Hur kan man skriva låtar?

EXAMENSARBETE

Hur kan man skriva låtar?

Ett examensarbete om den kreativa processen i att skriva latar utifran givna forutsattningar

Fredrik Dahlin 2015

Konstnärlig kandidatexamen Musik

Luleå tekniska universitet

Institutionen för konst, kommunikation och lärande

Hur kan man skriva låtar?

Ett examensarbete om den kreativa processen i att skriva låtar utifrån givna förutsättningar.

Av: Fredrik Dahlin

Examensarbete, Konstnärlig Kandidatexamen

Institutionen för Konst, Kommunikation och Lärande (KKL) Luleå Tekniska Universitet 2015

Handledare: Mathias Lundqvist

Abstrakt

Arbetets syfte är att undersöka den kreativa processen i att skriva låtar utifrån givna förutsättningar.

Bakgrunden till detta är att jag under min tid på studiomusikerprogrammet har intresserat mig mer och mer för låtskrivande och musikproduktion. Jag har utvecklat en fascination för kommersiell hitmusik och hur den skapas. Jag ville därför undersöka hur jag kunde utveckla mitt eget skapande genom att ge mig själv vissa begränsningar och mallar.

Den metod jag använt är att arbeta enligt fyra olika tillvägagångssätt där låtarna ska skrivas med olika syften och/eller med olika utgångslägen och förutsättningar.

Arbetets konstnärliga del presenteras i en inspelning av var och en av dessa fyra låtar där

kompositionen ska stå i centrum. Dessutom finns det kontinuerligt i arbetet ljudexempel på olika isolerade aspekter av låtarna.

Resultatet är att jag känner att jag har fått en större palett att jobba utifrån när det gäller

låtskrivande. Genom att isolera vissa aspekter och jobba med dem mer koncentrerat har jag fått en större förståelse för dem och deras plats i helheten av en komposition.

Förord

Jag vill tacka min handledare Mathias Lundqvist för stöd och vägledning. Dessutom vill jag tacka de som ställde upp och spelade på inspelningarna av mina låtar:

Gabriel Sjöwall Jesper Petersson Anna Svensson Rova Alicia Carlestam Anton Martinez Matz Olov Domeij

Viktor Fagerlund Jonas Nordqvist Theo Stocks Nicklas Dahlin Elin Andersson Elin Pettersson Jasmin Linde Sanna Lundberg Karin Strömbom Tusen tack!

/Fredrik Dahlin, April 2015

Innehållsförteckning

1 Inledning och bakgrund... 1

1.1 Syfte och frågeställningar... 2

1.2 Metod... 3

1.2.1 Låt 1: Låten ska vara riktad till en specifik artist... 3

1.2.2 Låt 2: Låten ska vara skriven i en specifik subgenre av pop... 3

1.2.3 Låt 3: Låten ska skrivas först efter att texten är klar... 3

1.2.4 Låt 4: Låten måste skrivas tillsammans med minst en annan låtskrivare... 4

2 Genomförande... 5

2.1 Låt 1 Släpp sargen... 5

2.2 Låt 2 You've got the best of me... 10

2.3 Låt 3 Jag orkar inte se mig själv... 12

2.4 Låt 4 Only in your eyes... 14

3 Diskussion... 16

3.1 Låt 1 Släpp sargen... 16

3.2 Låt 2 You've got the best of me... 16

3.3 Låt 3 Jag orkar inte se mig själv... 17

3.4 Låt 4 Only in your eyes... 18

3.5 Sammanfattning av de olika låtskrivarmetoderna...20

4 Referenser... 21

5 Bilagor... 22

1 Inledning och bakgrund

Jag väljer att fördjupa mig i låtskrivande i popmusikgenren med olika subgenrer.

Den musikaliska och konstnärliga bakgrunden till detta grundar sig i att jag vill hitta olika tillvägagångssätt för att skriva låtar. Jag känner mig ofta en aning begränsad och som att jag upprepar invanda mönster. Därför vill jag utforska andra sätt att skriva musik på.

Det är också ett sätt att fördjupa mig ytterligare i de situationer som en arbetande låtskrivare kan hamna i. Ofta skriver man låtar tillsammans med andra mot ett förbestämt mål (en artist, en film osv) och därför vill jag bryta ner de olika arbetssätten och pröva dem separat.

Det jag definierar som popmusik är den musik som i dagens läge får brett kommersiellt erkännande i den västerländska populärkulturen genom stora försäljningssiffror och genom att vara lättsmält för lyssnaren i avseenden som harmonisk variation, sångbara melodier och tydligt sväng. Givetvis finns det exempel på låtar som gör avsteg från detta men dessa betraktar jag som undantag som bekräftar regeln.

Min musikaliska bakgrund i ämnet är att jag lyssnat mycket på musik där själva musicerandet har väldigt stor roll. Låtskrivandet och textskrivandet är också viktigt men jag har tidigare lyssnat mer på musik med musicerandet som utgångspunkt. På senare tid har dock låtskrivandet och texten blivit mer framträdande i hur jag lyssnar på musik och det är i den inställningen mitt arbete tar sin utgångspunkt. Detta sätt att se på musik riktade dessutom om mitt sätt att lyssna på musik och gjorde mig mycket mer intresserad av den kommersiella popmusiken där själva musicerandet inte är i fokus utan det är låten och texten som är det centrala. Jag fascinerades av hur en bra låt med bra text som kommer vid rätt tillfälle med rätt sound kan trollbinda så pass många människor

omedelbart och få dem att vilja höra samma låt om och om igen. Den känslan och fascinationen för den kommersiell hitmusikens påverkan på människor i stor grupp är det som utvecklat mitt

musikintresse till vad det är idag.

Det tidigare förhållningssättet har dock färgat mitt eget låtskrivande på så sätt att mina låtar skrivs på liknande sätt varje gång. Jag har ofta börjat med att skriva harmonik och rytmer innan jag skriver melodi och slutligen text. Jag tycker att det fungerar bra men jag vill också hitta nya sätt att skriva låtar; inte minst för att nå till nya platser och inspireras av annat än jag tidigare gjort. Detta vill jag göra genom att begränsa mina tillåtna arbetsmetoder eller genom att jobba utifrån givna

förutsättningar. Det tror jag kan ge mig en fördjupad förståelse för hur jag fungerar i själva

låtskrivningsprocessen och det kan dessutom ge mig en större möjlighet att ta mig ur situationer där jag uppfattar att jag kört fast.

