenrening. Några
respondenter menade även att enskilda skogsägare saknar tillräcklig kunskap idag och att om kunskapen ökar kan även intresset för ekosystemtjänsterna öka.
Flertalet respondenter ansåg att samband i naturen måste klargöras för enskilda skogsägare.
Till exempel genom att förklara att handlingar och åtgärder i naturen ger olika följder. De ansåg även att enskilda skogsägare måste få kunskap om konsekvenserna som kan uppstå och hur dessa kan påverka olika ekosystemtjänster och naturen. Några respondenter tog även upp olika ekonomiska aspekter kopplat till skog. Till exempel att skogsägande idag kopplas mycket till avverkning av skog och ekonomiska vinster. Förslag som fler ekonomiska incitament gavs, till exempel stöd för åtgärder som gynnar ekosystemtjänster. En respondent trodde att det skulle bli mer intressant och relevant att öka kunskapen om ekosystemtjänster om ekonomiskt incitament fanns för att gynna ekosystemtjänster, medan en annan gav som förslag att intresset kanske kunde öka om begreppet blev en tydlig del av olika certifieringar och angav exempel som the Forest Stewardship Council (FSC) och the Programme for the Endorsement of Forest Certification (PEFC).
Några respondenter ifrågasatte begreppet i sig där en hade svårt att se nyttan med begreppet och vad en markägare kan vinna på det. En annan ansåg att begreppet inte har sådan stor betydelse så länge markägaren har en förståelse för varför vissa handlingar är bra och andra inte. En respondent trodde att människors inställning till begreppet inte har någon större betydelse utan att det istället skulle vara enklare att gå genom lagstiftning och policys, och på så vis ge mer möjligheter för ekosystemtjänster.
Gällande de anställdas egen kunskap var det en respondent som svarade att ekosystemtjänster bara är något han hört talas om och att det är något de själva måste veta vad det är först.
Ytterligare en respondent angav att den inte hade tillräcklig kunskap om ekosystemtjänster.
16 Övrigt
“Finns det något övrigt du skulle vilja tillägga? Till exempel om ditt arbete, din inställning till och kunskap om ekosystemtjänster eller din uppfattning om enskilda skogsägares inställning till ekosystemtjänster.”
En respondent som angav att den jobbade med tillsyn av avverkningsanmälningar och ingenting med rådgivning förklarade att detta kunde vara en anledning till att den kan vara mer negativt inställd än andra gällande markägares inställning till ekosystemtjänster och miljöhänsyn. Respondenten skrev att den ofta ser brist på kompetens och bristfällig miljöhänsyn i sitt arbete.
Några respondenter tog upp lagar kopplat till ekosystemtjänster. Till exempel förklarade en respondent som angav att den jobbar med handläggning av avverkningsanmälningar att begreppet ekosystemtjänster inte brukar användas när de skriver beslut och hänvisar till lagtexter. Respondenten menade även att i dessa situationer har skogsägaren redan tagit ett beslut om att det är ekosystemtjänsten virke som ska utvinnas från området för att få en ekonomisk avkastning och kände att det i dessa situationer inte är aktuellt att använda begreppet ekosystemtjänster. Samma respondent trodde heller inte att begreppet ekosystemtjänster fanns skrivet i skogsvårdslagstiftningen och en annan respondent klargjorde att den kommer börja använda begreppet när det finns i deras lagtexter. En av respondenterna hade gärna sett kommunala planer med tydligare beskrivning av hur miljömålen ska uppnås än vad som finns idag.
Gällande specifika ekosystemtjänster svarade en respondent att den trodde att många
skogsägare har en positiv inställning till dessa men att det kanske saknas en medvetenhet. En annan respondent svarade att den aldrig har hört en skogsägare använda begreppet
ekosystemtjänster men angav att majoriteten av skogsägare är intresserade av funktionerna eller produkterna från ekosystemtjänsterna. En respondent trodde att det fanns skogsägare som var intresserade av att använda sin skog för olika tjänster som till exempel rekreation. En av respondenterna som angav att den jobbat hos Skogsstyrelsen i ungefär två år skrev att den i stort sett aldrig har hört begreppet ekosystemtjänster i sin tjänst. Respondenten tyckte även att det var synd att ekosystemtjänster inte uppmärksammas mer samtidigt som den trodde att många ekosystemtjänster är uppenbara för flertalet skogsägare. Vidare menade respondenten att de kanske inte har ett namn för dessa eller ett behov av begreppet ekosystemtjänster.
