Public service och välfärd

2007:144

C - U P P S A T S

Public service och välfärd

Konflikter, legitimitet och rättvisa

Thomas Turunen

Luleå tekniska universitet C-uppsats

Statsvetenskap

Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Samhällsvetenskap

ABSTRACT

The purpose of this paper is to determine whether the current system with public service in Sweden is just. With the creation of a new non-Socialist government some scandals surrounding the TV- licence and with the newly appointed ministers in the middle was brought to the surface. The TV- license is a fee surrounded by conflict and some see it as unjust, the reasons vary from complaints about a hidden agenda to the belief that paying for something you haven’t ordered is foolish. With the help of John Rawls and David Beetham the paper concludes that the current system with the TV-licence is unjust because it hurts the weakest groups in society, it is also in these groups a legitimacy shortage is found.

SAMMANFATTNING

I och med bildandet av regeringen Reinfeldt uppkom det flera skandaler kring ministrars tidigare betalningsmoral när det gäller tv-licensen, bland annat var ministern Cecilia Stegö Chilò (m) tvungen att avgå för att hon avstått från att betala licensavgiften under en period av 16 år (och delvis andra skäl). Hennes beteende är inte unikt då det finns ett motstånd till hur licensen är utformad i dagsläget och en kontrollmekanism som till del bygger på rädsla visar att pengar är värda att satsas för att komma åt denna grupp av licensskolkare. Med hjälp av filosofen John Rawls definition av rättvisa och David Beetham finner uppsatsen att dagens system med tv-licens dels skapar ett rättviseproblem och ett legitimitetsunderskott inom vissa grupper i samhället. Dessa grupper är vad Rawls skulle kategorisera som de sämst ställd. Rättviseproblemet uppstår p.g.a. det nuvarande systemet med en tvångsfinansierad avgift som inte tar hänsyn till människors inkomster. Ett resultat av detta är att en ensamstående mor med låglönejobb måste betala lika mycket i licensavgift som någon med en betydligt tryggare ekonomi. Legitimitetsproblemet i sig ligger hos de ensamstående och låginkomstgrupperna, exempelvis arbetslösa och studenter. För att göra systemet rättvisare i Rawls mening finns det tre alternativ, 1) avskaffa public service, 2) finansiera public service via skattesedeln och 3) införa en frivillig avgift i den mening att de som använder public service är de som betalar.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Kapitel Sida

1 INLEDNING

1.1 Syfte och frågeställningar

1.2 Frågeställningen konkretiserad………. 4

1.3 Metod, källkritik, material och avgränsning……….. 4

1.4 Disposition………. 6

2 PUBLIC SERVICE

2.1 Public service historia

2.2 Televisionens intåg………. 11

3 OM RÄTTVISA OCH LEGITIMITET

3.1 Rättvisa

3.1.1 Differensprincipen………. 14

3.2 Legitimitet………... 17

4 EN UNDERSÖKNING AV ATTITYDER KRING PUBLIC SERVICE I LULEÅ KOMMUN

4.1 Respondenterna

4.2 Respondenternas åsikter………... 23

4.3 Felkällor………... 29

5 ANALYS & SLUTSATSER

KÄLLFÖRTECKNING

1 INLEDNING

Den vardagliga debatten i media säger att de ekonomiska klyftorna ökar, de rika har blivit rikare och de fattigare blivit fattigare. De fattiga, eller resurssvaga individerna i samhället är i större grad beroende av bidrag från staten samtidigt som de resursstarka vuxit sig mer självständiga från bidragsberoendet. Problemet som uppsatsen kommer att ta upp om fördelningen av välfärd och med hjälp av fallet tv-licensen i Luleå avgöra om den är rättvis. I den svenska modellen finansieras public service med hjälp av avgifter som grundar sig på innehav av tv-mottagare och den avgiften utgör en tydlig problematik i dagens samhälle, samtidigt som klyftorna ökat har också licensavgiften gjort det. I och med kärnfamiljen upplösts har avgiften förblivit en stor kostnad för studenter, ensamstående mödrar och andra ekonomiskt svaga grupper (Johansson, 2006).

Den 16 oktober 2006 avgår den nytillsatta Kulturministern Cecilia Stegö Chilò (m). Regeringen Reinfeldts andra ministeravhopp var ett faktum. Anledningen till Kulturministerns avhopp var att hon under 16 års tid (Larsson, 2006) valt att inte betala tv-licens och dessutom anlitat svart städhjälp. Exemplet Kulturministern visar att den nuvarande kontrollen av vilka som betalar tv- licensen är problematisk för det är först vid en mediagranskning det uppdagas att en minister inte betalt avgiften.

Om inte Kulturministerns fall var ett undantag kan man spekulera i huruvida kontrollen av de övriga medborgarna är tillfredställande, de olika kampanjerna, exempelvis “En snigel på ögat- kampanjen” (Radiotjänst1, 2006), som Radiotjänst använt sig av vittnar att ekonomiska resurser är värda att satsa för att informera Sveriges medborgare om licensen och om var stickkontroller kommer att göras. (Sveriges Radio, 2006) Utöver det satsas det också pengar på en kontrollmekanism, med bland annat. kontrollanter som reser runt i Sverige och letar licensskolkare och människor som helt enkelt glömt att betala.

Ministerns avhopp byggde till stor del på den obetalda tv-avgiften då det ansågs att det var av särskild vikt att ministern i egenskap av kulturminister skulle agera som ett ”bra exempel”. Det kan spekuleras i huruvida ministerns agerande är en isolerad händelse eller om överträdelser sker systematiskt i det övriga samhället. Vad som står klart är att ett system som tv-licensen idag är mest kostsam för de resurssvaga individerna i samhället, istället för som många andra avgifter baka in det i skatten har man valt att separera finansieringen av Public service från staten. Avgiften som betalats är därför inte inkomstbaserad och höginkomsttagare betalar lika mycket licenspengar som

en låginkomsttagare. Följaktligen finns det som med alla avgifter ekonomiska och ideologiska incitament för att undvika att betala den, som i Kulturministerns fall. Under dagarna som ministrarna ifrågasattes för obetalda tv-innehav ökade också anmälningarna till Radiotjänst Kiruna med ungefär 1000 anmälningar över snittet. Bland dessa kunde man hitta andra högt uppsatta tjänstemän och politiker som tidigare ej anmält innehav (Stockholm/Helsingfors TT-2, 2006).

I SVT:s årsredovisning och i proposition ”2005/06:112: Viktigare än någonsin! Radio och tv i allmänhetens tjänst 2007-2012” återfinns flera aspekter kring tv-licensen, vad den går till, hur programtid är uppdelad, hur stora dess inkomster och utgifter är, etc. (Proposition 2005/06:112).

Vad som inte framgår är hur stort bortfall av resurser som existerar bestående av att människor väljer eller missar att betala. Vad som är fastställt är att det sker mellan 30-50 nyanmälningar, per reklamfilmsvisning (Sveriges Radio, 2006), av tv-innehav varje gång en upplysningskampanj om tv-licensen drar igång.

När denna siffra jämförs med siffran 1000 anmälningar över snittet förstår vi en del av problematiken. Fenomenet tyder på att en våg av rädsla spridit sig bland vissa grupper alternativt att dessa omvärderat tv-licensen radikalt. Det är först när offentlig uthängning och skam kommer med i bilden som anmälandet av tv-innehav faktiskt ökar. Bortfallet av licenspengar går bara att spekulera. Tidigare erfarenheter innan masskampanjer, “tv-pejling” och dörrknackning var vardagliga fenomen visar att dåtidens licensskolk var stort. Betalningsmoralen kring denna avgift var låg, det fanns redan då ekonomiska och ideologiska incitament för fusk - vilket motiverade någon typ av kontrollverksamhet. En av de tidiga delarna av kontrollverksamhen var tv-pejlaren, flera personer utrustade med tv-pejlare reste runt i Sverige och “pejlade” (Tekniska Museet, 2006) för att hitta fuskare.

