Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.

Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.

MOTTO: Vi kunna aldrig göra sd mycket för en stor sak som en stor sak kan göra for oss.

II

S T O C K H O L M , 1 D E C E M B E R 1917.

VI.

ARG. II

Utredning.

K. Maj:t h a r till civil- och justitie- departementen inkallat sakkunniga för att biträda vid utarbetande a v förslag till reformering a v den kommunala rösträtten och a v de nuvarande ut- skylds- och fattigvårdsstrecken. Frå- g a n om politisk rösträtt åt Sveriges kvinnor har regeringen däremot icke ansett vara i behov av vidare utred- ning än den redan erhållit genom de a v ministären Lindman föranstaltade Reuterskiöldska och Widellska utred- ningarna samt 1912 års kgl. proposition.

I sitt yttrande till protokollet säger statsministern härom följande:

”När statsrådets nuvarande ledamöter som e n bland v å r a huvudsakliga upp- gifter att upptaga arbetet på åtskilliga författningsreformer, främst den kom- munala rösträttens omläggning enligt principen om lika rösträtt för alla som betala skatt till kommunen, den poli- tiska rösträttens utsträckning till kvin- norna efter samma grunder som för männen samt revision a v vissa så kal- lade streck, som enligt nu gällande be- stämmelser begränsa rösträtten.

Vid övervägande a v lämpliga åtgär- der för a t t på bästa sätt skyndsamt be- reda dessa viktiga ärenden h a r det icke synts påkallat att för närvarande vid- taga några särskilda anstalter för be- handling a v frågan om kvinnornas po- litiska rösträtt, d å utredning av denna fråga redan skett och proposition varit framlagd i ärendet vid 1912 års riks- dag.”

Att regeringen icke funnit sig för- anlåten att upptaga det krav på utred- ning, som framställdes a v konstitu- tionsutskottets högerhalva vid inneva- rande års riksdag, är helt naturligt.

Denna utredning gällde den särskilda högerlinje för rösträttsfrågans lösning, som d å var på tal inom utskottet, och enligt vilken politisk rösträtt endast skulle medgivas kvinnor, som uppnått en högre ålder än den staten anser va- ra erforderlig för män. Regeringen står härvidlag på samma principiella stånd- punkt som L. K. P. R., nämligen att kvinnornas politiska rösträtt bör fotas på samma grunder som männens, och

Emedan mödrarna, framför alla andra samhälls=

medlemmar, med beslutanderätt böra kunna taga del i rådslagen om ungdomens fostran och i daningen av den samhällsordning, som skall Aterverka pb denna ungdom, därför böra lpinnorna erhalla rösträtt.

Ellen Key.

b r y r sig följaktligen icke om att ut- reda en ståndpunkt, som den anser för principiellt oriktig, detta så mycket mindre som konstitutionsutskottets ut- talande icke ledde ens till ett förslag om, att riksdagen skulle genom skrivel- se anmoda K. Maj:t om en sådan ut- redning.

Skulle å andra sidan högern i Första kammaren eller någon del a v densam- ma v a r a villig att komplettera dessa speciella kvinnostreck med en bestäm- melse enlikt danskt och isländskt mön- ster, att den högre åldersgränsen skulle vara automatiskt sjunkande, tills den nådde den f ö r hela den röstberättigade befolkningen gemensamma åldersgrän- sen, då skulle man visserligen kunna säga, att principen om politisk röst- rätt för kvinnor på samma villkor som för män i verkligheten icke vore upp- given; det högre åldersstrecket för kvinnorna skulle’ då reduceras till en ren övergångsbestämmelse. Uppfattas den åter på detta sätt, torde regerin- gen v a r a berättigad att utgå ifrån, att i verkligheten ingen utredning vore behövlig. F ö r en övergångsbestämmel- se, som endast skall v a r a i kraft under en begränsad och relativt kort tid är det nog icke värt att sätta en så pass stor apparat i gång, som en officiell utredning ändå är, och vi kunna näp- peligen tänka oss att högern inom kon- stitutionsutskottet under denna förut- sättning skulle vidhålla sin önskan om utredning.

F ö r v å r fråga är det nog en fördel, att den ej kommit med i den stora utredningskitteln. Härigenom möjlig- göres dels att den kommer till riks- dagen som en fristående fråga, som blir a t t bedöma u t ifrån sina egna för- utsättningar och svårligen kan göras till något slags bytesobjekt, dels också

Hälsningar från utlandet.

Vid ministärskiftet flck Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt mottaga föl- jande telegram:

National Union of Women’s Suffrage Societies sander varma lyckönsknin- gar vid underrättelsen om att den nya regeringen upptagit kvinnorösträtten p å sitt program.

Millicent Fawcett.

Varmaste lyckönskningar med anled- ning a v regeringens ställning till kvin- norösträtten.

