Idrott för alla?: Intresse och engagemang för breddverksamhet

Idrottsvetenskap

Anna Hagelin Veronica Ståhl

Idrott för alla?

Intresse och engagemang för breddverksamhet

Sports for everyone?

Interest and commitment for grassrots sport

Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper Idrottsvetenskap II

Fördjupningsarbete, 7.5 hp Handledare: Stefan Wagnsson Examinator: Henrik Gustafsson

SAMMANFATTNING

I denna studie var syftet att undersöka intresset utav breddverksamhet inom innebandy bland flickor mellan 16 och 20 år i Karlstad kommun samt att undersöka vilka hinder och

möjligheter som finns för föreningarna att bedriva detta. Det är en hel del unga som slutar med idrott i denna ålder, så även i innebandy, vilket kan ha en mängd olika förklaringar. Men vi har istället valt att fokusera på vad som kan få dem att fortsätta eller att börja idrotta igen.

Därför har vi använt oss av kvalitativ forskningsmetod i form av djupintervjuer och intervjuat tre tidigare utövare och tre ordförande från tre föreningar i kommunen för att få flera

perspektiv på frågan. Vi har frågat om deras syn på breddidrott samt vilka möjligheter och hinder som finns för utövarna att komma tillbaka till idrotten respektive möjligheter och hinder för föreningarna att bedriva verksamhet som passar alla utövare.

Av studien framkom många intressanta åsikter och tankar kring vårt ämne. Gemensamt tyckte alla tre ordföranden och före detta utövare att breddidrott och breddverksamhet var någonting positivt och som de rekommenderar till andra föreningar. Skillnaden var att ordförandena tyckte det fanns breddverksamhet runt om i kommunen att utnyttja, medan de före detta utövarna ansåg att föreningarna främst erbjöd elitsatsande spelare platser i sina lag. En teori som kom fram var att detta missförstånd kan bero på minimal eller missriktad marknadsföring. Positiva aspekter på breddverksamhet som kom fram var ökad folkhälsa och känsla för idrott och påtänkta hinder för att erbjuda denna sorts verksamhet var till exempel brist på lokaler, pengar och ideellt

engagemang.

Nyckelord: Föreningsinnebandy, breddidrott, breddverksamhet, möjligheter, hinder.

ABSTRACT

In this study, the aim was to investigate the interest of width activities in floorball among girls between 16 and 20 years old in the municipality of Karlstad and to explore the obstacles and opportunities for compounds to pursue this. There are a lot of young people ending with sports at this age, so even in floorball, which can have a variety of explanations. But we have instead of that chosen to focus on what can get them to continue or to start playing sports again. Therefore, we used qualitative research in the form of in-depth interviews and interviewed three former practitioners and three chairmen of three compounds in the municipality to get multible

perspectives on the issue. We have been asking them about their views on grassroots sport and what opportunities and obstacles there are for practitioners to come back to the sport and opportunities and obstacles for compounds to engage in activities that suit all practitioners.

The study revealed many interesting opinions and thoughts on our topic. Common thought all three of the chairmen and the former practitioners to grassroots sport and width activity was something positive and something they recommend to other compounds.

The difference was that the chairmen thought there was wide activities around the

municipality to use, while the former practitioners felt that compounds mainly offered elite betting players places in their teams. A theory that emerged was that this misunderstanding may be due to minimal or misguided marketing. Positive aspects of the width activities that emerged was enhanced public health and sense of sport and intended obstacles for offering this kind of business was such a shortage of space, money and volunteering.

Keywords: Floorball compounds, grassroots sport, width activity, opportunities, obstacles.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING………..………... 5

1.1 Bakgrund………... 5

1.2 Syfte………. 6

1.3 Problemformulering……….. 6

2. LITTERATURBEARBETNING………..…………...…... 7

2.1 Hälsa, fysisk aktivitet och idrott… ………...… 7

2.2 Breddidrott……….…. 8

2.3 Innebandy i Sverige……….…... 9

2.4 Innebandy idag……… 9

3. METOD……….………..……. 11

3.1 Design………...……..………..……….. 11

3.2 Urval………... 11

3.3 Intervjuguide……….… 11

3.4 Genomförande………..…….….12

3.5 Databearbetning………...…………..…....12

3.6 Reliabilitet och validitet……….…12

3.7 Etiskt förhållningssätt……….………...13

4. RESULTAT………15

4.1 Respondenternas bakgrund…………..……….... 15

4.2 Breddidrottens innebörd och förekomst i Sverige………. 16

4.3 Breddverksamhet i respondenternas respektive förening………..17

4.4 Positivt och negativt med breddverksamhet………19

4.5 Marknadsföring för breddverksamhet………...…….21

4.6 Övriga synpunkter i samband med breddverksamhet……...……21

5. DISKUSSION………...… 24 REFERENSER

6. BILAGOR

6.1 Intervjuguide – Tidigare utövare

6.2 Intervjuguide - Ordförande

1. INLEDNING

1.1 Bakgrund

Att utöva fysisk aktivitet inom lagsporter är någonting som fört oss människor samman sedan 2500 år tillbaka (Lindroth, 2011) och idag är det någonting som tar upp en stor del av våra liv, vårt samhälle och media. Lagsport som fysisk aktivitet är på individnivå viktigt för både vår fysiska och psykiska hälsa men kanske framförallt vår sociala hälsa. Att ingå i ett lag ger individen möjlighet till en social miljö där man kan känna tillhörighet och träffa personer som man delar någonting gemensamt med, (Lindwall, Johnson & Åström, 2002) något som kan vara oerhört viktigt för vissa personer. Att utöva en lagsport innebär också bestämda träningstillfällen där kontinuerlig närvaro förväntas och därför kan detta också gynna den fysiska hälsan. Många människor kanske inte alltid har motivationen eller anser sig ha tiden för träning men när det finns bestämda tider för träning blir träningen av, jämfört med självständig träning baserad på egna initiativ.

Idag har dock inte alla möjlighet att utöva lagsport på egna villkor. Med det resultatinriktade lagklimatet som existerar i dagens idrott värderas främst prestationen och nöjet med spelet blir mindre prioriterat (Hassmén & Hassmén, 2010). Med den begränsade tillgången på

breddidrottslag där spelet sker utan krav på skicklighet och erfarenhet, skapas i flera

föreningar en ”allt-eller-inget-situation” där de som vill spela för att exempelvis bara aktivera sig, må bra och uppleva gemenskap i en grupp inte får möjlighet att spela och de elitsatsande är de enda som ges företräde åt. Varför är det såhär? Varför får inte alla spela? Idrott finns ju bland annat till för att aktivera oss, finna gemenskap och ha roligt, varför är det bara vissa som får uppleva det?

Anledningen till att vi har valt att ta upp detta problemområde inom idrotten är delvis på grund av egen erfarenhet av det. Möjligheten till spel verkar inte finnas tillgänglig på grund av lägre erfarenhetsnivå och spelskicklighet. Vi vill också studera detta på grund av att vi upplever att flera svenska idrottsföreningar utesluter vissa samhällsgrupper, till exempel endast fokus på barn och ungdomar eller fokus på eliten. Detta upplever vi inte sker i alla föreningar, men det sker i flertalet och därför vill vi undersöka bakgrunden och anledningarna till detta. Valet av innebandy som sport var dock ett slumpartat sådant, då vi kände att

innebandy är en något undanskymd bollsport i forskningssammanhang och tänkte att detta var

ett bra tillfälle till att gräva fram något bra ur den värmländska innebandyorganisationen. Då vi har ett eget intresse av att utöva innebandy blir denna studie ur vårt perspektiv därför ännu mer intressant då vi är extra intresserade av att få svar på våra frågor och se om det finns en lösning på problemet.

