Institutionen för folkhälso‐ och vårdvetenskap Vårdvetenskap
”Risken för Compassion Fatigue hos sjuksköterskor vid Akademiska universitetssjukhuset”
Författare : Handledare:
Sofia Hallström Barbro Wadensten Samuel Possnert
Examensarbete Examinator:
Vårdvetenskap 15 hp Birgitta Edlund
Sammanfattning
Syftet med denna studie var att undersöka risken för Compassion Fatique hos
sjuksköterskor vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Compassion Fatigue är då en person som konsekvens av sitt empatiska engagemang gentemot en annan person blir emotionellt utmattad. En enkätstudie bland psykiatrisjuksköterskor och sjuksköterskor inom den somatiska vården gjordes, dessa jämfördes i avseende på Compassion Fatique-risk.
Huvudresultatet tyder på att nästan en fjärdedel av sjuksköterskorna som grupp är i
riskzonen för att utveckla Compassion Fatique och att närmare 40 % av alla deltagare var i riskzonen för att utveckla utbrändhet. 21,9 % låg under referensvärdet för Compassion Satisfaction, vilket innebär att man ej känner sig tillfredställd med sin arbetssituation.
Risken för Compassion Fatigue och utbrändhet var lika för de båda grupperna, men värdet på Compassion Satisfaction skilde sig och var lägst bland psykiatrisjuksköterskorna. Det finns dock ingen signifikant skillnad mellan psykiatrisjuksköterskorna eller de
sjuksköterskor som arbetade inom somatiken gällande risk för Compassion Fatique, risk för utbrändhet eller Compassion Satisfaction. Både sjuksköterskor inom den somatiska och psykiatriska vården vid Akademiska universitessjukhuset i Uppsala visar tecken på Compassion Fatique och utbrändhet. I studien kunde även ett samband mellan utbrändhet och Compassion Fatigue påvisas.
Nyckelord: Compassion Fatigue, empati, secondary traumatic stress, Compassion
Summary
The Aim of this study was to investigate the risk of having Compassion Fatique as a nurse working at the Uppsala University hospital in Sweden. Compassion Fatigue is a state when a person due to emphatic engagement in another person, is himself experience emotional difficulties. A questionaire was made, comparing nurses in the field of psychiatric and somatic healthcare, which analyzed in means of difference between Compassion Fatique- risk. The result indicates that almost one of every fourth nurse of the sample is in risk of having Compassion Fatique and about 40 percent were in risk of having or developing burnout. Meanwhile 21,9 percent were under the reference score for compassion
satisfaction, this means that a person is not fully satisfied with their worksituation. There were no significant difference between the two groups of nurses in the scores Compassion Fatique risk, Compassion Satisfaction and burnout. Both the groups, in almost the same degree, is showing signs of Compassion Fatique, while the scores for burnout and Compassion Satisfaction showed some difference in prevalence. The study showed a significant correlation between the scores of Compassion Fatigue and burnout.
INNEHÅLLSFÖRETECKNING
1. Inledning………. 1
1.1. Empati……….... 1
1.2. Definitioner………... 3
1.3. Instrument……….. 6
1.4. Compassion Fatique -studier………. 6
1.5. Skyddande faktorer……… 8
1.6. Problemformulering………... 9
1.7. Syfte………... 10
1.8. Frågeställningar………. 10
2. Metod……… 10
2.1. Design……….... 10
2.2. Undersökningsgrupp……….. 10
2.3. Urval……….. 11
2.4. Datainsamlingsmetod……… 11
2.5. Tillvägagångssätt……….. 12
2.6. Etiska aspekter.……….………. 12
2.7. Dataanalys…….………. 13
3. Resultat……… 13
3.1. Deskriptiv data ………. 13
3.2. Risk att utveckla CF och utbrändhet samt värde på CS för samtliga sjuksköterskor.………. 13
3.3. Risk att utveckla CF och utbrändhet samt värde på CS för sjuksköterskor inom somatiken……….. 15
3.4. Risk att utveckla CF och utbrändhet samt värde på CS sjuksköterskor inom psykiatrin.………. 15
3.5. Skillnad gällande risk för CF, utbrändhet samt värde på CS mellan sjuksköterskor verksamma mellan de olika vårdinriktningarna somatik och psykiatri……….…… 16
4. Diskussion……….. 17
4.1. Resultatdiskussion ……… 17
4.2. Metoddiskussion ……….. 21
4.3. Åtgärder för att minska risken för compassion fatique …. 22 4.4. Förslag till ytterligare studier……… 23
4.5. Slutsats……….. 23
5. Referenslista……… 24 Bilaga nr.1 Infobrev
Bilaga nr.2 Svenska översättningen av enkäten Professional Quality of life scale (PROQL) Bilaga nr.3 Tillstånd att översätta Professional Quality of life scale (PROQL)
1. INLEDNING
1.1 Empati
I Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för sjuksköterskor beskrivs att följande förmågor är viktiga: att kunna stödja patienterna och närstående, liksom att ha förmågan att
kommunicera med patienter, närstående, personal och andra på ett respektfullt, lyhört och empatiskt sätt (Socialstyrelsen, 2005).
Detta innebär således att förmågan att kunna erbjuda ett empatiskt stöd ses som en kvalitet som en legitimerad sjuksköterska förväntas besitta. Empati beskrivs som en förmåga till inlevelse i andra människors känslor (Svenska akademin, 1998). En vidgad förklaring av empati är att ha en känslighet att förstå en annan persons känslor liksom att kunna kommunicera denna förståelse med ett språk anpassat för klientens känsloläge (Sabo, 2006). Empati beskrivs i annan litteratur vara en viktig del att utveckla i en relation för att kunna förstå patientens situation (Baranowsky, 2002).
Traditionellt har patientens reaktioner av bemötandet i vårdsituationen, setts som obetydliga. Om bemötandet ej var tillfredställande, förklarades detta utifrån patientens
”patologi”, hela ansvaret lades således på patienten. Enligt holm, 2001 visar litteratur på hur man historiskt har sett på bemötande av patienten. Här beskrivs hur vårdgivaren inte får blanda in det ”privata” i sin yrkesroll, man ska vara saklig och hålla en viss distans. Skrifter som dessa har lett till missuppfattningar om hur man skall agera i mötet med patienten. Till exempel att vårdpersonal ej får visa känslor eller att man ska vara opersonlig i mötet med patienten. Sådana uppfattningar och förhållningssätt florerar fortfarande inom vårdyrket (Holm, 2001). Då synen på patienten har förändrats, förändras med nödvändighet även synen på rollen som vårdgivare (Holm, 2001; Sabo, 2006).
Vanligt förekommande inom vårdyrket idag är att tala om en ”professionell hållning” för att beskriva av hur man på bästa sätt förhåller sig i mötet med patienten.
Professionell hållning innebär en ständig strävan att i yrkesutövandet styras av det som – på kort och lång sikt – gagnar patienten, inte av de egna behoven, känslorna och impulserna.
Detta innebär att visa respekt, intresse, värme, medmänsklighet, empati och ett personligt bemötande. Kvaliteter hos en person att kunna förstå och underlätta umgänget med en annan brukar populärt kallas för EQ (Emotionell Qualities ) eller social kompetens.
På ett antal vårdutbildningar på vissa orter, såsom vid läkarprogrammet och
psykologprogrammet, finns idag förutom urval utifrån formella meriter, även en bedömning av personlig lämplighet. Studier visar att förmågan att tolka och förstå patientens
känslouttryck under utbildningens gång snarare försämras än stärks. Detta sker via de förebilder som den studerande kommer i kontakt med under utbildningen, lärare, handledare, men även de attityder som kurskamrater och övrig vårdpersonal har en
påverkan. Det har visat sig vanligt att den studerande genomgår en affektionsisolering och en känslomässig distansering. Detta är till en viss grad en nödvändighet, men i
överdrivenhet blir det en begränsning för vårdgivaren i sin uppgift att vårda patienten (Holm, 2001).
I det professionella mötet med patienten uppstår komplicerade processer både i patienten och i vårdgivaren. I dessa processer kan olika önskningar, förväntningar, rädslor och attityder aktiveras hos de bägge parterna. Dessa känslor kan uppstå på rationella eller icke rationella plan, medvetna eller omedvetna plan. Dessa processer som aktiverats kan resultera i överföring eller motöverföring mellan patienten och vårdgivaren. Med överföring menas de känslor som uppstår hos patienten i samband med mötet med vårdgivaren.
