Föräldrars solidariska skadeståndsansvar vid barns brott: Möjligheterna till jämkning

(1)

EXAMENSARBETE

Föräldrars solidariska skadeståndsansvar vid barns brott

Möjligheterna till jämkning

Michelle Engman 2016

Filosofie kandidatexamen Rättsvetenskap

Luleå tekniska universitet

Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle

(2)

Examensarbete J0042N, 15 HP.

Rättsvetenskapliga programmet Luleå tekniska universitet

Föräldrars solidariska

skadeståndsansvar vid barns brott

och möjligheterna till jämkning.

Av: Michelle Engman

Handledare: Bertil Bengtsson

(3)

Förord

Denna uppsats är min avslutande del efter tre års studier på rättsvetenskapliga programmet på Luleå tekniska universitet. Jag vill främst tacka min handledare Bertil Bengtsson som varit till stor hjälp och vägledning under skrivandets gång, det hade inte fungerat så bra som det har gjort utan honom. Tack John Engman för att du stöttat mig och tagit det större ansvaret hemma under denna period. Även ett stort tack till mina klasskamrater Angelica Hörnqvist & Frida Löfgren för att jag har kunnat ha er två som sällskap och bollplank under hela uppsatstiden. Tack!

Luleå den 13 januari 2016 Michelle Engman

(4)

Sammanfattning

Inom svensk skadeståndsrätt kan barn bli skadeståndsskyldiga på samma sätt som en vuxen om de orsakat skada. Vårdnadshavaren kan bli skadeståndsskyldig tillsammans med barnet om de själva varit oaktsamma och brustit i sin tillsyn över barnet i enlighet med den tillsynsplikt som följer av föräldrabalken. En förhållandevis ny lagregel trädde i kraft den 1 september 2010 som bryter mot det traditionella ansvarstänkandet vi har inom skadeståndsrätten med utgångspunkt att någon i huvudregel endast blir skadeståndsskyldig om han eller hon gjort något fel. Den nya lagregeln innebär att föräldrar ska ersätta skador som uppkommer genom att deras barn begått brott. Enligt motiven till det skärpta föräldraansvaret är syftet på lång sikt att minska ungdomsbrottsligheten genom att poängtera att det är föräldrarna som har huvudansvaret för sina barn. Det solidariska skadeståndsansvaret är ett rent strikt ansvar. Jämkningsregeln som följer ska tillämpas restriktivt, i väldigt få undantagsfall.

Ett exempel på ett sådant undantagsfall är om föräldern under en längre tid vidtagit särskilda radikala åtgärder för att hindra att barnet ägnar sig åt upprepad brottslighet men att ansträngningarna varit förgäves.

(5)

Innehållsförteckning

Förord

Sammanfattning Förkortningar

1. INLEDNING 7

1.2 Syfte & Metod 7

1.3 Disposition 7

1.4 Avgränsning 7

2. SKADESTÅNDSRÄTT I ALLMÄNHET 8 2.1 Objektiva förutsättningar

2.1.1 Person- och sakskada 8

2.1.2 Kränkning 9

2.1.3 Presumtivt ansvarssubjekt 9

2.1.4 Solidariskt ansvariga och regress 9

2.1.5 Aktiv handling och passivitet 10

2.1.6 Allmänna grunder för ansvarsfrihet 10 2.1.7 Orsakssamband (kausalitet) och adekvans 10

2.1.8 Rent strikt ansvar 11

2.2 Subjektiva förutsättningar 11

2.2.1 Culpabedömning 11

2.3 Skadeståndsberäkningen 12

2.3.1 Personskada 12

2.3.2 Sakskada 12

2.3.3 Kränkning 13

2.4 Jämkning 13

2.3.1 Allmänna regeln om jämkning 13

2.3.2 Medvållande 14

2.3.3 Underåriga 14

2.5 Brottsskadelagen 14

3. UNDERÅRIGAS SKADESTÅNDSANSVAR 15

3.1 Skälighetsbedömningen 15

3.1.1 Ålder och utveckling 16

3.1.2 Handlingens beskaffenhet 17

3.1.3 Ansvarsförsäkring och ekonomiska förhållanden 17 3.1.3.1 Barn under 15 år med ansvarsförsäkring 17 3.1.3.2 Barn under 15 år utan ansvarsförsäkring 18

3.1.3.3 Tonåringar 15 till 18 år 19

3.1.4 Övriga omständigheter 19

(6)

4. VÅRDNADSHAVARNAS ANSVAR FÖR

BARNS HANDLINGAR 20

4.1 6 kap 2§ 2st 3 meningen FB 20

4.2 Vårdnadshavare 21

4.3 Vårdnadshavarnas ansvar mot egen oaktsamhet 21

5. FÖRÄLDRARS ANSVAR FÖR BARNS BROTT 23

5.1 Principalansvaret 23

5.2 Föräldrabegreppet 23

5.3 Bakgrunden till 3 kap 5§ SkL 24

5.3.1 BRÅ-rapporten 24

5.3.2 Ungdomsbrottslighet 24

5.4 Föräldrars möjlighet att förhindra brott 25

5.5 Skolans och socialtjänstens roll 25

5.6 Skadeståndsbeloppet 26

6. FÖRÄLDRARS MÖJLIGHET TILL JÄMKNING 27

6.1 Rättsfall där jämkning varit möjlig 28

-‐ HovR T 1121-10 28

-‐ HovR T 4008-11 28

-‐ HovR T 3645-11 29

-‐ HovR T 7997-14 29

-‐ HovR T 2400-14 30

6.2 Rättsfall där jämkning inte varit möjlig 31

-‐ HovR T 781-14 31

6.3 NJA 2015 s. 482 31

7. SLUTSATS 34

8. DISKUSSION 35

7.1 För- och nackdelar med strikt föräldraansvar 35 7.2 Betydelsen av HD:s resonemang för framtiden 36

7.3 Avslutande reflektion 37

9. KÄLLFÖRTECKNING 38

(7)

Förkortningar

BrB Brottsbalk (1962:700)

BrSkL Brottsskadelagen (2014:332)

Brå Brottsförebyggande rådet

FAL Försäkringsavtalslag (2005:104)

FB Föräldrabalk (1949:381)