1.2 Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka intresset för breddverksamhet inom innebandy bland flickor mellan 16 och 20 år i Karlstad kommun samt studera vilka möjligheter och hinder föreningarna har för att erbjuda detta.

1.3 Problemformulering

• Hur ser intresset för breddverksamhet ut bland flickor i åldern 16-20 inom innebandy i Karlstad kommun?

• Hur uppfattas breddidrottens innebörd och förekomst av flickor i åldern 16-20 och av idrottsföreningar i Karlstad kommun?

• Vilka möjligheter och hinder finns för föreningar att organisera breddverksamhet inom innebandy för flickor i åldern 16-20 år i Karlstad kommun?

2. LITTERATURBEARBETNING

Det finns idag många olika definitioner kring vad ordet hälsa betyder och står för. Winroth &

Rydqvist (2008) hänvisar till WHO:s (World Health Organization) definition av hälsa som lyder; ”Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande och inte endast frånvaro av sjukdom och handikapp”. Winroth & Rydqvist (2008) refererar till

Nordenfelt (1991) som förklarar begreppet hälsa som följande; ”En person har full hälsa om och endast om personen har förmågan att, givet standardomständigheter, förverkliga sina vitala mål”. Winroth & Rydqvist (2008) bygger vidare på Lalondes (1974) teori om faktorer som påverkar hälsan och framför dessa rubriker som en modell för hälsa; omgivande miljö, relationer, sättet att tänka, arv och levnadsvanor. Levnadsvanor, som är en av de viktigaste hälsofaktorerna påverkar vår inre hälsa i form av mat, motion, sömn samt alkohol och tobakintag.

Fysisk aktivitet är någonting som gynnar vår hälsa på många olika sätt genom hela livet.

Fysiskt aktiva personer har jämfört med fysiskt inaktiva personer hälften så stor risk att få hjärt- och kärlsjukdomar. Sänkt blodtryck, motverkan av diabetes typ 2 och vissa

cancerformer, inbromsning i ålderprocess och stärkt immunförsvar är också effekter utav fysisk aktivitet. Benskörhet motverkas, balans och muskelstyrka förbättras, risk för depression minskar samt fetma motverkas också i samband vid regelbunden fysisk aktivitet

(Socialstyrelsen, 2009).

Enligt Riksidrottsförbundet (2009) är idrott en fysisk aktivitet som vi utför för att kunna ha roligt, må bra och prestera mera. Idrott ska bestå av träning, lek, tävling och uppvisning och ska gynna vår fysiska, psykiska, sociala och kulturella utveckling.

Inom barnidrotten sker indelningen enligt Riksidrottsförbundet (2009) utefter ålder och ambitionsnivå. Barnidrotten är till för prövning av olika idrottsformer och detta ska lekas fram. Eventuella tävlingar ska alltid ske på barnens villkor och ska alltid vara en del av leken.

Ungdoms- och vuxenidrotten delas in i breddidrott och elitinriktad idrott. Breddidrott står för hälsa, trivsel och välbefinnande normgivande där tävlingsresultat och prestation kan agera

”morot” medan elitinriktad idrott står för prestationsförbättring och goda resultat.

Sveriges idrott organiseras av föreningar och förbund som på eget bevåg utformar sina verksamheter och skapar en fri och frivillig folkrörelse förenad i Riksidrottsförbundet. Dock ska alla verka för samma vision och värdegrund samt att det ska finnas ett samarbete mellan elit- och breddverksamheter som tillsammans ger utveckling, inspiration och livskraft (Riksidrottsförbundet, 2009).

Enligt Wagnsson (2009) har idrotten också sina negativa sidor. Hans forskning visar att resultatinriktad idrott medför starkare upplevd fysisk kompetens samt starkare social

kompetens men samtidigt har det negativa effekter. Resultatinriktad idrott visar sig också öka benägenheten att utföra antisociala och prosociala handlingar samt att de upplevde att de mådde sämre psykiskt. Idrott i ett uppgiftsorienterat klimat har dock betydligt fler positiva effekter i form av starkare självkänsla, större upplevd social och fysisk kompetens och minskat alkoholintag.

Idrott i sig ser i de flesta avseenden ut som någonting positivt på grund av själva fysiska aktivitetens positiva fysiska och psykiska effekter men så länge inte alla delar av ett

idrottsutövande ses som positiva ändras synen. Idrott är bra om den sköts på rätt sätt och detta kan påverkas genom bland andra ledare/tränare samt föräldrars deltagande. Beroende på deras förmåga att kommunicera och agera kan idrotten istället få negativa konsekvenser i form av till exempel press, sämre självkänsla och sämre självförtroende (Wagnsson, 2009).

2.3 Breddidrott

Breddverksamhet kan även kallas för motionsverksamhet då det till skillnad från

elitverksamheten plockar upp den majoritet som tränar och tävlar främst för glädjens och inte för resultatens skull, nämligen motionärerna. Av de cirka två miljoner människor som idrottar i Sverige är majoriteten just motionärer. Att kunna få ha kvar så många som möjligt av dessa motionärer inom föreningsverksamheten så länge som möjligt följer inte bara svensk idrotts målsättning ”Så många som möjligt så länge som möjligt”, utan bidrar också till att människor fortsätter utöva fysisk aktivitet vilket i sin tur bidrar till en ökad folkhälsa (Värmlands

Idrottsförbund, 2015). Elitidrottare förblir man inte ett helt liv, utan det behövs någonting efter det till de unga som inte har elitnivå som målsättning. Där är en breddverksamhet svaret för att uppnå idrotten vision; Idrott hela livet.

2.4 Innebandy i Sverige

Ursprunget till innebandy fyller ett kompisgäng från Göteborg som började spela ”landbandy”

i slutet av 1960-talet. Detta spreds vidare till bland annat fritidsgårdar och Korpen-föreningar under 1970-talet och det var tack vare det som dagens innebandyföreningar började startas upp. Sveriges första innebandyklubb som bildades var Sala IBK år 1979. 1981 bildades Svenska Innebandyförbundet och 1985 blev innebandyn antagen till Riksidrottsförbundet.

Säsongen 1996/1997 fanns det flest innebandyföreningar i Sverige, 1632 stycken. 2006 var året med flest spelare, 132 795 stycken (Bäck et. al., 2013).

Innebandy är numera Sveriges största inomhussport och den andra största idrotten i landet, efter fotboll, sett till antalet föreningar och kommuner, då det finns föreningar med

innebandyverksamhet i 263 av 290 kommuner. Totalt finns det idag 971 innebandyföreningar utspridda på 22 distrikt. Ca 500 000 svenskar spelar regelbundet innebandy på något sätt och 116 624 personer är licenserade och spelar i förening. Av dessa är drygt 85000 (85554) killar/män och drygt 31000 (31070) tjejer/kvinnor (Bäck et. al., 2013).