Influenserna i mitt musicerande och mitt låtskrivande är ganska breda men ofta har jag hamnat i det som populärt kallas för ”listmusik” d v s låtar som ligger på topplistorna i olika länder. Min främsta influenser är den amerikanska Billboard Hot 100 och den svenska Sverigetopplistan.

Det är också anledningen till att jag valt att rikta in mig mot popmusik-genren med vissa subgenrer.

Jag har också på senare tid valt att rikta min utbildning som gitarrist på studiomusikerprogrammet mot produktion och låtskrivande och känner därför att jag vill rikta mitt arbete mot ett ämne som är givande på både lång och kort sikt i jakten på att en dag få jobba på heltid som låtskrivare och producent. Jag vill sätta mig själv i situationer som jag förmodligen kommer att hamna i förr eller senare just för att öva på detta och för att utveckla mitt låtskrivande.

Jag gör även ett medvetet val i att inte fokusera på de delar av slutprodukten som handlar om själva produktionen. Jag vill rikta fokus mot själva låtskrivandet så därför inkluderar jag det som ligger i gränslandet mellan låtskrivande och produktion men inte det som bara berör produktionen.

1.1 Syfte och frågeställningar

Examensarbetets syfte är att undersöka och reflektera över den konstnärliga processen i skrivandet av fyra låtar utifrån givna förutsättningar som jag själv har valt. De givna förutsättningarna har jag valt utifrån situationer som jag bedömer som troliga att jag kan komma att utsättas för i en yrkesroll som låtskrivare i popmusik-genren. Jag har, sedan tidigare, uppfattat att man kan hamna i en mängd olika situationer och jag har valt ut de som jag tycker verkar mest intressanta att jobba med och fördjupa mig i. Jag kommer att skriva om hur de olika förutsättningarna påverkar låtarnas skrivandeprocess och även slutprodukt. Dessutom kommer jag att analysera vilken/vilka av

metoderna som fungerar bättre/sämre för mig och analysera olika allmänna svårigheter och fördelar.

Jag vill även undersöka hur de olika tillvägagångssätten påverkar mitt eget låtskrivande rent konstnärligt och uttrycksmässigt.

Mina forskningsfrågor är:

• Vilka fördelar/problem finns i de olika tillvägagångssätten och hur kan jag arbeta för att nyttja lösa dem?

• Hur påverkar de olika tillvägagångssätten den kreativa processen i att slutföra låtar?

2/22

1.2 Metod

Jag kommer att använda mig av fyra olika låtskrivarmetoder som är konstruerade så att jag ger mig själv olika förutsättningar för skrivandet av varje låt. Bakgrunden till att jag har valt just dessa förutsättningar är att det är situationer som jag bedömer som troliga scenarion som yrkesverksam låtskrivare. Ofta kan man hamna i situationer där ett skivbolag ”beställer” en låt till en artist, eller så skriver man en låt tillsammans med en artist. I det förstnämnda läget har man inte alltid artistens egen röst på inspelningen utan får göra sitt bästa för att hitta en sångare som ligger nära nog så att skivbolaget och artisten får en tydlig bild av vad man tänkt sig. Man kan också hamna i en situation där man ska tonsätta en befintligt text, antingen att man jobbar med en textförfattare som har en färdig text eller att man ska sätta musik till en dikt eller liknande. Dessutom kan det även dyka upp situationer där den enda begränsningen är en genre. Exempel på såna situationer är om man ska skriva en låt till en film där den som beställer egentligen bara vet att de vill ha en ”jazzlåt” eller en

”rocklåt” osv. Då får man utgå från deras referenser och försöka skapa något nytt ur det.

I och med att jag inte har möjlighet att prova hur många tillvägagångssätt som helst så har jag varit tvungen att välja bort en del andra intressanta utgångspunkter. Bl. a. har jag valt bort att skriva musik till film, reklammusik eller vinjetter. De är också intressanta men resulterar sällan i hela låtar utan blir antingen korta små musiksnuttar eller ljudlandskap. Jag valde dessa förutsättningar för att det med dessa oftast blir hela låtar.

1.2.1 Låt 1: Låten ska vara riktad till en specifik artist

Den här låten ska vara skriven som om jag fått i uppdrag att skriva en låt till en särskild artist för att denne sen ska spela in den till t ex ett kommande album. Detta är något som ofta görs d v s att skivbolaget skickar ut beställningar på låtar enligt vissa kriterier som de bestämt. Sen får

låtskrivarna göra sitt bästa för att följa anvisningar och skriva så bra låtar utifrån det som möjligt.

De låtar som skivbolaget gillar bäst hamnar helt enkelt på skivan. Jag har valt artisten Daniel Adams-Ray som fiktivt mål för detta. Oftast är han medkompositör till sina egna låtar men jag valde hans stil eftersom jag tycker att den verkar intressant att undersöka. Som referens för detta använder jag hans album ”Svart vitt och allt däremellan”.

1.2.2 Låt 2: Låten ska vara skriven i en specifik subgenre av pop

Den här låten ska vara skriven i en specifik subgenre av pop. Jag har valt subgenren ”country-pop”.

Jag har valt den genren eftersom det är en genre som fokuserar på andra saker än jag oftast brukar fokusera på som t ex en text som skildrar en historia snarare än en känsla och en instrumentering som är väldigt organisk och med få syntetiska instrument i slutproduktionen vilket ofta också avspeglar sig i själva kompositionens karaktär. Det känns lite mer jordnära helt enkelt.

1.2.3 Låt 3: Låten ska skrivas först efter att texten är klar

Den här låten ska ta form med texten som utgångspunkt. Jag kommer att börja med att skriva en text och därefter bygga musiken runt den. Jag tillåter mig att redigera texten vartefter musiken tillkommer eftersom jag ser dem som en gemensam enhet i slutproduktionen men jag vill att det ska vara texten som dikterar villkoren för musiken och inte, som det oftast blir för mig, tvärtom.