“Det är första gången man kan påvisa att en mottagare finns i en viss bostad.

Detta kom att bli ett starkt vapen i kampen mot licensskolkning. Tekniken upprörde många, som alltmer upplevde början på ett kontrollsamhälle där man med hjälp av högteknologi övervakade medborgarnas vardag. “ (Tekniska Museet, 2006)

Med en snabb sökning på Google:s sökmotor med ordet “TV-licens” alternativt “TV-avgift” skapas ett stort antal träffar (Google – sökning, 2006) som behandlar information om tv-licensen, nyheter rörande den och debatten om dess existens. Sökning visar att än idag finns det ett motstånd kring tv- licensen och motståndet härstammar från många olika uppfattningar. Vissa menar att public service

kan finansieras genom reklam eller en licensavgift som bygger på att man tar del av public service.

Andra menar att public service inte är politiskt oberoende vilket är en av pelarna som public service i Sverige bygger på och andra vill helt enkelt inte betala. Uppfattningarna är många och det blandas både av förespråkare och av motståndare till tv-licensen i dess nuvarande form. Samtidigt som debatten förs hittar man också information om människor (vilka ofta använder sig av ett psydonym för att maskera sin identitet) som valt att inte betala fast betalningsskyldighet finns.

Samtidigt som debatten förs har Lagen om tv-avgift (SFS 1989:41) reviderats ett antal gånger och den första januari 2007 kommer en ny ändring att träda i kraft. Ändringen utökar antalet personer som är betalningsskyldiga med en ny teknikneutral definition av tv-mottagare i och med ny tekniks intåg i hemmen. Mobiltelefoner som har möjlighet att ta emot tv-sändningar kommer nu också att licensbeläggas, vilket till viss del skapat uppretning bland användarna (Göran Ingman, 2005). I förlängningen har det spekulerats om en sorts medialicens där mindre krav på tekniken kommer att ställas vilket kommer att göra i stort sett alla betalningsskyldiga. I dagsläget måste datorn ha ett tv- kort för att man ska bli betalningsskyldig, men i framtiden kanske licensen kommer att motiveras på att det går att ta emot sändningar via internet, exempelvis genom SVT:s hemsida vilket leder till att alla med en dator kommer att bli skyldiga att betala licensen.

1.2 Syfte och frågeställningar

Det föregående; licensskolk, upplysningskampanjer, tv-pejlare och lagändringar formulerar problemet för denna uppsats. TV-licensen är problematisk, den kostar mest för den fattige sett ur ett inkomst-utgiftrelation, den är till för att ge små svaga och resursstarka grupper tillgång till ett oberoende media som visar smala program. Sedan skapandet av licensavgiften har det funnits ett motstånd (SVT, 2005, s2) och det ”goda exemplet” vittnar om att det finns problem med övervakning av de formella reglernas efterföljnad.

Syftet med uppsatsen är utreda om tv-licensen är legitim eller inte i dagens Sverige och hos vilka grupper den är det. Utöver det kommer uppsatsen att utreda om lagen följs och i ren principiell mening om det var ”rätt” att kulturministern valde att inte betala när de övriga medborgarna måste.

Uppsatsen kommer att undersöka om tv-licensen hotar gruppers välfärd och sedan utreda om dagens licensfinansierade television är rättvis.

1.3 Frågeställningen konkretiserad:

– Vilket är det ideologiska syftet bakom tv-licensen och vilka konflikter fanns det vid lagens skapande?

– Är den avhoppade ministrarnas beteende representativt för vissa grupper av Sveriges befolkning?

I så fall vilka?

– Hur pass legitim är tv-licensen i dagens Sverige?

– Vilka konsekvenser har public service för välfärden?

– Är en tvångsfinansiering av public service rätt?

1.4 Metod, källkritik, material och avgränsning

Uppsatsen kommer att studera den svenska modellen med public service och undersöka om ministrarnas beteende är representativt för vissa grupper. Uppsatsen kommer att använda sig av fallet tv-licensen i Luleå kommun för att svara på den uppsatta frågeställningen. Den kommer att peka ut vilka grupper, om någon existerar, som tv-licensen inte är legitim bland. Uppsatsens deskriptiva del kommer att bl.a. bygga på propositioner, utredningar och lagar. För att klargöra vad grupper anser om fenomenet public service och välfärd kommer en undersökning att utföras för att kartlägga hur respondentgruppernas åsikter ser ut. Undersökningen som kommer att utföras kommer att försöka återspegla samhället i stort och hur det ser på tv-licensen. Undersökningen kommer att dela in respondenterna i åldersgrupper, civilstånd, om de har barn och köntillhörighet.

Ur dessa grupper kommer det sedan utredas bland vilka grupper tv-licensen är legitim och rättvis bland. Respondenterna kommer i första hand väljas ut för att få relativt jämn fördelning bland åldersgrupperna och könstillhörighet. För att i större grad fånga in de sämst ställda kommer en del av intervjuerna ske vid Luleå Tekniska Universitet där det till stör del finns ensamstående och studerande. Den andra delen av undersökningen kommer att utgå från Luleå Centrum där ofta de bäst ställda grupperna rör sig.

I och med att mycket av informationen kommer att bygga på dessa typer av referenser är det viktigt att det finns en stor källkritik. Det kan hända att tjänstemän agera efter egen agenda och detta syns i förarbeten och remisser. Detta betyder att uppgifter som ges kan vara vinklade och viss försiktighet i användningen av dessa källor bör beaktas. Legitimiteten kommer att undersökas utifrån ett perspektiv om vad som är rätt rent filosofiskt och den kommer att dissekeras med hjälp av kriterier

för hur pass legitimt ett fenomen är. En del av frågeställningen är till stor grad en fråga om rättvisa.

Vad rättvisa är kommer att definieras rent filosofiskt genom en nutida filosof: John Rawls.

1.5 Disposition

I kapitel 2 kommer en presentation av tv-licensen och dess historia som lett fram till dagens modell.

Kapitlet syftar till att ge läsaren en genomgång av de faktorer som fick Sverige att införa en tv- licens. Kapitlet kommer till viss del också att undersöka hur dåtidens motstånd och medhåll såg ut.

Kapitel 3 är teoridelen av uppsatsen, där presenteras John Rawls filosofiska tankar om rättvisa och David Beethams kriterier för vad en legitim makt är. Beethams kriterier kommer att appliceras på policynivå istället för statlignivå. I kapitel 4 startar den empiriska delen. Här undersöks ett fall som sedan kommer att undersökas med hjälp av teorin i kapitel 3. När dessa kapitel är klara kommer en analys för att knyta ihop säcken och författarens slutsatser kommer att presenteras. Slutsatserna kommer att till stor del bli en diskussion i policyanalys och kommer att ge förslag på andra utvecklingar public service om behov finns.

2 PUBLIC SERVICE

Med public service i Sverige avses den medieverksamhet som skapades för att ge allmänheten en neutral samhällsbevakning och ett programutbud som inte skulle anses lönsamt för kommersiella intressen. Uttrycket ”public service” myntades först i Storbritannien och det är också där fenomenet skapades. Genom en licensfinansierad radio och television gavs Storbritanniens medborgare en

”radio och television i allmänhetens tjänst”. (Radiotjänst², 2006) Sveriges Radiotjänst definierar public service som ett autonomt (från reklam och opinionsbildning) medie;

”Public service innebär ett reklamfritt och oberoende programutbud i radio och television. Utbudet ska vara av mångfald och kvalitet samt med bredd och djup.

