Unga i risk att hamna i utanförskap: vikten av att bryta kedjan

1

LÄRARUTBILDNINGEN Självständigt arbete 30hp

Unga i risk att hamna i utanförskap –

”vikten av att bryta kedjan”

Ansvarig intuition: institutionen för utbildningsvetenskap

Handledare: Eva Fasth Kurs: GO2964

År/termin: 2013/VT

Författare: Ann-Sofie Franzén

2

Innehållsförteckning

1. Abstrakt s. 3

2. Inledning s. 5

2.1

Syfte s. 8

3. Bakgrund s. 9

3.1

Livschanser s. 9

3.2

Tidiga insatser s. 12

3.3

Riskfaktorer s. 13

3.4

Ungdomshem s. 14

4. Tidigare forskning s. 16

5. Teori s. 19

6. Metod s. 22

7. Resultat s. 24

8. Analys s. 34

9. Diskussion s. 38

10. Referenser s. 45

11. Bilaga s. 47

3

Abstract

Författarens namn: Ann-Sofie Franzén

Titel: Unga i risk att hamna i utanförskap – ”vikten av att bryta kedjan”

Engels title: Young people in risk of exclusion – "the importance of breaking the chain

School is a place where children and young people from all corners of society gather, educators in the school’s mission is to nurture these into democratic citizens, and convey the contents of fundamental values. Children and young people who start on "minus", in one way or another, may need some compensation for the school to be equivalent. The school staff shall promote for everyone in the school to be included and teaching must be adapted to each student's abilities and needs.

The purpose of this work was to see how schools unite their learning mission with their work in fundamental values and how the school management creates a school with a common vision. The purpose was also to see how the school operates to detect and identify the children and youth who are at risk of ending up in exclusion, and how the school's efforts for these children look.

This work was conducted by using a qualitative method, creating conversations during interview sessions. Interviews were carried out at three different schools and with nine people in these schools. This work deals with various factors and perspectives that can be the basis for exclusion.

The results show that there are differences in how the concept of inclusion is perceived, on one hand between schools, and on the other within schools. It turns out that some co-operation exists between the actors in the preschool class to third grade at one of the schools, but prevention stops after year three. Furthermore the staff does not interpret school policy documents together, to create a unified approach and make fundamental values visible in practice. The reason for this is that the school management did not prioritize its mission as an educational leader, over the other responsibilities a management has.

Key words: inclusion, exclusion, values, identifies, response, detection

4

1. Abstrakt

Skolan är en plats där barn och unga från samhällets alla hörn samlas, pedagogerna i skolan har i uppdrag att fostra dessa till demokratiska medborgare, och förmedla värdegrundens innehåll. Barn och unga som startar på ”minus”, på ett eller annat sätt, kan behöva vissa kompensationer för att skolan skall bli likvärdig. Skolans personal skall verka för att alla på skolan inkluderas och undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov.

Syftet med arbetet var att undersöka hur skolorna organiserar sig för att alla elever skall inkluderas i skolan och vilka metoder de använder för att identifiera barn och unga i riskzoner för utanförskap. Vidare vill jag veta vilka insatser som skolan sätter in när de upptäcker att barn eller unga, socialt eller kunskapsrelaterat, är i behov av dem.

Arbetet har utförts med en kvalitativ metod, genom att skapa samtal under intervjutillfällena.

Intervjuer har gjorts på tre skolor och med nio personer i skolans värld. I arbetet behandlas olika faktorer och perspektiv som kan ligga till grund för att ett utanförskap.

Resultatet visar att det finns skillnader i hur begreppet inkludering uppfattas, dels mellan skolorna, och dels även inom skolorna. Det visar sig att ett visst samarbete existerar mellan aktörerna i förskoleklassen till trean, i en utav F-6 skolorna, men det förebyggande arbetet avstannar efter årskurs tre. Vidare tolkar inte skolan styrdokumenten gemensamt för att skapa ett enhetligt förhållningssätt, och göra värdegrundsuppdraget synligt i praktiken. Anledningen till detta är att skolledningen inte prioriterar sitt uppdrag som pedagogisk ledare, framför andra ansvarsområden som ledningen har.

Nyckelord: utanförskap, värdegrund, inkludering, identifiera, insatser, upptäcka

5

2. Inledning

Som behandlingspedagog på ett av statens ungdomshem för unga kriminella, har jag ofta hört berättelser från de unga, om problem som ofta startat redan i tidig ålder, kanske redan på förskolan. Hur de upplevt att personalen ansett att de var jobbiga eller bråkiga, och att det sedan rullat på. Många av dessa ungdomar har startat sina liv på minus, kan man säga. De har vuxit upp i hem med missbruk, fattigdom, kriminella föräldrar eller med en läs och skrivsvårighet, en diagnos eller så har de en invandrarbakgrund, exempelvis. Vissa av ungdomarna beskriver att det har gjorts vissa insatser, men många minns inte alls att det gjorts någonting. Många gånger är det så att insatser görs på en del områden men som inte ger en helhetssatsning, och ofta faller det igen. När dessa unga växer upp och sitter på lektioner och inser att de inte förstår någonting, så drar de sig undan. Deras frånvaro ökar och de söker sig till likasinnade för att få bekräftelse och bli sedda. I skolan är de mest för att träffa kompisar och om de går på lektioner är det mest ett störande moment i klassrummet. Dessa ungdomar riskerar att hamna i utanförskap på grund av att de kommer att få svårt att skaffa sig ett arbete.

Unga kriminella är något som berör alla i samhället, ett ämne som engagerar. Orsakerna till folks engagemang varierar, det kan vara av humanistiska skäl, politiska eller för forskning.

Hur som helst skapar det diskussioner i såväl små som stora rum. Många är de som har åsikter och som vill finna lösningar på problemet. Den totala siffran för brott som begåtts har minskat mellan 1990 och 2000 talet, för unga i upp till 15 års ålder. Vilket innebär att det är allt färre unga som begår brott som snatteri och stölder, det som kallas inkörsporten, för unga som riskerar att hamna i kriminalitet. Likaså visar statistiken en minskning av unga upp till 15 års ålder som deltar i andra typer av kriminella handlingar som misshandel och droger. Bland de som döms för brott då de är i 15-17 års ålder visar en liknande bild. De ungdomar som är mellan 18-20 år så ser man att det varken minskat eller ökat sedan 1995, totalt sett. Brott som stöld har minskat men brott som misshandel har dessvärre ökat istället. ( BRÅ-rapport, Kriminalstatistik 2008, s. 152.).

Detta är för samhället ett intressant ämne, då unga i utanförskap eller unga brottslingar är en stor ekonomisk kostnad för samhället. Dels i form av skadegörelse och dels kostnader för lidande för de drabbade offren. Unga brottslingar som döms till behandling eller vård på anstalter eller institutioner är även det en ekonomisk belastning för samhället. Med tidiga insatser för unga i riskzonen, skulle samhället kunna minska på statens utgifter för skadegörelse och behandling.

6 Ungdomsbrottsligheten är ett tacksamt ämne att skapa rubriker med, det är en del av samhället som många berörs av. Journalister vill att en nyhet/story ska behandla statliga medel, hota säkerheten eller skapa oro i samhället och gärna kunna peka ut någon som är ansvarig.

Ungdomsbrottslighet har alla dessa ingredienser.

Inom området ungdomsbrottslighet möts en rad intressen. Juridik möter sociologi och beteendevetenskap. Oenighet råder om behandlingsmodellers effektivitet.

Samhällsekonomi ställs mot mänskliga behov. Offentligt ansvar ställs mot individens ansvar. Statsmakt ställs mot kommunalt självstyre. Prevention, d.v.s. att ta kostnaden nu, ställs mot repression, d.v.s. att ta kostnaden senare när problemet uppstått.

Normgivningsmakten är delad mellan riksdag och regering. Åtgärder som innebär ingripanden mot enskilda, liksom förpliktelser för kommunerna, ska riksdagen besluta om genom lag. Detsamma gäller budgeten för de statliga myndigheterna.

