MINERALOGI
Kapitel 5: Patterns in nature: Minerals
BERG
HÄLLAR
BERGART
Granit
BERGART
MINERAL
Fältspat
Kvarts Amfibol
Glimmer
Vad är bergart och mineral?
• En bergart består i regel av olika mineral, och ett mineral är,
• ett element (t. ex. C, S, Au, Ag)
eller en kemisk förening ( t. ex. SiO2, Fe3O4) som är kristallin och oorganisk (med några få undantag), har bestämd struktur, och
sammansättning, och har bildats genom geologiska processer
• De flesta bergarter är uppbyggda av olika silikatmineral med (SiO44-) som bas (90% av skorpan består av
silikater).
Si4++
O2-
689 The C anadian M ine ralo gist
Vol. 33, pp. 689-690 (1995)
THE DEFINITION OF A MINERAL
ERNEST H. NICKEL*
Division of Exploraion & Mining, CSIRO, Wembley, WA 6014, Australia
IxrnorucnoN
In response to suggestions from the mineralogical community that a new definition of a mineral, compatible with recent technological advances, should be promulgated, the IMA Commission on New Minerals and Mineral Names (CNMMN) has taken the initiative in producing the definition embodied in this paper. The paper is the end-product of active discussion of the subject within the CNMMN over a period of several years, and represents a general consensus of the CNMMN membership.
Although the main purpose of this definition is to provide internal guidelines for the work of the CNMMN, it is hoped that it will be also be generally accepted by mineralogists and other earth scientists when faced with the problem of deciding whether a particular substance should be classed as a mineral. The definition is not intended to be retoactive; i.e., substances that fall outside the scope of the definition but which have been accepted as minerals in the past are not to be automatically discredited by this publication.
Gmmnal
In general terms, a mineral is an element or chemical s6mpound tlat is normally crystalline and that has been formed as a result of geological processes. This statement suffices to include the vast majority of substances that are generally accepted as minerals. There are some substances, however, that do not conform entirely to these requirements. It is, therefore, necessary to consider where the dividing line between mineral 41d aoa-mineral should be drawn, and what exceptions to the general statement should be permitted. The remainder of this document is devoted fs an sxamin6tion of these aspects.
Cnvsreu,nrrv
The term "crystalline", as generally used in mineralogy, means atomic ordering on a scale that can produce an
"indexable" (i.e., with Mller indices) ditlraction pattern when the substance is traversed by a wave with a suitable wavelength (X-ray, electronso neutons, e/c.). However, some naturally occurring substances are noncrystalline.
Such substances can be divided into two categories: (1) amorphous, substances that have never been crystalline and do not ditfract X rays or electrons, and (2) metamict, those that were crystalline at one time, but whose cry$tatlinity has been destoyed by ionizing radiation. Some mineralogists are reluctant to accept amorphous substances as minsnls fecause of the difftculty in determining whether the substance is a ffue chemical compound or a mixtureo and the impossibility of characterizing it completely; some prefer to call such substances 'mineraloids'. However, some amorphous substances (e.9., geotgeite. calciourauoite) have been accepted as minerals by the CNMMN.
With modem techniques, it is possible to study amorphous phases more effectively than was possible in the past. Specfioscopic methods associated with a complete chemical analysis commonly cap identify an amorphous phase unequivocally. In fact, appropriate spectroscopies (e.g.,IR, NMR, Raman, EXAFS, Mdssbauer) can reveal the three-dimensional short-range structural environment of each element (chemical bonds). Of course, without the possibility of obtaining a complete crystal-structure analysis, which can give coordinates and nature of the atomso the necessity of a complete chemical analysis is more stringent with amorphous material than with a crystalline phase.
* Vice-chairman, IMA Commission on New Minerals and Mineral Names. Publication approved by the Commission on New Minerals and Minerals Names of the Intemational Mineraloeical Association.
Criteria for a mineral species
General considerations. A mineral substance is a naturally occurring solid that has
been formed by geological processes, either on earth or in extraterrestrial bodies (Nickel, 1995a). A mineral species is a mineral
substance with well-defined chemical composition and crystallographic
properties, and which merits a unique name.
General criteria for defining mineral species are given below. In practice, most mineral species conform to these criteria, but
exceptions and borderline cases inevitably arise, and ultimately each proposal to
introduce a new mineral species or to change mineral nomenclature must be considered on its own merits.