LVU Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga

HD Högsta domstolen

HovR Hovrätten

HR Häradsrätten

NJA Nytt juridiskt arkiv

RR Rådhusrätten

SCB Statistiska centralbyrån

SkL Skadeståndslag (1972:202)

(8)

7

1. Inledning

Barn är barn, olyckor och skador kan lätt förekomma och därför finns en bestämd lagregel gällande skador som orsakas av underåriga i skadeståndslagen (1972:207), SkL, eftersom att barn själva ansvarar för de skador de har orsakat. Har vårdnadshavaren emellertid varit oaktsam och brustit i sin tillsynsplikt över barnet kan han eller hon bli skadeståndansvarig till skadan och därmed bli skyldig att betala ut ersättning till den skadelidande. Den 1 september 2010 infördes en ny regel i skadeståndslagen som innebar ett skärpt skadeståndsansvar för vårdnadshavare, det innebär således att de svarar solidarisk för skador deras barn orsakat genom brottsliga handlingar. Om 16-åriga Adam stjäl, misshandlar eller kränker någon har hans föräldrar ett strikt skadeståndsansvar och den skadelidande kan yrka på skadestånd från både Adam och hans föräldrar. Jämkning är möjlig om det är uppenbart oskäligt att föräldern ska betala skadestånd med hänsyn till förälderns relation till barnet eller om föräldern vidtagit särskilda åtgärder för att hindra att barnet begår brott.

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med denna uppsats är att utreda barn- och vårdnadshavares skadeståndsansvar, vad den nya lagregeln om föräldrars solidariska skadeståndsansvar innebär samt hur möjligheterna till jämkning ser ut.

För att uppnå detta syfte kommer därför följande frågor att undersökas:

Hur strikt är föräldrars solidariska skadeståndsansvar i jämförelse med vårdnadshavarens tillsynsplikt? Hur ser jämkningsmöjligheterna ut för föräldrars solidariska skadeståndsansvar ut i teorin och i praktiken? Finns det skillnader på möjligheterna till jämkning i teorin och i praktiken eller stämmer det överens med varandra?

1.2 Material och metod

Jag har valt att arbeta med den traditionella juridiska metoden, rättsdogmatik.

Rättsdogmatiken tolkar och systematiserar gällande rätt med ledning av primära rättskällor. De rättskällor som används i denna uppsats är lag, rättspraxis, förarbeten och juridisk doktrin. Rättspraxis har hämtats genom sökningar på Karnov och Zeteo.

Sökord som använts är: skadeståndsrätt, underårig, minderåriga, solidariskt skadeståndsansvar, jämkning och tillsynsansvar.

1.3 Avgränsning

Denna uppsats är skriven utifrån ett skadeståndsrättsligt perspektiv och har därmed utelämnat den straffrättsliga aspekten vid barn och ungdomars brottsliga handlingar.

Uppsatsen tar vid socialtjänstens roll utan en ingående undersökning eftersom även den socialrättsliga aspekten valts att lämnas åt sidan. Följaktligen berör uppsatsen barn- och ungdomar som skadevållare och jag har därför endast fokusera på tre skadetyper; person- och sakskador samt kränkning.

(9)

8

2. Skadeståndsrätt i allmänhet

De grundläggande reglerna om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (1972:207). SkL är dispositiv och tillämpas i de fall det inte är föreskrivet annat i annan lagstiftning eller följer av avtal eller av andra allmänna skadeståndsrättsliga principer.¹ En given förutsättning för att skadeståndsanspråk ska uppstå är att någon drabbats av skada. Skadestånd är den ersättning som betalas ut för att placera den skadelidande i samma ekonomiska ställning som om skadan aldrig inträffat, skadeståndsrätten innebär m.a.o. rätten till ersättning.² För att bli skadeståndsskyldig krävs det enligt skadeståndslagen att någon har orsakat t.ex en person- eller sakskada med uppsåt eller oaktsamhet³. Det måste även finnas ett orsakssamband, adekvat kausalitet, mellan en persons agerande och den uppkomna skadan.⁴ Dessa rekvisit kan delas upp i objektiva- och subjektiva förutsättningar för att skadeståndsskyldighet ska aktualiseras.

2.1 Objektiva förutsättningar

De objektiva förutsättningarna är oberoende av enskilda och personliga förhållanden hos den som orsakar skada. Skada ska ha uppstått på en annan person eller på egendom som inte tillhör skadevållaren. Under de objektiva förutsättningarna fastställs bl.a. vilken skadetyp som föreligger, om det finns ett presumtivt ansvarssubjekt och om det finns ett orsakssamband. ⁵

2.1.1 Person- och sakskador

För att ett skadeståndsansvar ska aktualiseras måste det finnas en utlösande skadetyp.

Det finns fyra typer av skador enligt SkL, två av dessa skadetyper är personskador och sakskador som regleras i 2 kap 1§ SkL. Personskador innebär fysiska och psykiska skador på den mänskliga kroppen.⁶ Det kan exempelvis vara sår, brutna händer, hjärnskador, sjukdomar eller chocktillstånd. Sakskador är fysiska egendomsskador på fast egendom eller lösa föremål, till exempel sönderslagna objekt eller bucklade stänkskärmar. Estetiska förändringar på föremålen som inte försämrar brukbarheten kan också vara en sakskada, t.ex fläckade kläder eller en repad lackerad bil. Om en funktion på egendomen går förlorad eller sätts ner på ett obetydligt sätt är även det att se som en sakskada.⁷

1 Se 1 kap 1§ SkL

2 Hellner, Jan och Radetzki, Marcus skadeståndsrätt. 9 uppl. Visby: Juridik AB, 2014, s. 195

3 se 2 kap 1§ SkL

4 Gullefors, Björn, ansvar & skadestånd - Reglerna om ansvar för rådgivare, mäklare och andra konsulter. 2 uppl. Näsviken: Björn Lundén information AB, 2002. s 83

5 Heller och Radetzki, 2014, s. 101

6 Ramberg, Christina & Sigeman, Tore, Malmströms civilrätt. 22 uppl. Malmö: Liber AB, 2012, s.268

(10)