Flertalet övriga frågor, inte minst den viktiga frågan om hur myndigheter ska arbeta och vara organiserade, beslutar regeringen om. Genom s.k. subdelegation har regeringen möjlighet att ge de centrala förvaltningsmyndigheterna möjlighet att meddela föreskrifter inom sina ansvarsområden. Området ungdomsbrottslighet har varit och är föremål för såväl utredningar och granskningar som forskning.

(Effektivare insatser mot ungdomsbrottslighet uppdrag och utredning, s. 23)

Även om unga i brottslighet minskat en aning de senaste åren finns det idag orosmoln som skulle kunna leda till en ökning igen. Idag är det många unga som är arbetslösa vilket är en är en faktor som kan leda till ökad brottslighet bland unga. En annan tendens i samhället är att det blivit mer individualistiskt inriktat, enskilda invånare ställs inför mängder med beslut som de självständigt skall kunna ta ansvar för. Du förväntas i tidig ålder kunna ta beslut om hur din framtid skall se ut, och själv forma den. För att klara detta måste du ha rätt stöd och kunskaper med dig och en grundtrygghet som gör att du kan klara av att ändra i planen om något inte skulle gå som planerat.

Utvecklingen mot ett alltmer differentierat och individualiserat samhälle är eftersträvad. Ett sådant samhälle kräver dock mer

kompetenser, jämfört med ett enklare traditionellt samhälle. Utveckling av kompetenser är förskolans och skolans huvuduppgift.

Den ökade psykiska ohälsan bland unga tyder på att förskolans och skolans insatser för att utveckla kompetenser inte fullt ut motsvarat de ökade krav som finns i dagens individualiserade och informationstäta samhälle. (Ungdomar, stress och psykisk ohälsa Analyser och förslag till åtgärder s.22)

Samtidigt har individualismen gjort samhället mer avståndstagande vad gäller den andre.

Samhället eller vi invånare ser mer och mer endast till vårt eget bästa i stället för att se till att de allra flesta har det gott nog. Skolan har i uppdrag att bidra till förståelse och medmänsklighet, och skall verka för att de unga inser värden som ligger i en kulturell mångfald. Genom att vara medveten om det egna och delaktig i det gemensamma kulturarvet

7 skapas en trygg identitet, och det bidrar till att förstå och leva sig in i andra villkor eller värderingar. (Lgr11)

De ungdomar som hamnar så långt utanför samhället, att de istället blir kriminella utgör endast 5 % av alla unga. Men fortfarande finns det barn och unga i de resterande 95 % som far illa i det utanförskap som exempelvis en oupptäckt dyslexi eller en invandrarbakgrund kan vara orsaken till.

För att skapa en skola för alla har olika försök gjorts till att stötta de elever som visat sig ha svårigheter i sin kunskapsinhämtning. Skolan har genom tiderna agerat på olika sätt, för att alla barn skall kunna erhålla en likvärdig utbildning. De insatser som skolan gör för barn i behov av stöd har sitt ursprung i specialpedagogkiken, och det har genom tiderna sett olika ut.

Förr hade skolan speciella grupper där elever med funktionsnedsättningar skiljdes från övriga elever och de specialpedagogiska insatserna var en parallell verksamhet bredvid vanliga skolan. Senare ifrågasattes detta system, ur både människorättsligt perspektiv såväl som ur effektivitetssynpunkt. De specialpedagogiska metoderna fördes då över till den vanliga skolundervisningen och man menade att man integrerade eleverna in i vanliga skolan.

Utmaningarna med detta sätt har varit att skolornas organisation hela tiden sett likadan ut.

Vilket har medfört hinder för att skapa en enhetlig syn inom skolan på hur integrering skall fungera.

Det har hävdats att skolorna behöver reformeras och pedagogiken förbättras, så att de uttryckligen tar hänsyn till elevernas mångfald – så att individuella olikheter inte betraktas som problem som måste åtgärdas, utan som möjligheter att berika lärandet.

(Riktlinjer för inkludering – att garantera tillgång till utbildning för alla, s.13)

Dessa utmaningar har lett till nytänkande angående begreppet ”särskilda behov”, och det har fått en ny innebörd. Idag handlar det mer och mer om inkludering istället för integrering. Allt fler skolor har börjat ifrågasätta sina metoder och sin organisation.

Avgränsning/definition

I detta arbete kommer jag att beskriva hur de barn och unga som på ett eller annat sätt startar på minus, i form av en diagnos, socioekonomiska minus eller exempelvis en invandrarbakgrund, kan behöva olika kompensationer i skolans värld för att inte låta dessa minus växa, som gör att unga befinner sig utanför samhället. Jag definierar utanförskap med de barn och unga som befinner sig i riskzonen för att hamna utanför samhället, och detta utanförskap är inte självvalt.

8

2.1 Syfte och frågeställning

Jag syftar till att undersöka hur skolorna organiserar sig för att alla elever skall inkluderas i skolan och vilka metoder de använder för att identifiera barn och unga i riskzoner för utanförskap. Vidare vill jag veta vilka insatser som skolan sätter in när de upptäcker att barn eller unga, socialt eller kunskapsrelaterat, är i behov av dem.

Under mina fyra år som lärarstudent har många seminarier behandlat frågor om värdegrund, en skola för alla och inkludering, men nästan alltid har vi diskuterat utifrån ”normalfallet”, alltså de barn och unga som inte är i behov av extra stöd eller sociala insatser. Därför har jag för avsikt att med mitt arbete belysa skolans arbete utifrån de barn och unga som på grund av olika omständigheter startat sin bana på ”minus”.

Som lärare i dagens grundskolor kommer jag att möta alla olika ungdomar med eller utan diagnoser, ungdomar från samhällets olika klasser, och ungdomar med olika etniska bakgrunder, och som vuxen förebild i skolan anser jag att det är viktigt att jag kan förhålla mig till allas olikheter och ser värdet av dessa, för att kunna berika undervisningen.

Vad betyder inkludering för skolorna, och hur påverkas eleverna som är i behov av extra stöd av skolans inkluderingstänkande?

Hur påverkar skolans organisation och struktur värdegrundsarbetet och hur arbetar skolorna för att synliggöra värdegrundsarbetet?

Vad har ”social kontroll”, på en mindre skola på en mindre ort, för betydelse för skolan agerar, när det handlar om sociala insatser?

9

3. Bakgrund

Samhället ser inte ut idag som det gjorde 1842 när folkskolestadgan infördes och alla fick möjlighet att gå i skola. Men då var tanken att öka folkbildningen och göra människor mer upplysta, vilket kan ses som ett led i riktning mot ett mer demokratiskt samhälle. Samhället har fortfarande en ambition att skolan skall förmedla demokratiska värden och det är jämte kunskapsuppdraget det andra uppdraget som skolan har.

Att fler fick möjlighet att gå i skolan i och med införandet av folkskolestadgan 1842, kan ses som en social åtgärd mot fattigdom. Fler fick chansen att utbilda sig och öka sina livschanser.

Idag är skolan fortfarande en plats för utbildning, men i samhället finns fler sociala problem än vid införandet av folkskolestadgan. Skolans utmaning är att möta alla elever oavsett vilken bakgrund eller erfarenheter dessa elever innehar. Ett av samhällets sociala problem är att barn och unga hamnar i utanförskap som är en grogrund som kan leda till kriminalitet.

När barnen träder in i tonåren och frigörelsen från primärgruppen (familjen) sker är de ofta vilsna själar som provar sig fram längs vägen för att finna sin identitet sitt eget jag, på denna väg finns många alternativ. Den unge vidgar sina perspektiv, åsikter och förståelse för vem man är eller vill vara, de söker sin identitet. Det habitus som vi har med oss in i denna socialisering är viktig för hur vi skapar och tar till oss nya influenser, vi har genom primärgruppen socialiserats in i ett visst habitus, kulturellt, ekonomiskt och socialt kapital, som vi omprövar och utmanar i vår identitetssökning, vem jag vill vara och vilka är med i

”min” grupp. (Nilsson, 2001, s.137). Den unge som är mitt uppe i sin identitetsskapandeprocess är naturligtvis påverkbar och många kan utnyttja detta. Om du som ung inte har en grundtrygghet, kärlek eller omtanke med dig hemifrån, kan det vara lätt att falla i gropar som senare kan vara svårare att komma ur. Lika lätt är det att hamna fel om de unga känner ett utanförskap av någon annan anledning, som funktionsnedsättning, invandrarbakgrund, eller avsaknad av kamratrelationer.

