The project SWEDISH AS A TARGET LANGUAGE
SSM Report 2
Björn Hammarberg och Ake Viberg o
o o
PLATSHALLARTV ANGET,
ETT SYNTAKTISKT PROBLEM I SVENSKAN FÖR INVANDRARE
Andra, omarbetade upplagan
Stockholms universitet
Institutionen för lingvistik Mars 1979
SSM-rapporterna (serien SSM Reports) utgavs vid Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet i anslutning till forskningsprojektet Svenska som målspråk (SSM) som understöddes av Skolöverstyrelsen 1973–1980.
Redaktör för serien var Björn Hammarberg. Projektet var inriktat på studium av sådana företeelser i svenskans struktur och användning som utgör problem för vuxna inlärare av svenska som andraspråk med olika modersmål.
Upphovsrätten innehas av författarna. Rapporterna får laddas ner för personligt, icke-kommersiellt bruk och får citeras enligt gängse vetenskapliga principer. De får fritt användas i kurser inom högskolan under förutsättning att källan uppges.
Förteckning över SSM-rapporterna
1. Hammarberg, Björn & Åke Viberg (1977), Felanalys och språktypologi. Orientering om två delstudier i SSM- projektet. 34 s.
Även tryckt i Nysvenska studier 57 (1977) i form av två uppsatser, ”Svenskan i ljuset av invandrares språkfel” av Björn Hammarberg (s. 60–73) och ”Svenskan i typologiskt perspektiv” av Åke Viberg (s. 74–
85).
2. Hammarberg, Björn & Åke Viberg (1979), Platshållartvånget, ett syntaktiskt problem i svenskan för invandrare. Andra, omarbetade upplagan. 67 s.
En engelsk version är tryckt i Studia linguistica 31: 106–163 (1977) under titeln ”The place-holder constraint, language typology and the teaching of Swedish to immigrants”.
3. Hammarberg, Björn & Åke Viberg (1976), Anaforiska processer i svenskan i invandrarperspektiv – några utgångspunkter. 13 s.
Även tryckt i Nysvenska studier 55–56: 213–226 (1976).
4. Åslund, Jan (1976), Araber skriver svenska – arabisk syntax och arabers syntaxfel i svenskan. 47 s.
5. Hammarberg, Björn & Åke Viberg (1976), Reported Speech in Swedish and Ten Immigrant Languages. 21 s.
Även tryckt i Papers from the Third Scandinavian Conference of Linguistics, red. Fred Karlsson (1976).
Turku: Academy of Finland, Text Linguistics Research Group. 131–148.
6. Strömqvist, Sven (1980), En orientering om NP, kasus och prepositioner i ryska. 21 s.
7. Viberg, Åke (1980), Tre semantiska fält i svenskan och några andra språk: 1. Kognitiva predikat. 2.
Perceptionsverbens semantik. 3. Emotiva predikat. 103 s.
En förkortad version av uppsats 1 är tryckt i Svenskans beskrivning 12, red. S. Fries & C.-C. Elert (1980).
Umeå universitet. Uppsats 2 även i Tvåspråkighet, red. A. Stedje & P. af Trampe (1979). Stockholms universitet. Uppsats 3 även i Kontrastiv lingvistik och sekundärspråksforskning, red. B. Hammarberg (1979). Stockholms universitet, Institutionen för lingvistik.
8. Viberg, Åke (red.) (1983), Studier i kontrastiv lexikologi: Perceptionsverb. Andra, utökade upplagan. 133 s.
9. Studium av ett invandrarsvenskt språkmaterial (1983). 115 s.
10. Hammarberg, Björn & Åke Viberg (1984), Forskning kring svenska som målspråk. Två forskningsöversikter:
1. Grammatik och ordförråd (Åke Viberg). 2. Fonologi (Björn Hammarberg). 64 s.
Även i Nordens språk som målspråk. Forskning och undervisning, red. K. Hyltenstam & K. Maandi (1984).
Stockholms universitet, Institutionen för lingvistik.
PLATSHALLARTVANGET , ETT SYNTAKT I S KT PROBLEM I SVENSKAN FöR I NVANDRARE
I N N E H A L L S F ö R T E C K N I N G Förord
l . Ett i nl ärn i ngsprobl em 2 . Subjektstvånget
3 . Ordföl j d och platshål l are i s vens kan
3 . 0 . En s k i ss av hur ordföl j den kan bes kri vas typo l og i s kt 3 . 1 . Satsdel
3 . 2 . Sats typ 3 . 3 . Sats h i erarki 4. Språkel evers fel
4 . l . Satsdel 4 . 2 . Satstyp
Si d .
3 4 11 11 16 18 22 27 28 30
4 . 3 . Sats h i erarki 33
4 . 4 . Sammanfattn i ng . Fel - och kontexttyper 36
5 . Typologi s k j ämföre l se 38
5 . 1 . Pl atshå l lare som typol og i s kt kri teri um 38
5 . 2 . Pl atshål larsprå ken 39
5 . 2 . 1 . De nord i s ka språken 41
5 . 2 . 2 . Tys ka och nederl änds ka 41
5 . 2 . 3 . Engel s ka 43
5 . 2 . 4 . Franska 47
5.3 . Språk utan pl atshål l artvång 49
6. Språktypolog i och svens kundervi s n i ng för i nvandrare 54 Engl i s h summary : The pl ace-holde r constra i nt , a syntacti c probl em 58
i n Swed i s h for i mmi grants L i tteraturförteckn i ngar
I Kä l l or för uppg i fter om språken I I Referenser
F ö R T E C K N I N G ö V E R T A B E L L E R
l. Utel ämn i ngsfe l . Före komst av angi vna fel typer i SSM : s fel materi al ,
61 61 62
per el evmodersmål 4
2 . Platshål l n i ng och andra fun kt i oner 26
3 . Ordföljd s - och pl atshål l arfel , förtec knade efter typ av kontext 37
4. övers i kt av typol ogi s ka data 40
FöRORD T I LL ANDRA UPPLAGAN
Denna vers i on av rapporten s k iljer s i g från den första (1975 ) i nte genom någon revi deri ng av de teser som framförts . Dä remot har he l a mate ri alet arbetats i genom grundl i gare o c h utvi dgats framför al l t i fråga om analysen av språke levers fel ( avsn i tt 4 ) och den typolog i s ka s pråkj ämförel sen ( avsn i tt 5). Även de avs lutande synpu n kterna på språ ktypo l ogi och i n vandrarunderv i sn i ng ( avsn i tt 6) har t i l l kommi t. Den här uppl agan kan sägas vara en l ätt bearbetad vers i on av art i keln IIThe Pl ace -Hol der Constra i nt , Language Typol ogy , and the Teac h i ng of Swedi s h to Immi grants II i Stud i a l i ngui sti ca 31 , 1977 . I förhåll ande t i l l denna har framför allt avsn i tt 3 . 0. till kommi t och avs n i tt 5 . 3. helt omarbetats . För värdefu l la synpunk
ter på en mel l anvers i on tackar v i Bengt S i gurd . Bj örn Hammarberg Ake V i berg
l . Ett i n l ärn i ngsprobl em
Ett drag som karakteri serar svens kan t i l l s ki l l nad från många andra språk är nödvänd i gheten att uttryc ka v i s s a el ement i satsen som ti l l synes bär föga el l er i ngen i nformati on . Så kan t ex de understru kna del arna av men i ngarna ( l ) - ( 3 ) i nte utel ämna s .
( l ) I Grekl and var j ag en vec ka . Sen fortsatte j ag ti l l Engl and . ( 2 ) Två års fängel se är rätt l ångt för mi g .
( 3 ) Jag kan i nte komma i håg vad som hände den dagen .
Probl emet utgör en stötesten för många i nvandrare och utl änni ngar som l är s i g s vens ka . De c i terade men i ngarna , med de understru kna orden utel ämna
de , är i sj äl va verket hämtade ur ett mater i a l av språ kfel i i nvandrares svens ka uppsatser , som i nsaml ats i nom SSM-proje ktetl ) . Det fi nns ganska gott om exempel av l i kartat s l ag i materi a l et .
Som exempl en här ovan antyder , ä r det i stort tre s l ags språkl i ga e l e
ment vi tar upp ti l l di s kus s i on : ( l ) su bj e kt , ( 2 ) fi n i t verb , framför al l t kopul an , och ( 3 ) som som " subj ektsmärke " i i nterrogati va och rel ativa bi sat
ser . Tabe l l l ( nästa s i da ) anger grovt före komsten av oti l l åtna ute l ämn i ngar av des sa el ement hos s vens kstuderande med o l i ka modersmål .
