Grov kvinnofridskränkning i 4:4 a BrB: - om möjligheten att beakta kvinnans hela situation

(1)

Vårterminen 2020

Examensarbete i straffrätt 30 högskolepoäng

Grov kvinnofridskränkning i 4:4 a BrB

- om möjligheten att beakta kvinnans hela situation

Gross violation of a woman’s integrity in Chapter 4 section 4 a of the Swedish Penal Code

- regarding the possibility to take into account the woman’s entire situation

Författare: Matilda Frisk

Handledare: Malou Andersson

(2)

(3)

Innehållsförteckning

FÖRKORTNINGAR ... 5

1 INLEDNING ... 7

1.1 ^B^AKGRUND ... 7

1.2 ^SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 8

1.3 ^METOD OCH ANDRA KUNSKAPSOMRÅDEN ... 9

1.3.1 Rättsdogmatisk metod ... 9

1.3.2 Fri argumentation ... 9

1.3.3 Andra kunskapsområden ... 11

1.4 ^MATERIAL OCH BEGREPP ... 11

1.5 ^AVGRÄNSNING OCH DISPOSITION ... 12

2 STRAFFRÄTTEN OCH JÄMSTÄLLDHET ... 14

2.1 ^STRAFFRÄTTENS UTGÅNGSPUNKTER ... 14

2.2 ^KRIMINALISERING SOM EN JÄMSTÄLLDHETSÅTGÄRD ... 15

2.3 ^KONTEXTEN I STRAFFRÄTTEN ... 16

2.4 ^AVSLUTANDE KOMMENTAR ... 17

3 MÄNS VÅLD MOT KVINNOR ... 18

3.1 ^ETT GLOBALT PROBLEM ... 18

3.2 ^MÄNS VÅLD MOT KVINNOR I NÄRA RELATION ... 19

3.3 ^EN FÖRÄNDRAD FÖRSTÅELSE AV VÅLDET ... 20

3.4 ^VÅLDETS NORMALISERINGSPROCESS ... 21

4 BAKGRUNDEN TILL BROTTET ... 25

4.1 ¹⁹⁹³ ÅRS KOMMITTÉDIREKTIV ... 25

4.2 ^KVINNOVÅLDSKOMMISSIONENS FÖRSLAG ... 26

4.2.1 Kommissionens utgångspunkter ... 26

4.2.2 Kommissionens författningsförslag och motiven bakom ... 27

5 BROTTET GROV KVINNOFRIDSKRÄNKNING ... 30

5.1 ^MOTIVEN BAKOM BESTÄMMELSENS SLUTGILTIGA UTFORMNING ... 30

5.1.1 Utgångspunkter ... 30

5.1.2 Förändringar med utgångspunkt i legalitetsprincipens krav ... 31

5.1.3 En brottsenhet ... 32

5.2 ^BROTTETS KONSTRUKTION OCH FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR ANSVAR ... 32

5.3 ^BROTTSKATALOGEN ... 34

5.4 ^FRIDSKRÄNKNINGSREKVISITEN ... 35

5.4.1 Inledande ord ... 35

5.4.2 Led i en upprepad kränkning ... 36

5.4.3 Ägnade att allvarligt skada personens självkänsla ... 37

6 UTGÅNGSPUNKT I SEPARATA BROTTSLIGA GÄRNINGAR ... 39

6.1 ^INLEDANDE ORD ... 39

6.2 ^FLERA BROTTSLIGA GÄRNINGAR ... 40

6.2.1 ”Rätt” gärningar ... 40

6.2.2 Individualisering och precisering ... 41

6.3 ^ANDRA FÖR VÅLDET KARAKTÄRISTISKA BETEENDEN ... 42

6.3.1 Inledning ... 42

6.3.2 Förolämpning ... 43

6.3.3 Olika former av psykisk misshandel och kontrollerande beteenden ... 45

(4)

7 FRIDKRÄNKNINGSREKVISITEN ... 49

7.2 ^LED I EN UPPREPAD KRÄNKNING ... 50

7.2.2 Gärningarnas karaktär ... 51

7.2.3 Gärningarnas tidsmässiga samband ... 55

7.2.4 Avslutande kommentar ... 57

7.3 ^”ÄGNAT ATT ALLVARLIGT SKADA PERSONENS SJÄLVKÄNSLA” ... 58

7.3.2 ”Allvarligt” – en kvalificering ... 59

7.3.3 Utrymme att beakta icke-kriminaliserade gärningar och kringliggande omständigheter ... 59

7.4 ^MÅLSÄTTNINGEN ATT MARKERA DET SÄRSKILT STRAFFVÄRDA ... 62

7.4.2 Upprepad brottslighet bestående av lindrigare gärningar ... 63

7.5 ^DEN KONTEXTUELLA BEDÖMNINGEN ... 69

7.5.2 Vilken kontext och vilken kvinna? ... 70

7.5.3 Kvinnan som medagerande ... 72

8 ANALYS ... 78

8.2 ^R^EKVISITET^”LED I EN UPPREPAD KRÄNKNING” OCH DET ABSTRAKTA STRAFFVÄRDET 79 8.3 ^EN DYNAMISK KONTEXTUELL BEDÖMNING ... 81

9 AVSLUTANDE ORD ... 83

KÄLL – OCH LITTERATURFÖRTECKNING ... 84

OFFENTLIGA TRYCK ... 84

RÄTTSFALL ... 84

RAPPORTER ... 85

LITTERATUR ... 85

INTERNETKÄLLOR ... 87

(5)

Förkortningar

BrB Brottsbalken (1962:700) Brå. Brottsförebyggande rådet Dir. Direktiv

HD Högsta Domstolen

FN Förenta Nationerna NJA Nytt Juridiskt Arkiv

NTU Nationella trygghetsundersökning Prop. Proposition

RH Vägledande avgörande från hovrätt

Roks Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige SOU Statens offentliga utredningar

WHO World Health Organization

(6)

(7)

1 Inledning

1.1 Bakgrund

Mäns våld mot kvinnor är ett världsomspännande samhällsproblem som finns i alla samhällsskikt och kulturer. Enligt Förenta nationernas (FN) deklaration om avskaffandet av mäns våld mot kvinnor omfattar begreppet mäns våld mot kvinnor fysiskt, psykiskt och sexuellt våld.¹ Något som skiljer mäns våld mot kvinnor från annat våld mot person är att det i stor utsträckning sker i de nära relationerna. När det kommer till relationen till gärningsmannen är statistiken spegelvänd i en jämförelse mellan misshandel mot män och misshandel mot kvinnor. Mannen blir i störst utsträckning slagen av en okänd gärningsman medan kvinnan i störst utsträckning blir slagen av en närstående. Av de som uppgav att de blivit utsatta för misshandel i den Nationella trygghetsundersökningen för år 2016 uppgav 40 % av kvinnorna att deras gärningsman var en närstående person medan endast 3 % av männen uppgav det samma.²

Idag, till skillnad från hur man sett på våldet historiskt, ses mäns våld mot kvinnor som ett resultat av en ojämn maktbalans mellan könen och som en upprätthållande fak- tor för denna könsmaktsordning. Bekämpandet av mäns våld mot kvinnor har därför blivit en fråga om jämställdhet.³ Utöver denna strukturella syn på våldet som ett jämställdhetsproblem har det även, inom våldsforskningen, utvecklats en förståelse för våldets mekanismer utifrån strukturella förklaringsmodeller där föreställningar om mannens överordning och kvinnan underordning utgör grunden. Våldets normaliseringsprocess är en sådan förklaringsmodell som beskriver våldet som en nedbrytande process bestående av våld, såväl fysiskt som psykiskt, och av makt och kontroll.⁴

Det är mot denna bakgrund och förståelse av våldet som brottet grov kvinnofridskränkning i 4:4 a st. 2 Brottsbalken (1962:700) (BrB) stiftades. Brottet är ett resultat av ett lagstiftningsarbete som fick namnet Kvinnofrid⁵, som initierades för att bekämpa våldet mot kvinnor.⁶ En i förarbetena uttrycklig målsättning med lagstiftning

1 FN:s deklaration om avskaffandet av mäns våld mot kvinnor, 1993.

2Nationella trygghetsundersökningen (NTU) 2017 rapport 2018:1, s. 101.