Flertalet respondenter tog upp att ekosystemtjänster är ett komplicerat begrepp och menade att det är svårt att använda med skogsägare där två respondenter påpekade att begreppet är nytt. Den ena menade att det tar tid för skogsägare att lära sig och den andra menade att skogsägare vet vad det handlar om men att de inte tänker på vilken betydelse skogen har när det kommer till att förse människan med ekosystemtjänster. En annan respondent menade att de redan har många svåra begrepp och gav exempel som nyckelbiotop och biotopskydd. Två respondenter förklarade att de istället för begreppet ekosystemtjänster pratar om skogens olika värden och en annan respondent menade att det är bättre att använda sig av faktiska ekosystemtjänster istället. En respondent förklarade att ekosystemtjänster är ett vanligt begrepp i arbetet men att ekosystemtjänster enbart stannar som ett ord som får en svag förankring i olika verkliga sammanhang. Respondenten saknade en tydlighet till hur de ska kunna bidra till detta i sitt arbete. Gällande de anställdas egen kunskap om ekosystemtjänster klargjorde en respondent att den inte har tillräcklig kunskap om ekosystemtjänster och en annan skrev att den vill lära sig mer.
17 DISKUSSION
Det övergripande målet med arbetet var att se hur Skogsstyrelsen arbetar med
ekosystemtjänster. Syftet var att undersöka hur Skogsstyrelsen som myndighet arbetar med ekosystemtjänster och hur begreppet är implementerat i arbetet hos Skogsstyrelsens anställda.
Resultatet visar att Skogsstyrelsens arbete med ekosystemtjänster sker framförallt genom preciseringen Ekosystemtjänster (Skogsstyrelsen 2018a, Skogsstyrelsen 2019a). Tidigare arbete med preciseringen har framförallt riktat in sig på att ta fram underlag men detta arbete har visat sig vara diffust och undermåligt (Skogsstyrelsen 2019a). Under 2018 antogs en ny indikator, Statusklassning av skogens ekosystemtjänster, och under samma år publicerades rapporten Skogens ekosystemtjänster - status och påverkan vilket är ett första underlag för indikatorn och för att kunna följa upp preciseringen (Skogsstyrelsen 2018a, Skogsstyrelsen 2019a). En ny statusbedömning kommer nu att göras var fjärde år av Skogsstyrelsen (Skogsstyrelsen 2019a).
Olika sektorer har uttalat sig om den nya indikatorn där intresseorganisationer har en positiv bild av den nya indikatorn men förklarar även att det finns behov av att fortsätta utvecklingen av den (Skogsstyrelsen 2019a). Skogsnäringens företrädare har istället varit kritisk mot indikatorn och menar att en statusklassning av ekosystemtjänsterna är för subjektivt. Vidare påpekas även att indikatorn inte behandlar möjliga målkonflikter som finns mellan olika ekosystemtjänster. Skogsstyrelsen har mött kritiken och menar att det finns ett behov av en indikator som är kopplad till den aktuella preciseringen och att det här är den som är mest övergripande idag. De bekräftar dock att den behöver utvecklas i framtida arbete
(Skogsstyrelsen 2019a).
