Distansarbete, ett arbetssätt som underlättar både privatliv och arbetsliv?
Medarbetares upplevelser av hur distansarbete påverkar balansen mellan arbetsliv och privatliv och gruppdynamiken i en arbetsgrupp
Viktor Grönlund
Psykologi, kandidat 2021
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsa, lärande och teknik
Sammanfattning
Distansarbete är ett arbetssätt som har blivit ett vanligare inslag i arbetslivet för många arbetstagare. Det skapar en ny arbetsmiljö där två tidigare skilda miljöer ska samverka och interagera med varandra. Detta ställer krav på arbetstagare att de ska prestera och leverera efter arbetsgivarens mål och krav trots att arbetet utförs på distans. Coronapandemin har inneburit en annorlunda vardag för arbetstagare i både arbetslivet och privatlivet och de arbetstagare som har möjlighet ska utföra sitt arbete hemifrån. Den här studien syftar därför till att undersöka hur distansarbete upplevs påverka balansen mellan privatliv och arbetsliv samt hur det upplevs påverka gruppdynamiken i en arbetsgrupp som normalt sett arbetar i en kontorsmiljö. Genom tio kvalitativa semistrukturerade intervjuer med medarbetare som har arbetat hemifrån sedan mars 2020 har data samlats in. Resultatet visar att distansarbete som arbetssätt har många fördelar genom minskad stress i vardagen beroende på minskade transporttider och ökad flexibilitet i arbetet. Distansarbete skapar däremot utmaningar i kommunikationen med kollegor genom minskade informella och spontana samtal. Distansarbete kan därför sägas underlätta både privatlivet och arbetslivet för de arbetstagare som genom tydliga gränser och rutiner lyckas särskilja de två miljöerna och ha en god struktur i kommunikationen med sina kollegor.
Nyckelord: Distansarbete, Gruppdynamik, Digital kommunikation
Abstract
Working remotely has become a more common feature in today’s work life for many employees. It creates a new work environment where employees work life interacts with daily life in a different way. Working remotely requires that employees deliver and produce at the same level as they did when they were working in an office environment. The corona
pandemic has caused a different everyday life of many employees around the world. Employees who can, should work from home. This study aims to detect how working remotely is
perceived to affect the work – life balance and how it is perceived to affect the group dynamics in a working group who normally is working in an office environment. Data was collected through ten qualitative semi structured interviews with employees who have been working from home since March 2020. The result shows that working remotely causes less perceived stress in both work life and private life compared to working in an office environment. It demands, however, that the employees have a structured way of working and the
communication with colleagues will suffer from the missing spontaneous and informal conversations. However, working remotely can simplify work and private life for employees who can successfully separate between the two environments by having good structure and seamless communication with their colleagues.
Keywords: Working remotely, Group dynamics, Digital communication
3
Distansarbete, ett arbetssätt som underlättar både arbetslivet och privatlivet?
Att arbetstagare inte längre är bundna till en fysisk kontorsmiljö är något som har möjliggjorts genom digitaliseringen i samhället. Att arbeta på distansgör det svårare att upprätthålla balansen mellan arbetslivet och privatlivet menar vissa (Aronsson, 2018;
Birchmeier et al., 2020; Palumbo, 2020). Andra menar att distansarbete underlättar vardagen och även vissa delar av arbetet (Fonner & Roloff, 2010; Barber & Santuzzi, 2015). Aronsson (2018) menar att det finns risker med distansarbete, att ha arbetet tillgängligt dygnet runt innebär att gränsen för vad som är privatliv och vad som tillhör arbetet blir otydligare. Vidare utvecklar han att ett arbete som endast utövas i en kontorsmiljö, eller åtminstone i en annan miljö än hemmet, blir av naturliga skäl lättare att släppa eftersom distansen skapar en gräns mellan det som tillhör privatlivet och det som tillhör arbetslivet. Palumbo (2020) visar också att det finns risker med distansarbete, arbetstagare tenderar att intensifiera arbetet jämfört med när de arbetar på plats i en kontorsmiljö. Vidare utvecklar han att det kan ge negativa effekter på hälsan om arbetstagaren inte lyckas särskilja arbetet från privatlivet.
Arbetsgrupper interagerar och kommunicerar med varandra nästan dagligen för att kunna utföra sitt arbete, något som kallas för grupprocesser eller gruppdynamik (Tasca, 2020). Parks (2020) genomförde en studie för att studera hur distansarbete påverkar gruppdynamiken.
Resultatet i studien visade att avsaknaden av de informella och spontana samtalen har en negativ inverkan på gruppdynamiken. Vidare utvecklar han att det beror på att när arbetet genomförs i en kontorsmiljö är det enklare att kommunicera och erhålla en bättre
gruppdynamik. Detta eftersom medlemmarna i arbetsgruppen träffas dagligen och har regelbundna informella och formella samtal där de kan prata om de olika delar inom arbetet ansikte mot ansikte. Resultatet i studien visade också att digital kommunikation kan orsaka missförstånd mellan arbetsgruppens medlemmar på grund av de begräsningar det medför att endast kommunicera digitalt.
Digital kommunikation mellan arbetskollegor och att arbeta i sitt hem är vardag för många arbetstagare världen över idag. Vilka aspekter är viktiga utifrån en medarbetares upplevelse och vad kan göras för att få både arbetslivet och privatlivet att fungera trots att världen genomgår en global pandemi? Det vet vi inte riktigt idag.
4 Bakgrund
Distansarbete
Det gränslösa arbetet är ett brett begrepp som bland annat innebär att arbetstagare inte är bundna till den traditionella kontorsmiljön jämfört med tidigare. Aronsson (2018) definierar gränslöst arbete som ”en metafor som betecknar att verksamheter och arbetsuppgifter frigjorts ur rumsliga, tidsmässiga och organisatoriska begränsningar och sammanhang” (s.12). Detta innefattar bland annat distansarbete. Allt fler arbetsgivare erbjuder alternativa lösningar genom olika digitala verktyg som underlättar utförandet av arbetet på en annan plats (Barber &
Santuzzi, 2015). Detta har visat sig vara uppskattat av arbetstagare. Fonner & Roloff (2010) visar i sin studie att man kan se ett positivt samband mellan antal dagar en arbetstagare kan arbeta på distans per vecka och hur pass tillfredsställda de är med sitt arbete. Resultatet visade dock att sambandet avtar i styrka om distansarbete sker mer än två till tre dagar per vecka.
Vidare visade resultatet att när arbetstagare har möjlighet att arbeta på distans skapar det en tillfredsställelse eftersom det blir lättare att få ihop vardagen i kombination med
arbetsuppgifterna. Att tillfredsställelsen var högre visade sig också i samma studie bero på att arbetstagarna får en lugnare arbetsmiljö genom distansarbete. Vidare utvecklar de att ett arbete i en kontorsmiljö kan innebära många olika distraktioner. Telefonsamtal, e-post och de spontana samtalen med kollegor, är något som kan skapa en lägre tillfredsställelse med arbetet eftersom det ökar stressen och tar bort den tid som arbetstagare tycker sig behöva för att göra ett bra jobb menar författarna. För arbetstagare som har arbetsuppgifter som inte kräver interaktion med kollegor för att utföras visar det sig att de är mer produktiva när de har möjligheten att arbeta på distans (Kniffin et al., 2021). Att distansarbete endast är positivt är trots allt ett ganska osäkert antagande. Under rådande pandemi anser arbetstagare att de fördelar de hade sett tidigare med att arbeta på distans inte alls var lika fördelaktiga när de arbetade på distans varje dag (Birchmeier et al., 2020). Distansarbete ställer också högre krav på arbetstagarens
hemmiljö. De som bor i större bostäder med fler rum kan, ur ett rent arbetsmiljöperspektiv, vara mer tillfreds med att arbeta på distans jämfört med de som bor i mindre bostäder och inte har samma möjligheter till en god arbetsmiljö (Palumbo, 2020).
5 Gränser & rutiner
Aronsson (2018) menar att det blir svårt att särskilja arbetslivet och privatlivet under distansarbete. Vidare utvecklar han att det är viktigt för arbetstagare att ha tydliga
gränsdragningar mellan det som hör till olika delar av livet. Detta för att minimera risken att gränserna överskrids mellan de två sfärerna. Han förklarar att dessa gränser kan ses som att man selektivt väljer vad som tillhör en kategori och inte, att skapa gränser mellan olika delar av livet.
Han menar dock att de gränser en individ skapar har en tendens att vara olika vad gäller hur pass lätta det är att överskrida. Vidare utvecklar han detta och menar att en gräns kan vara symmetrisk eller asymmetrisk. Han ger exempel om en arbetstagare har en gränsdragning som klassas asymmetrisk mellan arbetslivet och privatlivet är det lättare föra över delar som berör arbetslivet till privatlivet men de kan ha svårare att föra över delar från privatlivet till arbetslivet.