3 Lundgren, Våldets normaliseringsprocess och andra våldsförståelser, 2012, s. 76.

4 Lundgren, 2012, s.27ff. Se även SOU 1995:60 Kvinnofrid, s. 102.

5 SOU 1995:60 Kvinnofrid, Prop. 1997/97:55 Kvinnofrid.

6 Dir. 1993:88 Kommissionen om våld mot kvinnor.

(8)

var att ytterligare markera allvaret i sådan brottslighet som sammantaget präglas av att den är avsedd att systematiskt kränka en närstående.⁷

Det lagstiftningsarbete som låg till grund för bestämmelsen särskiljer sig i och med att det fanns ett uttalat kvinnoperspektiv. I motiven till bestämmelsen beskrevs mäns våld mot kvinnor som ett jämställdhetsproblem och att åtgärder, för att förhindra och bekämpa detta våld, måste ta sin utgångspunkt i den utsatta kvinnans perspektiv.

Vidare skulle det beaktas att denna typ av brottslighet i högre utsträckning än andra våldsbrott begås i hemmet av en man mot en kvinna som han har en nära relation till.

En central utgångspunkt i motiven var således att utgå från kvinnans situation med en förståelse för den särskilda kontext inom vilket våldet sker, samt att få till stånd en helhetsbedömning av den utsatta kvinnans situation.⁸

Utöver brottets tydligt rättspolitiska utgångspunkt särskiljer sig brottet även på grund av dess egenartade konstruktion. Brottet är uppbyggt av en avgränsad brottskatalog och två särskilda fridskränkningsrekvisit. Utöver det har brottet en förutbestämd förövare och ett förutbestämt offer i den bemärkelsen att det enbart är en man som kan begå grov kvinnofridskränkning mot en kvinna som denne är eller har varit gift eller sambor med. Utsätter mannen kvinnan för flera av katalogens brottsliga gärningar kan dessa separata brott genom de särskilda rekvisiten omvandlas till ett fridskränkningsbrott.⁹ Det är således inom denna konstruktion som målsättningarna att markera allvaret i brottslighet som systematiskt bryter ner en närstående och få till stånd en helhetsbedömning av kvinnan situation ska förverkligas.

1.2 Syfte och frågeställningar

Det övergripande syftet med denna uppsats är att analysera hur brottet grov kvinnofridskränkning skapar möjligheten att beakta den utsatta kvinnans hela situation och var i bestämmelsen i 4:4 a BrB detta får betydelse. Som framgått ovan hade bestämmelsen till syfte att ytterligare markera allvaret i den typ av brottslighet som kvinnan utsätts för och få till stånd en helhetsbedömning av kvinnans utsatta situation.

Ett för uppsatsen mer preciserat syfte är att diskutera dessa målsättningar. I min analys och diskussion av målsättningarna kommer jag att analysera följande delfrågor:

7 Prop. 1997/98:55, s. 78.

8 A.prop. s. 21f och s. 78.

9 Se ordalydelsen 4:4 a st. 2 BrB

(9)

- Hur tolkningen av vilka gärningar som krävs för att brottsligheten ska bedömas som grov kvinnofridskränkning förhåller sig till syftet att markera allvaret i brottsligheten och beakta den särskild kontext som kvinnan befinner sig i.

- Vilka aspekter som kan, utifrån konstruktionen, påverka den kontextuella bedömningen i olika riktningar när det gäller frågan om antal gärningar, upprepad kränkning och att gärningarna ska vara ägnade att allvarligt skada självkänslan.

1.3 Metod och andra kunskapsområden 1.3.1 Rättsdogmatisk metod

I min analys och diskussion av ovan angivna syfte och frågeställningar tillämpar jag en rättsdogmatisk metod. Den rättsdogmatiska metoden kan förenklat sägas innebära ett fastställande av gällande rätt genom tolkning och analys av rättskällorna.¹⁰ Med andra ord förklaras metoden som att en rättslig fråga besvaras genom att undersöka och analysera rättskällorna.¹¹ Utgångspunkter för den rättsdogmatiska metoden är således de allmänt accepterade rättskällorna såsom lagstiftning, praxis, förarbeten och doktrin.¹² Rättskällorna har ett hierarkiskt förhållande där lag- och författningstext har högst ställning, därefter har förarbeten och praxis en särskild ställning medan doktrin är av lägre dignitet.¹³

I och med att denna uppsats har till syfte att diskutera möjligheten att beakta kontexten kvinnan befinner sig i och mer precist de målsättningar om att markera allvaret i den brottslighet hon utsätts för och få till stånd en helhetsbedömning av hennes situation får förarbetena, där dessa syften kommer till uttryck, en särskild betydelse för utredningen.

1.3.2 Fri argumentation

Inom den rättsdogmatiska metoden är det möjligt att använda sig av olika typer av juridisk argumentation. Den juridiska argumentationen kan delas upp i bunden och fri argumentation, där den bundna argumentationen är ett strikt iakttagande av rättskällorna

10 Alexius Borgström, Juridik och rättsvetenskap i socialt arbete, 2009, s. 20.

11 Kleineman, Juridisk metodlära, 2018, s. 21.

12 A.a. s. 21.

13 Bernitz, Finna rätt: juristens källmaterial och arbetsmetoder, 2017, s. 31ff.

(10)

medan den fria argumentationen är bredare och tillåter beaktande av flera faktorer.¹⁴ Vilken typ av argumentation som är lämplig avgörs med utgångspunkt i den aktuella rättsregelns karaktär. Kleineman uttrycker det som att vissa rättsregler tillåter en friare argumentation varvid den individuella rättsfrågans karaktär först måste övervägas.

Vidare lyfter han att förmågan att avväga olika värdering – rättspolitiska och andra mot varandra – är ett viktigt inslag i att på ett gott sätt tillgodogöra sig den rättsdogmatiska metoden.¹⁵

För att ge en djupare förståelse för hur jag förhåller mig till min frågeställning och metod är det därför av vikt att belysa vissa aspekter som särskiljer brottet grov kvinnofridskränkning från många andra brott i brottsbalken. Kvinnofridsbrottet i 4:4 a st. 2 BrB har en rättspolitisk karaktär då det stiftades som en form av jämställdhetsåtgärd.¹⁶ I det direktiv, som föranledde den statliga utredning där det första förslaget på ett kvinnofridsbrott presenterades, framgick det med tydlighet att frågan om mäns våld mot kvinnor skulle utredas från ett kvinnoperspektiv. De perspektiv som tar utgångspunkt i den utsatta kvinnans situation ansågs dittills ha varit eftersatta.¹⁷ Begreppet kvinnoperspektiv, så som det sedan användes i utredningen, har sin utgångspunkt i kvinnoforskningens eller den feministiska forskningens perspektiv på mäns våld mot kvinnor. Nämligen det att mäns våld mot kvinnor ses på ur ett könsmaktsperspektiv.¹⁸ Inom detta perspektiv ses mäns våldsutövning mot kvinnor, på ett strukturellt plan, som ett uttryck för mannens överordning som manifesterar sig genom våld och kränkningar mot kvinnan. Vidare ses inte bara våldet som ett uttryck för överordningen utan också som något som återskapar och bibehåller denna överordning.¹⁹ I propositionen till bestämmelsen angav även regeringen att det är väl dokumenterat, i både forskning och annan litteratur, att det våld män riktar mot kvinnor ofta har sitt ursprung i och finner näring ur fördomar och föreställningar om mäns överordning och kvinnors underordning.²⁰ Det finns därav goda grunder för att, i denna uppsats, använda en friare argumentation där argumentering utifrån en förståelse om mäns våld mot kvinnor som ett jämställdhetsproblem har en naturlig plats.