Mineral
Det finns mer än 4500 kända mineral Omkring 50-100 nya beskrivs varje år
Endast 50 mineral anses som vanliga (ofta bergartsbildande)
Mineralnamn
Baseras på:
Ord från andra språk
Tyska – ortoklas (delas in i räta vinklar) Latin – albit (vit)
Egenskaper
Färg – olivin (olivgrön)
Magnetism – magnetit, magnetkis Fyndställen
Andalusit – Andalusien i Spanien Illit – först beskriven från Illinois Sammansättning
Kromit – innehåller Cr Människor
Sillimanit Roymillerit
Mineralogi
Mineralogi är läran om mineral
Mineral är de byggstenar som utgör den fasta delen av planeter dvs alla bergarter och sediment
Studeras för att förstå Jordens utveckling Mineral är en förutsättning för civilisationen:
Industrimineral – råvara i diverse produkter, korund Malmmineral – källa för metaller
Ädelstenar – för lystnad
Är ett element (t. ex. C, S, Au, Ag)
eller en kemisk förening ( t. ex. SiO2, Fe3O4) som är kristallin och oorganisk (med några få undantag), har bestämd struktur, och
sammansättning, och har bildats genom geologiska processer
• De flesta bergarter är uppbyggda av olika silikatmineral med (SiO44-) som bas (90% av skorpan består av
silikater).
Si4++
O2-
Definitionen av mineral
Geologiska processer
1. Kristallisering från en smälta (magma) 2. Utfällning från en vätska eller gas
3. Kemiska reaktioner i fast fas vid förändrade tryck och temperaturer (diffusion) 4. (Biomineralisering)
Biogenic substances are chemical compounds produced entirely by
biological processes without a geologicalcomponent (e.g., urinary calculi, oxalate crystals in plant tissues, shells of marine molluscs, etc.) and are not regarded as minerals. However, if geological processes were involved in the genesis of the compound, then the product can be
accepted as a mineral. Examples of acceptable minerals of this kind are substances crystallized from organic matter in black shale or from bat guano in caves, and the constituents of limestones or phosphorites derived from marine organisms (Nickel 1995).
Kristallinitet Kristallin
Fjärrordning ger ett kristallgitter. Atomerna är arrangerade i ett systematiskt mönster
Närordning = amorft t.ex. glas
Närordning: avsaknad av kristallstruktur. Är inte kristallin
Specifik kemisk sammansättning och struktur
Diamant och grafit är olika mineral med sammansättningen C Andra enkla mineral är: Halit - NaCl
Kalcit - CaCO3 Kvarts – SiO2
Komplexa mineral är: Biotit – K(Mg,Fe)3(AlSi3)O10(OH,F)2
Hornblände – Ca2(Fe2+,Mg)(Al,Fe3+)(Si7Al)O22(OH,F)2
Diamant och grafit är olika mineral med sammansättningen C
Mineral med samman sammansättning men olika kristallstruktur är polymorfer Från poly = fler
morf = form
Specifik kemisk sammansättning och struktur
Andalusit, kyanit, sillimanit Al2SiO5
Specifik kemisk sammansättning och struktur
Turmalin
Specifik kemisk sammansättning och struktur
Turmalin
(Na, Ca)
3(Li,Mn,Al)(Al,Fe,Mg)
6(BO
3)
3Si
6O
18(OH)
4SiO4-tetraeder
BO3-grupp
”… is more like a midiaeval doctor’s prescription than the making of a respectible mineral” J. Ruskin, 1894
“Tourmaline is one of nature’s catchall or garbage can minerals”
W.L. Bragg 1937
Kristaller
Kristaller är:
Friväxande eller invuxet kristallint material avgränsad av ofta plana kristallytor
Kristallytorna bildas när mineralet (kristallen) tillväxer Kristallens yttre form beror på dess inre struktur
Laddningsneutrala
beryll
Be3Al2Si6O18
Kristaller
Kristallstrukturen är beroende av:
sammansättningen tätpackningen
bindningstyp
Parametrarna styr också mineralens fysikaliska egenskaper som densitet, hårdhet, spaltning och brott
Halit Na Cl
Kemiska bindningar i mineral
Typ av bindning påverkar mineralets egenskaper starkare bindning -> hårdare mineral
svagare bindning -> mjukare mineral, eller förekomst av svaghetsplan Bindningstyperna kan var olika i olika delar av ett mineral
Ytor med svaga bindningarna styr hur, var och om en kristall spaltar (spricker)
Kemiska bindningar i mineral
Fyra olika typer av kemiska bindningar i mineral:
Jonbindning (tex halit (NaCl))
Kovalenta bindningar (diamant (C), kvarts (SiO2)) Metallbindningar (Fe, Au, Ag, Cu ...)