Bakgrunden till det här tillvägagångssättet är att jag tror att det ofta kan uppkomma situationer där man har till uppgift att förhålla sig till en text i första hand.

1.2.4 Låt 4: Låten måste skrivas tillsammans med minst en annan låtskrivare

Här är utmaningen att jag måste samarbeta med någon annan för att komma fram till en färdig låt.

Det finns inga övriga förutsättningar för skrivande-processen men jag vill utforska den här sortens låtskrivande också därför att jag tror att den kan vara givande på ett helt annat sätt än att bara arbeta ensam.

4/22

2 Genomförande

2.1 Låt 1: Låten ska vara riktad till en specifik artist

Släpp sargen Den här låten bestämde jag mig för att skriva riktad till artisten Daniel Adams-Ray.

Bakgrunden till det är att det är musik som jag själv inspirerats mycket av. Jag har valt att skriva en låt med hans musik som förlaga eftersom jag vill utmana mig själv då jag tycker att den genren är svår att skriva musik i.

För att få en referenspunkt för att komponera för Adams-Ray som artist, valde jag att lyssna på, analysera och låta mig inspireras av hans album Svart vitt och allt däremellan¹. På det albumet finns många exempel på influenser från äldre soulmusik som t. ex. Motown eller Stax med lite stökigare och friare arrangemang och ljudbild som omarbetats till ett modernare sound-ideal för att på så vis kunna vara en del av dagens popmusik.

Det kan argumenteras för att tillvägagångssättet att analysera Daniel Adams-Ray's sätt att skriva låtar som att min låt kommer att bli en kopia av hans. Så ser jag det dock inte utan jag tror att det behövs ingående analyserande för att kunna skriva liknande men ändå inte kopiera.

Karaktäristiska drag i hans musik från det givna albumet är följande:

• Stor betoning på gemensamma markeringar i komp-instrumenten.

• Mycket text som är skriven på ett rytmiskt sätt. Ofta med en vokabulär som återfinns i vardagligt talspråk blandat med ett målande metaforiskt ordval.

• Oftast harmonik baserad på de diatoniska ackorden i tonarten med ett eller ett fåtal undantag för att skapa spänning.

• Ett sound med stora influenser från äldre popmusik med instrument som dunkla pianoljud istället för flygel, hammondorglar, lite dovare och burkigare trumljud.

Med detta i bakhuvudet började jag med att fundera över vilket tempo och vilken känsla jag ville att låten skulle ha. Ganska direkt när jag satte mig vid pianot kom den första idén till versen. Jag spelade de inledande ackorden och fick snabbt en sångmelodi, något som kom relativt naturligt med en specifik referensartist i åtanke. Det absolut första jag fick ur mig är enligt följande ljudexempel och notbild.

Ex. 1:

1 Adams-Ray 2010

Jag brukar ofta sikta på att ha ett utkast för form och struktur ganska snabbt för att kunna ge mig själv en överblick av låten. Därför fortsatte jag med att utforma en brygga som jag ville skulle ge låten en tydlig uppbyggnad till refrängen. Här gick inte melodi och harmonik hand i hand utan jag lämnade den förstnämnda till senare. Tanken var, att likt referensartisten, jobba med lite mer orkestrala komponenter (stråk och klassiskt träblås) under bryggan för att ge det en touch av äldre sound på ett tydligt sätt. Jag skrev därför bryggan med en tydlig betoning i en harmonik som skulle kunna lyfta just detta, med dessa instrument i åtanke redan från början.

Resultatet av det blev så här:

Ex. 2:

Jag fortsatte till refrängen med en tanke om att jag nu ville nyttja diatoniska ackord som inte använts hittills i låten. Detta är något som jag uppfattar som mycket stiltypiskt för just den utvalda referensartisten. Allt som oftast går det att hitta det diatoniska mollackordet på det tredje skalsteget i refränger i låtar i just denna genre så det var något jag ville bygga refrängen kring. Dessutom kände jag, när jag började spela igenom mina idéer, att jag också ville ha ett avslut med en tydlig II-V-I- funktion då detta gav en snygg inramning av refrängen. Jag lade även till en unison fras som återkom flera gånger i refrängen i två olika varianter

Ex. 3:

6/22

Den första idén för låten blev en vers och tillsammans med brygga och refräng skapades det första utkastet genom att placera ex. 1-3 efter varandra.

När det kom till att skriva ett stick så visste jag att jag ville ha något som blev lugnare men ändå behöll vissa element. Bl. a. kände jag att jag ville betona stråket ännu tydligare. Det kändes även viktigt att låten skulle få genomgå en harmonisk förändring för att skapa ytterligare kontrast.

Generellt så händer det väldigt mycket rent musikaliskt i låtar av den här genren så det blir till att få ner många idéer och sen hitta ett sätt att sätta dem i kontext tillsammans. Den idén jag kom på som skulle ge lite ny harmonik och annorlunda känsla till låten var enligt följande.

Ex. 4:

Efter det valde jag att gå tillbaka för att börja skriva en melodi för alla delar. Jag hade spelat in ett enklare bakgrundsspår för att ha något att nynna till. Versmelodin fanns ju redan då den var en del av den initiala idén. Något jag noterat i Daniel Adams-Ray's låtar är att han ofta jobbar med att ha kör-svar till sina egna sångfraser så därför bestämde jag mig för att utforma en brygga enligt den tekniken i min låt också. Det första resultatet av detta, som också kom att användas i

slutproduktionen, såg ut som följer.

Ex. 5:

Till refrängen ville jag ha en melodi som följde de idéer jag fått i slutet av varje period med unisona fraser men som ändå var relativt fristående från kompet i övrigt. Jag vände och vred på lite olika idéer som resulterade i den här idén:

Ex. 6:

Utan att egentligen ha skrivit någon text till låten så spelade jag in en enklare demo för att porträttera mina idéer inför en kommande inspelning.