14 Kleineman, 2018, s. 28.

15 A.a. s. 28.

16 Prop. 1997/98:55 s. 20f.

17 Dir 1993:88 Kommissionen om våld mot kvinnor.

18 SOU 1996:60 s. 106. Se även Lundgren m.fl. Slagen dam – Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige – en omfångsundersökning, 2001, s. 12 och s. 15

19 Lundgren m.fl., 2001, s. 15.

20 Prop. 1997/98:55 s. 21.

(11)

1.3.3 Andra kunskapsområden

Lagstiftningen har således sin bakgrund i en syn på mäns våld mot kvinnor som ett jämställdhetsproblem och både en syn på och en förståelse för våldet utifrån samhälls- vetenskaplig feministisk forskning. Därav kommer andra samhällsvetenskapliga kunskapsfält, utöver det juridiska, som har relevans för förståelsen av brottet och dess tillämpning att beröras och inkorporeras i diskussionen. Detta avser främst sociologen Eva Lundgrens teori om våldets normaliseringsprocess, som har en feministisk grund, och är central för bakgrunden till brottet grov kvinnofridskränkning.²¹ När jag beskriver och talar om det våld som kvinnan utsätts för gör jag det utifrån en förståelse om våldets normaliseringsprocess. För att uppnå en djupare och en mer nyanserad diskussion om kvinnan som utsatt kommer jag även att diskutera synen på brottsoffer utifrån kriminologisk teori.

1.4 Material och begrepp

Det material som har använts för att besvara uppsatsens frågeställning är främst förarbeten, praxis och doktrin samt material som innefattar den typ av annan forskning som det av metodavsnittet framgår är av relevans för uppsatsens diskussion. Eva Lundgrens Våldets normaliseringsprocess och andra våldsförståelser och Nils Christie text Det idealiska offret är sådana texter från andra forskningsfält.

De förarbeten som har använts är främst samtliga förarbeten som ligger till bakgrund för brottet i 4:4 a BrB, så som kommittédirektiv, betänkanden och propositioner. Vidare har jag använt mig av praxis från både Högsta domstolen (HD) och från hovrätterna. Prejudikat från HD, som på olika sätt behandlar brottet, har hänvisats till och diskuterats för att få ledning i hur brottet ska tillämpas. Dessa prejudikat har även diskuterats och analyserats. I de delar då jag använt mig av både refererad och opublicerad praxis från hovrätten har det främst varit i syfte att exemplifiera hur tillämpningen av 4:4 a BrB ser ut i underrätterna och diskutera ifall utfallet hade kunnat bli annorlunda genom en annan tillämpning. Inom ramen för detta arbete har det inte funnits utrymme att göra en så pass omfattande granskning av underrättspraxis så att några självständiga slutsatser om underrätternas tillämpning kan dras. Därav hänvisar jag till, och diskuterar, utomstående genomgångar och analyser av underrättspraxis i vissa delar. Däribland Malou Anderssons praxisgenomgång i hennes

21 Se Dir. Kommissionen om våld mot kvinnor, SOU 1995:60 s. 102, Prop. 1997/98:55 s. 75.

(12)

avhandling Grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning: fridskränkningsbrotten som rättslig konstruktion och Monica Burmans avhandling Straffrätt och kön, samt den undersökning av underrättspraxis som genomfördes inom arbete med Brotts- förebyggande rådets (Brå) rapport Grov kvinnofridskränkning - Brottets hantering och utveckling i rättskedjan 1998–2017.

I övrigt så har jag använt mig av ytterligare rapporter som behandlar våld i nära relationer och brottet grov kvinnofridskränkning så som undersökningen Slagen dam som genomfördes av Brottsoffermyndigheten i samarbete med Uppsala Universitet, som främst används för statistisk information och för förståelse om våldsforskningen, och Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sveriges (Roks) rapport Grov kvinnofridskränkning – vad vet vi efter 10 år?, som främst används för att uppnå en nyanserad diskussion av brottets tillämpning. Jag använder mig även av statistik från Brå dels avseende omfattningen av våld i nära relation och avseende åtal och fällanden domar om grov kvinnofridskränkning.

En redogörelse av vissa begrepp och hur jag använder dem är av central betydelse för en givande läsning. Med kvinnoperspektiv avses i denna uppsats, i linje med vad som lagts fram i metodavsnittet, ett könsmaktperspektiv med utgångspunkt i den utsatta kvinnan situation. Jag använder mig av ett bredare våldsbegrepp än det våldsbegrepp som är brukligt inom straffrätten. I denna uppsats innefattar begreppet våld både fysiskt och sexuellt våld varav jag kommer specificera vid de tillfällen då jag enbart talar om fysiskt eller sexuellt våld. Begreppet kontext är återkommande i uppsatsen. Med kontext menas kringliggande omständigheter men även egenskaper som kan hänföras personer i deras egenskap av förövare eller offer. Den särskilda kontexten i bestämmelsen 4:4 a st. 2 BrB ska förstås som den särskilda situation som kvinnan befinner sig i och med den nära relationen till hennes gärningsman och den särskilda utsatthet som det för med sig.

1.5 Avgränsning och disposition

Denna uppsats är centrerad kring en diskussion om brottet grov kvinnofridskränkning som en jämställdhetsåtgärd med syfte att bekämpa mäns våld mot kvinnor i nära relation. Därav kommer inte annat närståendevåld som regleras 4:4 a st. 1 BrB att behandlas. Uppsatsen är således centrerad kring heterosexuella relationer där förövaren är man och offret är kvinna. Med anledning av denna avgränsning är det av vikt att

(13)

kommentera att systematiskt och nedbrytande våld kan ske, och sker, i alla olika typer av relationer och att det kan finnas andra maktobalanser som spelar in utöver den patriarkala.²²

I och med brottets konstruktion kan frågan om preskription få en avgörande betydelse. Är en av de gärningar som kommit till polisens kännedom preskriberad kan det leda till att det finns för få åtalbara gärningar för att dessa ska kunna utgöra grov kvinnofridskränkning. Att beakta den frågan inom ramen för denna uppsats skulle dock föra med sig en diskussion om ifall preskriptionsreglerna bör ändras vilket faller utanför uppsatsens syfte. Tidigare domar mot samma målsäganden är en aspekt som kan ha inverkan på bedömningen om gärningarna varit led i en upprepad kränkning men som inte kommer beröras närmare i denna uppsats. Den aspekten kan utgöra del av bedömningen av hela den utsattas situation men avgränsningen motiveras av att frågan enbart blir relevant i de fall då det finns tidigare domar och därmed inte har någon allmän inverkan på tillämpningen av bestämmelsen.