Chrystal Jlacmillan.

Gratulerar hjärtligt till den nya re- geringens program, vilket erkänner kvinnorösträtten som en viktig faktor i all verklig demokrati. Vi hoppas att m a r t både svenska och ungerska kvin- nor själva kunna arbeta för varaktig fred inom parlamenten. Med systerlig hälsning.

Ungerska Landsföreningen f ö r kvinnans politiska rösträtt.

Kvinnlig utmärkelse.

Förenta staterna h a r nyligen fått sin första kvinnliga borgmästare. I Moore- haven, Florida, har nämligen f r u Ma- rion Hurwitz blivit utnämnd till denna förtroendepost.

att den kan komma under behandling under riksdagens förra del, innan de stora stridsfrågorna förhärdat sinnena.

F ö r v å r del fasthålla vi vid att kravet på politisk rösträtt åt kvinnosna icke är någon politisk partifråga; varje sammankoppling med sådana författ- ningsfrågor, som faktiskt äro detta, har nog en tendens att försvåra och försena vår frågas lösning, och varje lösrivande u r en dylik sammankopp- ling torde bringa frågan i ett gynn- sammare läge.

A. W .

-

Augusta Widebeck 70 år.

Har man inte svårt att tro, att den siffra verkligen är riktig, som står h ä r bredvid namnet på Södermanlands länsförbunds älskade, oförbrännerliga ordförande? Vill man finna Iduns nu- tida äpplen, gå till v å r a veteraner, se, a t t ett liv i uppoffrande utgivande av sig själv för ett stort mål, det förmår bibehålla sinnet ungt och friskt, den som så lever, kan aldrig bli gammal, vad prästbetyget än må s ä g a Vill man lära sig e j tröttas av svårigheter och hugg, l ä r d å a v en sådan kämpe utan fruktan och tadel som Augusta Wide- beck.

Skulle det inte vara roligt att en stund få höra henne själv tala om sina livserfarenheter, höra huru hon lyc- kades driva igenom siii vilja, fastän det kunde synas h a r t n ä r omöjligt ibland. Vi skulle få höra om, h u r hon redan som ung telegrafist med frejdigt mod begynte föra kvinnornas talan.

Ej skulle hon själv mena, att det v a r något märkvärdigt alls, hon uträttat;

ej a t t hon hjälpt Strängnäs blåbands- förening bygga sitt eget vackra hus, alldeles givet ett a v de bästa förenings- hus i riket; e j vad hon varit för röst- rättsföreningen under alla dessa år, hur hon givit den ett outtröttligt ar- bete, som kulminerade i det av alla er- känt ovanligt lyckade, väl arrangerade Strängnäsmötet förra året.

Vad hon varit i sitt hem är e j h ä r platsen orda om, men h a r man en enda gång haft förmånen vistas på det vackra, stämningsfulla Visholmen, h a r man genast känt, att d ä r råder ett det lyckligast tänkbara familjeliv.

Om vi finge sitta och lyssna till 70- åringens minnen, skulle vi alltmer för- vånas över, hur hon kunnat göra så mycket utan a t t förtröttas, men själv skulle hon bara säga sitt: ”Inte är det d ä r något att tala om, det var bara ro- ligt alltihop.” Medan v i stannade in- för hennes verk, skulle vi allt bättre förstå, vad som uppehållit henne. Först och främst en verklig gudsförtröstan, därtill en intensiv arbetsglädje, e n stark pliktuppfyllelse, och så har hon i ovanligt hög grad ägt den gudagå- van, humorn, som ger det förlösande ordet, när diskussionen blir för het, som vet att leda in på r ä t t stråt, det som höll på att ^gå på sned. Därför blev hon nu också hyllad på sin 70-årsdag såsom få kvinnor blivit det i v å r t land.

F r å n L. K. P. R., från alla sörm- landsföreningarna, vilka tänka ta hen- nes vackra tanke om födelsedagsfiran- de ad notam och ge sina. blommar till länsförbundets kassa, f r å n rösträtts- vänner när och fjärran, från hög och låg kom hyllningen henne till mötes.

2

RÖSTBXTT FOB KYInI1UOB

ntkommer den 1 och 15 i var mhnad.

Redaktör: GVBLI HERTZWAK-ERICSOX.

Kedaktion och Exp. ^: ö Karduansmakaregatan11 Rsdaktionstid: onsdag och lördag 81. '!~3-'/s4.

Expeditionen öppen vardagar kl. 1-4.

Rikatel 8600. dllm. tel. 147 'LY.

Telegramadress: Röeträtt, Stockholm.

Prenumeration genom posten:

Pris för 1917 Kr. 1: 35.

4:de kvartalet 50 öre.

LOwiiiniiLier 10 ore.

För utlandet sker prenumeration antingen ge- nom posten eller genom insandande av 2 kr.

i poetanvisning till tidningene expedition.