Inom innebandyn förekommer en egen variant av Riksidrottsförbundets måldokument

Idrotten Vill som kallas för Innebandyn Vill. I denna står det tydligt som första riktlinje att en innebandyförening ger alla som vill en möjlighet att vara med, det vill säga att spela. Längre ner nämns att den ”verkar för en sund barn- och ungdomsidrott som motverkar utslagning i unga år”. Innebandyn Vill poängterar också inom just ungdomsinnebandyn att de ska arbeta utefter att ge alla som vill möjlighet att delta (Svenska innebandyförbundet, 2012).

Ungdomsinnebandy, eller ungdomsidrott överhuvudtaget avser idrott i åldern 12-20 år (Riksidrottsförbundet, 2013).

2.5 Innebandy idag

Innebandyn har under de senaste åren inte utvecklats på det sätt som innebandyförbundet har velat och Innebandyn Vill har inte fått önskade effekter eller förverkligats på önskat sätt (Bäck at. al., 2013). Anledningen till det tros vara att man inte vet hur man ska arbeta för att uppnå det som står i Innebandyn Vill, eller motivet till det. Jämsides med detta har antalet äldre innebandyspelare minskat. Det finns det många faktorer till. En är att tävling blir ett starkt moment redan i barnidrotten, vilket går helt emot Riksidrottsförbundets tanke att barnidrotten

bör vara ”lekfull, allsidig och bygga på barnens egna behov och förutsättningar samt ta hänsyn till variationer i utvecklingstakt” (Riksidrottsförbundet, 2009).

Blir innebandyspelandet för allvarligt än vad en spelare själv vill, så leder det i flertalet fall till att spelaren slutar (Eliasson & Johansson, 2014). Det blir ett bortfall, trots att det i Innebandyn Vill önskas att föreningarna ”erbjuder en breddidrott för alla som önskar spela” och att

”breddinnebandyn ska skapa förutsättningar för alla att stanna kvar inom innebandyn under lång tid”.

Föreningsfostran ska gå före tävlingsfostran, vilket tydligt inte sker i flertalet föreningar.

Detta är innebandyns stora utmaning, att det inte är individen som ska anpassa sig efter idrotten utan tvärtom och alla ska bli sedda (Bäck et. al., 2013).

3. METOD

Studien är utförd med kvalitativ metod då vi ville få fram åsikter, upplevelser och erfarenheter som svar på våra frågeställningar, detta resulterade i sex djupintervjuer. Fördelen med valet av kvalitativ forskningsmetod är att chansen är större att man får fram rätt relevant information samt att respondenten får större utrymme och frihet att öppna upp sig kring ämnet och uttrycka sig, någonting som vi tyckte var viktigt. I just denna studie är inte vår tanke att få fram svar utan högkvalitativ information som skulle kunna vara ”sanningen” (Kvale &

Brinkmann, 2009). En djupare tanke från vår sida var också att få svar men att kunna ta dem ett steg längre, få svar på varför saker och ting ser ut på ett visst sätt. Det är ytterligare en anledning till att vi valde att göra djupintervjuer med utvalda respondenter.

3.2 Urval

Deltagarna i studien är tre ordföranden, alla män i åldern 39-58 från tre olika

innebandyföreningar samt tre före detta flickspelare. Dessa tre innebandyföreningar är alla olika stora men gemensamt är att de har sin verksamhet inom Karlstad kommun. De tre flickorna som vi har intervjuat bor numera i Karlstad allihop, men två av dessa är ursprungligen från andra värmländska kommuner och har därför sin spelarhistoria i

föreningarna på dessa orter. Åldern på flickorna är 17-23 men avslutade allihop sitt spelande när de var i åldern 16-20, vilket gör deras upplevelser och åsikter relevanta för studien.

Anledningen till att vi valde att intervjua två olika målgrupper var för att få två perspektiv på breddidrotten. Vi ville ta reda på om synen och uppfattningarna kring förekomsten av

breddidrott var lika eller om de skilde sig åt.

3.3 Intervjuguide

Då vi valde kvalitativ forskningsmetod till vår studie konstruerade vi två olika intervjuguider till tidigare utövare respektive ordföranden för innebandyföreningar. Dessa finnes som bilaga i slutet av studien (se bilaga 6.1 och 6.2).

Vi formulerade frågorna så öppna som möjligt för att i så stor omfattning som möjligt undvika ja/nej-svar och istället få fritt formulerade tankar och svar samt förberedde följdfrågor

beroende på vilka svar vi skulle tänkas få.

3.4 Genomförande  

Våra respondenter fick mottaga ett mejl eller sms ifrån oss där vi introducerade oss, angav vad vår studie handlade om samt frågade om de var intresserade av att delta. De fick själva välja både tid och plats. Två av intervjuerna genomfördes på respondenternas arbetsplatser och resterande fyra genomfördes i lokaler på universitetet. Intervjuernas tid varierade beroende på hur mycket respondenterna hade att berätta och tidsspannet låg på 12.16-28.27 minuter för ordförandena och 6.57-7.36 minuter för tidigare utövare. Respondenterna har efter genomförd intervju fått mejl eller sms där vi tackat dem för deras deltagande samt påmint om att det de har berättat behandlas konfidentiellt, dvs. vi avslöjar endast det som har sagts men inte vem som har sagt vad, samt att de kommer att få mottaga slutresultatet av studien när den är klar.

3.5 Databearbetning  

Vi har samlat in våra data med hjälp av ljudinspelningsfunktionen på våra mobiltelefoner i samband med våra djupintervjuer. Dessa har vi sedan avlyssnat och skrivit ut skriftligt. Valet att spela in intervjuerna gjordes för att inte missa viktig information, vilket är lätt att missa när intervjuer skrivs ner direkt. Vi hade inga bortfall, utan alla intervjusvar gick lätt att avlyssna och användas i studien. Efter att ha genomfört alla intervjuer och nedskrivit dem gjorde vi en analys på var och en av intervjuerna.

3.6 Reliabilitet och validitet

Reliabilitet och validitet är viktigt i forskningssammanhang för att skapa tillförlitlighet och pålitlighet för de resultat som framkommit. Inom kvalitativ forskning har många tidigare forskare inom denna forskningstradition undvikit reliabilitet och validitet som begrepp då det anses vara relevanta i mer kvantitativa sammanhang, det finns dock andra sätt att diskutera dessa begrepp inom kvalitativ forskning (Hassmén & Hassmén, 2008).

Silverman (2000) i Hassmén & Hassmén (2008) menar att reliabilitet handlar om exempelvis en överenskommelse mellan forskare och en tolkning av intervjudata. I intervjuerna kan de funnits uttalanden, rörelser och gester som skiljer olika forskares bedömningar med varandra.

Om dessa dock stämmer överens väl anses reliabiliteten som hög.

Validitet i denna forskningstradition står för sanning och giltighet. Detta handlar om en förmåga att en observation har fångat det begrepp som är av intresse och därefter dra trovärdiga slutsatser därifrån och se om detta kan vara en ”sanning” (Hassmén & Hassmén, 2008).

I vår studie har vi varit noggranna för att få en så hög reliabilitet och validitet som möjligt.