Syftet med den här uppsatsen är att s tudera den grammati s ka mot i veri ng
en för att sådana el ement i satsen måste uttryc kas i s vens kan men i nte al l ti d i andra språ k . Vi s ka l l studera deras fun kt i on på bas i s av tre o l i ka s l ag av språkl i ga bel ägg : del s data från s vens kan , de l s i nvandrares s pråk
fel i svens kan och del s en språ ktypo l ogi s k j ämföre l se .
l ) För en al l män presentation av SSM-proj e ktet hänvi sas t i l l Hammarberg ( 1 975 ) . Där tas oc kså pl ats hål l artvånget upp i en kort pre l imi när vers i on . Felunders ö kn i ngen omfattar fel i uppsatser s kr i vna av svens k el ever från t i o ol i ka språ kområden , se tabe l l l . Textmängden uppgår ti l l ca 1 1 0 . 0 00 ord och är ungefär l i ka förde l ad på de t i o modersmål s grupperna . El everna befi nner s i g p å ol i ka stad i er . Fel unders ökni ngen bes kri vs kort i Hammarberg & Vi berg ( 1 977a ) och s ka l l presenteras utförl i gare i ett kommande arbete .
Ta be l l L Utel ämn i ngsfe l . Före komst av angi vna fel typer i SSM : s fel - materi al , per elevmodersmål . + anger att fel bel agts i materi alet ;
(+) anger ensta ka fel be l ägg ; - anger frånvaro av fe l be l ägg .
ctl ctl ctl ctl ctl ctl ctl
.:.:: ctl .:.:: .:.:: .:.:: .:.:: .:.:: .:.::
\Il .:.:: \Il ctl \Il ctl \Il \Il \Il \Il
r- \Il or- .:.:: or- .:.:: s- or- or- s::
(]J s:: .:.:: \Il \Il \Il (]J ..o .:.:: ctl
en ctl (]J r- s- s:: en ctl s- e..
s:: e.. s- o (]J Or- s:: s- ::::s ctl
UJ l/') � o- o- LL.. � cI:: I- 'J
Ute l ämnat subje kt 1 ) + + + + + + + + +
Ute l ämnat su bje kts -
märke som + (+) + + + + + (+) + +
Ute l ämnad kopu l a + + +2) + + + +
l ) Tabe l len bortser från en s pecie l l typ av s u bje kts ute l ämn i ng , som även enge l s ks prå k i ga gör , näml i gen ute l ämn i ng av kore ferent pro nomen i adverbi a l i nl edda samordnade satser , som i " V i s prang förbi pressbyrån och sen g i c k v i över gatan " . Fe l typen s kal l kommenteras närmare nedan , i avs n i tt 4 . 1 .
2) Pl ustec knet får stå med förbehål l för att exempl en på kopu l aute l äm
n i ngar i texterna från fi n s ks pråki ga är l i te s pecie l l a . Problemet utreds i ett kommande arbete .
2. Subje ktstvånget
Om vi börj ar med probl emet med s u bje ktsute l ämn i ngar , så är det i ntres sant att notera att nödvänd i gheten att sätta ut s u bj e kt i s vens ka satser överhuvud taget i nte tas upp som ett problem i svens ka modersmål s grammati kor . Däremot ä r det s k s u bjektstvånget e n väl känd företeel se för l ärare i svens ka som främmande språ k . Det nämns i pedagogi s k grammati k vanl i gtvi s i samband med pe rsonl i ga pronomen och presenteras gärna med en förkl ari ng : " Eftersom s vens kan i nte har någon verbände l se , som vi sar vad som är subje kt t i l l pred i katsverbet , måste man i rege l sätta ut su bje ktet . "
( Nyl und-L i ndgren & Hol m 1 977 , 5 5 . ) Enl i gt denna tol kn i ng behöver al l ts å i regel v i ssa betyde l see l ement , åtmi ns tone numerus och person , markeras i satsen för att ma n s ka l l kunna i dent i fiera s u bje ktets referent . I soml i ga språk åstad kommer man detta med verbä nde l se r , i andra anvä nder man pronomen
i stäl l et , men det är nödvänd i gt a tt i endera formen i dent i fi era subj ek
tet . En snabbgenomgång av pedagog i s k grammati s k l i tteratur för en rad språk v i sar att detta är den gängse förkl ari ngen både ti l l subj e kt s tvånget i svens ka o c h närbesl ä ktade s prå k o c h t i l l fri heten a t t utel ämna subj e ktspronomen i många andra språ k : spans ka , i tal i ens ka , gre k i s ka , rys ka , pol s ka , serbo kroati s ka , pers i s ka , fi n s ka , ungerska , turk i s ka m fl , där ve rben böj s med numeru s - och personsuffi x .
Frågan är om behovet att i denti fi era subje ktets referent ger en t i l l räckl i g förkl ari ng t i l l su bje ktsobl i gatori et i s vens kan . Man kan
fråga s i g del s om det a l l s är nödvänd i gt att al l t i d i dent i fi era subjektet , del s om det mås te s ke med overta morfol og i s ka medel i varj e sats .
Vi kan notera att s vens kan kräver overt su bj e kt t i l l fi n i ta ve rb även i fa l l där subj e ktets i dent i tet är vag , ovi s s el l er l i kg i l t i g . Men i ngarna ( 4 ) , ( 5 ) och (6) kan l i ka väl återges i pass i v form utan agent , vi l ket vi sar att subje ktets i dent i tet är oväsentl i g i dessa fa l l :
( 4 ) Dom stj ä l i omkl ädn i ng s rummet . Det stj ä l s i omkl ädn i ng s rummet .
( 5 ) På Karl X I I : s s taty hade nån hängt upp en j oj o . På Karl X I I : s staty hade en jojo hängts upp .
(6) Man säger att övn i ng ger färdi ghet . Det sägs att övni ng ger färdi ghet . övni ng sägs ge färd i ghet .
L i kaså måste opersonl i ga konstrukti one r som det regnar och det är kal l t al l t i d ha ett su bj ekt utsatt .
Om verbet däremot uppträder i i c ke-fi n i t form , s ätts subj e ktsordet i nte ut ; j ämför :
( 7 ) a . Att du resonerar med Al bert är i ngen i de . b . Att resonera med Al bert ä r i ngen i de .
Den möj l i ghet att vä xl a formul eri ng som exempel ( 7 ) i l l ustrera r exi sterar i nte h e l t på måfå i s prå ket . En fun kti on som verbnomi nal i seri ng
ar har ä r att v i dä ri genom ka n s l i ppa spec i fi cera en i samma nhanget onödi g referent , som s kul l e behöva anges i den motsva rande fi n i ta sa tsen . J ämför : ( 8 ) a . Att ma n prata de högl jutt störde oss .
b . Det högl judda pratandet störde oss .
Det är a l l ts å tyd l i gt att i nte al l a subje kt som uppträder i satser i svens kan är nödvänd i ga , el ler ens möj l i ga , att i dent i fi era . V i s serl i gen
är det kl art att s ådana referenter som verkl i gen är väsentl i ga i samman
hanget måste s i gnal eras på något sätt , och att många subj e kt av det s kä l et i nte kan utel ämnas . Men detta förkl arar i nte varför subj e ktet genomgående är obl i gatori s kt . Den huvudregel som gäl l er i ett språk av s vens kans typ är snarare att ett subje ktsord krävs i varj e fi n i t sats , men i nte v i d i c ke fi n i ta konstru kt i one r . Subj ektet och f i n i t-el ementet föl j s åt , s å att v i får växl i ngar mel l an konstru kti oner där båda fi nns med och s ådana där båda s a k nas , som i exempl en ( 9 ) o c h ( l a ) :
( 9 ) Jag sprang för att ( j ag s ku l l e ) h i nna med bus sen . ( l a ) Kan du se huset ( som ä r ) där borta?
Det fi nns doc k en del fa l l , där ett fi n i t verb i nte kräver utsatt su bj ekt� Det gäl l er v i d i mperat i ver :
( 1 1 ) Spri ng !
i vi ssa samordnade satser :
( 1 2 ) Kal l e for ti l l Väs terås och ( han ) kom sen i nte ti l l ba ka . i svar på frågor :
( 1 3 ) Vad gör Peter i kväl l ? - (Han ) ti ttar på fotbol l .
och i ol i ka s l ag av reducerade s atser i speci el l a sti l arte r : ( 1 4 ) Dog a v hj ärts l ag under fi s ketur ( Rubri k , D N 1 2 . 8 . 1 975 ) ( 1 5 ) ( Jag ) sänder här ett foto som j ag tog i somras .