3.1 Livschanser

Livschanser påverkar ungas val i livet. Hur unga socialiserar sig in i samhället påverkas av hur dennes hemförhållanden ser ut, vilka föräldrarnas bakgrunder och möjligheter har varit eller är, hur mycket stöd av skola och barnomsorg barn och ungdomar får, det påverkas även av hur samhället ser på människor med diagnoser eller handikapp, eller hur samhället ser på

10 invandring, samhällsklyftor, missbruk och kriminalitet. Hur välfärden i samhället skall se ut avgörs utifrån den samhällssyn som genomsyrar samhället. Skolan är en del av samhället och som möter alla barnen tidigt i livet, i skolan ska alla känna sig trygga och välkomna utifrån var och ens förutsättningar. Skolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. Arbetet måste därför ske i samarbete med hemmen. (Lgr11)

Goda livschanser kan vara sunda hemförhållanden, trygg uppväxtmiljö, stimulerande lärmiljöer, kompenserande stödjande insatser som utjämnar skillnader för barn i behov av det m.m. Forskningen har visat att unga i utanförskap eller unga som riskerar att hamna i utanförskap eller unga brottslingar ofta har få goda livschanser. Istället har de oftast växt upp i miljöer som kapar eller minimerar dessa. (Ring, 2001, s. 102)

För att skapa goda livschanser och lika möjligheter för kommande generationer krävs det att samhället har en enad syn i hur vi vill att det skall se ut och fungera. Samhället är alla vi som lever tillsammans, hur människorna ser på samhället och hur det skall fungera och verka skapar vår samhällssyn. Historiskt sett så har människor i alla tider på ett eller annat sätt sökt sig till varandra och bildat sociala sammanslutningar. Dessa grupper har även i alla tider kämpat mot varandra för att få tillgångar, rikedom och trygghet. I dagens Sverige och den välfärd som samhället tillhandahåller innebär att se till så att medborgarna får vård, utbildning, omsorg och ett rättssystem. Samhället verkar även till att försöka jämna ut de skillnader eller ojämlikhet som finns mellan medborgarna i samhället. Hur vi går tillväga kan se olika ut, beroende på vilken ideologi som ligger till grund. Samhället är de som legitimerar och upprätthåller tilliten till hur välfärden skall fungera. Om samhällets invånare inte känner hög tillit till att systemet kommer att fungera så kommer man inte att vara med och betala för välfärden. För att alla ska känna delaktighet och inte utanförskap i samhället måste vissa insatser i välfärdsåtgärderna vara riktade mot de grupper i samhället som har det sämst på ett eller annat sätt. (Rothstein, 2000). Det är viktigt att alla känner sig delaktighet i samhället för att de positiva effekterna av att vara delaktig, uppfattas som en viktig del i det demokratiska samhället. Riktade insatser kan vara till invandrare, som behöver hjälp med exempelvis språkundervisning för att kunna komma in på arbetsmarknaden, ungdomar som behöver riktade insatser för att även de ska kunna träda in på arbetsmarknaden eller för att vidareutbilda sig, ensamstående föräldrar och deras barn som behöver insatser för att kunna behålla sin plats på arbetsmarknaden. Gamla och sjuka som behöver få vård och omsorg, skyddsnät för de som tillfälligt hamnar i svårigheter av olika slag. Alla i samhället tjänar på att fler kommer ut på arbetsmarknaden, eftersom vår välfärd huvudsakligen finansieras av

11 skatter. Om då fler arbetar kommer även fler att betala för att upprätthålla välfärden. En väl fungerande socialpolitik anses ha en gynnsam effekt på samhällets ekonomi och därmed även tillväxten i landet. (Rothstein, 2000). Idag kan vi notera att i och med det allt mer mångkulturella samhälle vi lever i, människors ökade utbildningsnivå och självständighet gör att samhällen idag inte ser lika ut som de gjorde vid efterkrigstiden då välfärdssystemet utformades. Vilket gör att människor idag inte lever lika nära sin familj eller i de sammanslutningar som kan jämföras med vid den tiden, detta innebär även att medborgarna allt mer förändrar sina värderingar mot ett håll som inte innebär lika stor solidaritet som tidigare. Människosynen, är det som påverkar hur vi utformar vårt samhälle och dess välfärd, hur vi vill att den ska se ut. Människosynen i kombination med den tillit som vi känner för myndigheter, politiker osv. avgör vilken välfärd vi har. Frihet och jämlikhet är två begrepp som hör ihop med människosynen, frihet att kunna välja utan att möta hinder på grund av klass, etnicitet, religion, handikapp eller kön. Skolan har i uppdrag att fostra demokratiska medborgare, och i skollagen står det ”att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära”. (Skollagen, kap 1, (2010:800))

De centrala problemen för att organisera, finansiera och framför allt, vilken välfärd som ska produceras och av vem, är att man måste ha långsiktiga mål. Detta kan kompliceras av att politikerna har olika åsikter och ideologier som gör att de inte alltid kommer överens. Ska staten styra människors möjligheter till självständiga val, eller ska staten sluta att styra över individerna i samhället? Ett problem att ta ställning till är hur samhället kan kombinera en samhällscentrerad och en individcentrerad syn på hur dessa förenas. Att både kunna erbjuda social trygghet och individuell frihet. Ska välfärdstjänsterna vara universella eller enbart selektiva, osv. (Korpi, Walter & Palme, Joakim (1999). Robin Hood, Matteus eller strikt likhet? Stockholm: Univ., Institutet för social forskning s.54)

Välfärdsstaten är uppbyggd efter John Maynard Keynes teori att stimulera efterfrågan för att öka sysselsättningen, men idag har vi erfarenheten av att det inte är hela sanningen eller kanske inte rätt väg att gå. De ledande politikerna som sitter i regering i Sverige idag satsar på lägre skatter för att fler ska komma ut på arbetsmarknaden. De menar att om fler arbetar blir det fler som bidrar till välfärdsfinansieringen. Skattesänkningarna ska ge mer pengar kvar att konsumera. De menar även att det inte ska löna sig att vara bidragstagare. Att lyckas med detta kan innebära svårigheter, arbetslösheten idag är ganska hög och att skapa sysselsättning

12 som genererar meningsfull sysselsättning är en utmaning. Hela välfärdssystemen står inför en utmaning.

3.2 Tidiga insatser

Jag har under en tid jobbat på en av statens intuitioner för unga i psykisk ohälsa eller dömda unga brottslingar, där flera av dessa unga uttrycker besvikelsen över hur samhället agerat eller inte agerat när de var små. Många unga vittnar om att om det bara varit någon som hade sett mina rop på hjälp istället för att se det som var fel hela tiden så kanske jag inte hamnat där jag är nu. De ungdomar som jag har träffat på är i de flesta fall ungdomar med dålig eller ingen kontakt med föräldrar eller vuxna förebilder, ingen regelbunden skolgång, trassliga eller avsaknad av kamratrelationer. De beskriver ett liv i stor avsaknad av självkänsla och självförtroende. Barns förutsättningar att lyckas i livet påverkas av en mängd faktorer, såväl ärftliga och miljömässiga som enskilda livshändelser. Tidiga insatser eller sociala investeringar som ett antal kommuner runt om i landet startat handlar om att skapa möjligheter för dessa kommuner och landsting att göra tidiga insatser för barnen. Men det handlar även om att kunna utvärdera dessa insatser och mäta effektiviteten. Nuvarande insatser och dess effekter vet kommuner och landsting för lite om och man har sett ett ökat behov av att skapa en helhetssyn av dessa insatser och att alla inblandade aktörer samarbetar.