Texten till den här låten kändes svår att skriva. I just den här genren är texten så viktig och eftersom Daniel Adams-Ray har en del av sin bakgrund i hiphop-kulturen där texten är mycket viktig så är han en skicklig textförfattare, vilket ställer höga krav på förmågan att skriva text. Att skriva på svenska var ett självklart val eftersom allt Daniel Adams-Ray gör är skrivet på svenska. Det första jag gjorde var att börja fundera på vilket tema jag ville att låten skulle ha och vad den skulle handla om. Jag ställde mig själv frågan ”Vad tycker jag att det låter som att demon handlar om?” och jobbade utifrån den frågeställningen. Jag upplevde det som att låten kändes hoppfull och jag ville att den skulle fortsätta vara det. Därför gick tankarna kring ett tema som handlar att allt är möjligt om man bara vågar och vill, därav också titeln ”Släpp sargen”. Jag jobbade under lång tid med att få upp ett första utkast till texten som jag inte var särskilt nöjd med men jag drog slutsatsen att det var lättare att redigera ett utkast än att inte få ner något för att jag inte tyckte att det var bra nog. Därför fortsatte jag med att skriva om texten ända in i det sista innan den skulle till att spelas in. Jag kunde lyckligtvis bolla texten mycket med Gabriel Sjöwall (som skulle sjunga låten på inspelningen) och därigenom få den färdig i rättan tid. Det var också först i detta avslutande skede som texten och melodin till sticket uppkom då jag skjutit upp det allt för länge. Jag bestämde mig för att jobba med upprepning för att tydligt betona ett budskap under den delen och kom fram till frasen ”Vem ska bry sig om mig, när du inte bryr dig om dig?” som fyndig omskrivning för att förmedla idén om att ingen kan förväntas ta ansvar för dina egna drömmar.

I det här skedet brukar också texten få styra ifall melodin måste ändras på något sätt för att de ska passa med varandra. Jag skrev därför om melodin till refrängen till en mer förenklad version

8/22

eftersom det kändes lite väl tjatigt att den hängde på kompets unisona melodi som återkom varannan takt och texten passade inte heller riktigt till melodin. Därför tog jag bort de toner som följde kompets unisona melodi i takt 2 och de takter som är identiska.

Det var de sista ändringarna jag gjorde innan låten var klar för inspelning.

Till inspelningen bytte även låten tonart från Db dur till B dur eftersom det var en tonart som passade Gabriels röst bättre.

2.2 Låt 2: Låten ska vara skriven i en specifik subgenre av pop

You've got the best of me Som subgenre av pop valde jag genren country-pop och när jag skrev den här låten så började jag lyssna igenom olika poppiga country-låtar för att hitta någonting att ha som en genrereferens då jag skrev min egen låt. Från början är country en genre från den amerikanska landsbygden med många traditionella instrument så som fiol, banjo, mandolin osv. Det är en ganska enkel genre rent

musikteoretiskt men har sitt djup i att berätta historier och i kompakta men ändå stora arrangemang där allt är gehörsbaserat och bygger på en stark tradition inom genren.

Låten jag fastnade för var Blake Sheltons låt Honey Bee². Den hade, enligt mig, tydligt poppiga drag men var ändå i grunden en country-låt. Jag började med att hitta en ackordföljd för en refräng som jag trivdes med, som var traditionell nog men ändå intressant, vilket var svårt. Mycket ur country-genren är väldigt traditionellt och rör sig ofta kring liknande ackordsföljder och harmonik och låtarna liknar därför varandra ganska mycket.

De karaktäristiska dragen jag kunde hitta i den här genren var dessa:

• Enkel, diatonisk harmonik.

• Melodier som ofta undviker det första slaget i första takten i perioden.

• Melodier som ofta är traditionellt mycket sångbara även för oskolade sångare.

• Klyschiga texter.

• Sällan några inslag av syntetiska instrument utan ofta i en traditionell sättning som t ex gitarrer, elbas, trummor, pedal steel, orgel osv.

Därför var det svårt att ha en referenslåt och inte göra min egen låt alldeles för lik den. Den första ackordföljden jag hittade och betraktade som en refräng såg ut så här.

Ex. 7:

Till detta satte jag mig helt enkelt och nynnade melodier som kändes countrypop-aktiga till detta.

Även här kändes det riskabelt att hamna för nära originalet och det kändes också svårt att göra något originellt, just för att genren är starkt bunden till vissa typer av ackordsföljder och melodispråk. Jag ville uppnå känslan av att melodin skulle kännas självklar men ändå lätt att komma ihåg. Till slut fastnade jag för följande melodi:

2 Shelton 2011

10/22

Ex. 8:

Efter det satsade jag på att hitta en ackordsföljd och melodi som skulle fungera bra som vers. Det kom relativt enkelt och simultant. Just eftersom de kom så naturligt och kändes självklara så behöll jag dem. Som brygga bestämde jag mig för att ha kvar samma harmonik men ändra melodin för att leda tydligare in till refrängen. Ganska stora delar av melodierna låg ganska stilla och nyttjade upprepning av toner snarare än att utforska många. Det kändes mest naturligt.

Under denna process försökte jag också hela tiden förhålla mig till vad som kändes naturligt att spela. Eftersom genren ofta bygger på traditionella instrument och arrangemang så ville jag också att det skulle märkas i hur låten var skriven. Det skulle helt enkelt kännas ganska självklart att spela den på en akustisk gitarr och bara sjunga till. Det kändes viktigt att det fick vara en stor del av låtens karaktär.

Vad gäller textskrivande så handlar ofta countrypop-texter om vardagshändelser och deras emotionella påverkan på den som sjunger och väldigt ofta på ett berättande sätt.

Texten utvecklades efter hand till att handla om att känslan att inte bli lyssnad på av sin närmaste omgivning.

Den här låten gick ganska snabbt att skriva och kändes ganska självklar hela vägen. Till slut var det bara kvar att göra färdigt strukturen och sammanställa till en färdig låt.