Några i a kttagel ser kan göras ti l l fal l en ( 1 1 ) - ( 1 5 ) :
Imperati ven kontrasterar med de övri ga fi ni ta verbformerna ( presens och preteri tum ind i kat i v och konjunkti v ) både genom avsa knaden av subj ekts tvång ( i nut i da svens ka underförstås al l t i d ett subj e kt i andra person ) , och genom att den har en egen , ä ndel sel ös form som nä stan al l ti d är ol i k övri ga fi ni ta former . Vanl i gtv i s används i nget subj e ktsord , men ett pronomen i and
ra person kan före komma , som i ( 1 6 ) . Des s fun kt i on förefal l er då vara fram
hävande , el l er också kontras terande ( " DU , i nte JAG " ) : ( 1 6 ) Ja , säg ( du ) det ti l l Al bert!
Vi d samordn i ng är möjl i gheten att l ämna ett fi n i t verb utan s u bjekt gans ka kri ngs kuren . Nä r det gäl l er huvudsatser v i s a r d i agrammet ( 1 7 ) de kontexter där subje ktet opti one1 1 t kan utel ämnas .
( 1 7 )
. . . Subj i . . . utan x
Det vi l l säga , strykn i ng av subjekt i i n i ti al pos i ti on ä r möj l i gt i den senare av två s amordnade huvudsatser v i l kas s u bje kt är koreferenta . Det gäl l er de s l ag av samordn i ng som markeras av konju n kti oner som och , el l er , men , utan ; i nte samordn i ng med ty , för , s å . Men i ngen ( 1 2 ) kan jämföras med
( 1 8 a-c ) , i v i l ka subje ktet i nte går att utel ämna .
( 1 8 ) a . Kal l e for t i l l Västerås och sen kom han i nte ti 1 1 ba ka . b . Ka l l e for ti 1 1 Väs terås och ni kom sen i nte ti l l baka . - c . Kal l e for ti l l Västerås för han fi c k ett jobb där .
Men i ng ( 1 9 ) är ett exempel på samordnade bi sats e r . Här krävs det att den underordnande konjunkti onen också stryks om s u bje ktet s tryks .
( 1 9 ) Jag vet att Kal l e res te och ( att han ) i nte kom t i l l ba ka .
I svar på frågor kan s u bjektet höra t i l l det som stryks enl i gt pri nci pen att i nte i svaret upprepa s ådant som utsägs i frågan , som i exempe l ( 1 3 ) .
Även om redukti oner i fa l l som ( 1 4 ) och ( 1 5 ) är bet i ngade av s t i l i sti s ka fa ktorer , är de i nte oberoende av synta k t i s ka v i l l ko r . Det är t i l l exempel bara möjl i gt att stryka ett s u bje kt i sats i n i t i al stäl l n i ng . Det går i nte att ersätta ( 1 4 ) med
( 20 ) *Under fi s ketur dog av hjärts l ag e l l er ( 1 5 ) med
( 2 1 ) *Jag sänder här ett foto som tog i somras .
Sammanfattn i ngsvi s bör det framgå av de exempel vi har anfört att i nte al l a s u bjekt har referenter som måste anges , och att det fi nns andra
medel att upprätth ål l a entyd i gh et i syftni ngen än att sätta u t ett sub
je kt ti l l varje verb .
Det fi nns också annat som ta l ar emot uppfattni ngen att s u bje kts prono
men fungerar som en nödvänd i g ersättn i ng för verbens n umeru s - person- böjn i ng . l . Det fi nns s prå k som böjer verben i numeru s och person och ändå krä ver ett s u bje ktsord , t ex tys ka n .
2 . Det fi nns s pråk som i nte böjer verben i numerus el l er person och s am
ti di gt sa knar s u bjektstvång . Japans kan är ett tydl i gt exempel på detta . Dä r är regel n att man utel ämnar ( e l l er kan utel ämna ) s u bje ktet nä rhel s t dess i denti tet framgår ur kontexten och det i nte s ka l l sä rs ki l t framhä vas . Det är samma grundpri nci p som gör s i g gä l l ande i de verbböja nde s pråk utan s ub
je ktstvång som vi nä mnde ovan , även om regl erna i deta l j s ki ftar något från språk ti l l språ k . Det ä r uppenbart att den tradi ti onel l a förkl ari ngen av subjektstvånget i nte h ål l er , nä r ja pans kan tas med i bi l den .
3 . Det är l ätt att se i en norma l sven s k text , att många s u bje kt är i nnehål l s l i gt redundanta . Den som ha r l us t kan t i l l exempel försö ka fyl l a i de subje kt som utel ämnats i föl jande text .
( 22 ) Nä sta dag g i c k Barobbas kri ng i s taden och mötte många som kände , både wnner och fi ender . De fl esta tyc ktes förvånade över a tt se honom och soml i ga ryc kte t i l l som om sett ett spöke . Berörde honom obeha gl i gt . Vi s ste d å i nte att han va r fri kä nd! När s ku l l e komma underfund med det?
Med att i nte va r mn som ha de bli v i t korsfäst .
So l en brände och var mä rkvä rd i gt vad ögonen h a de svårt att ri kt i gt vän j a s i g v i d det s ka rpa ljuset . Kans ke ha de verkl i gen fått något fel på dem under fängel set i den? Tyc kte i a l l a fal l bä s t om att h ål l a s i g i s kuggan . Och nä r kom förbi pe l a rgången i gatan upp ti l l tempel pl atsen gi c k och s atte s i g där i nne i val vet för att v i l a ö gonen ett s l ag . Kändes gott att göra det .
Den ursprungl i ga vers i onen föl jer hä r , med de berörda s u bje kten under
stru kna :
Nä sta dag g i c k Barabbas kri ng i staden och mötte många som han kände , både vä nner och fi ende r . De fl esta tycktes förvånade över att se ho
nom och soml i ga ryc kte ti l l som om de sett ett spöke . Det berörde ho
nom obeh agl i gt . Vi sste de då i nte att han var fri kä nd! Nä r s ku l l e de komma underfund med det? Med att det i nte var h an som hade bl i v i t kors fä s t!
Sol en brände och det �r mä rkvä rd i gt vad ögonen h ade svårt att ri k
ti gt vä n� s i g v i d det s ka rpa l juset . Ka n s ke ha de h an verkl igenfått något fel på dem under fångel seti den ? Han tyckte i a l l a fal l bä st om
att hål l a s i g i s kuggan . Och när h an kom fö rbi pel argången i gatan upp ti l l tempel pl atsen g i c k ha n och satte s i g där i nne i va l vet för att vi l a ö gonen ett s l ag . Det kä ndes g ott att gö ra det .
(Pär Lagerkv i st , Barabbas , 1 950 , 3 3 )
V i gav den hä r �yl l nads uppg i ften som ett i nformel l t tes t ti l l 1 9 kol l eger v i d i nsti tuti onen , al l a med svens ka som modersmål , och f i c k föl jande res u l tat . I en s tor majori tet av s va ren �r man eni g med tex tförfattaren om h ur subje kten s kul l e sä tta s ut . I de fö rsta fem men i ngarna noterades fol jande avvi kel ser . Men i ng l: och ha n rrötte ( l s�r ) . Men i ng l & 2 : som
� nde •.. som om sett ( båda utelä mn i ngarna hos samrra person , som gjorde uppg i ften i bråds ka ) . Men i ng 3 : Detta berö rde ( 5 sva r ) , Det ( ta ) berö rde ( 2s var ) , De berö rde ( l s var ) . Men i ng 4 : De vi s s te ( 2 sva r ) , Han v i s ste ( l svar ) . Men i ng 5 : s ku l l e han komma ( l s var , sa mma person som i förra exempl et ) . De övri ga s varen på men i ng 1 -5 stämde med ori g i na l texten . Om de föl jande men i ngarna rådde fu l l en i ghet .
Det är också påfal l ande när man grans kar SSM : s fel materi al , att de tal ri ka subjektsutel ämn i ngarna a l dri g l ämnar någon tvekan om v i l ket sub
je kt el even tän kt s i g , g i vet textsammanhanget . Man hoppar bara över s åda
na subjekt som kan i denti fi eras naturl i gt ur kontexten , el l er s ådana där i denti teten i nte s pel ar någon rol l . Subjekt som u ppbär emfas utel ämnas naturl i gtvi s i nte hel l er . Subjektsutel ämn i ngarna är vanl i ga både hos ja
paner , som ju i nte kan påverkas av att modersmål et har numerus - och person bÖjn i ng på verben , och hos personer med verbböjande modersmål .