Utskrifterna av intervjuerna har vi gjort noggrant för att vi båda ska tolka den data vi samlat in så korrekt och lika som möjligt. För att få in sådana svar som är så nära ”sanningen” som möjligt har vi tänkt på att skapa en behaglig atmosfär mellan oss och de vi intervjuat i form av prat om annat innan själva intervjun för att skapa en lättsam relation med personerna. Vi har också sett till att ställa öppna frågor och ha en neutral ton i utfrågningen. Någonting som vi missade i början av våra första intervjuer var att innan intervjuns start påminna om att allt som sägs behandlas konfidentiellt och det endast är vi som tar del av materialet. Denna

information var dock någonting som framkom innan hälften av intervjuerna och de som gick miste om denna information informerades efteråt i form av ett tackmail.

3.7 Etiskt förhållningssätt

När en intervju skrivs ut kan det uppstå etiska problem som ska förhindras så mycket som möjligt. Gällande konfidentialiteten är det viktigt att den information som samlats in hålls hemlig för att inte namn och verksamheter ska läckas ut samt att namn inte framkommer i studien överhuvudtaget. Någonting annat som är viktigt för etiken är information, att den som blir intervjuad blir medveten om vilket syfte studien har och hur insamlad data sedan kommer att behandlas (Hassmén & Hassmén, 2008).

För att ha ett så etiskt förhållningssätt som möjligt bad vi alla vi intervjuade om de vill deltaga i vår studie, det fanns därmed inga krav. I den inledande kontakten informerade vi om vilka vi var och i vilket syfte vi kontaktade dem. Innan varje intervju förklarade vi mer utförligt vad vårt syfte med studien var och vad för typ av frågor vi skulle ställa. Vidare har vi sett till att

utskrifterna av intervjuerna ständigt varit i vår ägo och att inspelningarna tagits bort efter bearbetningarna av intervjuerna för att skydda föreningarnas namn och deras identiteter.

4. RESULTAT

4.1 Respondenternas bakgrund

De tre tidigare utövarna vi har intervjuat har tidigare spelat innebandy i sex, tre respektive sju år, vi döper dessa till R1, R2 och R3 i ej inbördes ordning. Alla dessa började spela innebandy tack vare påverkan av personer i deras närhet, två stycken började spela för att kompisar spelade och den tredje började spela då hennes bror spelade och därifrån skapades intresset:

Min bror spelade, jag var alltid med på hans matcher och sådär och så ville jag också prova. Och så fanns det ett flicklag… så jag fastnade! (R2)

En tidigare utövare slutade på grund av att hon ville satsa mer på en annan idrottsgren. Två personer slutade på grund av att de upplevde för mycket press från föreningen som resulterade

i att innebandyn inte längre blev rolig. I det ena fallet upplevde hon att träningarna blev för enformiga och till slut tråkiga och upplevde sig tvingad att gå till träningarna varje vecka då hon var den enda målvakten i laget. En annan tidigare utövares lag upplöstes på grund av för

få spelare. Hon blev sedan uppflyttad till ett A-lag men slutade då hon upplevde att det blev för elitinriktat:

Sen var det också för då skulle ju jag komma upp och spela i A-laget, som jag gjorde en jättekort tid bara för att jag kände att det blev för seriöst för min smak liksom. Nog för att jag

tyckte om det här med matcherna också men jag hade ju alltid spelat för att jag tyckte att det var roligt bara och då blev det ju mer resultatinriktat. (R1)

Våra intervjuade ordförande har alla olika bakgrund inom innebandyn, två har främst agerat idrottsföräldrar varav en hade spelat lite i yngre år medan den tredje hade spelarkarriär som målvakt innan han gick av planen och började stötta idrotten på andra sätt, såsom tränare och nu som ordförande. Vi döper dessa till R4, R5 och R6 i ej inbördes ordning.

Idrottsförälder… Jag har under den tiden varit med och hjälpt till med olika administrativa saker eftersom jag inte har någonting att bidra med på plan. (R4)

Jag har väl själv spelat innebandy å vart målvakt… (R5)

Hur länge ordförandena har varit verksamma i den nuvarande föreningen är olika och varierar i längd, 8-20 år. De har också suttit olika länge på posten som ordförande, från att precis blivit vald till att ha suttit i tio år. Däremot har de gemensamt att deras respektive nuvarande

förening är den första och enda innebandy föreningen som de har varit ordförande i.

Sammanfattningsvis säger de två som varit ordförande en längre tid att deras roll är att ha det övergripande ansvaret, hjälpa till där det behövs, ”hålla ihop” föreningen och representera den utåt.

… en av mina söner har spelat innebandy i ungefär tio år så då har jag följt honom… (R4) Ja om jag nu blir omvald till ordförande nästa måndag så blir det tio år. (R6) 4.2 Breddidrottens innebörd och förekomst i Sverige

Bara en av våra tidigare utövare som medverkade i vår studie kände till begreppet breddidrott sedan tidigare medan resten var ovetande om vad det stod för. Efter vår förklaring instämde alla tidigare utövare i att breddidrott är någonting som är bra och att alla borde vara välkomna att få spela innebandy, oavsett tidigare kunskaper och erfarenheter:

Breddidrott är bra ifall man vill hålla på med nånting man tycker är kul men inte vill satsa.

Hade inte den klubben startats hade jag nog inte hållit på med innebandy då, eftersom jag inte spelat på väldigt många år. (R2)

För alla tre ordföranden betyder breddidrott att det är en idrott där alla får möjlighet att vara med samt en idrott där man spelar för att ha roligt. En nämner också att man där får utvecklas som människa, lära sig om respekt (till domare och motspelare) och att fungera i grupp.

Samma person syftar även att breddidrotten vilar på tankar som ”det här är kul men jag vill inte träna 55 gånger i veckan och mitt mål är inte SSL eller någonting utan jag gillar innebandyn och det är kul att vara med mina tjejkompisar och det är kul att spela någon match”.

Ja, breddidrott betyder ju, precis som ni sa här att alla ska få möjlighet att utöva sporten, i

Och på nåt sätt är ju det ett syfte också då i ungdomsidrott att utveckla, och då tycker jag i det perspektivet att det handlar både om att utvecklas sportsligt och bli bättre på att skjuta, passa och förstå allting men också att utvecklas som människa att man som barn får lära sig då att

fungera i grupp och det finns en tränare som bestämmer. Och respekt för en domare eller motspelare och sådär, så det finns ju sådana aspekter på det också. (R4)

Alla de tre tidigare utövarna av innebandy är överens om att breddidrott inte förekommer så mycket överlag i Sverige utan att elitsatsningen dominerar. Ingen av dem har hört talas om föreningar som satsar enbart på bredd i Karlstad bortsett från Korpen.

Det är ju många som satsar på elit nu, kollar man överlag så finns det inte så många grupper som bara kör för att det är kul, typ som Korpen-lag, men där finns det bara fåtal i olika

sporter… Så det är väldigt tråkigt faktiskt. (R3)

Alla tre ordföranden anser att innebandyn är en stor idrott i Sverige, näst största anser till och med två av dem. De är också överens om att innebandyn är en sport som öppen och

välkomnande mot nya utövare, i alla fall en av de bättre sporterna till skillnad mot ishockey till exempel. Innebandyn är fortfarande en ung sport och att den är så öppen kan bero på det, spekulerar en av våra respondenter. En av våra ordföranden anser också att beror lite på det egna intresset och viljan huruvida sporten lär ta emot en när man blivit lite äldre.

