EXAMENSARBETE
Mobiltelefoner - en form av uteslutning?
En kvalitativ studie om mobiltelefoner och deras inverkan på ansikte-mot-
ansikte- kommunikation
Johan Sundberg
2015
Filosofie kandidatexamen Psykologi
Luleå tekniska universitet
Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle
Mobiltelefoner – en form av uteslutning?
En kvalitativ studie om mobiltelefoner och deras inverkan på ansikte-mot-ansikte- kommunikation
Johan Sundberg
Filosofie kandidat Psykologi
Luleå Tekniska Universitet
Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle Teknisk Psykologi
Sammanfattning
Aldrig förr i historien har ett teknologiskt framsteg tagit så stor plats i människors liv som mobiltelefonen. Överallt, oavsett situation är denna apparat närvarande. I detta examensarbete utgås från Williams och Zadros (2005) teori om ostracism med syfte att undersöka individers känslor när de utsätts för mobiltelefonanvändande under samtal ansikte-mot-ansikte samt Goffmans (1963) tankar om gruppdynamik. Även samtalskvalitén undersöks, för att se vilken effekt mobiltelefonanvändning vid samtal ansikte-mot-ansikte hade på själva samtalet
(Przybylski & Weinstein, 2012). Detta resulterade i frågeställningarna: Hur påverkas samtal ansikte-mot-ansikte av mobiltelefonanvändande och vilka konsekvenser kan
mobiltelefonanvändande vid samtal ansikte-mot-ansikte ha på individerna? Tio semistrukturerade intervjuer utfördes med individer som föll under kriteriet millenials- generationen, då dessa ansågs passande med bakgrund av att de hade växt upp med den moderna tekniken. Insamlad data analyserades med en tematisk analysmetod. Resultatet visar att många respondenter upplevde sig bortprioriterade på grund av bristande uppmärksamhet från sina samtalspartner vid mobiltelefonanvändning under samtal ansikte-mot-ansikte. Detta medförda olika negativa känslor och upplevelser, vilket skapade obekväma situationer. Vid dessa obekväma situationer använde sig flertalet av försvarsmekanismer (Freud, 1978) för att skydda sig.
Nyckelord: ostracism, bortprioriterade, obekväma situationer, försvarsmekanismer
Abstract
Never before in history has a technological advance had such a huge effect on people’s lives such as the mobile phone. Everywhere, regardless of situation, the presence of this device can be felt. In this thesis Williams and Zadros (2005) theory of ostracism was used to explain the feelings of individuals, when exposed to usage of mobile phone while in a conversation face- to-face. Goffmans (1963) thoughts on group-dynamics were also applied and the quality on the conversation itself (Przybylski & Weinstein, 2012), which resulted in the following research questions: How is conversations face-to-face affected by the usage of mobile phones and what consequences can mobile phone usage during conversations face-to-face have on the
individuals? Ten semi-structured interviews with individuals from the millennial-generation were conducted. This criteria was chosen because millenials have grown up in the presence of modern technology. Recorded data was analyzed with a thematic method of analysis. The result shows that many of the respondents experienced feelings of exclusions from their partner due to lack of attention from them during their conversations face-to-face. This brought forth negative feelings and experiences, which resulted in uncomfortable situations. During these uncomfortable situations many respondents acknowledged the use of defense mechanisms (Freud, 1978) in order to protect themselves from the social awkwardness.