2.3 Låt 3: Låten ska skrivas först efter att texten är klar

Jag orkar inte se mig själv För mig kändes det här som ett väldigt annorlunda sätt att arbeta. Jag har ofta väldigt svårt för text och bestämde mig därför för att skriva en låt där jag börjar med just det. Det första jag gjorde var att bestämma ett tema, d v s vad låten i stort ska handla om. Jag hade ett gäng gamla textrader

liggandes som jag bestämde mig för att använda. Med hjälp av dem gled jag snabbt in på spåret om att tycka illa om sig själv och vantrivas så till den milda grad med såväl sitt utseende som sin personlighet att man inte orkar med att konfronteras med den enda personen man inte kan undvika, sig själv.

Det första utkastet till texten såg ut så här:

Vers 1

Du får inte se hur skakigt jag står Jag orkar inte mer, jag vill att du går Supertydligt nej, det är inget för dig Vers 2

För varje dag som går, gör livet mig rädd Jag räcker inte till, är inte beredd

Livet är för kort, snälla sök dig bort Brygga 1

Tro mig att jag vill dig väl!

Refräng 1 Vad är livet värt När ensamheten tärt ut mig på ett sätt som tagit allt mitt vett Jag orkar inte se mig själv Vers 3

Du får inte se hur dåligt jag mår Det är inget fel att du inte förstår

Hellre rätt för dig, än att bry dig mer om mig Brygga 2

Tro mig att jag vill dig väl!

Refräng 2 (Samma som förra refrängen) Stick

Ditt liv är så mycket mer än att få nåt som inget ger Ge det en chans

Gå nån annan stans igen

Refräng 3 (Samma som tidigare)

12/22

Jag skrev texten så färdig jag kände att jag kunde utan den tillhörande musiken. Verserna var lättast att färdigställa då ämnet gjorde att jag hade lätt för att skapa berättande fraser hämtade ur mitt eget liv. Refrängen var dock svårare eftersom jag ville att den skulle vara likadan varje gång och ha funktionen av att knyta ihop säcken och skapa en sammanhängande helhet. Den fick jag jobba mycket med för att få den att säga det jag ville. Sticket föll sig ganska naturligt när jag väl kommit på att jag ville att det skulle vara riktat och handla om en annan person för att bryta av med att skifta utgångsläget för texten lite grann. Näste steg blev att försöka sätta en melodi till texten och jag började med versen vilket resulterade i följande melodi.

Ex. 9:

Jag gjorde större delen av melodin till texten klar innan jag började klä melodin med en

omkringliggande harmonik. Till viss del hade jag harmonik i bakhuvudet när jag skrev melodierna men det fanns även utrymme för att testa olika alternativ när jag fick tillföra harmonik till melodi och text. Några saker ändrades och några formades lite noggrannare in mot harmoniken. Den del som påverkades mest av detta var sticket där melodin tydligt följer det nya i harmoniken.

Jag gick vidare till att skapa en melodi till bryggan och refrängen och försökte känna efter vad som kändes naturligt för fraserna. Bryggan fick en stigande melodi och refrängen en stor svepande melodi med långa fraser. Det var ett medvetet val för att skapa lite kontrast mellan olika delar och därigenom skapa en intressant dynamik rent kompositionsmässigt.

Så efter att jag hade tagit utgångspunkt i texten gick det ganska snabbt att få ihop en färdig produkt med melodi och harmonik. Det var fascinerande att se hur naturligt det föll sig då orden gav tydliga idéer hela tiden till nya uppslag för melodin och ofta med en omedelbar känsla av underliggande harmonik till den. Jag gjorde dock kontinuerligt små ändringar innan jag kom fram till den slutgiltiga kompositionen.

I låten jobbade jag också mycket med att bemöta underdelningen i taktarterna på olika sätt. Det var något som jag tyckte var svårt att göra utan att det skulle kännas konstlat och onaturligt. Jag

prövade många olika alternativ men kände ändå att det skulle ge låten något om jag kunde hitta smidiga övergångar. Efter mycket prövande fram och tillbaka fastnade jag slutligen för att gå mellan 6/8 och 3/4 med olika betoningar.

2.4 Låt 4: Låten måste skrivas med minst en annan låtskrivare

Only in your eyes Den här låten tog sin form tillsammans med två andra låtskrivare (Rebecka Digervall och Tony Björkenvall). Den skrevs helt och hållet under loppet av två timmar på ett låtskrivarläger i Luleås skärgård. Här blev arbetet ett helt annat då flera andra människors åsikter och idéer blev en del av processen. Vi satte oss ner med varsin akustisk gitarr och hörde oss för vem av oss som hade en idé som hen ville spela upp. Den första idén som kom fram var Rebeckas idé på själva refrängmelodin enligt följande exempel:

Ex. 10:

Vi kände på den och flyttade på den så att den låg med betoning på olika taktslag och mot olika bakgrundsharmonik. En intressant aspekt i det arbetet var att vi hade helt olika uppfattning av vad som var ”ettan” i takten och var betoningarna skulle ligga. Vi var överens om melodin men inte om placeringen mot pulsen. Vi vände och vred på den och hittade till slut fram till vad vi tyckte var det mest effektiva placeringen av melodin. Nästa steg som kändes naturligt var att diskutera vad vi tyckte att låten skulle handla om och hur vi ville använda oss av refrängen. Bland det första som dök upp var egentligen låtens titel, ”Only in your eyes”. Vi tänkte oss att större delen av refrängen skulle kunna användas till att sjunga på den första stavelsen i det första ordet (Oh – som i ”only”).

Då kom vi också fram till att frasen skulle syfta på att den andra personen i ett förhållande inte haft en riktigt klar bild av hur saker och ting ligger till och att den personen inte sett sitt eget beteende och hela bilden. Därav kom vi också fram till att vi skulle skriva verser som syftade på hur dålig man själv var och hur bra den andra var för att sen vända allting med frasen ”only in our eyes”.