svaga ”van der Waalbindningar” (mellan lagren i grafit (C)) Vätebindningar (hydrerade mineral)
+ -
+ + + + - -
Valenselektroner
Jonbidning
Genom donation och mottagande av elektroner i det yttre skalen balanseras laddningen
NaCl = Halit
Kovalenta bindningar
Atomerna delar på en eller flera elektroner för att fylla det yttre e--skalet
Diamant
Metallbindningar
En eller flera valenselektroner från varje atom bildar ett elektronmoln som är gemensamt för all atomer i kristallen. Detta ger upphov till god elektrisk
ledningsförmåga.
Vätebindningar
Vätebindningar bildas mellan molekyler bestående av en eller flera väteatomer (H) bundna med antingen, F, O eller N.
Tex lermineral, glimmer
Tätpackning
Jonradien och jonladdningen (storleken) styr tätpackningen
• Jon – har positiv eller negativ laddning
• Katjon – positivt laddad
• Anjon – negativt laddad
Jonstorleken beror bla på antal elektroner i jonen Anjoner är i regel stora
Tätpackning
Tätpackningen beror på storleksförhållandet mellan anjon och katjon
• Stor central katjon ger plats för många omkringliggande anjoner
• Liten central katjon ger plats för få omkringliggande anjoner Typ av tätpackning ger upphov till olika geometrier
Fluorit (CaF) Halit (NaCl) Kvarts SiO2
Tätpackning och koordination
Kalcit Kvarts Halit Fluorit
Negativa joner är i regel stora Positiva joner är i regel små
Tätpackning
Halit, jonbindningar och koordinationstal 6
Kristallstuktur för kvarts, uppbyggd av SiO4-tetraedrar (koordinationstal 4) kovalenta bindingarCrystal structure of quartz is built up from SiO4 tetrahedra
Tätpackning
Symmetrier och symmetrielement
De ordnade kristallgittret ger upphov till olika symmetrier Symmetrier antingen genom
Speglingar (spegelplan 90° mot varandra)
Rotationer runt en eller flera axlar (vridaxlar 90° mot varandra) Symmetrin är karakteristisk och grupperas i sju system
Kristallsystem
7 system baserad på symmetri Tre olika symmetrielement:
• Vridaxlar (2-, 3-, 4- eller 6-talig)
• Spegelplan
• Symmetricentrum (inversion)
Kristallsystem
7 system
1. Kubiska minst 4 st 3-taliga vridaxlar 2. Tetragonala minst 1 st 4-talig vridaxel 3. Hexagonala minst 1 st 6-talig vridaxel 4. Trigonala minst 1 st 3-talig vridaxel
5. Ortorombiska 2 spegelplan o/el 2-taliga vridaxlar
6. Monoklina minst ett spegelplan el 1 st 2-talig vridaxel 7. Triklina endast symmetricentrum
Pentagon = kvasikristall
Kristallsystem
kvarts
Kristallsystem
Crystal structure of quartz is built up from SiO4 tetrahedra
Dislokationer, defekter i kristalluppbyggnaden
Kvarts:
