mark och grundvatten vid Uddebo Oljehamn
Beatrice Grundström Mörtzell
Civilingenjör, Naturresursteknik 2018
Luleå tekniska universitet
Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser
i
Förord
Jag vill tacka alla på Luleå Hamn, speciellt Erik Englund och min handledare Anna Josefsson, som har varit ett stöd under arbetets gång. Jag vill även rikta ett stort tack till min handledare, tillika examinator, på Luleå Tekniska Universitet: Jurate Kumpiene, som varit till hjälp under rapportskrivandet.
ii
Sammanfattning
Uddebo Oljehamn är en av sex hamndelar inom Luleå Hamns område och har sedan 1940-talet bedrivit miljöfarlig verksamhet. Idag har Uddebo Oljehamn två kajer där det årligen lastas och lossas cirka 360 000 ton flytande produkter av petroleum, bensen och stenkolstjära. Inom industriområdet arrenderas mark ut till olika verksamhetsutövare, dessa är för närvarande:
Circle K, Flogas, Kemira, LKAB, Preem, Ragnsells, Stena samt ST1. Under åren har ett flertal marktekniska undersökningar genomförts i uppdrag av enskilda verksamhetsutövare, dock har en sammanställd bild av föroreningssituationen över hela industriområdet saknats.
Huvudsyftet med denna studie var att, för Uddebo Oljehamn, utföra en förenklad riskklassning inom Naturvårdsverkets ramar, av jord och grundvatten. Metoden bestod främst av en litteraturstudie samt statistiska beräkningar av representativ halt. Materialet till litteraturstudien tillhandahölls från Luleå Hamn och aktiva verksamhetsutövare på området. Information har även samlats från Luleå kommuns stadsarkiv och miljö- och byggförvaltningens arkiv.
I riskbedömningen delades området in i 13 delområden och halten petroleumkolväten bedömdes för respektive område utifrån generella riktvärden från Naturvårdsverket och Svenska Petroleum Institutet. Resultatet blev att hela området bedöms tillhöra riskklass 2. På området har mark och grundvatten ställvis kraftigt förorenats till den grad som innebär stor risk för människor och miljö.
Med den genomsläppliga jordarten i området finns stor risk att föroreningarna sprids från källan via grundvattnet.
En mindre del av studien var att undersöka riskminimerande materials förmåga att separera kolföreningar genom sorption. Vid Uddebo Oljehamn finns ett reningsverk som behandlar oljeförorenat avloppsvatten genom en filteranläggning med en filterbädd av sand och antracit. I laboratorium utfördes enstegs skaktest enligt den svenska standarden SS-EN 12457-2 med L/S kvot 10. Inkommande vatten till filteranläggningen skaktestades med materialen: antracit, sand, FloatAbsorb och järnbelagt torvpulver. Resultatet visade att halten kolföreningar i blankprovet var lågt. Blandningen av sand och antracit hade mest framgång i att reducera halten organiskt kol i vattnet. Torvmaterialen adderade halten organiskt kol och lämpade sig inte till denna typ av rening.
iii
Summary
Uddebo Oilharbour is one of six harbour sections of Port of Luleå, and since the 1940s, environmentally harmful activities have been conducted within the area. Today, Uddebo has two quay berths where about 360 000 tons of liquid: petroleum, benzene and tar products are loaded and unloaded annually. The industrial area is leased to various operators, these are currently:
Circle K, Flogas, Kemira, LKAB, Preem, Ragnsells, Stena and ST1. Over the years, a number of field-based inventories have been carried out on behalf of each operator, but there has not been a comprehensive picture of the level of pollution over the industrial area as a whole.
The main purpose of this study was to, for Uddebo Oilharbour, carry out a simplified risk assessment, within the Swedish Environmental Protection Agency's framework, of soil and groundwater. The method consisted primarily of a literature study and statistical calculations of representative value. The material for the literature study was provided from Port of Luleå and active operators within the area. Information has also been collected from Luleå municipality's archives and the archives of environmental- and building management.
In the risk assessment, the area was divided into 13 subdivisions. The concentration of petroleum hydrocarbons was assessed for each area based on general guidelines from the Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Petroleum Institute. As a result, the whole industrial area was rated as risk class 2. In the area, soil and groundwater have been heavily polluted to an extent that poses a high risk to people and the environment. With the permeable soil in the area, there is a high risk that the contaminants are spread from the source via groundwater flow.
Another part of the study was to investigate risk minimizing material's ability to separate carbon compounds through sorption. At Uddebo there is a treatment plant that treats oil contaminated waste water through a filter plant with a filter bed of sand and anthracite. In the laboratory, one stage batch test with L/S ratio 10 was performed according to the Swedish standard SS-EN 12457- 2. Incoming water to the filter plant was tested with the materials: anthracite, sand, FloatAbsorb and iron peat powder with additive iron. The result showed that the content of carbon compounds in the blank sample was low. The mixture of sand and anthracite was most successful in reducing the amount of organic carbon in the water. The peat materials added to the organic carbon content and did not suit this type of purification.
iv
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ... 1
1.1 Syfte ... 2
1.2 Metod ... 2
1.2.1 Del 1, Riskbedömning ... 2
1.2.2 Del 2, Riskminimerande material ... 2
1.3 Avgränsningar ... 2
1.3.1 Del 1, Riskbedömning ... 2
1.3.2 Del 2, Riskminimerande material ... 2
DEL 1: Riskbedömning 2 BAKGRUND ... 4
2.1 Syfte ... 4
2.2 Avgränsningar ... 4
3 OMRÅDESBESKRIVNING ... 5
3.1 Historik... 5
3.2 Området idag ... 6
3.3 Nuvarande aktörer ... 7
3.4 Områdesanvändning ... 7
3.5 Hydrogeologiska och geologiska förhållanden ... 8
3.5.1 Nederbörd ... 8
3.6 Recipient ... 9
3.7 Bakgrundshalter ... 9
4 SPILL OCH LÄCKAGE ... 11
5 UTFÖRDA UNDERSÖKNINGAR... 13
5.1 Tidigare utförda markundersökningar ... 13
5.2 Grundvattenrör- Kontrollprogram ... 17
6 PROBLEMBESKRIVNING ... 18
6.1 Avgränsningar ... 18
6.1.1 Delområden ... 18
6.1.2 Föroreningar... 18
6.2 Föroreningarnas farlighet (F) ... 19
6.2.1 Alifatiska kolväten ... 20
6.2.2 Aromatiska kolväten ... 20
6.3 Spridnings – och Exponeringsvägar ... 21
v
6.4 Föroreningsnivå (N) ... 22
6.4.1 Jord ... 22
6.4.2 Grundvatten ... 23
6.4.3 Indelning av föroreningsnivå (N) ... 24
6.5 Känslighet och skyddsvärde (KoS) ... 24
6.5.1 Bedömning av känslighet (K) ... 24
6.5.2 Bedömning av skyddsvärde (S) ... 25
6.6 Konceptuell modell ... 25
7 REPRESENTATIVA HALTER ... 27
7.1 Bedömningsgrunder ... 28
7.1.1 Antaganden ... 28
7.1.2 Outliers ... 28
8 SAMMANFATTANDE FÖRORENINGSSITUATION ... 29
8.1 Område 1. ... 29
8.2 Område 2 ... 30
8.3 Område 3 ... 31
8.4 Område 4 ... 32
8.5 Område 5 ... 32
8.6 Område 6 ... 33
8.7 Område 7 ... 34
8.8 Område 8 ... 34
8.9 Område 9 ... 36
8.10 Område 10 ... 38
8.11 Område 11 ... 38
8.12 Område 12 ... 39
8.13 Område 13 ... 40
Sammanfattning ... 40
9 SAMLAD RISKBEDÖMNING ... 44
9.1 Osäkerheter ... 46
9.2 Rekommendationer ... 47
Del 2: Riskminimerande material 1 BAKGRUND ... 49
1.1 Reningsanläggning ... 49
1.2 Provtagning ... 51
vi
1.3 Motivering och syfte ... 51
2 RISKMINIMERANDE MATERIAL ... 52
2.1 Antracit och sand ... 52
2.2 Torv ... 52
3 METOD ... 52
3.1 Förberedning av testmaterial... 53
3.1.1 Filtrering ... 54
3.1.2 Analys ... 54
3.1.3 Beräkning av sorption ... 54
4 RESULTAT ... 55
4.1 TC, TOC och IC ... 55
4.1.1 Blank ... 55
4.1.2 Sorption ... 55
4.1.3 Konduktivitet och pH ... 56
5 SLUTSATS & DISKUSSION... 57
5.1 Error ... 57
REFERENSER ... 58
Bilaga 1 ... 62
Bilaga 2 ... 63
Bilaga 3 ... 64
Bilaga 4 ... 65
Bilaga 5 ... 67
Bilaga 6 ... 72
Bilaga 7 ... 98
vii
Förkortningar
BTEX- Bensen, toluen, etylbensen, xylen DV- Dricksvatten
ETBE- Etyltertiärbytyleter KM-Känslig mark
MKM- Mindre känslig mark MTBE- Metyltertiärbytyleter
PAH- polycykliska aromatiska kolväten PCB- polyklorerade bifenyler
PID- fotojonisationsdetektor SPI- Svenska Petroleum Institutet TAME- Tert-amyl-metylester VOC- flyktiga organiska föreningar YV- Ytvatten
1
1 INLEDNING
Sveriges riksdag beslutade år 1999 att anta 15 övergripande nationella miljökvalitetsmål med syftet att organisera miljöarbetet. Under åren har arbetet utvecklats och idag har aktörer inom miljöarbetet en gemensam plattform i vad som kallas miljömålssystemet. Miljömålssystemet innehåller idag tre olika mål: ett generationsmål, 16 miljökvalitetsmål och 28 etappmål. Syftet med målen är att signalera samhället om miljöpolitikens långsiktiga planer (Regeringskansliet, 2015).