Motöverföring, även kallat countertransference inom psykoterapi (Busch, 2009), är då vårdgivaren blir hindrad att förstå patienten på grund av inre konflikter hos vårdgivaren (Holm, 2001).
Projektiv identifikation är en term som beskriver ett vanligt sätt att reagera hos patienten som har en känsla som denne ej kan acceptera, till exempel ångest. Patienten framkallar då omedvetet en känsla hos vårdgivaren som överensstämmer med den egna. En sådan situation ställer höga krav på att vårdaren inte lämnar den professionella hållningen och inte agerar ut de egna känslorna (Holm, 2001). En orsak till att patienten reagerar med rädsla i vårdsituationen nämns vara att vi i samhället idag har en bild av oss själva som oberoende, självständiga och att vi ständigt har kontroll över våra liv. Denna
självuppfattning kommer i konflikt med vårdsituationen då patienten kan uppleva sig förlora kontrollen liksom upplever sig vara i underläge. Detta i samband med att vara i beroendeställning till vårdgivaren (Höglund, 2005).
De viktigaste verktygen för att upprätthålla ett gott klimat med patienten är enligt
expertterapeuter inom området (Hudnall Stamm, 1995) att vårdgivaren kan upprätthålla en självintegration och självinsikt i mötet med patienten. Andra faktorer som nämns som krav för att kunna agera utifrån ett professionellt förhållningssätt är: kunskap (psykologisk), självkännedom, självreflektion, självdisciplin och empati (Holm, 2001).
Flertalet studier visar att effekten av en icke fungerande kommunikation kan komma att få såväl fysiska som psykiska konsekvenser för patienten och leda till olust och
otillfredsställelse hos vårdgivaren (Almås, 2002). Medan en välfungerande interaktion mellan de båda parterna kan leda till samarbete och tillfredställelse hos de båda. Detta ställer stora krav på den professionella vårdgivarens kunskap, förståelse och medvetenhet å ena sidan patientens reaktioner, men även på det egna sättet att reagera och fungera i kontakten med patienten. Sjuksköterskan måste i det dagliga arbetet motivera patienten och kunna ge psykologiskt stöd åt patienter i såväl somatiskt som psykiskt svåra situationer.
Dessa uppgifter blir svåra att genomföra om sjuksköterskan ej kan bygga upp en förtroendefull relation till patienten (Holm, 2001).
Hudnall Stamm (1995) beskriver det som en illusion att vi genom vår
yrkesförberedelse och våra ”vita rockar” kommer att vara skyddade från den smärtan och förlusten som vårdandet stundvis innebär. Legitimerade sjuksköterskor beskriver att de upplever sig otillräckligt förberedda på detta arbetsmoment utifrån de färdigheter
grundutbildningen till sjuksköterska försett dem med (Wilson, 2003; Hallina & Danielson, 2007). Unga sjuksköterskor är mest utsatta för att drabbas av utbrändhet relaterat till patientkontakten, detta troligen för att de ej är tillräckligt förberedda på de svårigheter som yrkesrollen innebär, den tunga arbetsbördan och de föränderliga miljöer som de möter (Busch, 2009).
1.2 Definitioner
Joinson en sjuksköterska, var den första att mynta termen Compassion Fatigue (CF) 1992, då hon studerade utbrända sjuksköterskor inom akutsjukvården (Adkinson & Frank, 2007).
CF beskrivs som en emotionell utmattning och problem att hålla den professionella distansen till patienter.
Joinson beskrev även att sjuksköterskor som är empatiska och omtänksamma personer löper en risk att absorbera den traumatiska stressen som patienterna upplever (Joinson, 1992).
CF kan definieras som beteenden och känslor som resulterar från vetskapen om en traumatisk händelse upplevd av en annan människa – det vill säga stressen som uppkommer som en naturlig och ofrånkomlig konsekvens av att hjälpa eller vilja hjälpa en traumatiserad eller lidande person (Figley, 1995; Sabo, 2006; Busch, 2009; Bourassa, 2009). Figley (1995) uttrycker det också som ”kostnaden av att vårda”. Sabo (2001) uttrycker en rädsla för att vi skulle vara på väg att patologisera en naturlig kvalitet och en del av grunden i omvårdnadsarbetet. Författaren beskriver omvårdnaden som ett tvåeggat svärd, med vilket vi genom själva utförande kan skada oss själva. Yrkesverksamma som lyssnar till patienters berättelser av rädsla, smärta och lidande, kan känna liknande rädsla, smärta och lidande genom deras empatiska engagemang (Figley, 1995). Samtidigt beskrivs att graden av
känslighet hos vårdgivaren både utgör möjligheten att erbjuda empatiskt stöd och innebär en ökad risk att drabbas av CF (Bourassa, 2009). Det empatiska engagemanget hos vårdgivaren är den primära anledningen till att den traumatiska stressen kan överföras från patient till vårdgivare (Figley, 1995).
De symtom för CF som beskrivs i studier är exempelvis: ångestkänslor, emotionell avflackning, mardrömmar, sorg, ilska, kronisk trötthet, irritation, social isolering,
minnesstörningar, huvudvärk, negativ självkänsla, undvikande av patienter och
alkoholmissbruk (Najjar et al, 2007; Bourassa, 2009; Figley, 1995). Dessa symtom måste finnas under minst en månads tid innan de kan klassificeras som CF (Bourassa, 2009).
Andra symtom på CF är att ha mindre glädje av tidigare mycket uppskattade aktiviteter, distansering från vänner och ifrågasättande av meningen och syftet med livet (Sinclair &
Hamill, 2007).
Ovanstående symtom är i stort väl överensstämmande med de symtom som i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM IV) beskrivs för posttraumatiskt stress syndrom (Sabo, 2006). I DSM 4 beskrivs att professioner som kommer i kontakt med en traumatiserad själva kan bli traumatiserade (Bourassa, 2009;
Collins & Long, 2003) CF är relaterat till Post traumatisk stress syndrom (PTSD),
men skiljer sig genom att vid CF så är individen exponerad för den traumatiserade personen och inte händelsen i sig (Najjar et al, 2009; Dominguez-gomez et al, 2009). Det räcker således med vetskapen om en traumatisk händelse för att drabbas av CF (Bourassa, 2009).
Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) beskrivs i DSM IV som att personen har varit utsatt för en traumatisk händelse där personen upplevde, bevittnade eller konfronterades med en händelse som innebar död, allvarlig skada (eller hot om detta), eller ett hot mot egen eller andras fysiska integritet. Personen reagerade då med intensiv rädsla, hjälplöshet eller skräck (Herlofson & Landqvist, 2002). Innehållet i diagnosen PTSD innebär att man inte själv behöver vara utsatt för traumat. Från 1994 gjordes ett tillägg i DSM IV, så att det kan utläsas att livshotande sjukdomar kan orsaka PTSD, därmed kan också utläsas att de som vårdar patienter med livshotande sjukdomar kan utveckla CF (Sinclair & Hamill, 2007).
Secondary traumatic stress (STS) eller på svenska sekundärtraumatisk stress och CF är två identiska termer (Figley, 1995). Figley tog fram begreppet STS utifrån de kriterier som baserades på DSM IV kriterierna för PTSD. Begreppet PTSD kan enligt Figley (1995) verka missledande då alla stressreaktion per definition sker postumt. Ett mer
verklighetsrelaterande begrepp vore primary traumatic stress disorder, vilket även lättare skulle kunna relateras till secondary traumatic stress disorder. Figley har sedan gått över till att istället använda begreppet CF (Craig, 2009).
Andra begrepp som kan betraktas som likvärdiga med CF är: ”secondary
victimization”, ”secondary survivor”, ”compassion stress” och ”vicarious tramatization”
(Figley, 2002). Det finns även ett antal termer som överlappar och/eller är närbesläktade med CF såsom till exempel ”savior syndrom”, ”countertransference” och ”utbrändhet”
(Figley, 1995). Varav alla termer inte har översatts till svenska på ett tillfredställande sätt. I nyligen publicerade studier har författarna försökt att göra gränsdragning mellan vicarious trauma (vilket skulle involvera kognitiva svårigheter) och STS eller CF (som skulle involvera socioemotionella symtom), medan de flesta studier inte gör någon åtskillnad begreppen emellan (Craig, 2009). Begreppet CF är det begrepp som tillfrågade
yrkesverksamma inom vården själva tycker bäst beskriver det ovan identifierade fenomenet.
Detta då CF ansågs bättre innefatta orsaken och manifestationerna för tillståndet (Figley, 1995).