- mjölkkvarts - bergkristall
Kristaller och kristalltillväxt
120°
120°
Ett och samma mineral utvecklar samma kristallytor
Vinkeln mellan motsvarande ytor är alltid densamma
Kristallytor och vinklarna mellan dessa avspeglar den inre strukturen
Kristaller och kristalltillväxt
Fadenkvarts Bergkristall
Kristaller och kristalltillväxt
1. Kristallisering från en smälta (magma) 2. Utfällning från en vätska ...
3. .. eller gas
4. Kemiska reaktioner i fast fas vid förändrade tryck och temperaturer (diffusion) En ytterst lite kristallisationsgrodd som attraherar kringliggande joner
Kristaller växer så länge det finns tillgång till byggmaterial
Växer till utåt och den yttre formen avspeglar kristallstrukturen
Kristaller och kristalltillväxt
Tidigt kristalliserade mineral från en smältor kan bilda välutvecklade kristaller
Sent kristalliserade mineral fyller ut kvarvarande mellanrum som då avgör deras yttre form
Kristaller och kristalltillväxt
Tillväxten avbryts antingen pga brist på material eller utrymme Välkristalliserade mineral är euhedrala – ofta bildade i hålrum Dåligt utvecklade kristaller är anhedrala
Halvfina kristaller är subhedrala
ametistgeod
Klassificering av mineral
Mineral klassificeras baserat på deras sammansättning
initierades av Jöns Jacob Berzelius under första halvan av 1800-talet Indelning efter:
den huvudsakliga anjonen (tex S-) eller anjonsgruppen (CO32-)
Den viktigaste mineralgruppen är silikater (SiO44-)
Klass Anjon Exempel
I Element - Guld, silver, svavel
II Sulfid etc S
2-Blyglans [PbS]
III Halid etc Cl
-, F
-Halit [NaCl,=bordssalt]
IV Oxid O
2-Hämatit [Fe
2O
3]
Va Nitrater NO32-
Vb Karbonat CO
32-Kalcit [CaCO
3]
Vc Borater BO32-
VI Sulfat etc SO
42-Gips [CaSO
4.2H
2O]
VII Fosfat etc PO
42-Apatit [Ca
5(PO
4)
3] VIII Silikat SiO
44-Kvarts [SiO
2]
Klassificering av mineral
(Strunz)
Jordskorpans vanligaste grundämnen
1. Syre O 46,6 %
2. Kisel Si 27,7 %
3. Aluminium Al 8,1 %
4. Järn Fe 5,0 %
5. Kalcium Ca 3,6 % 6. Natrium Na 2,8 %
7. Kalium K 2,6 %
8. Magnesium Mg 2,1 %
9. Titan Ti 0,4 %
10. Väte H 0,1 %
= 99 %
Si4+
O2-
Hela jorden
Järn Fe 35 %
Syre O 30 %
Kisel Si 15 %
Magnesium Mg 13 % Nickel Ni 2,4 %
Svavel S 1,9 %
Kalcium Ca 1,1%
Aluminium Al 1,1 % Övriga <1 %
Jordskorpans vanligaste grundämnen
Si4+
O2-
Fältspat 58 % Kvarts 11 % Glimmer 10 % Amfibol 8 % Pyroxen 5 % Olivin 3 %
Övriga 5 % (= c. 4500 olika mineral)
Kontinentala jordskorpans mineralsammansättning
De vanligaste mineralen eller mineralgrupperna
Runt 300 mineral 60 med typlokal
Är ett element (t. ex. grafit, S, Au, Ag)
eller en kemisk förening ( t. ex. SiO2, Fe3O4) som är kristallin och oorganisk (med några få undantag),
har bestämd struktur, och sammansättning,
bildad genom geologiska processer
Definitionen av mineral
Si4+
O2-
Fältspat 58 % Kvarts 11 % Glimmer 10 % Amfibol 8 % Pyroxen 5 % Olivin 3 %
Övriga 5 % (= c. 4500 olika mineral)
Kontinentala jordskorpans mineralsammansättning
De vanligaste mineralen eller mineralgrupperna
Silikatmineral
Si4+
O2-
Silikatmineral är uppbyggda av silikatjoner (SiO44-) Uppdelade på hur silikattetraedern uppträder i gittret och hur många syre varje silikattetraeder delar med andra silikattetraedrar
Andelen delade syreatomer beskrivs som Si:O-kvoten
Si:O-kvoten avgör:
Smälttemperaturen – kristallisationstemperaturen Kristallisationsordningen ur en magma
Katjonspositionen Vittringsbeständighet
Olivin Pyroxen Amfibol Glimmer Kvarts, fältspat Fackverkssilikat
(tekto)
Dubbelkejda (ino) Enkelkejda
(ino)
Skiktsilikat (phyllo)
Silikatgrupper
Si:O1:4
Si:O1:3 Si:O