9 2.1.2 Kränkning

Den tredje skadetypen kränkning regleras i 2 kap 3§ SkL. Själva begreppet

”kränkning” definieras inte i lagtexten, det kan dock förenklat sägas att kränkning utgör ett angrepp på en människas personliga integritet.⁸ Vid kränkning räcker det inte med att skadan orsakats genom vilket brott som helst, det är fråga om ett brott som innefattar ett angrepp mot person, frihet, frid eller ära.⁹ Exempel på brott som innebär angrepp mot person utgörs av brottsbalksbrott förenade med våld t.ex mordförsök eller misshandel. Angrepp mot annans frihet avser rörelse- och handlingsfrihet t.ex människorov, olaga tvång, eller rån. Ett angrepp mot annans frid innebär den enskildas rätt att vara i fred och hålla sitt privatliv okänt för andra, t.ex hemfridsbrott, ofredande eller olovlig avlyssning.¹⁰ De sista, brott som innebär angrepp mot annans ära avser främst ärekränkningsbrott som omfattar mened med uppsåt att skada oskyldiga eller falska och obefogade anklagelser. ¹¹ Även hets mot folkgrupp under förutsättning att den brottsliga gärningen riktas mot enskild.¹² Det görs en bedömning av samtliga relevanta omständigheter från fall till fall¹³ eftersom det fordras av 2 kap 3§ SkL att kränkningen ska vara av allvarlig natur.

2.1.3 Presumtivt ansvarssubjekt

För att det ska vara möjligt att göra en utredning om skadeståndsskyldighet föreligger måste det finnas ett presumtivt ansvarssubjekt d.v.s., det måste finnas en fysisk eller juridisk person att ange som tänkbar skadeståndsskyldig.¹⁴ Om det rör sig om flera presumtiva ansvarssubjekt görs flera separata skadeståndsutredningar eftersom skadeståndsansvaret är individuellt.¹⁵ Går det inte att fastställa något presumtivt ansvarssubjekt måste utredningen avslutas och skadan kan inte ersättas med skadestånd.¹⁶

2.1.4 Solidariskt ansvariga och regress

Flera personer kan dömas som ansvariga att ersätta för samma skada, de svarar enligt 6 kap 4§ SkL i allmänhet solidariskt för skadeståndet. Den skadelidande kan då kräva hela ersättningen av någon av de ansvariga. Den som av flera solidariskt ansvariga betalar ut ersättning till den skadelidande har sedan regressrätt mot de övriga, regressrätten finns dock inte lagreglerad utan följer av allmänna skadeståndsrättsliga principer. I vissa fall fastställs skadeståndsskyldigheten till olika belopp för de skadeskyldiga, ¹⁷ det kan innebära att den största delen av kostnaden läggs på den part som varit mest oaktsam.

8 Prop 2009/10:142 s. 10

9 Radetzki, Marcus, praktisk skadeståndsbedömning. Lund: Studentlitteratur, 2005, s. 70

10 Bengtsson, skadeståndslagen 2 kap 3§, lagkommentar not 17, (20 november 2015, Karnov internet)

12 Radetzki, 2005, s 40

14 Radetzki, 2005, s 17

15 ibid, s. 18

16 ibid, s. 18 f

17 Prop 2009/10:42 s. 11

(11)

10 2.1.5 Aktiv handling och passivitet

Om skadan orsakats genom en aktiv handling, en direkt åtgärd, är huvudregeln att en person är skyldig att ta hänsyn till skaderisken. Det kan röra sig om situationer som bilkörning, områden med säkerhetsanordning eller hantering av eld, elektricitet eller vassa knivar.¹⁸

En motsats till aktiv handling är underlåtenhet, passivitet, att inte handla.

Huvudregeln är att passivitet inte utgör en grund för skadeståndsansvar utanför kontraktsförhållanden¹⁹, det finns dock undantag. Ett undantag är handlingsplikten, om hur man bör agera. Fullgörs inte en viss skyldighet kan underlåtenheten leda till skadeståndsansvar. Vissa yrkesmän har en skyldighet att ingripa för att förhindra skador inom sitt verksamhetsområde på grund av sin tjänsteställning eller annan särskild position t.ex polis, läkare eller lärare.²⁰

2.1.6 Allmänna grunder för ansvarsfrihet

Under vissa särpräglade situationer kan skadeståndsskyldighet uteslutas om det framstår som rimligt att en skadevållare har rätt att tillfoga skada för annan.Dessa situationer finns i 24 kap brottsbalken (1962:700) och består av nöd, nödvärn, tjänsteplikt och samtycke.²¹ Underåriga har inga egna regler i lagstiftning för ansvarsfrihet. Däremot ställs krav vid t.ex organiserad sport- och lek att de barn som deltar ska ta hänsyn till spelets regler som medför en viss skaderisk, detta kan likställas med samtycke. Om barnen har tagit hänsyn till reglerna ansvarar de normalt inte om andra spelare skadas.²²

2.1.7 Orsakssamband (kausalitet) och adekvans

För att skadeståndsansvar ska anses föreligga krävs ett orsakssamband, kausalitet, mellan den som är tänkbart skadeståndsskyldig och den uppkomna skadan. Om en person bryter ett ben på grund av att någon annan sparkat på det föreligger ett orsakssamband mellan sparkandet och den uppkomna personskadan.²³ Det kan både vara enkelt, som tidigare nämnt exempel, men det kan också vara komplicerat att utreda om ett orsakssamband förekommer eller ej. Går det att fastställa att det föreligger ett orsakssamband kan skadeståndsansvar utebli vid bristande adekvans dvs., skadan är en allt för slumpmässig följd av vårdslösheten. Kravet på adekvans har växt fram som en möjlighet för att kunna begränsa skadeståndet till en rimlig nivå.