Annonspris: 10 öre per mm. å sista sidan, 15 öre ii de övriga. Vid längre tids annonsering rabatt.

R U S T R A T T B B Y R Å N

6 Earduansmakaregatan II, Stockholm Allm. tel. 147 29. Rikstel. 86 00.

Öppen vardagar kl. 1-'/a5 e. m.

L. K. P. R s sekreterare träffas personligen kl. 1-3 e. m.

De norska kvinnornas reformarbete.

Man hoppas j u alltid att kvinnorna, när de en gång få medbestämmande- r ä t t i statens angelägenheter skola ha något nytt att komma med, något som kan bli a v betydelse för både familj och samhälle, och efter detta siktar man, när man tar del a v kvinnornas insats i de länder, d ä r kvinnorösträt- ten blivit genomförd. I Amerika och Australien veta vi a t t flera vittgående samhdlsreformer skrivits på kvinnor- nas konto, men i norden har det va- rit mera tyst. Visserligen ha Norges kvinnor haft blicken öppen för de kvin- nors ställning, som arbetat i statens och kommunens tjänst, men det h a r d å i första hand varit befordrings- och lik- ställighetsfrågor man haft uppmärk- samheten inriktad på.

Nu ser det emellertid u t s o m om Norges kvinnor skulle samla sig till en gemensam aktion, som åsyftar ge- nomgripande förändringar i samhälls- livet, och denna aktion har utgått från Venstrekvinnelaget. N ä r det sista sto- ra kvinnolandsmötet hölls i stortinget v a r det i synnerhet de gifta kvinnor- nas förhållanden, som kommo under debatt, och denna debatt fortsatte på Venstrekvinnelagets möte. Efter ett föredrag a v f r u Katti Anker Möller av- fattades en resolution, vari kvinnorna fordra att vänsterpartiet p å sitt pro- gram upptar en punkt, som t a r särskild hänsyn till förbättringen a v de gifta kvinnornas och barnens Ställning. De krav kvinnorna uppställa ä r a t t hus- modersskolor inrättas över hela landet, sjukförsäkring och understöd åt sjuka hustrur samt fri barnsängsvård, och för barnens vidkommande framhålles nödvändigheten a v att staten h a r över- inseende över alla barn, som icke upp- nått den lagstadgade skolåldern.

De norska kvinnorna framträda a h - så med ett bestämt program, inom vars r a m man kan hoppas p å verkliga för- bättringar av barnens och mödrarnas ställning, t y så länge det uppväxande släktet inte omhändertas från begyn- nelsen förfelar all lagstiftning sitt egentliga mål. Den väg de slagit i n p å är otvivelaktigt den rätta, och hos fler- talet män torde kvinnorna vinna stöd för sina synpunkter, vilka avse hela landets bästa.

V i hoppas också, att hon nu skall få se ett a v sina käraste mål uppnått, at1 rösträtten skall förunnas oss med del snaraste, och a t t hon med sin rika er- farenhet skall f å v a r a med om att in.

rikta kvinnornas arbete för fosterlan- dets bästa., f ö r rätt och vad gott är.

Ingrid Hallman.

Fernqwist s

33

Drottninggatan

3

Stort lager aw in. o. utländska nyheter

DAMKAPPOR, DRÄKTER & KJOLAR

I i alla slags

till billiga bestitinda priser. 0bs.l Bestllllningsavdelning.

Vid uppvisande av medlemskort i F. K. P. R. lananas 5 % rabatt.

-

Vi kvinnor och iingdomen.

På centralstyrelsemötet 1916 sökte den som skriver detta väcka intresse

€ör en ungdomsverksamhet inom röst- rättsrörelsen. Tanken upptogs välvil- ligt och det beslöts att i Rösträtt för Kvinnor lämna plats för en diskus- sion om saken. Denna h a r emellertid aldrig kommit till stånd, trots redak- törens personliga intresse för tan- ken och upprepade anhållan om den be- gärda inledningen. Det har varit mig omöjligt a t t fortsätta agitationen, in- te på grund a v någon förändrad åsikt om sakens betydelse, utan endast där- för, a t t j a g vid fortsatta praktiska försök a t t i mitt läns F. K. P. R. få till stånd ungdomsavdelningar erfarit, hur svårt, för att inte säga omöjligt, jet varit för våra redan förut a v allt-

€ör många bördor betungade rösträtts- kvinnor a t t få tid och kraft för ännu m ny verksamhet och därtill en så oer- hört krävande som ungdomsarbetet.