Programmen ska spegla Sverige och omvärlden samt vara god underhållning. Utbudet och programmen ska intressera och engagera stora som små grupper, smaker och intressen i samhället utan att vara beroende av politiska intressen eller behöva sikta på stora publiksiffror (för att få annonsörer).” ( Radiotjänst², 2006)

Den svenska verksamheten bestod först endast av en kanal men har under tiden utvecklat sitt utbud som har blivit mer omfattande. Den 30 november 2006 uppgick i totalt 19 kanaler i både analog och digital form.

Sveriges television Sveriges radio Utbildningsradion

SVT1 P1 Kunskapskanalen

SVT 2 P2 UR.se

SVT24 P3

Barnkanalen P3 Rockster

SVT Europa P3 Street

SVT Text P3 Svea

SVT.se P3 Star

P4

Radio Sweden SR.se

Utöver det existerar en granskningsnämnd vars uppgift är att granska de föregående kanalernas program och utreda huruvida dess objektivitet. Denna public service skall finansieras av dem med TV-mottagare som har tillgång till Sveriges Television. Lagen om tv-avgift säger att den som är avgiftsskyldig är:

”1 § Den som innehar en TV-mottagare skall betala TV-avgift för mottagaren till

Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag.” ( SFS 1989:41)

I praktiken innebär detta att i stort sett alla med en tv-apparat måste betala tv-licensen. Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag är det bolag som tar emot betalningar av tv-licensen och det är också detta bolag som sköter kontrollen av vilka som betalar och inte betalar.

1.2 Public service historia

Ett av de första stegen som har tagit Sverige det är idag i public service-frågan togs i början av 1900-talet. Situationen i övriga världen vid denna tid såg ut på det sättet att radion för första gången introducerats på världsmarknaden, då främst i krig. Radiosändningar användes under denna tid för att underhålla soldater och sprida propaganda för dem som stred vid västfronten under första världskriget. Den första civila radiostationen öppnades i Pittsburgh. I Sverige sommaren år 1921 sändes de första radiosändningarna mellan Boden och Luleå, detta för att fira Luleås 300- årsjubileum. I landets övriga delar bedrevs radiosändningar mest på amatörnivå under den här tidpunkten. Ett decennium senare var tekniken för att sända både ljud och bild färdig men det skulle dröja innan dess genombrott. (Hadenius, 2005 s161).

I början av radions historia var den främst använd av de militära styrkorna i världen. Till en början fanns det stora problem med radiosändarens och radiomottagarens storlek. Dessa var oftast för stora och klumpiga för att på ett effektivt sätt kunna användas i krigstjänst. Det dröjde inte länge innan tekniken utvecklades och radion blev mindre och mindre men samtidigt mer användningsbar än någonsin tidigare. Vid sidan av militären fanns det ett intresse från det civila samhället att använda sig av radion som medium för att sända sina budskap som bestod av underhållning, propaganda och nyheter. Amatörer som över hela världen samlades i klubbar för att utnyttja den nya tekniken och deras vars främsta uppgift var att vidarebefordra sändningar till andra sändare som saknade tillräcklig räckvidd. (Hadenius, 2005, s162)

Inom några år hade de kommersiella intressena insett möjligheten med fenomenet radio och det dröjde inte länge innan elektronikindustrin i USA jobbade för att starta fasta sändningar. I och med att fasta stationer bildades skulle försäljningen av radiomottagare öka hos privatpersoner. I USA fick entreprenörer i radiobranschen mer eller mindre automatiskt sändningstillstånd, sändningarna vid denna tidpunkt var inte reglerad i större skala. Problem uppstod fort eftersom över 550 stycken kommersiella radiostationer konkurrerade om frekvenserna. Det stora antalet stationer skapade störningar på hela radionätet och kvaliteten på ljudet i sändningarna sjönk. Denna utveckling kom

snart att leda till att radionätet i hela USA skulle regleras av en federal styrelse som hanterade sändningstillestånd. Denna utveckling såg likadan ut i andra delar av världen, däribland Storbritannien och Sverige. De styrande i Storbritannien nöjde sig inte med att enbart reglera vilken frekvens de kommersiella radiostationerna skulle tilldelas utan valde att skapa ett monopol på radiosändningar och ge alla sändningrättigheter till det offentliga bolaget British Broadcasting Company. BBC var självständigt från staten, d.v.s. att den var autonom, i den meningen att staten avsade sig rätten att styra vad som skulle tas upp i sändningarna. Den nordiska utvecklingen speglades av denna utveckling och den gemensamma agendan förblev att någon typ av monopol skulle inrättas för att inte samma kaos skulle utbryta som det en gång gjorde i USA. (Hadenius, 2005, s163)

I Sverige skedde liknande utveckling, dess aktörer bestod främst av Telegrafstyrelsen (förvaltningsmyndighet som har hand om post-, tele- och radioområdena), kommersiella intressen, tidningsutgivare och amatörer. De kommersiella intressena arbetade för en utvidgning av sändningsrättigheterna samtidigt som de dåvarande tidningsutgivarna var väldigt skeptiska till det nya mediet. De ansåg att radion hotade den nationella tidningsförsäljningen och att dess unika annonsmöjligheter var ett direkt hot mot branschen. Amatörerna förblev en svag aktör i frågan om radion och dessa kom senare att få detta bekräftat. Frågan om radiosändningar blev aldrig en fråga för partipolitiken då den istället blev ett förvaltningsfråga. Den myndighet som fick som uppgift att bestämma utvecklingen var Telegrafstyrelsen. Myndigheten ansåg att ett monopol på radiosändningar val lösningen för att slippa de problem som uppkommit i USA (Hadenius, 2005, s164).

År 1924 bildades AB Radiotjänst och efter diskussioner med regeringen gavs Radiotjänst ensamrätt på den svenska radiomarknaden. För att säkerställa att Radiotjänst skulle fullfölja sin uppgift reglerades dess uppgifter i en lag som i stora drag sa att:

”*Staten skall utfärda regler för verksamheten men inte ha ansvaret för enskilda program.

*Staten skall ha hand om sändaranläggningar och sköta den tekniska distributionen av programmen till allmänheten.

*Finansieringen skall ske med särskilda licensmedel. Staten ska ur dessa medel bevilja anslag för såväl programverksamheten som för sändningsteknik.

*Radioföretaget skall låta programverksamheten präglas av saklighet och opartiskhet.

Denna skall också vara en del av folkbildningsarbetet och främja folkupplysningen.”

- (Hadenius, 2005, s165).

Stig Hadenius menar att anledningen till denna utveckling var att samarbetet mellan pressen och telegrafstyrelsen var starkare än de mellan näringslivsintressenterna och amatörklubbarna.

Radiotjänsts sändningar började under år 1925 och de hade redan då cirka 40 000 lyssnare.

Mottagningen för lyssnaren var problematisk i den meningen att lyssnaren var tvungen att använda sig av speciella av hörlurar för att ta emot sändningen. Utvecklingen av radion gjorde snart att en högtalare installerades och då kunde flera personer lyssna till samma mottagare, tillgången var inte längre än fråga om inkomst, och lyssnarsiffrorna steg ytterligare. Innehållet i programmen vid tidpunkten var mest musik, föredrag, nyheter, religiösa program och annan underhållning.

Amatörradioklubbarna fortsatte med sina sändningar ett litet tag men tvingades snart att sluta upp med sin verksamhet i och med ökade krav på tekniken och Telegrafstyrelsens inställning. Denna radio finansierades genom licenser som lyssnare betalade. I och med ny tekniks intåg på marknaden öppnade det upp för en ny typ av diskussion som handlade om vad public service skulle innehålla.

Vissa menade att public service skulle sända program till en smal publik som inte skulle få sina behov tillfredställda hos ett kommersiellt medium. Public serviceföretagen menade att en sådan enkelriktning skulle innebära ett hot mot licenserna. I flera andra länder blev nyhetsrapporteringen en autonom del av radion som inte var begränsad till någon verksamhet.(Hadenius, 2005, s166) I Sverige däremot hade Tidningarnas Telegrambyrå (TT) ensamrätt på de nyheter som lästes upp i radion i och med avtalet som fanns mellan Telegrafstyrelsen och Radiotjänst.

