Ett Helgöspänne Holmqvist, Wilhelm Fornvännen 203-208 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1969_203 Ingår i: samla.raa.se

Ett Helgöspänne Holmqvist, Wilhelm Fornvännen 203-208

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1969_203

Ingår i: samla.raa.se

Smärre meddelanden

Ett Helgöspänne

1 riksantikvariens årsberättelse för verksamhetaåret 1968 avbildas gjutformen lill ett s. k. reliefspänne från Helgo.

Det är bara en bit av huvudplattan, som är

funnen, men med hjälp av denna kan man rekonstruera hela huvudplattan. Hur foten sett ut vel man inte. — Eftersom spännet iir av typisk Helgökaraktär kan det vara lämpligt att här presentera det något närmare. Fig, 1.

Vi har under de senaste åren funnit mängder av gjutformar på Helgo. Bland dem är ett stort anlal avsedda lör reliefspännen, och alldeles bortsett från antalet funna fragment iir vi nu uppe i ca 200 olika reliefspännen. De finns i mänga olika typer och i många storlekar men kan ända delas in i ett vissl antal huvud- grupper samt med variationer inom dessa.

Naturligt nog har vi ställt oss frågan om det på Helgo förekommit serietill- verkning av vissa typer eller inte. Med hjälp av det rika och varierande gjut- lornismatcrialet bar vi därför påbörjat en djupare penetration av dessa och lik- nande frågor, och jag vill inte i denna enkla presentadon föregripa något av- resultaten av dessa saviil tekniska som arkeologiska undersökningar. — Alltså lill baka till reliefspännet.

Det iir av den vanliga typen med fyrkantig huvudplatta och — hell säkert — delad fot. Utefter överkanten och ele båda kortsidorna löper en bård av rikt profilerade knoppar i övre hörnen avbruten av en fyrkantig platta. De profi- lerade knopparna iir gjutna i ett stycke med den övriga delen av huvudplattan, och sannolikt är det endast framsidan, som varit rundad, medan baksidan varii platt.

Vi vel alla alt sådana knoppar har gamla anor i den germanska konsten. l'a joo-taleis finare dräktspännen finner man ofta ett system av spiraler på under- sidan av huvudplattan.

Stängerna slmar i profilerade knoppar, och elei är detta system, ursprungligen kommande från Sydosteuropa, som sedan lever vidare under

|oo- och 500-talen och tas upp även i del nordiska konsthantverket. Del för- vanskas dock alltmera, stängerna försvinner, knopparna gjuts i ett stycke med plattan, de förlorar sin ursprungliga rundning och blir runda bara på över- sidan, kort sagt, knopparna genomgår en lång »typologisk utveckling». När ele hunnit till Helgöspännets stadium har de endast blivit en utstuderad arlisiisk effekt på smycket och förlorat varje annan funktion.

Jag skulle inte fästa mig så mycket vid knopparna på Helgöspännet om det inte vore något särskilt mcel dem, som jag inle återfunnit på andra liknande spännen. Knopparna har på mitten en skåra, som man eljest återfinner bara

1

Kungl, Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Årsbok lohy.

'' Se B. Salin, Die altgermanische Tierornamentik, Neue Aufl. Stockholm 1935, fig.

16-27 samt 102; N. Äberg. Den nordiska folkvandringstidens kronologi, Stockholm 1924,

fig. 1-4.

204 Smärre meddelanden

l i g . i. Gjutform för reliefspänne (huvudplattan). Helgo, Ekerö sn, Uppland. — Mould for a sqiiare-lieaeled brooch (head-plate), Helgo, Parish of Ekerö, Uppland.

i d e n allra finaste filigraiikoiisten. Där kan de enskilda g u l d k o r n e n i b l a n d ha en obetydlig skåra r u n t m i t t e n , som går u n d e r n a m n e t ekvatorsnitt.

Det iir inte o s a n n o l i k t att k n o p p a r n a på H e l g ö s p ä n n e t h a r k o m m i t till u n d e r intryck av sådana konstfärdigheter. Deras formgiv n i n g i övrigt tyder på atl d e k o r e n ut- lagts med hjälp av en svarvad form Stämpel.

Över h u v u d taget är så fint a r t i k u l e r a d e k n o p p a r , som del hiir iir fråga om, c n tidigt stildrag och jämförelsematerial hiir väl snarast sökas n e d å t sydost i d e n gotiska k u l t u r e n eller på gotiskt och langobardiskt håll i Italien.

V a r d e r a övre h ö r n e t pä h u v u d p l a t t a n h a r en fyrkantig m i n d r e platta, som skiljer d e n h o r i s o n t a l a b å r d e n av b a l u s l e r d o c k o r från d e n vertikala. Sådana p l a t t o r ser m a n r ä t t ofta på d e n n a typ av reliefspännen, men m a n t ä n k e r väl i regel inte på att d e avser att ersätta d e n p l a n s l i p a d e g r a n a t eller a l m a n d i n , som eljest k u n d e ha sin plats d ä r . M å n g a e x e m p e l på d e t t a å t e r f i n n e r m a n i d e n a n g l o s a x i s k a konsten, såväl plana i m i t e r a n d e p l a t t o r som inlagda stenar.