Nu leva vi i det fjärde krigsåret, och verkningarna a v krigets härjningar tränga oss allt närmare. Vi höra inte mer några lovsånger till krigets ära, 3m de friska, pånyttfödande vindar det skulle blåsa in i våra gamla trötta sam- hällen, h u r det skulle ge oss både en ny religion och moral. På det ena området Efter det andra se vi endast dess ned- brytande verkningar. En a v dessa är ägnad att ge oss kvinnor alldeles sär- skilt mycket att tänka på: den oerhör- d a påfrestning a v den nu uppväxande ungdomen, som blivit en av dess kan- ske mest ödesdigra följdföreteelser. Jag Eck nyligen vid likningen a v en upp- sats i Social Tidskrifts sista häfte ett så djupt intryck a v detta, att j a g inte kan låta bli att h ä r fästa uppmärksam- heten p å denna. Den har till förf. pas- tor J . Wir& och heter U n g d o m s b r o t t s - ligheten u n d e r k r i s t i d e n .

Förf. påpekar, att statistiken redan under äldre krig påvisat en ökning av brottsligheten, och huru under det nu pågående särskilt en tilltagande brotts- lighet hos ungdomen varit påfallande, något som konstaterats även i fr%ga om vårt land. V a r är då förklaringen till denna? frågar förf. och ger i det följande en intressant jämförande un- dersökning a v de förhållanden, vari orsakerna måste sökas, dels i ett a v de krigförande länderna, Tyskland (den- n a efter en namngiven tysk förf.) och dels i v å r t land. Att h ä r återge något om utländska förhållanden skulle föra oss för långt, de avvika naturligtvis på en del punkter från våra, men i det stora hela ter sig bilden likadan.

I v å r t land kan man finna, a t t en tydlig ökning inträtt i förvildningen hos den ungdom, som faller under bar- navårdslagarna. De större anstalterna Bona, Hall, m. fl. äro överfyllda. An- talet uggdom i fängelserna växer stän- digt, flere a v dem h a praktiskt tagel nästan förvandlats till ungdomsfängel.

ser. De unga rekryteras från vitt skil.

d a samhällslager och tillhöra alla %Id.

rar.

Den allmänna orsaken till dessa för- hållanden anser förf. böra sökas i den genomgripande rubbning, som kriget för både de neutrala och de krigföran- de folken framkallat i snart sagt livets slla förhållanden. Den ytterligt skärpta kamp för tillvaron, som kriget nödvän- diggjort, har skjutit de materiella vär- dena i förgrunden på ett hittills okänt sätt. Dess ödeläggelse av människoliv och materiella värden i en förut otänk- bar omfattning h a r vidare, å ena sidan förslöat ansvarskänslan gent emot des- sa värden och därmed även respekten

€ör äganderätten, samt å andra sidan skärpt sinnet för att i den allmänna förstörelsen söka tillsliansa sig vad man kan komma över. Det ä r uppen- bart, a t t ungdomen mer ä n andra måste påverkas a v dessa förhållanden. N ä r de unga se, huru de äldre utnyttja krigskonjunkturerna och på handel un- l e r olika former ofta skaffa sig bety- dande vinst, ligger det nära till hands för dem att dragas med i denna virvel.

De lockas till att driva handel med vad de kunna åstadkomma, skrot, metaller, gummi m. m. Det g ä l e r bara a t t kom- m a över varan, likgiltigt var eller hu- ru, för att omsätta den i penningar. - B andra sidan har kriget med bl. a. den ständigt fortgående prisstegringen ock- så drivit upp arbetslönen på många områden, även för de unga. Den rik- ligare inkomsten går, med ungdomens ringa böjelse för att spara, ofta till ett skadligt nöjes- och njutningsliv, bio- qrafer, m. m. - Föräldrars och lärares inflytande väger mindre än förr.

Inflytandet f r å n krigsböcker, krigs- Elmer, den i pressen framträdande het- sen mot fienderna, liksom a v den inre- politiska kampen mellan partierna på- pekas.

Vidare betonar förf. det inflytande, som utövas a v de många nya lagar och- Ftirordningar, som kristiden gjort nöd- vändiga. "Det förmyndarskap, som nödtvånget skapat över medborgarna, sträcker sig j u till snart sagt livets alla förhållanden, och det har kommit så hastigt och gripit så djupt, att människorna, e j minst ungdomen, haft svårt a t t i tänkesätt och handling an- passa sig därefter. N ä r de unga höra, huru de äldre kritisera och klandra allt detta och ofta nog söka kringgå eller motverka de nya bestämmelserna såsom obehöriga ingrepp i individens rätt, så försvagas därigenom respekten för lag och ordning ända därhän, a t t man till sist ej längre ser eller vill se gränsen mellan vad som är tillåtet eller förbjudet. I denna moraliska förslapp- ning, som nästan dagligen erbjuder si- na yttringar i mer eller mindre krass form, torde helt visst ligga en av hu- vudorsakerna också till den påklagade ungdomsf örvildningen."

Slutligen anser förf., a t t den under- näring, som kristiden medfört, d ä r den drabbar ungdomen måste verka både fysiskt och moraliskt nedbrytande.