Radion i Sverige kan delas in i tre delar, när-, lokal- och privatradio. 1975 skapades lokala radiosändningar som svarade direkt under Sveriges radio (mellan 1925-1957 var Sveriges radio kända som Radiotjänst). Idag är Radiotjänst i Kiruna AB den förvaltning som hanterar kontroll av tv-licensen och tar hand om inbetalningar). Den nya lokalradion skapade bolaget Sveriges Lokalradio vilket var ett dotterbolag till Sveriges Radio. Till en början var tanken att lokalradion skulle organisera sig över hela landet och skapa cirkus 50 stycken enskilda radiokanaler.

Verkligheten blev en annan, 25 stycken skapades men dessa fick inte tillgång till egna kanaler utan fick förlita sig på tid i den vanliga radion. Behovet av en mindre reglerad radiomarknaden hade nu uppstått och flera aktörer förespråkade att monopolet på radio delvis skulle omvandlas. Detta resulterade i en mer avreglerad närradio där kyrkosamfund, sportföreningar och andra organisationer delgavs sändningstillstånd på närnivå, sändarens räckvidd skulle vara begränsad till en radie på 5 kilometer. Den nya radion en politiskt laddad fråga och under en period av borgerligt styre påbörjades genomförandet. En ny social demokratisk regering bildades strax därefter och de valde att fortsätta på reformerna inom närradion som dess föregångare påbörjat. I delar av övriga

världen avreglerades radiosändningarna och monopolet på rundradion ifrågasattes. Ett känt exempel är Italien där ”fria” kanaler ökade med 4500 under en period på åtta år. En av de viktigare förändringarna i radions historia i Sverige är den som skedde för den privata lokalradion. Under 1990-talet började flera kommersiella privatkanaler att sända reklam i radionätet och snart efter det bildades en borgerlig regering som upphävde förbudet med reklam i lokalradion. (Hadenius, 2005, s172).

1.3 Televisionens intåg

Televisionens (TV:ns) utveckling artade sig inte som med radions utveckling, USA ledde inte den tekniska utvecklingen. Denna gång stod Storbritannien i spetsen och televisionen introducerades i större skala redan på 1950-talet. USA:s start blev lite mer försiktig, de önskade att inte upprepa den problematiska starten som följde radions intåg i samhället. Med den internationella utvecklingen ökade kraven från det svenska samhället om TV:s införande.

Samtidigt fanns det röster i samhället som menade att TV skulle bli ett kvalitetssänkande medie.

AB Radiotjänst hade tidigare experimenterat med tv-sändningar och det var inte förrän 1954 som TV:n tog det största stora steget in i allmänhetens vardagsrum. Vid den här tidpunkten fastslogs att TV skulle bli en del av AB Radiotjänst, precis som radio var då. TV skulle finansieras precis på samma sätt som radion gjort under de tidigare decennierna – Genom en licensavgift. Tanken med televisionen (och radio) var att alla delar av den svenska befolkningen skulle kunna ta del av denna public service. Den socialdemokratiska regeringen med stöd från centern (med hjälp från tidningsutgivarna och radioföretaget) klubbade senare igenom beslutet att hela landet skulle få tillgång till samma service, även på de platser där en utbyggnad av TV-nätet var kostsamt. En av de stora milstolparna i Sveriges televisions historia sker 1958 (Radiotjänst³, 2006) i samband med Fotbolls VM då tv-tittandet var rekordhögt. Den svenska televisionen omorganiserade sig under namnet Sveriges Radio AB (1925-1957 var dess namn AB Radiotjänst. 1957 döptes AB Radiotjänst om till Sveriges Radio AB), varav det äldre namnet AB Radiotjänst övergavs. (Hadenius, 2005, s176). Detta skedde i samband med avfärdandet av förslaget att radio och TV skulle lyda under olika företag.

Televisionen hade likt radion en explosionsartad utveckling vilket i sin tur ökade kraven på flera TV-sändningar och detta kunde endast genomföras genom skapandet av en ny kanal. De aktörer som var för en sådan utveckling fanns till stor del inom näringslivet och dessa menade att kommersiella kanaler skulle komplettera det statliga monopolet på ett positivt sätt. De menade

också att med tanke på hur kommersialiseringen av TV på internationell nivå gått fanns också stora incitament för en liknande utveckling i Sverige. Den partipolitiska diskussionen skulle bli väldigt turbulent men 1968 fattade riksdagen beslutet att en ny icke-kommersiell TV kanal skulle införas med hjälp av det statliga monopolet. SVT skulle nu kompletteras med SVT2, det unika med detta var att de båda kanalerna skulle ses som enskilda aktörer och skulle konkurrera med varandra om tittarna – Detta kan ses som en sorts kompromiss mellan förslagen i Riksdagen där vissa aktörer menade att konkurrens leder till en kvalitetshöjning för tittarna.

Sveriges radios (TV & Radio vid den här tidpunkten) expanderade fort och de anställda mer än fördubblades mellan åren 1960 och 1985. Denna expansion ledde till stor kritik från politiker och folket på grund av att stora delar av organisationen var belägen i Stockholm. Kritiken togs på allvar och stora delar av verksamheten placerades utanför huvudstaden. En gemensam nämnare för många kritiker var att de ansåg att organisationen var för centralt styrd och denna åsikt kom att synas tydligt i 1974 års radioutredning. År 1976 tillträdde en förändringsbenägen borgerlig regering, den nyutkomna radioutredningen rekommendationer ignorerades och en ny organisation var ett faktum.

Förändringen bestod av att närradio skulle ges sändningstillstånd utanför Sveriges Radios ledning.

Utöver det delades Sveriges radio in i fyra företag men med en gemensam ledning. Sveriges television skulle nu förvaltas av ”Sveriges Television” (Hadenius, 2005, s181).

Debatten om kommersiella kanaler och reklam skedde ständigt under televisionens utveckling i Sverige. En annan debatt som uppkom under 1970-talet var att de statliga kanalerna inte var oberoende vilket var ett krav som regeringen ställt upp för verksamheten. Kritiker menade att nyhetsrapporteringen och programmen i övrigt ofta var starkt vänstervridna. Radionämnden, den del av public service som granskar sändningarna, ansåg att kritiken inte var obefogad och fällde Sveriges television ett antal gånger för övertramp från den politiskt obundna rapporteringen som skulle ske. Det var inte bara under dessa områden som Sveriges Television fick kritik utan ledningen kritiserades för en allt för centraliserad och byråkratisk förvaltning . (Hadenius, s180, 2005).

Den tidiga utvecklingen av radion utsattes aldrig för den hårda partipolitiska debatten då den till stor del lades på den offentliga förvaltningen. Televisionens partipolitiska utveckling speglades av radions succé, många insåg dess stora potential och därför önskade många också att vara delaktig i utvecklingen. Denna utveckling har idag lett till ett stort antal kanaler som dels är kommersiellt och statligt finansierade, dessa bland annat går att ta emot via kabeltvnätet och satelliter.

3 OM RÄTTVISA OCH LEGITIMITET

3.1 Rättvisa

Uppsatsen ställer sig frågande till huruvida en del av den svenska public serviceverksamheten är rättvis och till vilken mån den är legitim. Att definiera rättvisa är en svår fråga då det till stor grad är en individuell uppfattning. Rättvisa kommer i många former och en av dessa är utilitarismens rättvisa. Denna rättvisa bygger på en nyttomaximering som söker största möjliga lycka för största möjliga antal. Tanken bygger på ett rättviseperspektiv som går ifrån det individuella och anammar det kollektiva perspektivet av vad rättvisa är. I stora drag menar en utilitarist att vinnarna är mer än förlorarna vilket medför att den totala lyckan är större och en större del av människorna kommer att få sina preferenser tillfredställda. (Kymlicka,1994 , 27) Ett exempel är om tre personer körs till sjukhus efter en trafikolycka. För att rädda två av de skadade behövs den tredje personens organ, som i sin tur leder till dennes död. En del inom utilitarismen skulle rättfärdiga ett sådant handlade med att det skapar den största möjliga lyckan för det största antalet. Dock bör det nämnas att det finns grenar inom utilitarismen som menar att ett sådant handlande skulle skada sjukvårdens rykte – Vilket i sin tur leder till att nyttan minskar vid ett sådant fall.