CF är även relaterat till men skiljer sig också från utbrändhet (Bourassa, 2009; Dominguez- Gomez et al, 2009; Sabo, 2006). Utbrändhet beskrivs som en process där den professionella attityden och beteendet förändras negativt relaterat till arbetsbörda i form av frustration, maktlöshetskänsla och oförmåga att uppnå de mål som arbetet innebär (Sabo, 2006). I skillnad till utbrändhet behöver exponeringen vid CF inte nödvändigtvis vara långvarig för att bli ett problem, utan CF kan uppstå genom att endast varit i kontakt med en enda person som varit med om en traumatisk händelse (Bourassa, 2009). I längden kan CF leda till utbrändhet (Bourassa, 2009; Dominguez-Gomez et al, 2009). CF är en konsekvens av vårdandet medan utbrändhet till större del är orsakat av arbetsmiljön. Närvaro av utbrändhet ökar risken att en person utvecklar CF (Sabo, 2006).
1.3 Instrument
Det finns få undersökningar som gjorts om välmåendet hos vårdgivare i jämförelse med de studier som gjorts kring patienternas välmående (Adkinson & Frank, 2005; Imai, 2004;
Bourassa, 2009; Sabo, 2004). Det finns flera olika tester som mäter graden av utbrändhet såsom Impact of Event Scale, Breif Symtom Inventory, Penn inventory of PTSD och Trauma symtom Checklist 40 (Sabo, 2005). Det mest frekvent använda testet för att identifiera CF har varit Compassion satisfaction fatigue selftest (CSF), vilket senare har reviderats till den mer kompakta Professional Quality of life scale (PROQL) från 60 till 30 frågor (Hudnall Stamm, 2005). PROQL-skalan togs fram utifrån 1000 testpersoner från ett flertal studier för att få fram de starkaste och mest uttömmande frågorna. PROQL-skalan visar förutom risken för CF även på densamma för utbrändhet, liksom tecken på Compassion Satisfaction (CS) (Hudnall Stamm, 2005). Compassion Satisfaction beskrivs som känslan av tillfredställelse i att kunna utföra ett bra och effektivt arbete (Figley, 1995; Craig, 2009).
1.4 Compassion fatique – Studier
Det finns ingen bevisad koppling mellan risken att utveckla CF och kön, ålder, etnicitet och grad av utbildning. Det finns däremot ett starkt samband mellan tidigare erfarenhet av trauma och risken för att drabbas av CF (Bourassa, 2009). Långa perioder av vistelse i en miljö med hög stressnivå med låg bemanning och bristande stöd från ledning och kolleger,
leder till att sjuksköterskan ständigt befinner sig i ett alert tillstånd och i isolering. Detta leder i förlängningen till fysisk och mental utmattning. Sjuksköterskor som är idealistiska, högmotiverade och starkt engagerade har visat sig tillhöra en högriskgrupp för att drabbas av utbrändhet och CF (Busch, 2009).
Enligt en studie av vårdpersonal som jobbade med utsatta barn, uppvisade 50 % av deltagarna höga eller mycket höga tecken på CF. Studiens resultat visar även på att hög arbetsbörda i kombination med dåligt socialt stöd, ökar förekomsten av tecken på CF (DePanfilis, 2006).
I en studie om sjuksköterskor som arbetar med barn med kroniska sjukdomar framkommer det att extrem trötthet och brist på energi var nyckelindikatorerna för CF.
Symptomen på CF var liknande de som beskrivs för utbrändhet. Författarna beskrev både utlösande faktorer till CF och utbrändhet, men även copingstrategier för att hantera och förebygga CF och utbrändhet. Sjuksköterskorna identifierade 32 olika utlösande faktorer, de flesta var arbetsrelaterade, som till exempel för stor arbetsbörda, vilket resulterade i att vårdpersonalen ej kunde känna tillfredställelse av sitt arbete. Denna specifika trigger beskrevs av 60 % av sjuksköterskorna (Maytum, Bielski Heiman & Garwick, 2004).
Socialarbetare som drabbats av CF hade en större benägenhet till att dra sig undan från sina vänner, familj och kolleger, detta till följd av en minskad tillgång till sina egna känslor (Bourassa, 2009). I en komparativ studie jämförande akutsjuksköterskor och
socialarbetare, framkom att risk för CF förkom hos 85 % av deltagarna och uppfyllandet för CF-kriterierna var högre hos sjuksköterskorna än hos socialarbetarna (33 % mot 15 %).
Författaren till studien resonerar kring om det fanns bättre copingstrategier tillgängliga för socialarbetarna, medan de eventuellt saknades hos sjuksköterskorna (Dominguez-gomez, 2009). En person som själv har upplevt ett liknande trauma som patienten den vårdar upplever, löper en större risk för att utveckla CF (Bourassa, 2009). De sjuksköterskor som i större utsträckning kunde tänka sig eller uttryckte en vilja att byta arbetsplats eller yrke, visade upp större frekvens av CF (Happell, 2003).
Ett samband har uppmärksammats mellan graden av tillfredställelse av
informationen till patienten och graden av utbrändhet mellan två kontrollgrupper bestående av rättsmedicinska psykiatrisjuksköterskor och allmänpraktiserande psykiatrisjuksköterskor.
Där de rättsmedicinska psykiatrisjuksköterskorna som upplevde större tillfredställelse med sin information till patienten, visade mindre tecken på utbrändhet. Detta strider mot den allmänna uppfattningen om att det rättsmedicinska arbetet skulle vara mer påfrestande än det allmänpsykiatriska (Happell, 2003). Denna studie visar på att det inte alltid är de till synes mest påfrestande jobben som är det.
En studie utförd i Japan visade att 50 % av 858 psykiatrisjuksköterskor
uppfyllde kriterierna för utbrändhet. De grupper som fick lägst poäng i undersökningen var de i åldersgrupperna 30 år och över 50 år, där fler poäng innebär högre risk för utbrändhet (Imai, 2004).
Det har uppmärksammats ett samband mellan mängden övertid och graden av utbrändhet. Där de sjuksköterskor som tvingas jobba mer övertid, uppvisar större frekvens av utbrändhet (Imai, 2004; McNeely, 2005). Detta indikerar att desto längre tid man exponeras, desto mer symtom får man (Bourassa, 2009; Lauvrud, 2009). Detta har framkommit både i studier av kvinnliga terapeuter liksom hjälparbetare i samband med hjälparbetet vid 11:e september-attacken (Bourassa, 2009).
Undersökningar har visat att organisatoriska faktorer påverkar risken för utbrändhet, så som arbetsplatsen, arbetsbörda och rollfördelning i arbetsgruppen (Imai, Nakao, Suchiya, Kuroda, Katoh, 2004; Busch, 2009).
En studie där PROQL-skalan användes visade att det fanns flera faktorer som ökade risken att drabbas av utbrändhet. Utbrändhet drabbade oftare yngre personer, de som hade avsaknad av traumaträning, de som hanterade ett flertal patienter med PTSD, de som var otåliga personer, liksom att inte jobba efter ett evidensstyrkt arbetssätt (Craig, 2009).
1.5. Skyddande faktorer
Nyligen utförda studier visar på att graden CF minskar och graden CS ökar då terapeuter fått specialträning i traumahantering. Studier visar även på hur kvinnliga terapeuter upplever fler positiva effekter av sitt arbete i de fall de erbjöds personlig terapi (Craig, 2009). Busch (2009) beskriver hur den smärtan vi delar med patienterna lär oss att uppskatta mycket som vi annars inte skulle göra. Flertalet år av klinisk erfarenhet och att arbeta efter ett evidensstärkt arbetssätt ökar graden av CS (Craig, 2009).
Strategier som föreslås för att undvika att CF uppstår är, formell och icke formell
debreifing, utbildning om CF, utbrändhet, hantering av dödsfall, ”teambuildning”, humor och alternativa terapier såsom fysisk träning, massage, vila/avslappning och meditation (Dominguez-gomez, 2009; Collins & Long, 2003). Personer i en studie om de psykologiska effekterna om att arbeta med personer som utsatts för trauma, visade att de vårdgivare som hade en hög compassion satisfaction hade låg risk för att utveckla CF och utbrändhet (Maytum, Bielski Heiman & Garwick, 2004). Vilket kan indikera att compassion satisfaction kan vara en skyddande faktor i sig själv (Happell, 2003; DePanfilis, 2006;
Maytum, Bielski Heiman & Garwick, 2004).