Att utforma versernas struktur blev lite av en konstruktiv dragkamp där vi hade lite olika bild av hur intensiv melodin skulle vara och hur ofta det skulle bytas ackord. Vi prövade att byta ackord två gånger i varje takt och att byta i varannan takt men hamnade till slut på den gyllene medelvägen av att byta två gånger de två första takterna och sen ligga kvar på ett och samma ackord i två takter för att skapa en vilande känsla i varje fyratakters-period. Harmoniken höll vi ganska enkel och melodin kom att byggas upp av korta, enkla fraser som ytterligare förstärkte känslan av att den fick andas och vila på det stillaliggande ackordet. Det visade sig vara effektivt då bryggan tog formen av den första idén för versen d v s att byta ackord två gånger i varje takt. Det skapade också lite mer rörelse och det tog tydligare fart in till refrängen där melodin hade få pauser. Därigenom fick vi en intensiv refräng och en mystisk vers. Dessutom skiftade texten fokus mellan versen och bryggan. I versen skildrar man sina egna personlighetsdrag för att i bryggan beskriva den andra personen istället.

Efter att vi bestämt oss för melodi och harmonik till alla delar och hade lite skisser på text så gick vi ganska direkt på att jobba med formen. Vi prövade lite olika idéer som att t ex ha olika långa verser på olika ställen, ett ofta förekommande grepp för att andra versen inte ska kännas så lång. Man gör den helt enkelt hälften så lång. Vi beslutade oss ganska snabbt för att göra just så, vilket ledde till

14/22

att den egentligen bara hade en fyratakters-period innan den gick rakt in i bryggan. Refrängerna går också att göra olika långa vilket vi prövade och där blev resultatet omvänt d v s att den andra refrängen blev dubbelt så lång som den första. Därefter började vi känna på om man skulle ha ett stick som skilde sig från resten av låten. Vi prövade lite olika idéer men fastnade till slut för att helt enkelt köra en ”soft” version av första hälften av första versen för att återkoppla till den. Därefter gjorde vi helt enkelt så att vi skapade en tonartshöjning för att skapa lite extra spänning då vi inte hade något egentligt stick. Det gav oss den effekten vi ville ha, nämligen att man ska uppleva en markant dynamikhöjning och en känsla av att ”hitta hem” efter sticket.

Efter det kände vi oss rätt nöjda med låten och bestämde oss för att den var klar.

Vi spelade in en enkel demo med akustisk gitarr och sång på en iPhone.

Ljudexempel:

3 Diskussion

Det var intressant att prova att skriva utifrån olika givna förutsättningar för att i slutändan jämföra de olika tillvägagångssätten med varandra. Jag tycker att alla hade både styrkor och svagheter även om en del av dem var mer lika varandra än andra. Det jag mest känner att det gav mig var en inblick i att det finns så många olika sätt att skriva musik på och att det går att uppnå fantastiska resultat med dem alla.

Men vilka problem fanns med de olika tillvägagångssätten? Gemensamt för alla var att en

begränsning, som jag uppfattar att ett förutbestämd tillvägagångssätt i sig är, är ett problem bara det.

Att veta att man har en mall som man inte får gå utanför är något som kan vara mycket frustrerande.

Särskilt när man hör att en låt vill ta vägen åt ett särskilt håll men man får hejda sig själv för att den helt enkelt inte får göra det. Här nedan går jag igenom de olika tillvägagångssätten med fokus på forskningsfrågorna. Vilka fördelar och brister har de olika tillvägagångssätten haft, och hur har de påverkat den kreativa processen?

3.1 Låt 1: Låten ska vara riktad till en specifik artist

Släpp sargen

Det största problemet med det här tillvägagångssättet är helt klart att jag kände mig ganska låst i att passa in i en särskild mall. Dock med det ytterligare problemet att jag ändå ville göra något nytt som jag tyckte kändes fräscht. Det var lätt att hamna i fällan att försöka vara de låtskrivare som skrivit de låtar jag hade som referenser och det har aldrig funkat särskilt bra för mig. Det har blivit ganska dåliga pastischer och har heller inte känns fräscht.

För mig var lösningen på detta att, hur konstigt det än låter, inte ta referensmaterialet på för stort allvar. Det kan vara bra att se till att ha en fålla att hålla sig i men blir den för snäv så blir det svårt att vara kreativ. Jag försökte istället hitta ett tonspråk som artisten kanske inte tidigare har använt, men kanske skulle kunna göra i framtiden. En central del i min lösning på problemet var att inte titta för mycket bakåt utan att använda referensmaterialet som en styrning för att blicka framåt. Att använda det för att försöka förutspå nästa steg. Det tyckte jag hjälpte oerhört mycket och gav mig en tydligare känsla av vad det var jag försökte uppnå: ett nytt uttryck för både mig och artisten.

De fördelar som finns med det här tillvägagångssättet är helt klart att det också kan var väldigt skönt med en mall. För mig kan ett av de största kreativa problemen vara att allt faktiskt är möjligt.

Paletten blir så oerhört stor och det blir så svårt att veta i vilken ände man ska börja. När det finns ett visst mått av styrning i början så tycker jag att det känns lättare att komma igång. Jag tyckte också att det blev lättare att bedöma de idéer jag fick eftersom det finns en förutbestämd mall över vad som är rätt för låten och inte. Den är inte alltid supertydlig men jag upplevde att den kändes bra mycket tydligare än att inte ha någon alls. Slutsatsen är väl att ramar gör att man får något gjort och har lättare för att hålla riktning mot ett mål just eftersom det är förutbestämt.

3.2 Låt 2: Låten ska vara skriven i en specifik subgenre av pop

You've got the best of me

Det här tillvägagångssättet var lite vagare än det första eftersom en genre trots allt är bredare än en specifik artist. Här blev dock bristen på genrekunskapen ett hinder för mig. Jag upplevde att om man ska skriva en låt i en specifik genre så måste man ha mycket goda förkunskaper om den

genren. Att ge sig in i en genre och genom pastisch-metoder få fram en låt tror jag är svårt om man i slutändan vill känna sig nöjd med låten och känna att man har gjort genren rättvisa. Där felbedömde jag svårigheten i uppgiften tycker jag. Jag är nöjd med låten, den gick lätt att skriva och jag tycker att jag i viss utsträckning har gjort genren rättvisa men det var svårt att känna var gränsen mellan

16/22

pastisch och seriös countrypoplåt gick. Jag tänker mig att den gränsen inte är lika otydlig om man är bättre insatt i genren än vad jag är. Jag har lyssnat en del på countrypop men sällan spelat den och när jag då antog att det skulle vara överkomligt att skriva en sådan låt och själv behålla en objektiv uppfattning till huruvida jag höll mig inom genren eller helt enkelt gjorde narr av den var svårt.