Ett andra synsätt på rättvisa kan vi finna hos libertarianismen, här främjas de individuella rättigheterna framför de kollektiva. En libertarianist skulle aldrig förespråka ett handlade som i fallet med bilolyckan ovan då den kränker en individs rättigheter i och med att de berövar denne från sitt liv. Libertarianisten grundar sina tankar utifrån rätten till självägarskap. De menar att individen är en okränkbar skapelse (Kymlicka, 1994, s109) som har rätt till att skapa det liv denne önskar i den utsträckningen att ingen annan kränks. Rättvisa enligt libertarianismen ligger i den fria individen som får välja sina vägar i livet och frihet från systematiskt stöld i form av skatter. De nyttigheter och begåvningar en individ äger är dennes och samhället kan inte på något sätt göra anspråk på dessa. En fördelningspolitik skulle vara otänkbar då den för det första kränker en individ genom att stjäla pengar från honom och utöver det fängsla honom när han försöker försvara sin egendom.

Båda dessa ideologier har intressanta tankar om vad rättvisa är men ett problem återstår. Att tillämpa dessa på det svenska samhället skulle inte fungera då detta samhälle skiljer sig på flera punkter från dessa ideologiska uppfattningar. Det svenska samhället bygger på en fördelningsprincip där de sämst ställda ska få det bättre i samhället på de bäst ställdas bekostnad –

Vilket i sin tur leder till en utjämning mellan grupperna. Det utilitaristiska synsättet tar inte del av detta resonemang då de förespråkar den största möjliga lycka till det största möjliga antalet vilket kan leda till att de sämst ställda fick det sämre för att främja de bäst ställda. Det individuella synsättet stöter också på problem vid en jämförelse med det svenska samhället. En libertarianist skulle förespråka en platt skatt, eller för den delen ingen skatt alls samtidigt som det svenska samhället förespråkar en progressiv skattepolitik.

Det svenska synsättet går till viss del att hitta bland en av vår tids större filosofer vid namn John Rawls. Hans teorier är viktig, inte för att en majoritet håller med honom till punkt och pricka utan för att ett flertal använder honom för att kunna definiera sin värdegrund. Han menar att Rawls behandlar alla människor som jämlikar på det vis att han förespråkar avvecklingen av alla negativa ojämlikheter för att göra ett samhälle så rättvist som möjligt. Med negativa ojämlikheter syftar han till naturliga handikapp, exempelvis sjukdomar och rättvisefrågor som inkomstskillnader. Om en ojämlikhet inte missgynnar någon grupp i samhället utan främjar samarbete eller skapar något värdefullt för systemet är det en ojämlikhet som är acceptabelt. Kymlicka beskriver i ett nötskal Rawls teori som ett system där ojämlikheter är plausibla om de inte hindrar en rättvis ursprunglig andel men det är inte godtagbart om den gör intrång på den andelen. Detta är också en nyckelpunkt som skiljer Rawlsförespråkare och utilitarister åt.

Rawls argumenterar att rättvisa utgår från individers förutsättningar och kapital. Rättvisa är när dessa resurser är jämlikt fördelade eller när resurserna är fördelade på ett sådant sätt där de sämst ställda får det proportionellt bättre än de bäst ställda.

”den intuitiva idén är att samhällsordningen inte ska skapa och farantera ännu mer tilltalande utsikter för dem som redan har det bättre, om det inte sker till förmån för de sämre ställda. (Rawls, 1996, s89)

Han menar att de bäst ställda inte ska kunna få det bättre och bättre samtidigt som de sämst ställda får det sämre. Ur denna princip skapades differensprincipen som har förblivit en av hans stora rättviseteorier.

3.1.1 Differensprincipen

Rawls bok ”Theory of justice” utmynnar i två kriterier på rättvisa. Den centrala principen för den här uppsatsen är den andra principen. För att förstå hans tankar om rättvisa bör man börja vid det

hypotetisk situation han kallar okunnighetens slöja. Okunnighetens slöja är en hypotetisk situation som säger att en rationell individ kommer att välja ett så rättvist (i Rawls termer) samhälle som möjligt. Slöjan består av att individen inte känner till något om sitt liv, man vet ej vem ens föräldrar är, sina färdigheter, sin hudfärg etc. och med denna förutsättning välja hur resurserna ska fördelas.

Rawls menar nu att en rationell individ kommer att välja det samhälle som har den bästa förutsättningen för de sämst ställda då man själv inte vill riskera att hamna där och om man gör det har man hamnat bland de bäst sämst ställda. Utifrån denna slöja har principen för rättvisa kommit till.

I ett samhälle brukar tanken på jämlikhet grundas vid hur en, genom fusk eller rent spel, individ tagit sig till den position de är på. Vissa menar att om individer i ett samhälle ska vara jämlika skall inte någon diskrimineras på grund av hudfärg, kön etc. I och med det brukar tanken om ojämlikhet vara acceptabel om det skett en rättvis tävlan för att nå den position de är vid, då ingen av de tidigare punkterna med diskriminering använts för att åsidosätta en individ. Förespråkare av denna jämlikhetssyn menar att inkomstskillnader är motiverade om rent spel har föregått hela spelet.

Rawls frestas av denna tanke om jämlikhet men han håller inte med. Rawls menar att även om vägen till sin position eller inkomst i samhället har varit rättvis utifrån föregående resonemang finns det fortfarande orättvisor som påverkat människorna i samhället. Även om diskriminering elimineras finns det också mer grundläggande problem eftersom individer har olika utgångspunkter i livet. Alla individer har inte generna att bli en proffsbasketspelare eller för den delen att bli en arbetsför industriarbetare (Kymlicka, 1994, 87). De naturliga handikapp som finns förlamar vissa människor och det påverkar deras valmöjligheter i samhället. Det är inte bara de naturliga handikappen som han teoretiserar om, det handlar om en individs ursprung. Vissa föräldrar har inte den resurs som behövs för att främja sina barns utveckling på samma sätt som mer inkomststarka föräldrar har. Rawls förespråkar rättvisa genom omfördelning av resurserna. Han menar att en individ endast har rätt till en större resursandel om den individen kan påvisa att den snedfördelningen gynnar samhällets sämst ställda.

Rawls menar att vid en människas födsel finns inte möjlighet att välja vilka dina föräldrar är, vilken inkomstgrupp de tillhör eller andra faktorer som kan vara avgörande för en individs framtid. En individ som föds in i en företagarklass i en egendomsägande demokrati har följaktligen bättre utgångspunkt än en som föds in i den outbildade arbetarklassen. Differensprincipen menar att en fördelning endast bör ske om den gynnar de sämst ställda, om fördelningen däremot skulle missgynna den gruppen är den inte önskvärd. Rawls erkänner att det inte rent går att tänka fördelning vid tillämpandet av differensprincipen utan man måste också ta hänsyn till närliggande

externa faktorer som kan påverka de sämst ställda. Exempelvis kan en företagares förväntningar vara bättre än den obildade arbetaren men om företagaren höjer sin produktion kan detta också gynna arbetaren genom högre ersättning eller nyanställningar.