En sådan gränsdragning menar han kan innebära att man alltid är kontaktbar och tillgänglig för sitt arbete nästan när som helst på bekostnad av privatlivet. Barber & Santuzzi (2015) visar i sin studie att när arbetstagare är kontaktbara konstant kan detta orsaka en ökad arbetsrelaterad stress. Detta menar de kan bidra till att det blir lättare att föra över den arbetsrelaterade stressen i privatlivet.
Något som också påverkar arbetstagarnas vardag under den här pandemin är den omedelbara tillgången till arbetet direkt på morgonen. Palumbo (2020) visade i sin studie att arbetstagare inte behöver lägga ner lika mycket tid på att ta sig till och från arbetet i samma utsträckning genom distansarbete. Han menar att detta kan öka konflikten i balansen mellan arbetslivet och privatlivet. Detta eftersom tidigare när arbetstagaren satte sig i bilen, bussen eller på tåget för att transportera sig till arbetet går de mentalt in i sin arbetsroll och sedan när de åker hem från arbetet släpper de den rollen och fokuserar på privatlivet, något som sker rent naturligt på grund av miljöombytet. Resultatet i studien visade också att en del arbetstagare upplever en minskad stress kopplad till arbetet på grund av att de inte behöver transportera sig till och från jobbet. Vidare utvecklar han att det däremot kan skapa en ökad trötthet i längden eftersom arbetet utförs i arbetstagarens hemmamiljö och bidrar till att det blir lättare att utföra sysslor kopplade till privatlivet under arbetstid och att det i slutändan kan öka den upplevda stressen för arbetstagaren. Detta eftersom sysslor som inte berör arbetet kan ta fokus från det som måste göras inom arbetet och därför öka den upplevda stressen. Även Kniffin et al., (2021) bekräftar ett sådant resultatmönster och menar att arbete hemifrån snarare ökar konflikten i balansen mellan privatliv och arbetsliv än att minska den i slutändan på grund av samma orsak.
6
Benlian (2020) menar att de digitala lösningarna som idag används inom arbete kan innebära en högre upplevd stress för arbetstagaren. Detta kan gå ut över de relationer i arbetstagarens
privatliv men även skapa en lägre tillfredsställelse gentemot arbetet för arbetstagaren. Vidare utvecklar han att det är väldigt individuellt kopplat till arbetstagarens personliga egenskaper och vilka normer som skapats på arbetsplatsen. Han menar att om det finns normer inom
arbetsplatsen som bildats genom att medarbetare arbetar olika tider och exempelvis kontakt från kollegor utanför ordinarie arbetstid är vanligt, innebär det att gränsen blir svårare att
upprätthålla mellan de två olika miljöerna. Resultatet visade dock att om de lyckas skapa en tydlig gräns mellan de digitala lösningar som möjliggör distansarbete och privatlivet skapar det en ökad tillfredsställelse till arbetet och en större harmoni i balansen mellan arbetslivet och privatlivet.
Återhämtning
Den ökade flexibiliteten som genom digitalisering gör att arbetet blir mer lättillgängligt och kan skapa en arbetsmiljö där arbetstagaren är tillgänglig för sitt arbete även utanför
ordinarie arbetstider. Palumbo (2020) visar i sin studie att arbetsintensiteten tenderar att öka när arbetsvillkoren är mer flexibla. Aronsson (2018) bekräftar detta också i sin studie eftersom allt fler arbetstagare har den flexibla möjligheten att arbeta när de vill och många anser sig ha mer arbete än de hinner med under ordinarie tid kan det resultera i att det skapar en misstro till sig själv och en känsla av att inte göra ett tillräckligt bra jobb. Detta menar han kan innebära att arbetstagaren vill överkompensera sin arbetsinsats för att bevisa att de gör ett bra jobb, något som kan rendera i att de arbetar än mer utanför ordinarie arbetstider och får det svårare att hålla isär arbetslivet och privatlivet. Har en arbetstagare dessutom svårt att stänga av från arbetet skapar det en negativ spiral som innebär längre arbetsdagar, mindre tid för privatlivet och slutligen en ökad risk för ohälsa för arbetstagare (Palumbo, 2020).
Sonnentag et al ., (2017) visar i sin studie hur viktigt det är med återhämtning för arbetstagare. Studien visade att en arbetstagares återhämtning beror till stor del av hur deras arbetstider och arbetsbelastning ser ut. De menar att arbetstagare behöver en god återhämtning för att kunna klara av perioder med en högre stressnivå och högre belastning på arbetet.
Aronsson (2018) förklarar att återhämtning innebär att individen får en chans till att nollställa den fysiologiska stressnivån som under en arbetsdag drivs upp till en högre nivå. Sonnentag et al. (2017) resultat visar att en hög belastning i arbetet under en längre period innebär att det blir svårare att släppa arbetet på fritiden vilket medför en högre upplevd stress även i privatlivet och försvårar den återhämtning som krävs för att undvika både psykisk och fysisk ohälsa.
7
De förklarar också att behovet av återhämtning skiljer sig åt beroende på vilken belastning en arbetstagare har inom arbetslivet och privatlivet. Därför menar de att en arbetstagare som upplever en högre arbetsbelastning bör sträva efter att göra saker som ger energi och stöd till att varva ner. Vidare menar författarna att arbetstagare som klarar av att släppa arbetet efter
arbetsdagen har visat sig uppleva mindre trötthet och ett minskat behov av återhämtning.
Arbetsgrupper & Gruppdynamik
De flesta arbetstagare ingår i någon sorts arbetsgrupp. Lennéer Axelson & Thylefors, (2018) definierar en arbetsgrupp som ”tre eller fler personer som har ett gemensamt mål inom ramen för en organisations syfte, är ömsesidigt beroende av varandra för att nå dessa mål, är medvetna om varandras existens och uppfattar sig själva som en grupp” (s. 36). Tasca (2020) förklarar i sin studie att gruppdynamik är de processer som pågår inom arbetsgruppen, det som gör att en grupp tar sig framåt och arbetar efter uppsatta mål. Vidare utvecklar han att
arbetsgruppen genom dessa processer bidrar till en relevant slutprodukt för företaget och dess medlemmar. Detta menar han kan handla om beslutsfattande, problemlösning och
konflikthantering. Den nuvarande situationen med pandemin och de olika restriktioner som tagits för att undvika smittspridningen innebär ett väldigt annorlunda arbetssätt för många arbetstagare (Birchmeier et al., 2020). Den digitala kommunikationen har gått framåt avsevärt de senaste åren och börjat att bli ett alltmer vanligt och viktigt inslag i det dagliga arbetslivet (Barber & Santuzzi, 2015). Det har dock visat sig att det ändå inte är en fullgod ersättning till den interaktion som sker ansikte mot ansikte (Kniffin et al., 2021). Parks (2020) genomförde en studie bland arbetstagare som arbetar hemifrån och fann att arbetstagarna upplevde att kommunikation digitalt, framför allt i e-post, kan göra det svårare för mottagaren att förstå innebörden av ett meddelande. Vidare visade studien att det blir svårare att tyda avsändarens intention eftersom man endast kan tolka den skrivna texten vilket öppnar för missförstånd.
Resultatet visade också att även om medlemmarna i gruppen använder sig av videosamtal när de kommunicerar kan det skapa missförstånd på grund av att kroppsspråket inte fångas upp i samma utsträckning. Detta menar han beror på att kameran oftast fångar upp ansiktet hos motparten. Han utvecklar det och menar att kommunikation som sker ansikte mot ansikte fysiskt mellan människor innebär att man läser av mycket på kroppsspråket för att tolka motpartens känslor. Detta menar han medför att det blir lättare att anpassa samtalet och förstå hur informationen man förmedlar tas emot av motparten. Brown et al, (2020) menar dock att arbetsgrupper som använder sig av videosamtal där man ser ansiktet minskar riskerna för missförstånd och förenklar grupprocesserna i en arbetsgrupp. Däremot antyder författarna att det finns andra aspekter som är komplicerade i det digitala arbetssättet.
8
Författarna menar att de individuella skillnaderna i hur van en arbetstagare är med att använda de olika programmen som krävs, hur deras generella datorkunskap är och hur själva attityden är mot användandet av teknik, är aspekter som kan skapa en negativ upplevelse av att
kommunicera digitalt. Författarna menar att genom att visa hur mycket det hjälper en grupp att ha en god struktur när man samtalar kan man hjälpa gruppen att kommunicera tydligare och få de digitala lösningarna att fungera bättre och därigenom erhålla en god gruppdynamik. Parks (2020) bekräftar den delen och menar om gruppens medlemmar har en gemensam förståelse för hur de olika programmen ska användas och att de fungerar på ett bra sätt, skapar det en bättre gruppdynamik och en ökad motivation och samverkan inom gruppen. Kniffin et al.