Förf. d r a r a v sina iakttagelser den Sveriges äldsta, största o. bäst

8a-B. JOHN Va LÖFNBEN & C:O

N:R 23

Skutskärs Husmodersskola,

Skuts k är,

tillhörig Stora Kopparbergs Bergslags A.-B., börjar s i t t 10:de arbetsår den 14 jan.

1918. Undervisningen omfattar enklare och finare matlagning, bakning, konservering, stiidning, tvätt, glansstrykning, vävnad och växtfärgning, linne och klädsöm, träd- gårdsskötsel m. m. Billig avgift. Pro- spekt och upplysningar mot porto.

slutsatsen, "att de unga vida mer för- tjäna vår medkänsla än vår anklagelse.

Den innevarande tidens frestelser och svårigheter överstiga långt ungdomens krafter. Vad skall det bli av de barn, den ungdom, som måste växa upp i e n sådan mörk tid som den nuvarande?

Förvisso behöver denna ungdom all den hjälp, som den kan få." I Tysk- land har man börjat genom vissa re- striktiva åtgärder mot tobaksrökning, biograf- och värdshusbesök etc. söka förhindra en del oarter. Även är man betänkt på att, så snart förhållandena medgiva det, söka åstadkomma en na- tionell rörelse för a t t bistå och fostra denna ungdom.

Författarens önskemål för våra sven- ska förhållanden äro: "Allra först det- ta: måtte det liomma liv i våra barna- vårdsnämnder!" H a n frågar: h u r mån- ga livskraftiga sådana finnes det i vårt land'? I alla större orter borde själv- ständiga barnavårdsnämnder utses.

Frivilliga krafter borde intresseras för denna sak och ställa sig som medhjäl- pare och barnavårdsmän såväl i fråga om barnavgrdslagarna som i fråga om den nya .lagen om barn utom äkten- skapet. Annu mera behövde den van- vårdade och vanartade ungdomen mel- lan 15-21 års ålder tagas om hand.

"Fiir barnen kan man allt och gör ock- så allt, för ungdomen kan man oftast intet göra. Vad gagnar då allt arbe- le, som förut nedlagts å barnen? N ä r barnet lämnar skolan, lionfirmations- undervisningen och hemmet, lämnas det alldeles åt sig självt. Lämnas så just i sin farligaste och T-iktigaste tid:

övergångstiden från barn till man eller livinna. Om det nu möter svårigheter att lagstifta för denna ungdoms fost- ran, borde det i stället lyckas att ^väcka ansvarskänsla för dem hos de många, som s å varmt intressera sig för barnen.

Om det under kristiden bjuder svårig- heter att taga itu med denna angelä- genhet, kan jag ej se annat ä n att dessa frågor efter kriget på allvar måste ta- gas upp också i vårt land."

Förf. slutar sin d'ppsats med en väd- jan till alla dem, män som kvinnor, som se vådorna f ö r denna ungdom, att sam- las till en verklig ungdomsvård, till ett samfält arbete för dessa ungas rätta fostran.

H u r mycket ger inte allt detta oss kvinnor att tänka på? Inför detta få v i inte skylla ifrån oss med klagan över en redan förut för stor arbetsbör- da. Det börjar nu visa sig a t t med eller utan aktivt deltagande i kriget varje samhälle blir s å skakat i sina grund- valar och så oerhörda värden överallt grusade, att i arbetet på att bygga upp det igen alla goda krafter, små som stora, måste komma till användning.

Särskilt oss kvinnor väntar en social värnplikt, som ingen a v oss kommer

att få lätt a t t undandraga sig. Intet av områdena för denna värnplikt bör lig- g a oss så n ä r a som ungdomsvården (i vilket ord j a g också inlägger barna- vården). Vore det inte önskvärt, a t t vi redan nu kunde draga upp några riktlinjer för v å r t arbete p å det områ- det? Jag hoppas innerligt, att de mån- ga bland oss, som ha en så mycket stör- re erfarenhet a v arbetet bland barn och ungdom än undertecknad, inte skola neka att här lägga fram sina synpunk- ter, och att en diskussion skall bringa oss många goda uppslag.

Den ungdomsverksamhet inom röst- rättsrörelsen, som undertecknad talade för vid centralstyrelsemötet 1916, skulle enligt min åsikt, inte så mycket h a till

N:R 23 3

d STOCKHOLM

9 3 1 B a r n h u s g a t a n 1

(hörnet av Drottuinggatan)

J t o r i lurer af finurr och r n k l a r r t

ii

M ~ I B L E R

i ek, mahogny, Valnöt samt andra

3 träslag a v e n målade, till billigaste priser.