För att förstå principen kan man titta på två scenarion som han anser är värda att eftersträva. Det första fallet ställer upp scenariot att den sämst ställdas förväntningar är maximerade. Rawls menar att när dess förväntningar är maximerade finns det ingen förbättring i det bäst ställdas förväntningar som påverkar de sämst ställda positivt. När detta är uppfyllt existerar det ett ”fullkomligt rättvist system” (Rawls, 1996, s92), Figur 1 visar hur en rättvis fördelning av välfärd ser ut. När de bäst ställda får det bättre får de sämst ställda förbättringar i samma proportion eller mer.

Figur 1

Det andra fallet är då de bäst ställdas förväntningar bidrar till att den sämst ställdas välfärd förbättras. Om de bäst ställdas förväntningar skulle sjunka skulle också de sämst ställdas sjunka motsvarande. Ökade förväntningar av de bäst ställda skall också öka förväntningarna för de sämst ställda. Han menar att detta också är ett rättvist system men det är inte det systemet som är att föredra. Rawls menar att ett system är orättvist om en eller flera av de mest gynnade förväntningar är omåttliga. Differensprincipen är en maximeringsprincip, precis som det utilitaristerna använder för att definiera störst möjliga nytta. Men det finns en skillnad som bör påpekas.

”Ett samhälle bör försöka undvika de situationer där maginalbidraget från dem som har det bäst är negativt, eftersom detta, allt annat lika, verkar vara en större brist än att uppnå den bästa systemet när deras bidrag är positivt. Den ännu större skillnaden mellan

Column B Column C Column D

0 0.1 0.2 0.3 0.4 0.5 0.6 0.7 0.8 0.9 1 1.1 1.2 1.3

Ett rättvist samhälle

Bäst ställda Sämst ställda

Den ekonomiska utveckling

Välfärd

olika klasser kränker såväl principen om ömsesidiga fördelar som den demokratiska jämlikheten.” (Rawls, 1996, s92)

Det är detta samhälle och fördelning av resurserna som individerna bakom okunnighetens slöja skulle välja enligt Rawls.

3.2 Legitimitet

Uppsatsen ska försöka ta ett steg närmare detta begrepp och definiera det utifrån Johan Rawls tankar om rättvisa. Hans filosofiska bidrag kommer senare att ställs mot den empiriska delen och det kommer att utröna om public service är rättvist i dagens Sverige. Utöver det kommer legitimiteten för TV-licensen i Luleå att undersökas och med hjälp av David Beethams kommer slutsatser för dess legitimitet att ges . Beetham är som Rawls en internationellt erkänd författare och de är till stor del aktuella på sina områden.

Den andra teoretiska delen av uppsatsen kommer att koncentrera sig på fenomenet public service legitimitet. Legitmitetsperspektivet som uppsatsen till viss del tar är viktigt för att förstå de krafter som är för och emot det rådande systemet med ett system finansierat på licenser som baseras på mottagningsförmåga istället för användandet. För att en auktoritet, i det här fallet public service med radiotjänst i bakgrunden, ska vara legitim måste den rätta sig efter den rådande moralen i samhället (Fell, 2006, s46) Utan denna efterföljnad uppstår det ett problem mellan auktoriteten och dess underlydande och dess legitimitet riskerar att minska (Fell, 2006, s47). För att utröna i vilken grad public service är legitimt skall en andra teoretiker användas istället även om Rawls själv hade tankar på området. David Beetham är en rådande auktoritet på området legitimitet, han har ställt upp tre kriterier för en legitim makt. I tabellen under förklaras vad en legitim makt har och vad dess motsats har för villkor att uppfylla.

Det första kriteriet syftar till den legala legitimiteten hos en makt. För att en auktoritet ska betecknas som en legitim auktoritet måste det rådande styret rätta sig efter de formella instutionerna i ett samhälle. När auktoriteten inte följer de uppställda lagar som existerar råder det en brist på legitimitet. Detta kriterium är det uppsatsen utgår ifrån, i och med flera högt uppsatta politiker inte följt de uppställda reglerna eller implementerar dem existerar det ett problem. (Fell, 2006, s48).

Beetham menar att när den styrande auktoriteten inte följer de uppsatta reglerna uppstår det en brist på legitimitet, detta kan härledas till fenomenet med de obetalda tv-licenserna Det andra kriteriet syftar till den moraliska aspekten kring legitimitet. Om den rådande majoriteten av de berörda inte

håller samma moraliska värderingar som den rådande maktens värdegrund kommer makten inte att vara legitim. Dessa moraliska värderingar är inte bara begränsade till de formella instutionerna utan sträcker sig också till informella instutionerna. En legitimitetsbrist råder när de styrande agerar efter en agenda som ignorerar de övriga individernas moraliska värderingar. Ett exempel på detta skulle kunna vara att en starkt kristen regering agerar efter sina egna moraliska värderingar och ignorerar den sekualiserade befolkningen. Det tredje och sista kriteriet syftar till allmän legitimitet det är också detta som är uppsatsens utgångspunkt. Kriteriet säger att en makt bara kan vara legitim om en majoritet av de berörda har uttryckt sitt stöd för auktoriteten. Motsatsen till detta är om majoriteten drar tillbaka sitt stöd eller om stödet aldrig har funnits, då råder det en brist på legitimitet. Ett exempel är att en makt som förvärvat sin makt genom val. Om ett senare valresultat skulle minska dess stöd råder det en brist på legitimitet. Detta kriterium är således redan uppfyllt.

Figur 2: Beethams andra kriterium för en legitim makt.

Villkor för en legitim makt Villkor för en illegitim makt Rättfärdigande av regler genom att de bygger på

delade värderingar. Enligt Rawls utgår dessa värderingar från vad som är rättvist. Vad som är rättvist i den svenska modellen är

differensprincipen.

Icke rättfärdigade regler då de inte bygger på delade värderingar

(Fell, 2006, s48)

Det är Beethams andra kriterium som är intressant för uppsatsen. Både Beethams och Rawls resonemang går att beskriva som två sidor på samma mynt. Beetham menar för att systemet med tv- licens skall vara legitimt måste det bygga på värderingar som återspeglas i samhället. Dessa värderingar får representeras av Rawls resonemang i differensprincipen då det tidigare konstaterats att denna princip liknar den princip som den svenska samhällsmodellen bygger på.

För att kunna tillämpa Rawls differensprincip bör de två grupperna, sämst och bäst ställda ekonomiskt definieras. De sämst ställda i denna uppsats är de som har det dåligt med ekonomiska medel, i uppsatsen tas dessa upp som studerande och arbetslösa. Den ekonomiska situationen avgörs inte av en enskild individs ekonomiska situation då människor lever tillsammans och har en gemensam ekonomi. Generellt går det att säga att ett par oftast har en bättre ekonomi än en ensamstående person, därför kommer också en persons civilstånd spela en roll i avgörandet om dessa tillhör gruppen de sämst eller bäst ställda. Det är sant att många som arbetar lever på knapra medel men i regel brukar dessa dock ha större ekonomiska medel än någon som inte har något jobb

att gå till. De bäst ställda är den raka motsatsen, denna grupp har ekonomiska medel som är större än de som tillhör den sämst ställa gruppen. Gruppen bäst ställda utgöras av människor som arbetar och har en delad ekonomi.

4 EN UNDERSÖKNING AV ATTITYDER KRING PUBLIC SERVICE I LULEÅ KOMMUN

Den sjätte oktober 2006 utfördes en undersökning vid Luleå centrum och Luleå Tekniska Universitets campus med slumpmässigt utvalda respondenter. Den utgjordes av en så kallad open ended-diskussion med respondenterna för att ge vidare förståelse av människors handlingar och tankar i frågan om tv-licensen. Författaren till studien intervjuade 50 st. och undersökningens syfte var att se hur det rådande klimatet kring tv-licens såg ut vid tillfället. I stora drag handlade undersökningen om hur människors betalningsmoral såg ut, vad de ansåg om public service och varför människor handlade på det sättet de gjorde. Respondenternas svar var helt anonyma. Den första delen undersökningen utfördes för att ge möjlighet att kategorisera människor i grupper.