Dessa kommuner och investeringsfonden antas ge förutsättningar för att alla aktörer skall nå kunskaper om de mest effektiva insatserna för tidiga insatser. Investeringsfonden kom till genom ett projekt som använde sig av nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog, för att de skulle ta fram uppgifter via en simuleringsmodell. Man studerade händelseförlopp för barn och ungdomar 0-19 år studeras. Förloppen beskriver olika typer av problematik t.ex. ADHD och depression. Denna sociala investeringsfond går ut på att de insatser som samhället sätter in för barn och unga bör ses som investeringar och inte betraktas som kostnader. Samhällets insatser är investeringar som har långsiktiga effekter, både för samhället och för den enskilde individen. Rätt insats vid rätt tidpunkt innebär goda investeringar. Kommuner, landsting och dess verksamheter som har ett gemensamt investeringstänk ger en god grund för långsiktiga och tidiga insatser. Vidare menar man att detta investeringstänk gör att behovet av samspelet mellan alla inblandade aktörer blir tydligt, eftersom kostnader och vinster fördelas olika mellan dessa aktörer.

Nationalekonomen Ingvar Nilsson menar att kommuner och landsting och dess verksamheter ofta tänker kortsiktigt och har ett tunnelseende när det handlar om barn och unga med olika

13 behov, och där flera av kommunens aktörer är inblandade för att hjälpa dessa. Vidare menar han även att verksamheterna saknar en helhetsbild, vilket kan innebära att man istället tänker

” det här är inte mitt bord". (http://www.skolverket.se/skolutveckling/halsa/samverkan-kring- barn-som-far-illa/artikelarkiv/tank-langsiktigt/ingvar-nilsson-1.54790)

(För vidare läsning om Ingvar Nilsson & Anders Wadeskogs forskning: DET ÄR BÄTTRE ATT STÄMMA I BÄCKEN ÄN i ÅN - Att värdera de ekonomiska effekterna av tidiga och samordnade insatser kring barn och unga)

3.3 Riskfaktorer

Forskningen kan peka på riskfaktorer som kan leda till att unga hamnar i kriminalitet, faktorer som ogynnsamma hemförhållanden, bristande skolgång, arbetslöshet, familjemedlemmar i missbruk eller kriminalitet, koncentration eller uppmärksamhetsstörningar, att växa upp i områden där ekonomiska eller sociala resurser är låga. I Estrada & Flygheds bok, den svenska ungdomsbrottsligheten skriver Jonas Ring och även Anders Nilsson om de riskfaktorer som identifierats hos många kriminella. I boken presenteras att social eller ekonomisk utsatthet hos föräldrarna, kamratgruppens destruktiva inflytande, skolmisslyckanden, bristande övertygelse om det ”rätta”, är faktorer som gör att det finns en ökad risk för att hamna i kriminalitet.

(Ring, Nilsson, 2001s.105s.137ff,).

Barn som när de är små visar aggressivitet, förstör i leken, tar sönder saker, upplevs bråkig eller anses ha svårt att fokusera eller koncentrera sig eller har svårigheter att umgås med andra. Barnet kan även ha svårigheter att följa med i skolans undervisning eller att kontrollera känslor och uttryck. Orsakerna till dessa uttryck kan vara många, det kan exempelvis vara trassliga hemförhållanden, neuropsykologiska funktionsnedsättningar, dyslexi, psykisk ohälsa osv. Många gånger kan dessa saker leda till att barnen senare i livet hamnar i utanförskap, på grund av att barnen får svårigheter att skapa goda kamratrelationer, brister i sin kunskapsinhämtning etc.

Om skolan eller förskolan finner orsakerna bakom beteendet kan man sätta in åtgärder och insatser som hjälper barnet. Om det uppdraget misslyckas så riskerar barnet att hamna i utanförskap som vidare kan leda till en grogrund för brottsliga handlingar. I regeringens nationella brottsförebyggande program 1996 står det att tidiga insatser skall riktas till de barn som visar oönskade beteenden, eller föräldrar som visar att de inte klarar av att i sin roll fostra sina/sitt barn, (Allas vårt ansvar, Ds 1996:59:22, kap 2). Henrik Tham skriver i Estrada &

Flygheds bok, den svenska ungdomsbrottsligheten om tidiga insatser och hur man förutsäger

14 vad ett barns uppväxt miljö eller barnets handlingar i tidig ålder kan innebära i framtiden. Han beskriver att det kan vara svårt att förutsäga enbart genom att studera hur vuxna kriminella haft det under sin uppväxt. Tham menar att för att tidiga insatser skall bli en framgångsfaktor för kriminalstatistiken så måste andra relaterade förutsättningar vara uppfyllda. Det måste bland annat vara möjligt att utifrån tidiga riskfaktorer göra hypoteser om brottslig aktivitet som vuxen och att finna effektiva insatser mot unga i riskzonen. (Tham, 2001 s. 316). Mycket av den forskning som finns att läsa beskriver allt som ofta varför ungdomar blir kriminella och syftar till att hitta dess bakgrundsfaktorer. Ungdomsstyrelsen pekar exempelvis på att forskningen vanligtvis nöjer sig med att beskriva utsattheten men inte ifrågasätta den.

3.4 Ungdomshem

Unga som växer upp i osunda miljöer eller med andra riskfaktorer som riskerar att hamna i utanförskap eller kriminalitet, har oftast haft en bristande eller brokig skolgång, där personalen på skolan kan ha gjort insatser för att förbättra och hjälpa den unge, och den unge har även i regel haft kontakt med socialtjänsten på ett eller annat sätt. När dessa insatser inte har hjälpt, och den unge inte lyckats med hjälp av dessa myndigheter att hamna i en tryggare eller sundare miljö så kan socialtjänsten tvångsomhänderta den unge. Detta görs då med stöd i lagen, antingen enligt LVU, Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga. Grunderna för omhändertagning är osunda hemförhållanden, eller miljö man vistas i, som ”fel” kamratgäng eller den unges eget beteende. Det kan även vara LVM, lagen om tvångsomhändertagande för eget missbruk. Socialtjänsten kan då placera den unge på särskilda ungdomshem för behandling. (Brottsbalken, 29 kap 5 §).

SiS, (statens institutionsstyrelse) har 25 särskilda ungdomshem runt om i Sverige, med ca 600 platser för omhändertagna unga. Man tar emot unga med psykosociala problem, eget drogmissbruk och/eller unga brottslingar. Dessa unga omhändertas enligt LVU (lagen om vård av unga). De är då inte dömda för något brott, men socialtjänsten har uppmärksammat att den miljö den unge vistas i har en destruktiv inverkan på den unge/unga och anser då att tvångsvård är nödvändigt. SiS ungdomshem har i uppdrag att ge dessa unga bättre förutsättningar för att fungera i samhället, utan missbruk eller kriminalitet. Detta arbete utförs i samverkan med socialtjänsten. Man använder sig av olika vårdmetoder som Aggression Replacement Training (ART), Tolvstegsbehandling och kognitiv beteendeterapi (KBT).

SiS har även unga som dömts till LSU, sluten ungdomsvård, det innebär att unga som är dömda till sluten ungdomsvård, främst unga i 15-17 års ålder, istället för fängelse. Detta straff

15 är tidsbestämt, som kan variera från två veckor till maximalt fyra år. Även här har man en behandling för den dömde, ofta liknande den som ges för unga omhändertagna enligt LVU.

I båda fallen inriktas behandlingen ofta på kriminalitet, missbruk, relationsproblem och skolproblem.

Kostnader för unga på statens institutioner är 4000 – 8000 kronor/dygn, beroende på av vilken anledning man blir placerad på ett ungdomshem. (källa SiS hemsida).