Uppsatsens disposition är strukturerad på så vis att jag först kommer att beskriva straffrättens grunder, principer för kriminalisering och synen på kontext inom straffrätten, för att sedan ge en bakgrundsförståelse till både förekomsten av och den straffrättsliga synen på mäns våld mot kvinnor. En betydande del av denna del av uppsatsen tillägnas en redogörelse av normaliseringsprocessen. Sedan kommer jag redogöra för bakgrunden till brottet grov kvinnofridskränkning för att sedan påbörja en stegvis diskussion av min frågeställning utefter brottets rekvisit. Den första delen av diskussionen, i kapitel sex, är tillägnad en diskussion om att brottet grov kvinnofridskränkning har sin utgångspunkt i en brottskatalog och hur detta förhåller sig till syftet att beakta den särskilda kontext som kvinnan befinner sig i. Den andra delen av diskussionen, i kapitel sju, behandlas fridskränkningsrekvisiten i förhållande till uppsatsens frågeställningar och i den sista delen av diskussionen, i kapitel åtta, för jag ett fördjupat resonemang om straffvärde och den kontextuella bedömningen.

22 Se t.ex. Brå rapport 2014:8, Brott i nära relationer – en nationell kartläggning, s. 24 där studier på ämnet diskuteras.

(14)

2 Straffrätten och jämställdhet

2.1 Straffrättens utgångspunkter

Straffrätten utgår från ett ideal om en fri individ. Centralt för straffrätten är att den skyddar individen med utgångspunkt i att individens frihet är ett värde som bör skyddas.²³ De principer som ligger till grund för kriminalisering handlar således om att skydda individen mot kränkningar från andra och från staten.

Kriminalisering aktualiserar frågeställningar om när något får eller bör kriminaliseras samt hur kriminalisering bör ske. ²⁴ Frågan om när något bör kriminaliseras, besvaras enligt Jareborg, med utgångspunkt i nyttoprincipen, humanitetsprincipen och straffvärdesprincipen. Nyttoprincipen innebär en bedömning av frågor som behov, kostnader och effektivitet. Humanitetsprincipen aktualiserar främst frågor om proportionalitet, att kriminalisering inte ska vara en överdriven åtgärd i förhållande till det som skyddas.²⁵ Straffvärdesprincipen innebär i korthet att endast gärningar som är tillräckligt straffvärda ska kriminaliseras. Det finns desto högre skäl för kriminalisering desto högre abstrakt straffvärde en gärning har.²⁶ Att på kriminaliseringsnivå fastställa graden av det abstrakta straffvärdet är således identiskt med att fastställa hur goda skäl det finns för kriminalisering.²⁷ Det är det abstrakta straffvärdet som återspeglas i brottets straffskala och återger därmed hur allvarlig lagstiftaren tycker att ett brott är i en jämförelse med andra brott.²⁸ Synen på det abstrakta straffvärdet hos den typ av förfaranden som faller inom 4:4 a BrB är av central betydelse för denna uppsats, då det bland annat var detta som motiverade stiftandet av bestämmelsen.

För en bättre förståelse av uppsatsens diskussion är det av vikt att redogöra för hur det abstrakta straffvärdet skiljer sig från det konkreta straffvärdet. Det är det konkreta straffvärdet som bestäms genom en straffvärdesbedömning enligt 29 kap BrB efter att det är fastställt att ett visst brott är begånget. Det konkreta straffvärdet syftar på

23 Berglund, Straffrätt och kön, 2007, s. 32.

24 Burman, Straffrätt och mäns våld mot kvinnor: om straffrättens förmåga att producera jämställdhet, 2007, s. 201.

25 Jareborg, Inkast i straffområdet, 2006, s. 39.

26 A.a. s. 39.

27 Jareborg, Allmän kriminalrätt, 2001, s. 62.

28 Jareborg och Zila, Straffrättens påföljdslära, 2014, s. 106.

(15)

svårheten eller förkastligheten hos en viss begången brottslig gärning i en jämförelse med andra brottsliga gärningar med samma rubricering, och får inverkan på straffmätning och påföljdsval.²⁹ Det konkreta straffvärdet har således inget att göra med när kriminalisering bör ske.

Frågan hur kriminalisering bör ske har, enligt Jareborg, sin utgångspunkt i vad han benämner som straffrättens grundläggande principer, det vill säga legalitet, konformitet, skuld, humanitet och förtjänst.³⁰ Det är främst legalitetprincipen som kommer beröras i denna uppsats. Jareborg beskriver legalitetsprincipen som en garanti för rättssäkerhet då den ställer krav på att lagstiftningen ska vara förutsebar för medborgarna. Kravet på förutsebarhet handlar inte bara om att vissa gärningstyper bör vara kriminaliserade, utan även hur de är kriminaliserade. Legalitetsprincipen för därmed med sig ett krav på vad Jareborg benämner som begriplighet och precision.³¹ Jareborg menar vidare att effektivitetshänsyn är underordnad de etiska krav som straffrättens grundprinciper ställer på kriminaliseringen. Om en bestämmelse, för att vara effektiv, behöver formuleras på ett sätt som strider mot principerna anses en sådan kriminalisering olämplig.³²

2.2 Kriminalisering som en jämställdhetsåtgärd

Brottet grov kvinnofridskränkning instiftades som en jämställdhetsåtgärd för att motverka mäns våld mot kvinnor.³³ Burman lyfter att en sådan användning av straffrätten står i kontrast med den dominerande straffrättsvetenskapliga synen, då det inom doktrinen under längre tid framhållits att straffrätten bör användas med försiktighet. Det har betonats i doktrinen att straffrätten inte har till syfte att bidra till att lösa sociala problem.³⁴ Det har dock skett en förändring och kriminaliseringar motiveras allt oftare med behovet att motverka eller åtgärda ett samhällsproblem, vilket kvinnofridskränkningsbrotten i 4:4 a st. 2 BrB är ett exempel på. Ytterligare exempel på

29 Jareborg och Zila, 2014, s. 106.

30 Jareborg, 2001, s. 57-60.

31 A.a. s. 58.

32 A.a. s. 62.

33 Prop. 1997/98:55 s. 20f.

34 Burman, 2007, s. 198.

(16)

när kriminalisering har använts som ett med för att motverka ett bredare samhälls- problem är lagstiftning som behandlar organiserad brottslighet och hatbrott.³⁵

2.3 Kontexten i straffrätten

Ställningstaganden om att straffrätten inte bör används för att lösa sociala problem kan sägas vara sammankopplade med att straffrätten i grunden är vad man brukar kalla dekontextualiserad eller avkontextualiserad. Det innebär att man, inom straffrätten, inte tar någon direkt hänsyn till den omgivande verkligheten utan att fokus ligger på den gärning som är föremål för bedömning. Det som är relevant för en straffrättslig bedömning är vad gärningsmannen gjort och till exempel inte om han i allmänhet lever på ett klandervärt vis. Ett syfte bakom det dekontextualiserade förhållningssättet är att separera juridisk rättvisa från social rättvisa och hålla etiska frågor utanför rättssalen.