Målsättningen är att miljökvalitetsmålen ska vara uppnådda år 2020 (Naturvårdsverket, 2017 a).
Skyddande ozonskikt är det enda målet som nu bedöms att nå målsättningen. För målen Grundvatten av god kvalitet och Giftfri miljö bedöms det inte möjligt att nå målet och det är otydligt i vilken riktning utvecklingen går (Naturvårdsverket, 2017 b). I giftfri miljö finns en precisering angående förorenade områden som lyder:
”Förorenade områden är åtgärdade i så stor utsträckning att de inte utgör något hot mot människors hälsa eller miljön” (Naturvårdsverket, 2012).
Ansvaret för miljökvalitetsmålen har fördelats mellan åtta myndighet, däribland Naturvårdsverket.
Med ansvaret följer bland annat att myndigheterna tar fram verktyg för att utveckla miljöarbetet samt uppföljer och utvärderar sina mål (Naturvårdsverket, 2017 c). För att underlätta och unifiera arbetet inom förorenade områden utvecklade Naturvårdsverket under 1990-talet en metod, Metodik för Inventering av Förorenade Områden (MIFO), som vägledning vid inventering. I MIFO bedöms de möjliga riskerna som finns för människors hälsa och miljön. Det hela resulterar slutligen till en samlad riskklassning, klass 1-4, där klass 1 innebär mycket stor risk och klass 4 liten risk.
År 1999 började länsstyrelserna, i uppdrag av Naturvårdsverket, inventera förorenade områden och arbetet slutfördes år 2015. Resultatet visade att det finns ca 85 000 förorenade områden, varav cirka 1000 och 7000 objekt riskklasserades som klass 1 respektive klass 2 (Naturvårdsverket, 2017 d).
Uddebo Oljehamn i Luleå har bedrivit miljöfarlig verksamhet sedan 1940-talet och sedan verksamheten startades har kraven på utsläppsnivåer och utsläppsbehandlande åtgärder höjts. På området finns en reningsanläggning för att behandla oljeförorenat avloppsvatten, men spill och läckage orsakar att föroreningar ändå når ut i miljön. Länsstyrelsen i Norrbotten inventerade området år 2010 enligt MIFO fas 1. Området bedömdes då som riskklass 2, men MIFO 1 är en orienterande studie och det finns osäkerheter i resultatet ( Tinnerholm & Wuopio, 2010).
2
1.1 Syfte
Det övergripande målet har varit att utreda föroreningssituationen i Uddebo Oljehamn genom en förenklad riskklassning. Målsättningen har varit att kompilera och kartlägga de marktekniska undersökningar som har gjorts på jord och grundvatten och göra en sammanställd riskklassning för området.
Ytterligare ett syfte har varit att genom en mindre undersökning testa riskminimerande materials kapacitet att separera kolföreningar. På reningsanläggningen är filtrering ett steg i reningsprocessen och i laboratorium testades sorptionsförmågan för Oljehamnens filtreringsmassa av sand och antracit samt FloatAbsorb och järnbelagt torvpulver.
1.2 Metod
1.2.1 Del 1, Riskbedömning
För riskbedömningen genomfördes en litteraturstudie över utförda marktekniska undersökningar inom Uddebo Oljehamns område. Samtliga områdeskartor gjordes i programmet ArcGIS med hjälp av kartunderlag från lantmäteriet. Kartan om årsmedelnederbörd har gjorts med kartunderlag från SMHI. Även praktiskt arbete i fält utfördes för grundvattenprovtagning som var del i ett kontrollprogram. För de statistiska beräkningarna användes Minitab, ett förprogrammerat Excel1 samt ProUCL 5.12.
1.2.2 Del 2, Riskminimerande material
Materialen undersöktes genom enstegs skaktest för karaktärisering av avfall enligt den svenska standarden SS-EN 12457-2. Vätskan som användes i undersökningen togs från inloppet till filtreringsanläggningen på Uddebo Oljehamn.
1.3 Avgränsningar 1.3.1 Del 1, Riskbedömning
Litteraturstudien över utförda markundersökningar omfattar material tillhandahållet av Luleå Hamn och aktiva aktörer på Uddebo Oljehamn. Information har även samlats från Luleå kommuns stadsarkiv och miljö- och byggförvaltningens arkiv. De föroreningar som tas i beaktning i riskbedömningen är av petroleumkolväten.
1.3.2 Del 2, Riskminimerande material
Materialen som undersökes är sand, antracit, FloatAbsorb och järnberlagt torvpulver.
1 (Statens Geotekniska Institut, 2017)
2 (United States Environmental Protection Agency, 2017)
3
DEL 1:
RISKBEDÖMNING
4
2 BAKGRUND
Inom Uddebo Oljehamns område har ett flertal marktekniska undersökningar genomförts i uppdrag av verksamma aktörer. Resultaten från dessa undersökningar har rapporterats till enskilde aktör men överblick över vad som har utförts i hela området har saknats.
2.1 Syfte
Syftet med denna studie är att utvärdera, inom Naturvårdsverkets ramar för förenklad riskklassning, dokumenterade föroreningshalter i jord och vatten i Uddebo Oljehamn.
2.2 Avgränsningar
Denna riskbedömning avser endast föroreningar av petroleumkolväten. De prover som beaktas är grundvatten samt jordprover från skruvborrtagning och provgropar.
5
3 OMRÅDESBESKRIVNING
Uddebo Oljehamn är en av sex hamndelar inom Luleå Hamns område och ligger sydost om Luleå centrum på Svartön. I kartan i figur 1 är samtliga sex hamndelar utmärkta. Luleå kommun äger hela bolaget Luleå Hamn AB och de företag som bedriver sin verksamhet inom Uddebo Oljehamns område arrenderar marken. Cirka 500 meter sydväst om oljehamnen, på Sandön, står fritidshus som närmast bebyggelse.
Figur 1. Överblick över hamnarna på Svartön. Kartunderlag ©Lantmäteriet.
3.1 Historik
Rikskommissionen för Ekonomisk Försvarsberedskap hade, innan andra världskrigets utbrott, ålagt oljebolagen att utöka sina depåer. I Luleå ansökte Svenska Gulf Oil Company AB och Mineralolje AB om att utöka sina upplag vid Pontuskajen. I en utredning påpekades risken med luftbombardemang och det beslutades att området vid Pontuskajen inte skulle utökas. Med målet att öka Sveriges lagringsmöjligheter av olja bestämdes istället att en ny oljehamn skulle byggas i Uddebo.