Keywords: ostracism, exclusion, uncomfortable situations, defense mechanisms
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Ansikte-mot-ansikte ... 2
Cross-Talk ... 2
Ostracism ... 3
Försvarsmekanismer ... 4
Syfte och frågeställningar ... 4
Metod ... 4
Respondenter ... 4
Material ... 5
Procedur ... 5
Databehandling ... 5
Avgränsningar ... 5
Resultat och analys ... 6
Samtalskvalité ... 6
Uppmärksamhet och fokus. ... 6
Interaktion. ... 6
Upplevelser av mobiltelefonanvändning under samtal ansikte-mot-ansikte ... 7
Känslor. ... 7
Reaktioner. ... 8
Situationers betydelse. ... 9
Försvarsmekanismer. ... 10
Diskussion ... 10
Resultatdiskussion ... 10
Slutsats. ... 12
Metoddiskussion ... 13
Reliabilitet. ... 13
Validitet. ... 13
Extern validitet. ... 13
Begreppsvaliditet. ... 13
Etiska överväganden. ... 14
Framtida Forskning. ... 14
Referenser ... 15
Inledning
Världen går framåt i raska steg och det kanske säkraste tecknet på detta är utvecklandet av kommunikationen. Förr i tiden kunde det ta dagar, veckor och till och med månader för att kunna prata med personer långt bort från oss, medan nuförtiden är de bara ett knapptryck bort med mobiltelefonen. Musik, e-mail och kamera är bara delar av tekniken som ryms i en jackficka. Framstegen i den utvecklade världen har möjliggjort att miljarder människor nu kan kontakta varandra, lyssna på musik och ta kort via sina mobiltelefoner. Det moderna livet har börjat kretsa nästan enbart runt denna teknik (Mieczakowski, Goldhaber, & Clarkson, 2011).
Mobiltelefonen är även avgörande i andra syften än bara kommunikation. Den är en kraftig faktor i formandet av individuella identiteter. Tillverkarna av mobiltelefoner gör det möjligt att individualisera enheterna, exempelvis via bakgrunder, ringsignaler och olika färger på skalen.
Detta är exempel på hur människor kommer närmare och närmare sina telefoner, inte bara under vaken tid utan under alla timmar på dygnet. Åtta av tio av så kallade millenials uppges använda sina telefoner som väckarklocka och sover med dem väldigt nära till hands (Pew Research Center, 2011). Mobiltelefonen har tagit över rollen som en persons viktigaste personliga objekt för väldigt många. Ett av de viktigaste mänskliga behoven är att känna tillhörighet med andra, vilket kan underlättas med hjälp av mobiltelefoner. Att ständigt vara kontaktbar kan hjälpa att känna oss mindre ensamma. Mobiltelefonen ger inte bara känslan av en fysisk tillbehörighet, utan även en emotionell sådan. Många känner sig obekväma att lämna hemmet utan sin telefon och för vissa personer är blotta tanken att inte få använda sin telefon upprörande (Srivastava, 2005).
Den generation som har valts att fokuseras på i föreliggande arbete är så kallade millenials och med det menas personer som är födda efter 1980 och som påbörjade vuxenlivet i samband med det nya milleniet. De är historiens första ”alltid kontaktbar”-generation genom att ha växt upp med digital teknik och sociala medier. Deras sociala liv och identiteter är på ett mycket större sätt sammanbundet med den moderna tekniken. Exempelvis antas tre fjärdedelar ha skapat konto på sociala medier, vilket är en betydligt större siffra än andra generationer (Pew Research Center, 2011).
Tillgängligheten till mobiltelefoner gör att de är ständigt närvarande i personers liv, i alla olika situationer. Från avslappnade tillställningar till mer intima så finns alltid mobiltelefonen med, åtminstone i bakgrunden (Przybylski, & Weinstein, 2012). Mobiltelefonen kan ge en känsla av att alltid vara i kontakt med en annan social värld, som vidhålls även om telefonen är satt på ljudlöst (Plant, 2002).
Det ligger i en mobiltelefons natur att den är avbrytande. När en mobiltelefon ringer får den ofta företräde framför ansikte-mot-ansikte kommunikationer. Känslan eller viljan att svara går ofta före vikten att hålla samtalet flytande. Därför kan blotta närvaron av en mobiltelefon, även om den är satt på ljudlöst läge, kännas av. Nästan som om det vore en fysisk person som deltar i samtalet. Mobiltelefonen kan dra uppmärksamhet och koncentration från personerna som deltar i samtalet (Plant, 2002).
