Examensarbete i biologi, 30hp, 2008
Institutionen för biologisk grundutbildning, Avdelningen för populationsbiologi och naturvårdsbiologi, Uppsala Universitet
Handledare: Jacob Höglund
Habitatpreferenser hos den svenska kornknarren (Crex crex)
Erik Andersson
Kornknarren är en fågel inom familjen rallfåglar (Rallieade) som länge varit starkt förknippad med jordbrukslandskapet i västra Europa. Vid slutet av 1800‐talet var det en vanlig fågel med en population som uppskattades till 60 000 par. Under 1900‐talet, framförallt första halvan, så mekaniserades och intensifierades stora delar av det europeiska jordbruket vilket innebar stora förändringar i hur marker hanterades. Dessa förändringar skulle visa sig ha en stark påverkan på det djur‐ och växtliv som är bundet till jordbruket. Kornknarren är en av de arter som har påverkats negativt, framförallt på grund av att det habitat som den föredrar har minskat kraftigt. Detta habitat består av hög vegetation där kornknarren, som är en väldigt skygg fågel, har goda möjligheter att gömma sig. En annan faktor som försvårat för kornknarren är den tidigare slåttern som blev möjlig efter det att man börjat använda maskiner. Denna sker nu samtidigt som kornknarrens äggkläckning vilket har lett till att många kullar har förlorats.
Idag räknar man att det finns en population på 250‐1000 individer av kornknarr i Sverige, en siffra som är alldeles för låg för att populationen ska överleva på längre sikt. Den är klassad som sårbar enligt den svenska rödlistan. Även fast populationen nu har börjat öka så finns det inget som tyder på att den kommer stabilisera sig, om inga direkta åtgärder genomförs.
Som tur är så har kornknarren på senare år fått allt mer uppmärksamhet, mycket tack vare sin status som en symbol för jordbruket. Allmänheten och ett flertal organisationer är idag engagerade i en rad olika åtgärder för att försöka rädda den.
Mitt arbete gick ut på att besöka ett antal lokaler med kornknarr och försöka identifiera de viktigaste faktorerna vid kornknarrens val av habitat. Av de fyra faktorer som jag studerade så visade det sig att gräshöjd och vegetationstyp var viktigast. Resultatet pekar mot att kornknarren föredrar en vegetationshöjd på runt 40 centimeter bestående av gräs eller andra arter, och att området inte bör ligga allt för nära bebyggelse.
Förhoppningsvis kommer detta att vara till hjälp när områden som kornknarren kan etablera sig på ska identifieras och bevaras. Det finns dock många återstående problem att hantera;
det största är den habitatförlust som kommer att ske när jordbrukets mekanisering når kornknarrens starkaste fästen i Ryssland. Förhoppningsvis så har populationen i Sverige och Västeuropa då kunnat återhämta sig och tittar man på de insatser som utförs idag så ser det inte helt mörkt ut.