Från början gjordes en bedömning av adekvans genom en matematisk modell som räknade ut sannolikheten mellan handling och skada. Idag görs en bedömning om skadevållaren kunnat räkna med att skadan skulle komma till som påföljd av handlingen, ett krav på förutsebarhet.²⁴ Gränslinjerna för vad som utgör adekvat kausalitet har utvecklats genom praxis.²⁵

19 ibid, s. 105

20 Ramberg och Sigeman, 2012, s. 270

21 Radetzki, 2005, s. 20

22 Hellner och Radetzki, 2014, s. 247

24 ibid s. 280 f

25 ibid s. 280 f

(12)

11 2.1.8 Rent strikt ansvar

Ett rent strikt ansvar kan också kallas för ett objektivt ansvar eftersom skadeståndsansvar uppkommer trots om de subjektiva förutsättningarna inte är uppfyllda.²⁶ Det finns två olika typer av skadeståndsansvar, culpaansvar och ett rent strikt ansvar som bygger på två olika grunder, ”skuld” och ”risk”.²⁷ Vårdnadshavare har ett tillsynsansvar enligt föräldrabalken och ett rent strikt ansvar enligt skadeståndslagen. Det rena strikta ansvaret innebär ersättningsskyldighet för person- eller sakskada som deras barn orsakat genom brott eller för skador som uppstått på grund av att barnet kränkt någon i enlighet med 2 kap 3§ SkL.²⁸

2.2 Subjektiva förutsättningar

Den grundläggande ansvarsregeln inom skadeståndsrätten är den s.k. culparegeln i 2 kap. 1 § SkL. Enligt bestämmelsen ska den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada ersätta skadan. Den nedre gränsen för skadeståndsansvar är att skadan vållats genom vårdslöshet. Detta innebär i korthet att skadevållaren inte uppträtt på samma sätt som en förnuftig och hänsynsfull person av samma kategori skulle ha handlat om han eller hon hade varit i skadevållarens situation.²⁹

De subjektiva förutsättningarna behandlar om den som orsakat skadan har insett, borde insett och påverkats av konsekvenserna av sitt handlande. Om skadan inte uppstått på grund av uppsåt görs en culpabedömning om skadan har skett med vårdslöshet. ³⁰

2.2.1 Culpabedömningen

Vid en culpabedömning, för att undersöka om handlingen varit oaktsam, bör man finna en vägledande allmän aktsamhetsnorm och därefter ta ställning i det aktuella fallet om skadegöraren varit oaktsam genom att bryta mot normen. Det görs en bedömning där olika omständigheter beaktas, några tar man alltid hänsyn till och några omständigheter är svåra att veta vilken betydelse de bör anses ha. I den romerska rätten refererades det till hur en god familjefader, bonus parter familias, skulle handlat i vissa situationer. Det är idag en traditionell uppfattning att skadeståndsgrundande oaktsamhet består i underlåtenhet att ta hänsyn till den grad av aktsamhet som utmärker en god familjefader.³¹ Även om det är att betrakta som en enkel och lättförstådd norm för tänkbara situationer har det sedan långt tillbaka konstaterats att det inte går att använda denna uppfattning på alla tänkbara situationer.

Det väsentliga som kvarstår är att ta hänsyn till en aktsamhetsstandard som följer av förnuftiga och hänsynsfulla personer. Det är en begränsad del av culpabedömningen som sker genom att se på den aktsamhet som i allmänhet iakttas (sedvana). Lag, föreskrifter och i viss mån prejudikat får ofta företräde framför sedvana. Domstolarna avgör genom en skönsmässig bedömning i de fall det saknas vägledning i

26 Radetzki, 2005, s. 42

28 Se nedan under avsnitt 5.

29 Prop. 2009/10:142 s. 9

31 Ibid, s. 122

(13)

12

författningar, prejudikat och sedvana. Det är svårt att sammanfatta hur domstolarna dömer eller bör döma, varje fall kräver en ingående detaljerad utredning. ³²

2.3 Skadeståndsberäkningen

Ett av de viktigaste ändamålsskälen bakom skadeståndsansvar är reparation (ersättning). Reparationsintresset innebär att den som drabbats av skada ska få skadan ersatt och bli försatt i samma ekonomiska läge som om skadan aldrig skett. ³³

2.3.1 Personskada

5 kap SkL innehåller bestämmelser av beräkningen av skadeståndsersättningen till den skadelidande. Skadeståndet omfattar enligt 5 kap 1§ SkL ersättning för kostnader, inkomstförlust och sveda och värk. Ersättning för kostnader avser de olika kostnader för läkning och för att neutralisera skadeföljder i daglig livsföring, t.ex transport till sjukhus, sjukgymnastik, läkemedel eller tandbehandling. ³⁴ Ersättning för inkomstförlust görs genom en individuell beräkning av alla slag av inkomstförlust i förfluten tid och i framtiden. Den förflutna tiden bestämmes av den faktiska förlust som kan påvisas. Framtida förlust beräknas i regel med hjälp av olika antaganden och ersättning bör fastsättas när det finns en överblickande bild av skadeföljderna, det gäller främst vid medicinsk invaliditet, nedsättning av kroppsfunktion.³⁵ Ersättning för inkomstförlust kan till exempel avse förlust av arbetsinkomst under en sjukskrivningsperiod.³⁶ Vad gäller ersättning för sveda och värk är det fysiskt och psykiskt lidande samt obehag som skadan fört med sig. Trafikskadenämnden har hjälptabeller som används för att bestämma beloppet. Tabellerna innehåller ett grundbelopp som varieras beroende på typ av vård, skadetyp och vårdens längd.³⁷ 2.3.2 Sakskada

Ersättning för sakskador regleras i 5 kap 7§ SkL. En sakskada kan även benämnas som egendomsskada. Förlust av föremål är också att kategorisera som sakskada.³⁸ Om en sak blir totalförstörd ska dess värde ersättas utifrån värdetillpunken när skadan skedde. I normala fall beräknas det genom att utgå från sakens återanskaffningsvärde och göra ett aktsamt avdrag för ålder och bruk. Om ”saken” kan repareras är det reparationskostnaden och eventuell värdeminskning som ska ersättas. I regel får inte reparationskostnaden överstiga sakens värde, då kan rätten till reparationsersättning försvinna och den skadelidande får istället ersättning för sakens värde. Andra kostnader som den skadelidande har rätt till är till exempel transport, besiktning och värdering av den skadade egendomen. Precis som vid personskador kan inkomstförlust ersättas vid sakskador, detta gäller för inkomstförlust genom att den skadelidande inte kunnat använda egendomen. Ett exempel är om en traktor skadats

