Sammanfattning
Den här uppsatsen har en dagordningsteoretisk samt gestaltningsteoretisk ansats på hur Ryssland tillåts framträda och framställas i tidningarna Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Sydsvenskan. Uppsatsen tar vara på det nyhetsläge som varit det senaste halvåret 2019, för att skönja hur bilden av Ryssland framstår frånkopplat större mediala händelser och uppskruvade nyhetslägen. Som kriget mellan Ryssland och Georgien 2008, ubåtsjakten i Stockholms skärgård 2014 eller Krimkriget mellan Ryssland och Ukraina senare samma år.
Ansatsen blir således att skåda den mer generella bild som tillåts få ta plats i svensk media.
Uppsatsen landar i att Ryssland framställs som oroligt och att landet frekvent befinner sig i väpnade konflikter.
Sällan tillåts upphovsmännen till konflikterna, exempelvis ryska politiker, få komma till tals.
En intressant, signifikant diskrepans, skådas mellan tidningarna som skriver om Ryssland inifrån och tidningarna som rapporterar utifrån.
Det korrespondentförfattade materialet ger en mer djuplodande, mer närgången och mer personlig bild av landet via reportage och analyser. Ryssland genom korrespondenter, blir mer levandegjort. När landet rapporteras om utifrån, framkommer i stor utsträckning raka nyhetsartiklar samt i huvudsak opersonliga vinklingar.
Nyckelord: Ryssland, gestaltning, dagordning, media, svensk, rysk
1. Inledning 4
1.1 Rysk getost 4
2. Bakgrund 8
2.1 Historisk kontext 8
2.2 Relationen Sverige-Ryssland 8
2.3 Disposition 9
2.5 Syfte och frågeställning 10
3. Teori och tidigare forskning 11
3.1 Teoretisk tolkningsram 11
3.2 Dagordningsteorin 12
3.3 Gestaltningsteorin 14
3.4 Semetko & Valkenburgs gestaltningsramar 16
3.4.1 Conflict frame 17
3.4.2 Economic consequenses frame 17
3.4.3 Human interest frame 17
3.4.4 Morality frame 18
3.4.5 Responsibility frame 18
3.5 Tidigare forskning 18
3.5.1 Forskning 18
3.5.2 C-uppsatser 20
4. Material och metod 22
4.1 Kvantitativ innehållsanalys 22
4.2 Material och urval 22
4.3 Avgränsning 24
4.4 Operationalisering av materialet 24
4.5. Reliabilitet och validitet 25
4.6. Variabler 26
4.7 Metoddiskussion 26
5. Resultat 27
5.1 Sammanställning – Konfliktram V.6 27
Framställs Ryssland inom konflikter och i så fall vilka slags konflikter? 27
5.1.1 DN 28
5.1.2 Expressen 28
5.1.3 Aftonbladet 29
5.1.4 Sydsvenskan 30
5.2 Sammanställning – Komma till tals V.7 30
Vem eller vilka låter journalisterna uttryckligen få komma till tals? 30
5.2.1 Dagens Nyheter 31
5.2.2 Expressen 32
5.2.3 Aftonbladet 32
5.2.4 Sydsvenskan 33
5.3 Sammanställning – Vem eller vilka som utkrävs ansvar V.8 34
5.3.1 Dagens Nyheter 35
5.3.2 Expressen 35
5.3.3 Aftonbladet 36
5.3.4 Sydsvenskan 36
5.4 Sammanställning om ekonomiska konsekvenser – V.9 37
5.4.1 Dagens Nyheter 37
5.4.2 Expressen 38
5.4.3 Aftonbladet 38
5.4.4 Sydsvenskan 39
5.5 Sammanställning om emotionella inslag – V.11 39
5.5.1 Dagens Nyheter 40
5.5.2 Expressen 40
5.5.3 Aftonbladet 40
5.5.4 Sydsvenskan 40
5.6 Sammanställning av artikeltyper – V.4 41
5.6.1 Dagens Nyheter 41
5.6.2 Expressen 42
5.6.3 Aftonbladet 42
5.6.4 Sydsvenskan 42
5.7 Sammanställning av artikelförfattare – V.10 42
5.7.1 Dagens Nyheter 43
5.7.2 Expressen 43
5.7.3 Aftonbladet 43
5.7.4 Sydsvenskan 44
6. Slutdiskussion 45
6.1 Svar på forskningsfrågor 45
6.2 Slutdiskussion 49
6.3 Förslag till vidare forskning 50
Bilaga. 57
71
1. Inledning
1.1 Rysk getost
I april 2018 intervjuas Russia Today’s chefredaktör Margarita Simonyan i SVTs Agenda av Bert Sundström.
Under intervjun kritiserar Simonyan, som lämnade sin korrespondentroll på den
statskontrollerade VGTRK för att bli chefredaktör för Russia Today 2005, svensk media för att vara alltför negativ i sin rapportering om Ryssland.
Simonyan högläser ur tre stycken artiklar Russia Today publicerat i närtid innan intervjun, tre artiklar som enligt henne är positiva bilder av Sverige, bland annat om hur Sverige ska skärpa straffet för våldtäkt och att Sverige kommer att ta till metoder för att arbeta än hårdare mot den globala uppvärmningen.
Bert Sundström svarar efter Simonyans uppläsande att han personligen visst rapporterat om positiva nyheter, när Simonyan frågar om vad han lyft upp som positivt svarar han, ”att produktionen av rysk getost ökar”.
Därefter blir det tyst varpå Simonyan tittar bort och får ett leende på läpparna.
Upprinnelsen till intervjun handlar om den ryske dubbelagenten Sergej Skripal och hans dotter Julia Skripal, som i mars 2018 blev förgiftade av nervgas. Fokus riktades därefter mot Ryssland och landet blev i västerländsk media anklagat för att ha utfört dådet.
En ledare i SvD skriver i mars 2018:
”Mordförsöket på den tidigare ryske agenten Skripal och hans dotter är ingen enskild företeelse, lika lite som mordet på Litvinenko eller andra mord och mordförsök på andra ryssar i Storbritannien och i USA är det. De är alla ett uttryck för att Ryssland befinner sig i en allvarlig och upptrappad konflikt med sin omvärld” (Hökmark 2018).
Tematiken och narrativet går att känna igen.
2008, Georgien, Sydossetien.
Georgiska trupper attackerar, efter en längre tids upptrappning, utbrytarrepubliken Sydossetien varvid Georgiens grannland Ryssland svarar militärt.
En ledare i DN skriver 11/8 2008 ”I en Goliats kamp mot David använder Ryssland sin överlägsna militärmakt för att lära den västvänliga grannen Georgien en läxa”.
I september 2009 utkommer en extensiv rapport på uppdrag av EU, den Schweiziska
diplomaten Heidi Tagliavini leder arbetet. Rapporten analyserar grundligt konflikten mellan Ryssland och Georgien. Slutligen landar rapporten i en kritik gentemot båda länderna och deras agerande. Men i slutsatsen återfinns något intressant. Enligt rapporten är det Georgien som bär huvudansvaret för konflikten, inte Ryssland. (IIFFMCG 2008)
Det förefaller dock inte finnas några tveksamheter huruvida Ryssland i närtid trappat upp sin militära makt eller inte (FOI 2018). Landet har också de facto i nutid, korsat sina
landsgränser för militära interventioner vid fler än ett tillfälle. Det starkast lysande exemplet på det senare var annekteringen av Krim 2014. Då Ryssland gick in militärt på Krimhalvön efter att den ukrainska revolutionen ägt rum tidigare samma år.
Något som utlöste reaktioner – bland annat uttalade sig Sverige tillsammans med EU, kraftigt kritiska gentemot Ryssland och dess agerande. Trollfabriker är även ett ämne som
återkommande kopplats till Ryssland. Att landet utför och utfört digitala påverkanskampanjer på myndigheter och stater via de så kallade trollfabrikerna.
Vidare ger den ryska staten mer än gärna multipla bilder av frågor som berör Ryssland. Ett medialt intervenerande över tid har gett Kreml ett stärkt grepp om rysk statlig media – om vad som kan tänkas flöda ut från landet (Litvinova 2018, 16).
Verkligheten är dock en myriad av tolkningar och den genererade svenska bilden av Ryssland upplevs av ryska politiker vara långt ifrån fullkomligt rättvis.
Under 2016 intervjuades Rysslands ambassadör i Ekots lördagsintervju, han argumenterade där att svenskarnas inställning till landet var oerhört negativ. Dels genom att svensk media skriver spaltmeter om ryskt spionage och att Gotland ska anfallas, dels utifrån en utredning han tagit del av som handlade om länders misstro mot Ryssland. Enligt Ekots korrespondent Sten Sjöström fanns det en viss substans i hans uttalande.
