2008:206
C - U P P S A T S
Populärikoners framställning i massmedia
Samuel Dean Johan Malmsten
Luleå tekniska universitet C-uppsats
Mediedesign
Institutionen för Musik och medier
Avdelningen för Medier och upplevelseproduktion
Sammanfattning
Populärkultur är ett stort område, som är relativt outforskat, men som påverkar oss ständigt i vardagen. Denna studie har undersökt hur populärkulturen framställer historiska
karaktärer, främst via massmedia, och vilka faktorer som påverkar detta och resulterar i förändring. Vår slutsats är att populärkulturen, som ständigt är påverkad av trender och omvärldens mentalitet, bidragit till att förvränga bilden av dessa människor och forma dessa till de ikoner de är idag. I många av fallen är det något enstaka litterärt eller filmiskt verk som utgör en sorts grund för vad som är populärt, och en rad verk efter dessa som bygger vidare på denna grund. Dessa verk är ofta påverkade av yttre faktorer som kan vara både kulturella och rent politiska.
1.Inledning ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Syfte ... 2
1.3 Avgränsningar ... 3
2 Metod ... 4
2.1 Metodstrategi och Internet som sökmetod... 4
2.2 Urvalskriterier för analysmaterial ... 5
2.3 Metodkritik ... 6
3 Analys ... 7
3.1 Definition av populärkultur ... 7
3.2 Meme ... 9
3.3 Cowboy ... 10
3.4 Ninja ... 13
3.5 Piraten ... 17
3.6 Vikingen ... 19
4 Diskussion ... 20
4.1 Slutsatser ...20
4.2 förslag på vidare forskning ...21
Källförteckning ... 69
Bilaga 1 – Bildexempel
Bilaga 2 (DVD) – Visuell sammanställning
1 Inledning
1.1 Bakgrund
Vi har valt att göra denna undersökning eftersom ämnet populärkultur intresserar oss. Vi har vuxit upp med många intryck från mediavärlden, speciellt under 80‐ och 90‐talets
”skräpkultur”, mest via TV, film, spel och serietidningar och är fascinerade av det sätt människor påverkas av dessa intryck, och hur bilden vi blir matade av i media skiljer sig så mycket från verkliga fakta. Populärkulturen är i dagens media‐ och tekniksamhälle oerhört exponerad och får större möjlighet att påverka oss från olika håll.
Med detta intresse frågade vi oss på vilka sätt framställningen av olika historiska karaktärer ter sig i kontrast med den framställning som man kan läsa om i historieböckerna.
Vad det är som har påverkat denna process och vilka faktorer har spelat in? Detta var något vi ville undersöka närmare.
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med vår undersökning är att studera hur populärkulturen har utvecklat framställningen av diverse karaktärer och deras egenskaper, främst med fokus på massmedia.
Det finns en viss brist på studier och litteratur inom ämnet. En teori vi har om detta är att det finns en viss negativ association med namnet populärkultur. Om så är fallet, så hoppas vi att detta är något som kommer försvinna. Vi hoppas även att detta arbete ska bidra med ett intresse för vidare forskning inom ämnet, och en ökad förståelse för kultur.
Vi ska undersöka vilken inverkan populärkulturen egentligen har haft, och fortfarande har, på hur bilden av olika karaktärer vi associerar till dessa karaktärer genom en symbolik och gör de till populära ikoner, speciellt i media.
Frågeställningen som vi ska försöka besvara är:
•
"Hur påverkas karaktärer när de framställs i populärkulturen?"1.3 Avgränsningar
Termen populärikoner kan användas om ett flertal visuella framställningar av en person eller ett ting som representerar och symboliserar en handling eller objekt. Vi har därför gjort en grov avgränsning av dessa för att underlätta vår undersökning, och främst inriktat oss på karaktärer som det finns historiska belägg för, men vilkas egenskaper och koncept har formats av massmedia och som främst är populära i fiktiva sammanhang,.
Vi har vidare avgränsat oss till tre av dessa stereotyper; cowboys, ninjas och pirater. Dessa har vi valt för att de är väl igenkända av många, de är hårt formade och har distinkta
egenskaper och symbolik och det finns många populärkulturella verk med framställningar av dessa. Vi kommer även ha ett avsnitt där vi behandlar vikingar, för att ge ett exempel på att populärkulturen är mer än bara TV och tidningar och att den förändringsprocess vi
undersöker inte endast är en produkt av media.
2 Metod
2.1 Metodstrategi och Internet som sökmetod
Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod till vår undersökning. Syftet med kvalitativa undersökningar är att skaffa en annan och djupare kunskap än den
fragmentiserade kunskap som ofta erhålls när vi använder kvantitativa metoder. (Patel, 2003)
En kvalitativ metod är nödvändig eftersom vår undersökning bygger på tolkning av innebörder och symboler i ett teoretiskt sammanhang. Kvalitativa studier syftar till att undersöka av vilken karaktär en företeelse är, hur den skall identifieras m.m. (Wallén, 1996)
Undersökningen bygger på att studera och bearbeta information och göra analyser. Vi har valt att göra en studie där vi hämtat information från skrivet material , främst via litteratur samt dokument och artiklar på Internet för att få en historisk och en teoretisk bakgrund.
Samtidigt har vi gjort empiriska analyser och observationer på moderna verk som film och spel som vi sedan kopplat samman med det övriga materialet, via egna och andras teorier.
Vi har även valt att göra en visuell sammanställning i form av en film som ska komplettera undersökningen och fungera som bilaga, där vi kan mer tydligt visa prov på de exempel vi gör i rapporten.
Internet är idag ett av de främsta, största och snabbaste sätten för att söka och bearbeta information vilket gör den attraktiv som källa. Dessutom är Internet mer eller mindre nödvändig för att göra en studie som denna då populärkulturen de senaste åren är kraftigt utbredd och utvecklad just där. Nackdelen med internet är att där finns även felaktig information och en stor brist på källkritik. Vi har därför försökt triangulera så mycket information som möjligt samt försökt hålla oss till relevant material. Dessutom är ju syftet med undersökningen delvis att visa just hur massmedia kan forma och förvränga
information, och då är Internet ett utmärkt exempel på detta.