34 Strömbäck, skadeståndslagen 5 kap 1§, lagkommentar not 94, (30 november 2015, Karnov internet)

(14)

13

och ägaren bedriver näringsverksamhet, utan traktorn fungerar inte verksamheten som den borde och skadan leder till inkomstförlust för näringsidkaren.³⁹

2.3.3 Kränkning

Kränkningsersättningen ska fungera som ett erkännande samt ett synliggörande att den som drabbats av en kränkande handling har blivit behandlad på ett oacceptabelt sätt och har rätt till en form av upprättelse. Om det föreligger en ersättningsskyldighet genom att någon blivit utsatt för kränkning av den personliga integriteten ska den ideella skadan ersättas.⁴⁰ Enligt 5 kap 6§ SkL bestäms ersättningens storlek med hänsyn till kränkningens art och varaktighet, om den haft förnedrande eller skändliga inslag, syftat till att framkalla allvarlig rädsla för liv eller hälsa, rikta sig mot någon med särskilda svårigheter att värja sin personliga integritet, inneburit missbruk av ett beroende- eller förtroendeförhållande eller varit ägnad att väcka allmän uppmärksamhet. Brottsoffermyndighetens referatsamling är i praktiken vägledande för kränkningsersättningens storlek.⁴¹

2.4 Jämkning

Utgångspunkten inom skadeståndsrätten är att den skadelidande har rätt till full ersättning för inträffad skada. Denna princip har undantag, reglerna om jämkning vid skadestånd. Jämkning medför att skadeståndsersättningen i en viss utsträckning sätts ner med exempelvis 1/3, 1/2 eller 2/3 och till och med till den grad att det faller bort helt, det jämkas till noll.⁴² Jämkning är till fördel för den som orsakat skada, skadevållaren, men till nackdel för den som blivit utsatt, den skadelidande.

Jämkningsreglerna är lagstadgade så det går inte att åberopa jämkning om det inte uttryckligen står i lagen.⁴³

2.4.1 Allmänna regeln om jämkning

”Är skyldighet att utge skadestånd oskäligt betungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt, varvid även den skadelidandes behov av skadeståndet och övriga omständigheter skall beaktas.”

Den allmänna regeln om jämkning regleras i 6 kap 2§ SkL och kan tillämpas på all skadeståndsskyldighet som faller under skadeståndslagen. ⁴⁴ Den allmänna jämkningsregel är en sista utväg för den skadeståndsskyldiga att undkomma ett oskäligt stor skadestånd när andra regler inte räcker till.⁴⁵Regeln avser alla typer av skador, dvs. person- och sakskada, ren förmögenhetsskada och kränkning. Jämkning är emellertid möjlig vid uppsåtliga brott om ett fullt skadestånd allvarligt skulle äventyra den ansvarigas återanpassning i samhället. Förmodligen skulle jämkning inte

39 Ramberg och Sigeman, 2012, s. 282-283

41 Ramberg och Sigeman, 2012, s. 284 f

42 Radetzki, 2005, s 73

43 ibid, s. 73

45 Bengtsson, skadeståndslagen 6 kap 2§, lagkommentar not 148, (9 december 2015, Karnov internet)

(15)

14

ske vid grövre brottsbalksbrott som rån, grov misshandel eller annan allvarlig brottslighet mot person.⁴⁶ Finns ansvarsförsäkring betraktas inte skadestånds- skyldigheten som oskäligt betungande och jämkning blir därför inte aktuell i de fallen.⁴⁷

2.4.2 Medvållande

Medvållande till skada regleras i 6 kap 1§ SkL och innebär att den skadelidande själv har medverkat till uppkomsten av skada. För att det ska bli aktuellt att jämka en personskada krävs det att den skadelidande handlat med uppsåt, vilket inte är så vanligt, eller att denne varit grovt vårdslös. Rör det sig om en sakskada räcker det med ”vanlig” vårdslöshet. Det innebär i sin tur att efter skälighetsbedömningen på det aktuella fallet finns det en risk att den skadelidande får ut en lägre ersättning av skadan på grund av sin egen oaktsamhet. ⁴⁸

2.4.3 Underåriga

Är skadevållaren en underårig som orsakat en person- eller sakskada kan ersättningen som ska betalas ut till skadelidande sättas ner enligt 2 kap 4§ SkL. Definitionen av underårig är de som fortfarande inte fyllt 18 år ännu. 2 kap 4§ SkL är att betrakta som en självständig skadeståndsbestämmelse och inte en jämkningsregel. ⁴⁹ När det gäller underåriga görs en skälighetsbedömning med hänsyn till ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter. Jämkningsmöjligheten har möjligtvis störst relevans för de mellan 12 och 18 år som vållat skador med uppsåt eftersom att en uppsåtlig handling inte utesluter jämkning. Ansvarsförsäkringen har även här stor betydelse, täckes skadeståndsskyldigheten av försäkringen är inte nedsättning av skadeståndet aktuellt, det rör sig då om fullt skadestånd eller inget alls.⁵⁰

2.5 Brottsskadelagen

Den 1 juli 2014 trädde en ny brottsskadelag i kraft, den tidigare lagen var ifrån 1978. I brottsskadelagen (2014:322) 1§ framgår det att till den som har drabbats av skada till följd av brott betalas ersättning ut av staten, brottsskadeersättning. Ersättningen bestäms i princip efter allmänna skadeståndsrättsliga principer och kan utgå först när alla andra möjligheter till ersättnings har dömts ut.Ändringarna som skett i 2014 års brottsskadelag i jämförelse från 1978 är att Brottsoffermyndigheten inte längre kan bestämma brottsskadeersättning för kränkning till ett lägre belopp än det belopp som en domstol efter sakprövning har dömt ut i skadestånd. Det finns inte heller någon begränsning av vad som högst kan betalas ut som kränkningsersättning. Tiden för att ansöka om brottsskadeersättning har förlängts från två till tre år. Det har även getts ett officiellt större utrymme för Brottsoffermyndigheten att återkräva utbetald ersättning av den som är skadeståndsskyldig.⁵¹

46 Bengtsson, skadeståndslagen 6 kap 2§, lagkommentar not 150, (9 december 2015, Karnov internet)

48 Bengtsson och Strömbäck, skadeståndslagen (9 nov. 2015, Zeteo), kommentaren till 6 kap. 1 §.

50 Hellner och Radetzki, 2014, s. 250-251

51 Lindeblad, brottsskadelagen, lagkommentar not * (30 november 2015, Karnov internet)

(16)

15

3. Underårigas skadeståndsansvar

Som tidigare presenterats kan underåriga precis som vuxna bli skadeståndsskyldiga och det finns särskilda möjligheter att skadeståndsbeloppet sätts ner på grund av att det är underåriga som orsakat uppkommen person eller sakskada. Definitionerna som vidare kommer att används är barn (under 15 år), tonåringar (15-17 år) och den samlade termen underåriga för alla omyndiga, under 18 år.