Fig. 5 - 6. D ä r finner m a n även a n d r a u t f o r m n i n g a r som exempelvis ovala eller spelsovala s t e n a r inlagda i 4 5

vinkel vid h ö m e n .

Så vanlig som d e n n a ek-koralionsform är i E n g l a n d och så sällsynt som den är på a n n a t håll, är elet sannolikt att Helgö- s p ä n n e t i d e t t a avseende inspirerats västerifrån.

1

Ekvatorsnitt har en del av giilelfiligranarbetena i furstegraven från Hassleben i Tysk- land. Se W. SchuU-R. /.alm, Das Fiirstengrab von Hassleben, Berlin-Leipzig 1933.

Se även H. Arbman, Schweden und das Karolingische Reich, Stockholm 1937. s. 188 f.

Även guldhalskragarna från Alleberg och Färjestaden har ekvatorsnitt.

' Jfr E. T . Leeds, Early Anglo-Saxon great square-headed brooches, Oxford 1949. nr 55, 83 och 84 samt nr 34-49. — B. Hougen, 77ir migration style iu Norway, I, uppl..

Oslo 19(17,

4 9

5 ' ' 54- 55' 73^ Äberg «.«., fig. 38, (io. 70.

S m ä r r e m e d d e l a n d e n 2or, Fig. 2. Silverblecksfibula

från Ungern. (Efter Wer- ner.) — Brooch. silver, from Hungary. (After Wer- ner.)

E n a n n a n e g e n d o m l i g h e t på H e l g ö s p ä n i i e t är bågens a v s l u t n i n g m o t huvud- p l a t t a n . Den d e l a r diir u p p sig i en halvcirkel av solfjäclerformigt u t b r e d d a fli- kar. D e t t a iir u n i k t på nordiskt o m r å d e , m e n m a n kan hänvisa till säkra proto- typer på a n n a t håll.

E g e n t l i g e n b ö r det ha fallit sig ganska n a t u r l i g t att m a n placerat en extra liten d e k o r a t i o n vid fibulabågens bas och m a n finner m å n g a olika v a r i a t i o n e r på d e t t a r e d a n långt före den h ä r a k t u e l l a t i d e n . F i b u l o r Iran romersk järn- å l d e r h a r ofta filigrantråd, pryclnadsbleck. u p p s t å e n d e k a m m a r , vulster el. dyl.

vid bågbasen och siirskilt filigraniitsmyckniiigen lever länge vidare.

' På de stora gotiska silvcrblecksfibulorna u n d e r 400-talet h a r m a n e n del a n d r a dekorations- former, bl. a. halv cirkelformigt u t b r e d d a b l a d k r a n s a r vid bågens båda ansättiiings- p u n k t e r , således b å d e mot h u v u d p l a t t a n och mot f o t p l a t t a n .

Fig. 2. Bladkran- sarna iir extra pålagda och elet torde väl k n a p p a s t råda n å g o n tvekan om att d e t är sådana, som bildat p r o t o t y p e n för H e l g ö s p ä n n e t s dekor. U n d e r l i g t n o g k a n m a n ä n n u inte i det k o n t i n e n t a l a m a t e r i a l e t — och givetvis ä n n u m i n d r e i del nordiska — följa någon o b r u t e n serie av utvecklingsformer fram till Helgo s p ä n n e t s bladkrans, m e n h ä r oeh d ä r finner m a n trots allt e n a n t y d a n till krans

• Se Leeds a.a., nr 60. (ii, n(i samt nr 62. 112, 114.

* Se N. Åberg, Den historiska relationen mellan senromersk tid och nordisk folkvand- ringstid, Stockholm 1956, Fig. 39-40. 42-46, 60-64.

7

Se J. Werner, Die Fibeln der Sammlung Diergardt, Berlin 19(11, Taf. 23: 100. — Stu- dien zu den Giabfnnilen eles V. (ahrlnmeleiis ans ele-r Slowakei, Slovenska Archeologia

11)59, Taf. II—III, silverbleckfibulor med andra typer av dekor vid bågbasen.

2o6 Smärre meddelanden

liu.. j , Reliefspänne av för- gylll silver, frän Italien.

(Efter Fnchs-Werner.) — Brooch, gilded silver, from Halv. (After Fuchs-Wer-

l u i .1

eller snarare r u d i m e n t därav, som visar att H e l g ö s p ä n n e l i m e varit en helt isolerad företeelse.* Fig. 5—4.