– Han hänvisade till en utredning som visar att de negativa attityderna mot Ryssland är
starkare i Sverige än i princip något annat land och det stämmer säkert. Men om det helt beror på de svenska massmedierna eller på Rysslands egen politik får väl lyssnarna avgöra.
(Norberg 2016)
En intressant kartläggning som gjorts på området om svenskarnas inställning till Ryssland, som går att knyta an till det ambassadören uttalade sig om, utfördes av den amerikanska tankesmedjan Pew research center. I undersökningen framkommer det att svenskarnas bild av Ryssland är en av de mest negativa i världen. Över 88% svarade att de har en mer negativ syn på Ryssland. (Pew Research Center 2020)
Hur blev det egentligen så här?
En ingång till att undersöka svenskars attityd gentemot Ryssland går att skåda genom flertalet disparata perspektiv och synsätt.
Den här uppsatsen ämnar dock inte att undersöka vem som har rätt och fel i specifika, många gånger, ouppklarade frågor – utan aspirerar att kartlägga den generella mediala bilden av Sveriges grannland i öst.
Flertalet undersökningar och forskning har bedrivits på området om framställningar av Ryssland i svensk media, dock har många av dessa ålagt emfas på särskilda händelser, som ubåtsjakten i Stockholms skärgård 2014, annekteringen av Krim, förgiftningen av Skripal och kriget mellan Ryssland och Georgien 2008.
Tidigare forskning har dock uppvisat att opinionen tenderar att skifta karaktär utifrån fokus på särskilda händelser, varför det kan bli problematiskt att spåra opinionsundersökningars utslag till generella sanningar (Bayulgen & Arbatli 2013).
Att då utnyttja det senare halvåret 2019 för ett slags stickprov på vilket narrativ om Ryssland som går att hämta hem i svensk media är därför av stort intresse.
Då det under det sista halvåret 2019 inte inträffade extraordinära händelser, ingen ubåtsjakt, inte heller något aktivt krig i ett för Sverige geopolitiskt närområde.
Uppsatsen kommer därför att undersöka vilka händelser rörande Ryssland som tillåts få ta plats i de svenska tidningarna och hur dessa porträtteras, samt placeras inom tidningarna.
Vilken bild av Ryssland möter då läsarna?
Som Ekots korrespondent citerats tidigare i inledningen, om att det är upp till lyssnarna att avgöra vad som är sant eller inte – tar inte heller den här uppsatsen ställning för varför gestaltningar och rapporteringar om Ryssland må se ut på vissa sätt.
Den här uppsatsen ålägger enbart en nyfiken och sökande blick på hur Sveriges grannland i öst, Ryssland, porträtterats i svensk media.
2. Bakgrund
2.1 Historisk kontext
Sverige och Ryssland går långt tillbaka i tiden och har verkat med och mot varandra en lång tid. Redan på 900-talet bedrevs handel mellan de olika östersjöstaterna. (Kragh 2018, 61) Men Sverige och Ryssland har också befunnit sig i väpnad konflikt under hundratals år. Vad anbelangar de väpnade konflikterna var 1809 den senaste gången länderna hade en militär intervention gentemot varandra (Nyström 1901, 310).
Landet har dock kvarstått som ett land som präglat den svenska säkerhetspolitiska debatten fram till vår nutid (Kragh 2018, 55).
Då när Sverige upphörde att vara stormakt under 1700-talet kvarstod enbart Ryssland som den enda, riktiga militärmakten, i Östersjöområdet.
Varför relationen mellan Sverige och Ryssland kännetecknats småstat-storstat.
Ryssland påverkar på så sätt svensk debatt och säkerhetspolitik assymetriskt mycket mer än vice versa. (Kragh 2018, 54)
2.2 Relationen Sverige-Ryssland
Sverige och Ryssland har haft, och har än idag utbredda samarbeten.
Möjligtvis inte känt för den breda allmänheten är att Sverige och Ryssland har tydliga samarbeten inom kultur, handel och andra områden (Kragh 2018, 55). Länderna genomförde till och med en gemensam militärövning under 00-talet (Persson Löfgren, 2005).
Men så kännetecknas inte den aktuella situationen av de svensk-ryska relationerna.
Sedan 2010-talets inträde har relationerna blivit alltmer frostiga och när Krim-annekteringen ägde rum kritiserade Sverige kraftigt, jämte andra EU-länder Rysslands agerande och bistod EU:s handelssanktioner gentemot landet (Kragh 2018, 68).
Ryssland har å sin sida genom sin utrikesminister Sergej Lavrov kritiserat Sverige för att ha brutit militära samarbeten och andra bilaterala arbeten vilket, enligt Lavrov, föranlett de frostiga relationerna under de senare åren (Kragh 2018, 68).
Lavrov menar på att Rysslands agerande på Krimhalvön var rättfärdigad då man såg initialt på det som först utspelade sig i Kiev som en beväpnad statskupp, varför Sveriges skarpa kritik blev något Ryssland reagerade negativt på. Så här har det låtit under senare åren, men relationen med Ryssland är och har varit mångfacetterad i sin grund.
Lite över ett decennium tidigare, under 2002 lanserades en offentlig utredning (SOU 2002:132) för att utreda de svensk-sovjetiska relationerna över tid. Rapporten synliggör en pendling av kyla och normalitet länderna emellan. Pendlingen, enligt utredningen,
korrelerade med händelser av uppskruvat internationellt tonläge. Vid dessa händelser präglas relationerna av kyla, men däremellan genomsyras relationerna av normalitet. (Kragh 2018, 71)
Hur den svenska bilden av Ryssland är etablerad är något av centralt intresse för den här uppsatsen. Då, som det i SOU konstaterades, har relationen under en lång tid länderna emellan fluktuerat.
Om det politiska läget skiftat mellan kyla och normalitet är det därav av intresse för att också undersöka vad svensk media genererar för slags bilder om Ryssland. Under en tid då ett uppskruvat nyhetsläge ej skulle kunna tänkas förekomma – som den under det senare halvåret 2019.
2.3 Disposition
Denna uppsats inleds med en inblick i hur svensk media tidigare har skrivit om Ryssland och en tillbakablick på svensk-ryska relationer, detta leder vidare till syftet med arbetet och vilken frågeställning som används.
Vidare behandlas det teoretiska ramverket och den tidigare forskning som finns på området.
Därefter diskuteras relevant forskning med primär fokus på gestaltningsteorin och
dagordningsteorin som är uppsatsens utgångspunkt. Detta följs upp av material och urval där källmaterialet presenteras och hur detta i sin tur ska analyseras.
2.5 Syfte och frågeställning
Det finns en uppsjö av tidigare forskning som skrivit om Ryssland med emfas på
fokusområden såsom gestaltning av valet i Ryssland (Nilsson & Amadeh 2018) ubåtsjakten (Nilsson & Nord 2015), kriget mellan Ryssland och Georgien 2008 (Gauseth 2012), för att nämna några.
För den här uppsatsen ändamål är det intressant att undersöka om en normaliserad politisk relation länderna sinsemellan – när ett spänt internationellt läge ej förekommer, är symbiotisk med den mediala bilden av Ryssland. Eller om läget består inramat och gestaltat i termer av konflikt och motsättningar diverse parter sinsemellan. Om det är ett rådande konsensus i hur en rysk björn avbildas.
Verkligheten är en komplex mosaik, politik och konflikter likaså, och det står journalisterna i begrepp att forma denna för sin publik genom ord, rubriker, ingresser, reportage och
gestaltningar. Tidigare forskning har grundat sig i medias gestaltning av Ryssland kopplat till specifika händelser, exempelvis Klimava & Moyers analys av medias gestaltning av
Krimkriget (2016).
Hur gestaltningen av Ryssland i svensk tryckt press ser ut till vardags, utan specifika och större nyhetshändelser är därför uppsatsens fokusområde.
För att få ett svar på frågan om hur Ryssland skildras i svensk tryckt press, har vi utarbetat ytterligare frågor att arbeta mot, dessa är:
1. Genom vilka framställningsformer porträtteras Ryssland i svensk tryckt press?
2. Hur skiljer sig rapporteringen åt beroende på undersökt tidning?
3. Teori och tidigare forskning
3.1 Teoretisk tolkningsram
”The reiterated opinion of one's best friend that the newspapers are not reporting substantial developments going on beneath the surface may carry more weight than the same opinion expressed by one's barber.