Särskilt svårt tycker jag att det var med texten. Det är så himla lätt att den blir fjantig och näst intill barnslig och jag tycker att min text verkligen balanserar på den gränsen ibland, om den inte rent av tippar över till den sämre sidan ett par gånger. Hur som helst är jag nöjd med låten men det var intressant att uppleva att jag felbedömt svårigheten i att veta vad som är viktigt i en genre.

Lösningen på det här problemet uppfattade jag var att helt enkelt göra sig ännu mer bekväm med genren och se till att veta så mycket som möjligt om den. Allt ifrån att lyssna på låtar till att spela dem och även skriva egna tror jag hjälper i den processen och på så sätt så var uppgiften att skriva en sån låt ett tydligt steg närmare för mig själv.

Fördelarna med det här tillvägagångssättet är helt klart också att det är skönt att ha en mall. När en hel genre är mallen så ger det en också möjligheten att ta ut svängarna inom genren lite grann. Just countrypop-genren kändes heller inte så känslig för influenser av andra genrer, så länge man bara hade kolla vad det var som gjorde den till en countrypoplåt och det inte blev en rocklåt med vissa countryinfluenser. Men som sagt, mallar är skönt för de ger en fingervisning som gör att man inte behöver ödsla kraft och tid på att driva för långt i sidled utan kan hålla siktet framåt. Bristerna är att man lätt kan bli låst till genrens historia och att man kan behöva se upp med att inte trampa genrens historiekännare och entusiaster på tårna genom att göra narr av deras favoritmusik. Det är en fin balansgång tycker jag. Att låten gick fort och enkelt att skriva kan tyda på mycket, vad exakt vet jag inte och det är lite av problemet. Gick det så lätt för att jag inte förstod att jag gjorde fel eller för att metoden helt enkelt var bra? Det har jag tyvärr inget konkret svar på.

3.3 Låt 3: Låten ska skrivas först efter att texten är klar

Jag orkar inte se mig själv

Att skriva texten först var spännande. Det är något som jag faktiskt knappt provat tidigare och det visade sig vara ett av de mest kraftfulla sätten, för mig, att skriva en låt på. Problemet var dock att det ställer höga krav på textförfattandet. Är man inte särskilt bra på att skriva text så blir det svårt att få den klar för att sen få börja på det musikaliska. Startsträckan kan bli mycket lång. Det var också svårt att låta bli att börja tänka in de musikaliska delarna medan jag satt och skrev texten. Det blir lätt att man börjar försöka hitta en melodi åt orden man skrivit ner och då gör man inte riktigt uppgiften. Givetvis kan det få gå till så vid andra tillfällen men vid just det här tillfället fick jag lägga band på mig för att inte börja gnola melodier medan jag läste mina textrader. Det jag dock tillät mig att göra var att direkt läsa in en rytm i raderna för att försäkra mig om att de gick ihop på ett bra sätt.

Ett sätt att lösa det problemet kan vara att helt enkelt öva på att skriva texter vilkas syfte inte är att till slut bli låtar. Det tror jag kan göra att man lär sig att inte fuska genom att börja skriva melodin för tidigt.

Ett annat problem är att det lätt känns som att man inte är på väg att skriva en låt, när man ”bara”

sitter där med utkast till en text så kändes det inte riktigt som att jag skrev musik. Jag tror att det är mycket fråga om vana och inställning från min sida för så fort jag passerat den tröskeln så kändes det väldigt givande. Här tror jag att samma lösning som på förra problemet skulle fungera. Skriver man texter för texternas skull så tror jag att man känner sig mer klar än om texten har ytterligare ett syfte.

Den starkaste fördelen med det här tillvägagångssättet är att det var väsentligt mycket lättare att skriva från hjärtat, att få låten att kännas innerlig och att väva ihop text och melodi på ett bra sätt.

När texten fick diktera villkoren för melodin så skrivs melodin på ett helt annat sätt. De kändes mer som en gemensam enhet och det tycker jag var till bägges fördel. Dessutom kändes alla delar runt omkring mer naturliga och låten kändes i slutändan mer som ett fulländat väsen än som en produkt.

Det var helt enkelt lättare för mig att spegla min själ i låten och få den att berätta ett budskap som jag var angelägen om att få ur mig.

För mig gick den här metoden snabbt för att texten i mångt och mycket bara rann ur mig. När den väl fanns på pränt så var det ganska enkelt att klä den i det som passade den.

3.4 Låt 4: Låten måste skrivas med minst en annan låtskrivare

Only in your eyes

Detta var också en spännande upplevelse och bara det faktum att flera människor bidrar till samma låt gjorde att jag uppfattade även det här tillvägagångssättet som ett av de mest effektiva.

Bland de få problem som jag stötte på i det här är att man helt enkelt inte kan få sin vilja igenom alla gånger. Är man tre som skriver en låt så tror jag inte på att kämpa så hårt för sina egna idéer så att de andra till slut lessnar. Även om det känns jobbigt ibland så är det för låtens bästa jag tycker att man jobbar. Det enda man får vara på sin vakt mot i sådana fall är att inte vara den som blir överkörd, något jag vill understryka med yttersta tydlighet att det aldrig fanns tillstymmelse till i vårt arbete med ”Only in your eyes”. Att få ge upp en del av sina idéer kan framförallt vara tråkigt om man känner att man kom med den initiala idén till låten men även där tycker jag att det mest rimliga är att ge idén till de andra och se vad de kommer att tänka på. Vad får de för associationer?

Jag tycker att det är viktigt att se till att nyttja den gemensamma kreativa kraften som finns i rummet. Annars kunde man ha suttit där ensam. Jag tror att stor del i lösningen är att lära sig se att de positiva aspekterna av att arbeta i grupp väger tyngre än nackdelarna. Lite luddigt kanske men jag tror att det är en nödvändig insikt för att kunna jobba på det sättet.