(2021) visade att den situation de flesta arbetstagare befinner sig i nu med social distansering och distansarbete har visat sig underlätta kommunikationen mellan kollegor. De menar att under kriser, vilket denna pandemi kan benämnas som, har människor en tendens att lättare be om hjälp och de är även mer tillmötesgående när det handlar om att hjälpa andra. Författarna menar att detta kan bero på att under normala omständigheter kan det kännas jobbigt och lite pinsamt att be om hjälp ansikte mot ansikte, däremot när det sker digitalt kan den tröskeln lättare klivas över eftersom det är lättare att bevara sin integritet.
Enligt de tidigare studier som har gjorts kring dessa ämnen finns det både för- och nackdelar kring distansarbete. De flesta av studierna har skett nära inpå övergången till
distansarbete under coronapandemin eller innan pandemin bröt ut. Därför är det av intresse att undersöka hur distansarbetet upplevs påverka medarbetare idag och hur det fungerar nu när det har gått drygt ett år sedan övergången till distansarbete. Det är också av intresse att ta reda på vilka faktorer som konkret upplevs vara avgörande för hur distansarbetet fungerar både inom privatlivet och arbetslivet.
Syfte
Syftet med denna studie är genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer ta reda på hur distansarbetet och den rådande situationen i samhället med en pågående pandemi upplevs påverka balansen mellan medarbetares arbetsliv och privatliv. Vidare är syftet att undersöka hur de digitala lösningarna som används inom distansarbete upplevs påverka gruppdynamiken inom en arbetsgrupp som normalt sett utför sitt arbete i en kontorsmiljö.
Följande frågeställningar har formulerats för att uppfylla syftet:
• Hur upplevs distansarbete påverka arbetstagarens balans mellan arbetsliv och privatliv?
• Hur upplevs distansarbete påverka gruppdynamiken i en arbetsgrupp?
9 Metod Val av metod
För att uppfylla studiens syfte och besvara frågeställningarna användes en kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer. Eftersom det är medarbetarens individuella upplevelse som är av värde för syftet formulerades intervjufrågor där deltagarna instruerades om att berätta mer om hur och varför de upplever distansarbetet som de gör.
Urval & Deltagare
Deltagarna i den här studien utgörs av tio personer som normalt sett arbetar i en kontorsmiljö. Sex kvinnor och fyra män i åldern 24 – 43 år deltog i studien (se Tabell 1).
Tabell 1
Deltagare i studien
Notering. Kolumnen längst till höger innebär om intervjupersonen har barn eller ej.
Fem av deltagarna arbetar inom offentlig sektor medan resterande fem arbetar inom privat sektor. Ett strategiskt urval av individer användes för att hitta personer som kunde bidra med personliga upplevelser av hur det är att arbeta på distans under den rådande pandemin.
Eftersom väldigt många arbetstagare arbetade på distans även innan pandemin avgränsades urvalet till att intervjupersonerna ska ha arbetat i en kontorsmiljö på heltid innan pandemin, distansarbete ska därmed inte ha varit ett vanligt inslag i deras arbetsliv. Syftet med
avgränsningen var att göra det enklare för intervjupersonerna att reflektera över de största
Alias Kön Ålder Barn
Intervjuperson 1 Kvinna 36 Ja
Intervjuperson 2 Kvinna 41 Ja
Intervjuperson 3 Kvinna 43 Nej
Intervjuperson 4 Kvinna 39 Ja
Intervjuperson 5 Man 24 Nej
Intervjuperson 6 Kvinna 34 Ja
Intervjuperson 7 Man 29 Nej
Intervjuperson 8 Man 28 Nej
Intervjuperson 9 Man 31 Nej
Intervjuperson 10 Kvinna 31 Nej
10
skillnaderna i de två miljöerna. Urvalet begränsades vidare till att deltagarna skulle ingå i en arbetsgrupp om minst tre personer och inte inneha någon ledarroll. Detta gjordes eftersom en del av syftet är att studera hur gruppdynamiken inom en arbetsgrupp påverkas av distansarbete och en arbetsgrupp definieras bland annat som en grupp som består av tre eller fler personer (Lénner, Axelson & Thylefors, 2018). De flesta av intervjupersonerna innehar någon typ av eftergymnasial utbildning och har arbetat på sin arbetsplats 1 - 15 år. Deras arbetsuppgifter varierade till stor del. Gemensamt för deltagarnas arbetssituation var att alla deltagare var beroende av digitala lösningar och till viss del sina kollegor för att utföra sitt arbete.
Intervjuguide
En semistrukturerad intervjuguide formulerades med frågor som ansågs relevanta för att uppfylla syftet. Alla frågor ställdes för att få fram varje intervjupersons individuella upplevelse av situationen med distansarbete under en pandemi. Två frågeområden med studiens syfte som utgångspunkt framställdes:
Arbetsliv vs Privatliv, frågor inom detta område fokuserade på att få fram
intervjupersonens individuella upplevelse av hur distansarbetet upplevs påverka balansen mellan privatliv och arbetsliv. Ett exempel på en fråga från detta område är ”Kan du berätta vad du gör för att få återhämtning mellan arbetsdagarna och hur har det förändrats jämfört med tidigare?”
(Bilaga 1).
Gruppdynamik, frågor inom detta område fokuserade på att få fram hur intervjupersonen upplevde att gruppdynamiken påverkas av distansarbete inom arbetsgruppen. Ett exempel på en fråga från detta område är ”Berätta hur kommunikationen med din arbetsgrupp ser ut idag jämfört med tidigare?” (Bilaga 1).
Intervjuguiden fungerade som ett riktmärke under intervjun och inte ett fast manus att förhålla sig till. Detta innebar att det blev ett mer flytande samtal där intervjuledaren lättare kan anpassa intervjun efter svaren från intervjupersonen. Intervjuledaren behövde därför inte följa en specifik ordning under intervjuerna (Howitt, 2010).
Procedur
När intervjuguiden var färdigställd, kontaktades två företag genom ett bekvämlighetsurval eftersom författaren på förhand visste om att medarbetarna inom dessa företag arbetade
hemifrån på heltid. Vidare kontaktades två chefer, en från varje företag och informerades om studiens syfte. Cheferna vid företagen informerades om att de som deltar i studien skulle ingå i enarbetsgrupp om minst tre personer, arbeta hemifrån på heltid och inte inneha någon slags
11
ledarposition inom sin arbetsgrupp. Cheferna på företagen skickade sedan vidare den
informationen till ett flertal medarbetare med kontaktuppgifter till författaren. Det följdes sedan upp med kontakt via e-post och telefon med de deltagare som valt att delta genom att avtala en tid som passade för att genomföra intervjun. Därefter skickades ett e-postmeddelande med ett informationsbrev (Bilaga 1), den avtalade tiden och en länk till ett videomöte. Intervjuerna genomfördes via Zoom eller Skype utifrån deltagarnas preferenser. När intervjuerna genomfördes började intervjun genom en presentation av författaren, studiens syfte,
tidsåtgången för intervjun, de etiska principerna kring deltagandet i studien och en förfrågan om att spela in intervjun. Under intervjun avhandlades de frågor som formulerats i
intervjuguiden. På grund av intervjuns semistrukturerade karaktär var tidsåtgången för intervjuerna varierande, de pågick från 25 - 45 minuter. Intervjuerna avslutades med att behandla frågor från intervjupersonerna eller om de ville tillägga något annat utöver det som togs upp under intervjun. Författaren upprepade sedan dennes kontaktuppgifter ifall deltagarna hade några frågor eller om de ville tillägga något i efterhand.
Dataanalys
Data som samlades in via intervjuerna transkriberades till text. Eftersom fokus var på vad som sägs och inte hur det sägs användes ortografisk stil under transkriberingen (Howitt, 2010).
Detta innebar att författaren efter varje genomförd intervju lyssnade på inspelningarna och skrev ner ordagrant vad varje intervjuperson svarade på frågorna. Efter transkriberingen påbörjades en sammanfattning av materialet. Sammanfattningen gjordes för att enklare få en överblick och se ett mönster i de svar som intervjupersonerna hade gett. För att konkretisera dessa mönster sorterades data i olika koder. Kodningen var både datadriven och teoridriven, detta eftersom den utgick både från insamlade data och befintliga teorier (Howitt, 2010). När författaren blivit mer bekant med materialet påbörjades den tematiska analysen. Tematiseringen utgick från de koder som hade skapats utifrån tidigare teorier och den data som hade samlats in.
Dessa koder sammanfattades i sin tur inom olika huvudgrupper som sedermera blev teman.
Den tematiska analysen resulterade i fyra teman.