Den visuella sammanställning vi bifogat som Bilaga 1 och 2 gjorde vi för att förstärka de intryck och symbolik som vi förklarar i rapporten. Då ämnet vi undersöker är mycket format efter synintryck och tolkningar så behövs det visuella exempel som kan hjälpa oss att visa vad vi menar. En bild säger som sagt mer än tusen ord. Flera av de filmer och spel som nämns vid titel i denna rapport finns det klipp från i dessa bilagor.
2.2 Urvalskriterier för analysmaterial
Vi har medvetet undvikt en för djupgående analys av historiska fakta, främst då vi inte själva har någon nämnvärd kunskap om historia, och även för att detta är en uppsats där vi främst, analyserar framställningen av karaktärer i modern tids media. Vi ska istället fokusera på att undersöka hur synen har förändrats i modern tid, sedan televisionens och radions barndom och fram till dagens digitala värld, med Internet och en global exponering av övrig media och göra en överskådlig bild av det är som skett. Dock behövs det en historisk översikt för att få djupare förståelse i detta.
Vad gäller analyserna så har vi undersökt en lång rad verk, främst filmer och tv‐serier, men nämner främst dem som har haft bidragit mest till de förändringar som skett eller som kan ses som typiska exempel på den tidens framställning.
2.4 Metodkritik
Det finns brist på tillgänglig litteratur i ämnet populärkultur, därför har vi ibland använt oss av källor som ofta är mindre vetenskapliga. Detta är dock medvetet, och ett val från vår sida, då det är en del av den undersökningen vi gör att studera verk på den populärkulturella nivån för att få perspektiv på problemet och för att få tillgång till så mycket information som möjligt. Vi har därför använt oss av information som i sin brist på vetenskapliga grunder ofta består av en allmän, och alltså inte nödvändigtvis felaktig, uppfattning, om än en debatterad sådan.
En stor del av undersökning är baserad på våra egna tolkningar och teser, tillsammans med
andra fastställda teorier. Det kan på grund av oss därför finnas en felande länk i analyser och
teorier bestående av den mänskliga faktorn.
3 Analyser
3.1 Definition av populärkulturen
För att utveckla ämnet har vi i detta avsnitt av rapporten valt att definiera
termen”populärkultur” som kommer användas senare i rapporten ett flertal gånger.
Populärkultur, även kallad popkultur, skräpkultur eller vulgärkultur är en term som används om en bred, folklig kultur, som alltid funnits vid sidan om den elitistiska sk. ”finkulturen”.
Ett exempel är faktumet att det finns graffiti klottrat på pyramiderna.
(Graffiti – konst eller klotter?)
Som namnet populärkultur antyder är den allmän, lättillgänglig och är omtyckt av många.
Namnet populärkultur användes från början som en nedsättande term och den anklagas fortfarande idag för att vara ytlig och att den för ofta följer modets nycker.
Strömmar inom populärkulturen som kulturellt avgränsar och skapar grupper av människor med gemensamma nämnare kallas för subkultur. Dessa nämnare kan vara allt från musik‐
och filmorienterande till att handla om politiska åsikter. Det som definierar en subkultur är att den på något sätt skiljer sig från den större kultur den är del av. Om en subkultur aktivt protesterar och motsätter sig värderingarna av den större kulturen, kan den komma att kallas för motkultur. En sambandsterm som ofta används när man pratar om populärkultur är ”mainstream”, dvs. att det är något som följer (huvud)‐strömmen, något inom
populärkulturen som är vanligt och alldagligt. Motsatsen till detta är termen ”underground”, vilket ofta innebär en verksamhet eller subkultur som är alternativ och ”underjordisk” i meningen att det är ett fåtal, exklusiva som har kontakt med den. Ofta är det en verksamhet som är oaccepterad av majoriteten och/eller olaglig.
Idag är populärkultur nära anknyten till massmedia, där information ska fram fort och till många människor. På grund av detta blir ofta informationen grovt förenklad och ibland förvrängd.
Massmedia är idag en gigantisk informationskanal, men den har även till stor del blivit ett hav av informationströmmar där redundans ofta förekommer och där nyheter delvis inte bygger på fakta. Detta märks tydligt på Internet, men även i många tidningar och
nyhetsprogram.
Vissa kritiker menar att massmedia därför är fördummande och att där en gång fokus låg på kvalitet finns idag bara överflödig information, där det en gång fanns utrikesnyheter och omtalade kvalitetsdraman finns idag realityshows, kändisskvaller och tv‐såpor.
(http://nomuzak.co.uk/dumbing_down.html)
Detta gäller för populärkulturen också. Kritikerna hävdar att denna “masskultur” sedan 40‐
talet har ersatt äkta kultur och riktiga nyheter och information i media med smaklös
industrialiserad underhållning som bygger på att chockera med aggression och rädsla. Film‐
och TV‐kritiker talar ofta om ”Hollywood‐kulturen” och menar att filmernas värdebalans har gått från manusförfattande och dialog till filmer med chockvärden och specialeffekter med en ytlig, våldsam och förenklad handling. (http://nomuzak.co.uk/dumbing_down.html)
Det är svårare att göra en snävare definition än så på vad som är populärkultur, eftersom man då måste definiera vad som klassas som folkligt och populärt samt vad som räknas och inte räknas in i en viss kultur.
3.2 Definition av memes.
Vi ska i denna del förklara ett begrepp som introducerades av Richard Dawkins i sin bok The Selfish Gene. Där förklaras ordet ”meme” som en enhet eller paket av kulturell information som i sig agerar aktivt självpropagerande och kan i viss omfattning liknas vid ett virus. Mem‐
teoretiker påpekar även att memes utvecklas och evolverar på samma sätt som andra levande varelser i en darwinistisk kamp och därmed premieras variation, mutation, konkurrens och arvskap när det memetiska urvalet avgörs.