Ett barn är ett barn och de har inte samma förstånd eller erfarenhet som en vuxen och agerar därför mer impulsivt. Till följd av det ska inte barn behöva svara för sina gärningar i lika stor utsträckning som en vuxen.⁵² Underårigas culpabedömning sker till följd av detta mer objektivt och mindre utifrån de subjektiva förutsättningarna, vad barnet insåg eller borde ha insett. För tonåringar sker culpabedömningen på ett liknande sätt som för vuxna fast med hänsyn till övriga omständigheter t.ex bristande psykisk utveckling.⁵³ Vid situationer där skada orsakats av underårig är det möjligt att en jämförelse sker med ett tänkt allmänt handlingsmönster hos barn i liknande ålder och en vuxens handlingsmönster.⁵⁴

Det förekommer särskilda bestämmelser gällande barn och ungdomars skadeståndsansvar som numera framgår av 2 kap 4§ SkL, i äldre lagstiftning före 2001 hänvisades det till 2 kap. 2 § SkL.

2 kap 4§ SkL:

”Den som i fall som avses i 1-3 §§ vållar skada innan han har fyllt arton år skall ersätta skadan i den mån det är skäligt med hänsyn till hans ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter”

3.1 Skälighetsbedömningen

Den underåriga ska ersätta för den uppkomna skadan i den mån det är skäligt enligt 2 kap 4§ SkL med hänsyn till ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter. Skadeståndet bestäms till vad som anses skäligt med hänsyn till dessa omständigheter, det görs m.a.o. en skälighetsbedömning på det aktuella fallet för att fastställa ett rimligt skadestånd. Bestämmelsen i 2 kap 4§ SkL gäller endast ansvaret för eget vållande och påverkar varken strikt ansvar eller principalansvar, för de reglerna gäller detsamma som för vuxna personer.⁵⁵ En 10-årig flicka som äger en hund har samma strikta ansvar som förekommer för övriga hundägare⁵⁶ . Detsamma gäller när en 8-årig pojke ärver ett hyreshus som förvaltas av hans föräldrar, han har

52 Bengtsson, Bertil, skadeståndslagen – en kommentar. Stockholm: Nordstedts juridik, 2002, s. 62

53 Heller och Radetzki, 2014, s. 249-250

54 Sund, Lars-Göran, tillsyn över barn, en studie i föräldrarätt, skadeståndsrätt och straffrätt. Uppsala:

IUSTUS förlag AB, 1989, s. 167

56 se lag (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter, 19§

(17)

16

samma ansvar för skador förorsakade vid förvaltning som övriga, vuxna, fastighetsägare.⁵⁷

3.1.1 Ålder och utveckling

Åldern och utvecklingen har en stor betydelse vid skälighetsbedömningen. Enligt propositionen till SkL tar man hänsyn till barnets intellektuella utveckling och psykiska mognad.⁵⁸ Det är skillnad på underårig och underårig och kräver därför en större grad av oaktsamhet på tonåringar samtidigt som kravet minskar desto yngre barnet är.⁵⁹ Enligt 2 kap 4§ SkL går gränsen för nedsättning av skadestånd och skälighetsbedömningen vid 18 års ålder och tanken är att barn (15 år och under) i allmänhet ska behandlas mildare än tonåringar (15-17 år). Problemet är att de skadesituationer som förekommer varierar mycket kraftigt. På den ena sidan är det skador som orsakats av små barn då frågan uppkommer om skadeståndsskyldighet bör vara aktuellt. På andra sidan rör det sig om större och mer omfattande skador som tonåringar, nästan vuxna, orsakar med uppsåt och om det finns möjlighet att jämka.⁶⁰ Det har tillämpats en nedre åldersgräns genom rättspraxis och tanken är att de allra minsta barnens handlingar inte ska medföra skadeståndsskyldighet eftersom att kravet på vårdslöshet eller uppsåt är svårt att applicera. ⁶¹

I NJA 1977 s.186 har Erik, tre år och två månader, allvarligt skadat femåriga Lars-Magnus öga genom att kasta ett 20 cm långt metallrör med vassa kanter.

Fråga som kom upp i detta fall var om treåringen kunde bli skadeståndsansvarig. HD fastställde HovR:ns dom som konstaterade att Erik endast var tre år och två månader gammal vid händelsen och ett barn i hans ålder inte anses ha den mognad, omdöme eller insikt ännu som krävs för att barn ska anses som vållande. Skadeståndsyrkandet ogillades.

Det innebär emellertid inte att det en finns en nedre absolut åldersgräns som betyder att ingen under exempelvis 4 år aldrig kan ses som oaktsam. Oaktsamhet kan anses föreligga trots att barnet är av väldigt låg ålder. Det är fortfarande fullt möjligt att en treåring utgör en skadegörande handling som är så allvarlig att det även för en treåring måste framträtt som farlig.⁶²

Utgångspunkten för tonåringar är att skadevållaren ansvarar fullt ut.⁶³ Det kan konstateras att tonåringens culpabedömningen kan likställas med den som tillämpas för vuxna. Det sker således normalt sett inte en nedsättning av skadeståndet vid skälighetsbedömningen gällande tonåringar med hänsyn till ålder och mognad. ⁶⁴

57 Hellner och Radetzki, 2014, s. 248. Se även prop. 1972:5 s. 164

58 Prop 1972:5 s.164

59 Sund, 1989. s, 169

61 Ibid, s. 248

62 Radetzki, 2005, s. 35

63 Bengtsson, Bertil, om jämkning av skadestånd. Lund: P A Norstedt & Söners förlag, 1982, s. 307

64 Sund, 1989, s. 171

(18)