Jag vet att den är… det är ju fotbollen som är störst men sen är det väl innebandyn som kommer som tvåa, och det är ju en av de få sporter som växer fortfarande… (R6)

Alltså jag kan jämföra, jag har också en som har spelat ishockey och jag tycker att ishockeyn stod då för en helt annan attityd till barn där man väldigt snabbt kom in på prestation och

elitisering, och det har jag inte upplevt i innebandyn… (R4) 4.3 Breddverksamhet i respondenternas respektive förening

Två av våra tre respondenter som tidigare spelat upplevde inte att någon breddidrott existerade inom deras föreningar som de spelade för tidigare, vilket ledde till missnöje och avhopp:

Jag tror inte det fanns någon satsning alls faktiskt… Man toppade ju lagen väldigt tidigt. Det fanns såna i mitt lag som körde för att det var kul, men när dem började toppa vårt

lag då slutade ju jättemånga för de ansågs inte vara bra nog… och då fick de inte spela med på matcher så då hoppade dom av helt enkelt. (R1)

Vi hade ju tre olika tränare, så var det den ena som tyckte att elitnivå var bra och satsade på det och så var det vissa som ville fortsätta bara på kul… men det slutade med att alla var

tvungna att satsa på elit eller så fick man dra typ. (R3)

En tidigare utövare, till skillnad från de andra, upplevde att enbart breddidrott förekom i hennes tidigare förening och eventuell toppning skedde på allas villkor:

Vi tog in… alla var välkomna. Vi var flera stycken som liksom inte spelat på tio år. Det kom tjejer och provade som aldrig spelat och dom fick ändå vara med på matcherna. Vi kanske…

liksom toppade nångång med då var alla med på det. (R2)

Alla föreningsordföranden beskriver sig ha en policy där idrotten ska bygga på glädje och som motsäger toppning i för tidig ålder, men hur dessa tre föreningar arbetar för

breddverksamhet är lite olika. Den minsta av dem satsar främst på bredd då det behövs spelare över lag för att fylla ut de lag som finns. Finns det då lovande spelare så slussar man vidare till föreningar med större utvecklingsmöjligheter för spelaren. Den mellanstora föreningen gör heller inget speciellt för att locka till sig nya spelare utan tar hand om de som är intresserade helt enkelt. Tappar lagen spelare så slussas även här de som är fortsatt

intresserade av att spela vidare till andra föreningar. Gemensamt för dessa två föreningar är att ingen blir nekad till att vara med, så länge platsen finns i hallarna.

Ah, du har ett damlag och efter det har vi ända ner till flickor 07, ett spann till för nu försvann det laget jag hade 00/01 också. Så det är ju ett väldigt spann däremellan, ja det är

det, tyvärr. Killsidan är det nån ålder också som har försvunnit då, tyvärr… (R5) Ja, särskilt nya idag är ju inte mer än 6-7 år i regel, då när man börjar skolan och vi försöker

ju att at emot dem. Sen har vi ju som sagt begränsat med tider i hallar och sånt, det kan ju

I den största föreningen av dessa tre har de breddverksamhet på herrsidan. Enligt ordförande finns planer på att snart ha en på damsida, men då kan praktiska bitar som lokaler, ledare och hur många lag som föreningen kan ha och så vidare kan förhindra visionen. Ordförande menar också att när det är en så pass stor förening så är det dessutom många åsikter som ska räknas med som kan vara både positiva och negativa om breddverksamhet. I extrema fall skulle negativt inställda till breddverksamhet säga något som; ”det är ingenting som vi ska hålla på med för vi utvecklar ungdomar och sedan producerar elitspelare för vi är en elitförening”.

Dock är detta sådana negativt inställda tankar som gör att större föreningar inte inkräktar på de mindre, utan de tar eliten och låter bredden spela i mindre föreningar, anser samma person.

Annan negativ inställning till breddverksamhet kan vara tränare som inte vill arbeta enligt det konceptet och då kan det uppstå konflikter i kommunikationen som kan låta som; ”Hörrudu, lägg av med det där” ”Men då skiter jag i det här, får inte jag göra som jag vill och tror på så… det här ligger ju på min ideella tid, så då får du ta hand om de här kidsen så drar jag…”.

Just nu har vi en breddverksamhet för herrsidan och det är så vi jobbar idag. Sen hoppas vi att kunna starta upp ett projekt med stöd av Idrottslyftet för att just specifikt se till att bygga upp en breddverksamhet för tjejer också, för att inte ha någon skillnad mellan ”bredd-herr”

och ”bredd-dam” så att säga då… (R4)

Och någonstans måste man ju också ta hänsyn till att ”X innebandy”, som är jättestora då, inte äter upp mindre föreningar utan tvärtom, verkar för att ha ett gott samarbete och inte kannibalisera på varandra så att säga. Vi ska ta vår del men vi ska inte ta hand om allting.

(R4) 4.4 Positivt och negativt med breddverksamhet

Två av ordförandena nämner färre halltider, mindre resurser och sämre ekonomi som hinder för breddidrotten. Det positiva med breddidrott säger de istället bland annat bidrar till ökad fysisk aktivitet vilket är nyttigt för folkhälsan, det kommer fler medlemmar vilket ger föreningarna mer pengar och det för med sig ett större engagemang och en större känsla för sport överlag. I frågan på hur omfattande de tror att breddverksamheten inom innebandyn, det vill säga breddinnebandyn, är i Sverige var de alla tre ordföranden spridda i svaren. En

svarade att den är mycket omfattande, jämsides med fotbollen. Det trodde de andra två också,

skillnaden var att ena parten trodde storstäder var sämre än mindre städer och den andre trodde tvärtom. Argumenten var att storstäderna plockar ut ”moroten” ur varje årskull för att endast få topplag respektive att de har bättre förutsättningar, resurser och underlag för att skapa en breddverksamhet.

Sen har vi ju som sagt begränsat med tider i hallar och sånt, det kan vara det som gör att det inte går dårå… (R6)

… låter man liksom både utveckling, elit och bredd finnas med, då tror jag att man skapar ett stort engagemang och känsla för sport. (R4)

Det är väl fotboll och innebandy som är de stora, som har massa bredd i sin verksamhet…

(R6)

Jag vet att jag pratade med en karl i Täby innebandy och jag tror, vet att de är Sveriges största klubb. I sådana stora städer finns det ju andra förutsättningar men där vet jag till exempel att man jobbar med så kallat ”veteranligor” och alltså seriespel för veteraner och så

vidare och han sa att för oss är det väldigt viktigt att också se till att vi har breddverksamhet.

(R4)

Ja, det är väl både att dom tar mycket och att dom kanske får säga nej till många, också. Det är nästan så att dom plockar ut moroten… (R5)

Breddverksamhet i föreningen är något som rekommenderas av alla tre ordföranden. Dock så rekommenderar en av ordförandena att de tio procent av alla föreningar som är lite större bör inrikta sig mot elit och så tar de resterande, lite mindre, föreningarna hand om bredden.

Samma person har också åsikten att de större innebandyföreningarna i Karlstad/Värmland är bra på att erbjuda båda alternativ.