Begreppet ekosystemtjänster i kommunikation
Gällande användning av begreppet i kommunikation med enskilda skogsägare visar resultatet att begreppet används i en begränsad utsträckning. Det används inte lika ofta som de
anställda är i kontakt med enskilda skogsägare. Majoriteten av respondenterna instämde inte till att begreppet var ett hinder i kommunikationen. Det är dock viktigt att påpeka att svaren på frågorna 2.4, 2.5 och 2.6 hade relativt stor standardavvikelse. Uppfattningen hos
respondenterna gällande dessa frågor är därför varierande och för frågan om hinder visar resultatet att flertalet respondenter delvis eller helt ser begreppet som ett hinder i
kommunikationen. Det här visade sig även från vissa av respondenternas fritextsvar samt att de tog upp andra svårigheter med begreppet. Vissa ansåg att begreppet är svårt att
kommunicera medan andra ser en möjlighet med begreppet och ser gärna att det borde användas mer i kommunikationen med enskilda skogsägare. Det här resultatet stämmer även överens med tidigare studier som har visat på svårigheter med att implementera begreppet i arbetet gällande både privat och offentlig sektor (Beery et al. 2016, Hilding-Rydevik &
Blicharska 2016). I studien av Beery et al. (2016) menade vissa av intervjupersonerna att begreppet är användbart i olika kommunikationssituationer medan andra menade att begreppet är för brett och svårt att relatera till. I studien av Hilding-Rydevik & Blicharska (2016) angav vissa intervjupersoner att begreppet är svårt att använda sig av vid
kommunikation. Resultatet från både Beery et al. (2016) och Hilding-Rydevik & Blicharska (2016) visade även att intervjupersonerna använder sig av ett ekosystemperspektiv eller konceptet ekosystemtjänster men att de inte alltid använder sig av begreppet vilket även visas i detta arbete. Flertalet respondenter angav att de istället för att använda begreppet
ekosystemtjänster kommunicerar skogens betydelse på andra sätt. Till exempel genom att prata om de specifika tjänsterna och genom att ta upp skogens olika värden. En annan
respondent gav förslag på andra begrepp att använda sig av än just ekosystemtjänster. Istället
18
för att använda sig av ekosystemtjänster skulle ett alternativ kunna vara att använda sig av
“naturens bidrag till människan” enligt IPBES (Díaz et al. 2018). Det är dock möjligt att ett nytt begrepp inte löser problematiken gällande användandet utan endast skapar mer
osäkerhet.
Några respondenter ifrågasatte även begreppet ekosystemtjänster där en av respondenterna menade att det är bättre skapa förändring genom lagstiftning och policys. Användning av begreppet i kommunikationen är ett möjligt tillvägagångssätt för att belysa naturens betydelse för enskilda skogsägare och skapa bättre förutsättningar för skogens ekosystemtjänster, men det är möjligt att det inte är tillräckligt utan att det även behövs strukturella förändringar. En möjlighet för att både fördjupa och underlätta arbetet med ekosystemtjänster skulle därför kunna vara genom lagstiftning och tydligare riktlinjer. Intervjupersoner i studien av Hilding- Rydevik & Blicharska (2016) lyfte fram svårigheter med att arbeta med ekosystemtjänster.
Det gällde då till exempel den nationella samordningen och rapportering från Sverige till EU (Hilding-Rydevik & Blicharska 2016). Sveriges nationella skogsstrategi och de regionala skogsstrategierna skulle kunna vara en början med det här arbetet. Även om dessa strategier ska vara ett stöd åt den befintliga skogspolitiken är det möjligt att arbetet med
ekosystemtjänster kommer att utvecklas och att de kommer att skapa en större medvetenhet för fler av skogens alla ekosystemtjänster.
Kunskapen om ekosystemtjänster
Resultatet visar att det finns ett behov av att öka kunskapen om ekosystemtjänster hos Skogsstyrelsens anställda. Det skulle vara möjligt att en ökad kunskap om ekosystemtjänster leder till en ökad användning av begreppet. Dock kan det vara viktigt att ha i åtanke att två respondenter inte ansåg att det var aktuellt för dem att använda sig av begreppet i deras arbete då de hänvisar till aktuell lagtext. Respondenterna trodde även att begreppet saknas i aktuella lagtexter. En ökad kunskap om ekosystemtjänster hos dessa personer leder därför inte
automatiskt till att begreppet används mer i arbetet. En möjlighet för förändring skulle därför kunna vara att inkludera begreppet ekosystemtjänster i skogsvårdslagstiftningen på ett annat sätt än det nuvarande för att ekosystemtjänster ska kunna få mer uppmärksamhet i deras arbete och i sin tur med enskilda skogsägare.