Asp uttrycker det som att den dekontexualiserade bedömningen leder till att den konfliktsituation som uppstår kring ett brott avgränsas och kyls ner.³⁶

Det har lyfts att straffrättens dekontexualiserade karaktär kan vara till nackdel för kvinnor i vissa avseenden, då kontext som för kvinnor kan ha avgörande betydelse blir straffrättsligt irrelevant. Lernestedt uttrycker det som att det från ett strukturellt genushåll har riktats kritik gentemot det synsätt och ideal att kriminalisering bör vara av fragmentarisk karaktär och i första hand inrikta sig på enstaka gärningar. En konsekvens av det synsättet är att längre förlopp, bestående av flera gärningar, i sin egenskap av ett förlopp får låg uppmärksamhet. Kritiken från ett genusperspektiv menar att maktstrukturer framträder tydligare i förlopp än i frusna ögonblick.³⁷

Avseende våld har det ur ett feministiskt perspektiv riktats kritik mot att våld, inom straffrätten, formuleras som ett avgränsat problem utan kopplingar till övergripande strukturer eller maktförhållanden. Kritiken har bland annat rört att våld som förtryck reduceras till våld mot en könsneutral individ. Wendt Höjer uttrycker det som att rättens fokusering på tydligt avgränsade brott och lagens strävan att ta bort all samhällelig kontext döljer de systematiska övergrepp som kvinnor utsätts för enbart för att de är kvinnor. Den verklighet som kvinnor lever i döljs och våldets särskilda karaktär

35 A.a. s. 199.

36 Asp, Nödvärnsrätten i kvinnoperspektiv, 1999, s. 90.

37 Lernestedt, Dit och tillbaka igen: om individ och struktur i straffrätten, 2010, s. 138.

(17)

osynliggörs.³⁸ Idén om en mer kontextualiserad rätt har dock även problematiserats från ett feministiskt perspektiv. Den brittiska juristen Nicola Lacey menar att tanken på rekontextualisering som en feministisk strategi är naiv i och med att den utgår från att ökad kontextualisering av straffrätten alltid skulle vara fördelaktig för kvinnor eller andra förtryckta grupper.³⁹ Hon menar att problemet inte ligger i att rätten lider av en brist på kontextualisering utan snarare att den är kontexualiserad på ett sätt som är ofördelaktig för kvinnor. Lacey betonar vikten av att, inom rättsskapande och rättstillämpning, akta på vilka förställningar som finns om människor baserat på gruppen de tillhör och vilka stigman som finns gentemot olika sätt att leva.⁴⁰

Det som angivits ovan om att straffrätten i grunden är dekontextualiserad innebär inte att kontextualisering inte sker inom straffrätten på olika sätt. Asp lyfter hur kontexten kan få betydelse i olika hänseenden inom straffrätten. När det till exempel kommer till påföljdsbestämningen är den i jämförelsevis hög grad kontextualiserad i och med att man kan ta hänsyn till sociala aspekter kring gärningsmannen.⁴¹ Asp beskriver även hur kontextualisering genom tolkning är förekommande inom straffrätten. En person kan till exempel dömas för olaga hot genom att ha uttalat underförstådda hot som för den utsatta blir tydliga mot bakgrund av tidigare händelser.

Vidare diskuterar Asp hur kontextualisering kan ske på ansvarsnivå genom att man konstruerar lagstiftning på ett bredare sätt. Som ett exempel på kontextualisering medelst lagstiftning lyfter Asp det ursprungliga förslaget till kvinnofridskränknings- brottet som presenterades i betänkandet och som ligger till grund för det grova kvinnofridskränkningsbrott vi har idag.⁴²

2.4 Avslutande kommentar

Som framgår av inledningen betonade regeringen att de ansåg att det var angeläget att ytterligare markera allvaret i sådan brottslighet som riktar sig mot personer i nära relation och som präglas av att den sammantaget är avsedda att systematiskt kränka den utsatta personen.⁴³ Regeringen preciserade att övervägande skäl talade för införandet av

38 Wendt Höjer, Rädslans politik: våld och sexualitet i den svenska demokratin, 2002, s. 83.

39 Lacey, Unspeakable subjects: feminist essays in legal and social theory, 1998, s. 201.

40 A.a. s. 203.

41 Asp, 1999, s. 91.

42 A.a. s. 91f.

43 Prop. 1997/98:55 s. 78.

(18)

ett nytt brott som markerar det särskilt straffvärda i en upprepad och långvarig kränkning av en annan person och där förfarandet består i en serie för sig straffbelagda gärningar.⁴⁴ Det skapades således ett nytt brott med ett abstrakt straffvärde som återspeglar den grad av förkastlighet man tillskrivit denna typ av brottslighet.

I propositionen anges även att bestämmelsen öppnar upp för att domstolen kan ta hänsyn till den kränkta personens hela situation vid brottsrubriceringen.⁴⁵ Att bestämmelsen öppnar upp för att domstolen kan beakta hela den utsattes situation vid brottsrubriceringen innebär då att hela den utsattes situation kan få bäring på bedömning om huruvida brottsligheten utgör grov kvinnofridskränkning med tillhörande abstrakt straffvärde. Brottets konstruktion innebär också att kontexten, de omständigheter runt omkring de brottsliga gärningarna, har fått en större roll än vad som är sedvanligt inom straffrätten.

3 Mäns våld mot kvinnor

3.1 Ett globalt problem

Mäns våld mot kvinnor är ett samlingsbegrepp som innefattar många olika typer av handlingar.⁴⁶ Propositionen till brottet grov kvinnofridskränkning hänvisar till den deklaration som FNs generalförsamling antog år 1993 om avskaffandet av mäns våld mot kvinnor. Enligt deklarationen omfattar begreppet mäns våld mot kvinnor fysiskt, psykiskt och sexuellt våld samt sexuella trakasserier, handel med kvinnor för sexuella ändamål samt kvinnlig könsstympning.⁴⁷ I den handlingsplan som det internationella samfundet ställde sig bakom vid FN:s kvinnokonferens i Peking år 1995 angavs att kvinnor världen över, i högre eller lägre grad, utsätts för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld över klass- och kulturella gränser både i det privata och det offentliga.⁴⁸ I handlingsplanen angavs även att våld mot kvinnor är ett uttryck för historiska ojämlikheter som lett till en manlig dominans över kvinnor.⁴⁹ Med anledning av våldets

44 Prop. 1997/98:55 s. 79.

45A.prop. s. 135.

46 Gunnarsson m.fl., Genusrättsvetenskap, 2018, s. 157.

47FN:s deklaration om avskaffandet av mäns våld mot kvinnor, 1993.

48 Beijing Declaration and Platform for Action, 1995.

49 Beijing Declaration and Platform for Action, 1995, paragraf 118.

(19)

stora utbredning har World Health Organization (WHO) definierat mäns våld mot kvinnor som ett globalt folkhälsoproblem.⁵⁰

3.2 Mäns våld mot kvinnor i nära relation

I och med att denna uppsats behandlar brottet grov kvinnofridskränkning ligger fokus på en viss del av våldet, nämligen mäns våld mot kvinnor i nära relation. Våld i nära relation får från samhällets perspektiv en särskild karaktär, bland annat i och med att upptäckt och ingripande från samhället försvåras av att våldet ofta begås i hemmet och att kvinnans känslomässiga band till sin gärningsman eller rädsla för fortsatt våld kan utgöra hinder för att hon anmäler.⁵¹ Utmärkande för mäns våld mot kvinnor i nära relation är också att det ofta är upprepat. Av en kartläggning av mäns våld mot kvinnor i nära relation som Brå gjorde år 2002 framgick att hälften av de kvinnor som polisanmält våld från en bekant man hade blivit utsatt för våld av samma person tidigare.⁵² På uppdrag av Regeringen gav Brottsoffermyndigheten i samarbete med Uppsala Universitet ut den första omfångsundersökningen av våld mot kvinnor i Sverige år 2001. Undersökningen, som fick namnet Slagen dam – Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige: en omfångsundersökning, grundade sig på en enkät som skickats ut till 10 000 kvinnor mellan 18-64 år och berörde både våld inom och utom en sexuell relation.⁵³ Resultatet av studien visade att mäns våld mot kvinnor är ett utbrett och frekvent problem. Enligt undersökningen hade nästan varannan kvinna erfarenheter av våld från en man efter det att hon fyllt 15 år.⁵⁴ Studien visar på att 35 % av kvinnorna blivit utsatta för våld eller hot av en tidigare make eller sambo.⁵⁵ Av de som rapporterat om våld från en tidigare make eller sambo angav 64 % att det varit fråga om mer än en händelse.⁵⁶ Av de som deltog i studien angav 11 % att de blivit utsatta för våld eller hot av en nuvarande make eller sambo.⁵⁷