Den nya hamnens främsta syfte var att lagra krigsmaktens bränsle. År 1941 påbörjades arbetet med hamnen och gjutningen av betongvallarna kring cisternerna. År 1942 var hamnanläggningen klar, då med fem cisterner med total kapacitet på 8000 m3. Järnvägsspåret fram till området drogs år 1943. Under krigstiden var trafiken till hamnen sparsam, år 1943 anlöpte endas ett fartyg som levererade 147 ton olja. Det var först 1946 som trafiken till hamnen började komma igång, då med totalt nio fartyg och 9363 ton olja (Åkerlund, 2015). Riksnämnden för Ekonomisk Försvarsberedskap var ägare till oljeanläggningen fram till att Luleå stad övertog ägandet den 1 juli 1953. Under samma period avslutades oljeverksamheten på Pontuskajen (Åkerlund, 2017).
6
3.2 Området idag
På Uddebo Oljehamn hanteras flytande produkter och i de två kajerna, kaj 1 och kaj 2, lastas och lossas cirka 360 000 ton årligen. Kaj 1 används främst för lastning av stenkolstjära. Huvuddelen av lasten sker på kaj 2 och består av petroleumprodukter och bensen. Uddebo Oljehamn har årligen cirka 52 anlöp av fartyg (Englund, 2017).
Efter lossning pumpas det mesta av petroleumprodukterna via ledningar till cisterner och sedan distribueras det vidare med tankbilar och även järnvägsvagnar. På markområdet på 900×400 meter har huvuddelen av aktörerna sin verksamhet kring lagring och distribution av petroleumprodukter (Miljöprövningsdelegationen, 2010). I avsnitt 3.3 nämns de aktiva aktörerna i hamnen och vilka produkter de hanterar kortfattat.
För behandling av oljespill på området finns det ett avloppsnät enkom för oljeförorenat avloppsvatten, ett så kallat ofa-nät, som är anslutet till Luleå Hamns reningsanläggning. I reningsanläggningen går vattnet genom flera reningssteg, varav ett är filtrering genom sand och antracit (Englund, 2017). Denna rapports andra del går mer ingående in på reningsanläggningen och undersöker olika riskminimerande materials kapacitet att separera kolföreningar.
Enligt tillståndsbeslut från 2014 ska halten olja (mätt som oljeindex) kontrolleras minst en gång per månad i dagvatten samt i utgående vatten från reningsanläggningen. Halten oljeindex för respektive vattenflöde får inte överstiga 5 mg/l som årsmedelvärde. Även halten aromatiska kolväten ska kontrolleras genom minst ett provtagningstillfälle per år under perioden maj-augusti. Halten aromatiska kolväten får, i respektive vatten, inte överskrida 1 mg/l (Miljöprövningsdelegationen, 2014).
7
3.3 Nuvarande aktörer
Under hamnens industrihistoria har ett flertal verksamheter varit aktiva. Tidigare verksamheter i området redovisas i bilaga 1 och bilaga 2. I dagsläget är åtta aktörer aktiva, dessa är listade och markerade i figur 2.
Figur 2. Översiktsbild över verksamma aktörer på Uddebo Oljehamn. Kartunderlag ©Lantmäteriet.
ST1 hanterar flygfotogen, bensin 95-och 98-oktanig, etanol, miljöklass 1 dieselbränsle (MK1), hydrogenated vegetable oil (HVO) och fettsyrametylestrar (FAME). Kemira omlastar fällningskemikalierna PIX och PAX, innehållande järnklorid och saltsyra respektive polyaluminiumklorid (Englund, 2017). Kemira har sagt upp sitt arrende och ska lämna in en saneringsansökan (Josefsson, 2017). Stena recycling AB driver en sorteringsanläggning och tar hand om styckegods av farligt avfall. Stena tar även emot avisningsvätska från luftfartsverket. LKAB förvarar eldningsolja (EO), diesel och tjockolja på området (Englund, 2017).
RagnSells bedriver en behandlings- och mellanlagringsanläggning för bland annat farligt avfall.
Även spillolja och industrivatten (processvatten) hanteras av aktören på området. Preem arrenderar marken men har för närvarande inget i sina cisterner. Även Circle K har tömt sina cisterner men hade tidigare ett beredskapslager med bensin 95. Flogas hanterar enbart gasol (Englund, 2017).
3.4 Områdesanvändning
I Luleås stadsplan är området för Uddebo Oljehamn avsett för industriändamål, oljeupplag och dylikt (Miljöprövningsdelegationen, 2010). I nuläget förutses inte användningen för området att ändras på lång sikt.
8
3.5 Hydrogeologiska och geologiska förhållanden
Under 1960-talet fylldes udden ut med fyllnadsmassor. I figur 3 visas till vänster hur udden såg ut innan den fylldes ut, till höger visas området efter utfyllnad (Eniro, u.d).
I figur 4 representerar färgerna grön och lila jordarten morän respektive friktionsmaterial (Linnersund, 2016). Fyllnadsmaterialet består mestadels av sand med inslag av silt, grus och block (Sörensson et al., 2015). Från fältundersökningar har även sprängsten och betongrester påträffats (Golder Associates AB, 2001). Grundvattnet bedöms strömma i riktning mot Sandöfjärden.
Figur 4. Utfyllnad av Svartön.
3.5.1 Nederbörd
I figur 5 visas SMHIs rapporterade årsmedelnederbörd för Norrbottens län under perioden 1991- 2013, samt en prognos för procentuell förändring i årsmedelnederbörd mellan år 2021-2050. Luleå (utmärkt med röd punkt) hade en årsmedelnederbörd mellan 675-750 mm. I prognosen för Figur 3. T.v är flygbild innan udden fylldes ut daterad år 1955-1967, t.h är bild över nuvarande verksamhet daterad år 2011- 2014. Bilder: ©Lantmäteriet/Luleå kommun (Eniro).
9 förändringar i framtida klimat väntas årsnederbörden i Luleå att öka med 12-16 %. Från SMHIs mätstation vid Luleå flygplats i Kallax uppmättes årsnederbörden år 2016 till 696,6 mm (SMHI, 2017).
Figur 5. SMHIs sammanställning av årsmedelnederbörd och prognos i förändring av nederbörd. Kartunderlag ©SMHI.
3.6 Recipient
Dagvattnet och det renade ofa-vattnet mynnar ut i Svartösundet. Luleå älv har sitt utlopp i Stadsfjärden, som har direkt förbindelse med Svartösundet, och medelflödet vid mynningen är cirka 500 m3/s. Vid eventuella föroreningar ger havets vågor god omblandning och tillförseln av vatten från Luleå älven bidrar till utspädning (Miljöprövningsdelegationen, 2014).
3.7 Bakgrundshalter
Svenska Petroleum Institutet (SPI) har sammanställt information om bakgrundshalter, visas i tabell 1-3, från bland annat SLU och SGU (Svenska Petroleum Institutet, 2010). I tabell 1 visas bakgrundshalter för BTEX i grundvatten som framtagits genom statistiska undersökningar över hela landet.
Tabell 1. Bakgrundshalter för petroleumkolväten i grundvatten (ng/l).
Ämnen N prov* Procentil 50 Max Medel Det.gr**
Bensen 19 2,6 12 3,6 1
Toluen 19 18 56 21 1,2
Etylbensen 18 1,6 5 2 1,1
Summa Xylener 19 9,3 42 15 -
*Antal prov> detektionsgränsen. **Detektionsgräns
I tabell 2 och 3 redovisas bakgrundshalter av petroleumkolväten i jord. I tabell 2 är proverna uppdelade efter tätorter och storstadsmiljö. För tabell 3 är jordproverna tagna i städerna Malmö och Stockholm.
10 Tabell 2. Bakgrundshalter för petroleumkolväten i tätort i jord (mg/kg TS).
Prover från tätorter Prover i storstadsmiljö
Ämnen Antal* Procentiler Min Max Antal* Max
25 50 90 Aromater
Bensen 2 - - - (0) 2,5 0 (0)
Toluen 18 0,15 (0) 0,76 2 1,7
Etylbensen 0 (0)
Sum. Xylener 0 (0)
Summa PAH 43 0,12 0,56 5,21 (0) 19,51 42 8
Alifater
Alifater>C5-8 0 (0)
Alifater>C8-10 0 (0)
Alifater>C10-12 0 (0)
Alifater>C12-16 0 (0)
Alifater>C16-35 15 27
*Antal prov >detektionsgränsen. Samtliga värden inom parentes är under detektionsgränsen.
Tabell 3. Bakgrundshalter PAH i jord i stora tätorter (mg/kg TS).
*Nio outliers är borttagna. ** En outlier är borttagen.