Perl mutter ( 1 971 , 99ff . ) gör en del i ntres santa i a kttagel ser av fal l där frans kan och engel s kan har s u bje ktstvång i motsats t i l l exempel v i s spans kan . Han fi nner att både före komsten av obl i gatori s ka person l i ga pro nomen och formel l t subje kt och v i s s a res tri kti oner mot s u bje kts l yftn i ngar är uts l ag av samma subje ktstvångspri nci p , som han bes kri ver som en yts tru k
turrestri kti on ( s urface structure constra i nt ) . Perl mutters resonemang och s l utsatser gäl l er dock snarare den grammati s ka bes kri vn i ng smode l l en som sådan än subjektstvångets fun kt i on i språken .
En annan utgångspunkt har Beckman i s i n h i stori s k- komparat i va stud i e
" Västeurope i s k syntax II ( 1 934 , 1 9f ) . Syftet med hans arbete är att be l ysa , att man i nom en krets av västeu ropei s ka språk - de germans ka , frans kan och någon gång något sydromanskt s pråk - fi nner en rad gemens amma syntakt i s ka företeel ser utveckl ade , som sa knar motsvari ghet i fornspråken ( l i ksom även i de övri ga romans ka språken ) . Man kan därför kara kteri sera dessa syntak
ti s ka typdrag som " västeurope i s ka " , en geografi s k avgrän s n i ng som s kär över gränsen me l l an germans kt och romanskt . Beckman konstaterar , att i nvers i onen som uttryck för di re kt frågesats hör t i l l de vi kti gare västeurope i s ka i nno vati onerna ; den sa knas i fornsprå k som l at i n och goti s ka . Han fortsätter:
" I nära samband med i nvers i onens bru k som uttryck för frågan står med sä kerhet utveckl i ngen av det i funkti oner som med växl ande rätt får nam
net ' formel l t subjektl . " Det regnar kan i nverteras t i l l Regnar det? ; mot
svarande gä l l er i frans ka , engel s ka , tys ka ; men det går i nte i gre k i s ka , l at i n , goti s ka , i s l änds ka , i ta l i en s ka , där det forme l l a s u bje ktet s a knas . Utveckl i ngen av formel l t s u bjekt fi nns bel agd i ti d i g fornengel s ka , i fornhögtyska och i fornsven s ka ; i i s l änds kan har den utebl i v i t . Bec kman påpekar ocks å , att det formel l a det i nte u ppbär någon sakbetydel se . "Ordets enda verkl i ga fun kt i o n är att markera den ' bl i ndrote ' , den pl ats , där sub
je ktet s ku l l e ha s tått , om ett s ådant för tan ken funn i ts . "
Oss veterl i gt är Bec kman den förste som - l åt vara med begränsni ng ti l l satser med forme l l t s u bjekt - påpekat s ambandet mel l an s u bje ktsordets och ordföl jdens funkti oner . Det verkar en smu l a förvånande att detta i nte avsatt märkbara spår i grammat i kl i tteraturen sedan 1 934 - i synnerhet som Bec kman själ v presenterar s i na i a kttage l ser om västeurope i s k syntax som en sorts program för kommande , särs ki l t pedagog i s kt i nr i ktad , språkforskni ng :
" Och vi få ett fors kni ngsföremål , som för de tal ri ka studerande , vi l kas framti da verksamhet bl i r l äroverks l ärarens , ger ett mer påtag l i gt utbyte än exempel vi s en grupp ortnamn , en d i a l e kt el l er en fornspråkstext . " ( Op ci t , s 5�.
Den to l kn i ng av subje ktets och andra el ements obl i gatori s ka kara ktär i svens ka satser , som vi s kal l försöka demonstrera i den återstående del en av den här rapporten , går i korthet ut på föl jande . Sambandet mel l an sub
jektstvånget och i nvers i onen kan general i seras . I nvers i onens rol l i svens kan och närstående språk är myc ket central , eftersom den är ett medel att ut
tryc ka vi kt i ga synta kt i s ka d i sti n kti oner s åsom s u bjekt/obje kt , påstående/
janejfråga och huvudsats/bi sats . Det säger s i g sjä l vt att i nvers i on s reg l er
na för att kunna verka förutsätter att ett s u bjekt och ett fi n i t verb sätts ut på s k i l da stäl l en i satsen . Varje s u bjekt i en fi n i t sven s k sats har bl and de funkti oner som det kan tänkas fyl l a en regel bunden grammati s k fun k
t i on som pl ats hål l are , för att möjl i ggöra e l l er tydl i ggöra satsens synta k ti s ka tol kn i ng . Kl arast kommer detta naturl i gtvi s fram i d e fal l d ä r i nga andra funkti oner än pl ats hål l n i ngen a ktual i seras , s åsom vi d forme l l t s u b je kt o c h i andra fal l d ä r en referent i nte behöver i dent i fi eras , t e x ( 4 ) -
( 6 ) ovan , samt v i d s ådana i kontexten redundanta s u bje kt som vår l i l l a Lagerkv i st-text ( 22 ) gav exempel på . Detta är också de fal l , där subje ktet tenderar att utel ämnas i fl ertal et andra s prå k . Det som har kal l ats subjekts tvånget är al l tså framför al l t ett synta kt i s kt pl atshål l artvång . Det finns fl era el ement i satsen än subjektet som fyl l er en l i kartad fun kti on , l åt vara att subje ktet är det i i nvandrarsammanhang v i kt i gaste . En annan pl ats hål l are är föl jdri kti gt det fi n i ta verbet e l l er fi n i te l ementet , vi l ket v i sar s i g mest s l ående när det uppträder i renodl ad form som kopu l a . Ett
exempel på detta hade v i i
( 2 ) Två års fänge l se är rätt l ångt för mi g .
Med det här syns ättet får också det för de s kand i navi s ka språ ken egendom
l i ga subjektsmärket som en fun kt i one l l förk l ari ng . J ämför ( 3 ) Jag kan i nte komma i håg vad som hände den dagen .
Som är en renodl ad pl atshål l are . Det i ns kjuts ju i en frågeords i n l edd bi sats just i de fal l , då frågeordet är s u bjekt , och man a l l ts å i nte enbart på ordföl jden kan särs k i lja bi s atsen från en di rekt , t i l l l ys s naren r i ktad fråga . I några fal l kan också v i s s a adverb fungera som p l atshål l are , som i ( 23 ) Här sti n ke r . ( J ämför : Det sti n ker här . )
( 24 ) Är här i nte väl d i gt varmt ? ( J ämför : Är det i nte väl d i gt varmt här? ) Många frågor i nstäl l er s i g här . Om v i kti ga syntakti s ka fun kt i oner kräver pl atshål l are i soml i ga språ k , hur kl arar man s i g då i språ k som i nte har pl atshål l artvång? I v i l ka avseenden representerar ett s pråk som svens kan en särs ki l d språks tru kturel l typ ? Vi l ka s prå k kan grupperas i hop typo l og i s kt?
Hur behandl as pl ats hål l artvånget och ordföl jds systemet av personer med andra modersmål som l är s i g s vens ka ? Låt oss förs t se närmare på hur ordföl jden och pl atshål l arna fungerar i svens kan .