Exempel på detta kan man hitta i populärkulturen. Till exempel kan man säga att kedjebrev och modeflugor sägas vara av meme‐karaktär då dessa har liknande attribut och sprids aktivt av bärarna till nya exploaterbara hjärnor. En meme är således en tanke som kan hoppa och föröka sig till andra hjärnor. Det kan vara fraser, melodier, praxis eller faktoider.
Idag i det globala och allestädes närvarande Internet, har detta tagits till en annan nivå, då en till synes helt och hållet meningslös kombination av ord och bilder med jämna mellanrum utlöser vågor av efterapningar och sprids via massiva länkningsnätverk över Internet.
Exempel på dessa internetfenomen är till exempel:
• Rickroll – att skriva en nyhet och länka vidare till mer relevant information, men där länken egentligen går till Rick Astley´s musikvideo ”Never gonna give you up” på Youtube.
• All Your Base Are Belong To Us – brukar räknas till en av de tidigaste internetfenomenen. Termen kommer ursprungligen från en dåligt översatt introsekvens till spelet Zero Wing, och är ett exempel på vad som brukar kallas
”Engrish”, dvs japanska ord som utan korrigering översätts till engelska, ofta med ett bizarrt resultat för läsaren.
Definitionen av memes är omdebatterat, då dessa täcker stora områden inom kulturen så är det därför svårt att argumentera för och mot vad som ska klassas som memes. För i princip alla idéer som vi förmedlar till varandra är i grund och botten en liten bit av kulturell information, och kanske därför också en meme.
Flera memer kan gå ihop till så kallade memeplex och kan bilda trossystem, politiska ideologier och kulturella doktriner och system, som kan vara allt från astrologi och religion till olika språk och julfirandet. För att citera filosofen Bertrand Russell; ”Beliefs are
contagious”.
Vi har valt att ha definition av memen i vår rapport, så att man kan ha denna i åtanke när man läser analyserna. Vi tror att det är till stor del på grund av memebildningar som
framställningen av våra karaktärer ofta blir så allmän som den är. Ett verk härmar ett annat
och skapar en viss popularitet, så idéen sprids till andra människor , som anammar den
första framställningen, och så vidare. Det skapar en upprepad bild som sprids vidare, inte
helt olikt ett kedjebrev.
3.3 Analys av cowboy
Vad man i allmänhet kallar cowboys är främst de kofösare som arbetade på rancher under nybyggartiden i Nordamerika. Deras uppgifter var att ta hand om och märka boskap, samt leda dessa mellan betesmarker, sk. ”cattle drives”. Mot 1880‐talet gjorde urbaniseringen och invandringens påverkan i USA i samband med ökad infrastruktur samt köttindustrins och taggtrådens intåg kan vara de orsaker som gjorde slut på denna typ av leverne, och därmed också det klassiska cowboylivet.
Redan under cowboyens storhetsdagar började skönlitteratur, så kallade ”Pulp fiction” (billig skräplitteratur) och vilda västern‐shower som rodeos skapa bilden av cowboyen som en romantiserad amerikansk folkhjälte. (Slatta, R)
Massmedia har därefter hjälpt till att forma cowboyen efter den bilden. Cowboyen framställs ofta som en ridande revolverman iklädd hatt, revolver och boots, i gamla
nybyggarmiljöer som dammiga småstäder, rancher och steniga öppna slätter. Cowboyen och vad man kallar revolvermän är helt skilda saker, men man gör sällan skillnad på dessa i populärkulturen. Den historiska cowboyen var ofta beväpnad med mindre skjutvapen för att jaga bort djur som prärievargar, men eldstrider var sällsynt.
Cowboyens inflytande, speciellt i amerikansk populärkultur är enorm, och sedan filmen och televisionens intåg har bilden av cowboyen blivit en av de mest igenkända kulturella
ikonerna i världen.
En teori hävdar att cowboyens popularitet grundar sig i en nostalgisk återgång till det gamla och enkla nybyggarlivet och menar att cowboymyten får ett uppsving i tider där urbanisering och tekniken gör stora framsteg. Målningar av cowboyhjälten var populära, speciellt efter inbördeskriget då det uppstod flera konflikter mellan soldater och indianer.
Vid 1800‐talets slut var cowboytiden i princip över och då blev det istället populärt med biografier och folkhistorier som handlade om cowboys. Den stora cowboy‐vågen kom dock under 50‐ och 60‐talet då så kallade ”Western”‐filmer och tv‐serier upptog mycket tid på tv och bioduken. Westernfilmerna hade dock gjort intåg tidigare, bland annat redan 1903 med The Great Train Robbery, men det var under denna epok som genren slog igenom. Upplägget med den goda hjältelika amerikanska revolvermannen som besegrar de onda passade
mycket bra in på den amerikanska publiken under kalla kriget. (Slatta, R)
Filmerna kretsade kring teman som ära, uppoffring och godhet. Exempel på filmer från denna storhetstid är My Darling Clementine, Rio Bravo och The Searchers av och med kända namn som John Ford, Henry Fonda, John Wayne och Howard Hawks.
I dag ses många av dessa verk som barnsligt förenklade karikatyrer, där de goda
karaktärerna bar vita hattar och de onda bar svarta hattar. De anklagas ofta även för att vara sexistiska och rasistiska. Detta kan nog vara en av anledningarna till att elementet med indianer som fiende mer och mer försvunnit ur den moderna cowboy‐mytologin. Begreppet att leka cowboy och indian saknar relevans för flera av dagens ungdomar som inte växt upp med den tidiga versionen av mytologin, där indianen ofta framställs som antagonist.