11
4 SPILL OCH LÄCKAGE
Under åren har ett antal incidenter förekommit på området gällande spill och läckage. Under oljehamnens tidiga skede inträffade ett läckage från militärens lager av bensin. Läckaget inträffade i mars år 1945 och totalt läckte cirka 50 m3 bensin ut (Åkerlund, 2015). Ytterligare ett läckage inträffade på militärens depå år 1970 under november månad. På grund av övertryck rann uppskattningsvis 15 m3 flygfotogen ut och spreds till stora delar av området (Luleå kommun, u.d.).
När Nynäs Petroleum var verksam på området inträffade ett större läckage av brännolja i oktober 1967. Enligt förhör med en anställd så hade 32 390 liter brännolja runnit ut (Anon., 1967)3. På de fastigheter där POL Transport var verksam har ett par läckage rapporterats. Ett stort läckage inträffade i november år 1972, då det på grund av ett fel på en värmeväxlare pumpades ut cirka 460 m3 eldningsolja av klass tre (EO3) (Anon., 1972 a)4. Läckaget rann via dagvattenledningen ut till havet och som åtgärd placerades oljelänsar ut (Anon., 1972 b)5. Vid invallningen av cistern 109 uppgavs det i en miljöteknisk undersökning att cirka 100 m3 bensin hade läckt ut och området hade sanerats. I samma undersökning uppgavs det att vid cistern 345 i område B4 hade ett långvarigt läckage av EO3 och EO4 pågått och inga saneringsåtgärder hade vidtagits (Ekstav, 1997). Ingen annan rapport om saken har påträffats under detta arbete.
På fastigheten Svartön 18:26 läckte 80 m3 diesel ut mellan cisternerna 302 och 305. Läckaget inträffade under vintern 1997 och orsakades på grund av ett ventilbrott. Det mesta av spillet kunde grävas bort från snön, men det utfördes även en marksanering (Sandström, 2001).
Vid ST1:s depå inträffade ett läckage av bensin under juli 2012. Ungefär 89 m3 bensin (95 oktan) läckte ut, varav 63 m3 kunde tas tillvara. De resterade 26 m3 läckte ner i marken eller avdunstade till atmosfären (Tuorda & Hed, 2012). År 2013 installerades fyra pumpbrunnar och pumpning av grundvatten inleddes 2013-06-10. Efter drygt fyra månader, 2013-09-26, hade 246 m3 grundvatten pumpats upp och filtrerats genom 2 m3 aktivt kol (Sweco, 2013).
Mellan åren 2008-2012 inträffade ett par läckage inom Ragnsells områden. I februari 2008 gick koncentratledningen sönder under tvättning av indunstaren och 600 liter tvättvätska rann ut på marken. Tvättvätskan var en blandning av 100 liter sur tvättvätska, 100 liter alkalisk tvättvätska och 400 liter vatten. Spillet bedömdes påverka en yta på cirka 5 m2 och maximalt en meters djup. Vid provtagning överskreds gränsvärdena för zink, koppar, bly, kromtot och kobolt (Miljönämnden, 2008). Beslut togs för att avvakta med saneringsåtgärder tillsvidare (Miljökontoret, 2008).
3 Luleå stadsarkiv, polisförhörprotokoll 1967-11-15.
4 Luleå stadsbibliotek, Tidningen Norrbottens- Kuriren utgiven 1972-11-29.
5 Luleå stadsarkiv, Tidningen Norrländska Socialdemokraten (NSD) utgiven 1972-11-16.
12 Vid cisternerna 340, 354 och 357 har det förkommit spill. I december år 2012 överfylldes cistern 357 och oljeförorenat vatten rann ut till invallningen och 37 m3 kunde tas upp av ADR-bil.
(Miljönämnden, 2012a). Även cistern 340 blev överfylld och cirka 1-2 m3 spillolja uppskattas ha runnit ut (Miljönämnden, 2012b). Som åtgärd grävdes det övre jordlagret bort och togs omhand (Miljönämnden, 2012a). Från cistern 354 rann 1,5-3 m3 oljeförorenat vatten och även där skrapades det förorenade övre ytskiktet bort (Miljönämnden, 2011).
13
5 UTFÖRDA UNDERSÖKNINGAR 5.1 Tidigare utförda markundersökningar
Undersökningar som gjorts inom området under åren 1997-2017 med avseende på förorenad mark och grundvatten har gåtts igenom och provtagningspunkterna har sammanställts och märkts ut i figur 6. Samtliga provtagningspunkter saknade GPS-koordinater och har märkts ut för hand i programmet ArcGIS.
Figur 6. Karta över provtagningspunkter och provtagningsbrunnar. Kartunderlag ©Lantmäteriet.
I kartan i figur 6 är 129 skruvborrspunkter samt 54 provgropar markerade. 56 stycken installerade grundvattenrör är placerade, varav fyra stycken, GV01-GV4, är del av Luleå Hamns kontrollprogram. Ett grundvattenrör som togs bort i samband med schaktning på fastighet 18:59 är utsatt med röd markering.
I följande text katalogiseras och sammanfattas materialunderlaget till kartan, figur 6, efter aktör/årtal i stigande ordning.
POL Transport AB (1997) Miljöteknisk markundersökning av POL Transports ABs Oljedepå Luleå. Golder Associates.
Vid utredning av förekomsten av petroleumföroreningar analyserades jord och vattenprover med avseende på totalt extraherbara alifatiska ämnen, totalt extraherbara aromatiska ämnen och opolära alifatiska kolväten. På två jordprover utfördes även analys på blyhalten. Under markundersökningen grävdes 39 provgropar. Samtliga prover analyserades med PID i fält och
14 sedan skickades ett urval vidare för analys i laboratorium, totalt analyserades 18 jordprover och tre vattenprover. Från analysresultatet konstaterades att petroleumföroreningarna i mark och vatten förekom huvudsakligen i södra delen av depån.
Shell (2000). Oljehamn Uddebo- Markundersökning. Sweco VBB VIAK
Skruvborrtagning och provtagning på ett flertal nivåer utfördes i tre punkter. Efter jordprovtagningen installerades grundvattenrör i samtliga borrhål. Syftet var att undersöka eventuella oljeföroreningar och BTEX, MTBE samt oorganiskt bly valdes som analysparametrar.
Slutsatsen från undersökningen var att området var påverkat i ”mycket ringa omfattning”.
Orbit Miljölogistik AB (2001). Miljöteknisk markundersökning av Orbits miljölogistik AB:s fastigheter i Luleå. Golder Associates.
12 stycken skruvborrtagningar utfördes och i fem av borrhålen installerades det sedan grundvattenrör. Jordproverna analyserades med PID ute i fält samt analyserades i laboratorium för följande: totalhalt petroleumkolväten, fraktionerad analys av petroleumkolväten samt PCB.
Analysparametrarna för grundvattenproverna var följande: VOC, MTBE, opolära alifatiska kolväten, totalt extraherbara aromatiska ämnen samt metaller. I analysresultaten påträffades höga halter av petroleumkolväten i både jord – och grundvattenprover. Petroleumhalterna var höga i fem av nio analyserade jordprover. För grundvatten överskred samtliga prover riktvärdet.
Preem Raffinaderi AB (2001).Oljedepå Preem Svartön 18:20- markundersökning mark och vatten. Geo Markservice AB. Rapport nr 01315.
Undersökningen omfattade 39 grävda provgropar, där vattenprover togs ur tre hål. Samtliga jordprover testades med PID och gav utslag från ingen halt till höga halter. 17 jordprover och tre vattenprover skickades för analys med avseende på totalt extraherbara alifatiska ämnen, totalt extraherbara aromatiska ämnen och opolära alifatiska kolväten och två prover analyserades för bly.
Höga halter av petroleumkolväten förekom huvudsakligen inom depåns södra del.
Nynäs AB (2006). Oljedepå-Uddebo. MRK konsult AB.
Undersökningen var en komplettering av ett arbete som utfördes år 2002. 14 stycken borrprovtagningar utfördes och i fyra av hålen installerades grundvattenrör. 22 analyser på jord gjordes och oljeföroreningar konstaterades på djup större än två meter. I provpunkt 609, där ett grundvattenrör installerades, fanns höga halter oljeföroreningar på 1,5-3,5 m djup.
Tank och miljö AB (2006). PM: Översiktlig miljögeoteknisk provtagning vid fastighet Svartön 18:20, Luleå kommun – Preem oljedepå. Thyréns.