Som redan redogjorts i uppsatsens inledning framgick det av Brås Nationella trygghetsundersökning för år 2016 att det är betydligt vanligare att kvinnor blir utsatta

50Se t.ex. WHO multi-country study on women's health and domestic violence against women,,2005, s. 1 (red. García-Moreno)

51 Brå rapport 2002:14, Våld mot kvinnor i nära relationer – en kartläggning, s. 9.

52 A.a. s. 30.

53 Lundgren m.fl., 2001, s. 20.

54 A.a. s. 73.

55 A.a. s. 23. Studien utgick från ett våldbegrepp som innefattade fysiskt våld, sexuellt våld och hot.

56 A.a. s. 25

57 A.a. s. 27.

(20)

för misshandel av en närstående gärningsman än män. I undersökningen uppgav 40 % av kvinnorna som blivit utsatta för misshandel att deras gärningsman var en närstående person medan endast 3 % av männen uppgav det samma.⁵⁸ Av Brås preliminära statistik för 2019 framgår även att av samtliga anmälda misshandelsbrott mot kvinnor utgjorde misshandel av en närstående i parrelation 31 % medan motsvarande situation endast utgjorde 6 % av anmälda misshandelsbrott mot män.⁵⁹

Statistiken visar således tydligt på att kvinnor i betydligt större utsträckning än män blir utsatta för misshandel av en närstående eller en partner och att våldet ofta är upprepat.

3.3 En förändrad förståelse av våldet

Bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning infördes år 1998 som ett led i samhällets arbete för att bekämpa mäns våld mot kvinnor.⁶⁰ Synen på mäns våld mot kvinnor som ett samhällsproblem skiljer sig från hur inställningen till den typen av våld sett ut historiskt sett. Frågan om vidtagandet av åtgärder mot hustrumisshandel togs upp, i form av en motion, första gången i riksdagen år 1938.⁶¹ Motionen bemöttes med både förvåning och kritik.⁶² Wendt Höjer beskriver det som att våld i hemmet under 1930- talet utgjorde något av ett icke-problem i den bemärkelsen att våldet ses som något vanligt och vardagligt. Våldet sågs på som bagatellartat, som del av ett ”familjegräl”

som både mannen och kvinnan bär ansvaret för. Problemet med våldet ansågs väga betydligt lättare än respekten för privatlivets helgd.⁶³ Fram till år 1982 var misshandel på enskild plats, såsom till exempel hemmet, som inte var grov ett angivelsebrott. Mäns våld mot kvinnor i hemmet såg som en familjeangelägenhet och staten skulle inte lägga sig i utan en uttrycklig begäran.⁶⁴

Under slutet på 1970-talet och början på 1980-talet började debatten om våldsutsatta kvinnor att intensifieras och frågan började diskuteras som ett

58NTU rapport 2018:1, s. 101.

59Brå, Våld i nära relationer,https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/vald-i-nara- relationer.html, 2020-05-20, hämtad 2020-06-02.

60 Andersson, Grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning: fridskränkningsbrotten som rättslig konstruktion, 2016, s. 19.

61Riksdagens protokoll 1938 andra kammaren nr. 39, Motion 1938 11:208.

62 Wendt Höjer, 2002, s. 52.

63 A.a. s. 56.

64 Larsson, Slå tillbaka!, 2004, s. 61.

(21)

samhällsproblem med kopplingar till mäns och kvinnors ojämlika maktpositioner.⁶⁵ Synen på våldet som en jämställdhetsfråga är ett resultat av utveckling inom våldsforskningen. En utökad samhällsdiskussion om misshandelsproblematiken och kvinnorörelsens intresse för frågan bidrog till en utvidgning av våldsforskning med en mer politisk förankring.⁶⁶ Både i Sverige och i andra länder presenterades olika förklaringsmodeller för våldet som tog grund i den bristande jämställdheten mellan män och kvinnor.⁶⁷ Maktperspektivet på mäns våld mot kvinnor blev tydligt förankrat genom jämställdhetspropositionen år 1994, där ett jämställdhetspolitiskt mål för första gången formulerades med innebörden att kvinnor har en rätt att leva i frihet från sexualiserat våld.⁶⁸

3.4 Våldets normaliseringsprocess

År 1988 arrangerades en konferens med syftet att lyfta fram kunskap från både forskningen och bland praktiker avseende mäns våld mot kvinnor. På konferensen presenterade genusvetaren Eva Lundgren en förklaringsmodell om våldets normaliseringsprocess, som kom att få gehör inom politiken.⁶⁹ Våldets normaliseringsprocess är en teori och förklaringsmodell för våld i nära relationer.⁷⁰ Normaliserings- processen fokuserar inte på enskilda händelser av våld utan på den nedbrytningsprocess som våldet innebär. Lundgren menar att användandet av ett perspektiv på våldet som en process innebär att fokus riktas mot att det händer något när våld blir ett normalt inslag i vardagen. Vidare menar hon att genom att göra kvinnors perspektiv till utgångspunkt för vår förståelse av våldet hamnar den nedbrytningsprocess som normaliserat våld innebär i centrum.⁷¹

Lundgrens förklaringsmodell för våldet som en normaliseringsprocess har tydliga kopplingar till föreställningar och normer om kvinnans underordning i förhållande till mannen. Det är således en strukturell förklaringsmodell. Lundgren beskriver det som att mannen brukar våld och att kvinnan anpassar sig. Kvinnans strategier är kopplade till mannens föreställningar om hur en man och en kvinna i ett parförhållande bör vara.

65 Lundgren, 2012, s. 76.

66 Gunnarsson m.fl., 2018, s. 27ff.

68 Prop. 1993/94:147, Jämställdhetspolitiken: Delad makt – delat ansvar, s. 17.

69 Andersson, 2016, s. 66.

70 A.a. s. 84.

71 Lundgren 2012 s. 27.

(22)

Våldet ställs därför i direkt relation till könet och till mannens överordning och kvinnans underordning.⁷²

Normaliseringsprocessen ur ett kvinnoperspektiv karaktäriseras, enligt Lundgren, främst av fyra faktorer: gränsförskjutning, våld och isolering, växlande mellan våld och värme och våldets internalisering.⁷³ Normaliseringsprocessen sker successivt och det är vanligt att relationen inleds passionerat och kärleksfullt och att vissa kontrollerande beteenden från mannens sida, så som till exempel att hämta upp kvinnan efter jobbet eller ringa och fråga vad hon gör, till en början ses som ömhetsbetygelser.⁷⁴ Med gränsförskjutning avses att gränsen för vad som anses som ”normalt” förskjuts och att gränserna för vad som är acceptabelt och oacceptabelt suddas ut.⁷⁵ Övergången mellan ett kärleksfullt och ett våldsamt förhållande blir därmed flytande.⁷⁶ Att kvinnan, som strategi för våldet, anpassar sig efter en kontinuerlig gränsförskjutning skapar, enligt Lundgren, en våldsverklighet där en ”misshandlande man” är en ”vanlig man” och där mannens våld kan omtolkas som kärlek eller som att han brukar våld för att på olika sätt hjälpa kvinnan.⁷⁷ Gränsförskjutningen kan även beröra andra saker än en högre tröskel för våld. Mannens maktkontroll och kvinnans underordning, som ytterligare cementeras av våldet, kan göra att kvinnan gradvis anpassar sig efter mannens önskemål om hur hon ska bete sig och vara.⁷⁸