1:2,75 Si:O
1:2,5
Si:O1:2 Ö-silikat
(neso)
Samtliga silikatgrupper
a ö-silikat (neso)
b dubbelsilikat (soro) c ringsilikat (cyklo) d ringsilikat (cyklo)
e enkel kedjesilikat (ino) f dubbelkedjesilikat (ino) g skiktsilikat (phyllo) h fackverkssilikat (tekto)
1:3,5Si:O Si:O
1:3
Ö-silikat (eller enkla silikat)
Olivin, (Mg, Fe)
2SiO
4Inget delat syre mellan SiO4- tetraedrarna
Binds ihop genom bindning till katjoner
Si:O= 4
Enkelkedjesilikat
Pyroxen
Pyroxen (X,Y)Si2O6
X = Fe, Mg, Ca, Na (röd) Y = Mg, Fe, Al (blå)
Varje silikattetraeder delar på två
syreatomer Si:O= 3
Amfibol W0-1X2Y5Si8O22(OH)2 W = Na, K (lila)
X = Mg, Fe, Ca, Na (röd) Y = Mg, Fe, Al, Ti (grön)
Dubbelkedjesilikat
Amfibol
Silikattetraedrarna delar på
alternerande två eller tre syreatomer
Si:O= 2,75
Biotit
K(Fe,Mg)3(Al,Si3)O10(OH,F)2
Muskovit
KAl2(Al,Si3)O10(OH,F)2
Skiktsilikat
glimmer
Varje silikattetraeder delar på tre
syreatomer Si:O= 2,5
Fackverksilikat
Kvarts, SiO2
Fältspat:Kalifältspat KAlSi3O8
Plagioklas (Ca,Na)Al(Al,Si)Si2O8
Plagioklas Kalifältspat
Alla fyra
syreatomer delas mellan
SiO4--tetraedrarna Si:O= 2
Densitet Hårdhet
Form (habitus) Färg
Streckfärg Lyster/glans
Spaltning och brott
Magnetiska egenskaper
Löslighet Smak
Beröring
Radioaktivitet Fluorescens
Mineralidentifiering
Är ett element (t. ex. C, S, Au, Ag)
eller en kemisk förening ( t. ex. SiO2, Fe3O4) som är kristallin och oorganisk (med några få undantag),
har bestämd struktur, och sammansättning,
bildad genom geologiska processer
Definitionen av mineral
Mineralidentifiering
Kräver övning!
Diagnostiska egenskaper Okulärt
Färg (ibland) Form/Habitus Glans
Paragenes
Brott/spaltning Utan hjälpmedel
Densitet Med hjälpmedel
Hårdhet Löslighet Magnetism
Densitet
Specifik vikt i g/cm
3Många ljusa mineral uppfattas som "normaltunga" för en sten Kvarts 2,65 g/cm
3Kalcit 2,70 g/cm
3Specifik vikt > 3,5 g/cm
3känns tungt
Topas 3,5 g/cm
3, scheelit 6,1 g/cm
3Blyglans 7,60 g/cm
310 Diamant
9 Korund (rubin) 8 Topas
7 Kvarts 6,5 (Stålfil) 6 Fältspat 5,5 (Kniv) 5 Apatit 4 Flusspat 3,5 (kopparmynt)
3,5 (Kopparmynt)3,4,4,4,griawuglw3 Kalcit
2,5 (Nagel) 2 Gips 1 Talk
= Fältspat
Hårdhet
Repbarhet
Styrs av styrkan av den kemiska bindningarna Relateras till Mohs hårdhetsskala
Vickershårdhet(kg/mm2 )
Habitus / form
Kristallytorna avspeglar den interna strukturen Vissa former är mineralspecifika
Kan avspegla tillväxtförhållanden:
Bladiga - snabbare tillväxt i två riktningar Nålformiga - snabb tillväxt i en riktning
Håliga - sk hopperkristaller, mycket snabb tillväxt
Kvarts (bladig variant)
Rutil (TiO2) (nålformig) Halit (hopper)
mamilär
strålig
prismatisk
bladig/skivig fibrös
Habitus / form
kubyta oktaederyta
Exempel på olika form (pyrit, FeS
2)
oktaeder kub och
oktaeder kub kub och
dodekaeder dodekaeder
Habitus / form
Dodekaederyta
CaF Fe3O4 X3Y2(SiO4)3
Habitus / form
Kubiska mineral
Alltid samma vinkel mellan specifika ytor
a b
b a
a b
b a
Habitus / form
Färg
Den del av det synliga spektrumet som inte absorberas av mineralet
Diagnostiskt för vissa mineral
Kyanit är blå (namnet från cyan)
Många mineral kan förekomma i flera olika färgvarianter
kvarts: färglös, vit, rosa, brun, gul, lila, grå, grön
Beror på förekomst av färggivare (sk kromoforer) i kristallgittret tex Fe, Cu, Al, Cr, Mn etc eller vakanser
kyanit Kvarts
Färgvariation i mineralet beryll
(Be3Al2Si6O18) AkvamarinAkvamarin
Heliodor
Heliodor Smaragd
Morganit
Bixbit
Färg
Goshenit
Färgvariation i mineralet flusspat
(CaF)Färg
Streckfärg
Färgen på en mineralpulver ger mineralets egenfärg Färgen framträder när mineralet skrapas på oglaserat porslin