M e d b l a d k r a n s e n leder oss d e n k o m p a r a t i v a analysen återigen ned m o t sydöst, snarast U n g e r n . På mera inhemsk b o t t e n stär vi däremot niir elet gäller huvud- p l a t t a n s d j u r o r n a m e n t i k . D e n n a , som består av två affroiilerande djin figurer, äi visserligen a l l m ä n germansk till k o n c e p t i o n e n , m e n m a n kan a n k n y t a till allt-

s

Se J. Werner, Oslgotische Bttgelfibeln ans bajuwarischen Reihengräbern, Bayerische Vorgesrltiihlsbläller 26, 1961, Taf. 5-12, gjutna 500-talsfibulor med rudimentära blad- kransar. På hl. a. langobardiska bygellibulor frän Italien ser man ofta kraftiga fili- gtanimiterande valkar vid bågens baser mot fot- och huvudplattor. Se J. Werner, TJie langobardischen Fibeln aus Italien, Berlin 1950. Taf. 13-21.

Se även degenererade bladkransar på bygilfibnlor från Norde-iielorf hos H. Vierek.

Ein Relieffibelpaar aus Nordcndorf in Bayerisch Schwaben, Bayerische Vorgeschichts-

blätter 32, 1967, Taf. 11. — H. Kiihn, Die germanischen BUgelfibetn der Völker-

wanderungszeit, Bonn 1940, Taf. 11:37, "7 samt 10:35,

**

99- 53

' 9 ° . 64:418, 65, 66, 74.

Smärre meddelanden 207

4 5 Fig. 4. Reliefspänne av förgyllt silver, från Tyskland. (Efter Vierck.) — Brooch, gilded

silver, from Germany. (After Vierck.)

Fig. 5. Reliefspänne av silver, från Norge. (Efter Hougen.) — Brooch. silver, from Nonvav (After Hougen.)

för m ä n g a svenska och övriga nordiska paralleller för att m a n skulle behöva gå längre bort för att finna förklaringar.

De två a l f r o n t e r a n d e d j u r f i g u r e m a iir ganska schematiskt u p p l a g d a meel storl öga, S-formig m u n och en h u v u d k o n t u r , som baktill slutar i en u p p r u l l a d flik e r i n r a d e o m p r o f i l h u v u d e n a s h å r p r y d n a d e r på våra g u l d b r a k t e a t e r . Den övriga delen av figuren är ä n n u m e r a s u m m a r i s k t tecknad och skall väl n ä r m a s t före- ställa höftparti och ben.

Det intressanta iir n u att de två figurerna tillsammans b i l d a r en ansiktsmask en face precis på samma satt som på flera av våra praktfulla svärdslidebeslag av guld. G u l d m u n b l e c k e t från T u r e h o l m är ett gott e x e m p e l d ä r p å . Fig. 7. Ett annal liknande- guldbi-slag, som k o m m e r från Ämdal i Norge, h a r två sfinxer, som g n u g g a r sina näsor mot v a r a n d r a och d ä r m e d ö k a r den gåtfulla k a r a k t ä r e n hos dessa bildframställningar.

Jag h a r i en tidigare artikel ( F o r n v ä n n e n 1958, s. 225 ff.) nägot n ä r m a r e gått in på frågan o m de nordiska sfinxerna och behöver därför i n t e u p p e h å l l a mig därvid. N ä g o t av det hemlighetsfulla bildspråket i dessa framställningar synes emellertid ha överförts även till H e l g ö s p ä n n e t . Kanske kan det r e n t av även h ä r vara fräga om sfinxer och inte vanliga djurfigurer.

M e d d e n k o r t a p r e s e n t a t i o n e n av vär fina gjutform h a r jag velat fästa u p p

m ä r k s a m h e t e n vid de möjligheter vi n u — tack vare de r i k a fynden från H e l g o —

2o8 Smärre meddelanden

Fijt. (i. Reliefspänne av brons, frän England. (Efter Bakka.) — Brooch, bronze, from England. (After Bakka.)

Fig. 7. Svärdskidebeslag av guld. — Gold mountings from a sword sheath. — Tureholm, Västerljung, Sö- dermanland.

h a r fått att t r ä n g a n ä r m a r e in pä vårt folkvandringstida k o n s t h a n t v e r k såväl från konsthistoriska som tekniska u t g å n g s p u n k t e r . D e n definitiva b e a r b e t n i n g e n av m a t e r i a l e t k o m m e r säkert att ta en avsevärd tid, m e n vi h o p p a s att tid efter a n n a n k u n n a p r e s e n t e r a enskilda detaljer i d e n k o r t a r e artikelns form.

Wilhelm H o l m q v i s t

Summary

I n workshops active d u r i n g the m i g r a t i o n period, f o u n d o n the island of Helge'), a n d now b e i n g e x p l o r e d archaeologically, t h o u s a n d s of fragments of m o u l d s have b e e n found. A m o n g these are m a n y i n t e n d e d for different kinds of brooches.

T h e square-headed plate of o n e of these is presented by the a u t h o r . It reveals several stylistic features r e l a t i n g it to south S c a n d i n a v i a n a n d , in general, south- eastern G e r m a n i c art, b u t has also m u c h in c o m m o n with the N o r t h Sea regions, above all Norway a n d Anglo-Saxon E n g l a n d .

D a t i n g : 6 t b century.

T r a n s l a t e d by Albert R e a d