However, the same opinion expressed in succession by ten casual acquaintances may begin to outweigh a contrary opinion of one's best friend.”
Citatet ovan härstammar från Peter L. Berger och Thomas Luckmanns bok “The Social Construction of Reality”(1967). Boken sägs vara upphovet till att man i större utsträckning utforskade verkligheten utifrån sociala konstruktioner.
För den här uppsatsens syfte är ovanstående citat sammanhängande med det teoretiska ramverket, som springer ur en socialt konstruerad verklighetsuppfattning.
I avsnittet kommer teorier att läggas fram som hemfaller i att bilden av verkligheten är mer central än verkligheten i sig självt. Det är ur det synfältet dagordningsteorin samt
gestaltningsteorin har fått gehör inom journalistikforskningen. Redan 1922 antog Lippman att bilden av verkligheten konstitueras och formuleras via massmedier.
Att massmedierna i sig själva bär på ett kraftigt inflytande i hur medborgare ser på sin upplevda omvärld (Shehata 2015, 337).
I ramverket för teoripresentationen som följer, kommer dagordningsteorin, gestaltningsteorin samt specifika gestaltningsramar, framtagna av Semetko och Valkenburg, att presenteras vidare.
3.2 Dagordningsteorin
McCombs och Shaw presenterade i början av 1970-talet en studie som kom att ge upphov till dagordningsteorin.
Genom att undersöka vilka sakfrågor massmedierna skrev om under presidentvalet 1968 och vad människor i en opinionstudie upplevde vara de mest betydelsefulla samhällsfrågor fann forskarna ett tydligt samband mellan de två. Slutsatsen av studien blev slående: opinionen påverkades utifrån hur journalistiken lyckades lyfta upp somliga frågor, samt trycka ner andra (Shehata 2015, 338).
Dagordningsteorin har sedan 1968 utmynnat i ett större forskningsfält. Många studier har lyckats påvisa samband mellan ett journalistiskt innehåll och mottagarnas tyckande och uppfattningar om innehållets natur.
Om mottagarna av ett nyhetsmedium exponeras återkommande för en sakfråga inom ett nyhetsmedium, så kommer dessa att lägga en större vikt vid just den sakfrågan.
Precis som citatet i inledningen av kapitel 3 hävdar om sakfrågor mellan mänskliga
relationer. När en person får höra flera okända människor i åtföljd uttrycka samma sak om en specifik fråga, kommer personen att finna större relevans i vad dessa säger trots att hens bästa vän hävdat motsatsen till vad dessa personer uttryckt.
Då mottagaren av den återkommande och upprepade sakfrågan görs mer trolig att bevara sakfrågan i minnet. Sakfrågan blir åtkomlig, mer åtkomlig än en sakfråga som ej belysts. Via de aktörer som görs synliga vid upprepade tillfällen nålas de synliggjorda aktörerna fast inom människors mentala kartor. (Shehata 2015, 339)
Om ämnen som är beroende av Ryssland, återkommande och frekvent lyfts upp som sakfrågor i medier och bereds utrymme i tidningar, bör då människor i Sverige, utifrån tidigare dagordningsteoretisk forskning, i sig själva troligtvis uppleva Ryssland som en sakfråga viktig att belysa. Ett vidare exempel på dagordningsteorin är sättet medier väljer att kontextualisera sakfrågan journalistiskt.
Om medier låter fler eller färre analyser om Ryssland ta plats i tidningen än enkom korta nyhetsartiklar eller notiser, kan Ryssland således bli en sakfråga tillskriven större eller mindre vikt och relevans för mediernas konsumenter.
I en tysk forskningsartikel pekades det ut att just sättet nyhetsmedia väljer att placera den aktuella frågan spelar roll. Varvid det förekommer en skillnad om sakfrågan som mediet skriver om behandlas i korta notiser eller får utrymme att analyseras i tidningens egen ledarsektion eller ges möjlighet till kommentar och vidare analys. (Eilders 1997)
Eftersom nyhetsanalyser och ledarsidor bringar en större seriositet och vikt än exempelvis notiser.
En framträdande förståelse utkristalliseras genom att den upptagna sakfrågan förefaller viktigare och något att bära med sig. Något levandegörs för mediekonsumenten, i de mer extensiva formerna av journalistiskt ramverk, som analyser, reportage och ledare.
Genom analyser samt ledarsektioner bereder tidningen en möjlighet att för sin publik
identifiera något som tidningen i sig självt anser är viktigt för mottagarna av tidningens alster.
Då framkommer en för publiken relevans i ämnesfrågan, när tidningen gör plats för vidare analyser samt opinionsmaterial. (ibid.)
En annan viktig aspekt av dagordningsteorin är begreppet intermediala dagordningseffekter.
Begreppet avser att somliga större medier tenderar att sätta dagordningen för andra medier.
Studier har påvisat att större och mer centralt belägna medier, tenderar att influera vad andra, mindre medier skriver om. (Shehata 2015, 341)
För den här studiens syfte har därför Sydsvenskan bakats in för att utröna om det finns en tendens i att de större medierna också sätter en agenda för de mindre gällande rapporteringen samt gestaltningen om Ryssland.
Dagordningsteorin bär på kraften att formulera en vetskap i hur frekvent det rapporteras om Ryssland, vilka medier som influerar andra medier att skriva om landet och på så sätt hur viktigt landet anses vara för människor. Emellertid säger det ingenting om Ryssland i större utsträckning rapporteras negativt, positivt, konfliktfyllt eller med diverse olika attribut som porträtterar landet på olika sätt.
I korta ordalag kan dagordningsteorin sägas vara intressant för vilken slags uppmärksamhet en specifik sakfråga får och varför just den frågan lyfts upp – medan gestaltningsteorin, artikulerar en förståelse för hur den aktuella sakfrågan porträtteras, hur frågan ramas in.
3.3 Gestaltningsteorin
“[...]select some aspects of a perceived reality and make them more salient in a
communicating text, in such a way as to promote a particular problem definition, causal interpretation, moral evaluation, and/or treatment recommendation”
(1993, 52).
Ovanstående citat är Robert Entmans förklaring av gestaltning och framing.
Att göra vissa aspekter mer framträdande än andra, avslöjar en tolkning av vad som kan stå som definition av sakfrågans problem eller sakfrågans utvärdering.
För den här studiens syfte undersöks den svenska rapporteringen om Ryssland. Under avsnittet om dagordningsteorin beskrivs det övergripande om att hur ofta en sakfråga exponeras i massmedia, innefattar kausalitet genom vad människor då kan tänkas ha åsikter om. Som en korrelation mellan åsikt och exponering.
I det här avsnittet kommer det att beskrivas för vad den åsikten har för olika konnotationer.
Det är nämligen inte särdeles svårt att ha en åsikt om Ryssland. Dock är det vad för slags åsikt om Ryssland som en har, som gör gestaltningsteorin relevant för denna studien. Då gestaltningsteorin utforskar korrelationen mellan åsikt och åsiktens anatomi.
I översikten av teoriavsnittet citerades sociologerna Peter L. Berger och Thomas Luckmann ur sin bok The Social Construction of reality, en bok som etablerade synen på verkligheten ur ett socialkonstruktionistiskt förhållningssätt. För den här studiens teorier finns det ett markant innehav av dessa strömningar inom gestaltningsteorin.
Teorin om gestaltning är ett perspektiv och synsätt på sociala fenomen utifrån bland annat socialkonstruktionismen. Ansatsen i teorin är att människans interaktion formuleras via processer och händelser som i sig är meningsskapande.
Mer explicit för gestaltningsteorin inom journalistikforskning behandlar teorin hur människor genom kommunikationens roll förstår sin omvärld och skapar meningsfullhet inom denna.
(Shehata 2015, 342)
I citatet i inledningen av avsnittet hävdar Entman att det inom gestaltningsteorin existerar konkreta sätt att rama in en händelse på, för att låta den i sitt ramverk kommunicera en
generell problemdefinition, en tolkning av problemet, ett moraliskt utvärderande samt ett slags förslag till lösningar på problemet. Det finns enligt Entman generella urval, val av uppmärksamhet inom kommunicerad information, samt definierade problem och formulerade problem inom den givna informationen.
Entman exemplifierar detta via att ta upp ett amerikanskt framing-perspektiv på kalla kriget.
Han argumenterade för att en vanlig gestaltning under kalla kriget ofta behandlade en konflikt utomlands, såsom ett inbördeskrig – som fick stå för problemdefinitionen, källan till
problemet tolkades vara ett kommunistiskt uppror, den moraliska utvärderingen var att det förekom en ateistisk aggression och lösningen på problemet var att USA på något sätt skulle beblanda sig i konflikten (Entman 1993, 52).