Förutom Skogsstyrelsens anställda visar resultatet att det även finns ett behov av att öka kunskapen om ekosystemtjänster hos enskilda skogsägare. Flertalet respondenter menade att ett ansvar ligger hos Skogsstyrelsen genom att uppmärksamma begreppet mer och att
använda begreppet mer i kommunikationen med enskilda skogsägare. Det här kan dock vara svårt om Skogsstyrelsens anställda anser att de själva inte har tillräcklig kunskap. Flertalet respondenter ansåg även att det skulle vara bra att klargöra kopplingar i naturen för enskilda skogsägare, att de förstår konsekvenserna av olika handlingar och åtgärder. En studie av Belin et al. (2005) undersökte och utvärderade i sin studie attityder mot ekosystembaserad förvaltning hos privata icke-industrialiserade skogsägare. Undersökningen visade bland annat att skogsägarna har en bred förståelse gällande betydelsen för olika landskapstyper och deras egen mark för både människan och naturen. Undersökningen visade även att majoriteten av skogsägarna hade en förståelse för att olika ingrepp på deras marker ger konsekvenser (Belin et al. 2005). Några respondenter ansåg även att det finns ett behov för begreppet att bli mer allmänt känt vilket indikerar på att kunskapen om ekosystemtjänster behöver öka på en bred front.
Skogspolitiken bygger idag på ”frihet under ansvar” vilket gör att skogsägare har stora möjligheter till att själva välja hur skogen ska brukas (Skogsstyrelsen 2017). Att upprätta tydligare riktlinjer i skogspolitiken skulle kunna vara en möjlighet för att skapa ändringar i
19
skogsägandet, skogsbruket och i sin tur kan det skapa bättre förutsättningar för fler av skogens ekosystemtjänster. Det är möjligt att de regionala skogsstrategierna kommer att kunna vara ett bidrag till en förändring i den här riktningen. Ett större ansvar gällande bevarandet av arter och miljö för enskilda skogsägare kan dock leda till en större negativitet då det kan upplevas som påtvingat, alternativt onödigt de har otillräcklig kunskap om ekosystemtjänster.
Inställningen till ekosystemtjänster
Resultatet visar att Skogsstyrelsens anställda själva har en positiv inställning till ekosystemtjänster medan deras uppfattning om enskilda skogsägares inställning är
varierande. Två respondenter menade att virkesproduktionen viktigt för många skogsägare och att de därför har en positiv syn till denna ekosystemtjänst. Samtidigt trodde en annan respondent att flertalet skogsägare har ett intresse av att förvalta sin skog för andra
möjligheter som till exempel rekreation. Det är möjligt att majoriteten av enskilda skogsägare har en positiv syn på vissa ekosystemtjänster som virkesproduktion medan det saknas en medvetenhet för andra ekosystemtjänster vilket gör att dessa inte uppmärksammas på samma sätt. För att skapa en positiv inställning till fler av skogens ekosystemtjänster är en möjlig väg att öka kunskapen om dessa. Detta var även förslag från ett antal respondenter, att en ökad kunskap ger ett större intresse.
Olika typer av skogsägare
Det kan vara av vikt att ta upp att en gruppering av enskilda skogsägare är en simplifiering då det sannolikt finns flertalet faktorer som skiljer merparten åt. Till exempel identifierade Enggrob Boon & Meilby (2007) i sin undersökning fyra olika typer av privata skogsägare. De fyra typer som identifierades var den produktorienterade skogsägaren, den klassiska
skogsägaren, miljö och fritids relaterad skogsägare och den likgiltiga skogsägaren. Dessa olika skogsägare hade olika inställning till sin skog och förvaltningen av den. Även Tian et al. (2015) visade att det finns flera olika faktorer som påverkar privata skogsägares intresse för att förvalta skog för ekosystemtjänster. Faktorer som påverkade var till exempel socio- demografiska faktorer och typ av ägandeskap. Ett exempel på detta var att äldre och kvinnliga markägare mer benägna att förvalta sin skog för ekosystemtjänster och kvinnor överlag var mer bekymrad över miljöfrågor (Tian et al. 2015).