Under slutet av den epoken var western‐genrern på stadig nedgång. Detta var dock inte fallet i Europa där Western var i allra högsta grad fortfarande exotiskt och spännande. En ny subgenre uppträdde då på scenen och kallades i folkmun ”spaghetti”‐westerns på grund av sin ofta italienska produktion. Ännu mindre sub‐genrer figurerade med mat‐nationalnamn som ”noodle”‐ (japanska), ”burrito”‐ (mexikanska, tex. Desperado), ”curry”‐ (indiska), och den svenska kortlivade ”lingon”‐western. Men den som är mest känd är de italienska westernfilmerna som oftast spelades in i Spanien på grund av mycket begränsad budget.
Dessa karaktäriserades av billiga produktioner men med mycket stilistiskt estetiskt bildberättande.
I kontrast till de tidigare westernfilmerna var dessa också mer minimalistiska, bland annat på grund av budgeten. De tidiga westernhjältarna var pompöst och stiligt klädda medan
spaghettiwestern‐hjältarna var mer spartanskt och enkelt klädda.
Den stora spaghettiwestern‐vågen slog igenom med Sergio Leones filmer A Fistful of dollars, For a few dollars more och The Good, The Bad and the Ugly. Då de bland annat glorifierade den rebelliska anti‐hjälten som protagonist samt avbildade vilda västern som en mer brutal, cynisk och orättvis plats än tidigare, ansågs de vara mörka våldshyllningar. Detta är
intressant i sig eftersom flera av dom hyllas som mästerverk i genren av dagens filmkritiker.
The Good, The Bad and The Ugly populariserade också den långa rockarna som klädesplagg till mainstream‐westernbilden.
Nästan alla som intresserat sig för vilda västern erkänner att intresset fötts genom de många filmerna med motiv från denna epok. Fast ju allvarligare man studerat epoken, desto mer reserverad blir man förstås mot många av dem. En del kan vara oerhört fina som filmiska verk men irriterar kännaren därför att de är så ohistoriska och felaktiga. (May, R.)
”Västerns lag”, en av de myter som Hollywood givit evigt liv och gick ut på privata man‐mot‐
man‐uppgörelser med revolvern i hand enligt en sträng och noga stadfast ritual.
I själva verket löd lagen ungefär så här: skjut ihjäl en obeväpnad person och det räknas som mord ‐ men om personen var beväpnad kan du förmodligen hävda att du handlat i
självförsvar, även om personen i fråga tittade åt andra hållet eller låg och sov när skottet
avlossades. Däremot fanns det alltid risk för att man kunde bli lynchad eller skjuten av den
dödes vänner. (May,s.10) I filmer ser man ofta den klassiska duellen på en dammig gata där
marklöpare rullar förbi för att symbolisera ödsligheten och där den som drar revolvern
fortast vinner och får leva en dag till.
Cowboyen är likaså en av de mest populära karaktärerna och återkommer ständigt i media.
Idag är filmerna mer subtila men det finns ofta en patriotisk grund i dem, som rotar sig i samma sociala faktorer som de från kalla kriget. Dessa grunder är om möjligt en aning mer märkbara i filmer som gjorts efter 9/11, då det finns ett motiv för amerikansk kultur att åter hävda sig mot omvärlden. Många westernfilmer spelar på idén att cowboyen är en utstött individ, efter sin tid i ett samhälle som utvecklas snabbare än cowboyen hinner med, och som längtar tillbaka till den svunna, enklare tiden. Detta kan även reflektera den tidiga westernfilmen som genre och de förenklade bilderna av den gamla västern som bara lever vidare på film. Självklart har det även gjorts westernfilmer som grundar sig i andra former och ideal som istället bara riktat sig på att bibehålla stämningen och miljöerna från den gamla västern.
3.4 Analys av ninjan
En av de karaktärer som mest färgats av sin roll i den moderna populärkulturen är ninjan.
Den klassiska bilden av en svartklädd lönnmördare med övernaturliga krafter finns idag i hundratals, om inte tusentals, olika verk, från litteratur och film till spel. För att undersöka den populärkulturella framställningen måste vi första undersöka de få kända fakta som finns om den historiska ninjan. En allmän uppfattning är att ninjan som krigarklass kom in till Japan från Kina. Detta i sig är sant i vissa aspekter. Det är sant att bland annat Sun Zi i sitt standardverk om krigskunskap, The Art of War, har ett helt kapitel tillägnat spionens vikt i samhället, både som politiskt instrument såväl som militäriskt. Det är troligt att denna bok kom in i japan under en av de stora kulturella absorbtionerna som japan med jämna mellanrum har företagit sig. I stort sett har den japanska kulturen sitt ursprung i den
kinesiska. Det kan mycket väl också vara så att Sun Zi’s skrifter kommit till japan indirekt via andra skrifter som baserats på Sun Zi’s lärdomar. En annat ursprung för ninjamyten sägs vara folksagan om prins Yamato, som visar vissa färdigheter som list och smidighet som senare kom att associeras med ninjan.
(http://www.illuminatedlantern.com/cinema/archives/ninja.php)
Enligt organisationen Bujinkan beskrivs ninjan som en individ som har insikt och uthållighet, som förfinat sig mental och fysiskt och som hellre löser konflikter utan våld. (Hatsumi, M.) Det som gör ninjan så svår att undersöka är främst bristen på befintliga källor, och
tveksamheten kring de resterande källor som finns. Dessutom var ninjorna verksamma i en vidskeplig tid där myter spreds snabbt, vilket inte förenklas av teorin om att ninjorna förmodligen medvetet spred felaktig information om sig själva för att förvirra sina
motståndare, samt att de eventuella lyckade uppdrag som ninjorna teoretiskt skulle utfört, skulle ju inte nämnas i några källor eftersom de utförts i hemlighet och därmed utan vittnen.
Detta i sig är inte heller fastställt, men det stämmer så väl in i hur ninjan förväntas agera enligt de intryck vi fått av den populärkulturella bilden av ninjan.