Etik
Enligt Vetenskapsrådet (u.å.) är de fyra forskningsetiska principerna: Informationskravet, Samtyckeskravet, Konfidentialitetskravet och Nyttjandekravet. Deltagarna i studien
informerades att deltagandet är frivilligt, vad studiens syfte är och att de när som helst har rätt att avbryta deras medverkan under studiens gång (Bilaga 1 & 2). Det skickades ut ett
samtyckesbrev inför varje intervju som intervjupersonerna skulle skriva under och returnera till
12
författaren innan genomförandet av intervjun (Bilaga 3). För att intervjupersonernas chefer och kollegor inte skulle ha insyn i vilka som deltog i studien kontaktades cheferna av författaren som sedan skickade en förfrågan om deltagare till studien till ett flertal olika medarbetare. De kontaktade sedan författaren personligen och inte via cheferna för att meddela sitt deltagande.
Personliga uppgifter som kan härledas till intervjupersonerna har utelämnats från rapporten för att säkra intervjupersonernas anonymitet. Intervjupersonerna som nämns i resultatet är
numrerade från 1 – 10, vilket inte nödvändigtvis är den ordning som intervjuerna
genomfördes. Information om deltagarnas nuvarande arbetsplats har också utelämnat för att säkerställa anonymitet för samtliga deltagare i studien.
Resultat & Analys
Resultatet i den här studien är intervjupersonernas individuella upplevelser och berättelser kring distansarbete under en rådande pandemi. Detta presenteras genom de fyra teman som framkom genom den tematiska analysen: Omedelbar tillgång till arbetet, Arbetsmiljöns påverkan på balansen, Ökad arbetsintensitet och Försämrad gruppdynamik.
Omedelbar tillgång till arbetet
Första temat handlar om den omedelbara tillgången till arbete deltagarna hade genom distansarbetet och utmaningen med att skapa gränser mellan arbetslivet och privatlivet i en sådan situation. Upplevelserna kring att ha omedelbar tillgång till arbete var både positiva och negativa. De övergripande fördelarna respondenterna upplevde var den minskade tidspressen och minskade stressen i vardagen som är ett resultat av att de inte behöver transportera sig till och från jobbet varje dag. Deltagarna hade normalt sett en transportsträcka till jobbet som tar 15 – 45 minuter genom kollektivtrafik, cykel eller bil. Detta gav en upplevelse av att
distansarbetet har förenklat arbetsdagen ur den aspekten. Framför allt vad gällde deras morgonrutiner, de behövde inte lägga ner lika mycket tid på att göra sig i ordning innan arbetsdagen började.
Min ambition är att försöka göra samma saker innan jobbet som om jag skulle gå till kontoret. Eftersom det blir lättare för mig att komma i gång med arbetet, skulle jag starta arbetsdagen direkt utan att göra något innan tar det betydligt längre tid för mig att komma i gång ordentligt med jobbet. Det var något som jag fick lära mig med tiden, till en början satte jag i gång med jobbet direkt, innan jag ens hade ätit frukost och då var jag ju tvungen att göra allt det senare vilket gick ut över jobbet.
(Intervjuperson 10)
13
En av deltagarna (intervjuperson 10) menade dock att hon fortfarande försökte hålla sig till vissa rutiner innan hon sätter i gång med arbetet för att komma in i det rent mentalt. Hon utvecklade och menade att den tid hon sparar genom att slippa ta sig till och från jobbet har förenklat hennes vardag, både inom arbetet och privatlivet. Den generella upplevelsen var också att det var lättare att vara mer konsekvent gällande arbetstider eftersom distansarbetet hade pågått. Till en början var upplevelsen att de arbetade mer varierade tider där de började arbeta mellan 06.30 - 09.00. Allt eftersom upplevde de att det blev mer regelbundna
arbetstider. För att minska variationen i arbetstiden som fanns till en början hade deltagarna försökt få in en rutin att arbeta samma tider varje dag för att lättare kunna strukturera upp arbetsdagen och planera privatlivet på ett bättre sätt.
Är man ensam hemma så kan man ju lika gärna jobba en stund till. Då finns det ju ingen att förhålla sig till. Är min sambo hemma så blir det enklare att runda av dagen när hen slutar sitt jobb för då har man saker man kanske vill göra tillsammans.
Så absolut, har jag märkt att det blir längre dagar jämfört med tidigare. Det har jag märkt också bland mina kollegor eftersom det har blivit vanligare att jag blir kontaktad på kvällarna jämfört med tidigare även om det inte är allt för vanligt (Intervjuperson 3).
Samtliga deltagare upplevde att de uppskattade flexibiliteten de får genom distansarbete.
Däremot upplevde de deltagare som inte har barn, att det till viss del kan vara svårare att upprätthålla balansen mellan arbetslivet och privatlivet. Intervjuperson 3 gav som exempel att hon blev oftare kontaktade från kollegor utanför arbetstid nu jämfört med tidigare vilket resulterade i att det blev lättare att sätta sig och utföra arbetsrelaterade ärenden efter hon har avslutat arbetsdagen. Två av deltagarna (Intervjupersonerna 3, 7) upplevde att det var svårare att hålla koll på tiden när de sitter själv och arbetar. De menade att eftersom de inte sitter i en kontorsmiljö med sina kollegor blir det svårare att uppfatta när arbetsdagen är slut, detta på grund av att normalt sett ser de när kollegorna börjar runda av arbetsdagen. Detta menade de medförde en upplevelse av att distansarbetet hade orsakat att det oftare blir längre arbetsdagar jämfört med tidigare. Den omedelbara tillgången till arbetet upplevdes absolut ha sina fördelar med den minskade tidspressen på morgonen och den ökade anpassningsbarheten till privatlivet.
Detta upplevde de dock gjorde det svårare att avsluta arbetsdagen och lättare att arbeta utanför ordinarie arbetstider. När intervjupersonerna tillfrågades om den största skillnaden var gällande distansarbetet i början och nu när det har gått drygt ett år menar de att de har fått in mer regelbundna rutiner som hjälper dem att hålla sig till arbetet utan att blanda in privatlivet alldeles för mycket. De flesta upplevde däremot att utföra hushållssysslor under arbetsdagen var
14
snarare en bra anledning till att få en nödvändig paus och inte en distraktion under arbetsdagen om inte själva sysslorna tog upp allt för mycket tid.
Arbetsmiljöns påverkan på balansen
Detta tema handlar om upplevelsen deltagarna hade gällande arbetsmiljöns påverkan på balansen. Samtliga deltagare i studien upplevde att arbetsmiljön förbättrats ju längre
distansarbetet pågått, vilket gäller både den fysiska och den psykosociala arbetsmiljön. Till en början upplevde de främst den fysiska arbetsmiljön som ganska bristfällig, de lade inte ner någon tid på den i början eftersom de flesta inte trodde att distansarbetet skulle pågå under så pass lång tid som det har gjort.
Det har krävts en del anpassningar, jag har ordnat så att jag har ett rum som är mitt kontor och sen har jag fått tag i ett höj/sänkbart skrivbord, så själva arbetsmiljön är betydligt bättre nu än vad den var i början (Intervjuperson 1).
De intervjupersoner som hade den möjligheten, hade skapat ett rum som är avsett endast för arbete. De menade att det hjälpte dem att komma in i arbetet på ett bättre sätt och sedan efter arbetsdagen blev det lättare att släppa arbetet. De intervjupersoner som bodde i mindre bostäder upplevde att deras arbetsmiljö var mer bristfällig i jämförelse med de som bodde i större bostäder.
Arbetsmiljön är väl inte den bästa just nu, jag sitter i köket vid köksbordet så själva arbetsmiljön är väl inte hundraprocentig, men jag har som ändå vant mig med tiden men nog känner jag att det sliter en del på kroppen rent fysisk eftersom jag sitter på en vanlig köksstol (Intervjuperson 8).
De deltagare som bodde i mindre bostäder upplevde generellt att det blev svårare att upprätthålla en god ergonomi och svårare att upprätthålla balansen. Intervjuperson 7 gav som exempel när arbetsdatorn alltid är tillgänglig blir det lättare att sätta sig och utföra något
arbetsrelaterat ärende om han till exempel får ett meddelande från en kollega utanför ordinarie arbetstid.
Tidigare hände det, vid några enstaka tillfällen, att deltagarna arbetade på distans. Detta kunde innebära ett störningsmoment eftersom de som arbetade hemifrån dessa tillfällen kanske missade viktiga samtal och arbetsuppgifter som endast kunde utföras på plats i kontorsmiljön innan övergången till distansarbete skedde för samtliga inom företagen. Det kunde då kunde bli en högre arbetsbelastning på de medarbetare som arbetade inne på kontoret jämfört med de som arbetade på distans.