Plant (2002) tar upp tre olika alternativ för hur situationen, där en mobiltelefon ringer under ett pågående samtal, kan hanteras. Det första alternativet är flykt, personen som får ett samtal avviker från hela samtalet och går iväg för att svara ifred. Det andra alternativet är avstängning, det vill säga att personen i fråga som får ett telefonsamtal svarar och stannar kvar i situationen, men stänger av sig från omvärlden. Det tredje alternativet, slutligen, är att framhärda, personen stannar kvar i situationen och försöker fortsätta med det den höll på med samtidigt som den
2
pratar i mobiltelefonen (Plant, 2002). I alla dessa alternativ så finns risken att en person som är närvarande fysiskt under samtalet känner sig övergiven av personen som tog samtalet, eftersom mobiltelefonen fick högre prioritet.
Ansikte-mot-ansikte
Ansikte-mot-ansikte interaktioner sker sporadiskt i det vardagliga livet för de flesta individer.
Det finns många olika sorters av ansikte-mot-ansikte interaktioner, de kan variera i antalet deltagare, nivån av fokus och samarbete. Goffman (1959) definierar ansikte-mot-ansikte interaktioner som det ömsesidiga inflytandet, som individer har på varandras handlingar i en fysisk närvaro. En interaktion sker när två eller flera individer förenas i en ömsesidig fokusering på varandras kognitiva och visuella uppmärksamhet (Goffman, 1963).
Bara närvaron av en mobiltelefon kan få personer att tänka på andra personer och sociala händelser som sker utanför den nuvarande, vilket leder till att uppmärksamheten mot den nuvarande sociala tillställningen försämras (Srivastava, 2005).
I en studie gjord av Przybylski och Weinstein (2012) påvisades effekten av närvaron av en mobiltelefon under samtal ansikte-mot-ansikte. Resultatet visar på att närvaron av en
mobiltelefon var ett hinder för individernas upplevelse av närhet och förtroende från den andra parten. Även individernas engagemang och uppmärksamhet på varandra påverkades negativt, vilket upplevdes som frustrerande och isolerande. Detta stod extra klart i de fall, där individerna diskuterade ämnen som de upplevde vara personligt viktiga. Ämnen som var personligt viktiga ökade känslan av närhet parterna emellan, men mobiltelefonen var i dessa fall mer hindrande än i de fall där individerna hade lediga samtal utan personlig vikt (Przybylski & Weinstein, 2012).
Resultatet av denna studie föreslår att blotta närvaron av mobiltelefoner har potentialen både att förbättra och försämra den mänskliga närheten (Przybylski & Weinstein, 2012).
Cross-Talk
Enligt Goffman (1963) finns det två olika sorters individer i offentliga rum, ”Singles” och
”Withs”. ”Singles” är individer som är ensamma, medan ”Withs” definieras som grupper med mer än en person som uppfattas att vara tillsammans. Dessa grupper uppfattas och behandlas annorlunda av andra offentligt, framförallt så kan ”Singles” uppfattas som mycket mer sårbara och kan dömas mycket hårdare än personer som ingår i ”Withs”. I värsta fall kan ”Singles” till och med uppfattas som att det är något fel på dem för att de inte är i en ”Withs”, exempelvis som att de inte har några vänner eller det är något fel på deras sociala färdigheter (Goffman, 1963).
I en ansikte-mot-ansikte-interaktion kan en av parterna i ”Withs” vara inblandad i flera olika sorters interaktioner, där det kan uppstå en konflikt i uppmärksamheten. Goffman (1963) definierar detta som ”Cross-Talk”, där en medlem i ”Withs” upprätthåller ett exklusivt samtal med en individ som inte är med i samma ”Withs”. I detta fall kan den andra partnern i
”Withs” känna sig socialt sårbar, utesluten och obekväm. Detta fenomen kan även anpassas till en mobiltelefon som väcker uppmärksamhet hos en medlem i ”Withs”, och få lika stark effekt som om en fysisk individ hade inkräktat (Humphrey, 2005).