Det slutar med en slags cirkulär argumentation som i dagsläget är svår att utreda.
Ninjan nämns för första gången i skrift i Taiheiki, ett japanskt epos, skriven omkring år 1360, där det skrivs om ett band av ninjor som upptäcks under en räd och avrättas.
(http://www.illuminatedlantern.com/cinema/archives/ninja.php)
Åter igen, hade ninjorna lyckats med sitt uppdrag hade de förmodligen inte nämnts i denna skrift. Efter detta skrivs det om ninjor i olika historiska och skönlitterära verk från den tiden.
Det är inte förrän under det stora inbördeskriget, även populärt kallat Sengoku Jidai (1467‐
1603), som ninja‐aktiviteterna markant börjar omnämnas i historiska dokument. Främst som spioner och lejda mördare åt de tre stora parterna i kriget, Tokugawa Ieasu, Oda
Nobunaga och Toyotomi Hideyoshi. Detta i en frekvens som inte skulle överträffas förrän det
som brukar kallas ”ninja‐boomen” på 1980 och 90‐talet. De fungerade som spioner på
slagfältet, men som mördare har de enligt historiska källor varit tämligen misslyckade.
(http://www.illuminatedlantern.com/cinema/archives/ninja.php)
Men återigen, i dessa historier vi hör och läser så handlar det om ninjor som blivit upptäckta och därmed kanske inte de bästa i sitt yrke. I en kultur där mästarna inte syns och endast de misslyckade upptäcks blir det förödande på ryktet. Och vi kan endast föreställa oss hur många lyckade uppdrag som kan ha gått historieskrivarna förbi.
När man läser om ninjorna i dessa skrifter kommer de oftast från Iga och Koga‐provinserna i nuvarande Mie där ninjan anses ha sitt ursprung. Och i och med att ninjorna saknade
lojalitet till någon daimyo, krigsherre och arbetade för pengar sågs de med väldigt olika ögon av regenterna. Oda Nobunaga såg ninjorna som ett hot och utförde 1581 en förödande expedition igenom Iga och krossade ninjaklanen där. Tokugawa däremot såg ninjan som en tillgång och lejde in Koga‐ninjor som en del i sin militära styrka. De deltog i slaget om Sekigahara, som anses vara det slutgiltiga slaget för krigsperioden. Men utmärkte sig inte nämnvärt i stridsinsatsen. Detta samarbete pågick åtminstone till 1638 under slaget mot den kristna daimyon under Shimabara‐upproret på Kyushu. Efter det tar stridigheterna slut och fred utbryter i hela landet i över hundra år. Ninjan som militärt använt vapen försvinner och syns numera endast som lärare i ett gäng skolor för kampsport. Officiellt är deras roll över.
Under Edo‐periodens tysta fredstid blomstrar olika konstformer och bland dramatiska historier, pjäser och målningar får ninjan en plats som en mytisk varelse som kan konsten att gömma sig och mörda människor och den enda förklaringen till den redan då historiska ninjans förmågor är att magi måste vara inblandad.
En förklaring till ninjans mystik är att de ofta förknippas med munkar, främst de vandrande Shinto‐buddhistiska asketerna, yamabushi, som ofta tog långa bergiga pilgrimsfärder i hopp om frälsning och hade bland annat de bergiga Iga och Koga‐provinserna som mål. Många yamabushi studerade även olika kamparter och sägs ibland även ha studerat ninjutsu.
Dessutom sägs ninjor ha förklätt sig som yamabushi på olika uppdrag, vilket späder på myten ännu mer. Flera historiska figurer som tog längre vandringar under denna tid sägs ibland vara ninjor.
När ninja‐myten tog sig in i teaterpjäserna såg man ett problem i vad ninjorna skulle bära för kläder, då ingen egentligen sett en ninja.
På kabuki‐teatrar arbetar det under föreställningens gång folk i bakgrunden. Dessa kallas för kurogo och de bär svarta pyjamas‐liknande dräkter för att smälta in mot den svarta
bakgrunden, så att publiken lättare ska dra uppmärksamheten bort från dem.
Ninjans klassiska svarta dräkt, som ger lite skydd och fångar all uppmärksamhet överallt
förutom framför en svart bakgrund härstammar alltså från kabuki‐teatern. Det är liten chans
att ninjan skulle använt en sådan dräkt i verkligheten men för teater passade den perfekt,
och har därefter använts i princip i alla verk om ninjor som självklar attiralj sedan dess, hur
autentiska dessa verk än försöker vara.
(http://www.illuminatedlantern.com/cinema/archives/ninja.php)
Ninjan flyttade därför från slagfältet till fantasin. Många skolor lever kvar som fortfarande lär ut ninjutsu, flera av dem är mer eller mindre tvivelaktiga. Många klaners hemliga skrifter började spridas tills de inte var hemliga längre, där strategier och utrustning beskrivs och dessa böcker är grunden till vad vi vet om ninjan idag.
Men här tar moderna populärkulturen över. Under 50‐ och 60‐talet i Japan blev ninjorna populära karaktärer i film, TV, böcker och tidningar. Filmserien Shinobi no Mono, en av de första stora japanska ninjafilmserierna, är ett känt exempel på detta. Men i västvärlden gjorde ninjan för många sitt första intryck genom Bond‐filmen You only live twice med dess fantasifulla beskrivning av den tidens ninjor som en slags japansk motsvarighet till
storbritanniens MI6. Ian Fleming besökte Japan när han gjorde research för att skriva boken, och befann sig där under den japanska ninjaboomen, vilket troligen är en stor del av hans intresse för karaktärerna. Manuset till filmatiseringen av filmen skrevs av
barnboksförfattaren Roald Dahl, som troligen medförde ytterligare spänning till ninja‐temat.