0

1

ii

~E>.O~--.-.O.C-..O-O~

Elegant

kemiskt tvktiad och prässad blir Eder om densamma insändes till

kostym, klänning, kappa eller överrock,

Blsryta _{- -} Kemiska Tvätt- & Färwri A. 1.

G ~ T E B O R G

mål a t t tjäna själva rösträttsagitatio- nen, utan uppgiften skulle vara a t t SÖ-

k a väcka den kvinnliga ungdomens an- svarskänsla, personlig som social, söka uppfostra dem till vakna, moraliskt starka och fria individer och medbor- gare. Jag redogjorde för eit p a r flick- klubbar i Örebro län, som sökte att på något olika sätt arbeta i denna rikt- ning. Äro månne utsikterna nu något större ä n förut a t t f å upp en sådan rö- relse? - Det gäller j u också att kom- ma åt den manliga ungdomen. Det är den, som befolkar Bona, Hall, väl också nästan utan undantag fängelserna: om d e t också ä r troligt, att pastor Wiren långt ifrån undantagit flickorna, då h a n talar om förvildningeii. De mora- liska faror, som tiden gjort aktuella, hota nog båda könen. Och h u r mycliet kan inte den kvinnliga ungdomen på- verka den manliga, till gott som ont?

Det vore naturligtvis ett så mycket större önskemål för oss a t t kunna å- stadkomma en ungdomsverksamhet för adda könen, med personlig och social ansvarskänsla som mål.

H a r i ni2gra i våra led, som vilja ta

upp ett sådant arbete? Hur stora svå- righeter allt dylikt ungdomsarbete bju- der, därom hör man blott alltför ofta vittnesbörd från personer ur olika lä- ger, som sysslat därmed. Hur svårt, t. o. m. omöjligt, det är a t t nå den ung- dom, som bäst behöver nås, hur man endast f å r med dem, som förut ä r o hyggliga och allvarliga och i minsta behov a v ledning. Må vi åtminstone inte undandraga oss a t t göra den stör- sta möjliga insats i den "nationella"

rörelse, varom pastor Wiren talar, som möjligen kommer till stånd efter kri- get. Men vad har egentligen ett land som vårt för orsak att vänta till dess?

Hur lång blir kanske inte den väntan och hur mycket djupare hinner inte alla skador tränga? Om man ser en stor fara hota, h u r kan man då egent- ligen säga: Vi måste vänta. med rädd- ningsarbetet till den eller den dagen.

H u r viktig och önskvärd emellertid e n sådan frivillig föreningsverksamhet är, måste i min tanke a v oss rösträtts- kvinnor som sådana f r a m f ö r denna sät- t a s ett verksamt deltagande i det kom- munala arbetet f ö r barn och ungdom!

Pastor Wiren säger: måtte det komma l i v i våra barnavårdsnämnder! Jag in- stämmer d ä r i och tillägger: Måtte det komma kvinnor i dem! Samhällets bar- navård skötes n u så gott som uteslu- tande av män (i ännu högre grad ä n fattigvården, beroende på att kommu- n a l rösträtt fordras för valbarhet till skolråd, vilket i de flesta fall j u är =

I

1 ^fall är sjiilvständig). Detta är j u något

i ^{så absurt,} att det ej bör förvåna en, att den i själva verket knappast skötes alls i de flesta kommuner. Skolrådens

j verksamhet som barnavårdsnämnder i är en bisyssla, som oftast blir nästan belt försummad. V i få väl snart lag- stadgade särskilda barnavårdsnämn-

I

/

U r bokmarknaden.

Anna Lenah Elgström: M ö d r a r . Al- bert Bonniers förlag. 344 sid. P r i s kr. 5: 75.

Det är inte renässansens ljusomflut- na kvinnogestalter, som denna gång träda oss till mötes i Anna Lenah Elg- ströms nya bok, utan kvinnor från vår egen tid, kämpande dess kamp o ~ h tyngda a v dess bittra ve, men besjälade a v den idealitetens patos, som reser det mänskligas, det eviga livets protest mot en värld, som stelnat i kallt förnuft och dogmtro. Vad som gör Anna Lenah Elgströms diktning så djup och under- bar är den livsintensitet, som icke nö- jer sig med det en gång färdiga och av- slutade, utan söker sig inåt till de eviga källorna, till kärnpunkten a v tillvaron, varifrån ny kraft strömmar. Kvinno- ödenas ytire gestaltning har för henne föga eller ingen betydelse. Ömt och var- samt lösgör hon de individuella liven u r kaos, genombryter de höljen, vilka förhållanden, arv och traditioner spun- nit till en fast puppa kring människo- själen och blottar dess innersta nerv, mäter dess eviga resurser och möjlig- heter.

Tillvaron ä r hård, hårdast för dem, som göra mänsklighetens lidanden till sina egna, och Anna Lenah Elgström hör icke till dem, som göra den lättare.