3 . Ordföljd och pl ats hål l are i s vens kan
3.D En s k i s s av hur ordföl jden kan bes kr i vas typol og i s kt
The order of words i s a s u bject of great i nteres t . Unfortunate l y i t i s not al ways conce i ved i n a s uffi c i entl y wi de pers pect i ve . I t can be treated from two d i fferent v i ewpo i nts . Fi rs t , we can exarni ne what pos i t i on a part i cu l ar sentence e l ement u s ua l l y occup i es or , more exactl y , what are the mutual pos i ti ons of two part i cul ar sen
tence el ements , the s u bject and the predi cate , the object and the pred i cat i ve verb , etc . The second approach cons i sts in exami n i ng the general factors that determi ne the order of words i n a sentence . The l atter approach seems to be more exped i ent i nasmuch as i t shows that the arrangement of the words i n a sentence i s not determi ned by one pri nci p l e , but res u l ts from the operati ons of several confl i ct i ng pri nc i pl es . V i l �m Mathesius (Mathesiu s 1975)
Ordföl jden kan , som Vi l em Mathes i us konstaterar , unders ökas ur två ol i ka synv i nkl ar . Det första a l ternat i vet är att man unders öker v i l ka i n bördes pl aceri ngar som är möjl i ga me l l an el ement som s u bje kt ( S ) , pred i kats verb ( V ) och obje kt ( O ) . Språktypol og i s kt har ordföl jden u nders ökts u r den synv i n kel n av Joseph Greenberg ( 1 963 ) . Denne utgår bl a i från att det går att fas tstäl l a en grundl äggande ordfö l jd mel l an S , V och O i varje s pråk , detta trots att ordföl j dsal ternat i ven i v i s s a språk kan vara rätt många . För s vens kans del kan man t ex s äga att al ternati vet S V O är grundl äggande , även om det fi nns s atser med ordföl jden O V S och X V S O ( X står för ett godtyckl i gt l ed ) :
( 2 5 ) Jag träffade Peter i morse ( 26 ) Peter träffade jag i morse ( 27 ) Imorse träffade jag Peter
Det är gans ka många s pråk v i l ka l i ksom s vens kan har den grundl äggande ord
föl jden S V o. Ser man ti l l samtl i ga värl dens språk verkar det dock som om S O V s ku l l e vara något vanl i gare , trots att nästan al l a språk i Eu ropa har den grundl äggande ordföl jden S V O . Turki s kan och japans kan är ex empel på S O V-språk . Mi ndre vanl i g är den grundl äggande ordföl jden V S O . Den före l i gger bl a i de kel ti s ka s pråken ( t ex wal es i s kan ) och i s tandardarabi s kan ( det överreg i onal a s kri ftspråket ) . Myc ket ovanl i g är den grundl äggande ord föl jden V O S , v i l ken doc k före l i gger bl a i mal agasy . N ågra en kl a exempel på satser som representerar de fyra kl art bel agda typerna av grundl äggande ordföl j d vi sas i föl jande uppstäl l n i ng .
De fyra typerna av grundl äggande ordfö l jd mel l an S , V och o.
S O V : Turki s ka
Al i dUn bi r araba al di Al i i går en bi l köpte S V O : Fi ns ka
Ol avi avas i oven Ol avi öppnade dörr V S O : Standardarabi s ka Kataba l wal adu l ma ktuba s krev pojken brevet V O S : Mal agasy
Nah i ta ny veh i vavy ny såg BEST kvi nna BEST
Al i köpte en bi l i går
ei l en sorkkaraudal l a O l avi öppnade dörren i går kofot - ADESS I V med e n kofot i går
l yawma Poj ken s krev brevet i dag i dag
mpi anatra Studenten s åg kvi nnan ( B EST = bestämd artikel ) s tudent
Greenbergs teori om den g rundl äggande ordföl jden , som v i i nte s ka gå särs ki l t utförl i gt in på i det här s ammanhanget , går i korthet ut på att det tenderar att fi nnas ett s amband mel l an ett s tort antal konstru k
ti oner med avseende på ordföl jden . S O V-s prå ken tenderar t ex att pl acera bestämn i ngar före s i tt huvudord . I turk i s kan och japans kan pl aceras bl a gen i ti v- och adje kti vattri but före det nomen som de bestämme r . V S O-språ ken tenderar däremot att pl acera bestämn i ngarna efter s i tt h uvudord . I wal e
s i s kan och standardarabi s kan pl aceras gen i t i v - och adje kti vattri buten efter det nomen de bestämme r . S V O - s pråken föl je r samma h uvudpri nci p som V S O-s pråken men uppv i sar fl er u ndantag . Svens kan pl acerar ju t ex både gen i t i v- och adje kti vattri but före h uvudordet . Däremot pl aceras en rel ati v sats al l t i d efter huvudordet . I utprägl ade S O V-s prå k som turki s kan och japans kan pl aceras även rel ati vsatserna före s i tt huvudord .
Den andra synv i n kel n u r v i l ken ordföl jden kan s tuderas enl i gt Mathes i us är att man u ndersöker v i l ka fun kti oner ordföl jden har , el l er s om denne sjä l v uttryc ker saken , att man undersöker vi l ka " pr i nci per " som s tyr ordfö l jden . Det är den synv i n ke l n v i har val t i det föl jande . Som en ba kgrund s ka v i kort redogöra för Mathe s i us teori om s tyrande pri nci per för ordfö l jden . Mathes i us tän kte s i g att ordfö l jden i ett s pråk bestäms genom ett s amspel mel l an ol i ka beti ngande fa ktorer e l l er "pri nci per" som hans egen term l y
der :
. . . the arrangement of words i n a sentence i s not determi ned by one pri nci pl e , but res u l ts from the operati on of several confl i ct i ng pri nci pl es . ( Mathes i us 1 97 5 , 1 53 )
Ski l l naden mel l an två s pråk som engel s ka och tjec ki s ka bör enl i gt Mathes i u s bes kri vas som e n s ki l l nad i s tyrkeförhål l andet mel l an två e l l er fl era pri n ci per snarare än genom att engel s kan sägs ha fast e l l er bunden ordfö l jd medan tjec ki s kan har fri ordfö l jd . Den senare termi nol og i n är v i l s e l edande de l s därför att ordföl jden i nte är hel t bunden i engel s kan även om den är mi ndre fl ex i bel än i tjec ki s kan del s därför att väx l i ngen mel l an ol i ka ord
föl jdsal ternati v i tjec ki s kan i nte är godtyckl i g . De v i kt i gaste av de pri n ci per som Mathes i us urs ki l jer ä r d e n grammati s ka pri nci pen ( " the grammati cal princ i pl e " ) och pri nci pen om det fun kt i onel l a satsperspe kt i vet ( " th e pri n ci pl e o f funct i onal sentence pers pect i ve " ) . Den grammati s ka pri nci pen i nne
bär att pos i t i onen av ett e l ement bes täms av des s satsdel s fu n kt i on , om det är subje kt , objekt , pred i kats verb , a dverbi a l etc . Pri nci pen om det fun kt i o
nel l a satsperspe kti vet defi ni eras på föl jande sätt :
.•. when observ i ng d i fferent utterances we fi nd that they are more or l es s cl earl y composed of two parts . One pa rt expres ses wh at i s g i ven by the context or wh at natural l y presents i tsel f , i n s hort what i s bei ng commented upon . As we a l ready know , thi s part i s cal l ed the theme
of the utterance . The second part contai ns the new e l ement of the utterance , i . e . what i s be i ng s tated about someth i ng ; th i s part i s cal l ed the rheme of the u tterance . The usual pos i t i on of the theme of an utterance i s the beg i nni ng of the sentence , whereas the rheme occupi es a l ater pos i t i on , i . e . we proceed from what i s al ready known to what i s be i ng made known . ( Mathes i us 1 97 5 , 1 56 ) .
Uppdel n i ngen av satsen i thema och rhema s varar mot de ameri kan s ka l i ng vi s ternas uppdel n i ng i top i k o c h komment . Teori n o m det funkti onel l a sats perspekt i vet har v i dareutveckl ats väsentl i gt sedan Mathes i us t i d . ( Ursprung
l i gen formu l erades de grundl äggande pri nc i perna redan på 1 92 0 -tal et . ) I själ va verket får man räkna med ett hel t kn i ppe fa ktorer v i d s i dan av thema och rhema som i ngår i det fun kt i onel l a satsperspekt i vet . Den central a tan
ken hos Mathes i us är att pri nci perna har ol i ka rel ati v s tyrka i enge l s kan och tjecki s kan , vi l ket förkl arar s ki l l naden i ordfö l jd . I engel s kan domi ne
rar den grammat i s ka pri nci pen men i tjec k i s kan domi nerar pri nci pen om funk
ti onel l t satsperspekt i v . I tjec ki s kan kan t ex ett rumsadverbi al pl aceras före el l er efter ett obje kt i s atser som :
( 28 ) J å jsem potkal Karl a na Våcl avs kem nåme s t i
jag mötte Karl på Våc l av-pl atsen
( 29 ) J å jsem potkal na Våc l avs kem nåmesti Karl a
jag mötte på Våc l av- p l atsen Karl
I den övers ta satsen betra ktas Karl som rel at i vt känd meda n rumsadverbi al et utgör ny i nformati on . Satsen kan användas som svar på frågan Var mötte du Karl ? I den undre s atsen u tgör Karl ny i nformati on . Satsen kan använ
das som svar på frågan Vem mötte du på Våcl av-pl atsen ? I engel s kan ( och i svens kan ) är obje ktet mycket starkare bundet ti l l pl atsen d i re kt efter huvudverbet än i tjecki s kan . Detta i enl i g het med den grammati s ka pri nci pen . Därför kan s k i l l naden i fun kt i onel l t s atsperspekt i v i nte s i gnal eras genom ordföljden i detta fal l . Däremot kan man i engel s kan ( l i ksom i sven s kan ) fl ytta satsens central beton i ng ( s i gnal erad med � i föl jande exempe l från Mathes i us ) :
( 30 ) I met Jack i n � Regent ' s Park ( 31 ) I met � Jack i n Regent ' s Park
( i n Regent ' s Park är ny i nformat i on ) ( J ack ä r ny i nformati on )
Vi har tag i t Mathes i u s fun kti onel l a anal ys av ordföl jden t i l l utgång s - pun kt i den här uppsatsen . Vi uppfattar doc k var och en av Mathes i us
"pri nci per" som en grupp av fun kti oner som ordföl jden kan ha . I stäl l et för den grammati s ka pri nci pen kommer vi att tal a om SGO-fu n kti oner ( SatsGramma
ti s k Ordföljd ) . Som en mots vari ghet till pri nci pen om det funkti onel l a sats pers pe kti vet föresl år vi termen TGO-fu n kti oner ( TextGrammati s k Ordföl jd ) .