Att använda gestaltningsramar är att göra somliga saker inom kommunikation mer
framträdande än andra. Entman påpekar att själva framträdandet inom en gestaltning förtjänar en definition för sig själv. Det är i det som är framträdande inom en gestaltningsram, som själva gestaltningen tar plats och förhöjer den givna delen av kommunikationen. Ett slags innebörd skapas då för mottagaren av kommunikationen (ibid.).
När en aspekt i en text gestaltas mer framträdande höjer den sig ovanför det andra i texten genom att bli mer meningsfull, dramatisk eller minnesvärd än andra delar i texten. På så sätt landar gestaltningen i mottagarens minne.
Det är i stora drag just det den här uppsatsen ämnar att undersöka – vilka gestaltningar av Ryssland som kan tänkas etableras i mottagarnas minne.
Då det är via dessa framträdande aspekter i informationsflödet, som mottagaren förstår vad hen bör tycka om landet. Människan formulerar på så sätt generella meningar om diverse olika ämnesområden, genom sina mentala kartor hon navigerar inom (Shehata 2015, 243).
Då bland annat som nämndes ovan, att viss gestaltning tillåts etableras i minnet. Den
etablerade informationspusselbiten kan i sig självt bära på makten och självbestämmandet att påverka hur en människa uppfattar och förhåller sig till en specifik sakfråga.
För den här uppsatsens ändamål är det, liksom Entman skisserade om det amerikanska kalla kriget-perspektivet, av relevans att undersöka om det existerar generella gemensamma inramningar av Ryssland. Om gamla stereotypa porträtteringar finns kvar.
Tydliga tendenser har bland annat setts inom amerikansk forskning. Som när Bayulgen och Arbatli (2013) forskade med gestaltningsteorin som teoretiskt ramverk och analyserade hur amerikansk media skrev om kriget mellan Ryssland och Georgien 2008.
Artikeln blandade ett amerikanskt nationellt opinionsunderlag med en innehållsanalys av amerikanska medier. Resultatet påvisade en korrelation mellan hur amerikanska medier skrev om landet och befolkningens uppfattning om Ryssland. Förtroendet för Ryssland var lågt när Ryssland beskrevs i en konfliktartad position gentemot USA, medan förtroendet per
omgående gick upp när en sådan konflikt inte var förekommande. Under perioder som föreföll att vara av mer normal karaktär.
Varför detta inträffade förklaras enligt artikelförfattarna via den symbios mellan neo-sovjetiska tendenser och konflikter. Tendenserna framträder i den amerikanska porträtteringen av Ryssland så fort landet hamnar i en konflikt.
Då, när Ryssland hamnar i en konflikt likt den 2008, gestaltas landet per omgående i kalla kriget-liknande termer. Eftersom de undersökta medierna valde inramningar och gestaltningar som pånyttfödde och efterlevde det kalla krigets inramningar och gestaltningar (ibid.)
3.4 Semetko & Valkenburgs gestaltningsramar
Semetko och Valkenburg har genom tidigare studier om gestaltningsteorin, somliga nämnda ovan, identifierat fem olika samt specifika gestaltningsramar, som är vanligt förekommande inom nyhetsmedia.
Dessa är: Conflict frame, economic consequenses frame, human interest frame, morality frame och responsibility frame (2000, 93).
3.4.1 Conflict frame
Konfliktinramningen behandlar att en konflikt mellan individer, grupper, institutioner eller länder är centralt och/eller är tydligt förekommande inom artikeln. Konfliktinramning är ett vanligt förekommande ramverktyg för att fånga publikens intresse gällande politiska frågor (Semetko & Valkenburg 2000, 95).
En fingervisning kan förhoppningsvis ges huruvida Ryssland framträder i kontexten hur många konfliktramar som existerar gällande landet. Då desto fler konfliktramar landet porträtteras i, desto mer tendenser att landet uppfattas som ett ej fredligt eller fridfullt land.
Via det faktumet att det gestaltas inom en konfliktram. Eftersom Ryssland är ett stort land och tenderar att omnämnas på flera olika sätt, på flera olika nyhetsplatser, har vi utvecklat olika definitioner av konfliktramen.
Mer om det i metodkapitlet.
3.4.2 Economic consequenses frame
Här studeras problemet eller en fråga relaterat till ekonomi. Ifall problemet eller frågan i sig i artikeln har tydliga ekonomiska konsekvenser för en individ, grupp, institution, region eller ett land. (Semetko & Valkenburg 2000, 96)
Om Ryssland inramas och gestaltas i artiklar som berör ekonomi eller inte.
Då Rysslands ekonomi är världens elfte största, Europas femte största, är variabeln värd att utforska.
3.4.3 Human interest frame
Denna ram tillskrivs innebörd om emotionella anspelningar framkommer i artikeln. Om det finns en dramatisk ingång eller en personlig vinkel till ett ämne som i sig är abstrakt, men som låter ämnet förenklas genom att en person får gestalta ämnet.
Utöver konfliktramen, har flera forskare identifierat denna ramen som den mest vanliga gestaltningsmetoden (ibid.)
För denna ramen har enkom två variabelvärden utformats. Se mer i metodkapitlet.
3.4.4 Morality frame
Inom journalistiken råder en objektivitetsnorm. Detta ger en uppfattning om att journalisterna i sin förlängning av objektivitetsnormen använder sig indirekt av den moraliska ramen, då normen behandlar att journalisten låta en annan aktör ta upp frågan eller brukandet av citat.
På så sätt kan också journalisten tänkas ge olika aktörer olika utrymme, och mottagaren av artikeln kan därigenom tolka artikeln givet vem som får komma till tals.
Exempelvis kan det uppstå olika värden samt värderingar inom den kommunicerade informationen utifrån vem eller vilka som uttalar sig (ibid.).
I arbetet med den här uppsatsen har ramen också kommit att bedömas utifrån vilka som får komma till tals, eftersom det är genom vem eller vilka som får komma till tals som den kommunicerade informationen tenderar att bli tillskriven diverse slagsidor.
3.4.5 Responsibility frame
Denna ram behandlar problem, frågor och lösningar utifrån en ansvarsram. Detta innebär en gestaltningsram som av en part utkräver något slags ansvar.
Ifall det är en regering, en stat, en grupp eller individer som i den kommunicerade
informationen bär det yttersta ansvaret för det beskrivna problemet eller lösningen till just det problemet (ibid.).
I denna uppsatsen centreras fokus på huruvida det förekommer ett ansvarsutkrävande överhuvudtaget i svensk medias gestaltning av Ryssland och om det gör det, hur det då ter sig.
3.5 Tidigare forskning
3.5.1 Forskning
“The Coverage of Russia by the Danish Media” är en rapport om hur danska medier gestaltar Ryssland (Kabel 2017). Rapporten bygger på ett omfång av texter i dansk media och
använder framingmetod och teori för att lyckas svara på frågan om hur Ryssland framställs.
Formmässigt kommer studien fram till att artiklarna som skrivs om Ryssland ofta är nyhetsartiklar om specifika händelser. Det fanns även flertalet exempel på nyhetsanalyser, bakgrundsartiklar och ledare.
Något som enligt forskarna saknades var reportage som bygger på att en journalist varit på plats.
Det förekom väldigt få porträtteringar av människor, plats och atmosfär eller kultur och samhälle. De skriver dock att det finns en tydlig skillnad gentemot utrikeskorrespondenter, där de tre danska korrespondenterna som var stationerade i Moskva bidrog till den vardagliga
rapporteringen med mer omfattande artiklar “på plats”. De hade även andra källor än den alldagliga rapporteringen från Östeuropa och Ryssland.
I en vetenskaplig artikel vid namn Nordiska perspektiv på Ryssland (2010) redogör Johnny Rodin bland annat för hur nordisk media beskriver landet. Artikeln ålägger emfas på historiska kontext, analyser av ledarsidor och debattsidor i Dagens Nyheter men också för respektive nordiskt lands utformning av utrikespolitik.
I arbetet beskrivs den nordiska synen på Ryssland genom en term lånad från forskning om internationella relationer som betecknas “signfikant andre”. Det är i denna term artikeln påvisar att det är genom en signifikant andre som det nordiska jaget tillåts ta plats. Eftersom det nordiska jaget tillåts reflekteras mot Ryssland som en signifikant andre. Hur det har gått till och vad det nordiska jaget och Ryssland som den signifikante andre innebär, följer nedan.