Jordprover togs med skruvborr i sju punkter. PID-mätare användes i fält och laboratoriet analyserades halten: fraktionerade alifater, fraktionerade aromater, PAH 16 och metaller. I en
15 provpunkt, på 2-4 meters djup, påträffades mycket höga halter PAH:er. Metallanalysen visade på låga halter för samtliga prover.
Luleå Hamn (2007). Markprovtagning Luleå Hamn- Industritomt vid Ragnsells och ”Olles cistern”. Envipro Miljöteknik.
Vid två områden i anslutning till Oljehamnsvägen, benämnda Industritomt samt Olles cistern, gjordes undersökningar på mark och grundvatten. På Industritomten, som gränsar till Ragnsells verksamhet på fastighet 18:20, borrades 15 stycken provpunkter med skruvborr och två stycken grundvattenrör installerades. Föroreningar påträffades i anslutning till ett tidigare oljeförråd. Vid Olles cistern, fastighet 18:22, borrades sex provpunkter och tre jordprover analyserades, samtliga var under riktvärdet för mindre känslig mark.
Nynäs AB (2007). Miljöbedömning hyttsten- Uddebo. Svartön 18:17. RGS90. Samuel Bergquist.
I samband med verksamhetens avslut schaktades cirka 13 500 ton petroleumförorenad jord upp.
Saneringsschakten utgjorde en yta på 2357 m2 och gick som djupast ner till cirka 0,5 meter under grundvattenytan. Närmast grundvattenytan och upp till cirka 1,4 meter fylldes med befintligt material, resterande återfylldes med totalt 7447,31 ton hyttsten.
Nynäs AB (2007). Sanering av depå. Luleå, Nynäs. Slutrapport. RGS90. Samuel Bergquist.
Under saneringen kunde inte de förorenade massorna under hamnledningarna schaktas bort.
Istället installerades en vattenrening i anslutning till grundvattenrör 609. Vattenreningen bestod av två stycken 12,5 meter långa dräneringsledningar som pumpade till ofa-systemet tills åtgärdsmålen ansågs vara uppfyllda.
Stena (2011). Fastighet Svartön 18:20. Sammanställning av provtagning av dränerat grundvatten enligt kontrollprogram. WSP.
Mot fastighetens södra gräns, avvecklade Nynäs-depån, installerades en ledning för dränering av förorenat grundvatten. Vattnet avleds via en provtagningsbrunn till hamnens ofa-system och reningsanläggning. Längs ledningen står tre grundvattenrör placerade (T19, 1701, 603) och dessa är del av ett provtagningsprogram.
LKAB (2012). Miljöteknisk markundersökning av gammalt dieselspill, del av fastigheten Strömören 18:24. WSP.
Jordprovtagning utfördes med skruvborr i 14 punkter. I en av punkterna installerades ett grundvattenrör. Efter PID mätningar i fält skickades fem jordprover samt ett grundvattenprov för analys med avseende på fraktionerade alifatiska och aromatiska kolväten. Från resultaten bedömdes volymen förorenad jord vara så liten samt vara på mer än 1,5 meters djup, att inga åtgärder behöver vidtas såvida markanvändningen inte ändras.
16 ST1 (2012). Miljöteknisk markundersökning ST1, Uddebo Oljehamn. Sweco Environment AB.
Efter ett läckage av bensin har prover tagits på jord, grundvatten, ytvatten, dricksvatten samt porluftsmätning under en närliggande byggnad. Vid tre provtillfällen gjordes totalt 21 skruvborrtagningar av jord, varav i 18 av dem installerades grundvattenrör. 22 respektive 21 jord och grundvattenprover analyserades med avseende på aromater, alifater, BTEX och PAHer.
Analysresultaten visade att jorden vid läckageplatsen var förorenad samt att höga föroreningshalter fanns i grundvattnet.
Ragn-Sells (2014). Sammanställning av genomförda undersökningar, Uddebo. Ragn-Sells Miljökonsult AB.
Fjorton jordprovpunkter gjordes med skruvborr, varv två punkter användes som referenspunkter.
I fyra av provpunkterna installerades det grundvattenrör. För jord – och grundvattenprover analyserades 13 respektive 11 prover. Proverna analyserades med avseende på: bly, PAHer, fraktionerade alifater, fraktionerade aromater, BTEX och naftalen. Tre jordprovspunkter hade för höga halter av BTEX samt vissa fraktioner av alifater och aromater. Halterna för grundvattenproverna varierade vid olika provtagningstillfällen i grundvattenrör 13 med förhöjda halter och senare lades MTBE, TAME och ETBE till som analysparametrar.
OKQ8 (2015). PM. Uppdragsnummer 1673828000. Sweco Environment AB.
Sweco fick i uppdrag av OKQ8 att ta jordprover i ledningschakt för avloppsledning samt utreda om det förekom ytliga föroreningar på området planerat för en ny spillplatta. I samband med schaktningen för avloppsreningen togs samlingsprover ur två provgropar samt stickprover under cistern. Jordproverna analyserades med avseende på olja, MTBE och ETBE. Samtliga prover påvisade för höga halter av alifatiska och aromatiska kolväten. Resultatet visade även för höga halter av BTEX och PAH L. Halterna för MTBE och ETBE var under analysmetodens detektionsgräns. Samplingsprov 1510 och 1511 från schaktbotten respektive från jordhög uppmätte högsta halterna, varav vissa parametrar översteg riktvärdet med mer än 10 gånger.
Ragn-Sells (2015). Miljöteknisk mark- och hydrogeologisk undersökning med förenklad riskbedömning Norrbottens län, Luleå kommun, Uddebo, fastighet Svartön 18:26.
Uppdragsnummer 1673741000. Sweco Environment AB.
En kompletterande markundersökning där tre grundvattenrör installerades och prover på asfalt och jordvallar togs. 13 markprover och 17 grundvattenprover analyserades för petroleumprodukter. Resultatet från analysen visade att området hade petroleumföroreningar i både mark och grundvatten och som åtgärd rekommenderades schaktning.
17 LKAB (2016). Markundersökning innan spårbyte- LKAB, Svartön 18:20, Uddebo. WSP.
I samband med byte av järnvägsspår inom fastighet Svartön 18:20 togs jordprover längs spåret.
Proverna togs ur sju stycken handgrävda progropar vars djup uppmättes till ungefär 0,5 m.
Parametrarna som analyserades var: PAH, alifatiska och aromatiska kolväten samt metaller. För samtliga analyserade prover var halten för alifatiska och aromatiska kolväten under riktvärdet.
Även halter av metaller var under riktvärdet. För PAH var halten för huvuddelen av proverna i nivå med gränsen satt för bakrundshalt inom tätort.
Ragn-Sells (2016). Saneringskontroll, Svartön 18:59, Delområde 1. Sweco.
På fastighet Svartön 18:59 schaktades: 55,78 ton Asfalt (fri från stenkolstjära), 22,68 ton armerad betong samt 2 335,39 ton oljeförorenad jord. Området som sanerades hade ytan 15x30 m och ett djup på 5,7 m. Jordprover togs på schaktväggar, schaktbotten, massor tänkt för återfyllning, misstänkt förorenade massor, asfalt samt massor som transporterats till avfallsmottagare.
Vattenprover togs i grundvattenrör och i brunn. Under saneringsarbetet togs ett grundvattenrör, GV3, bort.
Kemira (2017) Miljöteknisk markundersökning vid omlastningsstation på del av Svartön 18:20. WSP.
Markundersökningen genomfördes med åtta skruvborrprovtagningar och installation av tre grundvattenrör. Tio jordprover analyserades med avseende på metaller. Tre grundvattenprover analyserades för metaller och klorid. På grund av läckage har pH sänkts i området. Analysresultaten visade på för höga halter av järn och aluminium.
5.2 Grundvattenrör- Kontrollprogram
År 2015 utfördes funktionstester på fyra grundvattenrör, GV01-GV04, se karta i figur 6. Dessa fyra grundvattenrör är del av Luleå Hamns kontrollprogram för grundvatten i området. Under år 2016 och 2017 har två provtagningar utförts och analyserats i kombinationspaket med metaller och organiska ämnen. Grundvattenprovtagningen år 2017 utfördes i samband med detta arbete och i bilaga 3 finns protokoll från provtagningen.
De två provtagningarna har visat på mycket höga halter av zink i GV03 och GV04. GV03 hade även höga halter av mangan. I GV02 har halterna av aluminium, arsenik, PAH-L och PAH-M varit mycket höga vid båda provtagningarna. I GV02 var även pH högt, 11,2 respektive 10.