Hon känner ångesten, smärtan och li- dandet, orättfardigheten och självislr- heten i en värld, som gjort våld till rätt, och det ä r mot dessa maktens och ondskans sinnebilder som hennes kvin- nogestalter avteckna sig, böjda, lidan- de, men icke brutna. Mot våldet sätta de sin kvinnovilja, sin moderlighets och sin kärleks evangelium. Den om- vandlar den lilla barnsliga, späda Mar- j a Ivanovna till revolutionens strålan- de ikon, den förmår Christina Carolay att offra livet för en ide, och den ä r evighetstanken, som kastar sitt ljus över tillvaron.

der. Tyvärr fordras kommunal valbar- het också till dessa. Finns det månne ingen utsikt att få detta villkor upp- hävt? Det utestänger i synnerhet p å landsbygden en så stor massa kvinnor, a t t det faktiskt d ä r utgör vår allra största kommunala svårighet.

N ä r nu den 1 jan. så stora nya upp- gifter läggas på barnavårdsnämnder- na, må då inga dugliga kvinnor draga sig undan vare sig inval i dem eller uppgiften som barnavårdsman för bard utom äktenskapet, en svår uppgift, men hur stor och givande bör den inte ock- så kunna bli8 På ett helt aqnat sätt ä n hittills borde vi också börja intres- sera oss för det teoretiska reformarbe- tet på dessa områden och försöka att även innan rösträtten tillfallit oss på- verka lagstiftningen. N u pågår ju en revision a v barnavårdslagstiftningen, på vilket område, enligt j a g tror red.

von Kochs yttrande, ett fullkomligt kaotiskt tillstånd för närvarande råder.

Borde vi inte göra allt för att sätta oss in i en sådan lagfråga och i tid kunna framlägga våra önskemål och reform- krav för vederbörande myndigheter?

Varför göra våra egna specialister p å områdena så litet för att ge oss upp- lysning däri? I fråga om barnavården är visst litteraturen mycket fattig. E n utredande artikel, framläggande mo- derna krav p å barnavårdslagstiftning

- flnns det ingen a v de våra, som kan ge oss det i denna tidning? Anvisnin- g a r på litteratur för studium i förenin- garna behövde vi också.

Hur mycket arbete återstår inte, in- nan folkskolan i någon större mån fyl- ler sin uppgift? Hur stort andligt in- flytande kan en aldrig så utmärkt 1ä- rarkår utöva p å barn, som den måste släppa ifrån sig vid 12-13 års åldern?

Också i denna fråga pågår j u reform- arbete. Vidlyftiga betänkanden om fortsättningsskolor h a avlämnats a v den därför tillsatta kommitten och ha

Varje berättelse i Mödrar är ett av- slutat helt för sig, men en bärande tanke 'sammanhåller dem som tråden ett band a v pärlor - kärlekens och sanningens evighetstanke. Bland dem lysa några med starkare glans ä n an- dra. Så Drömriket, d ä r språkets skön- het, handlingens spänning och tankens djup sammansmälta till ett konstnär- ligt helhetsintryck. Men det ä r först efteråt man reflekterar över konsten i Anna Lenah Elgströms diktning. Man gripes a v hennes patos och ryckes med a v hennes inspiration, som ställer oss ansikte mot ansikte med de mest brin- nande problemen, som vi icke kunna komma ifrån, som obönhörligt lyfter sitt Medusahuvud ur mörkret, ankla- gande och evigt påminnande. Det är ett skdant problem v i möta i den gri- pande berättelsen Spökbarnen, där för- fattarinnan med profetisk kraft ut- slungar sitt anatema mot dem, som offra framtiden för sina egna själviska syften. Resultatet av krigets och makt- förkunnelsens läror, det är den i sin knopp brutna generationen, hämmad och förkrympt likt de dviirgträd, vilka s o m ett kuriosum förevisas i blomster- handlarnas f q s t e r , brustna länkar i den kedja, som leder mänskligheten mot evigheten.

Anna Lenah Elgströms starka, sanna och personliga bok har utom sitt litte- r a r a värde även ett moraliskt. Den eg- par icke bara till eftertanke, utan även till handling, och det blir kvinnorna, som komma att förstå henne bäst, ty det är deras problem hon gör till sina egna, det ä r över deras öden hon grubb- lar, det iir dem hon skänker av sin medkiinslas djup och det är till dem hon solidariskt sluter sig i sin flam- mande protest mot nutiden och i sin uppbyggande tro p å en bättre framtid.

Gurli Hertxman-Ericson.

Ftån Kiruna till Vätterii.