Enligt Rodin (2010) existerar tre idealtyper av internationella relationer. Den första
idealtypen och relation mellan stater kännetecknas av misstänksamhet och fiendeskap, den relationen präglas ofta med emfas på militär makt, då väpnade konflikter aldrig kan uteslutas.
Den andra relationen består av en tydlig rivalitet men likväl respekt mellan stater utifrån deras suveränitet. Även inom denna relationen föreligger fokus på militära medel, även om det är ovanligt att dessa medel kommer till bruk. Slutligen består den tredje idealtypen av relation består av vänskap, gemenskap och/eller gemensam identitet. Problem som uppstår mellan dessa stater identifieras oftast som gemensamma och att dessa problem alltid kan lösas utan militära medel. Det är snarare ytterst ovanligt, enligt Rodin (2010) att problemen löses på så sätt när stater uppnått denna relation. Efter kalla krigets slut har EU bildats och Nato har absorberat de baltiska staterna inom sin försvarsallians. Varför nu en stor del av Europa och västvärlden kan tolkas att befinna sig i den tredje idealtypen av relation mellan stater. Där problem anses som gemensamma och där många gemensamma faktorer
förekommer. Det är här den signifkante andre, Ryssland kommer in.
Då de nordiska länderna inom forskningen ses som det kanske främsta exemplet på den tredje idealtypen av relationen mellan stater. De nordiska staterna menar Rodin (2010) har uppnått denna djupt etablerade relation på grund av institutionella likheter, gränsöverskridande organisationer samt att de delar identitet och normer i stor utsträckning i staterna sinsemellan.
Här menar den generella forskningen, att en säkerhetsgemenskap vidare tillåts förankras och
så småningom blomstra mellan staterna. Ryssland står här i kraftig kontrast gentemot de nordiska ländernas idealtyp av relation, eftersom landet inte ingår i den tredje idealtypen av relation kan också landet upplevas som en säkerhetsrisk. Då det, som i artikeln i stora drag konstaterar, att brukandet av militära medel av eller mot Ryssland aldrig kan uteslutas (se relationstyp två). Vidare framkommer sentiment på ledarsektionen i Dagens Nyheter som artikeln kortfattat analyserat, om att synen på Ryssland i tidningen stärker vi-känslan i den nordiska gemenskapen. Utanför står de andra, i detta fallet Ryssland. Analysen i artikeln stärker generellt en uppfattning om att Ryssland, inom internationella relationer, befinner sig i idealtyp två i allmänhet mot västvärldens gemenskap som råder i bland annat EU och Nato.
Men i synnerhet gentemot de nordiska länderna. En av de mer intressanta aspekterna som tas upp i det som kan kännetecknas som ett åtskiljande av Ryssland från västvärlden, är att en annorlunda tolkning av demokrati är det som särskiljer landet. Då i Ryssland en demokrati som fokuserar på stabilitet och trygghet premieras – i motsats till demokratierna i väst som förhåller sig med större fokus på yttrandefrihet och progressivitet. Bland annat genom detta argumenterar artikeln generellt för att Ryssland på så vis, förenar Norden och västvärlden, genom att landet är en motpart att reflekteras i, en signifikant andre.
3.5.2 C-uppsatser
“Den ryska björnen sover” är en C-uppsats från Linnéuniversitetet som med hjälp av kvantitativ innehållsanalys undersökte hur svensk media porträtterade Putin och Ryssland under tre olika parlamentariska val (Fränberg, 2017). Analysen gjordes för valen 2000, 2004 samt 2012.
Författaren ämnade att undersöka dels skillnader i porträttering åren emellan, men också vilka bakomliggande faktorer som eventuell förändring grundade sig i. Fränberg kommer fram till att kritikerna blivit allt mer högljudda och att artiklar skrivna ur en negativ synvinkel förekom allt mer ju senare artiklarna skrevs.
Uppsatsens teoretiska ramverk är uppbyggt på teorin om Den Andre, och den sociala konstruktionen av Vi och De Andra.
Ryssland i Svenska media under Georgienkrisen är en C-uppsats från Försvarshögskolan som undersökte hur svensk media rapporterade om konflikten i Georgien när det kommer till bilden av Ryssland (Nilsonne, 2011).
Nilsonne utgick från Sture Nilssons bok Rysskräcken i Sverige och komponerade med hjälp av den idealtyper. Med hjälp av idealtyperna tolkades artiklar och ledare från Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.
4. Material och metod
4.1 Kvantitativ innehållsanalys
I vår strävan efter att få fram ett omfattande svarsresultat, upplever vi att den kvantitativa analysmodellen lämpar sig bäst. Den kan med fördel appliceras när ett större omfång av texter ska analyseras (Esaiasson et al. 2017, 198). Dessa tillåts då omsättas i siffror och statistik, som låter oss mäta skiftande frekvenser av innehållet.
Utrymmet och frekvensen är enligt Esaiasson et al. det främsta kriteriet på hur centralt ett argument eller en händelse är (ibid.) Förekommer en händelse eller en sakfråga ofta i nyhetsrapporteringen är det viktigt.
Detta kan tolkas som en liknande prioritering som den som görs i dagordningsteorin som avhandlas i teoriavsnittet.
Kvantifierbarheten inom den kvantitativa innehållsanalysen erbjuder en översättning av materialets språkliga och uttryckliga innehåll till siffror och statistik. Då kan man
övergripande beskriva mönster och dra slutsatser, om än generella. (Karlsson & Johansson 2019, 172)
Det är genom den kvantitativa analysmodellen som man kan få en fingervisning om frekvensen av hur gestaltningen ser ut samt hur vissa svenska medier specifikt gestaltar Ryssland.
4.2 Material och urval
Vi kommer att analysera tre av de största tidningarna samt en lokaltidning. Dessa tidningar är Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Sydsvenskan.
De tre förstnämnda tidningarna valdes eftersom de når ut till flest andel läsare och kan på så sätt ge ett tydligt underlag till vad en stor del av mediekonsumenterna får ta del av om Rysslandsrapporteringen.
Sydsvenskan tillhör landsortspressen, och används i denna studie för att utöka och vidga bilden av hur Ryssland gestaltas i medier.
Risken med att till exempel använda Svenska Dagbladet som fjärde tidning är att bilden möjligtvis blir Stockholmscentrerad.
Dagens Nyheter är Sveriges största morgon- och dagstidning(Kantar Sifo 2019). Tidningen beskriver sin sida som oberoende liberal (dn.se, 2020). Tidningen ägs till 100% av
mediekoncernen Bonnier News.
Aftonbladet är Sveriges största kvällstidning (Kantar Sifo 2019). Tidningen, som grundades 1830, beskriver sin ledarsida som oberoende socialdemokratisk (aftonbladet.se, 2020).
Tidningen ägs till 91% av mediekoncernen Schibsted, och till 9% av fackförbundssammanslutningen LO.
Expressen är Sveriges näst största kvällstidning (Kantar Sifo 2019). Tidningen beskriver sin ledarsida som oberoende liberal (expressen.se, 2020) Tidningen ägs till 100% av
mediekoncernen Bonnier News.
Sydsvenskan är en av Sveriges största dagstidningar på landsorten(Kantar Sifo 2019).
Tidningen beskriver sig som oberoende liberal(sydsvenskan.se, 2020) Tidningen ägs till 100% av mediekoncernen Bonnier News.
Samtliga artiklar hämtades ur mediearkivet Retriever Research genom en utökad sökning.
Till slut analyserades 230 artiklar, varav 83 från Dagens Nyheter,
54 från Expressen, 49 från Aftonbladet och slutligen 44 artiklar från Sydsvenskan, varav elva av artiklarna var dubletter genom att material inhämtats från Dagens Nyheter.
Antalet artiklar från respektive tidning styrdes endast av vilket datum de publicerades. Alla artiklar som gick att hämta in inom ramen för vårt urval hämtades in.
Enheterna som ska analyseras är publiceringar inom svensk tryckt press, opinion samt artiklar kommer att få ingå i materialet, då vi vill ha en så bred spridning som möjligt. Vår
förhoppning är att det i slutled går att utröna ett statistiskt underlag över vilka
gestaltningsmetoder och framingverktyg som är mest förekommande i frågan om hur Ryssland porträtteras. Men även att det ska gå att utröna vilken vikt landet tillskrivs i respektive tidning genom vilken artikeltyp landet tas upp i.
4.3 Avgränsning
Vi ämnar att undersöka det andra halvåret 2019 för att få fram en så pass aktuell bild av rådande mediebild av Ryssland.