En persons förmåga till att hantera upplevelser har i studier identifierats som en skyddande faktor mot att utveckla CF (Bourassa, 2009). Copingstrategier som beskrivs som skyddande mot CF är bland annat att ta hand om sig själv, ”debrifing” och att analysera sig själv (Maytum, Bielski Heiman & Garwick, 2004).
1.6. Problemformulering
Som tidigare nämnts har bara ett fåtal studier utförts kring den empatiska delen av sjuksköterskans arbete och fenomenet CF. Eftersom det ur studier tydligt framgår att ett empatiskt förhållningssätt är en viktig kvalitet hos sjuksköterskan, är det även viktigt att undersöka risken att utveckla CF. Detta eftersom CF påverkar förmågan att ha ett empatiskt förhållningssätt. CS och utbrändhet är nära förknippat med CF, det är därför av värde att även identifiera dessa faktorer. Två hypoteser finns hos författarna kring vårdområdena somatik respektive psykiatri. Den ena är att det i större utsträckning skulle vara emotionellt utmattande att arbeta inom psykiatrin då denna patientgrupp skulle vara mer emotionellt krävande då patienterna mår psykiskt dåligt. Den andra hypotesen är att personal inom det psykiatriska vårdområdet har en bättre förberedelse att hantera de känslor som kan uppstå hos personalen i jämförelse med en somatisk avdelning. För att kunna kvalitetssäkra vården är det viktigt att studier av ämnet genomförs. Behovet av att en sådan undersökning
genomförs är extra viktigt i Sverige då inga sådana undersökningar tidigare har utförts bland sjuksköterskepersonal i landet.
1.7 Syfte
Denna studie syftar till att undersöka om sjuksköterskor anställda vid olika avdelningar på ett sjukhus befinner sig i risk för att utveckla CF, CS och utbrändhet, samt om det finns någon skillnad mellan sjuksköterskor verksamma inom vårdinriktningarna somatik respektive psykiatri.
1.8 Frågeställningar
Vilken risk för CF, utbrändhet samt värde på CS finns bland sjuksköterskor som arbetar vid Akademiska universitet sjukhuset?
Vilken risk för CF, utbrändhet samt värde på CS finns hos sjuksköterskor verksamma på somatiska vårdavdelningar?
Vilken risk för CF, utbrändhet samt värde på CS finns bland hos sjuksköterskor verksamma på psykiatriska vårdavdelningar?
Finns det någon skillnad gällande risk för CF, utbrändhet samt värde på CS mellan sjuksköterskor verksamma mellan de olika vårdinriktningarna somatik och psykiatri?
2. METOD
2.1 Design
Studien utfördes enligt en deskriptiv studiedesign med komperativa inslag. Studien har en kvantitativ ansats (Polit & Beck, 2004).
2.2 Undersökningsgrupp
Sjuksköterskor på fem psykiatriska avdelningar och två somatiska vårdavdelningar, tillfrågades om medverkan i studien. Avdelningarna var slumpmässigt utvalda.
2.3 Urval
De deltagande var legitimerade sjuksköterskor. Deltagarna hade varit anställda minst 6 månader på avdelningen, då det tar viss tid att vänja sig vid en ny arbetsmiljö och nya arbetsrutiner, typ eller grad av anställning är dock oviktigt. Denna tidsgräns för anställning är även intressant då symtomen för CF enligt definition måste kvarstå under 6 månader för att kunna härröras till CF (Bourassa, 2009).
2.4 Datainsamlingsmetod
Instrumentet som användas i studien är frågeformuläret ”the Professional Quality of Life scale” (PROQL). Enkäten är utvecklad av Hudnall Stamm (2005) och översatt till Svenska av författarna till denna studie (se bilaga 1). Enkäten består av 30 olika påstående rörande upplevelser relaterade till arbetet med andra människor. För bakgrundsfakta tillkommer frågor om ålder, kön och antal år inom yrket. Enkäten är en utveckling av ”Compassion Satisfaction and Fatigue- test” som är ett test som utvecklats av Beth Hudnall Stamm och Charles R. Figley. Testet är det i tidigare studier mest erkända och mest frekvent använda för att identifiera CF (Sabo, 2006).
PROQL-testet har använts sedan 1997, testet är väl etablerat och har använts i flera tidigare studier och mäter risken för Compassion Fatigue, utbrändhet och graden av
Compassion Satisfaction. Då PROQL -testet ej finns översatt till svenska, har författarna för denna studie med enkätkonstruktörernas tillstånd gjort en svensk översättning av formuläret (se bilaga 2). Översättningen av formuläret har granskats av författarna själva liksom av handledare.
Svarsalternativen graderas från 0 till 5, det vill säga en ordinalskala. De olika siffrorna representerar olika frekvens av förekomst, alltså hur ofta deltagarna upplevt det som beskrivs i påståendena under den senaste veckan (0=Aldrig 1=Sällan 2=Nån gång 3=Ibland 4=Ofta 5=Mycket ofta). För frågorna 1, 4, 15, 17, 29 kommer en omvänd
gradering att ske. Alltså blir graderingen 5-1, 4-2, 3-3, 2-4, 1-5 men 0 graderas fortfarande som 0. Detta på grund av frågornas karaktär (Hudnall Stamm, 2005). Testet har även tre underskalor med CS (frågor nr: 3, 6, 12, 16, 18, 20, 22, 24, 27, 30), CF (frågor nr : 2, 5, 7, 9, 11, 13,14, 23, 25, 28) och utbrändhet (frågor nr: 1, 4, 8, 10, 15, 17, 19, 21, 26, 29).
Det framgår ur PROQL -manualen att över vissa värden finns en större trovärdighet att drabbas av det summerade fenomenet (Hudnall Stamm, 2005). De värden som anges är:
Compasion Satisfaction: En högre summa innebär en högre grad av CS. En summa över 33 innebär förmodligen en god CS, under 33 innebär eventuellt problem med arbetet.
Compassion Fatique: En högre summa innebär en högre risk för CF. En summa över 17 innebär att det kan finnas anledning att tänka över bakomliggande orsaker.
Utbrändhet:En högre summa innebär en högre risk för utbrändhet. En summa över 22 innebär en risk för utbrändhet.
Summan kan bero på en dålig dag, men om resultatet skulle kvarstå kan det finnas anledning till oro (Hudnall Stamm, 2005). Ovanstående värden kommer att användas som referensvärden vid utvärdering och tolkning av studieresultatet.
2.5 Tillvägagångssätt
Första steget var att kontakta avdelningschefer på avdelningar, både inom psykiatrin och den somatiska vården för att höra om de var intresserade av att delta i denna studie. När projektplanen godkänts delades enkäter, informationsbrev (se bilaga 3) och kuvert ut på de avdelningar som var involverade. På två avdelningar gavs information om studien på ett personalmöte, i de andra fallen inte. Tiden som angavs för studien var två veckor, det vill säga att uppsamling av enkäter skedde två veckor efter att de utlämnats.
Avdelningscheferna ansvarade för att sprida information i dessa fall och för att samla in de förseglade kuverten med enkätsvaren. Sammanlagt 60 stycken enkäter delades ut, 30 enkäter till varje urvalsgrupp. Totalt svarade 41 personer av de 60 tillfrågade, en svarsfrekvens på 68 %. Inom vårdområdesgruppen ”psykiatri” svarade 19 personer och inom vårdområdesgruppen ”somatiken” svarade 22 personer, det vill säga en svarsfrekvens på 63 % respektive 73 %.
2.6 Etiska aspekter
Studien, informationsbrevet och enkäten är granskade och godkända av handledare och examinator, liksom av avdelningscheferna vid alla de berörda avdelningarna. Studiens deltagare fick både skriftlig och i de flesta fallen även muntlig information om studiens syfte och metod. Information gavs om att deltagandet var frivilligt och att materialet hanterades konfidentiellt,
liksom att all data analyserades på gruppnivå och att ingen enskild deltagare kunde identifieras. De etiska principerna om information, samtycke, konfidentialitet och användarkrav uppfylldes således (Codex, 2009). Relaterat till undersökningens karaktär finns flera etiska frågeställningar som kan vägas emot varandra. Till exempel kan
argumenteras att det vore oetiskt att ställa de frågor som ingår i frågeformuläret då de kan framkalla starka och kanske även svårhanterliga frågor och funderingar hos studiens deltagare. En annan aspekt skulle kunna vara att det vore oetiskt att inte ställa dessa frågor, då de personer som eventuellt befinner sig i en riskzon för CF eller utbrändhet annars kanske inte skulle uppmärksamma detta lika tidigt.