Alltså konkurrens, det tycker jag ska vara på planen… men annars, om man backar ut utanför planen så tycker jag att alla innebandyföreningar i Värmland… ska tillsammans… främja det

intresset då va. (R4)

Jag skulle väl vilja säga 90 procent tycker jag nog ska ha det, för sen är det ju de här så kallade elitföreningarna…” (R6)

4.5 Marknadsföring för breddverksamhet

Marknadsföringen av föreningen är inte en stark sida hos någon av ordförandenas föreningar.

Den större föreningen har lite mer hjälp än resterande tack vare sponsorer. Nyligen har man här till exempel haft ett namnbyte av hela föreningen som nått ut via morgontidningar, vilket är bra marknadsföring. I de två mindre föreningarna sker marknadsföringen mestadels genom hemsidor, skolor, ”mun till mun” och att de flesta är ifrån samma ort. En av ordförande anser också att det är bra marknadsföring för föreningen att A-lagen för dam och herr spelar i kommunens största innebandyhallar, Tingvallahallarna. Två av våra tillfrågade ansåg att framgång med marknadsföring handlar om engagemang och att det skulle behövas mer av det.

Det gör vi på ganska stor bredd, samtidigt tycker jag att vi har ganska mycket utvecklingspotential där... Men vi marknadsförs ju t.ex. via våra kommersiella

samarbetspartners, våra sponsorer. (R4)

Ja, egentligen är nog marknadsföringen mer från mun till mun, att alla känner till det så att säga… (R6)

Vi är lite spretiga, men det här har ju också att göra med grunden ideell verksamhet att göra… Det blir så bra som man engagerar sig. Det är det ett mål som vi har satt upp nu i nya

styrelsen som har ganska mycket rotation just nu, att vi måste jobba med att få fler som engagerar sig och därigenom få en bättre föreningskänsla. (R4)

4.6 Övriga synpunkter i samband med breddverksamhet

Alla tidigare utövare kunna tänka sig att spela innebandy igen, men endast om de får spela inom ett lag som inriktar sig på breddidrott, utan press och krav:

Om det inte skulle vara ett tvång att behöva gå på varje träning... för att… ja men vi har ju så mycket plugg och att man ska kunna komma och gå som man vill, vara där för att man vill

och inte för att man måste, då skulle jag börja igen. (R2)

Jag skulle absolut kunna börja spela om det kom personer dit som verkligen ville ha kul och inte satsa på elit och sånt, utan att vi kanske drog ihop några personer och spelar matcher

och sånt. (R3)

På frågan om samarbete med andra föreningar så svarade de tillfrågade ordförandena något olika. Den större föreningen blev inte tillfrågad. Den medelstora har inget samarbete i nuläget, men det har förekommit på både dam, herr och på juniorsidan. Det finns ett intresse av det, men anses samtidigt svårt att komma överens osv. Den minsta föreningen av de tre har ett samarbete på A-lagssidan med en annan förening av samma storlek som spelar i samma lokal.

Det är nämnt för andra större föreningar att samarbete av spelarbyte är intressant, men vill då också att det ska vara spelarbyte åt både håll det vill säga de slussar lovande spelare uppåt och tar emot de som inte vill spela lika seriöst som de tidigare gjort. Som denne man vist säger:

”... det gynnar ju värmlandsinnebandyn…”.

Ja, det har alltid varit… Vi försöker samarbeta ibland men det är jätte… Det ska ni veta att det är jättesvårt, det svåraste som finns, ett samarbete. Jag vet inte varför… Det finns inget i

nuläget, något samarbete, det gör det inte. (R6)

… vi är ju ingen förening som ska kanske va högre upp än kanske division två. Är det nån spelare i våran förening eller nåt som skulle platsa då ska dom ju dit, till X, eller Y, eller Z, eller så då. Men då tycker ju vi att dom ska ha spelare tillbaks till oss då, ett sånt samarbete

då. (R5)

På frågan om de har några ytterligare synpunkter påvisar en av våra ordföranden att det måste finnas strukturer i form av en modell för att främja breddidrotten då han menar att klubbar drivs av ideellt arbete och utefter hur mycket varje person vill och orkar med.

Det måste finnas en organisation runt glädjen för att den ska funka.” Det är mycket att göra;

serieanmälningar, pengar, domare, resor osv… Vi måste liksom hitta en modell där vi också skapar strukturer som främjar breddidrott. (R4)

En ordförande lägger till en folkhälsoaspekt på breddidrott då han tycker att problemen med mindre skolidrott, mer inaktivitet och för stort energiintag är oroväckande utefter hur lite breddidrott som erbjuds.

Alltså vi vet att vi har problem och att problemen eskalerar med att vi är för inaktiva, vi äter för mycket och så vidare. Vi har också dragit ned på skolidrotten, jag hörde på nyheterna tidigare idag på väg till jobbet att de hade tittat på grabbar 13-15 år eller nånting där den fysiska aktiviteten hade sjunkit med en tredjedel eller någonting sånt där. Så jag tycker att det

finns ett folkhälsoperspektiv på breddidrott. (R4)  

Samma person anser att breddverksamhet är en typ av demokratifråga i och med att den till viss del drivs av 1,2 miljarder i LOK-stöd, som i själva verket är skattepengar, som delas ut till Sveriges föreningar och påpekar hur mycket som borde gå till elitverksamhet respektive breddverksamhet.

… den här 1,2 miljarden, hur mycket av den är avsedd för att lösa elitidrottens problem?”

”Så jag tycker att det finns ett demokratiperspektiv i vad våra skattepengar används till, där en del faktiskt ska användas att investera i breddidrott. (R4)

5. DISKUSSION

Syftet med studien var att undersöka intresset för breddverksamhet inom innebandy bland flickor mellan 16 och 20 år i Karlstad kommun samt studera vilka möjligheter och hinder föreningarna har för att erbjuda detta. Därefter hade vi tre frågeställningar; ”Hur ser intresset för breddverksamhet ut bland flickor i åldrarna 16-20 inom innebandy i Karlstad kommun?”,

”Hur uppfattas breddidrottens innebörd och förekomst av flickor 16-20 och av idrottsföreningar i Karlstad kommun?” samt ”Vilka möjligheter och hinder finns för föreningar att organisera breddverksamhet inom innebandy för flickor mellan 16-20 år i Karlstad kommun?”.

De tidigare utövarna vi intervjuat hade börjat spela innebandy tack vare syskon och vänner med sedan slutat spela innebandy av två olika anledningar, prioritering av annan idrott och press från föreningen. Två av våra tre intervjuade som upplevde press uppfattade också en uteslutande elitsatsning inom föreningen och därmed ingen typ av breddverksamhet, något som visar att elitinriktning faktiskt kan leda till press hos utövarna som kan resultera i avhopp ur föreningen.

Tidigare forskning visar överensstämmande resultat. I Eliasson & Johanssons (2014) studie där de intervjuat 12 flickor, som tidigare spelat innebandy, med en respektive förälder menade alla deltagande flickor att de till en början trivdes mycket bra inom sina föreningar men att det så småningom uppfattade att det började ske förändringar i form av ökad prestation- och elitinriktning som gjorde att flickorna istället vantrivdes. De nämnde bland annat att de längre inte fick lika mycket speltid på planen som de velat och att de då tolkade situationen som att de inte höll måtten och var lika bra som de andra spelarna. Som ett resultat av denna

prestationsinriktning förekom flera avhopp från deras föreningar vilket medförde nya lagkonstellationer med nya tränare. Detta ledde till ännu mer missnöje då det hade negativ påverkan på flickornas trygghet och gemenskap som de funnit i sina tidigare föreningar med tränare och lagkamrater. På grund av den nya prestationsinriktningen och de nya

lagkonstellationerna tappade de deltagande flickorna i studien intresset för innebandy och slutade därefter att utöva idrotten.