Privata aktiebolag
Den här studien visar enbart integreringen av ekosystemtjänster i arbetet på Skogsstyrelsen men kan öppna upp för frågan på andra nivåer. Till exempel hur ekosystemtjänster lyfts och integreras i arbetet inom privata aktiebolag. Privata aktiebolag är den ägarklass som äger mest produktiv skog efter enskilda skogsägare vilket innebär att privata aktiebolag har en stor roll i skogsägandet och i skogsbruket. De har även ett stort ansvar att bevara skogens
ekosystemtjänster och att integrera ekosystemtjänster i sitt arbete. Att uppmana till
förändringar i deras arbete kan dock vara komplicerat om inte det finns tydligare riktlinjer och stöd från skogspolitiken eller aktuella miljökvalitetsmål.
Metodkritik
För att besvara studiens frågeställningar valdes en enkätundersökning som metod. Det är möjligt att en intervjustudie hade gett bredare svar och möjlighet till en djupare analys jämfört med en enkätundersökning. Enkätundersökningen valdes dock för att få in så många svar som möjligt och med tanke på de tids- och resursbegränsningar som fanns för arbetet.
20
Frågorna i enkäten var inte obligatoriska att svara på vilket kan ha både fördelar och nackdelar. Till exempel kan obligatoriska frågor upplevas som irriterande om det är någon fråga som personen inte vill svara på. Det kan i sin tur leda till att personen inte skickar in enkäten. Att använda sig av obligatoriska frågor kan därför ge en lägre svarsfrekvens än vad den egentligen skulle vara (Trost & Hultåker 2016). Ett beslut togs därför om att inte använda sig av obligatoriska frågor då det ger respondenten en större valfrihet.
Från en respondent erhölls kritik, respondenten ansåg att alternativet ”vet ej” saknades på flertalet frågor.
Rekommendationer
Det här arbetet avgränsades till ägarklassen enskilda skogsägare. Enskilda ägare äger 48 % av den produktiva skogen i Sverige, därefter ägs 24 % av privata aktiebolag vilket gör att även privata aktiebolag har en stor roll i skogsägandet och i skogsbruket. En rekommendation för vidare studier är därför att se hur Sveriges privata skogsbolag ställer sig till begreppet ekosystemtjänster och hur deras arbete med ekosystemtjänster ser ut.
Den nationella skogsstrategin som blev klar under 2018 ligger nu som grund för utvecklingen av landets regionala skogsstrategier. Verkställandet av dessa strategier skulle kunna vara en start för förändring i skogsägandet och skogsbruket, det är möjligt att det leder till en ökad kunskap och större medvetenhet för fler av skogens ekosystemtjänster. Vidare studier rekommenderas för detta område.
I det här arbetet undersöktes endast vilken uppfattning Skogsstyrelsens anställda har gällande kunskapen om och inställningen till ekosystemtjänster hos enskilda skogsägare. För att få en mer grundläggande och fördjupad bild över enskilda skogsägares inställning och kunskap rekommenderas vidare studier.
Slutsats
Miljöarbetet i Sverige utgörs till stor del av miljömålssystemet där ekosystemtjänster
inkluderas. Skogsstyrelsen är ansvarig myndighet för miljökvalitetsmålet Levande skogar där arbetet med ekosystemtjänster till stor del ingår i preciseringen Ekosystemtjänster. Begreppet ekosystemtjänster är dock inte helt implementerat i arbetet för Skogsstyrelsens anställda och används i begränsad utsträckning i kommunikationen med enskilda skogsägare. Begreppet ses inte som ett hinder i kommunikationen med enskilda skogsägare men det finns varierande uppfattning över detta. Inställningen till ekosystemtjänster tenderar att vara positiv hos Skogsstyrelsens anställda medan för enskilda skogsägare finns det ett behov att skapa en positiv inställning till fler av skogens ekosystemtjänster. Gällande kunskapen finns det ett behov av att öka den hos både enskilda skogsägare och Skogsstyrelsens anställda. Det är möjligt att en ökad kunskap hos Skogsstyrelsens anställda leder till att begreppet får mer plats i deras arbete vilket i sin tur kan öka kunskapen hos enskilda skogsägare. En ökad kunskap hos båda parterna skulle kunna öka möjligheten för att begreppet ekosystemtjänster blir en naturlig del i kommunikationen.