Under 70‐talet var kampsport populärt i filmer och TV‐serier i västvärlden, ett av de
kändaste namnen från den tiden är Bruce Lee, och västvärlden fortsatte därför bombarderas av filmer och serier från bortre Asien. När ordet ninja sedan slog igenom stort gjordes ett flertal filmer för att exploatera det nyvunna globala intresset. Och flera filmer från Hong Kong som hade liten till ingen japansk anknytning alls döptes om och släpptes för amerikansk marknad.
1981 släpptes filmen Enter the Ninja, som är ett typexempel på framställningen av ninjan, och efter det sattes den stora ninjaboomen igång, först i USA och sedan i övriga västvärlden.
Under hela 80‐talet släpptes en mångfald lågbudgetfilmer om ninjor, bla American Ninja och Ninja Mission Dessa spreds enkelt mycket tack vare videons intåg, och efter det kom
serietidningar, tv‐spel som Ninja Gaiden och Shadow Warrior, leksaker och tecknade tv‐
serier.
Ninjan framställs oftast som en svartklädd, maskerad ”skuggkrigare”, mycket ofta med överdrivna fantastiska egenskaper. Inte sällan är ninjan en ensam lönnmördare, ofta med övernaturliga krafter som att gå på vatten, spruta eld och övermänsklig snabbhet, nästan alltid med de klassiska ninja‐attiraljerna bestående i änterhake, rökbomber och vapen som svärd och shurikens (kaststjärnor).
Det händer att antagonistiska ninjor som anfaller i grupp framställs som klumpiga och enkelt besegras av protagonisten. Detta har sarkastiskt fått namnet ”Inverse Ninja Law” och menar att ninjor blir sämre när de slåss i grupper. Sedan mitten på 90‐talet har ninjamyten förlorat sin publik inom actionfilm‐världen men har istället nått popularitet i tecknade serier som Ninja Scroll och Teenage Mutant Ninja Turtles. Idag lever ninjamyten vidare bla via manga och anime, japanska tecknade serier respektive animerade tv‐serier eller filmer, som Naruto.
Det finns även filmer som Shinobi‐ Heart under Blade som tydligt inspirerats av anime.
Ninjan har en omfattande roll i många Internetmemes, spel, communites, dvs. mötesplatser på internet, och podcasts, videodagböcker på Internet, som Ask a ninja.
(http://askaninja.com/)
På senare tid parodieras ofta den bilden av ninjan som var populär under 80‐talet, ofta genom att överdriva deras redan fantastiska egenskaper till en skrattretande nivå. I andra fall har man tagit korn från den klassiska framställningen men ändå tagit ett steg ifrån den.
Till exempel så har man retroaktivt gjort superhjälten Batman till en person som har vissa färdigheter och verktyg hämtade från ninjamytologin, men på senare år, i samband med filmen Batman Begins. Ninjorna var nämligen relativt okända inom populärkulturen när Batman introducerades 1939.
Ett annat exempel är Naruto, där de flesta av karaktärerna i serien är ninjor, men där få av
dessa har det klassiska ninjamanéret eller den karaktärsenliga svarta dräkten. Man har
därmed avdramatiserat eller ”avikoniserat” ninjan en aning och gjort karaktären mer
alldaglig.
3.5 Analys av piraten
Sjörövare har funnits över hela världen i alla tider, sedan de första sjöfarkosterna, men den bilden man ofta får och associerar till när man pratar om sjörövare är den klassiska
västindiska piraten som vanligtvis porträtteras i massmedia. Piraternas storhetstid var under kolonisationen av Västindien och pågick från1500‐ till 1700‐talet, och piraterna var ofta deserterade sjömän från någon av de många flottor som krigade om kontroll i
Karibien.(Cordingly)
Den stereotypa piraten beskrivs ofta glamoröst som en utstött äventyrare som plundrar handelskepp och letar nedgrävda skatter. Piraten i populärkulturen är ofta amputerad, vanligast är kaptenen, och har då träben eller en krok till hand. Det finns ofta en förkärlek för rom och rikedomar. Det är vanligt att han är iklädd trekornshatt, och ögonlapp samt att han har en tam papegoja eller apa. Den bilden är mycket hämtad från Robert Louis Stevensons äventyrsroman Skattkammarön från 1883, som vidare inspirerat pjäserna och böckerna om Peter Pan, samt en rad matinéfilmer och böcker som var populära i början på 1900‐talet.
1950 filmatiserades Skattkammarön och det är den film, mycket på grund av Robert
Newtons agerande och uppträdande som Long John Silver, som har influerat framställningen av piraten mest i populärkulturen. Pirater kan framställas som goda, och är då romantiska äventyrssökare som motsäger sig den imperialistiska byråkratin. De representerar ofta en sorts frihet. De kan också framställas som onda, och är då korrupta, giriga och hänsynslösa.
Ett flertal filmer och tv‐serier har gjorts med pirater sedan matinétiden, bla Cutthroat Island, Pirater på mörkt vatten och mangan/animen One Piece, men genren fick ett riktigt uppsving 2003 med äventyrsfilmen Pirates of the Caribbean: Curse of the Black Pearl, baserad på attraktionen med samma namn på Disneyland. Pirates of the Caribbean är enligt många en modern klassiker, som hämtat mycket inspiration från de gamla matinéfilmerna.
Ett flertal subkulturer med pirater har dock funnits sedan matinefilmernas dagar, bla via leksaker, onlinecommunitys och musik. Monkey Island‐spelen, som utspelar sig i piratmiljöer med ett humoristisk anslag, har även en stark beundrarskara sedan första titeln 1990.
Likt ninjan har även piraten ofta utsatts för parodi, och egenskaperna och symboliken som förknippas med den västindiska piraten tas ofta även här till skrattretande nivåer.