Ett annat karaktärsdrag för normaliseringsprocessen är isolering. När mannen isolerar kvinnan fysiskt, genom att till exempel neka henna att umgås med vänner och familj, isolerar han henne även psykiskt. Genom minskade sociala erfarenheter blir mannen successivt hennes sociala referensram och lägger beslag på hennes känsloliv.⁷⁹ Våldets normalisering och isoleringen gör det svårt för kvinnan att upprätthålla en egen verklighetsuppfattning. Lundgren lyfter vilka konsekvenser detta får för kvinnans förmåga att separera vad som är ont från vad som är gott. Isoleringen gör att hon inte pratar med andra och särskilt inte om våldet, vilket gör att hon inte ifrågasätter sin

72 Lundgren 2012 s. 68.

73 A.a. s. 48.

74 Nordborg, Våldsutsatta kvinnor: samhällets ansvar, 2008, s. 66ff.

75 Lundgren, 2012, 28f.

76 A.a. s. 22.

77 A.a. s. 28f.

78 A.a. s. 31.

79 A.a. s. 32.

(23)

verklighet där våldet blivit ett normalt inslag och i kontrast till det ”normala våldet”

tillmäts det goda hos mannen större vikt.⁸⁰

Växlandet mellan våld och värme utgör också en betydande del av våldets normaliseringsprocess. Vad man menar med detta är att mannen som slår även kan vara ömsint och snäll.⁸¹ Att mannen stundtals, och ibland i samband med att han har slagit henne, är kärleksfull förstärker kvinnans känslomässiga beroende. Det handlar både om dubbelheten, handen som både slår och smeker, och växlandet, att det är han som bestämmer när, var och hur han ska växla. På så vis blir gränserna mellan våld och kärlek suddiga. Stunder av snällhet och ömsinthet skapar hopp och växlandet leder till förvirring och en form av beroende som upplevs som tillgivenhet.⁸² Slutligen kan normaliseringsprocessen även innebära en gradvis internalisering av våldet. Mannens verklighetsbild och hans motiv bakom sin våldsanvändning tas över av kvinnan och våldet blir kvinnans eget ansvar.⁸³ Hon och hur hon beter sig är anledningen till att han slår, eller till att han behöver slå. Lundgren menar att det är här, i denna del av processen, som våldets dynamik efter hand etableras och som förutsättningarna för att våldet kan vidmakthållas skapas.⁸⁴

Normaliseringsprocessen ur mannens perspektiv kan sammantaget förklaras med att den handlar om kontroll. Kontroll över när, var och hur våldet ska ske och kontroll över kvinnans liv, både i bemärkelsen av hennes levnadsutrymme och också hennes faktiska liv då det är han som avgör när han ska sluta slå.⁸⁵

Sammanfattningsvis utgör normaliseringsprocessen en syn på våldet som en nedbrytningsprocess där våld och psykisk terror normaliseras och mannens maktövertag vidmakthålls.

Mäns våld mot kvinnor i nära relation särskiljer sig från andra typer av våld genom att främst vara en fråga om makt och kontroll. Våldet är mångfacetterat, då det kan omfatta så väl fysiskt som sexuellt och psykiskt våld, och på många sätt svåråtkomligt. Den förklaringsmodell som har fått störst genomslag i den svenska våldsforskningen och

80 Lundgren, 2012, s. 32.

81 A.a. s. 34.

82 A.a. s. 34.

83 A.a. s. 37.

84 A.a. s. 37.

85 A.a. s. 50ff.

(24)

även i det svenska rättsväsendets bekämpande av våldet är normaliseringsprocessen.⁸⁶ Synen på våldet är således förankrat i en förståelse av att våldet är sammankopplat med en ojämn maktbalans mellan könen.

86 Se Andersson, 2016, s. 66 och Dir 1993:88 Kommissionen om våld mot kvinnor.

(25)

4 Bakgrunden till brottet

4.1 1993 års kommittédirektiv

Kvinnofridskränkningsbrottet är ett resultat av ett kommittédirektiv som utformades år 1993 och som gav en kommission vid namn Kvinnovåldskommissionen (Kommissionen) i uppdrag att göra en översyn och lämna förslag på åtgärder, inom både rättsväsendet och andra områden i samhället, för att motverka mäns våld mot kvinnor.⁸⁷

I kommittédirektivet beskrivs mäns våld mot kvinnor som ett utbrett problem som återfinns överallt i samhället, där de män som utövar våldet ofta är en nuvarande eller tidigare partner till kvinnan och att våldet i stor utsträckning sker i hemmet.⁸⁸ Vidare framhölls det att de åtgärder som skulle vidtas för att motarbeta våldet mot kvinnor i större utsträckning måste beakta orsakerna bakom våldet och att en översyn av frågor som rör mäns våld mot kvinnor och förslag på åtgärder därför skulle göras utifrån ett kvinnoperspektiv.⁸⁹ Kvinnoperspektivet utvecklades sedan genom en hänvisning till kvinnoforskningen, som bidragit med kunskap om mäns våld mot kvinnor. Inom denna forskning har våldtäkt, misshandel och andra övergrepp mot kvinnor förklarats som allvarliga uttryck för bristande jämställdhet både i förhållandet mellan enskilda män och kvinnor och i samhället i stort.⁹⁰ Genom direktivet uttrycktes en förståelse av våldet som en jämställdhetsfråga. Detta perspektiv blir tydligt i och med att det betonades att föreställningar om mäns makt och överordning över kvinnor i förlängningen skapar en grogrund för mäns våld mot kvinnor.⁹¹

Utöver att utredningen skulle ha en förståelse för våldet som varierat och könsspecifikt skulle den även ta hänsyn till forskning på området och mer specifikt den om normaliseringsprocessen. I direktivet hänvisades till att kvinnoforskningen beskrev en misshandelsprocess där våldet är ett medel för mannen att kontrollera kvinnan och där våldet efterhand normaliseras, vilket påverkar kvinnans självförtroende och självuppfattning och får henne att allt mer anpassa sig till mannens krav av rädsla för

(26)

ytterligare våld.⁹² Det är således tydligt att det uppdrag som Kommissionen fick har sin bakgrund i ett problematiserande av mäns våld mot kvinnor utifrån en strukturell förklaringsmodell.