Respondenterna fick svara på frågor som gällde deras ålder, kön, yrke och barn. När kategoriserandet var klart presenterades de praktiska frågorna för respondenterna. Dessa utgjordes av frågor som handlade om betalningsmoral, förklaringar till varför de agerat som de gjort, om du utnyttjar public service, tänkbara alternativ till dagens public service, hur priset uppfattades, om avgiften betalades frivilligt eller under tvång och den sista frågan bestod i en öppnare fråga kring om det är rätt att inte betala under vissa omständigheter. Undersökningen kommer med hjälp av en kategorisering visa på hur de sämst och de bäst ställda grupperna i samhället ser på tv-licensen.

Denna kategorisering kommer att användas för att slutligen kunna, med hjälp av John Rawls tankar om rättvisa, härleda om dagens system med tv-licens är rättvis i Luleå kommun.

4.1 Respondenterna

Den första uppdelningen av respondenterna utfördes genom att dela in dem efter kön. Fördelningen på kön såg ut på det sättet att kvinnorna erhöll några procents överrepresentation. Totalt svarade 23 män och 27 kvinnor på undersökningen.

Figur 3

Kvinnor Män Respondentens

kön

Den andra större uppdelningen skedde på basis av respondenternas födelseår. Då det är viktigt att se generationsskillnader i policyfrågor delades respondenterna in i åldersgrupper som fick representeras av deras födelseårtioende. De 40- och 50-talister som deltog i undersökningen är i viss mån underrepresenterade då 60-, 70- och 80-talisterna i större del deltog i de intervjuer som undersökningen bygger på. Vad läsaren bör lägga på minnet är att de två tidigare nämnda grupperna är underrepresenterade och det kommer till viss del synas på de figurer som kommer att presenteras senare. Tittar vi på fördelningen av kön i de olika årtiondena ser man att könen är relativt jämnt fördelade, under de två tidigare årtionden är männen aningen mer representerade. Den stora skillnaden hittas under 80-talet, där har kvinnorna en stor majoritet med 10 respondenter men männen bara med bara 3 respondenter.

Figur 4

80-t 70-t

60-t 50-t

40-t

Respondentens födelseårtionde

14 12 10 8 6 4 2 0

Count

För att utröna om det finns skillnader i åsiktsläget mellan människor som bor ihop och människor

som bor separerat alternativt ensamma undersöktes respondenternas civilställning. Med gift avsågs två eller fler människor som var gifta. Om respondenten hade svarat att denne var gift fast inte disponerade gemensamt boende med sin respektive skulle denna kategoriseras under följande grupper – Partner utan gemensamt boende. Med partner avsågs två eller fler människor vars ekonomier inte någon större grad var integrerade i varandras. Respondentsituationen såg ut på det viset att grupperna gift, partner (ej gemensamt boende) och sambo var relativt jämnt representerade, till partners nackdel. Den grupp som till störst grad är representerad är de ensamstående med 18 stycken följt av de gifta med 12 respondenter. Respondenternas civilstånd kommer att användas för att utreda hur starka och svaga grupper är då flera parter arbetande tillsammans logiskt ofta är ekonomiskt starkare än en ensam person. Könsfördelningen inom dessa grupper är precis som tidigare relativt jämnt fördelade förutom i Partner och Sambo. Partnergruppen består ungefär i dubbelt så mycket män som kvinnor och i sambogruppen är det vice versa.

Figur 5

För enkelhetens skull har sysselsättningen denna punkt endast delats in i tre alternativ, arbetslös, studerande och arbetande. Med arbetslös syftades de som inte hade någon anställning på ett företag.

Med studerande avsågs de som studerande i den mån att det var deras huvudsysselsättning. Det finns studenter som arbetar vid sidan om studierna men ingen uppgav att så var fallet. Med arbetande syftades de personer som har en anställning även om den bara var deltid. Grupperna arbetslösa och studerande låg i jämn nivå med varandra, de hade 11 stycken respektive 14 stycken respondenter i sina grupper. Den stora gruppen i denna fråga är de arbetande med 25 stycken

Ensamstående Sambo

Partner, ej gemensamt boende Gift

Respondenternas civilställning

20

15

10

5

0

respondenter.

Figur 6

Arbetande Studerande

Arbetslösa

Respondentens sysselsättning

25

20

15

10

5

0

Count

Tittar vi på dessa tre grupper och jämför den med kategoriseringen av civilstånden syns det att en stor del av de arbetande är gifta alternativt har en partner men inget gemensamt hushåll. Studerande är i högre grad ensamstående än de andra två grupperna och arbetslösheten är störst i grupperna sambo och ensamstående. Med detta går det att kategorisera respondenterna och hitta vilka uppräknade grupperna som har åsiktsläge x.

I den sämst ställda gruppen ser vi generellt att det handlar om ensamstående, utan jobb och möjligtvis barnförälder. Kategoriseringen motiveras utifrån det att ensamstående generellt sett har en sämre ekonomi än de som lever i ett gemensamt hushåll, extra mycket tryck sker vid frånvaro av ett jobb att gå till och ytterligare tryck kan återfinnas när hushållet har barn att föda. De bäst ställda är motsatsen till denna grupp, dessa lever individer lever ofta under ett gemensamt hushåll och har jobb.

4.2 Respondenternas åsikter

Baserat på undersökningen kan vi se att i Luleå kommun att åsiktsläget bland dess två kategoriseringar, de bäst och sämst ställda, skiljer sig åt i flera frågor. Bland både män och kvinnor i Luleå kommun finns inga riktiga skillnader i dess benägenhet att betala tv-licens. Dessa två grupper visade inte heller några större skillnader i vad de tyckte i frågan om tv-licens och hur detta fenomen skall finansieras.

Om vi istället tittar på individers civilstånd och dess benägenhet att betala tv-licens syns det klara skillnader. De bäst ställda grupperna (gifta och sambos) är i högre grad benägna att betala licensen.

Bland de gifta var benägenheten att betala tv-licensen tio gånger större än att inte betala den och bland de som levde i samboförhållande krymper avståndet mellan de som betalar och inte betalar – Men fortfarande är betalningsmoralen mer än dubbelt så hög än hos dem som inte betalar. Däremot i gruppen sämst ställda kan vi se ett till viss del omvänt förhållande i betalningsmoralen. Bland de som lever i ett partnerförhållande sjunker de som betalar men dessa är fortfarande i majoritet, hos de ensamstående är skolket större än i någon annan grupp. De ensamstående i Luleå kommun är den grupp som i minst omfattning betalar tv-avgiften, faktum är att endast tre av sexton ensamstående betalar licensen. De bäst ställda visar en större betalningsbenägenhet än de som är i den sämst ställda gruppen.

Figur 7

För att klargöra hur människor ställde sig i licensfrågan undersöktes hur mycket tvång som faktiskt förelåg när det gäller betalandet av licensen. Rakt igenom uppvisar de bäst och sämst ställda en klar majoritet för att det inte skulle betala licensavgiften om det inte förelåg något tvång. Ett fenomen som däremot igen upprepar sig är att de med störst benägenhet att betala är de bäst ställda grupperna. De ekonomiska skillnaderna mellan grupperna gör sig åter påmind om man tar i beaktning från figur 10 där anledningen till avgiftskolket kartläggs. De ensamstående kan ses som den sämst-sämst ställda i undersökningen baserat på civilstånd och det är också i denna grupp vi finner störst motstånd till att betala om det inte förelåg något som helst tvång. Enligt respondenterna som deltagit i undersökningen finner vi en majoritet inte skulle betala TV-licensen om det inte förelåg tvång, i form av en frivillig avgift. Störst medhåll för att inte betala avgiften finner vi i

Ensams tående Sambo Partner

Gift

Respondentens civilställning

14 12 10 8 6

4 2 0

Ingen TV Vet ej Nej Ja Betalar respondente n TV-licens?

grupperna (rangordnade i sjunkande trappa) ensamstående, sambo, partner och till sist bland de gifta. Störst medhåll för att betala avgiften fast inget tvång förelåg fanns bland gruppen gifta och i de övriga grupperna var stödet lågt och i samma nivå, om vi tittar på antal respondenter.