Under senare år har en online‐debatt uppstått, ”Pirates vs. Ninjas” som ställer sig frågan vem som skulle vinna i ett slagsmål, en sjörövare eller en ninja. Detta startade som en Internet‐
meme men spred sig senare till andra medier, bla på klädesplagg och genom independent‐
filmer. Den australienska spel‐ och animekonventionen AvCon hade ”Pirates vs Ninjas” som tema 2006 där besökarna fick delas upp i läger och genom olika tävlingar skulle ett
avgörande nås. Ninjorna fick marginellt mer poäng, men Cowboys valdes skämtsamt som
vinnare. (http://www.avcon.org.au/site/ )
Memen har på senare tid även blivit en populär applikation på Facebook, samt i
animekretsar där piratanimen One Piece och ninjaanimen Naruto är två av de mest populära serierna. År 2008 sprids memen vidare då spelet Pirates vs Ninjas: Dodgeball släpps för Xbox Live.
3.5.1 Vikingen
Populärkulturen är inte uteslutet formad av senare århundradets massmedia; vikingarna, de skandinaviska sjöfararna, framställdes redan under sin storhetstid som våldsamma blodtörstiga barbarer (http://www.bbc.co.uk/history/ancient/vikings/revival_01.shtml) trots att vikingarna var tekniskt avancerade, bl.a. inom skeppsbygge, och ofta handelsmän.
(http://news.nationalgeographic.com/news/2004/02/0217_040217_vikings.html), (Pendlesonn)
Detta är det fortfarande bilden av vikingarna som krigiska plundrare som folk än idag, till exempel i södra och östra Europa har.
Vikingarna fick dock en popularitet under nationalromantiken, mycket tack vare Götiska förbundet, som påstod att vikingen var något av en idealistisk urnordisk hjältefigur. Många av vikingamyterna härstammar härifrån, b.la den populära bilden av behornade eller bevingade hjälmar, som mest troligt var en blanding av intryck från romersk‐grekiska gudasagor och ceremoniella hjälmar från bronsåldern som ofta var dekorerade med dylikt, för att på så sätt visa vikingarna som upphöjd och fantastisk.
(http://www.straightdope.com/mailbag/mhornedhelmet.html)
Det är dock en bild av vikingarna från denna tid som via populärkulturen lever kvar, särskilt inom extrema former av nationalism, där bilden av vikingen som en stark, arisk sagofigur (Graham‐Campbell) är omåttligt populär och ofta används aggressivt i vissa sammanhang för att rättfärdiga en främlingsfientlighet. Detta är bara ett exempel på hur populärkulturen skapar en förvrängd bild av verkligheten som vi accepterar och tar som reell.
Vikingen är idag en etablerad figur inom litteratur och film, och både den blodtörstige, brutale vikingen och den hjältelika, starka vikingahjälten figurerar i olika sammanhang. Till exempel den populära serien Hägar the Horrible (Hagbard i Sverige) om en viking som fastän han lever ett liv av plundrande och krig så framställts han som en alldaglig soffpotatis.
(http://www.kingfeatures.com/features/comics/hagar/about.htm)
I filmen Pathfinder så framställs istället vikingaskaran som ren ondska, klädda i metall och
benrester så mördar de och skövlar allt i deras väg.
4 Diskussion
Med denna undersökning har vi berört populärkulturen genom att göra analyser på några välkända populärkulturella karaktärer. Ämnet är dock mycket stort och vi har fått avgränsa oss relativt mycket för att hålla en snäv, relevant dokumentation. Vi har även undvikit en för djugående analys av historien för att istället fokusera på den mediala delen. En historisk bakgrund kände vi dock var nödvändig för att kunna följa de skeden som efterföljt de historiska ”originalen”. Ämnet är stort och teorierna som finns är många, dessutom bristfälliga på många punkter. Vi har dock försökt att hålla god källkritik samtidigt som vi fokuserat på en mer allmän bild hellre än att försumma de källor som faktiskt finns.
Vi har plockat en teoretisk bakgrund från diverse litteratur och webb‐artiklar för att sedan analysera en rad verk som har haft inverkan på den vidare framställningen. Den visuella sammanställningen var från början tänkt att vara en dokumenterade, nedkortad version av rapporten men blev senare mer inriktad som en bilaga till rapporten. Vi har stött på ett fåtal problem, och vi tycker att det överlag har gått bra att nå det mål vi satt upp. Allt som allt så tycker vi att arbetet som är genomfört är av godtycklig nivå för ett C‐arbete.
4.1 Slutsatser
Syftet med denna studie var att undersöka hur populärkulturen verkar i framställningen av historiska karaktärer, främst via massmedia, och vilka faktorer som påverkar detta och resulterar i förändring. Populärkulturen är påverkad av trender och omvärldens mentalitet, och de är dessa förändringar som i stora drag bidragit till att förvränga bilden av dessa människor och forma dessa till de populära ikoner de är idag. Man kan lite förenklat säga att det är människor som genom trender och förändringar i tex. samhället påverkar
populärkulturen, och populärkulturen i sin tur, som i och utanför massmedia, påverkar stora grupper av människor.
I många av fallen är det något enstaka litterärt eller filmiskt verk som utgör en sorts grund för vad som i dess samtid är populärt, och därefter en rad verk efter dessa som bygger vidare på denna grund, ofta i ett vinstintresse, och hjälper till att förstärka den framställningen. De verk som då och då omdefinierar eller förnyar bilden är ofta påverkade av yttre faktorer som kan vara kulturella, sociala, ekonomiska eller rent politiska. Det behöver inte heller vara stora eller plötsliga förändringar.
I alla dessa fall är det den populärkulturella bilden som uppfattas som tack vare en ständig efterhärmning och memebildning ses som en standardiserad bild, även om vi i många fall vet att det är en bild som är romantiserad, överdriven och förvrängd, så är det den
framställningen som är omtyckt och lever vidare.
4.2 förslag på vidare forskning
Vi tror att liknande undersökningar tål att upprepas med jämna mellanrum för att ge
fortgående rapporter på hur våra så kallade populärikoner framställs jämfört med vad vi vet historiskt sett. Detta inte bara som en pågående kritik utan desto mer som en kommentar och historiehållning för framtida forskare och de lekmän som populärkulturen riktar sig mot.