I l i khet med Mathes i u s pri nci per kan des s a fu nkti oner ha ol i ka rel ati v styrka i s ki l da typer av språ k . Pl ats hål l arspråken kännetecknas av att SGO-funkti onerna domi nerar över TGO-fu n kt i onerna . Framför a l l t är det ordföl jdens s ätt att s amt i d i gt s i gnal era fl era SGO-fun kt i oner som är en förutsättn i ng för pl ats hål l artvånget . Därför i ns kränker v i oss ti l l en redogörel se för SGO-fu n kt i onerna i den här uppsatsen . l ) I svens kan s pe l ar den i nbördes pl aceri ngen av s u bje ktet ( S ) och det fi n i ta verbet ( V ) enl i gt stri kt grammati kal i serade reg l er en avgörande rol l för att s i gnal era s ki l l naden mel l an s u bje kt och obje kt ( satsdel ) , me l l an påstående och fråga ( sats
!yp ) och mel l an huvudsats och bi sats ( sats h i erarki ) . Det ä r des sa tre fun k ti oner som ti l l s ammans utgör SGO - fu n kt i onerna i s vens kan . Schemat i s kt kan detta i l l ustreras på föl jande s ätt :
Fun kt i on SATSDEL
SATSTYP SATSH I ERARKI
Exempel på ordfö l jd Ture har s l ag i t Tore Tore har s l ag i t Ture Har Ture s l ag i t Tore ? Vad köpte Ture?
Vad Ture köpte , vet jag i nte .
I de närmast föl jande avs n i tten kommer v i att redogöra för hur ord föl jden o c h pl atshål l arna samspe l ar för a t t s i gnalera d e tre SGO -funk
ti onerna : satsdel , satstyp och sats h i erark i . För att u nderl ätta överbl i c ken över ordföl jds kontrasterna mel l an ol i ka konstru kti oner kommer v i att i nföra en enkel notati on med bo kstavs symbol er . De kontras ter som symbo l i seras på detta sätt kommer att summeras i tabel l 4 ( avsn i tt 5 ) .
l ) Ordföl jdens fun kt i oner har studerats i arbeten som B i von ( 1 971 ) , Contreras ( 1 976 ) , F i rbas ( 1 974 ) , Hakul i nen ( 1 976 ) , Ki efer ( 1 967 ) och Kuno ( 1 972 ) . Främst behandl as i des sa arbeten TGO -fu n kt i onerna . Med denna term åsyftas fun kt i oner som themajrhema , i nformat i onsfo ku s , emfas , kontrast och presenter i ng . En genomgång av des sa funkti oner och deras man i festati oner i de språk som i ngår i SSM-undersökn i ngen kommer att ges i V i berg ( under utarbetande ) . Där kommer en utförl i gare presen tat i on att ges av den approach ti l l ordföl j dstypo l ogi n som endas t kun nat s k i s seras i avsn i tt 3 . 0 . Vennemann ( 1 973 ) g e r en fun kti one l l ana
l ys av ordföl jden som tar Greenberg ti l l utgångspunkt .
3 . 1 . Satsdel
I modern sven s ka s i gnal eras satsde l s fu n kti onen i myc ket hög grad genom ordföl jden . I nnan vi bes kri ver ordföl jdens ro l l mer i deta l j s ka vi kort se på andra möjl i g heter att s i gnal era s atsdel sfunkti onen .
En vi kti g fa ktor v i d tol kni ngen av satsdel sfu n kti onen l i ksom v i d tol k
ni ngen av andra fu nkti oner är naturl i gtv i s kontexten . I föl jande exempel är det kontexten som gör att v i tol kar det förs ta NP : et i den andra satsen som objekt trots att ordföl jden pekar åt ett annat hål l :
( 32 ) L i l l e Ol l e hade s k i c kat ju l kl appar t i l l s ina förä l drar .
Fadern s kän kte den l i l l e s pjuvern ett mu nspel och modern ett par örons kydd .
En annan vi kti g fa ktor för tol kn i ngen är l exi kal a semanti s ka egens kaper hos verbet och det l exi kal a el ement som i ngår i subjektet och o bje ktet ( " sel ek
ti onsres tri kti oner " ) : ( 3 3 ) Havre g i l l ar hästen
I det föl jande bortser v i doc k från hur s ådana textue l l a och pragmati s ka fa ktorer i nverkar på tol kn i ngen . V i koncentrerar o s s på att faststäl l a i vi l ken utsträc kni ng de ol i ka uttrycksmedl en ger en formel l s i gnal för sats de l sfunkti onen .
Det vi kti gaste medl et att s i gnal era satsde l sfunkti onen ä r i vi s s a s prå k morfo l og i s ka u ttryc ksmedel ( " böjn i ng " ) . V i kt i gast är van l i gtvi s kasus men i vi ssa språk kan oc kså kongruens mel l an s u bjekt ( och i v i s s a språ k även ob
je kt ) och pred i kats verb spel a en vi kt i g rol l . I svens kan s pe l ar de morfo
l og i s ka uttryc ksmedl en en gans ka u nderordnad rol l . Av en v i s s betydel se är dock den särs k i l da obl i ka form som förel i gger av de fl esta person l i ga prono
men , då dessa fungerar som objekt el l er s tyrs av en prepos i ti on : ( 34 ) Mi g l u rar du i nte .
Växl i ngen man/en samt användandet av refl ex i va och rec i pro ka pronomen fyl l er samma fun kt i on . Kongruensen s pel ar däremot en myc ket u nderordnad rol l i svens kan . Det går dock att fi nna exempel där kongruensen ensam fu ngerar som en s i gnal för satsdel sfunkti onen . Följande exempel är hämtade från den omsorgsfu l l a genomgången i Sköl d ( 1 970 ) :
( 35 ) a . Denne l ärare ansåg al l a e l everna vara gal na b. Denne l ärare ansåg al l a e l everna vara gal en
Den vi kt i gaste formel l a s i gnal en för satsdel sfu n kt i onen i nut i da svens
k a är ordföl jden . Det är t v å saker som är anmärkn i ngsvärda . Det första är att ordföl jden i så hög grad entyd i gt s i gnal erar satsdel sfunkti onen . Det andra är att detta är möjl i gt trots att ordföl jden i nte är hel t l åst ti l l
s v O . l en sats som Ture slog Tore före l i gger en potent i e l l tvetyd i ghet . Om i nte kontexten kl art pe kar åt annat hål l föredras tol kn i ngen S V O . Om satsen som här ges utan kontext , kan det t o m vara nästan omöjl i gt att få svens ktal ande som i nte är vana v i d grammati s k ana l ys att i nse att satsen kan tolkas på mer än ett sätt . ( Genom att starkt betona Ture går det l ättare att få fol k att acceptera tol kni ngen att det är Ture som bl i r s l agen . ) I satser av detta s l ag kan man säga att ordföl jden s i gnal erar en föredragen tolkn i ng , som eventue l l t kan upphävas av kontexten och/el l er en s pec i e l l i ntonat i on . En potent i e l l tvetyd i ghet före l i gger endast s å l änge det trans i ti va huvudverbet är " naket " och s a knar s ådana bestämn i ngar som hjä l pverb , parti kel el l er prepos i t i on ( v i d prepos i t i onsobjekt ) . Föl jande satser kan endast tol kas på ett sätt :
( 36 ) Ture har s l ag i t Tore ( 3 7 ) Ture sökte upp Tore ( 38 ) Ture ti ttade på Tore
Jämför : Tore har Ture s l ag i t
II
II
Tore sökte Ture upp Tore t i ttade Ture på
Tol kni ngen är ocks å entyd i g v i d en janejfråga e l l er då något annat än ett NP i nl eder satsen el l er då satsen är u nderordnad :
(39 ) Sl og Tore Tore ? ( 40 ) I går s l og Ture Tore .