Streckfärgen är diagnostisk
hämatit (Fe2O3) blodstensmalm
1 2 3 4 5
1 pyroxen, inget streck
2 hämatit, brunt streck = blodstensmalm 3 limonit (järnhydroxid)
4 magnetit Fe3O4 = svartmalm, svart 5 amfibol, inget streck
Streckfärg
Diamant
diamantglans Pyrit
metallglans Kvarts, fettglans
Första steg: metallisk eller icke-metallisk glans
Glans
Spaltning och brott
Mineralens atombindningarna styr hur de går sönder Är bindningarna lika starka i alla riktningar uppstår brott
Kvarts har mussligt brott
Påminner om insidan av ett musselskal Går sönder utefter mjuka kurvade ytor
Spaltning och brott
Spaltning sker i mineral som har svaga bindningar i en eller flera riktningar
Resulterar i blanka men hackiga ytor Beskrivs genom antalet plan och vinklar Kan förväxlas med kristallytor
Spaltning är genomgående
Kristallytor är de yttersta tillväxtytorna Upptill 6 spaltplan är möjliga (4 riktningar)
Kubisk flusspatkristall
Spaltsycken av flusspat med 6 spaltytor (oktaedrisk spaltning)
Spaltning och brott
Spaltning i:
En riktning
Två riktningar (c. 90°)
Två riktningar (60°)
glimmer
pyroxen
amfibol
Spaltning och brott
Kalcit Halit
Spaltning i:
Tre riktningar 90°
(kubisk spaltning)
Tre riktningar som inte är 90°
(rombisk spaltning)
Spaltning och brott
Spaltning av amfibol, var. asbest
Spaltning och brott
= amfibol
Spaltning och brott
Glimmer Pyroxen Amfibol
Halit Kalcit Flusspat
Speciella fysikaliska egenskaper
Löslighet (syra eller vatten) Magnetiska
Smak Lukt
Beröringskänsla Elasticitet
Fluorescens
Radioaktivitet
etc
Magnetit (Fe3O4)
kraftigt magnetiskt Magnetkis (Fe1-xS) svagt magnetiskt
Speciella fysikaliska egenskaper
Magnetiska egenskaper
Uranopilit (UO2)6(SO4)(OH)10.12H
2O Kalcit (CaCO3) med
zinkit (Zn,Mn)O
Speciella fysikaliska egenskaper
Fluorescens
Uraninit UO2
Speciella fysikaliska egenskaper
Radioaktiva
Malm
Magnetit (Fe), kopparkis (Cu), zinkblände (Zn), blyglans (Pb, Ag),
Industrimineral, icke-metaller
kvarts, kalcit, apatit, wollastonit, grafit, diamant, granat
Ballast
stenkross för väg och betong
Fasadsten
“vackra” bergarter för väggar och golv
Smyckesten
diamant, smaragd (beryll), topas, rubin (korund), safir (korund), granat
Nyttosten
Bergverksstatistik 2015, SGU
36 %
36 %
90 % 21 %
24 %
9 %
Sveriges malmproduktion 2015 i relation EU och världen
Diamantförande och potentiellt diamantförande bergarter i Norden
Potentiellt diamantförande bergarter
Diamanter bildas vid extremt höga tryck
ca. 150 km djup i litosfäriska delen av manteln kol måste finnas
Jorskorpan dras isär (riftning) och djupa mantelbergarter kan röra sig uppåt Diamanter förekommer i kimberliter (ultramafiska bergarter)
Påträffas bara i arkeisk berggrund där litosfären är tjock (>150 km)
Potentiellt diamantförande bergarter
Tjock arkeisk litosfär finns in Finland och norra Sverige (del av den Östeuropeiska kartonen)
Potentiellt diamantförande bergarter
Diamantförande och potentiellt diamantförande bergarter i Norden
Finsk diamant med granater
Earth: Portrait of a Planet, 5th edition, by Stephen Marshak © 2015 W. W. Norton & Co. Chapter 5: Patterns in Nature: Minerals
The Mineralogical Society of America
http://www.minsocam.org/
USGS Mineral Resources Program http://minerals.usgs.gov/
USGS Mineral Resources On-Line Spatial Data
http://tin.er.usgs.gov/
David Barthelmy’s Mineralogy Database http://webmineral.com/
The Mineralogical Record
http://www.mineralogicalrecord.com/contents.asp Mindat.org—the Largest Mineral Database on the Internet
http://www.mindat.org/