16

4. Tidigare forskning

Margareta Ekberg Stigsdotter har i sin avhandling, De kallar oss värstingar, kommit fram till att samhällets aktörer anser att kommunikation, samtal och relationer är viktiga faktorer i mötet med unga. Olika uppfattningar har dock kommit fram om vad dessa samtal skall innehålla och relationerna ska se ut. Margareta menar då att de unga inte kommer att veta vad de kommer att möta eller vad mötet med samhällets aktörer kommer att leda till i. Hon använde sig av vinjetter i sin avhandling, som hon sammansällt och analysera, för att se hur olika aktörer i samhället skulle agera. Beroende på om det var på en mindre ort eller i en större stad så varierade tillvägagångssätt och insatser. De ungdomar som Margareta haft kontakt med och använt sig av i sina vinjetter berättade att de upplever att de på grund av sin bakgrund har ett sämre människovärde. De unga ber om mer delaktighet i besluten som handlar om deras liv. De ungas erfarenheter av hur de behandlats av samhällets aktörer vittnar om att en diskussion om vad det innebär att föra ett konstruktivt pedagogiskt möte bör komma till stånd. Margareta Ekberg Stigsdotter menar likt Håkan Jenner att det är den vuxnes ansvar att se till så att relationen till den unge blir bra. Det är pedagogen som ansvarar för det pedagogiska mötet. Det är alltså den vuxne i mötet med den unge som ansvara för att mötet blir gott, det gör man enligt Jenner, genom att vara medveten om att man som vuxen har ett överläge i form av en maktposition. Och att det är den vuxne i sammanhanget som skall försöka förstå den unge, inte den unge som skall försöka förstå den vuxne. (Håkan Jenner, Motivation och motivationsarbete, i skola och behandling, s 23)

Det Margareta vill förmedla med sin avhandling är just att de möten som den unge kan komma att hamna i, alltid lär ut någonting. Hennes avhandling fokuserar på mötet mellan samhällets aktörer och unga i problem. Hon menar att samhällets aktörer på ett vis är pedagoger i mötet med de unga. Vidare säger hon att när människor möts och interagerar med varandra så uppstår ett lärande. Därför anser hon att det är viktigt att belysa hur dessa möten sker och vilket lärande som kommer ut av dessa möten. Relationerna i dessa möten påverkar hur lärandet tar sig uttryck i dessa situationer. Alla typer av möten som den unge befinner sig i leder till kunskapsutveckling, menar hon. En förutsättning för lärande och delaktighet beror på interaktion och samspelet mellan människor. (Margareta Ekberg Stigsdotter, De kallar oss värstingar, s. 11)

Att ansvaret kommer an på pedagogen för att skapa goda relationer och lärande miljöer, för elever och dess kunskapsinhämtning, håller jag fullt och fast med om. Det jag velat undersöka

17 närmare är hur skolans organisation påverkar förutsättningar för att dessa möten skall genomsyra hela skolans verksamhet. Samhällets värderingar påverkar skolans organisation, hur skolan skall styras, vad skolans uppdrag skall vara osv. påverkas av samhällets värderingar. Skolans organisationskultur påverkar hur skolans aktörer möter barn och unga, det kan handla om arbetsplatsen och dess traditioner och hur skolan brukar agera i olika situationer. Margareta Ekberg Stigsdotter menar vidare att de som representerar samhället och deras pedagogiska grundsyn påverkar hur relationer med barn och ungdomar skapas.

Den pedagogiska grundsynen innefattar samhällsrepresentantens människosyn, kunskapssyn och samhällssyn. Detta kommer till uttryck i hur man ser på unga i problem, vilka förväntningar man kan ha på dem, vad man tror om kunskapsutveckling hos den unge, vad som är viktigt att lära samt vilka möjligheter att lära som den enskilde har, och om hur detta lärande ska gå till. Dessutom ger samhällssynen uttryck för hur man anser att samhället ska förhålla sig till unga i problem och ungdomsbrottslingar, hur dessa ska fostras och vilken uppgift samhället har gentemot dem. (Margareta Ekberg Stigsdotter, De kallar oss värstingar, s. 14)

Ulla Gadler presenterar i sin avhandling En skola för alla-gäller det alla? Statliga styrdokuments betydelse i skolans verksamhet, att skolan är en intuition som kan vara svår att förändra, eftersom att skolans verksamhet tillsammans med individernas olika roller, skapar strukturer som skolan strävar att stabilisera. Skolans organisation skall förändras i och med att de statliga styrdokumenten ger olika direktiv, men i praktiken sker det inga stora förändringar som för eleverna är märkbara, menar hon. Ett uttryck som ofta hörs i skolans värld är ”det sitter i väggarna”, innebär att i skolan finns det strukturer och personligheter och individer som bär instruktionens värderingar. Vidare beskriver Ulla Gadler att uttrycket ”En skola för alla” har utformats som ett begrepp över tid. Uttrycket har inneburit olika saker genom tiden, beroende på vilka som tolkat begreppet. Det har varit den rådande politiska viljan som samhället består av med hänsyn på vad som anses vara en likvärdig utbildning.

Hon menar att uttrycket kan ses ur olika perspektiv, som rättighetsbegrepp där alla elever oavsett förutsättningar har rätt till utbildning i någon form, som utvecklingsbegrepp där alla elever ska ha möjligheter att utveckla sitt lärande avseende såväl ämneskunskaper som fostran till demokratiska medborgare eller som socialisationsbegrepp där elevers olikheter ses som en tillgång i elevers lärande och att genom att de ingår i samma skolmiljö ges möjligheter att förståelse och erfarenheter av människors olikheter utvecklas. (Gadler, s. 64)

Den regering som har makten under en mandatperiod tolkar de signaler som sänds ut och använder sedan de styrmedel som de har för att påverka genom att bland annat tillsätta

18 utredningar, eller genom att blida nya myndigheter eller lägga ner befintliga sådana. Sedan författar de myndighetsdirektiv där deras tolkning av vad begreppet ”En skola för alla” skall innebära. Utifrån dessa direktiv ska sedan tjänstemännen genomföra sina uppdrag. Detta innebär enligt Gadler att det ser olika ut beroende på vilken tjänsteman som tolkar direktiven, om de utgår från styrdokumenten eller andra tankar och idéer om vad som menas med alla elever, elever i behov av särskilt stöd och likvärdig utbildning.

Skolverket gjorde 1998 en nationell utvärdering av skolans mål- och resultatstyrning, där ett av områdena som granskades var undervisningen av elever i behov av särskilt stöd. Rapporen visade att skolans verksamhet var i behov av att finna alternativa undervisningsstrategier för att öka inkluderingen av elever i behov av särskilt stöd. Problemen för eleverna blev mer synliga i skolmiljöerna och i undervisningssituationer, men ändå var de flesta insatserna inriktade på individnivån. Utvärderingen visar även att det gjordes allt för sällan uppföljningar av de specialpedagogiska insatserna. Vidare pekar utredarna på att den roll som specialpedagogen har som handledare åt läraren inte slagit igenom mer än på vissa punkter.

De menar att det kan bero på tidigare arbetssätt, kompetenser, legitimitet i lärarkollegiet och även på att lärare är ovana vid att få handledning och därför inte efterfrågar detta. (Skolverket S.85)

19

5. Teori

Vad ett socialt problem är, kan ge många olika svar. Det beror på vem som svarar, ur vilket perspektiv man ser på det och hur många det berör. Begreppet myntades i samband med industrialiseringen, då människor flyttade från sina gårdar och familjer, till städerna för att arbeta i industrierna. Där levde många tillsammans men ändå mycket ensamma och utan sociala nätverk. Att debatten om den sociala frågan fick så stor betydelse beror delvis på att begreppet gav en sammanfattande beteckning för i grunden diffusa och obestämda problem.

(Meeuwisse & Swärd, 2002, s. 26). Ett nätverk av olika individer bildar ett samhälle, och de hålls ihop av olika relationer. Alla individer är beroende av varandra och olika faktorer för att bli en del av samhället. Människan behöver näring, skydd, försvar, kärlek, styrning och kunskap för att känna sig som en del av detta samhälle. Saknar man då delar av dessa komponenter blir man en avvikare som hamnar utanför samhället, och det kan betraktas som ett socialt problem om vissa avvikande grupper växer.

I det interaktionistiska perspektivet spelar aktör och struktur en betydande roll. Där samhällets organisation sker i samband med att människor möts och integrerar med varandra och dess sociala omgivning. (Meeuwisse & Swärd, 2002, s.103). Aktör och struktur är två begrepp som används i förståelsen och förklaringar av sociala problem. Struktur innebär regler och mönster, samhällsmönster, som individer förväntas att följa. Strukturer innebär att individen har begränsningar i sitt handlingsutrymme, individen förväntas följa vissa normer och regler för att inte avvika från mönstret. Man bör göra så som de flesta gör. Exempel på sådana strukturer är bostadsmarknaden, arbetsmarknaden, könsroller och kulturella normer där man förväntas ett visst handlingsmönster. Aktörsbegreppet koncentrerar sig på individens personliga egenskaper, vad individen kan, vill och förstår. Detta innebär att individen kan agera efter eget förstånd men att strukturer kan begränsa handlingsutrymmet. (Meeuwisse &

Swärd, 2002, s. 101). Voluntarism och determinism, vilka står på var sin sida av en skala, är likt aktör och struktur, två begrepp som används. Dessa begrepp vill beskriva hur stora möjligheter individen själv har för att påverka sin situation. (Meeuwisse & Swärd, 2002, s.