Den allra största fördelen tycker jag är att man lär sig att skapa omedelbar distans till det man skrivit. Att inse att kritik mot min idé är inte det samma som kritik mot mig som individ eller konstnär. Ur detta föds något som jag tycker är viktigt och det är att det blir väldigt högt i tak. Alla idéer är värda att pröva och alla idéer kan ifrågasättas. Vänd på varje sten och undersök varje möjlighet. Det går nämligen så fort när man är fler än en person att jag inte tycker att det finns någon vits med att inte pröva det. När man gör det upplevde jag också att man genom att få associationer av de andras idéer (och de av mina) kunde uppnå resultat som hade tagit mycket längre tid att nå själv. Man hoppar liksom över objektivitetssteget i att över tid se sitt eget verk utifrån eftersom det redan sitter andra personer i rummet och gör det i realtid. Kort sagt ett mycket effektivt sätt att skriva bra låtar på.

Dessutom lärde jag mig mycket av Tony och Rebecka genom att få ta del av hur de skriver låtar och hur de tänker kring själva låtskrivandet. De jobbade bägge två väldigt intuitivt och det kändes spännande att ta del av hur deras process fungerade.

Det är också gynnsamt eftersom alla medverkande låtskrivare blir måna om att låtarna ska bli klara.

Det kan t. ex. vara svårt att veta när man kan ses igen för att skriva färdigt låten. Då är det bättre att se till att få den klar med en gång. Det går alltid att slipa på den i efterhand på distans men det gäller att nyttja tiden man har tillsammans.

18/22

Dock kändes det också som att det kan ta väldigt lång tid att slutföra en låt om det är så att medlemmarna i låtskrivargruppen ses ofta, av den enkla anledningen att man inte har kniven mot strupen rent tidsmässigt. Om man ses varje dag är det lätt att skjuta upp till imorgon eller dagen efter osv. Då hamnar man lätt i en nedåtgående spiral där det blir mycket trevligt umgänge men inte så mycket låtskrivande. Därför tror jag att cowrites är mest lämpade för projektinsatser där låtarna måste blir klara.

En av de mest uppenbara nackdelarna är något som går igen varenda gång man ska göra vilken typ av lagarbete som helst. Man måste komma överens. Det var inget som helst problem i skrivandet av

”Only in your eyes” men det är en grundläggande nödvändighet för att få något gjort. Om det inte fungerar så fungerar mest troligt inga delar av låtskrivandet.

Att skriva med andra är en ganska annorlunda upplevelse då det kommer så mycket idéer med så hög frekvens och med så stor spännvidd. Ofta kom både Rebecka och Tony med mycket bra idéer till såväl text, melodi och harmonik och vi lyckades bygga på varandras idéer genom att pröva olika saker och behålla det vi gillade. Arbetet gick som sagt väldigt fort och det är något som jag tycker märks på ett positivt sätt i låten. Den känns självklar och har hög igenkänningsfaktor.

3.5 Sammanfattning av de olika låtskrivarmetoderna

I det här skedet är det dags att sammanfatta vad jag kommit fram till genom att prova de fyra låtskrivarmetoderna och hur de påverkade den kreativa processen i att slutföra låtar.

Det jag tycker var tydligast var hur de blev lite svåra att använda var för sig. Som övning fungerade de bra men att basera flera låtar eller större projekt än en enskild låt på en enda låtskrivarmetod tror jag blir svårt eftersom det lätt blir lite enformigt. Jag upplever att det finns en stor styrka i att låtar kommer till på olika sätt och om de går att kombinera så går det ännu en gång att komma till platser, rent kreativt, som annars inte hade varit möjligt. Att lära sig att isolera tänkandet på enskilda aspekter av en låt upplevde jag som jätteskönt och jag kände att det skulle kunna vara mycket användbart även i arbetet med låtar som inte var till mitt examensarbete. Att t ex bortse från andra aspekter och bara bry sig om texten eller om låten passar för sitt ändamål för att göra

korrigeringar och sen fortsätta med helheten tror jag är jätteeffektivt för att se till att låtar blir precis som man vill.

Dessutom var det intressant att jämföra de två första låtskrivarmetoderna som båda gick ut på att utgå från något befintligt, i den ena en befintlig artist och i den andra en befintlig genre. Av någon anledning var det lättare att förhålla sig till Daniel Adams-Ray-fallet. Jag är inte helt säker på varför men jag tror att det hade att göra med att countrypop-genren är en bred genre och det gjorde att det blev svårare att hitta de yttre begränsningarna rent musikaliskt. Paradoxalt nog gjorde det att jag var noggrannare med att begränsa mig själv till det jag på förhand känner till och hamnade då lite väl nära att kopiera något befintligt, lite som att gå genom ett okänt minfält. Man går där det tidigare har fungerat att gå även om området är stort och det utan tvekan finns mer att gå på, man vet bara inte var det tar slut. I den jämförelsen blir exemplet med en befintlig artist som att gå på ett inhägnat område

På det hela stora tycker jag att den största insikten jag kommit till under arbetets gång är att alla låtskrivarmetoderna fungerar eftersom de går att isolera under resans gång men de kommer bäst till sin rätt då de sätts tillbaka i sammanhanget. Då visas den fulla styrkan i att kunna fokusera på isolerade aspekter av låten.

20/22

4 Referenser

Musik

Adams-Ray, Daniel och Wikström-Ask, Carl (2010). Svart, vitt och allt däremellan.

Daniel Adams-Ray, Lagom Records, Universal Music

Akins, Rett och Hayslip, Ben (2011), ”Honey Bee”, Red River Blue.

Blake Shelton, Warner Bros. Nashville

5 Bilagor

• Bilaga 1: Kompskiss för ”Släpp sargen”

• Bilaga 2: Kompskiss för ”You've got the best of me”

• Bilaga 3: Kompskiss för ”Jag orkar inte se mig sälv”

• Bilaga 4: Kompskiss för ”Only in your eyes”

• Bilaga 5: Text för ”Släpp sargen”

• Bilaga 6: Text för ”You've got the best of me”

• Bilaga 7: Text för ”Jag orkar inte se mig själv”

• Bilaga 8: Text för ”Only in your eyes”

• Bilaga 9: Lista över medverkande

22/22