15
Deltagarna menade att arbetsgivarna hade varit väldigt snabba i omställningen och kommit med lösningar för att de ska kunna utföra ett så bra arbete som möjligt trots distansarbete. Detta ansågs ha förenklat stora delar av deras arbetsuppgifter och på så vis minskat belastningen kring dessa arbetsuppgifter på ett bra sätt. De menade att eftersom alla på deras arbetsplats är i samma situation skapar det en större förståelse för varandra.
Det jag upplever är att jag inte blir störd i samma utsträckning, i kontorslandskap finns det fler störande moment, när man var på jobbet kunde man gå och säga hej och då blev man ofta fångad. Nu kan jag lättare fokusera på arbetet och när jag behöver kontakta en kollega får man ta det över mail eller telefon, så det är egentligen bättre om jag jämför med hur det var tidigare (Intervjuperson 2).
Respondenterna upplevde att själva arbetsmiljön blivit lugnare med minskade
distraktioner när de arbetar på distans. Att kunna sitta ostört och fokusera på arbetsuppgifterna upplevdes snarare förbättra arbetsprestationen när det handlar om de arbetsuppgifter som inte kräver interaktion med kollegor för att lösas. Alla deltagare arbetade normalt sett i ett
kontorslandskap där de oftast satt nära medlemmar inom deras arbetsgrupp. De hade varierande arbetsuppgifter, däremot upplevde de att de arbetsuppgifter som kräver en högre koncentration var mycket enklare att utföra när de arbetade hemifrån. Det fanns också en generell upplevelse av att det var lättare att strukturera upp arbetsdagen och hålla sig till den strukturen under arbetsdagen jämfört med när de arbetade på kontoret. Vidare utvecklade fyra av
respondenterna (Intervjupersonerna 2, 6, 8, 9) att det på grund av att det är svårare att bli kontaktad spontant, blir lättare att fokusera på sitt och är man i behov av att kontakta en kollega får man antingen boka in ett möte med den/de det berör eller ringa ett samtal. Vad gäller att ringa ett samtal till en kollega fanns det en upplevelse att det är lättare att kunna styra när de själva har tid att prata eller inte. Intervjuperson 2 gav som exempel när en kollega ringer henne när hon är mitt i en arbetsuppgift som kräver full koncentration är det lättare att låta bli att svara för att sedan ringa upp när uppgiften är färdigställd jämfört med när hon sitter på plats i kontorslandskapet och en kollega kommer förbi och ber om hjälp. Intervjuperson 8 uppgav också att han upplever att den arbetsrelaterade stressen minskat eftersom det är lättare att fokusera på specifika arbetsuppgifter när han själv kan bestämma när han ska vara kontaktbar.
Den generella upplevelsen är att det innebär mindre stress i själva arbetsmiljön genom distansarbete. De menar att de på grund av minskade störningsmoment och bättre
koncentrationsförmåga har fått en bra arbetsmiljö med tiden. De upplever dock att det har krävts sina justeringar både i den fysiska arbetsmiljön för att hitta en bra arbetsplats i hemmet
16
och även för den psykosociala arbetsmiljön genom att införa fler rutiner för att kunna utföra sitt arbete på ett bättre sätt.
Ökad arbetsintensitet
Det här temat handlar om den upplevda arbetsintensiteten under distansarbete. Ett flertal av deltagarna (Intervjupersonerna 3, 7, 8) upplevde att de arbetar med en högre intensitet under distansarbetet. Något som de menar är ett resultat av att alla sitter på varsitt håll.
Jag tror nog att jag arbetar mer, man känner att man behöver prestera lite bättre så att de andra inte tror att jag sitter och inte gör någonting, åtminstone till en början.
Sen är det mycket svårare att ta raster, på kontoret tog vi alltid 15 – 20 minuters rast på förmiddagen och eftermiddagen, nu blir det knappt att jag tar 5 minuters rast (Intervjuperson 3).
Två av deltagarna (Intervjupersonerna 3, 7) uttryckte specifikt att det var mycket svårare att ta spontana pauser under distansarbetet. De upplevde också att pauserna de tog blev inte lika långa när de arbetade hemma som när de arbetade på kontoret, de satt oftare kvar vid datorn och kollade telefonen i stället för att gå från datorn en stund och tänka på något annat. De upplevde också att de måste tänka mer aktivt på att försöka ta pauser jämfört med tidigare.
Till en början var det ju så att man ville svara väldigt snabbt när någon hörde av sig, det kändes som att jag vill bevisa att jag gör mitt jobb och att jag inte är och gör en massa andra saker under arbetstid (Intervjuperson 3).
Till en början fanns det en upplevelse att när de blev kontaktade av en kollega, ville de svara så snabbt som möjligt för att visa sig tillgänglig till deras kollegor. Det fanns en upplevelse att de överkompenserade sin arbetsinsats endast på grund av att arbetet utfördes hemifrån, detta menade framför allt intervjuperson 3. Upplevelsen var att det hade blivit bättre ju längre distansarbetet hade pågått utvecklade hon. Flera av deltagarna (Intervjupersonerna 5, 7, 8, 9, 10) upplevde att även om vissa arbetsdagar var lika långa som när de arbetade på kontoret, arbetar de mer intensivt sedan övergången till distansarbete. Det tycks vara en upplevelse att arbetsdagarna fortfarande är mer intensiva även fast distansarbetet pågått en längre tid. Detta var dock något som de flesta upplever som mer positivt eftersom de får mer gjort och blir mer effektiva men att det vissa dagar kan kännas ganska slitsamt.
17
Nu när jag jobbar hemifrån innebär det att jag är ute lite mer och får mer friskluft, jag försöker ta vara på den extra tiden jag får när jag inte behöver ta mig till och från jobbet. Det kan handla om att jag tränar lite mer regelbundet och har försökt få in det som rutin (Intervjuperson 2).
På grund av att de arbetade på distans upplevde intervjupersonerna att de hade blivit mer effektiva med fritiden. En del av deltagarna upplevde att det fanns mer tid till annat och de menar att det skapade bättre förutsättningar till att få återhämtning efter arbetsdagen.
Intervjuperson 2 uppgav att hon hade börjat träna mer regelbundet och kunde göra det tidigare under dagen på grund av distansarbetet. Detta menade hon och även andra intervjupersoner var en klar förbättring jämfört med tidigare. Intervjuperson 4 menade att det var lättare att prioritera bort aktiviteter som träning när hon arbetade på kontoret, eftersom hon hade fler saker att hinna med under kortare tid när hon väl kom hem efter arbetsdagen.
Intervjupersonerna 1 och 3 menade också att det här var något som hade blivit bättre med tiden. Till en början var de mer bekväma och lade inte lika mycket tid på att återhämta sig. De medgav att arbetsintensiteten definitivt har ökat, men detta är något som de upplever positivt och att de har en bättre chans till återhämtning nu jämfört med tidigare.
Efter arbetsdagen har jag definitivt mer tid att göra annat, jag brukar vara ute med barnen när de kommer hem från skolan någon extra timme. Det hann jag nästan aldrig med tidigare, då hade man en massa andra saker att ta tag i när man kom hem. (Intervjuperson 4)
Framför allt de intervjupersoner som har barn upplevde en bättre tillvaro i vardagen efter arbetet. De fick till att börja med mer tid för barnen, men hann även utföra andra sysslor i hemmet innan barnen kom hem från förskola och skola. Tre av deltagarna (Intervjupersonerna 1, 2, 4) menade att detta hade ökat tiden de kan lägga på andra saker än arbetet. De utvecklade och menade att det inte blir lika intensivt och stressigt att försöka hinna med sysslor i privatlivet när de väl hade avslutat arbetsdagen nu jämfört med tidigare. En del av de intervjupersoner som inte har barn, menar dock att de blivit sämre gällande återhämtning. Intervjuperson 8 menade att han till en början var väldigt bekväm och framför allt träningen blev bortprioriterad vilket han upplevde hade orsakat en ökad upplevd trötthet. Två andra deltagare (Intervjuperson 7, 10) upplevde dock att det hade förbättrats ju längre distansarbetet pågått.
18 Försämrad gruppdynamik
Det här temat handlar om den digitala kommunikationen och hur distansarbetet upplevs påverka gruppdynamiken. Att kommunicera endast digitalt har varit en del av deltagarnas vardag sedan mars 2020 och de upplevde att både fanns för- och nackdelar med den digitala kommunikationen.