Eftersom det inte förekom några större särskilda händelser upplever vi att denna perioden, utöver att det är den är mest samtida, bär på potential att ge studien ett underlag som kan få vara avskalat större händelser som i sig kan tendera att ge studien slagsida åt explicita händelser – såsom ubåtsjakten 2014 eller förgiftningen av Skripal 2018.
Vi har varit tvungna att göra en del avgränsningar på grund av tidsbrist och förenkling av analysarbetet.
I Retriever Research:s utökade sökning valde vi söksträngen “Ryssland” i sökfältet. Därefter har ord lagts till inte ska förekomma i källmaterialet.
Dessa existerar för att filtrera bort sportnyheter som vi inte ska ha med i vår analys.
Dessa ord har filtrerats bort:
sport, innebandy, hockey, längdskidor, skidor, slalom, tennis, fotboll, cricket, bandy, curling, friidrott, höjdhopp, skidåkning, x-games, half-pipe, landslag, champions league, europa league, ishockey, Johaug, Frölunda, SHL, KHL, NHL, hockeylandslag, skidskytte, Holtz, Ovechkin, gruppspel, kvartsfinal, kvartsfinaler, semifinal, semifinaler, kvartsfinalerna, semifinalerna, powerplay, boxplay, match, matchen, Halfvarsson, Bolsjunov, tränare, coach, fotbollstränare, hockeytränare, förbundskapten, handboll, idrott, idrottarna, idrotten, idrottens
4.4 Operationalisering av materialet
Kodboken består av samtliga variabler och variabelvärden som ska användas i den kvantitativa innehållsanalysen. Variablerna och variabelvärdena utgör den centrala
kopplingen mellan det teoretiska ramverket och metoden (Karlsson & Johansson, 180, 2019).
Fem av variablerna springer ur gestaltningsteorin och närmare bestämt Semetko &
Valkenburgs gestaltningsramar. Dessa beskrivs närmare i teoriavsnittet.
Dagordningsteorin spelar även den en viktig roll i tolkningen av materialet och variabel 4 om artikeltyp grundas på den.
Kodschemat kommer att behandla vilka ramar Ryssland gestaltas inom och variablerna samt variabelvärdena kommer därför att utformas utifrån detta.
4.5. Reliabilitet och validitet
För att analysera hur varje enskild variabel och dess tilldelade variabelvärden fungerade gjorde vi tidigt ett kodningstest på 5% av materialet. Vi kom då fram till att vissa variabler behövde utvecklas, och vissa ändras helt. Detta på grund av att minska risken för felkodning och misstolkning i kodningsarbetet. En hög reliabilitet innebär en frånvaro av slumpmässiga och osystematiska fel (Esaiasson et al. 2017, 64). För att säkerställa reliabiliteten i den kvantitativa innehållsanalysen återvände vi till materialet efter avslutad kodning och testade interkodarreliabiliteten. Ett reliabilitetstest fungerar som en betygsättning på en
undersöknings kvalitet och noggrannhet (Esaiasson et al. 2017, 208). Detta genom att
omkoda 10% av enheterna för att se om det fanns en diskrepans i tolkningen av variabler och variabelvärden oss emellan. 23 enheter kodades samtidigt av båda uppsatsförfattare, och endast 2 variabelvärden var ej överensstämmande med den andres resultat.
Studiens interkodarreliabilitetstest visar på en samstämmighet på 98,6 procent, vilket tyder på en väldigt hög reliabilitet (Karlsson & Johansson 2019, 185).
Validiteten sägs vara det mest centrala, men också det svåraste problemet för empirisk samhällsvetenskap. Det handlar om översättningsproblemet från teoretisk definition och det vi empiriskt undersöker (Esaiasson et al. 2017, 58). Det teoretiska ramverket måste översättas till operationella verktyg. Operationaliseringen i detta arbete grundar sig i de teoretiska begreppen och ramarna från Semetko & Valkenburgs arbete med gestaltning (2000).
Översättningen från teori till de operationella indikatorerna är i detta fall till hög grad överensstämmande, vilket talar för hög validitet (Esaiasson et al. 2017, 58). Hög begreppsvaliditet tillsammans med hög reliabilitet, ger i sin tur hög resultatvaliditet.
4.6. Variabler
V1. Artikelnummer V2. Kodar-ID
V3. Datum för publicering V4. Artikeltyp
V5. Källa
V6. Förekommer en konflikt?
V7. Vilka kommer till tals?
V8. Vilka tillskrivs ansvaret för den givna situationen?
V9. Nämns ekonomiska aspekter?
V10. Vem står som artikelförfattare?
V11. Förekommer en emotionell anspelning?
4.7 Metoddiskussion
Det finns givetvis brister med kvantitativ innehållsanalys. En brist som emellanåt omnämns är den om att textanalysen är svår att utföra objektivt, då tolkningen av text kan vara av en olikartad natur (Karlsson & Johansson, 2019, 175).
Med de regler kring tolkningar och referensramarna i operationaliseringen bör sådana subjektiva tolkningar kunna, om inte helt upphöra, likväl förebyggas.
Annan kritik som lyfts har handlat om problematiken i att lyfta ur material ur sin kontext. Det manifesta innehållet produceras inte utanför sin kontext, utan allt som oftast i sin kontext, vilket gör att en analys som saknar den kontextuella och samhällsbaserade bilden riskerar att bli tafatt (ibid.).
Denna kritik förekommer även när det gäller kvalitativa metoder, då det är omöjligt att vetenskapligt alltid visa på hela kontexten ett ting förekommer i.
Utifrån detta resonemang och uppsatsens kärna förefaller det sig naturligt att, trots metodens brister, välja kvantitativ innehållsanalys.
5. Resultat
Nedan följer en sammanställning av resultatet för variablerna.
Med en presentation av varje enskilt variabelvärde kommer en överblick för respektive variabel samt en genomgång för respektive tidning per variabel.
Först ut är analysen av fem variabler skapade med hjälp av Semetko och Valkenburgs identifierade gestaltningsramar.
Därefter följer två variabler som härstammar ur ett dagordningsteoretiskt ramverk.
5.1 Sammanställning – Konfliktram V.6
Framställs Ryssland inom konflikter och i så fall vilka slags konflikter?
I tillämpningen av kodschemat framkom det att av 230 hämtade artiklar det senaste halvåret 2019 innehöll 184 av artiklarna någon form av konflikt gällande Ryssland. Landet
porträtterades därmed i över 80 procent av artiklarna som ett land belagt i konflikt.
Nedan kommer det att redogöras för vilken slags konfliktram landet porträtterades genom för respektive tidning, samt hur frekvent tidningarna använde sig av konfliktramen.
Figur 1.
5.1.1 DN
Sammanlagt innehöll 69 av 83 artiklar, det vill säga 83% av artiklarna, någon form av konfliktram.
29 av artiklarna bestod av inrikespolitiska konflikter, 16 artiklar involverade väpnade konflikter och 14 av artiklarna behandlade utrikespolitiska konflikter. De andra
konfliktramarna landet berördes av var att åtta av artiklarna berördes av konflikter som rör idrott och Ryssland, notera att det ej avser sportrelaterade aspekter utan dopingskandaler och annan idrottslig verksamhet som är bortanför den aktiva arenan. Till sist förekom en artikel gällande spioneriverksamhet, en artikel gällande ekonomiska konflikter samt en gällande informationskrigsföring.
Vanligtvis handlade DN:s artiklar i variabeln om konflikt om inrikespolitiska konflikter.
I en artikel med rubriken Aktivisterna som hindrar dumpning av sopor i Arktis (Dagens Nyheter, 2019) skriver artikelförfattaren tillika Rysslandskorrespondenten Anna-Lena Laurén:
“De gör det som tidigare var omöjligt. Sätter sig upp mot makthavarna i Kreml – och lyckas”
En generell röd tråd som skönjs är att rapporteringen om de inrikespolitiska konflikterna centreras kring ett vi och dom inom Ryssland “Ilskan mot Putin väcker kamplust hos den unga Moskvagenerationen” (Laurén 2019) och “Kampanjen till stöd för de politiska fångarna växer” (Laurén 2019).
5.1.2 Expressen
I Expressen hämtades 54 artiklar, av dessa framkom det att Ryssland var involverat i någon slags väpnad konflikt i tretton av artiklarna och att det huvudsakligen förekom konflikter i rysk inrikespolitik i tretton av artiklarna. Fyra av artiklarna belyste någon slags huvudsaklig konflikt i det ryska civilsamhället, tre artiklar beskrev konflikter med hjälp av en idrottslig bakgrund tillika tre artiklar beskrev landet i form av att landet bedriver underrättelsetjänst som framkommer som konflikter.