18
6 PROBLEMBESKRIVNING
I en riskbedömning klassas föroreningarnas farlighet (F), föroreningsnivå (N) och områdets känslighet (K) samt skyddsvärde (S) var för sig. Resultatet från samtliga indelningar sammanställs i en samlad riskbedömning där slutresultatet, en riskklass mellan 1-4, utläses i ett diagram.
I detta kapitel beskrivs utvalda föroreningars farlighet samt egenskaper. Även de frigöringsmekanismer och transportvägar som gör det möjligt att riskobjekten exponeras för dessa föroreningar identifieras och slutligen sammanställas allt i en konceptuell modell. Områdets känslighet och skyddsvärde bedöms också här. Vid bedömningarna beaktas det som sammanfaller inom ramen av mindre känslig markanvändning (MKM) eftersom hela industriområdet anses tillhöra den markklassen.
I kapitel 8 indelas Uddebo Oljehamn in i 13 delområden och där beskrivs den sammanfattande föroreningssituationen. Områdets föroreningsnivå i jord bedöms utifrån naturvårdsverkets generella gränsvärden för MKM. För grundvatten används två riktvärden, för dricksvatten och ytvatten från Svenska Petroleum Institutets (SPI) förslag till riktvärden vid förorenade bensinstationer, som jämförelse. Vid bedömning av föroreningsnivån jämförs det generella gränsvärdet mot en beräknad representativ halt i de områden med tillräckligt stort dataunderlag.
Den representativa halten tas fram genom statistiska beräkningar och presenteras som max-, medel- och UCLM95-värden. Mer om representativ halt, parametrar och bedömningsgrunder står mer ingående i kapitel 7.
I kapitel 9 sammanställs klassificeringarna i en samlad riskbedömning för hela området.
6.1 Avgränsningar 6.1.1 Delområden
Utifrån jordprofiler, grundvattnets strömningsriktning, dataunderlag och variationskoefficient (beskrivs mer ingående i kapitel 7) har industriområdet delats in i 13 stycken delområden.
6.1.2 Föroreningar
Denna riskbedömning begränsar sig till föroreningar av petroleumkolväten:
Alifatiska kolväten i intervallet >C5-C35
Aromatiska kolväten i intervallet >C8-C16
Bensen, Toluen, Etylbensen och Xylen (BTEX)
Polycykliska aromatiska kolväten (PAH)
Bakgrunden till denna begränsning är att dataunderlaget för petroleumkolväten klart dominerar över andra föroreningar, såsom metaller, i området, se bilaga 4.
19
6.2 Föroreningarnas farlighet (F)
Tabell 4 är från Naturvårdsverket och bedömer en del förekommande föroreningars farlighet utifrån deras miljöfarliga och hälsofarliga egenskaper (Naturvårdsverket, 2002). I tabellen är fyra föroreningar markerade och i följande avsnitt beskrivs var och en av dessa fyra föroreningarnas egenskaper.
Tabell 4. Indelning av föroreningars farlighet, graderat låg-mycket hög.
Låg Måttlig Hög Mycket hög
Järn Aluminium Kobolt Arsenik
Kalcium Metallskrot Koppar Bly
Magnesium Aceton Nickel Kadmium
Mangan Träfiber Vanadin Kvicksilver
Papper Bark Ammoniak Krom(VI)
Trä Zink* Aromatiska kolväten Natrium (metall)
Alifatiska- Fenol Bensen
kolväten Formaldehyd Cyanid
Glykol Kreosot**
Konc.syror Stenkolstjära
Konc.baser PAH
Lösningsmedel Dioxiner
Styren Klorbensenser
Oljeaska Klorfenoler
Petroleumprodukter
Flygbränsle Klorerade- lösningsmedel Eldningsolja Organiska klorför.
Spilloljor PCB
Väteperoxid Tetrakloretylen
Färger Trikloretan
Skärvätskor Trikloretylen
Bensin Bekämpningsmedel
Diesel Trätjära
Krom (om Cr VI inte förekommer)
Generellt indelas petroleumkolväten in i två grupper: aromater och alifater. Aromater grupperas in i monoaromater, där BTEX inkluderas, och polycykliska aromatiska kolväten (PAH).
Petroleumkolväten kan spridas i marken i vätskefas genom spill av exempelvis diesel och bensin.
På grund av skillnad i densitet kan spillet påträffas på grundvattenytan. Om jordarten är tät kan det hindra föroreningarna från ytterligare spridning i djupled. Jordar med finare kornstorlek har större reaktiv yta att binda föroreningarna på än grövre jordarter och har därmed bättre förmåga att hindra spridning (Svenska Petroleum Institutet, 2010).
20 I marken binds petroleumkolväten till det organiska kolet och de tyngsta föreningarnas rörlighet beror till stor del av hur det organiska materialet rör sig. Om föroreningarna har bundits i marken sker fortsatt spridning i huvudsak via urlakning av förbiströmmande vatten. En annan spridningsväg för petroleumkolväten är genom ångor, från marken kan de lättflyktiga föreningarna avges som ångor från marken och spridas till omgivande luft (Svenska Petroleum Institutet, 2010).
Petroleumkolväten kan på naturlig väg brytas ned av bakterier. Nedbrytningshastigheten beror på typ av bakterier, vad det är för petroleumkolväte samt på geokemiska och hydrogeologiska förhållanden. Nedbrytningshastigheten kan för aromatiska och alifatiska molekyler med lätt till medelvikt vara hög om förhållandena är ideala. Generellt avtar dock nedbrytningshastigheten med ökande molekylvikt (Williams et al., 2005).
6.2.1 Alifatiska kolväten
Alifater kan indelas efter kolkedjans längd enligt följande:
Alifater; C<5, >C5-C8, >C8-C10, >C10-C12, >C12-C16 och >C16-C35.
Längden på kolkedjan påverkar alifaternas spridningsväg. De alifater med kortare kolkedja är mer flyktiga och vattenlösliga än de längre alifaterna, som därmed oftare påträffas närmare föroreningskällan. När det gäller hur alifater påverkar biologiska organismer genom ekotoxitet har de kortare alifaterna kraftig påverkan, men den avtar när längden på kolkedjan ökar (Svenska Petroleum Institutet, 2010).
För människor har kortvarig exponering av alifatiska kolväten låg akuttoxicitet, men långvarig exponering kan ge upphov till hälsoskador. Inandning av lättflyktiga alifatfraktioner är toxiskt och kan orsaka nervskador. Exponering av tyngre alifatfraktioner genom inandning eller oralt kan orsaka leverskador (Svenska Petroleum Institutet, 2010).
6.2.2 Aromatiska kolväten
Aromater är uppbyggda av en eller flera bensenringar. Monoaromater, såsom BTEX, har i sin struktur en bensenring (Williams et al., 2005). För aromater är spridningsbenägenheten som för alifaterna, vattenlösligheten och flyktigheten avtar med ökande längd av kolatomer. Men i jämförelse med alifater är de aromatiska kolvätena oftast mer toxiska och har högre vattenlöslighet (Svenska Petroleum Institutet, 2010).
6.2.2.1 Bensen, Toluen. Etylbensen och Xylen (BTEX)
BTEX är samlingsnamn för bensen, toluene, etylbensen och tre isomerer av Xylen och hör till de lättare aromaterna. Människor riskerar att exponeras av BTEX genom intag av förorenat vatten, inandning eller genom huden vid direktkontakt. Vid exponering på kort sikt är hud och problem med centrala nervsystemet såsom trötthet och yrsel kända symptom. Irritation i ögon och näsa kan
21 även förekomma. Vid höga halter riskeras personen att drabbas av permanenta synskador och hjärnskador (Svenska Petroleum Institutet, 2010). Om exponeringen av BTEX fortsätter under längre tid kan njurar, lever och blodsystemet påverkas (Mitra & Roy, 2011). Även risken att drabbas av cancer ökar eftersom bensen är kraftigt cancerframkallande (Svenska Petroleum Institutet, 2010).