Skogspolitiken bygger idag på principen ”frihet under ansvar”. Skogsägare har därför en stor frihet till att bestämma över sin skog och vad den ska brukas till. För en del skogsägare ligger fokuset framförallt på virkesproduktionen och därmed de ekonomiska vinsterna som
genereras. Detta kan vara en anledning till att andra ekosystemtjänster inte vidkänns och får samma uppmärksamhet. En förändring gällande skogspolitiken och skogsägares ansvar skulle kunna ge större chanser för att öka och bevara alla skogens ekosystemtjänster och inte enbart virkesproduktionen. Det är möjligt att den nationella och de regionala skogsstrategierna kan
21
vara ett första steg i en förändringsprocess och att de kommer att öppna upp för fler av skogens ekosystemtjänster. Förutom en förändring i skogspolitiken skulle en djupare tydlighet för att nå miljökvalitetsmålen för Skogsstyrelsens anställda kunna skapa ett bättre stöd i deras arbete. Dessa förändringar skulle i sin tur kunna hjälpa till att ekosystemtjänster får en djupare förankring i verkliga sammanhang och inte enbart förblir ett
myndighetsbegrepp.
TACK
Först vill jag rikta ett stort tack till de anställda på Skogsstyrelsen som har deltagit i enkäten, utan era svar skulle det här arbetet inte ha varit möjligt. Jag vill tacka kursansvarig,
koordinator och min handledare Karin Bengtsson för hennes engagemang och vägledning.
Jag vill även tacka min opponent Felicia Söderström och min examinator Lina Mtwana Nordlund för den tid och det arbete som ni lagt ner. Till sist vill jag tacka min familj som har varit ett stort stöd under hela arbetet.
REFERENSER
Artdatabanken. (2018). Vad är ekosystemtjänster? https://www.artdatabanken.se/arter-och- natur/biologisk-mangfald/vad-ar-ekosystemtjanster/. (2020-05-19).
Beery, T. Stålhammar, S. Jönsson, I.K. Wamsler, C. Bramryd, T. Brink, E. Ekelund, N.
Johansson, M. Palo, T. Schubert, P. (2016) Perceptions of the ecosystem services concept:
opportunities and challenges in the Swedish municipal context. Ecosystem Services, 17, ss.
123-130. doi:10.1016/j.ecoser.2015.12.002
Bouwma, I. Schleyer, C. Primmer, E. Winkler, J.K. Berry, P. Young, J. Carmen, E.
Špulerová, J. Bezák, P. Preda, E. Vadineanu, A. (2017). Adoption of the ecosystem services concept in EU policies. Ecosystem Services, 29, ss. 213-222.
doi:10.1016/j.ecoser.2017.02.014
Boverket. (2019). Biologisk mångfald ger motståndskraft. https://www.boverket.se/sv/PBL- kunskapsbanken/Allmant-om-PBL/teman/ekosystemtjanster/naturen/motstandskraft/.
(2020-05-19).
Common International Classification of Ecosystem Services (CICES). 2012. Guidance on the Application of the Revised Structure.
https://cices.eu/content/uploads/sites/8/2018/01/Guidance-V51-01012018.pdf. (2020-03- 25).
Díaz, S. Pascual, U. Stenseke, M. Martín-López, B. Watson, R.T. Molnár, Z. Hill, R. Chan, K.M. Baste, I.A. Brauman, K.A. Polasky, S. Church, A. Lonsdale, M. Larigauderie, A.
Leadley, P.W. van Oudenhoven, A.P. van der Plaat, F. Schröter, M. Lavorel, S.
Aumeeruddy-Thomas, Y. Bukvareva, E. Davies, K. Demissew, S. Erpul, G. Failler, P.