Just det här med kroppsspråk betyder mycket i kommunikation och den biten går man totalt miste om, det är den största delen. Sen måste vi ju vänja oss med användningen av tekniken och det har ju blivit bättre med tiden men det är fortfarande inte riktigt samma sak. (Intervjuperson 2)
Fem av deltagarna (intervjupersonerna 1, 2, 4, 9, 10) upplevde att det är svårare att kommunicera under möten och samtal eftersom de inte såg deltagarna i mötet på samma sätt som när de träffades och pratade fysiskt på plats i kontorsmiljön, framför allt vad det gäller att läsa av kroppsspråk. Intervjuperson 4 gav exempel när de skulle hålla i en presentation var det svårare att avläsa om åhörarna följer med i presentationen. Hon utvecklade och menade att de använder sig oftast av video under möten och samtal för att kunna se varandra, däremot om det skulle presentera någon slags information under mötet använde de sig oftast av ett bildspel som tog upp större delen av skärmen. Detta menar hon gjorde det svårare att kommunicera med sina kollegor och framför allt avgöra hur informationen som presenteras tas emot.
Jag är ju betydligt mer självständig nu, alltså det här arbetet har alltid varit ganska självständigt men nu blir det ju mer att jag verkligen försöker lösa uppgiften själv innan jag kontaktar en kollega, på gott och ont. Men gruppdynamiken är ju nästan obefintlig som det är nu och det är ju väldigt tråkigt. (Intervjuperson 4)
Det upplevdes också att samtalen inom arbetsgruppen blev mer forcerade och att de spontana samtalen som uppstår i en kontorsmiljö inte alls skedde i samma utsträckning på grund av distansen. Detta gav en upplevelse av att det blev svårare att fånga upp och ta itu med frågor som kunde uppstå under ett möte eller andra funderingar som uppstod under
arbetsdagen. De menade de resulterade i att det blev mer upp till var och en i gruppen att lösa problemen själv, och att gruppdynamiken blev lidande på grund av det. Två av deltagarna (Intervjupersonerna 4, 10) menade att de känner sig mer självständiga nu jämfört med tidigare.
Intervjuperson 10 utvecklade och menade att hon försöker lösa allt själv i en större utsträckning eftersom det inte kändes lika naturligt att kontakta en kollega. Detta menade hon hade medfört att det till viss del kan gå ut över att vissa arbetsuppgifter inte håller samma kvalitet som
tidigare.
19
Det blir mer fokus på det som ska sägas under ett möte. Alltså, det blir mer professionellt, vi pratar bara om det som vi måste ta upp under mötet sen återgår alla till sitt. Vilket jag tycker är positivt, framför allt de dagar då man har lite mer att göra på jobbet. Men självklart är det tråkigt att inte träffa kollegorna varje dag på raster och så vidare, men som sagt rent arbetsmässigt på möten är det bättre fokus (Intervjuperson 5).
Att inte ha de informella och spontana samtalen med gruppen upplevdes orsaka en mer formell relation till kollegorna. En del av intervjupersonerna delgav att det inte alls upplevde att sammanhållning var densamma som tidigare, på grund av att de inte de inte pratade och
träffades lika ofta under distansarbetet. Detta menade de berodde på att när de väl pratade med sina kollegor handlade det mestadels om arbetet och frågor kring det, samtalen om privatliv och andra ämnen togs inte upp i samma utsträckning under möten. Detta sågs både som positivt och negativt utifrån deltagarna. Flera av deltagarna (Intervjupersonerna 2, 3, 4, 5, 6) upplevde att mötena var mer effektiva under distansarbetet jämfört med tidigare. De
utvecklade och menade att det var mer professionellt och att hade blivit bättre på att hålla sig till mötesstrukturen. Det upplevdes också att vissa hade lättare att komma till tals under mötena nu jämfört med tidigare. Två av deltagarna (Intervjupersonerna 1, 2) menade att de personer som oftast inte tagit för sig när de arbetade på kontoret, hade lättare att föra sin talan under distansarbetet. Detta upplevde de som en stor positiv skillnad jämfört med tidigare. Samtliga deltagare upplevde dock att distansarbetet hade orsakat att det blev svårare att knyta an på ett mer personligt plan till sina kollegor när de inte pratade om andra saker än arbetet. Framför allt för de gruppkonstellationer som bildats under distansarbetet. Intervjuperson 1 som hade tillhört en och samma arbetsgrupp, även innan distansarbetet, upplevde inte samma påverkan på
sammanhållningen även fast samtalen som skedde var mer inriktade på arbetet.
Vi har ju haft en del utbildningar sedan vi började jobba hemma. Det är inte alls lika lätt att hänga med när man sitter på distans. Det känns inte lika naturligt att ställa en fråga till ”läraren” som när man har utbildning på plats. Sen saknar man ju också att kunna diskutera med kollegorna på raster (Intervjuperson 9).
Vad gäller utbildningar på arbetsplatsen upplevdes det som att det hade blivit svårare att koncentrera sig. Det fanns också en upplevelse för de deltagare (Intervjupersonerna 8, 9) som har påbörjat sin tjänst under pandemin, att det var väldigt svårt att komma in i gruppen. De utvecklade och menade att det är väldigt svårt att bygga relationer med de kollegor som de aldrig hade träffat i verkligheten, men att de med tiden hade vant sig och fått bra stöd från de
20
kollegor som har arbetat en längre tid på arbetsplatsen. Avsaknaden av det personliga i möten skapade, framför allt för nyanställda, mer formella relationer.
På grund av att de endast kan kommunicera digitalt försökte många av
intervjupersonernas arbetsgrupper till en början anordna digitala evenemang för att inte bara kommunicera med varandra när det handlar om arbetet. Detta medgav de var uppskattat till en början men att det sedermera hade minskat eftersom intresset svalnat. Den dagliga
gruppdynamiken där de behövde kontakta kollegor för att lösa ett snabbt problem eller ta itu med en fråga som uppstått upplevdes dock påverkas negativt av distansarbetet. Detta hade medfört att de snarare försöker lösa alla problem individuellt i första hand.
Diskussion
Syftet med den här studien var att ta reda på hur distansarbetet upplevs påverka balansen mellan arbetsliv och privatliv samt hur distansarbete upplevs påverka gruppdynamiken i en arbetsgrupp som normalt sett arbetar i en kontorsmiljö. Genom intervjuer berättade deltagarna vad de upplevde fungerade bra och mindre bra samt vad som var avgörande aspekter för att få distansarbetet att fungera bra. Enligt deltagarnas upplevelser var följande områden de som utmärkt sig under distansarbetet: omedelbar tillgång till arbetet, ökad arbetsintensitet, arbetsmiljöns påverkan på balansen och försämrad gruppdynamik.
Resultatdiskussion
Den omedelbara tillgången till arbetet var något som deltagarna i den här studien upplevde som både positivt och negativt. De menade främst att de, genom att ha arbetet tillgängligt direkt på morgonen, upplevde mindre stress i vardagen. Genom detta hade de fått mer tid till att hinna med andra saker som berör privatlivet jämfört med tidigare. Detta kan sägas styrka det Palumbo (2020) rapporterar i sin studie gällande att arbetstagare som inte behöver transportera sig till och från jobbet upplever mindre stress. Däremot visar även hans resultat att distansarbete kan innebära en ökad konflikt i balansen eftersom det är lättare för arbetstagare att blanda in arbetet i privatlivet och vice versa. Deltagarna i den här studien upplevde inte detta som något negativt. De menade att det snarare hade underlättat deras vardag eftersom de genom den omedelbara tillgången sparade en massa tid där de kunde få saker bortgjorda tidigare under dagen jämfört med tidigare. Fonner & Roloff (2010) rapporterar i sin studie, i linje med resultatet i denna studie, att arbetstagare genom
distansarbete får en ökad kontroll över deras vardag vilket ökar tillfredsställelsen mot arbetet.
Även det Aronsson (2018) rapporterade kring vikten av att ha tydliga gränser och rutiner kan sägas styrkas av resultatet i den här studien.
21
Till en början upplevde deltagarna att det var svårare att släppa arbetet efter arbetsdagen och att de arbetade mer varierade tider. Deltagarna upplevde dock att de, eftersom distansarbetet pågått, blivit bättre på att arbeta mer konsekventa arbetstider och genom det kunde upprätthålla balansen bättre.
En del av deltagarna berättade att de upplevde en ökad arbetsintensitet under
distansarbetet. De menade att de hade svårare att ta spontana pauser nu jämfört med tidigare samt att de oftare kunde sätta sig att utföra arbetsrelaterade ärenden utanför ordinarie arbetstid.