6.2.2.2 Polycykliska aromatiska kolväten (PAH)
PAHer är fettlösliga och kan vara i löslig och fast from. PAHer är uppbyggda av två eller flera kondenserade aromatiska ringar. Med variation i strukturen finns det flera hundra PAH föreningar, varav många är stabila och därmed kan vara långlivade i miljön (Kemikalieinspektionen, 2016). I tabell 5 är 16 PAH föreningar är indelade efter molekylvikt. I en tidigare indelning sorterades PAHerna upp i två grupper, PAH cancerogena och PAH övriga. De nya grupperingarna är indelade efter molekylvikt och grupperade i enligt låg-medel-hög –vikt.
De PAHer med medel och hög molekylvikt är cancerframkallande, de är även svårare att bryta ned och kan i naturen ackumuleras av organismer. De flesta organismer har förmågan att omvandla PAHer, men nedbrytningsprodukten kan vara farligare än ursprungsämnet. För akvatiska organismer orsakar PAHer akuttoxicitet som tros bero av att solens strålar aktiverar PAH molekylerna inne i organismen (Connell, 1997).
Tabell 5. Indelning efter molekylvikt. PAH-låg (PAH-L), PAH-Medel (PAH-M) och PAH-Hög (PAH-H).
PAH-L PAH-M PAH-H
Naftalen Fluoren Benso(a)antracen Acenaften Fenantren Krysen
Acenaftylen Antracen Benso(b,k)fluoranten Fluoranten Benso(a)pyren Pyren Dibenso(a,h)antracen
Benso(g,h,i)perylsen Indeno(1,2,3,c,d)pyren
6.3 Spridnings – och Exponeringsvägar
Vilka möjliga vägar som finns för föroreningar att påverka människor och miljön i området listas i tabell 6. Intag av dricksvatten är kursiverat därför att området får sitt dricksvatten genom kommunal vattenförsörjning från en vattentäkt som ligger uppströms från fastigheten. Risken som föreligger i detta fall är att om dricksvattenledningen inte är tät och ligger i nivå med grundvattnet på området finns det risk att föroreningar tränger in och kontaminerar dricksvattnet.
De primära riskgrupperna för att exponeras av petroleumföroreningar är människor och miljön.
Människor vistas i området på sin yrkesverksamma tid och riskerar främst att exponeras via hudkontakt och inandning av lättflyktiga kolväten via damm och ångor. Risken att exponeras för
22 förorenat dricksvatten i kontor och rastlokaler bedöms som liten, men allvarlig. Mark –och vattenlevandeorganismer riskerar att exponeras om föroreningar sprids till mark och vattenrecipient.
Tabell 6. Exponeringsvägar som tas i beaktning Riskobjekt Exponeringsväg Människor
Hudkontakt
Inandning av damm Inandning av ångor Intag av jord (oralt) Intag av dricksvatten Miljö
Effekter i ytvattenrecipient Effekter inom området
Spridningsförutsättningarna i mark och grundvatten bedöms vara måttligt-stora respektive mycket stora. I den del av området som har genomsläppliga fyllnadsmassor bedöms spridningsförutsättningarna som stora. Spridningsförutsättningarna i ytvattnet bedöms som små på grund av utspädning.
6.4 Föroreningsnivå (N) 6.4.1 Jord
Halterna från de kemiska analyserna jämförs med Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark som är anpassade för svenska genomsnittliga förhållanden. I tabell 7 presenteras riktvärden för mindre känslig mark (MKM) samt känslig mark (KM) som jämförelse (Naturvårdsverket, 2009).
Tabell 7. Generella riktvärden för förorenad mark med KM och MKM, (mg/kg TS).
Generella riktvärden
Ämne KM MKM
Alifater >C5-C8 12 80
Alifater >C8-C10 20 120 Alifater >C10-C12 100 500 Alifater>C12-C16 100 500 Alifater>C5-C16 100 500 Alifater >C16-C35 100 1000
Bensen 0,012 0,04
Toluen 10 40
Etylbensen 10 50
Xylen 10 50
Aromater >C8-C10 10 50 Aromater >C10-C16 3 15
23 Aromater >C16-C35 10 30
PAH-L 3 15
PAH-M 3 20
PAH-H 1 10
PAH Ca6* 0,3 8
PAH Ca6** 0,3 40
PAH Ö6 20 40
*<0,7 m djup ** >0,7 m djup.
6.4.2 Grundvatten
Naturvårdsverket har inga generella riktvärden att jämföra med för grundvatten i förorenade områden. Istället har Svenska Petroleum Institutets (SPI) förslag till riktvärden vid förorenade bensinstationer används som jämförelse. SPIs riktvärden för grundvatten är uppdelade i riktvärden för: dricksvatten, ångor i byggnader, bevattning samt miljörisker för ytvatten och våtmarker. Varje riktvärdesgrupp har blivit framtagen genom beräkningar med antagen utspädningsfaktor, se tabell 8, och samtliga halter presenteras i µg/l (Svenska Petroleum Institutet, 2010). De riktvärden som tas i beaktning i denna riskbedömning för grundvatten är de för dricksvatten och ytvatten, gråmarkerat i tabellen. För indelningarna PAH Ca och PAH Ö har Naturvårdsverkets tidigare riktvärden används6.
Tabell 8. SPIs förslag till riktvärden för grundvatten (µg/l) Dricksvatten Ångor i
byggnader Bevattning Ytvatten Våtmarker
Utspädningsfaktor 1 1/5000 1 1/100 1/10
Alifater >C5-C8 100 3000 1500 300 1500
Alifater >C8-C10 100 100 1500 150 1000
Alifater >C10-C12 100 25 1200 300 1000
Alifater >C12-16 100 - 1000 3000 1000
Alifater >C16-C35 100 - 1000 3000 1000
Bensen 0,5 50 400 500 1000
Toluen 40 7000 600 500 2000
Etylbensen 30 6000 400 500 700
Xylen 250 3000 4000 500 1000
Aromater >C8-C10 70 800 1000 500 150
Aromater >C10-C16 10 10000 100 120 15
Aromater >C16-C35 2 25000 70 5 15
PAH-L 20 3000 80 120 40
PAH-M 2 10 10 5 15
PAH-H 0,5 300 6 0,5 3
Naturvårdsvetets tidigare riktvärden
PAH Ca6 0,2
PAH Ö6 10
6 Naturvårdsverket rapport 4889.
24
6.4.3 Indelning av föroreningsnivå (N)
Som hjälpmedel för att jämföra de analyserade halterna i området mot de generella riktvärdena har Naturvårdsverket sammanställt ett par riktlinjer, se tabell 9, som används vid indelning av föroreningsnivån (Naturvårdsverket, 2002).
Tabell 9. Indelning av tillstånd utifrån föroreningsnivå och riktvärde enligt Naturvårdsverket.
Media Mindre
allvarligt Måttligt
allvarligt Allvarligt Mycket allvarligt Mark, sediment o. < riktvärdet 1-3 ggr riktv. 3-10 ggr riktv. >10 ggr riktv.
grundvatten om riktvärden finns Grundvatten om riktvärden inte finns
< gränsvärdet* 1-3 gg gränsvärdet*
3-10 ggr gränsvärdet*
>10 ggr gränsvärde*
*för dricksvatten
6.5 Känslighet och skyddsvärde (KoS)
För de exponerade grupperna människor och miljö bedöms riskerna genom känslighet respektive skyddsvärde.
6.5.1 Bedömning av känslighet (K)
Tabell 10 är Naturvårdsverkets vägledning för känslighetsbedömning för människor och bedöms på individnivå (Naturvårdsverket, 2002).
Tabell 10. Indelning av känslighet enligt Naturvårdsverkets principer.
Liten Måttlig Stor Mycket Stor
Där människor inte exponeras, t.ex. ett litet inhägnat område där ingen
verksamhet pågår.
Där yrkesverksamma exponeras i liten utsträckning.
Där grundvatten inte används som
dricksvatten.
Där yrkesverksamma exponeras under arbetstid, t.ex. ett kontorsområde.
Där barn exponeras i liten utsträckning.
Där grundvatten eller ytvatten används som dricksvatten.
Där åkerbruk eller djurhållning sker.
Områden med stor betydelse för det rörliga friluftslivet.
Där människor bor permanent. Där barn exponeras i stor utsträckning.
Där grundvatten eller ytvatten används som dricksvatten.
För Uddebo Oljehamn bedöms känslighet för människor som stor. Denna bedömning baseras på att människor vistas på området under sin yrkesverksamma tid.
25
6.5.2 Bedömning av skyddsvärde (S)
För miljön, de arter och ekosystem, som exponeras för föroreningar på området redovisas Naturvårdsverkets bedömningsgrunder i tabell 11 (Naturvårdsverket, 2002).