4.2 Kvinnovåldskommissionens förslag 4.2.1 Kommissionens utgångspunkter

Kommissionens arbete med det uppdrag som formulerats i kommittédirektivet resulterade i slutbetänkandet Kvinnofrid.⁹³ I utredningens utgångspunkter angavs att orsakerna till våld mot kvinnor är mångfacetterade och svårfångade. Kommissionen framhöll”att det finns anledning att markera att en grundförutsättning för uppkomsten av mäns våld mot kvinnor är samhällets struktur grundad på mäns överordnad och kvinnors underordning”.⁹⁴ Med detta ställningstagande som utgångspunkt betonades sedan att våldet måste ses på ur ett könsmaktsperspektiv.⁹⁵ Vidare förtydligade Kommissionen hur de förhöll sig till att de fått i uppgift att anlägga ett kvinnoperspektiv på frågan och angav att de förstått detta påbud på följande vis: ”Detta har vi framför allt uppfattat så att det perspektiv som hittills haft företräde är det manliga och att vi därför skall utgå från kvinnors verklighet och kvinnors erfarenheter, vilka allmänt sett skiljer sig från mäns. Det är alltså våldet och dess effekter så som det framstår för kvinnor som, bör beaktas, och det är framför allt åtgärder som kan gagna kvinnor som utsätts för våld som skall övervägas”.⁹⁶

I utredningen belystes att situationer av våld i nära relationer oftast inte består av enstaka övergrepp utan att ett övergrepp utgör ett led i en rad av samma eller olika slags brott, såsom misshandel, olaga hot och sexualbrott.⁹⁷ Som nämnts ovan, i redogörelsen för direktivet, så fanns det en utgångspunkt i en förståelse av våldets normaliseringsprocess, där övergreppen ofta ingår i ett större mönster där kvinnans levnadsutrymme krymps och hennes psyke och självkänsla bryts ner. Kommissionen betonade att normaliseringsprocessens effekter, som successivt flyttar gränserna för vad som kan accepteras, och kvinnans nära relation till hennes gärningsman gör henne

93 SOU 1995:60

94 A.bet. s. 51.

95 A.bet. s. 106.

96 A.bet. s. 52.

97 A.bet. s. 300.

(27)

särskilt utsatt.⁹⁸ Övergreppen mot kvinnan beskrevs som att till sin art likna psykisk terror och kränkningarnas systematiska karaktär, med syfte att förnedra och kontrollera, gör det till en mycket grov kränkning av den personliga integriteten.⁹⁹

4.2.2 Kommissionens författningsförslag och motiven bakom

Kommissionens författningsförslag fick konstruktionen av ett perdurerande brott som kriminaliserade våld, hot om våld och annan fysisk eller psykisk påverkan som var ägnad att kränka en kvinnas integritet och skada hennes självkänsla.¹⁰⁰ Ett perdurerande brott är ett fortlöpande brott som kännetecknas av att det förövas så länge det tillstånd som brottet gav upphov till råder.¹⁰¹ Författningsförslaget löd som följer nedan:

”En man som mot en närstående eller tidigare närstående kvinna använder våld eller hot om våld eller utsätter henne för annan fysisk eller psykisk påverkan, ägnad

att varaktigt kränka kvinnans integritet och skada hennes självkänsla, döms för kvinnofridsbrott till fängelse i lägst ett och högst sex år.

Om en man handlar som anges i första stycket mot en annan man, eller om en kvinna handlar så mot en annan kvinna eller mot en man, döms för fridsbrott till straff som där anges.”

I och med att den situation av psykisk och fysisk misshandel som kvinnan befinner sig i kan förstås som en process och det ofta tar lång tid innan kvinnor anmäler brott skulle det, enligt Kommissionen, ha stor betydelse att brottet konstruerades som ett perdurerande brott.¹⁰² I och med att även annan fysisk och psykisk påverkan, utöver våld eller hot om våld, utgjorde del av brottsbeskrivningen innebar Kommissionens förslag en nykriminalisering av en rad olika beteende, som till exempel olika sätt att kontrollera kvinnan. Detta motiverades med att normaliseringsprocessen borde avspeglas i brottsbeskrivningen.¹⁰³ Kommissionen utgick, i sin konstruktion, från att gärningsmannen är en man och offret en kvinna. Detta motiverades med att det som är utmärkande för det beteende som ämnades kriminaliseras är att det innefattar en

98 SOU 1995:60 s. 102.

99 A.bet, s. 300f.

100 A.bet. s. 411f.

101 Asp och Ulväng, Kriminalrättens grunder, 2013, s. 202.

102 SOU 1995:60 s. 306.

103 A.bet. s. 411. Se även Burman, 2007, s. 93.

(28)

kränkning av en person på grund av hennes kön och att beteendet har sin grund i en föreställning om kvinnors underordning i förhållande till män.¹⁰⁴

Förslagets konstruktion hade sin grund i en rad olika identifierade problem- områden. Kommissionen beskrev dels problemen som uppstår kring straffrättens krav på precisering och individualisering av specifika brottsliga gärningar och menade att straffrättens krav på precision och individualisering på många sätt förhåller sig dåligt till den verklighet som kvinnan lever i. Detta beskrevs som att ”[F]ör en kvinna som länge levt i ett misshandelsförhållande är det inte bara de enskilda våldshandlingarna som karaktäriserar hennes situation utan i många fall har hela hennes liv varit präglad av våld och hot om våld. Övergreppen utgör en process och våld har blivit det normala.

Detta gör att det ofta är svårt för kvinnan att beskriva var och en av övergreppen, hennes berättelse blir vag och saknar precision till tid och rum.”¹⁰⁵ Ett av de huvudsakliga syftena bakom bestämmelsens utformning var därmed att tydliggöra att det inte är nödvändigt att precisera de enskilda gärningsmomenten till tid och rum då den straffbara gärningen utgörs av en pågående våldsprocess och psykisk terror.¹⁰⁶ Kommissionen ville utforma en bestämmelse där det var tillräckligt att ange att en rad olika beteenden, som var preciserade till sin karaktär, ägt rum under en bestämd tidsperiod.¹⁰⁷

Utöver detta problematiserade Kommissionen att många av de övergrepp som kvinnan faller offer för inte var kriminaliserade. Som exempel angavs att mannen förbjuder kvinnan att gå ut eller träffa vänner och familj, eller gömmer undan saker som telefon och nycklar. Det kan också vara fråga om mycket diffusa eller outtalade hot.

Kommissionen menade dock att denna typ av handlingar, som sedda separat kan uppfattas som väldigt lindriga, i belysningen av en situation präglad av våld och hot om våld närmast kan beskrivas som psykisk terror.¹⁰⁸ Ett skäl bakom bestämmelsens breda utformning var således att kunna fånga upp sådana ovan nämnda handlingar, såsom diffusa hot och negativ psykisks påverkan, som bidrar till att skapa en situation av psykisk terror. Det gemensamma för dessa beteenden, var enligt Kommissionen att de ska vara ägnade att kränka kvinnans integritet och skada hennes självkänsla.¹⁰⁹ Vidare

104 SOU 1995:60 s. 306f.

105 A.bet. s. 301f.

106 A.bet. s. 305.

107 A.bet. s. 306.

108 A.bet. s. 302.

109 A.bet. s. 308.

(29)

betonade kommission att den förslagna författningskonstruktionen hade som fördel att det skulle bli helheten som blir föremål för domstolens prövning.¹¹⁰

Slutbetänkandet Kvinnofrid, och det uppdrag det vilar på, har en tydlig utgångspunkt i en förståelse av mäns våld mot kvinnor i nära relation som grundar sig i fråga om makt och kontroll som beskrivs i Lundgrens förklaring av normaliseringsprocessen.

Betänkandet har även ett uttalat kvinnoperspektiv och betonade även att detta innebär ett skifte i perspektiv från ett manligt till ett jämställdhetsperspektiv. Det är tydligt att Kommissionen ville att bestämmelsen, och i förlängningen rättstillämpningen, skulle fokusera på kvinnans hela situation, och på det fysiska och psykiska våld som kvinnan utsätta för som en process. Kommissionen menade att om straffrätten främst fokuserar på enskilda gärningar och inte ser dessa gärningar som del av en pågående process så finns det en uppenbar risk att helhetsperspektivet går förlorat.¹¹¹

110 SOU 1995:60 s. 305.

111 A.bet. s. 302.