17 3.1.2 Handlingens beskaffenhet

Handlingens beskaffenhet kan inverka på skälighetsbedömningen. Går det att konstatera att en underåring vållat person- eller sakskada med uppsåt minskar möjligheten till nedsättning av skadeståndet. Detta gäller särskilt tonåringar där uppsåt, åtminstone vid misshandelsbrott och andra allvarliga brott, tyder på arrogans eller nonchalans för annan persons intresse. Gäller det barn kan ett uppsåt vara jämförligt med ett oskyldigt bus eller en lek utan avsikt att skada. Om en skada uppkommer till följd av en lek borde det medföra en förhållandevis skonsam bedömning och nedsättning av skadestånd bör auktoriseras.⁶⁵

3.1.3 Ansvarsförsäkring och ekonomiska förhållanden

Finns det en ansvarsförsäkring innebär det ett försäkringsrättsligt skydd om en privatperson krävs på skadestånd för person- eller sakskada. Om en sådan situation uppstår hjälper försäkringsbolaget till att utreda, förhandla och betala eventuellt skadestånd. ⁶⁶ Ansvarsförsäkringen har en stor betydelse för den skadevållandes möjlighet att betala ut skadestånd, därför är det en viktig omständighet om barnet har ansvarsförsäkring eller inte.⁶⁷

3.1.3.1 Barn under 15 år med ansvarsförsäkring

Den särskilda ansvarsregeln i 2 kap 4§ SkL är mest av betydelse när det rör sig om barn, det är avgörande om barnet har en ansvarsförsäkring eller inte. Det bör noteras att vanligast finns det en ansvarsförsäkring.⁶⁸ Som tidigare nämnt fästs det stor hänsyn under skälighetsbedömningen till ansvarsförsäkringen eftersom ett fullt skadestånd aldrig kan anses vara oskäligt för den underåriga om en försäkring täcker hela beloppet. Enligt vanliga hemförsäkringsvillkor ersätter ansvarsförsäkringen skador som orsakats av mindre barn som vanligtvis inte brukar anses ha skadeståndsskyldighet. Ersättning kan endast betalas ut om inte skadeståndsansvaret kan riktas mot någon annan.⁶⁹ Det finns undantag i 4 kap 5 § försäkringsavtalslagen (2005:104) som lyder såhär:

”Om den försäkrade uppsåtligen har framkallat ett försäkringsfall, lämnas inte ersättning från försäkringen såvitt angår honom. Detsamma gäller i den mån den försäkrade uppsåtligen har förvärrat följderna av ett försäkringsfall.

Har den försäkrade genom grov vårdslöshet framkallat ett försäkringsfall eller förvärrat dess följder, kan ersättningen sättas ned såvitt angår honom efter vad som är skäligt med hänsyn till hans förhållanden och omständigheterna i övrigt. Detsamma gäller om den

65 Sund, 1989, s. 170

66 Trygg-Hansa, ”Ordlista – A till C - Ansvarsförsäkring” Tillgänglig: http://www.trygghansa.se/om- trygghansa/ordlista/a-c/pages/ansvarsforsakring.aspx, 2015 (hämtad 2015-11-11)

67 Sund, 1989, s. 168

68 Bengtsson och Strömbäck, skadeståndslagen (11 nov. 2015, Zeteo), kommentaren till 2 kap. 4 § under 2:4.5 Barn utan försäkringsskydd

69 Bengtsson och Strömbäck, skadeståndslagen (12 nov. 2015, Zeteo), kommentaren till 2 kap. 4 §.

under 2:4.5 Barn med försäkringsskydd

(19)

18

försäkrade annars måste antas ha handlat eller underlåtit att handla i vetskap om att detta innebar en betydande risk för att skadan skulle inträffa.

Om det finns särskilda skäl på grund av försäkringens art, får försäkringsbolaget göra förbehåll i villkoren om att ersättningen får sättas ned enligt andra stycket även vid sådan vårdslöshet som inte är grov.”

4 kap 5§ FAL innebär att om skada har orsakats med uppsåt eller grov oaktsamhet kan ersättning från ansvarsförsäkringen sättas ner eller helt utebli. 4 kap 9§ FAL är ett undantag ifrån den ovan nämnda paragraf som är aktuell gällande barn under 12 år med ansvarsförsäkring, den lyder såhär:

”Ersättning får inte sättas ned enligt detta kapitel på grund av 1. ringa oaktsamhet,

2. handlande av någon som var allvarligt psykiskt störd eller som var under tolv år, eller

3. handlande som avsåg att förebygga skada på person eller egendom i sådant nödläge att handlandet var försvarligt.

Vid försäkring mot skadeståndsansvar som kan uppkomma för den

försäkrade (ansvarsförsäkring) tillämpas inte bestämmelserna om nedsättning av ersättning i 5 § andra stycket och 6 och 7 §§ i förhållande till den skadelidande.

Om den försäkrade inte enligt någon författning är skyldig att ha ansvarsförsäkring som omfattar skadan, är försäkringsbolaget skyldigt att lämna ersättning bara i den utsträckning denna inte kan utges av den försäkrade.”

Ersättningen får inte sättas ner eller utebli på grund av ringa oaktsamhet eller om det rör sig om underårig som är under 12 år. Ansvarsförsäkringen täcker m.a.o. skador som vållats av barn under 12 år trots att handlingen skett med uppsåt eller grovt vårdslöshet. När det rör sig om skador som vållats med uppsåt av barn som är över 12 år som inte täcks av ansvarsförsäkringen är det övriga omständigheter, t.ex ekonomiska förhållanden, som är avgörande för skadeståndets storlek.⁷⁰

3.1.3.2 Barn under 15 år utan ansvarsförsäkring

Om ett barn under 15 år orsakar skada blir det avgörande om det finns en ansvarsförsäkring eller inte. I praktiken kan en lindrigare ersättning bli aktuell i tre fall. Det första är om familjen saknar försäkring. Det andra är om undantaget 4 kap 5§