Tabell 11 Indelning av skyddsvärde enligt Naturvårdsverkets principer.
Litet Måttligt Stort Mycket Stort
Av föroreningar starkt påverkade områden.
Av annan verksamhet förstörda naturliga ekosystem.
Områden med något störda ekosystem.
Områden med ekosystem som är mycket vanliga i regionen.
Områden med ekosystem som är mindre vanliga i regionen.
Områden där exponering sker av enskilda arter eller ekosystem som i naturvårdsplaneringen regionalt eller lokalt utpekas ha stort skyddsvärde.
Områden med enskilda arter eller ekosystem som i naturvårdsplanering på riksnivå,
regionalt eller lokalt utpekas ha mycket stort skyddsvärde.
Utifrån tabell 11 bedöms skyddsvärdet för Uddebo Oljehamn som litet.
6.6 Konceptuell modell
Figur 7 är en konceptuell modell över området som sammanställer från kapitlet hur petroleumföroreningar kan spridas från föroreningskällan (brun) till riskobjekten (grå). Figuren är färgkodad där frigöringsmekanismerna (orange) får föroreningarna mobila via transportvägarna (blå). Slutligen nås riskobjekten genom flertalet möjliga exponeringsvägar (röd).
Figur 7. Konceptuell modell för Uddebo Oljehamn med föroreningskälla (brun), frigöringsmekanismer (orange), transportvägar (blå), exponeringsvägar(röd) och riskobjekt (grå).
26 I en streckad koppling från grundvattnet till riskobjektet illustreras risken från intag av förorenat dricksvatten. På ST1s område stängdes vattentillförseln till en rastlokal år 2012 när förhöjda halter detekterades. Idag är vattentillförseln påslagen, men ST1 införde som rutin att ingen får dricka vattnet (Jonneryd, 2017). Stena filtrerar dricksvattnet och vattnets kvalitet beskrivs ”sådär”, men inga misstankar om föroreningar finns. Ragnsells upplever också att kvalitén på dricksvattnet är sämre och har som rutin provtagning två gånger per år. Provresultaten har inte påvisat föroreningar, men analysparameterna omfattar inte petroleumkolväten (Josefsson, 2017).
27
7 REPRESENTATIVA HALTER
Mätdata från jord – och grundvattenanalyser som utförts i ackrediterat laboratorium har används för att beräkna representativa halter i området som ska ge en bild över föroreningsläget. För jordprover har en övervägande del haft en första selektering i fält med PID-mätningar, varav de prover som gav högre utslag skickades vidare för analys.
I beräkningsprogrammet ProUCL har maxhalt, UCLM95 och medelvärde tagits fram som representativa halter som jämförs med det generella riktvärdet. Även beskrivande statistiska parametrar som antal prov, standardavvikelse, variationskoefficient (CV), skevhet samt minhalt presenteras och redovisas i bilaga 5. UCLM95 står för 95 % Upper Confidence Limit of the Mean och innebär att risken för att den verkliga medelhalten ligger över UCLM95 är 5 %. Säkerheten på de statiska beräkningarna är beroende av mängden data. I ProUCL rekommenderas minst 10 mätvärden, men här har gränsen för statistiska beräkningar satts till 7 mätvärden utifrån det tillgängliga dataunderlaget.
Inledningsvis testades områdesindelningen utifrån CV, definierat som standardavvikelse dividerat med medelvärdet. I tabell 12 (Norman et al., 2009), har kommentarerna legat som grund vid bedömning av områdesindelningarna.
Tabell 12. Förslag på hur variationskoefficienten kan tolkas.
CV Kommentar
<0,5 Mycket liten variation i data, homogen datamängd. Data är troligen normalfördelade.
0,5-1 Måttlig variation i data, relativt homogen datamängd. Data kan troligen betraktas som normalfördelade.
1-1,5 Relativt stor variation i data. Data följer en skev fördelning, t.ex.
lognormalfördelning. Dataspannet är några tiopotenser.
1,5-2 Stor variation i data, heterogen datamängd. Data följer en skev fördelning, t.ex. lognormalfördelning. Dataspannet är några tiopotenser.
2-3 Mycket stor variation i data, mycket heterogen datamängd. Data följer en mycket skev fördelning, t.ex. lognormalfördelning. Dataspannet är åtskilliga tiopotenser. Kontrollera om en annan indelning i mer homogena
delområden kan göras.
>3 Extrem stor variation i data, extrem heterogen datamängd. Dataspannet är åtskilliga tiopotenser. Gör en annan indelning i mer homogena områden.
När områdena var bestämda utfördes beräkningar i ProUCL som testar UCLM95 efter olika fördelningar, men slutligen rekommenderas ett UCLM95- värde. Med litet dataunderlag kan det
28 vara mycket svårt att avgöra vilken fördelning datan följer, om det ens följer någon, och UCLM95 kan variera stort mellan de olika fördelningsmetoderna.
7.1 Bedömningsgrunder
Vid tillräckligt dataunderlag bedöms föroreningsnivån genom att jämföra de representativa halterna mot generella riktvärden. För jordprover jämförs de representativa halterna mot Naturvårdsverkets generella riktvärden för MKM, se tabell 7. För grundvatten används Svenska Petroleum och biodrivmedel Institutets riktvärden för dricksvatten och ytvatten som jämförelse, se tabell 8.
Bedömningen av om föroreningsnivån utgör någon risk eller ej görs utifrån det beräknade medelvärdet samt UCLM95, med följande villkor:
Om både medelvärdet och UCLM95 understiger riktvärdet bedöms föroreningsnivån inte utgöra någon risk.
Om både medelvärdet och UCLM95 överstiger riktvärdet bedöms föroreningsnivån utgöra en risk.
Om UCLM95 överstiger riktvärdet men medelvärdet gör inte det så kan föroreningsnivån utgöra en risk men resultatet tyder på att det finns osäkerheter. En möjlig osäkerhet i de statistiska beräkningarna är att det finns för lite dataunderlag.
Maxvärdet presenteras även och vid litet dataunderlag ger det endast vetskap om att på enstaka punkter i området förkommer dessa halter.
7.1.1 Antaganden
För de statistiska beräkningarna har konservativa antaganden gjorts. I de fall där analyserade halter har varit lägre än detektionsgränsen så har detektionsgränsen används vid beräkningarna.
7.1.2 Outliers
I flera av områdena har riktade provtagningar utförts, det vill säga att prover har tagits där man vet att spill har förekommit. I dessa fall har två beräkningar utförts, ett med samtliga prov och ett där outliers har exkluderas. Identifiering av outliers har gjorts med boxplots, där halter som överstiger tredje kvartilen med mer än 1.5x kvartilavstånd eller understiger första kvartilen med mer än 1.5x kvartilavstånd bedöms som outliers.
29
8 SAMMANFATTANDE FÖRORENINGSSITUATION
För att bedöma föroreningsnivån i mark och grundvatten har området delats in i 13 stycken delområden, enligt figur 8.
Figur 8. Delområden vid bedömning av föroreningsnivå.. Kartunderlag ©Lantmäteriet.
I följande avsnitt bedöms områdena var för sig utifrån befintligt dataunderlag.
8.1 Område 1.
I delområdet har tre markundersökningar gjorts: Orbit 2001 samt Ragnsnells 2013 och 2015. 17 provtagningspunkter i området, varav fyra markprover från år 2013 har analyserats för petroleumkolväten. Under år 2016 sanerades en del av området genom schaktning.
Av de markprover som anlyserats med avseende på petroleumkolväten är samtliga maxhalter klart lägre än riktvärdet för MKM och majoriteten ligger även under gränsvärdet för KM, se tabell 13.
Tabell 13. Jordprover, djup >0,5 meter. Enheter uttryckt i mg/kg TS.
Ämne N prov Min Max Medel KM MKM
Alifat >C5-C8 4 10 10 10 12 80
Alifat >C8-C10 4 10 10 10 20 120
Alifat >C10-C12 4 20 20 20 100 500
Alifat >C12-C16 4 10 20 17 100 500
Alifat >C5-C16 4 30 30 30 100 500
Alifat >C16-C35 4 20 107 41,75 100 1000
Bensen 4 0,01 0,01 0,01 0,012 0,04
Toluen 4 0,05 0,09 0,06 10 40
Etylbensen 4 0,05 0,16 0,08 10 50