Att elitsatsning skapar press, missnöje och avhopp är alltså ingenting som endast förekommit

vi fått genom vår studie och de resultat som framkommer i Eliasson & Johanssons (2014) studie önskar alla att deras verksamheter kunde satsat mer på breddverksamheter. Flera deltagare från deras studie uppfattar att utövande av föreningsinnebandy i deras ålder inte längre är ”möjligt” att spela bara för att det är roligt.

Den tredje tidigare utövaren som vi intervjuade slutade till skillnad från dessa på grund av satsning av annan idrott. Hon upplevde att breddverksamhet var det enda som förekom i föreningen som hon tidigare spelade för och kände därmed ingen som helst press som bidrog till hennes avslut. Detta visar att elitsatsande verksamheter inte är allt som

föreningsinnebandyn utbud utgör utan att det existerar breddverksamheter, frågan är bara i hur stor utsträckning?

På frågan hur de tror att breddidrotten ser ut för övrigt i Sverige tror alla de som tidigare utövat innebandy att breddidrott inte förekommer så mycket utan att elitverksamheterna dominerar, något som de uttrycker är väldigt tråkigt då de alla enas om att alla ska få spela oavsett kunskaper och förutsättningar, bara för att det är kul. Alla tidigare utövare menade att de absolut skulle kunna spela innebandy igen om det var inom en förening som satsade på breddverksamhet där allt kretsade kring att ha roligt och där det inte fanns något tvång att behöva vara närvarande vid alla träningstillfällen.

Sammanfattat är alltså intresset bland de utfrågade flickorna stort för breddverksamhet, oavsett om man erfarit elitsatsning eller breddverksamhet tidigare inom idrotten. Alla är överens om att breddidrott är någonting bra och att det borde vara någonting som finns i alla föreningar för de som inte vill gå in 100 procent med att utöva idrotten, utan att spela bara för att det är roligt.

Endast en av våra intervjuade föreningsordföranden hade erfarenhet av spelplanen, i form av att ha varit målvakt. Dock hade alla under sin tid inom innebandyn haft sin främsta roll utanför planen, såsom idrottsförälder, ledare och andra administrativa uppgifter. Inom den nuvarande föreningen har de varit verksamma mellan 8 och 20 år inom innebandyns värld och på posten som ordförande är man från nyvald till att ha suttit i tio år. De båda som varit ordförande ett par år beskriver sin roll som ”att hålla ihop” föreningen.

Två av de intervjuade ordförandena påstår att innebandyn som idrott i Sverige är så stor som näst störst, vilket bekräftas av Riksidrottsförbundet (2013). De är också överens om att de anser att innebandy är en mer öppen idrott i jämförelse med flera andra idrotter, till exempel hockey.

Alla tre av våra intervjuade ordföranden förklarar begreppet breddidrott som en idrottsform där alla medverkar för att främst ha roligt, vilket överensstämmer med hur RF själv förklarar det; ”i breddidrotten är hälsa, trivsel och välbefinnande normgivande, även om prestation och tävlingsresultat ofta tjänar som sporre” (RF, 2009). En av dessa tre påstår även att idrotten är där yngre utvecklas som människa, lär sig respekt och gruppdynamik vilket också finns med som mål inom RF.

Alla tre av våra tillfrågade ordföranden ansåg att breddidrott och breddverksamhet är

någonting som är bra, både på individ- och föreningsplan. Det finns dock alltid hinder för att bedriva sådan verksamhet och några förslag på vad det kan tänkas vara som de gav var färre halltider, sämre ekonomi och mindre resurser i form av ledare, ideellt engagemang samt olika åsikter. Alla tre trodde sådan verksamhet var omfattande inom innebandyn i Sverige, vilket bekräftas i RF:s verksamhetsberättelse (2013). Två ordförande hade helt motsägande åsikter kring hur det såg ut i större gentemot mindre städer.

Det positiva med breddverksamhet ansågs istället vara fler medlemmar och därmed större intäkter, större engagemang och känsla för sport samt att det är bra för folkhälsan. Det senare finns även med i RF:s idéprogram Idrotten Vill; Ett av idrottens syften, och ett skäl för många att idrotta, är att förbättra hälsan. Fysisk aktivitet bidrar livet igenom, också för äldre, till bättre hälsa (RF, 2009).

En av föreningarna som vi hade kontakt med kallade sig för elitförening och satsade inte lika mycket på breddverksamhet som de två andra mindre, som främst ”livnär” sig på att ta in yngre och motionärer. Alla tre föreningar har en policy där det bland annat står att idrotten ska byggas på glädje och som motsäger tidig toppning av unga spelare. Alla våra tre intervjuade ordföranden rekommenderar också breddverksamhet till andra föreningar och uppmuntrar även till samarbete mellan lag så länge det verkar positivt för båda parter.

Ingen av de föreningsordförandena som vi intervjuat ansåg sig satsa särskilt mycket på

vissa föreningars bristande marknadsföring för sina breddverksamheter som resulterar i att utövare inte hör talas om den breddverksamhet som finns?

Sammanfattat sett så har alla våra intervjuade flera år bakom sig i innebandyvärlden och har sett situationer från både vuxen synvinkel och från ett barns (idrottsförälder). De anser alla tre att innebandy är en stor idrott i Sverige i både elitinriktat- och motionärsinriktat spel

(breddverksamhet), vilket också bekräftas i RF:s verksamhetsberättelse (2013). Dessutom tycker de att innebandyn är öppen som idrott när det gäller nya medlemmar. Alla tre intervjuade ordföranden anser att breddidrott står för något bra och att det borde erbjudas i stor utsträckning. Hinder för att bedriva breddverksamhet kan enligt dem vara brist på tider i lokaler, pengar och ideellt engagemang. Vad som fås ut av breddverksamhet som är positivt anser de istället är större intäkter, växande intresse för idrotten samt att det får människor att må bra, fysiskt som psykiskt. Föreningarna som våra tillfrågade är aktiva i försöker alla, i den mån de kan, erbjuda en verksamhet för bredden, det vill säga de motionärer som vill spela men inte vill satsa på en högre nivå.

Breddidrottens förekomst betraktas olika bland de målgrupper vi intervjuat. De ordförandena vi intervjuat upplevde att breddidrotten förekommer i bred uträckning i Sverige medan flickorna uppfattade att det inte förekommer mycket alls utan att elitsatsningen regerar överlag. Utifrån RF:s verksamhetsberättelse (2013) är innebandy Sveriges tionde vanligaste idrott som förekommer på motionsnivå vilket visar att innebandy faktiskt förekommer en hel del på sidan om elitsatsningen och tävlingarna.