Vidare rekommenderas en studie att undersöka de sociala/kulturella och psykologiska
faktorer som spelar in när vi denna sortens bilder och budskap exponeras för oss och hur det
mänskliga psyket tar åt sig och påverkas av detta , i kontrast med vår undersökning som mer
undersöker hur själva framställningen sker. Vi hoppas även att det sker en förändring med
fortsatta vetenskapliga utredningar inom populärkulturen. Det är ett område där få forskare
idag verkar se ett behov av utforskning men i framtiden hoppas vi att studier i området finns
allt mer tillgängligt för intresserade.
Källförteckning
Litteratur:
Pendlesonn, KRG. (1981) The Vikings.
London, Albany Books i samarbete med Uppsala, Förlagshuset Fyris AB.
Steinsland,G. (1998) Menneske og makter i vikingenes verden.
Stockholm, Ordfront förlag.
Graham‐Campbell, J. (1980) The Vikings.
London, British Museum Publications Ltd.
Wallén, G. (1996) Vetenskapsteori och forskningsmetodik.
Lund, Studentlitteratur.
Patel,R. (2003) Forskningsmetodikens grunder.
Lund, Studentlitteratur.
Dr. Hatsumi, M. (1988) Grandmaster’s Book of Ninja Training.
Chicago, Contemporary Books
Dr. Hatsumi, M. (1988) Essence of ninjutsu.
Chicago, Contemporary Books
Dr. Hatsumi, M. (2004) The way of the Ninja.
Tokyo. Kodansha International Ltd.
May, R. (1978) Vilda västern – legend och verklighet.
London, The Hamlyn Publishing Group Ltd.
Slatta, R. (2006) Cowboy: the illustrated history.
New York, Sterling Publishing Co Cordingly, D. (1996) Pirates.
London, Salamander Books Ltd
Ulla Carlsson (redaktör)(1997) Forskning om populärkulturen.
Kungälv. Goterna.
Richard Dawkins (1976) The Selfish Gene.
New York, St Ives plc. Clays Ltd
Stevenson, R. (1993) Skattkammarön.
Stockholm, Norstedt
Uppsatser:
Bodén, J., Lind, D. (LTU, 2005) Skateboardkonst – en konstform?
Webdokument:
http://www.straightdope.com/mailbag/mhornedhelmet.html 2008‐04‐24
http://news.nationalgeographic.com/news/2004/02/0217_040217_vikings.html 2008‐04‐24 http://nomuzak.co.uk/dumbing_down.html 2008‐05‐20
http://www.illuminatedlantern.com/cinema/archives/ninja.php 2008‐05‐01 http://youtube.com/watch?v=eBGIQ7ZuuiU 2008‐05‐20
http://allyourbase.planettribes.gamespy.com/ 2008‐05‐20 http://www.wikipedia.org/ 2008‐05‐26
http://www.avcon.org.au/site/ 2008‐05‐26 http://askaninja.com/ 2008‐05‐26
http://www.kingfeatures.com/features/comics/hagar/about.htm 2008‐05‐27 http://www.piratesvsninjas.com/ 2008‐06‐01
http://www.the‐forum.com/books/images/ww756.jpg 2008‐06‐01 http://tinyurl.com/5scfjl 2008‐06‐01
http://www.behindthemask.org/shows/catmountain.html 2008‐06‐01 http://tinyurl.com/6bqf9y 2008‐06‐01
http://ts10.gazettelive.co.uk/pathfinder.jpg 2008‐06‐01 http://tylerzander.com/camp/index.php?paged=2 2008‐06‐01 http://www.bonaventure.org.uk/ed/language.htm 2008‐06‐01 http://tinyurl.com/6emseg 2008‐06.01
http://www.monstersandcritics.com/dvd/reviews/article_1273419.php 2008‐06‐01
Övrigt:
Treasure Island, movie (1950) Walt Disney, UK/USA Cutthroat Island, movie (1995) MGM, USA
Pirates of the Caribbean: Curse of the Black Pearl, movie (2003) Walt Disney, USA Shinobi no Mono, movie (1962) Daiei films, Japan
Ninja Scroll, movie (1993) Body Taing , Japan
My Darling Clementine, movie (1946) 20
thCentury Fox, USA Rio Bravo, movie (1959) Warner Bros, USA
The Searchers, movie (1956) Warner Bros, USA
The Great Train Robbery, movie (1903) Edison, USA
Desperado, movie (1995) Columbia TriStar,USA
A fistful of dollars, movie (1964) United Artists, Italy
For a few dollars more, movie (1965) United Artists, Italy
The Good, The Bad and the Ugly, movie (1966) United Artists, Italy Enter the Ninja, movie (1981) MGM, USA
Batman Begins, movie (2005) Warner Bros. Pictures, USA Pathfinder, movie (2007) 20
thCentury Fox, USA
Peter Pan, movie (1953) Walt Disney, USA
Shinobi‐ Heart under Blade, movie (2005) Shochiku, Japan One Piece, series (1999) Toei, Japan
Naruto, series (2002) Studio Pierrot, Japan
Teenage Mutant Ninja Turtles, series (1987) Murakami‐Wolf‐Swenson, USA The Pirates of Dark water, series (1991) Hanna‐Barbera, USA
Curse of Monkey Island, game (1997) LucasArts, USA Ninja Gaiden, game (1988) Tecmo, Japan
Shadow Warrior, game (1997) 3DRealms, GT Interactive, USA
Bilaga 1 – Bildexempel
Vilda västern‐litteratur från början 1900‐talet.
http://www.the‐forum.com/books/images/ww756.jpg
Clint Eastwood medverkade I flera spaghettiwesterns.
http://tinyurl.com/5scfjl
Klassiskt exempel på hur en ninja framställs.
http://tinyurl.com/6bqf9y
En kurogo från pjäsen Kattberget efter en japansk folksaga
framförd av Behind The Mask Theatre (2003)