100). Volutarism innebär att varje individ själv gör medvetna val och styr själv över sina egna handlingar, och kan på så vis även ta sig ur sitt, ur samhällets synvinkel, avvikande beteende.

Medan determinism innebär då tvärtom, att individers handlande är fullständigt förutbestämt och styrs enligt förutbestämda strukturer. Forskare idag ansluter sig inte fullt åt det ena eller andra hållet utan lägger sig någonstans mittemellan. (Meeuwisse & Swärd, 2002, s. 100). Ofta när samhället söker åtgärder på sociala problem är det enklare att inta en voluntaristisk

20 ståndpunkt eftersom det där torde gå att förmå individen att anpassa sig, än en deterministisk, där individen inte själv kan påverka.

De flesta som tolkat interaktionismens idéhistoria är eniga om att GH Mead är riktningens viktigaste tänkare. (Månsson, 2002, s.153). En annan filosof som påvisade tankegångarnas sociologiska relevans var Blumer. Han beskriver hur symbolisk interaktionism fungerar.

(Månsson, 2002, s.155).

Symbolisk interaktionism, innebär att vi interagerar med språket, gester och mimik. Detta gör oss medvetna om oss själva genom verbala symboler men betonar även icke verbala interaktioner. En viktig faktor blir samhället/omgivningen som den generaliserande andre. Vi uppför oss på ett visst förväntat sätt även i ensamhet. Vi kastar matrester i papperskorgen även om ingen annan skulle se om vi slängde det på golvet. Vi förhåller oss till vår omgivning på ett visst sätt, genom våra handlingar, även om inte omgivningen inte finns där. Det innebär att vi tolkar varandras handlingar och fastställer dem och inte bara reagerar på dem. Genom att tolka språket och symboler och reflektera över detta kan människan handla medvetet.

(Månsson, 2002, s.150f). Samhället är inte enbart byggt på sociala samspel, utan även strukturer och ramar, stabilitet, som gör att människor utvecklar ett accepterat och förväntat beteende (Månsson, 2002, s. 151).

Stämplingsteorin och spegeljaget är delar av interaktionistiska perspektivet. Stämplingsteorin innebär att avvikande handlingar, blir avvikande först då de flesta i samhället anser att de avviker. När vi benämner individer så som, tattare, slödder, missbrukare, pedofil eller dylikt kan det leda till en självuppfyllandeprofetia. Individen ser till slut på sig själv, så som andra benämner individen. (Månsson, 2002, s. s. 160). Spegeljaget innebär att vi speglar oss själva i den föreställning vi tror att andra har av en. Detta skapar en självbild som vi hela tiden försöker få verifierad och styrkt av andra.

När samhället söker förklaringar till ungdomsbrottslighet är det intressant att diskutera det med hjälp av de olika begreppen. Voluntaristisk förklaring går att förstå inledningsvis, när den kriminella banan inleds, här kan vi enkelt trycka på det egna valet och bortse från andra faktorer som uppväxtförhållanden, social utsatthet och autonomi. Dessa faktorer kanske inte alls är kända för omgivningen vid inträdet. Däremot när ungdomen efter fortsatt kriminell karriär blir offer för utredningar, dyker dessa faktorer upp och vi kan anlägga en mer deterministisk synvinkel. När vi väver in aktör och struktur i fallet blir det än mer komplicerat. Vilka aktörer kan vi se, är det enbart ungdomen som är individ och samhället en

21 struktur. Eller är socialtjänst, polis och skola både aktörer och strukturer. Listan kan göras lång. Eftersom aktören har ett handlingsutrymme innebär det att det en rad olika personer kan agera på aktörsnivån, men att de även kan vara en begränsning för handlingsutövandet, för individen, på strukturnivå.

Om vi söker åtgärder ur ett strukturellt perspektiv, skulle vi kanske sätta in insatser som förändrar bostadsområden, skolmiljöer, fritidsgårdar, satsningar på föreningsliv och idrotter.

Vi skulle även kunna tänka oss insatser för att minska klyftorna i samhället. Insatser som hamnar mer på aktörsnivån är känsligare, för här kan vi se brister inom familjen som en faktor som kan göra att unga hamnar i kriminalitet. Men stöd i form av satsningar på familjehemsplacerade barn, förebyggande och främjande insatser i skolan, trainee för nyanlända, praktikplatser och jobbsatsningar till unga, skulle vara tänkbara insatser. Om det egentligen är åtgärder på aktörnivå kan diskuteras, men ibland går de ihop. Begreppen framstår olika beroende på i vilken nivå de undersöks. Ur en nivå ses problemet ur ett strukturperspektiv, ur en annan ses det som ett aktörsperspektiv (Meeuwisse & Swärd, 2002,s.

102).

Ett konstruktivistiskt perspektiv använder kollektiva definitioner av samhällsproblem. Det skall vara existerande, skadligt och möjligt att lösa. (Sahlin, 2002,s. s. 111). Det innebär att ett socialt problem måste upplevas, synas och existera. Det är inget socialt problem om inte flera människor upplever det eller beskriver det. Kan det beskrivas som ett socialt problem, och det är flera som upplever det kan samhället även åtgärda det, menar konstruktivisterna. Det är ofta offentliga insatser, som skall åtgärda problemen, i form av lagstiftning eller förebyggningar av olika slag. (Sahlin, 2002 s. 114).

Hur människor uppfattar eller hur vi ser på sociala problem, har att göra med de historiska, kulturella och politiska aspekter vi ser på dem med. Oftast har sociala problem en historia som bidrar och har bidragit till många åsikter och politiska tankar om problemen, med sig, och som påverkar vår syn. (Meeuwisse & Swärd, 2002, s. 47).

22

6. Metod

Jag har valt att använda mig av intervjuer. De som intervjuats är tre pedagoger, tre specialpedagoger och tre rektororer på olika skolor i Småland. Intervjupersonerna har presenterats för en vinjett (se bilaga), som jag bett dem läsa och ta ställning till. Dessa vinjetter har jag själv skapat och de har fungerat som ett underlag för att skapa samtal omkring hur skolan identifierar, upptäcker och åtgärdar för att skapa en skola för alla.

Samtalen har till stor del handlat om hur man på skolan skapar samsyn i lärarkollegiet om hur skolans vision kommer till uttryck i praktiken. Anledningen till att jag skapade vinjetter var att jag befarade att om jag endast hade en mängd intervjufrågor så hade jag fått svar som jag själv kunnat läsa mig till i skolornas dokument. Jag var ute efter samtalet och ansåg att vinjetter skulle skapa en avslappnad situation genom samtal om en påhittat situation.

Urvalet av de som intervjuats är sju kvinnor och två män. Anledningen är att jag ville intervjua rektorer, specialpedagoger och pedagoger på dessa skolor och just specialpedagogerna råkar alla vara kvinnor, och två av tre rektorer är kvinnor.

Varje intervju varade mellan allt från en timma till en timma och femtio minuter. Vid besöken på skolorna har jag även samtalat med annan personal helt förutsättningslöst, detta för att skapa mig en så fullständig bild som möjligt av skolan och de valda delar som är intressant för mitt arbete. Dessa samtal kan liknas vid mikroobservationer, eftersom jag befann mig på skolorna under hela dagen.

Jag har inte valt att intervjua några elever, på grund av att jag då enligt mitt sätt att se det varit tvungen att intervjua alla elever i en klass eller flera klasser. Jag anser att det skulle vara utpekande att enbart välja de elever som på ett eller annat sätt får hjälp av skolans insatser.

Att valet föll på en mindre kommun är för att den sociala kontrollen som invånarna har gentemot varandra i en mindre kommun, oftastär ganska stor. På mindre orter känner oftast alla varandra, och om man inte känner alla så vet man oftast vem som är vem. I min undersökning så har jag valt att intervjua skolpersonal på två av orterna i kommunen med ca 1000 – 1500 invånare. Den tredje skolan jag har intervjuat personal från är ett av tätortens högstadier, och i denna stad bor det ca 12000 invånare.