2.7 Dataanalys
Programmet SPSS för Windows användes för att analysera enkätdata. Datakoden som skrivits in i SPSS dubbelkollades efter att den skrivits in. Vissa enkätsvar saknades, sammanlagt fem svar, de skrevs in i det kodade materialet som en punkt. Sju stycken hade utelämnat kön, ålder och vilket antal år man arbetat. Detta material skrevs också in som en punkt i det kodade materialet.
Materialet presenteras med hjälp av deskriptiv statistik, som medelvärden, median, standardavvikelse (SD) och spridningsmått. För att undersöka huruvida skillnader mellan sjuksköterskorna inom de två olika verksamheterna beror på slumpen eller kan betraktas som signifikanta, används Mann Whitney U-test. Ett Pearson´s korrelationstest gjordes för att undersöka samband mellan data för CF, CS och utbrändhet.
3. RESULTAT
3.1 Deskriptiv data
Det totala urvalet bestod av 9,8 % män och 73,2 % kvinnor. Deltagarnas ålder varierade mellan 23 år och 66 år med en medelålder på 39,4 år (SD 13,6). Antalet år inom yrket varierade från 0,8 till 42 år med ett medelvärde på 10,4 år (SD 11,5) (se tabell 1).
3.2 Risk att utveckla CF och utbrändhet samt värde på CS för alla sjuksköterskor
Den risk som sjuksköterskorna som arbetar vid Akademiska universitetssjukhuset visar upp
Det finns även en grupp av sjuksköterskor som ligger nära riskzonen. Som grupp av sjuksköterskor finns även 21,9 % som ligger under nivån för att uppnå CS. Av samtliga sjuksköterskor var 39,0 % i riskzonen för att drabbas av utbrändhet.
En korrelationsprövning visar att inga starka samband fanns mellan CS och CF (r = 0,249, p
= 0,129) eller CS och utbrändhet (r = 0,347, p = 0,031). Däremot fanns ett samband mellan utbrändhet och CF (r = 0,700, p = 0,000).
Tabell 1.
Demografisk data av studiens deltagare
Demografi Frekvens (antal) Procent (%)
totalt 41 100
Kön
Män 4 9,8
Kvinnor 30 73,2
Ej svarat 7 17,0
Yrkesområde
Somatik 22 53,7
Psykiatri 19 46,3
Utebliven data 0 0
Ålder (år)
20-29 15 36,6
30-39 2 4,9
40-49 7 17,0
50-59 7 17,0
60-69 3 7,3
Ej svarat 7 17,0
Yrkeserfarenhet (år)
0-9 22 53,7
10-19 5 12,2
20-29 5 12,2
30-39 1 2,4
40-49 1 2,3
Ej svarat 7 17,0
Tabell 2.
Resultat av PROQL-testet för grupperna psykiatri, somatik och sammanlagd poäng
Somatik Psykiatri Totalt Referens*
CS** Över 33
Medelvärde 37,9 35,5 36,9
SD 4,1 6,7 5,9
Min 25,0 26,0 25,0
Max 48,0 46,0 48,0
CF*** Över 17
Medelvärde 11,9 12,5 12.3
SD 6,5 7,6 6,8
Min 0,0 3,0 0,0
Max 27,0 26,0 27,0
Utbrändhet Över 22
Medelvärde 21,2 18,3 19,9
SD 5,9 7,8 6,7
Min 8,0 4,0 4,0
Max 34,0 34,0 333 34,0
* Referensvärdena anger inom vilka värden som en risk/ förekomst av angiven företeelse föreligger (Hudnall Stamm, 2005). **CS = Compassion Satisfaction, ***CF = Compassion Fatigue.
3.3. Risk att utveckla CF och utbrändhet samt värde på CS för sjuksköterskor inom somatiken.
Resultatet visade att bland sjuksköterskor verksamma inom somatiken är 18,2 % i riskzon att drabbas av CF. 4,5 % av sjuksköterskorna som når inte upp till en tillfredställande grad av Compassion Satisfaction. Det är även 50,0 % som är i riskzonen att drabbas av
utbrändhet.
3.4. Risk att utveckla CF och utbrändhet samt värde på CS sjuksköterskor inom psykiatrin.
Bland de psykiatriska sjuksköterskorna är 32,0 % i riskzon för CF. Det finns även 42,0 % som inte uppnår referensvärdet för CS. Dessutom är det 26,3 % som är i riskzonen för eller
Figur . 1 – CF-tecken inom somatik respektive psykiatri (resultat från PROQL-testet).
* Referensvärdet för CF är 17.
3.5 Skillnad gällande risk för CF, utbrändhet samt värde på CS mellan sjuksköterskor verksamma mellan de olika vårdinriktningarna somatik och psykiatri
De sjuksköterskor som arbetar inom psykiatrin, visar upp ett högre medelvärde av CF än de sjuksköterskor som arbetar inom den somatiska vården (se tabell 2) vilket tyder på att psykiatrisjuksköterskor i högre utsträckning är i riskzonen för att drabbas av Compassion Fatique än de sjuksköterskor som är verksamma inom den somatiska vården (se figur 1.) De skillnader som uppmättes var dock ej signifikanta (p = 0,093). Figur 1 visar frekvensen av personer inom somatisk respektive psykiatrisk vård, som fått en viss poäng av CF på PROQL-testet. Referensvärdet för CF är 17 vilket innebär att personer som har en poäng över 17 ligger i riskzonen för att utveckla eller har redan utvecklat CF.
Psykiatrisjuksköterskorna har ett lägre medelvärde när det gäller CS, det vill säga att de har lägre grad av Compassion Satisfaction än sjuksköterskorna inom somatisk vård.
Skillnaderna var icke signifikanta (p = 0,879).
När det gäller utbrändhet var 26,3 % av psykiatrisjuksköterskorna i riskzonen och hela 50,0
% av sjuksköterskorna inom somatisk vård. Skillnaderna var inte heller där signifikanta (p
= 0,132).
4. DISKUSSION 4.1. Resultatdiskussion
Sammanfattning av resultat
Resultatet visar på höga värden för CF och utbrändhet för både psykiatrisjuksköterskorna och sjuksköterskorna inom somatisk vård. Ett något högre värde för CF uppmättes hos sjuksköterskorna inom psykiatrisk vård, medan ett högre värde av utbrändhet uppmättes hos sjuksköterskorna verksamma inom somatiken. Värdena för CS var de som skilde sig mest de båda grupperna emellan. Det var en övervägande stor del av psykiatrisjuksköterskorna som inte nådde upp till referensvärdet för CS. Inga signifikanta skillnader kunde ses mellan de båda undersökningsgrupperna.
Risk att utveckla CF och utbrändhet samt värde på CS för alla sjuksköterskor
Liksom flertalet studier (Imai, 2004., Busch, 2009., Bourassa, 2009., Dominguez-Gomez, 2009., Happell, 2003), visar även denna studie på en förekomst av både CF och utbrändhet hos sjuksköterskor. Flera sjuksköterskor, 24.4 %, låg enligt resultatet över referensvärdena för CF och en stor grupp låg alldeles under referensvärdet. Orsaken till dessa resultat skulle kunna vara att det råder ett emotionellt utmanande klimat och att vårdpersonalen jobbar med ett tung patientklientel på de avdelningar som materialet omfattar. Brister kan förekomma hos sjuksköterskor i tillgång till metoder att hantera de känslor som uppstår i mötet med patienterna (Holm, 2001). Organisatoriska och ledningsorienterade orsaker kan också vara förklaringar till resultatet. En arbetsplatsledares attityd och ledarstil färgar
Även en alltför hög arbetsbelastning kan bidra till att förmågan att hantera patientrelaterade upplevelser försvåras, brister på dessa områden anges som orsaker till utbrändhet och CF (Sabo, 2009).
17
Dessa organisatoriska aspekter styrs oftast av högre instanser vilka antagligen inte alltid har en fullständig insyn i hur det fungerar på enskilda avdelningar. Det skulle därför vara av stort värde att kunna visa upp hur höga värden av risk för CF, som är relaterat till
exempelvis sjukskrivningar, säkerhet, patientens upplevelse av vården, effektivitet, kostnad etc. Detta då författarna antar att vårdkvalitet och vårdeffektivitet minskar när personalen ej är emotionellt stabila. Studier visar att en person med CF ej kan erbjuda ett tillräckligt empatiskt stöd till patienten (Figley, 1995; Bourassa, 2009; Dominguez-Gomez et al, 2009).