Slutligen använde tidningen sig av två artiklar med huvudsaklig utrikespolitisk konfliktram, två artiklar där landet ses genom en informationskrigsföringsram och slutligen en ram där landet är inblandat i någon form av ekonomisk konflikt.
I en artikel med rubriken “Minst 23 döda efter flygattack på marknad i Syrien” (2019) skriver artikelförfattaren Amanda Möller berg:
“Attacken skedde på en folktät marknad och antingen Ryssland eller syriska styrkor misstänkts ligga bakom dådet, skriver Al Jazeera.”
De väpnade konflikterna som Expressen skriver om är i huvudsak om kriget i Syrien och Krimkriget. Några exempel på detta är artiklarna “Trumps vädjan: Stoppa offensiven i Syrien” (Karlsson 2019) och “Oron växer efter hotet från Ryssland” (Clason 2019).
5.1.3 Aftonbladet
För Aftonbladet lokaliserades 49 artiklar. Av dessa var majoritetskonflikterna elva med inrikespolitisk konfliktram, åtta av en utrikespolitisk och sex av artiklarna inramades med hjälp av konflikter som huvudsakligen bestod av väpnade konflikter. Vidare ramades landet in med fem artiklar som fokuserade på det ryska civilsamhället, tre av
informationskrigsföring samt tre konfliktramar som berörde underättelsetjänstverksamhet.
Av de inrikespolitiska konflikterna som syns i Aftonbladet spåras de flesta artiklar till protester mot Kreml-regimen.
En ledare i Aftonbladet (Kierkegaard 2019) tituleras:
“Putins ålderskris kan bli världens problem - demonstrationer i Moskva är bara början”
Vidare går det att finna meningar i artikeln som förstärker en tydlig vi mot dom- situation i Ryssland genom “För det första är president Vladimir Putin antagligen stressad. Hans popularitet hos befolkningen har sjunkit.”
En annan artikel som synliggör temat är “Putin: Vi vill inte ha en Gula västarsituation” (TT 2019).
5.1.4 Sydsvenskan
I Sydsvenskans 44 inhämtade artiklar bestod majoriteten av konfliktinramningarna av 17 stycken artiklar med huvudsakligen inrikespolitiska konflikter, 14 artiklar innehöll i majoritet väpnade konflikter.
De andra var två artiklar vardera av konflikter innehållandes av rysk utrikespolitisk samt ryskt civilsamhälle. Slutligen bestod Sydsvenskans konfliktramar av en artikel vardera med ekonomiska konflikter samt en med idrottslig konfliktram.
I en artikel med rubriken “Studentkampanj kan ha räddat politisk fånge” (2019) skriver artikelförfattaren och korrespondenten Anna-Lena Laurén:
“[...]han har en egen videoblogg och har upprepade gånger deltagit i
demonstrationer mot Putinregimen. När han greps i slutet av juli anklagades han först för att ha organiserat massupplopp[...]”
Majoriteten av artiklarna handlar mycket likt Dagens Nyheters rapportering om ett vi och dom i fallet privatpersoner kontra den ryska staten. Ett annat exempel på det är “Rykten om valfusk förkastas av Kreml” (TT, 2019).
5.2 Sammanställning – Komma till tals V.7
Vem eller vilka låter journalisterna uttryckligen få komma till tals?
Genom analysen av vem tidningarna låter komma till tals, utifrån Semetko och Valkenburgs moraliska gestaltningsram, har analysen kommit fram till följande:
Av 230 analyserade artiklar i samtliga tidningar framkom det att vid 150 tillfällen lät tidningarna någon komma till tals (65%).
I ungefär 35% av artiklarna direktciterades ingen källa, ingen utöver artikelförfattaren fick då tydligt komma till tals. Nedan följer en specifik redogörelse för hur tidningarna arbetet med källor och vilka som får komma till tals.
Figur 2.
5.2.1 Dagens Nyheter
Av DN:s 83 artiklar låter artiklarna vid 59 tillfällen någon specifik part utöver
artikelförfattaren komma till tals. Ungefär 71% av artiklarna låter någon part framträda i respektive artikel som berör Ryssland. De mest vanligt förekommande som får komma till tals är vid arton tillfällen vanliga människor och medborgare i Ryssland. Vid tretton gånger kommer internationella tjänstemän till tals, vid sju gånger får ryska politiker uttala sig.
Vid fem gånger får ukrainska politiker uttala sig, och vid fyra gånger ryska politiker.
Slutligen framkommer uttalanden vid tre tillfällen av Rysslandsexperter, vid tre gånger ryska regimkritiska politiker och två gånger får svenska politiker huvudsakligen komma till tals.
Vid ett tillfälle får svenska militärer och ukrainska och ryska politiker komma till tals vid ett tillfälle vardera.
Variabeln om vanliga människor avslöjade vidare i sig själv att tidningen i klar majoritet citerar människor som ej innehar en koppling eller upplevs positiva till det politiska styret i Ryssland.
Artikeln “Nervöst Kreml griper fler oppositionella inför protest” (Winiarski 2019) synliggör inramningen, där en vanlig människa ej knuten till regimen tillåts komma till tals i ett längre stycke.
“[...]Varför vill Rysslands regering skrämmas? Därför att de är rädda. De förstår inte vad de ska göra med den nya generationen, som inte tillverkades av det sovjetiska löpande bandet och som i allt högre grad är inriktad på att protestera och ha sin egen mening.”
5.2.2 Expressen
Av Expressens 54 artiklar låter tidningen vid 37 gånger någon part komma till tals i
artiklarna. Ungefär 37% av de analyserade enheterna låter en part huvudsakligen komma till tals. Nedan redogörs för vilka specifika parter som får uttala sig i artiklarna.
Majoriteten av vilka som får komma till tals var vid sexton gånger vanliga människor, alltså ej politiker, tjänstemän eller militärer. Vid fem tillfällen får internationella politiker uttala sig och i tre artiklar får ryska tjänstemän huvudsakligen komma till tals samt i tre andra artiklar får ryska politiker uttala sig i huvudsak. Därefter framträder uttalanden i respektive artikel vid två tillfällen vardera utav Rysslandsexperter, svenska politiker, ryska regimkritiska politiker och internationella tjänstemän
Sist får exilryssar och ukrainska politiker komma till tals en gång vardera.
Ett exempel på när vanliga människor kommer till tals kommer i artikeln “Ryska maffian bakom inbrott” (Erberth 2019):
“Jag har blivit drabbad två eller tre gånger, och mina grannar lika många om inte flera, berättar Börje Olofsson.”
Någon röd tråd är svår att skönja i Expressens artiklar, men de huvudsakliga ämnen som förekommer är vanliga människors relation till ryska företeelser, ryska demonstrationer och kriminalitet. Till exempel i artikeln “De går emot Putin - bilden på Olga sprids överallt”
(Larsson 2019).
5.2.3 Aftonbladet
Aftonbladet låter vid 27 tillfällen ingen särskild part förutom artikelförfattaren komma uttryckligen till tals av 49 analyserade enheter. Ungefär 45% av artiklarna låter en särskild part komma till tals i tidningen.
Av de som mest förekommande får komma till tals får vanliga människor uttala sig i åtta artiklar och Rysslandsexperter i fyra artiklar.
Därefter får ryska politiker och internationella politiker uttala sig i tre artiklar vardera.
Slutligen får ryska politiker, svenska politiker samt svenska militärer uttala sig i en artikel var.
I Aftonbladet består de vanliga människorna utav en diaspora av bakgrunder. Variabeln avslöjar att det är en spridning med allt från regimkritiska personer till en fotograf som fotar på en förbjuden plats. Nedan följer exempel som visar på hur den spridningen
kännetecknades när vanliga människor kom till tals:
“Här läser Olga, 17, lagen för polisen. Flickan har blivit en symbol för ryska proteströrelsen: Orättvisa angår alla” (Ekroth 2019)
“Paradislik giftö lockar selfiejägare i Ryssland” (Magnå 2019) 5.2.4 Sydsvenskan
I Sydsvenskans 44 artiklar låter tidningen vid 32 av artiklarna någon särskild part komma till tals. Det vill säga att vid ungefär 73% av artiklarna i Sydsvenskan framträder något slags uttalande av särskild part.
De som får komma mest till tals är vanliga människor i nio artiklar, följt av ryska tjänstemän och Rysslandsexperter som uttalar sig i fem artiklar vardera.
Därefter får ryska politiker, svenska politiker och internationella politiker huvudsakligen komma till tals i två artiklar vardera. Slutligen får ryska regimkritiska politiker och ryska och ukrainska politiker uttala sig en gång vardera i artikelmaterialet.