FAL, som nämndes ovan, blir aktuellt om barnet är över 12 år eller uppsåt föreligger, är barnet under 12 år täcker försäkringen ansvaret oavsett om uppsåt föreligger. Är barnet över 12 år täcker försäkringen skadan bara om det inte föreligger uppsåt. Det tredje är om skadan överstiger försäkringsbeloppet. ⁷¹ Saknar familjen ansvarsförsäkring eller om något av de två andra fallen blir aktuella, utgår inte fullt skadestånd, en skälighetsbedömning av övriga förhållanden beaktas, dvs. ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, ekonomiska och övriga omständigheter för att få fram ett rimligt skadestånd. Efter en skälighetsbedömning bestäms skadeståndets

70 Sund, 1989, s. 169

(20)

19

storlek i varje enskilt fall. ⁷² Det bör tilläggas att det i allmänhet inte lönar sig att väcka skadeståndstalan mot barn utan ansvarsförsäkring om inte barnet skulle ha egna tillgångar eller föräldrarna har en hög självrisk på sin ansvarsförsäkring. Det är klart att då kan det finnas anledning att kräva barnet på skadestånd, men vanligen har inte barnet råd att ens betala självrisken.⁷³

3.1.3.3 Tonåringar 15 till 18 år

Skadeståndskrav mot tonåringar utan ansvarsförsäkring kan i praktiken antas vara främst aktuellt vid straffrättsliga handlingar. Finns det en ansvarsförsäkring och tonåringen är skyldig till misshandelsbrott eller annan övrig straffrättslig gärning skyddas tonåringen inte längre av försäkringen om uppsåt föreligger. Som tidigare nämnts motsvarar tonåringars culpabedömning den som tillämpas vuxna.

Möjligheterna för jämkning enligt 2 kap 4§ i fråga om tonåringar sker i undantagsfall på grund av ekonomiska omständigheterna. Bedömningen av föreliggande oaktsamhet tar istället hänsyn till om tonåringen kan anses vara exempelvis utvecklingshämmad.⁷⁴ Inom ramen för ansvarsförsäkring är huvudregeln att ingen nedsättning auktoriseras för tonåringar. ⁷⁵

3.1.4 Övriga omständigheter

Det förekommer olika omständigheter som inte hör hemma i något av de andra kriterierna i skälighetsbedömningen som tidigare har presenterats. Det finns övriga händelser och situationer som bör beaktas för att den underåriga ska ersätta skadan i den mån det är skäligt. Exempel är om den skadevållande har en uppenbar störning i utvecklingen som kan likställas med 2 kap 5§ SkL. Den paragrafen innehåller skälighetsbedömningen av skador som är vållade av psykiskt störda. 2 kap 5§ SkL är anpassad för vuxna med en psykisk störning, när det gäller underåriga kan 2 kap 4§

SkL tillämpas och hänvisa till ”övriga omständigheter”. En annan övrig omständighet kan vara är om en underårig försatts i en position som den inte kan kontrollera eller klara av på det sätt som en vuxen skulle hanterat situationen. T.ex en 16-årig pojke som ska släcka en brand men som i panik istället fått branden att sprida sig.⁷⁶

Det ovan anförda skulle kunna sammanfattas, för de minsta barnen (yngre än 3-4 år) förekommer skadeståndsskyldighet väldigt sällan. För barn upp till 14 år, som anses ha vållat en person- eller sakskada finns ofta skäl till jämkning enligt 2 kap 4 § om det saknas ansvarsförsäkring. För tonåringar mellan 15-17 år finns normalt inte skäl för jämkning.⁷⁷

72 Sund, 1989, s. 169-171

75 Sund, 1989, s. 171

77 Prop 2009/10:142 s. 12

(21)

20

4. Vårdnadshavarens ansvar för barns handlingar

Om ett barn eller en tonåring orsakat person- eller sakskada för tredje man har han två alternativ för att erhålla ersättning. Den skadelidande kan antingen väcka skadeståndstalan mot den underåriga eller mot den tillsynspliktiga, vanligen den underårigas vårdnadshavare.⁷⁸ En vårdnadshavare är m.a.o. skyldig att betala ut skadestånd för person- eller sakskador som hans eller hennes barn har orsakat.

Föräldrar ansvarar enligt gällande rätt inte för sina barns skadeståndsskyldighet, men de har ett självständigt skadeståndsansvar för skador som uppkommer på grund av deras egen oaktsamhet vid tillsyn av den underåriga. Det krävs att vårdnadshavaren uppsåtligen eller av oaktsamhet har brustit i sin tillsynsplikt över barnet. ⁷⁹

4.1 6 kap 2§ 2st 3 meningen FB

Vårdnadsansvarets utgångspunkt härstammar i 6 kap 2§ 2 stycket 3 meningen föräldrabalken (1949:381) sedan 1993: ⁸⁰

”Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter samt ska bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan ska vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.”

Det innebär att den som är rättslig vårdnadshavare är skyldig att förutom ge sitt barn fysisk och psykisk omvårdnad också utöva tillsyn över barnet. Syftet med regeln är att vårdnadshavare ska svara för att barn och ungdomar är under uppsikt eller lämpliga åtgärder vidtas för att hindra att den underåriga orsakar skada för någon annan. ⁸¹ Det bör noteras att det saknas lagstadgade sanktioner i FB mot vårdnadshavare som brustit i sin tillsynsplikt till skydd för tredje man. Eftersom det saknas ett lagtekniskt samband mellan 6 kap 2§ FB och skadeståndsrätten får varje saktionsregel bedömas var för sig för att avgöra vem eller vilka som är skyldiga att utöva tillsynen för att inte riskera påföljder enligt de aktuella sanktionsreglerna.⁸²

”I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan skall vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder

vidtas”

Detta innebar ett skärpt ansvar och omfattar även allmänna brister i uppsikten. Regeln har ett preventivt syfte⁸³ som innebär att skadeståndsansvaret ska vara förebyggande och leda till att personer blir försiktigare om det vet att exempelvis bristande tillsyn kan leda till negativa ekonomiska konsekvenser.⁸⁴

78 Sund, 1989, s. 166

79 Prop. 1993/94:57 s.1

81 Prop. 1993/94:57 s.2

82 Sund, 1989, s. 18

83 Ibid. s, 256