Två av skolorna är F-6 skolor och på dessa skolor går det mellan 150-160 elever. På dessa skolor arbetar ett tjugotal personer. Högstadiet som jag besökt och gjort intervjuer på är en 7- 9 skola med ca 400 elever och det arbetar ett sextiotal personer där.

23 Det jag fokuserat extra på är hur skolan arbetar för att alla barn skall inkluderas, hur den sociala kontrollen på en mindre ort påverkar, och hur skolan arbetar för att värdegrundsarbetet skall bli synligt i hela verksamheten. Samtalen med rektorerna har handlat mycket om deras roll som ledare på skolorna, hur de får en skola att arbeta mot samma mål, och att få alla pedagoger samsynta om skolans mål. Jag har frågat om vad skolan anser vara framgångsfaktorerna som skapar en trygg skola för alla som är där.

Anledningen att jag valde att använda mig av kvalitativa metoder, beror på att den undersökning jag genomför bygger på samtalet i en intervju. Samtalen har ett uttalat syfte, och det är att belysa barn i risk att hamna i ett utanförskap.

Kvalitativa metoder används ofta när man tolkar och vill förstå olika fenomen (Kvale 1997).

Forskningsintervjuer kan beskrivas som en intervju där syftet är att få en beskrivning av den intervjuades livsvärld och avsikten är att tolka och beskriva fenomenens mening. (Kvale 1997, s. 13). Jag är medveten om att underlaget i min undersökning är begränsat i och med att endast tre skolor och sammanlagt nio personer intervjuats.

För att spela in intervjuerna så har jag använt mig av en Iphone, som placerades mellan mig och den som intervjuades. Vid sidan om de vinjetter jag inledde med hade jag även några punkter som jag styrde samtalen mot. Jag antecknade stödord under intervjuerna, för att lättare kunna plocka upp trådar igen.

Jag var i god tid till alla intervjuerna och det fanns alltid en lokal bokad där intervjuerna genomfördes. Inför varje intervjutillfäller samtalade jag med personen en stund innan intervjun startade, för att skapa en relation. Under intervjun försökte jag hela tiden ställa följdfrågor för att det skulle bli ett naturligare samtal.

24

7. Resultat

Jag har valt att presentera mitt resultat med rubrikerna identifiera, upptäcka och insatser. Det har jag gjort för att de vinjetter jag använt mig av vid intervjutillfället syftade till att skapa en dialog om skolans arbete och hur de går tillväga när ett barn som på ett eller annat sätt skulle kunna vara föremål för en insats.

Identifiera

Något som alla tre skolorna menar är en indikation som kan betyda att ett barn socialt skulle kunna befinna sig i en risk för ett hamna på minus är:

 När lappar som skickas till hemmen inte besvaras

 Vårdnadshavare inte närvarar på föräldramöten

Det kan vara en indikation på att:

 Vårdnadshavare är ett svagt stöd i elevens kunskapsinhämtning

 Eleven saknar ett gott socialt nätverk

Andra indikationer är:

 barn som på ett eller annat sätt agerar annorlunda

 barn/ungdom uttrycker sig på sätt som väcker uppmärksamhet

 barn/ungdom som inte passar tider

 frånvaro

 avsaknad av kamratrelationer

De kognitiva svårigheterna identifieras främst genom prov, inlämningsuppgifter eller avsaknaden av dessa.

Upptäcka

Alla skolor gör tidigare idag läs och skrivtester för att tidigare upptäcka en eventuell dyslexi.

De båda F-6 skolorna arbetar i olika stor utstäckning med metoden fonomix, där barnen med hjälp av ”munnar” lär sig ljuden och motoriken bakom en bokstav. Metoden syftar till att undervisningen blir konkretare och att barnens förståelse ökar. Barnen lär sig att minnas och

25 identifiera olika språkljud som de automatiskt kopplar till en bokstav, detta leder till att barnen förstår bokstavens uppgift som en kod till de olika ljuden. Barn som finns i riskzonen för att få en läs och skrivsvårighet blir med hjälp av denna metod tidigare upptäckta om träningen startar redan i förskoleverksamheten. När förståelsen för bokstavens uppgift, som ett tecken för ett ljud, ökar, minskar samtidigt risken för att barn inte knäcker läskoden.

Konsekvenser för barn som inte knäcker läskoden kan komma till uttryck i form av dåligt självförtroende, oro och ångest. (http://www.munmetoden.se/)

På de båda F-6 skolorna har man överlämningar från förskolorna och dess personal. Den ena av skolorna har specialpedagogen som länken mellan förskola och förskoleklass, medan den andra skolan har rektorn.

Skolorna har gränsöverskridande samarbete mellan F-3. På den ena F-6 skolan bildar även de som arbetar i förskoleklass, ettan, tvåan och trean ett arbetslag och de diskuterar alla barnen sinsemellan om något dyker upp. De är inne i varandras klasser och ser på så sätt alla barnen.

Fördelarna med detta är att fler ur personalen lär känna barnen och har möjlighet att upptäcka.

Även barnen lär känna fler vuxna på skolan vilket de anser vara en trygghetsfaktor.

Den andra F-6 skolan bildar ett arbetslag och samarbetar när det gäller skogsdagarna som de har en dag i månaden. Annars disskuterar de inte varandras barn. Istället samarbetar pedagogerna med specialpedagogerna på skolan. Skolan har dessutom pedagoglag, där personalen disskuterar frågor som gäller hela skolan, strukturer, ny forskning osv.

På högstadieskolan så finns det fyra arbetslag, där varje arbetslag ansvarar för en fjärdedel av skolans elever i årskurserna 7-9. Det är pedagoger med olika ämneskompetenser, specialpedagoger, fritidsledare, assistenter eller bibliotekarier som ingår i dessa arbetslag.

Arbetslagen träffas en gång i veckan för att diskutera elevärenden, organisation av temadagar eller annan pedagogisk eller social verksamhet.

På skolan lägger man stor vikt vid att man vid överlämningar från lägre stadier, endast får de pedagogiska kartläggningar som skolorna gjort. Man är inte intresserad av åtgärdsprogrammen, då de menar att de är förknippade med den skola och den kontexten.

Skolorna berättar om skolans Elevhälsoteam (EHT), där pedagoger, specialpedagoger, skolsköterska, rektor och kuratorn finns med. De träffas varje vecka för att diskutera elever eller elevgrupper, som skolan uppmärksammat på något vis.

26 Det kan vara handledare i klassen, elev/elever, fritidspersonal eller annan person som inkommit till rektorn eller specialpedagog med information som skulle kunna tyda på att en elev eller en elevgrupp på något vis kan riskera att hamna i ett utanförskap. I EHTgruppen samtalar och disskuterar personalen fram hur de skall gå till väga. De beslutar sedan om det skall göras en pedagogisk kartläggning, eller om det skall kallas till en elevvårdskonferens, (EVK) där föräldrar, socialtjänst exempelvis kan kallas.

Ärenden som kan komma upp på EHT-möten:

 elever som uppmärksammat att annan elev verkar må dåligt

 klotter med kränkande budskap

 nedskräpning

 alkohol/drogrelaterade händelser som uppmärksammats på fritiden

 kunskapsrelaterade ämnen, som när elev inte når målen, eller om skolan finner annan oro som är kunskapsrelaterad

Beslut tas sedan av rektor om hur skolan går tillväga för att kartlägga och åtgärda problemen.

Skolan avgör vilken personal som berörs av besluten, beroende på vad ärendet handlar om.

Insatser

Kunskapsrelaterade

Alla skolorna gör pedagogiska kartläggningar när de misstänker att ett barn har en kognitiv svårighet. Därefter skrivs i regel ett åtgärdsprogram som syftar till att eleven skall ges adekvata förutsättningar för sin kunskapsinhämtning. Åtgärdsprogramet är ett stöd till undervisande pedagoger, där de får instruktioner om vad de bör tänka på när de undervisar elever i behov av särskilt stöd.

En av F-6 skolorna har valt att plocka ut dessa elever och ha undervisning i mindre grupper.