Figur 8

Tittar vi närmare på denna fråga om betalningsmoral vid uteblivet tvång syns det att det är de arbetande som den största gruppen som inte skulle betala. Detta beror dock på den överrepresentation denna grupp erhöll i och med att många respondenter disponerade arbete. Tar vi dock denna överrepresentation med i granskandet, rent proportionerligt, syns det att den arbetande är de som är den grupp som till störst del är villiga att betala och inte tvärt om. Vid tidigare genomgång syntes det att de arbetslösa och de studerande grupperna i stort sett är lika stora, detta medför att andelen som inte skulle betala är ungefär lika stor i båda dessa grupper. I och med den nya uppdelningen ser vi också att ingen arbetslös respondent skulle kunna tänka sig att betala avgiften om inget tvång förelåg, däremot skulle en av 14 studerande tänka sig att betala. Generellt visar undersökningen att bland de sämst ställda (arbetslösa och studerande) mindre benägna att betala avgiften om denna skulle vara frivillig än de som befinner sig bland de bäst ställda. Däremot är som tidigare nämnt stödet för betalande av en frivillig avgift fortfarande inte i majoritet hos de arbetande.

Ensamstå ende Sambo

Partner, ej gem.

boende Gift

Respondenternas civilställning

15

12

9

6

3

0

Vet ej Nej Ja Skulle du betala om det

inte förelåg tvång?

Figur 9

I Luleå är det arbetande individer som betalar tv-licensen och det är också dessa som är mest positivt inställda till tv-licensen. Hos de som faktiskt betalar tv-licensen finnar man de bäst ställda i topp, med en klar majoritet över de arbetande som inte betalar licensen. Hos de sämst ställda grupperna, de arbetslösa och studerande syns ett motsatt förhållande där en majoritet inte betalar den. De studerande och arbetslösa är i högre grad benägna att skolka från licensavgiften.

Situationen i Luleå kommun är den att en majoritet av de sämst ställda inte betalar tv-licensen av ekonomiska skäl och de bäst ställda uppvisar inte samma förhållande. Hos de bäst ställda skiljer sig åsiktsläget på det sättet att dessa till högre grad är benägna att skolka baserat på ideologiska övertygelser, de bör dock nämnas att det ekonomiska skolket även hos denna grupp nästan är lika stort som det ideologiska. I ekonomiskt svaga grupper syns tendensen att avgiftsskolket baseras i större grad på ekonomiska skäl och de är också dessa som i minst grad väljer att betala.

Figur 10

Respondenterna svarade också på frågor hur de önskade att public service finansierades.

Vet ej Nej

Ja

Skulle du betala om det inte förelåg tvång?

14

12

10

8

6

4

2

0

Arbetande Studerande Arbetslös Respondentens

sysselsättning

Arbetande Studerande

Arbetslös

Respondentens sysselsättning 20

15

10

5

0 Annat

Betalar Ideologiska

&

ekonomiska Ekonomiska skäl Ideologiska skäl

Varför betalar respondente

n inte TV- licens?

Majoriteten av de svarande ansåg att public service skulle finansieras på ett annat sätt än som det gör idag. Gruppen som ansåg att dagens system var att föredra var ungefär hälften så stor som gruppen som önskade en förändring och de som inte visste alternativt saknade åsikt om hur systemet skulle utformas befann sig i minoritet. Den rådande bilden bland respondenterna var den att public service skulle finansieras genom skattesedeln, en majoritet av 40-talisterna föredrog ett system som baserades på en frivillig finansiering. Inom denna grupp erhöll en skattefinansierad och en reklamfinansierad licens lika mycket stöd. Inom 50-talisterna återfanns en klar majoritet som ansåg att tv-licensen skall finansieras genom en skatt och som andra alternativ fanns både det nuvarande systemet och ett system baserat på en frivillig utgift. Inom gruppen som är född på 60- talet skiftar åsikten om skattefinansieringen och ett system med en reklamfinansierad public service föredras framför en skattefinansiering och dagens system. Vad som skiljer sig från 50-talet är att 60-talisterna till störa del föredrar dagens system och stödet för reklam går inte att återfinna hos 50- talisterna. 70-talisterna föredrar en skattefinansierad public service. Det andra alternativet är en frivillig avgift för att sedan följas av en reklamfinansiering och till sist föredras systemet som det ser ut idag. Bland den senaste årskullen som deltog i undersökningen, 80-talisterna är dessa precis som 50- och 70-talisterna mest positivt inställd till en skattefinansierad public service. Som andra alternativ anländer en reklamfinansiering och på en delad sista plats hittar vi dagens system och tanken på ett system baserat på en frivillig avgift. Innan läsaren själv tolkar figuren bör denne inte glömma att 40-och 50-talisterna är underrepresenterade i undersökningen och figuren måste tolkas med detta i bakhuvudet för att få en rättvis bild.

Figur 11

Om vi sedan går vidare och tittar på storleken på avgiften ser vi att respondenterna entydigt, genom

80-t 70-t 60-t 50-t 40-t

Respondentens födelseår

6

5

4

3

2

1

0

Annat sätt Som idag Reklam Skatt Frivillig avgift

Hur skall public service finansieras?

grupper baserade på dess sysselsättning och antal barn att storleken på dagens tv-licens är för stor.

Respondenterna gavs frågan hur de förhöll sig till dagens avgift på 1968 kr med alternativen för stor, lagom och för liten. Ser vi först på sysselsättningsgruppen svarar en majoritet av de arbetslösa, de studerande och de arbetande att avgiften är för stor. De arbetslösa är av den åsikten att dagens avgift är för stor, faktum är att om man lägger ihop alternativet lagom och för liten är fortfarande åsikten att avgiften är för stor mer än dubbelt så stor. Bland de studerande och de arbetande är situationen liknande. Ser vi istället på korrelationen mellan antal barn och hur de ser på avgiftens storlek ser vi att spridningen också här är relativt jämn mellan grupperna. Grupperna delades in i inga barn, ett barn och två till fyra barn och gavs samma fråga som tidigare nämnts. En majoritet anser att avgiften är för hög.

Figur 12 Figur 13

För liten Lagom

För stor

Hur förhåller sig repondenten till avgiften?

15

12

9

6

3

0

Count

Två till fyra barn Ett barn Inga barn

Har respondent

en några barn?

För liten Lagom

För stor

Hur förhåller sig repondenten till avgiften?

20

15

10

5

0

Count

Arbetande Studerande Arbetslös Respondente

ns sysselsättnin

g

Som avslutning på den presentationen av den empiriska undersökningen presenteras frågan ”Är det någonsin rätt att inte betala TV-licens?”. Detta är också den fråga som under intervjun blev slutfråga. Vid en uppdelning i könsskillnader ser vi att skillnader finns men de är ändå relativt lika.

Av de som ansåg att det var rätt att inte betala avgiften av ekonomiska skäl befann sig kvinnorna i majoritet med runt 1/3 mer respondenter än vad männen hade svarat i den frågan. Männen däremot ansåg i större grad än kvinnor att det var rätt att inte betala tv-licensen av ideologiska skäl även om skillnaden endast är en respondent, vänder vi på det hela går det att säga att bland männen fanns det ett dubbelt så stort stöd än hos kvinnorna för ett ideologiskt skolk. En majoritet av både männen och kvinnorna sammanlagt anser dock att det aldrig är rätt att inte betala tv-avgiften och de är tätt följda av de som ansåg att ekonomiska skäl var en godtagbar anledning.