Palumbo (2020) rapporterar ett liknande resultatmönster i sin studie, där arbetstagare som arbetar på distans tenderar att arbeta både mer intensivt och längre arbetsdagar jämfört med arbetstagare som arbetar i en kontorsmiljö. Trots den ökade arbetsintensiteten fanns det deltagare som menade att de hade blivit bättre på att återhämta sig mellan arbetsdagarna. Detta gällde framför allt de deltagare som hade barn. De upplevde att de arbetade mer intensivt till viss del, men att de genom distansarbetet fått mer tid till återhämtning. Sonnentag et al. (2017) visar i sin studie gällande återhämtning att arbetstagare som upplever en högre stress bör sträva efter att återhämta sig genom aktiviteter som ger stöd och energi till att nollställa den
fysiologiska stressnivån som drivs upp under en intensiv arbetsdag. Resultatet i deras studie visade också att de arbetstagare som hade lättare för att släppa arbetet efter arbetsdagen inte har lika stort behov av återhämtning. Deltagarna i denna studie visade dock ett resultatmönster där de som hade bättre gränser och rutiner var även de som lade ner mer tid på återhämtning.
Detta kan därför ge stöd till att återhämtning snarare bidrar till att upprätthålla gränserna och rutinerna trots att arbetet är mer intensivt.
Resultatet visade att arbetsmiljön har en påverkan på balansen mellan arbetsliv och privatliv. Deltagarna upplevde att arbetsmiljön var något bristfällig till en början. En del av deltagarna menade att detta berodde på att de inte lade ner någon tid på den i början eftersom de inte visste hur länge distansarbetet skulle pågå. Allt eftersom det hade pågått menade deltagarna att den hade blivit bättre. Detta gällde främst de deltagare som hade möjlighet att avsätta ett rum endast för arbete. De deltagare som bodde i mindre bostäder upplevde inte arbetsmiljön lika positiv. Palumbo (2020) tar upp i sin studie att specifikt arbetsmiljön blir väldigt olika utifrån arbetstagarens boendesituation. Han utvecklar det och menar att upplevelsen av hur distansarbetet fungerar är beroende av arbetstagares boendesituation.
Deltagarnas upplevelser kring arbetsmiljön i den här studien kan därför sägas ge stöd till detta.
De deltagare som hade en mer bristfällig arbetsmiljö upplevde att de blev lättare att utföra arbetsrelaterade ärenden utanför arbetstid.
22
Detta kan ge stöd till Aronssons (2018) teori gällande asymmetriska gränser. Han utvecklar sitt resonemang och menar att en asymmetrisk gräns innebär att arbetstagare kan exempelvis ha lättare att föra över arbetsrelaterade sysslor till privatlivet men sysslor till kopplade till privatlivet förs inteöver lika lätt till arbetslivet. Det kan därför sägas att de deltagare i den här studien som hade en mer bristfällig arbetsmiljö har en mer asymmetrisk gränsdragning gällande arbetslivet och privatlivet. Fonner & Roloff (2010) rapporterar i sin studie att arbetstagare som arbetar på distans upplever det lättare att koncentrera sig och utföra sitt arbete på ett mer effektivt sätt.
Detta menar de beror på att de distraktioner som kan finnas i en kontorsmiljö uteblir när arbetet utförs på distans. Kniffin et al.(2020) skriver också att arbetstagare som arbetar hemifrån har lättare att utföra de arbetsuppgifter som inte kräver interaktion med andra kollegor.
Samtliga deltagare i denna studie bekräftar detta, de menade att det blivit lättare att koncentrera sig på grund av att arbetsmiljön blivit lugnare jämfört med tidigare när de arbetade på kontoret.
Deltagarna upplevde att distansarbetet orsakat en försämrad gruppdynamik inom
arbetsgruppen. Parks (2020) rapporterar i sin studie att arbetstagare som endast kommunicerar digitalt tappar vitala delar av kommunikationen. Detta menar han beror på att kroppsspråket uteblir och att det på grund av detta blir svårare att avläsa motpartens känslor under samtal. Det ligger i linje med det upplevelser deltagarna i den här studien hade. De menade att de var mycket svårare att göra sig förstådd när de samtalade flera stycken under videosamtal, framför allt upplevdes det svårare att ta till sig information när andra pratade. Kniffin et al. (2021) rapporterar att den digitala interaktionen inte är en fullgod ersättning till den fysiska
interaktionen som sker mellan människor på grund av de uteblivna spontana samtalen, vilket deltagarna bekräftar genom deras upplevelser. Deltagarna upplevde att de var mycket mer självständiga nu jämfört med tidigare och försökte lösa de mesta på egen hand i stället för att kontakta en kollega. Problemlösning är en av de processer som utgör gruppdynamiken (Tasca, 2020), upplevs den vara försämrad kan det därför sägas att deltagarnas upplevelser bekräftar att den digitala kommunikationen försämrar gruppdynamiken. Brown et al. (2020) visar i sin studie att digital kommunikation inte nödvändigtvis behöver försämra gruppdynamiken. De menar att en arbetsgrupp som har tydliga strukturer och en god förståelse för hur det kan påverka gruppen att endast kommunicera digitalt, kan skapa sig en god gruppdynamik trots distansarbete. Deltagarna bekräftar detta till viss del, åtminstone vad gäller strukturen under möten. De upplevde att mötena blivit mer effektiva och professionella under distansarbetet.
Däremot upplevde de att de uteblivna spontana och informella samtalen hade försämrat gruppdynamiken och sammanhållningen i arbetsgruppen i slutändan.
23 Metoddiskussion
Valet av metod i den här studien föll på en kvalitativ semistrukturerad intervju. Detta eftersom författaren ville få detaljrika data och få fram en unik upplevelse hos medarbetare som arbetade på distans. Detta innebar en större inblick i vad som fungerar bra och vad som
fungerar mindre bra samt att det gav en förståelse i vilka delar som är avgörande för distansarbetets funktion. Eftersom intervjuerna genomfördes på distans på grund av
coronapandemin, blev det lite svårare att avläsa intervjupersonerna under genomförandet av intervjuerna. Detta trots att videosamtal användes under intervjuerna. Urvalet av deltagare skedde genom ett bekvämlighetsurval då författaren på förhand visste att medarbetarna arbetade hemifrån på heltid. Detta gjordes för att få större distinktion mellan de två miljöerna. Det kan dock ha gett ett lite mer vinklat resultat jämfört med om intervjuerna genomfördes med medarbetare som har arbetat hemifrån i en större utsträckning innan den permanenta övergången till distansarbete. Detta eftersom de som har arbetat på distans i en större
utsträckning kan ha mer erfarenhet och bättre rutiner kring distansarbete. Urvalet av deltagare var slumpmässigt eftersom cheferna som kontaktades skickade ut ett meddelande till ett flertal olika medarbetare som sedermera kontaktade författaren för att delta i studien. Detta kan innebära att de som valde att delta i studien är de som har mest åsikter kring distansarbete och kan även därför ha en aning mer positiv eller negativ bild av distansarbetet jämfört med den generella upplevelsen av distansarbetets påverkan på arbetslivet, privatlivet och
gruppdynamiken. Detta kan medföra att resultatet inte är lika generaliserbart. Dock är inte det något som bör tas i allt för stor beaktning med tanke på studiens kvalitativa karaktär och generaliserbarhet inte är något som är av lika stor vikt vid kvalitativa studier. Det som var av lite varierande kvalitet under intervjuerna var intervjupersonernas internetuppkoppling, då några av de hade problem mitt under intervjun blev det ett störningsmoment dock något som är svårt att förutse och intervjuerna kunde ändå slutföras med några kortare uppehåll. Något att ta i beaktning för att kunna förbättra studien är det självklara, att utföra intervjuerna ansikte mot ansikte med intervjupersonerna. Detta för att det helt enkelt blir lättare att kommunicera samt att kroppsspråket kan tas i beaktning vid genomförandet av intervjuerna. Om en
intervjuperson exempelvis uppvisar ett osäkert kroppsspråk är det lättare för intervjuledaren att komma med relevanta följdfrågor. Det blir också lättare för intervjupersonerna att hålla avtalad tid. En del intervjuer blev avbokade och flyttade på grund av hastiga ändringar i
intervjupersonernas schema, detta var ett störningsmoment i processen och innebar att
författaren återigen fick kontakta företagen ganska sent i processen. Något som författaren anser kan vara bra att tänka på är att utföra ytterligare någon pilotintervju innan det blir skarpt läge.
24
De första intervjuerna var lite stela och innebar att det upplevdes svårare att komma med relevanta följdfrågor kring vissa svar från intervjupersonerna. Följdfrågor är en vital del när det handlar om semistrukturerade intervjuer. Detta kan ha påverkat att resultatet från de första intervjuerna eftersom de inte blev lika detaljerade som de intervjuer som genomfördes senare i processen.