En icke välmående och icke välfungerande personal innebär antagligen en ökad ekonomisk belastning för avdelningen.
En annan faktor som kan påverka resultatet är att sjuksköterskor från utbildningen ej har tillräckliga förberedelser för att hantera de upplevelser de möter i sitt arbete (Wilson, 2003; Hallina & Danielson, 2007). Detta kan antas röra främst de nyexaminerade
sjuksköterskorna och har således endast en liten påverkan på det totala resultatet då yrkeserfarenheten i samplet var av stor variation
Resultaten av denna studie indikerar att ett antal sjuksköterskor vid Akademiska sjukhuset i Uppsala är i risk att drabbas av utbrändhet. Både psykiatrisjuksköterskorna och de sjuksköterskor som arbetar inom den somatiska vården riskerade att drabbas av
utbrändhet, i nästan lika hög grad. Av de sjuksköterskor som arbetade på en somatisk vårdavdelning var 50,0 % i riskzonen att drabbas av utbrändhet, vilket är anmärkningsvärt.
Av psykiatrisjuksköterskorna var 26,3 % i riskzonen att utveckla utbrändhet, vilken är lite lägre, fast ändå väldigt högt. Eftersom sjuksköterskorna, av resultaten att döma, inte i lika hög grad är påverkade av Compassion Fatique, så tyder detta på att andra orsaker finns som leder till utbrändhet. Dessa orsaker skulle bland annat kunna vara rent organisatoriska, stress och alltför hög patientbelastning. En studie i Japan visar att 50 % av sjuksköterskorna var i risk eller redan hade utvecklat utbrändhet, det är liknade resultat som i denna studie (Imai, 2004). Det är allvarligt att sjuksköterskor i så hög grad riskerar att drabbas av utbrändhet och det bör undersökas ytterligare.
De relativt goda CS-värdena, kan förklaras av att sjuksköterskorna i grunden trivs med sitt arbete och uppskattar och ser ett värde i patientkontakten. De höga värdena av CF
verktyg som de behöver för att kunna upprätthålla en professionalitet, liksom att brister i organisationen tycks förekomma.
18
Korrelationsprövningen visade på ett visst samband mellan utbrändhet och CF, detta
stämmer överens med resultatet från tidigare studier (Bourassa, 2009; Dominguez-Gomez et al, 2009; Sabo, 2006).
Risk att utveckla CF och utbrändhet samt värde på CS för sjuksköterskor inom somatiken De avdelningar som ingick i vårdområdet ”somatik” var båda kirurgiska avdelningar.
Arbetet på en somatisk avdelning har som namnet antyder ett somatiskt/kroppsligt fokus. På de kirurgiska avdelningarna handlar arbetet för sjuksköterskorna till stor del av att bevaka vitalparametrar före och efter operationer, liksom läkningsprocesser och behandla med olika läkemedel. Att befinna sig i den situation som ett kirurgiskt ingrepp innebär kan upplevas utelämnade och väcka oro hos patienten (Almås, 2002).
Sjuksköterskorna kan således komma i kontakt med mycket oro och möta situationer som ställer vissa krav på förmågan att erbjuda ett empatiskt bemötande. Då dessa avdelningar är anpassade främst för en somatiskt vård, kan förberedelsen inför ett sådant bemötande vara bristfällig. Detta kan leda till att sjuksköterskorna har svårt att behålla den professionella distansen (Holm, 2001).
Sjuksköterskorna har på dessa avdelningar hand om sex vårdplatser dagtid vardagar.
Om det inte är överbelagt i korridoren, då kan det bli en eller två patienter till, vilket inte är sällsynt. En för hög arbetsbelastning kan göra det svårt att hinna med patienternas känslor kring sjukhusbesöket och sjukdomen i sig själv. Detta kan i sin tur leda till att man som sjuksköterska inte hinner hantera och bearbeta de känslor patienterna förmedlar. En alltför hög arbetsbelastning och stress har visat sig leda till CF i ett flertal studier (Busch, 2009;
DePanfilis, 2006; Maytum, Bielski Heiman & Garwick, 2004).
Dessa faktorer skulle kunna vara en trolig orsak till de höga CF-värdena. Det skulle dock behövas bredare och mer omfattande studier för att mer specifikt kunna dra slutsatser kring orsakerna till resultatet.
Risk att utveckla CF och utbrändhet samt värde på CS sjuksköterskor inom psykiatrin På de psykiatriska avdelningarna möter sjuksköterskorna patienter som i större delen av
19
Det kan även antagas att det skulle finnas en kunskap och en förberedelse för att hantera dessa känslor hos vårdpersonalen på en psykiatrisk vårdavdelning. Det kan antas att sjuksköterskor inom det psykiatriska vårdområdet även är nära sina egna känslor då det dagligen jobbar med människors känslor som huvudsaklig arbetsuppgift. Det kan givetvis även vara så att vårdpersonalen inom psykiatrin möter övermäktigt många och starka känslor. Vilket skulle kunna resultera i en känslomässig distansering.
Skillnad gällande risk för CF, utbrändhet samt värde på CS mellan sjuksköterskor verksamma i de olika vårdinriktningarna somatik och psykiatri
De sjuksköterskor som arbetar inom psykiatrin, visade upp ett högre medelvärde av CF än de sjuksköterskor som arbetar inom den somatiska vården. Det kan tyda på att de sjuksköterskor som arbetar inom psykiatrin arbetar med patienter som är mera traumatiserade än patienterna inom somatiken. Skillnaden som uppmättes mellan de olika vårdområdena var dock inte signifikant.
En teori är att olika personlighetstyper väljer att jobba inom somatiken respektive psykiatrin. Studier visar att vissa personlighetstyper har större risk att drabbas av CF (Busch, 2009). Detta skulle innebära att det är svårt att dra slutsatser för skillnader inom de två vårdområdena eller mellan patientgrupperna som sådana. Resultaten mellan somatiken och psykiatrin kan vara svåra att ställa mot varandra då flera faktorer som ej ingick i studien kan ligga bakom resultatet. En studie visar att de till synes psykiskt tyngsta jobben inte alltid är de mest krävande utan det kan vara andra faktorer som är avgörande för hur en personalgrupp mår av sitt arbete.
Det finns av naturliga skäl större kunskaper kring coping och hantering av känslor inom det psykiatriska området. Resultaten visar att höga grader av CF även förekom hos
sjuksköterskor från det somatiska vårdområdet. Detta skulle därför vara eftersträvansvärt att denna kunskap även kunde tillämpas på personal inom detta vårdområde. Varför deltagarna inom psykiatrin fick ett så pass högt sammanlagt värde av CF, skulle kunna bero på att kunskapen som finns inom detta område ej heller kommer personal inom psykiatrin till hjälp.
De kan antas att de hypoteser som författarna hade inför studien kring skillnader mellan grupperna var korrekta. Ett högre värde av CF hos de psykiatriska sjuksköterskorna skulle
20
De högre värdena av utbrändhet hos de somatiska sjuksköterskorna skulle kunna indikera att jobbet på dessa avdelningar är något stressigare. Samtidigt kan de något högre värdena av CS hos psykiatrisjuksköterskorna indikera att de som helhet trivs bättre med sitt arbete.
4.2. Metoddiskussion
Skillnader som observerades mellan vårdområdena somatik och psykiatri, var inte signifikanta, detta kan vara relaterat till det begränsade materialet. En liten omfattning på materialet innebär att skillnader mellan grupperna blir svagare. Ett större urval skulle vara intressant då
signifikansnivån och generaliserbarheten skulle bli högre.
Det gick av praktiska skäl ej att hålla en verbal informationsträff om studien för de psykiatriska avdelningarna, då det ej fanns tillfällen då alla sjuksjuksköterskorna var samlade.
Detta skulle kunna påverka resultatet då detta förändrar förutsättningarna för deltagarna inom de två vårdområdena. Då utebliven data hanterades med att ej ange ett värde istället för att ange värdet noll eller ett medelvärde, kan värdena i resultatet innehålla en viss felmarginal.