Av Sydsvenskans mest frekventa variabelvärde, vanliga människor, framkommer det att de vanliga människorna som får komma till tals är personer som är regimkritiska och/eller rädda för ryska staten.
Vid ett tillfälle fick vanliga människor som ej framkom som tydlig motpart gentemot den ryska regimen komma till tals efter en olycka som inträffat. Nedan ett exempel på hur en artikel vanligtvis kunnat kännetecknas under perioden, om rädsla för den ryska staten:
“I en mellansvensk småstad fruktar den mördade mannens bror att han står näst på tur. – Jag känner mig inte säker i Sverige, säger brodern.”
ur: “Mördads bror: Jag är nog näst på tur” (Lund 2019)
5.3 Sammanställning – Vem eller vilka som utkrävs ansvar V.8
Vem eller vilka pekas ut som ansvariga i artiklarna?
Av de 230 analyserade artiklarna bar Ryssland som stat det huvudsakliga ansvaret för lösningar eller tillskrevs ansvar för att frågan uppkommit vid 105 artiklar.
Ungefär 46 procent av artiklarna bestod av ett ansvarsutkrävande av ryska staten i artiklarna.
Nedan följer redogörelsen per tidning.
Figur 3.
5.3.1 Dagens Nyheter
Av 83 analyserade artiklar kännetecknades det att den ryska staten krävs på ansvar i 36 av artiklarna. 43% av periodens artiklar föreföll utkräva ansvar.
I sju artiklar fanns det i var och en ett ansvarsutkrävande riktat mot flera olika parter simultant och i fyra av artiklarna utkrävdes ansvar av större internationella institutioner.
I artikeln “Rysk hackargrupp låg bakom attacken mot RF” tillskrivs ansvaret för cyberattacken mot svenska Riksidrottsförbundet den ryska staten. (Littorin 2019)
“Det var statligt kontrollerade ryska hackare som låg bakom attacken mot en rad idrotts- och antidopningsorganisationer.”
Ett annat exempel på när ryska staten tillskrivs ansvar för en konflikt är artikeln “Protester i 30 städer mot sopor från Moskva” (Laurén 2019)
5.3.2 Expressen
Av 54 analyserade artiklar föreföll det att ryska staten blev utkrävd på ansvar vid 25 gånger, vilket var det vanligaste slags ansvarsutkrävandet i Expressen. Ungefär 46% av artiklarna uppgav att den ryska staten var den part som huvudsakligen bar på ansvar.
En annan identifierad ram för ansvarsutkrävande var att det i nio artiklar utkrävdes ansvar av flera olika parter och länder simultant i vardera artikel. Två gånger utkrävdes ansvar från en specifik annan part/land än Ryssland.
När den ryska staten krävdes på ansvar förekom ej en röd tråd utan den i sig självt
karaktäriserades av olika inriktningar. I en någorlunda majoritet utkrävdes dock ett ansvar gentemot Ryssland i form av att landet blandat sig i och påverkat andra länder utanför sin egen gräns. Via medel som militär, underrättelsetjänst och cyberattacker. Nedan en artikel som sammanfattar temat
“Han misstänker att angreppet i grunden styrs av ryska intressen och menar att det är känt att Ryssland och den statliga nyhetstjänsten Russia Today i USA sprider olika
falska påståenden om 5G.” Ur “Ygeman mål för misstänkt rysk nätattack” (Åkesson 2019).
5.3.3 Aftonbladet
För 49 analyserade artiklar framkom det att ryska staten bar det huvudsakliga ansvaret i 18 artiklar, det vill säga vid ungefär 36% av de analyserade artiklarna.
Andra vanliga ansvarsutkrävanden i Aftonbladet var nio artiklar som krävde flera olika parter/länder simultant på ansvar samt i fyra artiklar krävdes större internationella institutioner på ansvar.
Aftonbladets ansvarsutkrävande av Ryssland kännetecknades genom att ryska staten bar ett ansvar för att lösa sina inrikespolitiska konflikter och/eller uppkomna olyckor. Vidare att den ryska staten stod för det yttersta ansvaret inom diverse påverkanskampanjer via
underrättelsetjänst, cyberattacker samt militära ingripanden gentemot andra stater och folk.
Artikeln “Sovjet-reflexen slår till hos Putin” (Hansson 2019) syr ihop det generella ansvarsutkrävandet inom tidningen på ett pedagogiskt sätt. Då det inom artikeln utkrävs ansvar gentemot Kreml för att transparent berätta om en ouppklarad kärnkraftsolycka som enligt artikelförfattaren riskerar att påverka utomstående stater.
“Ryssland har också stängt bukten i Vita havet utanför militärbasen för fartygstrafik.
Sannolikt för att förhindra utomstående att observera uppröjningsarbetet. I stället för att köra med öppna kort och informera lokalbefolkningen och omvärlden så håller Kreml tyst.”
5.3.4 Sydsvenskan
I Sydsvenskan analyserades 44 artiklar. Inom 26 av dessa förekom ett ansvarsutkrävande gentemot ryska staten. I 59% av de analyserade artiklarna bar den ryska staten det
huvudsakliga ansvaret. I de andra artiklarna förekom det i sex artiklar ett ansvarsutkrävande gentemot flera olika parter/länder simultant och slutligen, i fem artiklar föreföll det vara en annan part/land som tillskrevs ansvar.
I artikeln “Kärnolyckan som Kreml inte lyckades mörka” tillskrivs ryska staten och dess myndigheter ansvaret för situationen (Laurén 2019)
“Ända sedan olyckan har de ryska myndigheter gjort allt för att mörka den”
Vidare tillskrivs den ryska staten ansvaret för respektive situation i artiklarna “Rykten om valfusk förkastas av Kreml” (TT 2019) och “Fler oppositionella gripna inför protest” (TT 2019)
5.4 Sammanställning om ekonomiska konsekvenser – V.9
Hur ofta beskriver tidningarna Ryssland med hjälp av ekonomiska konsekvenser och termer?
För denna ram föreföll det inte särdeles vanligt att beskriva Ryssland med hjälp av termer som ekonomiska gestaltningsverktyg.
Av 230 artiklar bedömdes enbart 26(~11%) artiklar innefatta någon slags inramning av Ryssland som berörde ekonomi. Följande redogörs det för respektive tidning.
Figur 4.
5.4.1 Dagens Nyheter
Tidningens mest förekommande beskrivningar av ekonomiska aspekter och Ryssland, var dels fem artiklar om andra länders ekonomi som påverkats i relation till rysk ekonomi eller på
grund av rysk ekonomi och dels fem artiklar om inhemsk rysk ekonomi. Den tredje innefattade att en relation till internationell ekonomi uttryckts i tre av artiklarna.
En artikel som behandlar inhemsk rysk ekonomi är “Därför väljer ryska kvinnor att stanna hemma – trots att de har högre utbildning” (Laurén 2019).
“Jag tjänade betydligt mer än min man, som är statlig tjänsteman på ett
ministerium. När vi beslöt att jag skulle sluta jobba [...] fick vi dra ner på familjens budget med två tredjedelar. Men jag tycker inte alls att vi har förlorat i livskvalitet.”
Vidare kan man se någon form av röd tråd i form av variabelvärdet rysk inhemsk ekonomi.
Då handlar artiklarna om fall av privatekonomi för ryska medborgare. Detta figurerar även i artikeln “Ökning av lån oroar Moskva” (TT 2019).
5.4.2 Expressen
Expressen lät Ryssland gestaltas med huvudsakligen ekonomiskt fokus vid 3 av 54 artiklar.
Dessa tre artiklar behandlade vardera inhemsk rysk ekonomi, Europeisk ekonomi och Ryssland, samt ekonomiska sanktioner mot Ryssland.
I artiklarna med ekonomiska tydliga incitament behandlades en inhemsk rysk protest gentemot en soptipp med ekonomiska konsekvenser för lokalbefolkningen de andra två bar på ekonomi i relation till konflikter på grund av Ryssland/ryska folket.
“Enligt programmet har 10 miljoner kronor gått via Swedbank från en ägare i det sanktions-stämplade företaget Kalasjnikov Ryssland till en ägare i Kalasjnikov USA”
Ur “Swedbankavslöjande: Miljoner slussades med Kalasjnikov” (Mattsson 2019)
5.4.3 Aftonbladet
Av 49 artiklar framkom huvudsakliga ekonomiska incitament i två av artiklarna. Dessa var en om inhemsk rysk ekonomi samt en om andra länders ekonomi som påverkats i relation till Ryssland eller på grund av Ryssland.