Eleverna på denna skola har även vid vissa tillfällen, en- till -en undervisning med specialpedagogen. Deras sätt att arbeta med inkludering, anser de vara en metod som deras elever gynnas bäst av. Personalen säger att skolan är en skola för alla, där alla rum på skolan är olika miljöer där barnen har möjligheter att lära efter på det sätt som passar dem bäst.

Specialpedagogen på skolan berättar att hon även brukar handleda pedagogerna för att de skall kunna möta eleven i helklass. Hon säger att lärarna är olika i hur de tar emot eller efterfrågar handledning.

27 Utfallet av arbetssättet varierar, vissa av eleverna har gjort framsteg i helklassundervisningen efter att de fått extra stöd i mindre grupper, medan andra fortfarande har de svårigheter som de hade innan åtgärdsprogrammet upprättades.

Personalen betonar vikten av att skapa goda relationer för att skapa en god lärande-miljö. Hur de gör för att skapa ett klimat i klassrummen varierar och vissa pedagoger har lättare än andra för att skapa relationer till eleverna, något som specialpedagogen anser kan bero på personlighet och den egna kunskapssynen. Hon menar vidare att alla elever skulle vinna på att alla pedagogerna på skolan hade förmågan att skapa goda relationer till eleverna, detta skulle gynna så väl kunskapsuppdraget som värdegrundsuppdraget.

Den andra F-6 skolan har valt ett annat sätt att öka inkluderingen på, där samtalar först arbetslaget om elev eller elever som de finner falla utanför, därefter tar de in specialpedagogen och redogör sina observationer. Hon vill därefter träffa eleven, och för att inte peka ut en specifik elev så träffar hon alla barnen ett och ett. När kartläggningen är klar så handleder hon pedagogen, så att hjälpen för det specifika barnet sker i klassrummet, man upprättar även åtgärdsprogram utefter kartläggningen. Det finns tillfällen då specialpedagogen intensiv tränar med en elev men det sker sällan och aldrig utan att samtidigt träffa alla de andra barnen också. Skolan anser att de arbetar inkluderande och att de specialpedagogiska redskap som skolan tillhandahåller i klassrummen är till gagn för alla och inte skadligt för någon.

På högstadiet har man nyligen förändrat specialpedagogernas arbetsuppgifter. Skolan har minskat från fyra till två stycken på skolans 400 elever. Deras huvudsakliga uppgift är att göra pedagogiska kartläggningar och därefter instruera undervisande lärare i hur de skall möta elever i behov av särskilt stöd. Tanken med nya arbetssättet är att öka inkluderingen och att det är lärarna som skall möta elevens behov i klassrummet.

Specialpedagogen berättar sedan att det är olika svårt att motivera till att anpassa undervisningen i klassrummet för att möta elevens behov. Det är inte alltid enkelt att få alla inblandade att komma till en gemensam förståelse. Hon beskriver att svårigheterna för pedagogerna, som oftast jobbar med eleverna i grupp, är att kunna fånga den enskilde eleven.

Pedagogen på skolan menar att det ännu är oklart hur de skall göra för att öka inkluderingen, själv känner hon att det saknas resurser för att nå resultat med inkluderande arbetssätt. Som SVA lärare har hon löst detta genom att hon är med på svenska lektionerna istället för att

28 plocka ut de elever som hon har i svenska som andraspråk. Man har då upplevt ett bättre resultat och att man når eleverna och kan se flera under en lektion. Vidare saknar lärarna uppföljning av deras insatser i undervisningen. Det skulle vara bra om det man gör för att möta elever utvärderades, menar hon.

Rektorn på högstadiet menar att svårigheterna med insatser som enligt ett åtgärdsprogram skall göras, kan i vissa fall bero på undervisande lärare. Pedagogen som undervisar på ett visst sätt kan ibland ha svårt att förändra sitt sätt att undervisa på. Det finns de som tittar på klassen och dess förutsättningar, för att avgöra vilken pedagog gruppen behöver, för att nå alla elever.

Det menar han är ett flexibelt förhållningssätt. Sen finns det de pedagoger som har inställningen att undervisning inte kan förändras, och gör på samma sätt som man brukar göra. Det är då ett åtgärdsprogram oftast inte får något resultat.

Det handlar om att få pedagogerna att tro på det de skall göra, för om de inte tror på idén så kommer det inte att bli bra undervisning. Något som rektorn anser vara ett långsiktigt arbete som hänger ihop med värdegrundsarbetet. Ett annat problem är att det kan ta tid att hitta ”rätt”

åtgärder, det är många gånger ett komplext arbete för att hitta helt rätt. Ett recept som rektorn anser vara bra är när man har täta återkopplingar med elever.

Insatser socialt

När skolorna upptäcker att ett barn på ett eller annat sätt inte mår bra, blir kränkt, mobbat eller med andra symtom visar att någonting är fel, gör skolorna på samma sätt som tidigare beskrivits, att de tar upp ärendet i elevhälsoteamet. Det kan vara handledare i klassen, elev/elever, fritidspersonal eller annan person som inkommit till rektorn eller specialpedagog med informationen.

Alla tre skolorna beskriver att de har anmälningsplikt till socialtjänsten vid minsta misstanke om oro. Höstadieskolan och en av F-6 skolan berättar att det är alltid rektor som står för anmälan eller ansökan om det görs gemensamt med vårdnadshavare. Detta för att underlätta för pedagogernas relation med föräldrarna. På den andra F-6 skolan har man inte detta som standard.

Den ena F-6 skolans upplevelser av socialtjänsten, är en myndighet dit man kan vända sig för hjälp. De beskriver att de har förståelse för den sekretessgrad som skiljer dessa myndigheter

29 åt. Tidigare upplevde de att ingenting hände om man anmälde, men att man numera satt sig in i socialtjänstens arbete och förståelsen ökat. De har lärt sig att om man gör en ansökan gemensamt med föräldrarna så måste en utredning startas. Relationerna är grunden för framgångarna. Skapar man relationer vinner man framgång, oavsett om det handlar om arbetslaget, skolan, eleverna, föräldrar eller annan myndighet.

De andra två skolorna beskriver att de upplever en viss frustration och uppgivenhet över att det inte tjänar någonting till att anmäla. ”Ingenting händer ju ändå” uttrycker en pedagog. Så länge inte socialtjänsten förstår hur skolan upplever det, så kommer man inte att kunna samarbeta, säger en annan. Hon menar att skolan skall anmäla vid minsta oro, och när man då gör så, och ärende på ärende läggs ner, utan åtgärd så känns det hopplöst. Pedagogen menar att den lilla relation skolan har med familjen riskerar att avslutas helt och det hjälper ju inte barnet. Skolan förlorar på att anmäla, menar pedagogen. ”Det är klart, man funderar en gång extra, är det värt det”.

Social kontroll

En av rektorerna berättar under intervjun att hon är en person som under sina trettio år som skolledare lärt känna ortens invånare och att hon ofta agerar ”socialtant”. Vilket hon menar beror på att ortens invånare känner ett stort förtroende för henne. När vi diskuterar hur den sociala kontrollen kan verka på en liten ort där alla känner alla, ser hon mycket positivt på att ha relationer till föräldrar som redan tidigare haft barn på skolan. Att det har stora fördelar när det redan finns etablerade kontakter. Annan personal på skolan beskriver att eftersom deras skola ligger utanför tätorten där hus eller lägenheter är relativt billiga, så kommer skolan i kontakt med barn och familjer ur olika samhällsklasser, vilket gör att skolan har ett större ansvar för att fördomar och förutfattade åsikter inte blir synliga.

Den andra F-6 skolan och högstadieskolan anser de att det är viktigt att medvetandegöra för sig själv ofta, den negativa sidan av vad sociala kontrollen kan innebära. Syskons tidigare beteenden, eller föräldrar som man inte dragit jämt med skall inte ligga barnet till last.

De menar även att man bör skilja på de olika professionerna som finns runt om barn och unga, pedagogerna skall inte vara kuratorer eller föräldrar. Däremot poängterar de vikten av att samarbetet mellan de olika aktörerna som kan finnas runt en elev, bör vara tätt. Alla skolorna vet med sig att det allt för ofta, i personalrummet samtalas nedsättande om elever eller familjer där tidigare erfarenheter speglar deras verklighet.