Trots att breddverksamheten är förhållandevis stor idag inom innebandy kan det självklart alltid förbättras. RF:s verksamhetsberättelse (2013) visar att fotboll i jämförelse har betydligt bättre siffror gällande antal personer som utövar idrotten på motionsnivå. Breddverksamheter överlag gynnar vår hälsa på individnivå; både fysiskt, psykiskt och socialt. När elitsatsande verksamheter på vissa platser kan vara det enda som erbjuds finns risken att flera individer som gärna vill spela just innebandy för att det är roligt går miste om de livsnödvändiga hälsoeffekter som fysisk aktivitet, och därmed idrott, medför.

Undersökningen som gjorts till detta arbete är medvetet väldigt liten, då vi endast intervjuat sex personer. Skulle liknande undersökning göras i framtiden, med ett större antal personer involverade, tror vi att vi skulle komma närmare ett svar på våra frågor kring

breddverksamhet. Trots att vi kan ta reda på intresse, tankar och åsikter kring ämnet så är sex personer för få för att resultatet ska gå att lita på som sanning. Vi anser att detta ämne är viktigt och hoppas därför på att det ska genomföras liknande undersökning i framtiden. Vi måste finna en lösning till att få slut på avhoppen inom idrott i övre tonåren.

REFERENSER

Eliasson, I & Johansson, A. (2014). Att sluta med idrott. En analys av avslutsprocessen och varför flickor slutar spela innebandy. (Pedagogisk rapport, nr.91). Umeå: Umeå Universitet.

Hassmén, P., & Hassmén, N. (2010). Idrottsledarskap. Stockholm: Natur & Kultur.

Hassmén, N. & Hassmén, P. (2008). Idrottsvetenskapliga forskningsmetoder. Farsta: SISU Idrottsböcker.

Kvale, S. & Brinkman, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:

Studentlitteratur.

Lindroth, J. (2011). Idrott under 5000 år. Stockholm: SISU Idrottsböcker.

Lindwall, M., Johnsson, U. & Åström, O. (2002). Världens bästa lag - om gruppdynamik inom idrotten. Stockholm: SISU Idrottsböcker.

Riksidrottsförbundet /RF (2009). Idrotten vill. Idrottsrörelsens idéprogram. Stockholm:

Idrottens hus.

Riksidrottsförbundet. (2013). RF:s verksamhetsberättelse 2013. Hämtat 2015-06-02 från http://www.rf.se/ImageVaultFiles/id_48735/cf_394/2013_-_Idrotten_i_siffror_-_RF.PDF Riksidrottsförbundet/RF (u.å.) (2015). Vad betyder vad inom barnidrotten? Hämtad 2015-05- 26 från http://www.svenskidrott.se/Barnochungdomsidrott/Begreppinombarn-

ochungdomsidrotten/

Rydberg, L-G., Winroth, J. (2008). Hälsa & Hälsopromotion. Farsta: SISU Idrottsböcker.

Socialstyrelsen. (2009). Folkhälsorapport 2009. Västerås: Edita Västra Aros

Svenska Innebandyförbundet. (2012). Innebandyn Vill. Solna: Svenska Innebandyförbundet.

Svenska Innebandyförbundet (u.å.). (2015). Om innebandy. Hämtad 2015-05-25 från http://www.innebandy.se/SIBF-info/Om-innebandy/

Söderström, T., Bäck, T., Eliasson, I., & Persson, E. (2013). Forskningen synar ny spelarutvecklingsmodell. Svensk Idrottsforskning: 22 (4), 38-40.

Värmlands Idrottsförbund. (2015). Motionsidrott. Hämtad: 2015-05-25 från

http://www.rf.se/Distrikt/VarmlandsIdrottsforbund/Undermeny/Fokusomraden/Motionsidrott/

Wagnsson, S. (2009). Föreningsidrott som socialisationsmiljö: En studie av idrottens

betydelse för barn och ungdoms psykosociala utveckling. (Karlstad Universitet, nr, 2009:53).

Doktorsavhandling, Karlstad: Karlstads universitet.

6. BILAGOR

6.1 Intervjuguide - Ordförande

Syfte:

Syftet med denna studie är att identifiera intresset för breddverksamhet inom innebandy bland flickor mellan 16 och 20 år i Karlstad kommun samt studera vilka möjligheter och hinder föreningarna har för detta.

Frågeställningar:

1. Hur ser intresset av breddverksamhet ut inom innebandy i Karlstad kommun?

2. Hur uppfattas breddidrottens innebörd och förekomst av flickor i åldern 16-20 och av idrottsföreningar i Karlstad kommun?

3. Vilka möjligheter och hinder finns för att organisera breddverksamhet inom innebandy i Karlstad kommun.

Temaområden:

• Bakgrund

• Innebandy i Sverige

• Breddverksamhet inom innebandy

Bakgrund

− Hur ser din bakgrund inom innebandy ut?

− Hur länge har du varit verksam inom ___________? (föreningen)

− Hur länge har du varit ordförande?

− Är det första gången du är ordförande i en (innebandy) förening? Om nej, vilka andra?

− Vad är din roll i föreningen? Vad gör du?

Innebandy i Sverige

− Spontant svar, hur stor tror du innebandyn som sport är i Sverige?

− Tycker du att innebandy är en sport som är välkomnande för nya talanger och utövare överlag?

Breddverksamhet inom innebandy?

− Vet du breddidrottens innebörd? Definiera.

− Vad är din syn på breddidrott?

− Vad ser ni som positivt med breddverksamhet?

− Hur omfattande tror du breddverksamheten är inom innebandy, i stort?

Breddidrott inom föreningen?

− Arbetar ni aktivt för att attrahera alla typer av spelare till föreningen? Definiera.

− Hur ser er förening på breddverksamhet? Är er förening öppna för ALLA nya? Om ja, hur? Om nej, varför inte? Är det någonting ni har funderat på att arbeta fram? (Ta reda på om detta beror på ekonomi, ledare, efterfrågan el. annat.)

− Är breddverksamhet någonting ni skulle rekommendera till andra innebandyföreningar?

− Hur marknadsför ni er verksamhet överlag?

− Fråga om breddverksamhet finns inom föreningen: Hur marknadsför ni det breda utbud ni erbjuder, upplever du att ni når ut till alla målgrupper? Om ja, vad är det gyllene knepet som ni kan råda andra föreningar med? Om nej, hur ska ni arbeta för att nå ut mer och bättre?

− Har ni intresse av samarbete med andra föreningar?

6.2 Intervjuguide – Tidigare utövare

Bakgrund

-­‐ När började du spela föreningsinnebandy?

-­‐ När slutade du spela föreningsinnebandy?

-­‐ Hur kom det sig att du började spela innebandy?

-­‐ Vad var orsaken/orsakerna till att du slutade spela innebandy?

Breddidrott

-­‐ Har du hört talas om breddidrott? Om ja, vad betyder det?

-­‐ Vad är din syn på breddidrott? (Positivt/negativt)

-­‐ Inom den föreningen som du tidigare spelade för, hur tycker du att satsningen på en breddverksamhet var?

-­‐ Hur tycker du att breddidrotten ser ut för övrigt inom innebandy?

-­‐ Tycker du att breddidrott är någonting som alla föreningar ska satsa på? Varför/Varför inte?

-­‐ Skulle du kunna börja spela innebandy igen? Varför/Varför inte?

-­‐ Om föreningen du tidigare spelade för satsade extra för att erbjuda innebandy för ALLA, skulle det locka dig mer att kanske börja spela igen/tipsa andra?