( 41 ) Eftersom Ture s l og Tore , s å är de i nte l ängre vänner .
S i gnal erandet av satsdel sfunkti onen genom ordföl jden är i nte beroende av pl atshål l arna i samma grad som de andra två SGO - fu n kt i onerna . Tol kn i ngen av satsdel sfunkt i onen påverkas i nte al l varl i gt om ett subjektspronomen ute l ämnas i n i ti al t i satsen :
( 42 ) Jag s åg Peter i går .
( 43 ) ( * ) Såg Peter i går . ( Grammati s k i v i s s a st i l ar . )
Det NP som står efter verbet tol kas al l ti d som objekt då s u bjektet är ute
l ämnat ( i den mån satsen överhu vud taget ä r g rammati s k ) . Om ett adverb i a l e d har spets stä l l ts och s u bjekt och obje kt båda s ka s t å efter verbet , upp
står tol kni ngs probl em om ett pronomen som s u bjekt e l l er obje kt utel ämnas : ( 44 ) I går såg Peter Harry
( 45 ) I går såg han Harry ( 46 ) * I går såg Harry
Den s i sta satsen kan naturl i gtv i s tol kas som " I går hade Harry förmågan att se" . Men det går i nte att tol ka Harry som objekt och tänka s i g ett utel äm
nat s u bjekt som framgår av kontexten , v i l ket s ku l l e vara möjl i gt i ett s pråk
utan p1 atshå1 1 artvång . Det NP som står d i rekt efter verbet tol kas a l l ti d som subjekt , om det l ed som står före verbet i nte t i l l åter e n s ådan tol k
n i ng ( t ex därför att det är ett adverbi al ti l l formen ) . Ett tydl i gt exem
pel erbjuder satser med verb som kan vara både trans i t i va och i ntrans i ti va , t ex ri nga :
( 47 ) I går ri ngde han Harry ( 48 ) I går ri ngde Harry
Om ett subjektspronomen s ku l l e kunna utel ämnas i satser med i nvers i on efter ett spets stäl l t l ed , s ku l l e ordföl jdens fun kt i on att s i gnal era satsdel s funk
ti onen försvagas .
3 . 2 . Sats typ
Sats typerna kan i korthet kara kteri seras på föl jande sätt . Ett d i re kt påstående har med myc ket få undantag verbet på pl ats nummer två i satsen . Det fi nns al l ts å i al l mänhet en och endas t en konsti tuent framför verbet . Med en enkel notat i on kan detta symbol i seras : f# X V . � representerar satsgränsen , X en godtyckl i g satsdel och V det fi n i ta verbet . X kan anti ngen utgöras av subje ktet el l er av en annan s atsdel som s petsstäl l ts :
( 49 ) Ol l e köpte bi l en igår ( 50 ) I går köpte Ol l e bi l en
Den d i re kta janejfrågan i nl eds al l ti d av ett fi n i t verb di rekt föl jt av subje ktet :
( 51 ) Köpte O l l e bi l en ?
Detta symbo l i seras : # V S . En d i rekt frågeordsfråga h a r a l l ti d frågeordet i i n i ti al pos i ti on . Eftersom frågeordet rä knas som en egen satsdel , t i l l äm
pas den vanl i ga i nvers i onsregel n , s å att verbet hamnar på pl ats nummer två : ( 52 ) Vem köpte bi l en ?
( 53 ) Vad köpte Ol l e ?
Detta kan symbol i seras : =# Wh V ( s u bjektet befrågat ) och # �Jh V S (ett annat l ed än subjektet befrågat ) . Wh betec knar ett frågeord ( i en l i ghet med praxi s i engel s kspråk i ga framstä l l n i ngar : who , wh i ch , what etc . ).
Satstypen uppmani ng har verbet i i n i ti al pos i t i on l i ksom den d i rekta janejfrågan . S ki l l naden mel l an des s a två fun kti oner s i gnal eras främst med morfo l ogi s ka medel . I uppmani ngen står verbet i i mperati v ( symbol i serat Vi mp ) medan verbet har tempu s bärande form ( presens el l er preteri tum ) i den d i rekta janejfrågan ( symbo l i seras med V u tan i ndex ) . Su bje ktet utel ämnas van l i gen
i uppmani ngen men om det sätts ut s å föl jer det d i rekt efter verbet ( de s s utom måste det al l ti d utgöras av e t t andra personens pronomen ) :
( 54 ) Köp ( du ) en bi l , O l l e!
Detta symbo l i seras : # V. -l mp-( S ) •
De v i kti gaste kännetecknen på s vens kans syntakti s ka satstyper i deras d i re kta form framgår av föl jande uppstäl l n i ng :
Påstående Janejfråga
# X V # V S
Frågeordsfråga
Wh=S WhfS
# Wh V # Wh V S
Uppmani ng
# V i mp ( S ) Di sti n kti onen mel l an ett d i rekt påstående och e n d i rekt janejfråga
är den fun kt i on som tydl i gast påverkas om pl ats hål l arna utel ämnas i svens kan . I samtl i ga av följande fal l s uddas d i s t i n kt i onen u t om man bryter mot pl ats
hål l artvånget : Påstående
l . SUBJ EKTSPRONOMEN Han spr i nger .
2 . FORMELLT SUBJ E KT a . Operson l i gt
konstruerat verb Det regnar .
b . Presenteri ng Det kommer någon .
Fråga
Spri nger han?
Regnar det?
Kommer det någo n ?
Pås tående e 11 er fråga?
Spri nger
Regnar
Kommer någon?
Om satsen i nl eds av ett rumsadverbi a l , v i l ket är ett van l i gt a l ternat i v , så är det forme l l a s u bje ktet opti one l l t :
På trappan s i tter ( det ) en katt
c . Extrapos i t i on Det var ku l , att
011 e kom .
d . Emfat i s k oms kri vn i ng Det var 011 e ,
som kom .
3 . PRONOMI NELL KOP IA
Var det kul , att 011 e kom?
Var det 011 e , som kom?
V I D D I SLOKER I NG ( " dubbe l t sats l ed " ) Äng l ar , dom fi nns .
4 . PRONOMENET MAN Man måste arbeta . 5 . VERBEN VARA OCH HA Ol l e är gl ad .
Ol l e har en bi l .
Äng l ar , fi nns dom?
Mås te man arbeta ?
Är O l l e g l ad ? H a r 0 1 1 e en bi l ?
Var kul , att 011 e kom
Var O l l e , som kom
Äng l ar fi nns
Måste arbeta
Ol l e gl ad 011 e en bi l Mots vari gheten t i l l subje ktspronomenet ute l ämnas ofta i andra språ k . Det formel l a subje ktet det , det obestämda pronomenet man och verben vara ( " kopu
l an " ) och ha sa knar i många språk hel t motsvari ghet . Om dessa e l ement ofta s kul l e utel ämnas i svens kan s ku l l e ordföl jden i nte l ängre kunna fungera som en effekt i v s i gnal för s k i l l naden mel l an påstående och fråga . Bortsett från d i s l okeri ng , som är bunden ti l l vi s s a mer " tal s pråkl i ga " s t i l arter , så är samtl i ga de konstru kti oner som rä knats upp ovan myc ket fre kventa och ti l l hör kärnan av svens kans syntax . Di s l okeri ngen är spec i el l även i det avseen
det att många i cke-pl atshål l arspråk har en motsvari ghet ti l l denna konstru k
t i on . Det är därför tve ksamt om den konstru kti onen s ka s ättas i s amband med pl atshål l a rtvånget .
Det går naturl i gtv i s i ngen s karp gräns mel l an p l atshål l are och andra ord . Utöver de pl atshål l are som nämnts ovan kan pronomi nel l a adverb som här och där i bl and fungera som renodl ade pl atshål l are . Ett kl art gränsfal l är föl jande exempel med här :
( 5 5 ) Här sti n ke r .
( 56 ) Här är myc ket kal l t p å mornarna
jämför Det sti n ker
jämför Det är myc ket kal l t
Atmi nstone i det nedre exempl et kan här fu ngera som en pl atshål l a re ä ven i en janejfråga :
( 57 ) Är här myc ket ka l l t på mornarna ?
I sydsvens kan har där u tvec kl ats t i l l en renodl ad pl atshål l are i presen
teri ngs konstru kti onen . I föl jande sats har grundbetydel sen hos där uttun
nats, s å att satsen i nte u ppfattas som en motsäge l se : ( 58 ) Där är många gre ker här i stan .