'Den, som länge verkat inom rösträttsrö- reken och haft tillfälle a t t på många skil- da platser i landet deltaga i kvinnornas arhete för sin sak, har också .kunnat följa de böljor av ebb och flod, av missmod och hoppfullhet, av framgång och svårigheter, som växlat med förhållandena. Efter 1912 års ljusning och den stora namninsamlin- gens kraftprov kommo år, då all vår en- tusiasm, all v å r tro, vår offervilja brötos mot det envetna och oresonliga motstån- dets murar, och det var e j underligt om understundom trötthet och modlöshet lik- som en tyngande novemberdimma smögo sig över rösträttsarbetet och rösträttsarbe- terskorna.

Men en resetalare, som i dessa dagar be- söker föreningarna eller bryter ny mark, finner snart a t t det nu är högre luft, det är en annan stämning, som nu råder. Inte som skulle motstånd och svårigheter vara undansopade - långt ifrån! Nu som alltid fylles man av beundran f ö r dessa många små tappra kvinnor, som v a r på sin plats framhärda i kampen däremot. I vissa fall har man det knogigt med a t t ideligen vär- va nya anhängare för att kunna hålla sin numerär uppe bland en rotlös av- och till- flyttande arbetarestam, i andra är det av- stånden, som försvåra samling och arbete bland lantbefolkningen; ibland är det ar- betarekvinnorna, som misstro rösträttsrö-

i år varit föremål för bearbetning a v sakkunniga (endast manliga!). A t t få tillfredsställande överbyggnader p å folkskolan är väl en a v de angelägen- heter, som h a allra största betydelse, när det gäller ungdomsvård. Också här ha vi ett ämne till studium och diskus- sion inom föreningarna och i denna tidning! M% vi få höra någon sakkun- nig också i detta!

Maja Forsslund.

v. u.

Stockholm.

Till V . U . för hälsning det warmaste Med ett O och ett Ack,

M å striden snart sluta p å segerrikt Förr fälla v i e j bajonett.

tack

sätt!

Augusta W g e b e c k , 70 å r och 8 dagar.

Strängnäs.

reken som ett överklasspåfund; ibland är det de bildade klassernas kvinnor, som st8 slöa och likgiltiga eller i kvinuorösträtten vädra endast en förstärkning av de social- iemokratiska krafterna - överallt är det rösträttskvinnorna, som få sitta emellan.

Men ändå är det en annan ton Över det hela. Motståndet från männens sida är in- te så' fränt som hittills; motskälen fram- föras mer3 tveksamt och mindre tvärsä- kert överlägset; man är mera villig att sakligt diskutera, mindre fallen för att med en hånfull glosa avspisa kvinnoröst- rätten. Det är som om det äntligen bör- jade finnas mera resonans för kvinnor- nas krav; - låt vara, a t t det som oftast tyckes vara lika mycket ett fogande i det

>undvikliga eller en gryende förhoppning sm förstärkning av de egna politiska ba- .aljonerna, som förståelse a v kvinnornas krav u r rättfärdighetssynpunkt, som lig- ger till grund f ö r omsvängningen. Med :lädje kan man också konstatera ett och mnat fall 'av omvändelse på grund a v verklig övertygelse.

Den stora allmänhetens intresse för fra- gan tyckes också vara statt i tillväxt. Mö- .ena samla överallt talrika åhörareskaror;

sfta fyllas även mycket stora lokaler till sista plats. Och en talarinna märker ovill- korligen hos sitt auditorium ett mera le- rande gensvar: ur den spända uppmärk- samheten, de rörda blickarna, anletsdra- zens skiftningar, slår henne till mötes en varmare och djupare förståelse än till- förne.

Hoppgivande är även stämningen hos le kvinnor, som hittills iakttagit en mer

?Her mindr# välvilligt neutral ställning ,il1 rösträtten. p e t är lättare än det bru- iat para a t t finna anknytningspunkterns ned dessa kvinnor, man möter större va- ienhet och mera vidsyn iin man varit van rid. Kristidens erfarenheter ha e j lämnat lem oberörda, och krigets fasansfulla väc- xelse har hos många a v dem mognat för- itåelsen a v den djupaste innebörden i vårt rrav på medborgarrätt.

Bland rösträttskvinnorna själva råder iaturligtvis en förhoppningsfull glädje h e r a t t vår sak av regering och riksdags- aajoritet gjorts till en förgrundsfråga,

;om oavvisligen fordrar snar och fullstän- iig lösning.

Som en resetalares mestL glädjande erfa- penhet måste emellertid till sist anföras, a t t kvinnorna själva Överallt visa e t t itarkt och levande medvetande om, a t t vi, l ä r en gång rösträtten och valbarheten ut- sträckes till oss, endast stå vid själva bör- ian a v värvet, och a t t vi redan nu måste bruka tiden till en upplysningsverksam- iet bland våra egna led, som sätter oss i itånd att fylla samhällsdanarens plikter, lär den fulla möjligheten lägges i våra iänder, och bära medborgarens ansvar, när vår frihetstimme slår.

E. W. B.