Även om CF som begrepp har funnits under ungefär 30 år (Bourassa, 2009) så är det ändå för många ett okänt begrepp. Större delen av deltagarna i studien kände ej tidigare till begreppet. Detta kan ha varit ett hinder vid besvarandet av frågorna, då deltagarna kanske ej svarade lika ärligt på grund av osäkerhet kring studien. Det skulle även kunna ha varit till fördel för studien, då deltagarna besvarade frågorna mer ärligt utan direkta referenser till vilka svar som är "rätta" eller "bättre". Det är därför viktigt att begreppet CF standardiseras. Då det blir lättare att diskutera företeelsen om det finns ett allmänt vedertaget begrepp och en definition som beskriver fenomenet. Det skulle även kunna ha den direkta verkan att de personer som upplever CF -symtom, skulle få en bekräftelse på det de upplever och därigenom lättare kunna acceptera, hantera och förändra sin situation. Ett förslag från författarna på en svensk
översättning på CF är empatisk utmattning.
Det är också viktigt att ett test standardiseras för att mäta fenomenet, så att olika resultat kan ställas mot varandra och flera samband och skillnader skulle kunna
uppmärksammas. Även då PROQL-testet är det mest använda testet idag, finns ett flertal mindre tester som cirkulerar i studier (Sabo, 2006). Trots att det globalt har genomförts ett
21
En mer utbredd användning av PROQL-testet skulle ge större trovärdighet för testresultatet och en starkare validitet för testet, liksom att stärka validiteten för CF som begrepp
(Adkinson & Frank, 2005, Imai, 2004., Bourassa, 2009., Sabo, 2004).
Det var flera personer som ifrågasatte frågan om tro i enkäten. Ett flertal satte ett frågetecken efter (tre stycken). En svarande frågade på formuläret om det gällde religiös tro eller annan tro. Enkäten är direkt översatt från engelska och inte skriven utifrån svenska förhållanden. I USA där testen är utvecklat och vältestat, finns en annan syn på vad tro är.
Det finns en hel del kulturella skillnader i synen på tro och tanken om vad ordet innebär.
Denna kulturella skillnad kan även påverkat översättningen av andra ord. Detta kan påverka svarsresultaten och felaktigt visa lägre eller högre värden. Eftersom att det dock är enbart en fråga av 30 som kan påverka på detta sätt, så kan det ses som en marginell förändring. Om man jämför dessa värden med studier gjorda i andra länder, är det dock viktigt att ha detta med sig i beräkningen.
Den översatta enkäten skulle kunna testats via en pilotstudie innan den egentliga studiens genomförande. Enkäten skulle även kunna prövas genom att frågorna översattas tillbaks till engelska av en engelskspråkig för att testa översättningarnas validitet.
4.3 Åtgärder för att minska risken för Compassion Fatique
Figley (2002) skriver att alla författarna av boken Treating Compassion Fatique tror att för att kunna hjälpa andra effektivt måste man först kunna hjälpa sig själv. Det finns ett flertal förslag på åtgärder som kan skydda mot och förebygga uppkomsten av CF hos
sjuksköterskepersonal (Maytum, Bielski Heiman & Garwick, 2004; Figley, 1995; Craig, 2009; Busch, 2009, Dominguez-Gomez, 2009; Happell, 2003; DePanfilis, 2006; Collins &
Long, 2003; Bourassa, 2009). En regelbunden screening av vårdpersonal med hjälp av PROQL-skalan vore av värde för att tidigt upptäcka personer i riskzonen för CF. Dessa skulle sedan kunna få den hjälp och det stöd som de behöver för att undvika att drabbas av CF eller utbrändhet, såsom professionell regelbunden handledning och "briefing" kring upplevelser i samband med patientbemötande. Detta skulle kunna verka förebyggande mot CF och utbrändhet, liksom förhoppningsvis öka graden CS hos personalen. Handledningen i sig skulle vara ett bra sätt att fånga upp de personer som naturligt inte har ett konstruktivt sätt att hantera sina upplevelser relaterat till patientkontakten.
22
4.4 Förslag till ytterligare studier
Studier som identifierar skyddande faktorer mot att utveckla CF och utbrändhet, liksom goda copingstrategier är angelägna. PROQL- skalan mäter endast riskgrad av CF, CS och utbrändhet. Efter att man uppmärksammat eventuella tecken på förekomst av CF, CS och utbrändhet kommer naturligt följdfrågan om hur man skall hantera och förebygga dessa tillstånd. En kvalitativ studie skulle kunna uppmärksamma den "tysta kunskapen" kring hanteringen av känslor som vårdpersonal eventuellt besitter. I en sådan undersökning vore intressant att se vad personal med låg grad utbrändhet och CF liksom hög grad av CS, har för strategier.
Mer omfattande studier vore intressant för att se om resultatet för denna studie även gäller för en större del av sjuksköterskorna. Det vore även intressant med en mer omfattande studie som tar hänsyn till flera aspekter såsom till exempel arbetsplatsfaktorer. För att tydligare kunna urskilja de olika variabler som styr förekomst av CF, utbrändhet och CS och hur dessa sammanhänger.
4.5. Slutsats
Slutsatsen som kan dras är att både sjuksköterskor inom den somatiska och psykiatriska vården, i hög grad, visar upp tecken på Compassion Fatique och utbrändhet vid Akademiska universitetssjukhuset i Uppsala.
Studiens resultat visar på ett behov av ytterligare och mer omfattande studier. Detta då det framkommit att en sjuksköterska med höga värden av CF inte kan erbjuda ett fullgott empatiskt stöd till patienten (Figley, 1995; Bourassa, 2009; Dominguez-Gomez et al, 2009).
Detta i sin tur innebär att sjuksköterskepersonalen ej kan erbjuda den vårdkvalitet som finns beskriven i sjuksköterskans kompetensbeskrivning (Socialstyrelsen, 2005). Då CF är ett nytt och till stora delar okänt begrepp ser författarna det av stor vikt att vårdpersonalen
informeras om detta och att företeelsen uppmärksammas. Detta är en förutsättning för att förändringar i förlängningen skall kunna ske.
23
5. REFERENSER
Adkinson, L., & Frank, D. (2007). A developmental perspective on risk for compassion fatigue in middle-aged nurses: Caring for hurricane victims in Florida. Holistic Nursing Practice, 21(2), 55–62.
Allgulander, C. (2008). Introduktion till klinisk psykiatri. Lund: Studentlitteratur.
Almås, H. (2002). Klinisk omvårdnad del 1. Finland: Liber.
Baranowsky, A. (2002). The silence response in clinical pratice: On the road to dialogue. In C. R. Figley (Ed), Treating compassion fatigue. New York: Brunner- Routledge.
Bourassa, D. (2009). Compassion fatigue and the adult protective
services social worker. Journal of Gerontological Social Work, 52, 215–229.
Busch, N. (2009). Compassion Fatigue- are you at risk? Oncology Nursing forum, 36 (1), 24-28.
ssion Fatigue
Collins, S., & Long, A. (2003). Too tired to care? The psychological effects of working with trauma. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 10, 17-27.
Codex –regler och riktlinjer för forskning, hämtad 16/11-09 kl 18:17.
http://www.codex.vr.se/forskarensetik.shtml
Craig., C. D & Sprang., G. (2009). Compassion satisfaction, compassion fatigue, and burnout in a national sample of trauma treatment therapists. Anxiety, Stress, & Coping, 1-21.
DePanfilis, D. (2006). Compassion fatigue, burnout and compassion satisfaction: implications for retention of workers. Child Abuse & neglect, 30, 1067-1069.
Dominguez-Gomez, E., & Rutledge, D. (2009). Prevalence of secondary traumatic stress among emergency nurses. Journal of emergency nursing, 35, 199-204.
Eriksson, S. (Red). (2009). Informerat samtycke. Hämtad 1 juni, 2009, Uppsala Universitet, Codex, Centrum för forsknings- och bioetik, http://www.codex.vr.se/manniska2.shtml.
24 Figley, C. (Ed.). (2002). Treating Compassion Fatique. New York: Brunner-Routledge.
Hallina, K., & Danielson, E. (2007). Registered nurses’ experiences of daily work, a balance between strain and stimulation: A qualitative study. International Journal of Nursing Studies, 44, 1221–1230.
Happell, B., Trish, M., & Jaya, P. (2003). Burnout and job satisfaction: A comparative study of psychiatric nurses from forensic and a mainstream mental health service. International Journal of Mental Health Nursing, 12, 39–47.
Herlofson, J., & Landqvist, M. (2002). Mini-D IV, Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV-TR. Danderyd:
Pilgrim Press.
Holm, U. (2001). Empati- att förstå andra mäniskors känslor. Stockholm: Natur & kultur
Hudnall Stamm, B. (1995). Secondary traumatic stress, self-care issues for clinicians, researchers &
educators. United states of america: The Sidran Press.