Det fi nns två särprägl ade konstru kt i oner i s vens kan som kan vara värda en l i ten utvi kn i ng i detta sammanhang . Utel ämnandet av det temporal a hjä l p verbet ha föl jer ett möns ter som står i överensstämmel se med pl atshål l ar
tvånget . Som tempora l t hjäl pverb kan ha utel ämnas :
( a ) I bi sats , utom då ha står i n i t i al t i frågeformade v i l l kors bi satser ( b ) I huvudsats , endast då ha i nte står först bl and hjä l pverben
De fal l då ha i nte får utel ämnas , är exa kt de fal l då dis t i n kt i onen me l l an påstående och fråga s ku l l e suddas ut :
( 59 ) Ol l e har kommi t . Har 01 1 e kommi t ? *01 1 e kommi t Då ha i nte står först i raden av hjä l pverb , uppstår i ngen s ådan tvetyd i g het :
( 6 0 ) Ol l e borde ha kommi t ( 61 ) O l l e borde kommi t
Borde O l l e ha kommi t ? Borde O l l e kommi t ?
I bi sats kan det temporal a hjäl pverbet ha utel ämnas även då det står först bl and verben :
( 62 ) Peter undrar , om Ol l e har hunn i t komma ännu ( 6 3 ) Peter undrar , om Ol l e hunn i t komma ännu
I sjä l va verket fi nns det ett s l ags b i sats där ha i nte får utel ämnas , då det står först bl and verben, näml i gen den s k frågeformade kond i t i onal b i satsen ( ffk ) :
( 64 ) Har Ol l e kommi t , s å går jag . *Ol l e kommi t, s å går jag . I denna typ av bi sats fungerar � som pl atshål l are .
Den andra konstru kti onen som är beroende av pl ats hål l artvånget är användandet av pro -verbet göra i VP-topi kal i seri ngar ( Konstru kti onen be
s kri vs utförl i gt i Käl l g ren 1 976 ) . Ett VP som består av ett verb + des s eventuel l a bestämn i ngar kan s petsstäl l as . Rege l n är t i l l ämpl i g på d e fl esta VP : na utom då verbet utgörs av vara el l er v i s s a hjä l pverb . Då VP : et s pets stäl l s i nsätts obl i gator i s kt en tempus bärande form av verbet göra på pl ats nummer två i satsen ( det s pets stä l l da VP : et rä knas i detta sammanhang som en konsti tuent ) :
(65 ) Han arbetar som en hel karl
( 66 ) Arbetar gör han som en hel karl
Verbet i det s pets stäl l da VP : et bi behål l er normal t s i n fi n i ta form ( en i nfi n i ti v i denna pos i t i on är mer e l l er mi ndre förål drad ) . Om pro -verbet göra s ku l l e utel ämnas i det s i sta exempl et , s ku l l e s atsen förvandl as t i l l en d i re kt j anej fråga :
( 6 7 ) Arbetar gör han s om en hel karl Arbetar han s om en hel karl ? Om det förel i gger ett hj ä l pverb i satsen är göra opti onel l t :
( 68 ) Arbeta kunde ha n ( göra ) hel a natten
I detta fal l påverkas i nte tol kni ngen av utel ämnandet a v göra .
Om VP : et i nnehål l er ett trans i t i vt verb , s pets s tä l l s detta t i l l s ammans med s i tt obj e kt :
( 69 ) Beundrade Kal l e gj orde a l l a
Om pro-verbet göra utel ämnas i detta fal l , påverkas både tol kni ngen av satsdel s fu n kt i onen och satstypen :
( 70 ) Beundrade Kal l e a l l a ?
3 . 3 . Satsh i erarki
Med avseende på ordföl j den ka n man urs k i l j a två typer av bi sa tser i sven s kan . Den ena ä r den typ i vi l ken det i nte är möj l i gt att s petsstäl l a a dverbi al , obj e kt och andra predikats bes tämn i ngar . I den typen ä r det a l l ti d ra k ordföl j d mel l an s u bj e kt och fi n i t verb och des s u tom pl aceras nega
ti onen och andra satsadverbia l al l ti d d i re kt före det fi n i ta verbet . Den andra typen av bi sats ti l l åter huvudsats ordfö l j d s om ett a l terna ti v , d v s man kan s pets stäl l a ol i ka el ement varvi d ordföl j den mel l an S och V bl i r omvä nd och man kan pl acera negati onen och andra satsadverbi al d i re kt efter det fi n i ta verbet . Den fö rsta typen kal l ar vi ri g i da b i satser och den andra typen i c ke-ri g i da bi satser . Ett exempe l ges nedan :
( 71 ) Ri g i d
Ol l e fi c k i nga bi l jetter i morse , eftersom kassan i nte var ö ppen då .
I c ke-ri g i d
{
ka ssan. . . dä rför a tt kassa n då var
i nte va r ö ppen då .
}
var i nte ö ppen då . i nte kassan ö ppen .
W i s sa bisatser s om i nd i re kta frågor , v i l l kors b i satser och rel at i vsatser ä r al l ti d ri g i da . Andra b i satser såsom efterstä l l da obje kts bi satser i nl edda med att, och orsa ksbi satser i nl edda av dirför att ä r i c ke-ri g i da ( Tel eman 1 967 , L i ndberg 1 973 , Anders s on 1 975 ) . Vi kommer hä r endas t att behandl a sa mspel et mel l an ordfö l jd och pl atsh ål l are i ri g i da bi satser .
E n bi sats i nl eds i s vens kan van l i gen av en sä rs ki l d b i sats i nl edare . Detta kan tyc kas vara ett tri v i a l t kons taterande men det fi nns fakti s kt språk där bi satser i nte konstrueras på detta sätt . Typ i s ka S O V-språk s om tu rki s kan och japans kan sa knar bi sats i nl eda re ( Se utförl i gare i Hammarberg och Vi berg 1 976 ) . Bi sa t s i nl eda rna utgö rs framfö r al l t a v s u bjun kti oner ( un derordnande konjunkti oner ) samt rel ativa och frågande pronomen ( i n kl u s i ve s k pronomi nel l a adverb ) :
( 72 ) Torsten g i c k ti l l jobbet , fastän han va r kra s s l i g .
( 73 ) Ture , vars far var bagare , g i c k a l l ti d omkri ng och mumsade på wi enerbröd .
( 74 ) Ol l e vi l l e veta , varför jag hade kanat hans bi l för en gamma l ri shög . En vi kti g funkti on hos dessa bi sats i nl edare ä r att de på ett smnid i gt sä tt s i gnal erar vi l ken typ av bi sats det rö r s i g om ( medg i vande , rel ati v , frågan de etc . ) . En annan v i kti g fun kti on ä r fö rmodl i gen att de hel t en kel t tal ar om var en ny sats börjar . Sådan i nformati on tycks s pel a en vi kti g rol l fö r l ys s narens tol k n i ng av yttra nden . Många av des s a bi sats i nl edare kan emel l er
ti d i nl eda både huvudsatser och ri g i da b i satser . Detta gäl l er al l a frågande pronomen . En del s u bjunkti oner kan oc kså fungera som adverb s om i nl eder en huvudsats (t ex sedan , då ) . Vi s s a frågande pronomen kan oc kså fungera s om rel ati vpronomen ( t ex v i l ken , vari från , nä r ) . !'är ä r myc ket fre kvent både i fun kti onen s om frågeord och i fun kt i onen s om temporal s u bj u n kt i on . Denna pol yfun kti onal i tet hos många av b i sa ts i nl eda rna gö r att ordftil jden i många fal l bl i r den enda s i gnal en för sats h i erarki n v i d s i dan av i ntonati onen (i
tal ) och i nterpunkti onen ( i s kri ft ) . Detta i l l u streras av fö l jande ex empe l : ( 75 ) Sture ä l s kar 10 penhamn . Di t for han i tors dags .
( 76 ) Sture ä l s kar 10 penhamn , d i t han for i torsdags .
( 77 ) Torsten lä ngtar ti 1 1 S i c i l i e n . [är har han a l dri g vari t . ( 78 ) Tors ten lä ngtar ti l l S i c i l i e n , dir han al dri g h ar vari t . ( 79 ) Jag s åg i nte! Var l andade dra ken ?
( 80 ) Jag såg i nte , var dra ken l andade .
I s kri ft ger naturl i gtvi s i nterpun kti onen vi kti ga l edtråda r . Men en fördel med den synta kti s ka i nformati onen ä r att den ges redan i tö rjan av sa tsen ,