Guerra, C.A. Hewitt, C.L. Keune, H. Lindley, S & Shirayama, Y. (2018). Assessing nature’s contributions to people. Science, 359(6373), ss. 270-272.
doi:10.1126/science.aap8826
Hilding-Rydevik, T. Blicharska, M. (2016). Ekosystemtjänster i praktiken (Rapport 6724).
https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6724- 3.pdf?pid=18815.
Holmen. (U.å.). Om oss. https://www.holmen.com/sv/om-holmen/. (2020-04-21).
Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services (IPBES). (2019). The global assessment report on biodiversity and ecosystem services:
22
summary for policymakers. https://ipbes.net/sites/default/files/2020-
02/ipbes_global_assessment_report_summary_for_policymakers_en.pdf. (2020-04-07).
International Union for Conservation of Nature (IUCN). (1994). Guide to the convention on biological diversity. https://portals.iucn.org/library/efiles/documents/EPLP-no.030.pdf.
(2020-04-07).
Millennium Ecosystem Assessment (MA). (2005). Ecosystems and Human Well-being:
synthesis. Island Press, Washington DC.
https://www.millenniumassessment.org/documents/document.356.aspx.pdf. (2020-03-31).
Naturskyddsföreningen. (2011). Sveriges skogar i världen.
https://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokument- media/2011_skog_naturvard_nagoya_svensk_skog.pdf. (2020-03-25).
Naturvårdsverket. (2017a). Ekosystemtjänstförteckning med inventering av dataunderlag: för kartläggning av ekosystemtjänster och grön infrastruktur (Rapport 6797).
https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6797- 7.pdf?pid=21706. (2020-03-24).
Naturvårdsverket. (2017b). Nationell strategi för formellt skydd av skog.
https://www.naturvardsverket.se/upload/miljoarbete-i-samhallet/miljoarbete-i-
sverige/regeringsuppdrag/2017/nationell-strategi-for-formellt-skydd-av-skog-reviderad-2- 2017.docx.pdf. (2020-03-26).
Naturvårdsverket. (2018). De svenska miljömålen: en introduktion.
https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-8821- 7.pdf?pid=23428. (2020-03-24).
Naturvårdsverket. (2019a). Fördjupad utvärdering av miljömålen 2019: med förslag till regeringen från myndigheter i samverkan.
http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6865- 3.pdf?pid=24098. (2020-03-25).
Naturvårdsverket. (2019b). Internationella miljökonventioner.
https://www.naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/EU-och-
internationellt/Internationellt-miljoarbete/miljokonventioner/. (2020-04-08).
Naturvårdsverket. (2020a). Agenda 2030 och globala hållbarhetsmålen.
https://www.naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/Agenda-2030-och-globala- hallbarhetsmalen/. (2020-03-25).
Naturvårdsverket. (2020b). Konventionen om biologisk mångfald (CBD).
https://www.naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/EU-och-
internationellt/Internationellt-miljoarbete/miljokonventioner/Konventionen-om-mangfald/.
(2020-04-08).
Naturvårdsverket. (2020c). Miljömålssystemet. https://www.naturvardsverket.se/Miljoarbete- i-samhallet/Sveriges-miljomal/Miljomalssystemet/. (2020-04-03).
Regeringen. (2018). Nu blir det nationella skogsprogrammet verklighet - avstamp för regionala strategier. https://www.regeringen.se/artiklar/2018/12/nu-blir-nationella- skogsprogrammet-verklighet--avstamp-for-regionala-strategier/. (2020-03-27).
Regeringskansliet. (2018). Strategi för Sveriges nationella skogsprogram.
https://www.regeringen.se/49bad6/contentassets/34817820fe074cb9aeff084815bd3a9f/201 80524_hela.pdf. (2020-03-27).
Schröter, M. Van der Zanden, E. Van Oudenhoven, A. Remme, R. Serna-Chavez, H. de Groot, R. Opdam, P. (2014). Ecosystem Services as a Contested Concept: a Synthesis of Critique and Counter-Arguments. Conservation Letters, 7(6), ss. 514-523.
doi:10.1111/conl.12091