Hudnall Stamm, B. (2005). The ProQOL manual. Hämtad 2 juni, 2009, Idaho State University, Institute of Rural Health, www.isu.edu/~bhstamm.
Höglund, AT. (2005). Inga lätta val. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis.
Imai, H., Nakao, H., Tsuchiya, M., Kuroda, ., Katoh, T, (2004). Burnout and work environments of public health nurses involved in mental health care. Occupation Environment Medicin, 61, 764–768.
Joinson, C. (1992). Coping with compassion fatigue. Nursing, 22(4), 116-119.
Keidel, G. (2002). Burnout and compassion fatigue among hospice caregivers. American Journal of Hospice
& Palliative Care, 19(3), 200-205.
Maytum, J., Bielski Heiman, M., & Garwick, A. (2004). Compassion fatique and burnout in nurses who work with children with chronic conditions and their families. Journal of Pediatric Health Care, 18, 171-179.
McNeely, E. (2005). The consequences of job stress for nurses´health: time for a check up. Nursing outlook, 53, 291-299.
25
Polit, D., & Beck, C. (2004). Nursing research, principles and methods. Philadelphia: Lippicott, Williams &
Wilkins.
Sabo, B. (2004). Compassion fatigue and nursing work: Can we accurately capture the consequences of caring work? International journal of nursing pratice, 12, 136-142.
Sinclair, H., & Hamill, C. (2007). Does traumatisation affect oncology nurses? European Journal of Oncology Nursing, 11, 348-356.
Socialstyrelsen (2005) Hämtad 20 maj, 2009, http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2005/8673/2005-105- 1.htm.
Svenska akademin (1998) Svenska akademiens ordlista över svenska språket. Norge : Norsteds ordbok
Wilson, K. (2003). Are You a HELP-AHOLIC? How to Avoid compassion fatigue. Journal of Christian Nursing. 20 (2), 1-2
26
Bilaga 1.
Kön: ålder: år inom yrket:
ProQOL R-IV
PROFESSIONAL QUALITY OF LIFE SCALE
Att hjälpa andra försätter dig I direkt kontakt med andras liv. Som du förmodligen redan upptäckt har din omtanke för andra bade positiva (compassion satisfaction) och negativa (compassion fatigue) aspekter. Det här själv testet är till för att uppskatta din “omtankesstatus”: Hur stor risk föreligger för att du skall drabbas av utbrändhet eller (compassion fatigue) liksom nivån av tillfredställelse av att hjälpa andra (compassion satisfaction). Överväg hur du för nuvarande upplever digsjälv i förhållande till de olika påståendena. Skriv in det nummer som bäst beskriver hur du upplevt dig I förhållande till påståendena de 30 dagarna.
0=Aldrig 1=Sällan 2=Nån gång 3=Ibland 4=Ofta 5=Mycket ofta 1. Jag är lycklig
2. Jag är bekymrad för fler än den personen som jag hjälper 3. Jag upplever en tillfredställelse av att kunna hjälpa andra 4. Jag känner samhörighet med andra
5. Jag rycker till eller blir skrämd av oväntade ljud 6. Jag känner mig stärkt av jobbet med patienterna
7. Jag känner att det är svårt att separera mitt privatliv från mitt yrkesliv 8. Jag har svårigheter att sova relaterat till de patienter jag har hand om 9. Jag tror att jag kan ha blivit smittad av traumatisk stress från patienter 10. Jag känner mig fångad i mitt jobb som vårdgivare
11. Relaterat till mitt jobb som vårdgivare har jag känt mig spänd/nervös 12. Jag tycker om mitt jobb som vårdgivare
13. Jag känner mig deprimerad pga mitt jobb som vårdgivare
14. Det känns som jag upplever traumat av en av de patienter jag vårdat 15. Jag har en tro som stärker mig
16. Jag känner mig nöjd med mitt arbete rörande dokumentation 17. Jag är den person jag alltid velat vara
18. Mitt jobb får mig att känna mig tillfredställd
19. På grund av mitt jobb som vårdgivare känner jag mig utmattad
20. Jag har positiva tankar kring de jag vårdar och hur jag skall kunna hjälpa dem 21. Jag känner mig överväldigad över storleken av min arbetsbörda
22. Jag tror att jag kan göra en skillnad genom mitt arbete
23. Jag undviker vissa situationer då de påminner mig om skrämmande upplevelser från patienter jag vårdat
24. Jag är stolt över vad jag kan göra i mitt arbete
25. Som ett resultat av mitt arbete har jag påträngande, skrämmande tankar 26. Jag känner mig bakbunden av systemet
27. Jag har tankar om mig själv som en framgångsrik vårdgivare
© B. Hudnall Stamm, 1997-2005. Professional Quality of Life: Compassion Satisfaction and Fatigue Subscales, R-IV (ProQOL).
http://www.isu.edu/~bhstamm. This test may be freely copied as long as (a) author is credited, (b) no changes are made, and (c) it is not sold. Översättning till svenska: Samuel Possnert & Sofia Hallström
Bilaga 2.
Från Dr Beth Hudnall Stamm (bhstamm@isu.edu) Hello,
I could not remember if I had replied to you. If this is the second message from me, please excuse me. I wanted to make sure you had permission.
Hello,
I do not have a version of the ProQOL in Swedish. It would be wonderful to have that translation available. If you would like to initiate the translation, I am happy to help in any way that I can. Typically, translators end up discussing with me how to best translate a word or concept.
We have a revised version of the ProQOL that will be posted by the end of the month at our main website, www.proqol.org. I will send you the information in the next email. The changes on the measure are grammatical and hopefully make it easier to understand. We changed the scoring to use a standardized rather than raw score. The information about that is also included.
I look forward to working with you to assist in any way that I can.
Beth
--- Sofia Hallström wrote:
Hi!
We wonder if it is ok to translate the Professional Quality of Life scale to Swedish?
Thank you for the information about the test!
/Sofia Hallström and Samuel Possnert
Bilaga 3.
Informationsbrev
”I riskzonen för compassion fatigue ?”
Varför görs undersökningen?
Vi är två sjuksköterskestudenter som kommer att genomföra en studie inom ramen för vårt examensarbete. Vi är båda intresserade av hur de som vårdar mår. Därför kommer vi att utföra en enkätundersökning inom två olika områden som psykiatri och somatisk vård, för att studera hur sjuksköterskorna upplever sin
arbetssituation.
Studiens syfte är att undersöka om sjuksköterskor anställda vid olika avdelningar vid Akademiska universitetssjukhuset befinner sig i riskzonen för att utveckla compassion fatigue.
Compassion fatigue kan uppstå hos en person som arbetar med patienter som upplever ett trauma och som omedvetet absorberar eller överidentifierar sig med patientens trauma. Flertalet studier har visat på förekomsten av detta fenomen hos personal som är direkt exponerade inför personer som upplever trauma.
Eftersom begreppet är relativt nytt finns dock lite evidens kring ämnet.
Studien bygger på ett test speciellt utvecklat för att identifiera compassion fatigue som deltagarna ombedes fylla i (Professional Quality of Life Scale).
Studien kommer även att undersöka om det finns någon skillnad i förekomst av CF mellan två olika områden.
Vilka får vara med och hur går undersökningen till?
Legitimerade sjuksköterskor vid Akademiska unvirsitetssjukhuset i Uppsala som har arbetat mer än 6 månader på samma ställe. Vi har slumpvis valt ut sex olika avdelningar inom två olika områden. När du besvarar frågorna, var vänlig att kontrollera att du fyllt i alla svaren. Föreståndaren på din avdelning samlar ihop enkätsvaren inom två veckor efter att de delats ut.
Hur behandlas enkäterna?
Ditt enkätsvar kan inte härledas till dig personligen, men frågeformulären kommer att kunna härledas till vilket område du arbetar inom, därav numret på kuvertet. Detta för att vi ska kunna dra slutsatser om det finns någon skillnad emellan dessa olika områden. Enkäterna kommer att förvaras säkert, enbart användas till denna studie och förstöras efter studiens avslutande. Deltagande i denna studie är frivilligt.
Tack för din medverkan!
Om du har några frågor eller funderingar kring formuläret/enkäten eller studien kan du höra av er till oss så svarar vi så fort vi kan.
Sofia Hallström: sofia_hallstroom@hotmail.com eller mobilnummer: 0706-684243 Samuel Possnert: knaperstektabajkon@yahoo.se eller mobilnummer: 0737394291