Slutsatser
De slutsatser som kan dras från resultatet i den här studien är att distansarbete upplevs påverka balansen mellan privatliv och arbetsliv samt gruppdynamiken i en arbetsgrupp. Det finns aspekter som tyder på väldigt många fördelar med ett arbete som sker på distans. Den mest självklara fördelen upplevdes vara den omedelbara tillgången till arbetet. Deltagarna menade att detta snarare hade minskat den upplevda stressen eftersom de får en större inverkan och flexibilitet att anpassa arbetet efter deras privatliv. En avgörande faktor för att få
distansarbetet att fungera på ett bra sätt är de gränser och rutiner som en del av deltagarna lyckats upprätthålla. De deltagare som lyckats särskilja på arbetsmiljön och hemmiljön var de som ansåg att fördelarna vägde tyngre än nackdelarna. Det kan därför vara värt för arbetstagare som arbetar på distans att lägga ner den tid och energi som krävs för att skapa en godtycklig arbetsmiljö. De bör också sätta upp strikta rutiner och gränser för att minska risken för obalans mellan arbetsliv och privatliv. Vad gäller gruppdynamiken bör arbetstagare tänka på att hålla en god struktur i kommunikationen med dess kollegor för att förbättra den. Det kan dock sägas att den digitala kommunikationen inte är nog fulländad för att skapa en fullt fungerande
gruppdynamik i en arbetsgrupp med tanke på upplevelsen deltagarna hade kring detta. Trots en del fördelar respondenterna i den här studien upplevde kring digitala möten med förbättrad struktur.
Fortsatt forskning
Det hade varit intressant att undersöka de här frågorna från ett arbetsgivarperspektiv. Vad gör arbetsgivaren mer specifikt för att underlätta distansarbetet för medarbetarna och vilka är de största utmaningar sedan övergången till distansarbete. Med tanke på studiens resultat gällande arbetsmiljö hade det också varit intressant vad arbetsgivaren gör eller vad de kan göra för att förbättra medarbetarnas arbetsmiljö under distansarbete. Det hade också varit intressant att genomföra intervjuer med medarbetare som har påbörjat sin anställning under distansarbete och undersöka hur de påverkar deras roll i gruppen och hur det har påverkat att lära sig ett nytt arbete och komma in i en ny arbetsgrupp under distansarbete. Hur ser rutinerna ut för en arbetsgivare vad gäller introduktion på en arbetsplats och vilka delar upplevs fungera bra och
25
vilka delar måste en arbetsgivare förändra för att kunna ha en hög kvalitet inom ett så pass vitalt område för en organisation som introduktionen till en arbetsplats är. Sedan skulle man kunna undersöka vidare hur skillnaden är inom olika åldersgrupper och deras relation till
distansarbete. Resultatet i den här studien hade ett ganska brett åldersspann men med ett utökat urval med en större spridning kan det vara intressant att se hur den generella upplevelsen kring distansarbete är baserat på ålder. Resultatet visade också en distinkt skillnad mellan de deltagare som har barn jämfört med de som lever själv eller i ett samboförhållande utan barn. Detta är också något som skulle vara väldigt intressant att utreda vidare och se om det finns ett tydligt samband.
26 Referenser
Aronsson, G. (2018) Gränslöst arbete en forskarantologi om arbetsmiljöutmaningar i
anknytning till ett gränslöst arbetsliv. Arbetsmiljöverket 2018:1. 24–25. DOI: Gränslöst arbete
Barber, L. K., & Santuzzi, A. M. (2015). Please respond ASAP: Workplace telepressure and employee recovery. Journal of Occupational Health Psychology, 20(2), 172–189. https://doi- org.proxy.lib.ltu.se/10.1037/a0038278
Benlian, A. (2020). A Daily Field Investigation of Technology-Driven Spillovers from Work to Home. MIS Quarterly, 44(3), 1259–1300. https://doi.org/10.25300/MISQ/2020/14911
Birchmeier, B., Dyck, E., Baker, K. P., Buhler, S., & Lebert, O. (2020). A Compilation of Short Takes on Working from Home. Journal of Scholarly Publishing, 51(4), 246–262.
https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.3138/jsp.51.4.05
Brown, M. I., Prewett, M. S., & Grossenbacher, M. A. (2020). Distancing ourselves from geographic dispersion: An examination of perceived virtuality in teams. Group Dynamics:
Theory, Research, and Practice, 24(3), 168–185. https://doi-
org.proxy.lib.ltu.se/10.1037/gdn0000120.supp (Används eventuellt)
Fonner, K. L., & Roloff, M. E. (2010). Why teleworkers are more satisfied with their jobs than are office-based workers: When less contact is beneficial. Journal of Applied
Communication Research, 38(4), 336–361. https://doi- org.proxy.lib.ltu.se/10.1080/00909882.2010.513998
Howitt, Dennis. (2010). Introduction to Qualative Methods in Psychology (1., uppl). Harlow:
Pearson Education Limited
Kniffin, K. M., Narayanan, J., Anseel, F., Antonakis, J., Ashford, S. P., Bakker, A. B… Vugt, M. van. (2021). COVID-19 and the workplace: Implications, issues, and insights for future research and action. American Psychologist, 76(1), 63–77. DOI: https://doi-
org.proxy.lib.ltu.se/10.1037/amp0000716.supp
Lennéer Axelson, B., & Thylefors, I. (2018). Arbetsgruppens psykologi (femte upplagan).
Stockholm: Natur & Kultur
Palumbo, R. (2020). Let me go to the office! An investigation into the side effects of working from home on work-life balance. International Journal of Public Sector Management, 33(6/7), 771–790. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1108/IJPSM-06-2020-0150
27
Parks, C. D. (2020). Group dynamics when battling a pandemic. Group Dynamics: Theory, Research, and Practice, 24(3), 115–121. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1037/gdn0000143
Sonnentag, S., Venz, L., & Casper, A. (2017). Advances in recovery research: What have we learned? What should be done next? Journal of Occupational Health Psychology, 22(3), 365–
380. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1037/ocp0000079
Tasca, G. A. (2020). What is group dynamics? Group Dynamics: Theory, Research, and Practice, 24(1), 1–5. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1037/gdn0000115
Vetenskapsrådet, (U.å). Forskningsetiska principer inom humanistisksamhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet. (Hämtad 2021-05-28)
Bilaga 1
Intervjuguide
Distansarbete ett arbetssätt som underlättar arbetslivet och privatlivet?
Inledning
• Tacka deltagaren för medverkan
• Presentation av mig själv, berätta att jag studerar psykologi kandidat med inriktning personal- och arbetsvetenskap
• Informera om mitt examensarbete och studiens syfte
• Tidsåtgång ca 30 - 40 minuter
• Informera om att de har rätt att avbryta sin medverkan när det vill, de kommer vara helt anonyma, ingen information kommer kunna härledas till dem samt att materialet endast kommer att användas till att uppfylla studiens syfte. Efter studien är genomförd och rapporten är slutförd kommer allt material från intervjun raderas.
• Dubbelkolla att det är okej att du spelar in intervjun och informera sedan när du startar inspelningen.
Frågor:
Grundfrågor
- Kan du berätta lite mer om din nuvarande tjänst?
- Hur längre har du arbetat med detta?
Arbetsliv vs privatliv
- Berätta hur dagarna ser ut innan din arbetsdag börjar, har de förändrats sedan tidigare?
- Om du jämför hur dina arbetstider ser ut nu jämfört med när du arbetade på kontoret, hur ser det ut då?
- Om du tittar på din arbetsprestation idag, hur ser den ut jämfört med när du arbetade på kontoret?
- Kan du berätta hur den psykosociala och fysiska arbetsmiljön ser ut idag jämfört med tidigare?
- Kan du berätta hur du gör för att få återhämtning mellan arbetsdagarna, hur har det förändrats sedan tidigare? (om det har förändrats)
- Om du jämför den arbetsrelaterade stressen nu jämfört med tidigare, hur har den förändrats?
- Om du tänker på hur ditt både ditt privatliv och arbetsliv har påverkats av den
nuvarande situationen med hemarbete, vilka är de största förändringarna jämfört med tidigare? (Följ upp och försök få reda på hur förhåller sig till att utföra privata sysslor under arbetstid exempelvis)
Gruppdynamik
- Hur ser din arbetsgrupp idag? (Hur många osv)
- Berätta hur kommunikationen med din grupp ser ut idag jämfört med tidigare? (Följ upp med om de anser den fungera bra eller mindre bra)
- Om du exempelvis stöter på ett arbetsrelaterat problem, hur löser du det idag jämfört med tidigare?
- Berätta hur det går till när ni ska fatta ett gemensamt beslut inom arbetsgruppen jämfört med tidigare?
- Om det exempelvis uppstår en konflikt i gruppen, hur löser ni en sådan sak idag jämfört med tidigare?
- Berätta hur du upplever sammanhållningen i din grupp i dagsläget?
- Om du jämför den nuvarande situationen med hur det var tidigare, vilka delar kring själva utförandet av dina arbetsuppgifter har förändrats? (Vilka delar har
försvårats/förenklats)
Avsluta med att fråga intervjupersonen om denne har några frågor.