Ostracism
Ostracism är en psykologisk term som innebär uteslutande. Enligt Williams och Zadro (2005) föreligger hotet uteslutande mot fyra olika fundamentala sociala behov. Detta hot kan medföra olika sorters smärta, från fysisk till känslomässig smärta. Individer som utsätts för uteslutande kommer då att försöka hitta vägar för att skydda sig mot dessa smärtor antingen via fysiska handlingar eller tankar. Beteende- och/eller kognitiv respons på uteslutning ger störst chans att återfå högsta nivån på något av de sociala behoven, medan en anpassningsbar respons anses minska chansen till fortsatt uteslutning. Vägar som bara lindrar känslan av uteslutning temporärt anses leda till att uteslutningen fortsätter (Williams & Zadro, 2005).
Det första och största behovet enligt de flesta forskare inom socialt uteslutande är känslan av tillhörighet. Känslan av tillhörighet har bevisats ha sådan vikt att utan den kan folk uppleva fysiska och psykiska sjukdomar (Baumeister & Leary, 1995). Hot mot detta behov, även från främlingar, väcker en skarp olustkänsla hos oss. Williams och Zadro (2005) anser att uteslutning är det starkaste hotet mot känslan av tillhörighet, starkare än andra obekväma sociala
situationer. Exempelvis under en våldsam diskussion så finns ändå en koppling mellan individerna, även om den är spänd så reagerar de på varandra. Vid uteslutning, eller tyst behandling, finns inte denna koppling, utan det är helt enkelt så att den som utsätts inte existerar. Det finns ingen känsla av tillhörighet (Williams & Zadro, 2005).
Det andra behovet som kan hotas är social självkänsla. Även här kan exemplet med en hetsig diskussion gentemot den tysta behandlingen appliceras. I den hetsiga diskussionen är det ofta klart vad en individ har gjort för fel. Även om det kan sänka självkänslan så vet individen varför och kan agera därefter. Vid uteslutning kan den utsatte ofta inte förstå varför den utesluts, utan lämnas att försöka hitta egna anledningar till varför. Istället för ett klart skäl, kan individen bygga upp ett flertal anledningar till varför han/hon uteslöts, vilket bör vara mer hotande mot självkänslan (Williams & Zadro, 2005).
Det tredje behovet berör individens kontroll över sin sociala omgivning. Än en gång kan exemplet med hetsig diskussion gentemot uteslutning användas. I den hetsiga diskussionen kan individen påverka utgången av situationen antingen genom lugnande eller provocerande ordval. Individen har alltså en viss social kontroll. Vid uteslutning däremot finns det ingen kontroll alls, det spelar ingen roll vad individen som utesluts gör, den får ändå ingen reaktion av omgivningen den försöker kommunicera med (Willams & Zadro, 2005).
Det sista behovet som uteslutning kan hota är individens känsla av meningsfull existens.
Uteslutning kan även benämnas som ”social död”, vilket kan ge en blick i hur livet vore om individen inte existerade. För att återigen använda exemplet om diskussion gentemot
uteslutning, kan uteslutning vara en metafor för social död, medan en diskussion inte är det (Williams & Zadro, 2005).
Det finns olika sorter av uteslutning, exempelvis fysisk uteslutning, som innebär att personen i fråga blir fysiskt instängd och avskärmad från andra. Den andra formen av uteslutning är social uteslutning, som kommer att fokuseras på i detta examensarbete. Med det menas att personen känner sig utfryst, trots att han/hon är i sällskap med andra, även känt som den tysta
behandlingen (Williams & Zadro, 2005).
4
Försvarsmekanismer
Försvarsmekanismer betecknas av Freud (1978), som jagets sätt att hantera outhärdliga situationer och känslor. Jaget är en term som innefattar individens funktioner till
självbevarelsedrift. Termen försvarsmekanism innefattar enligt Freud (1978) alla de metoder som jaget använder för att undvika att slippa påverkas av obehagliga situationer och känslor.
Mobiltelefonen kan även hjälpa som en försvarsmekanism i situationer, där en individ känner sig obekväm. Den kan användas som en form av flykt från situationen, där individen stänger ute det som är obekvämt i skydd av telefonen (Bianchi, & Phillips, 2005). Det är även vanligt att individer som blir uteslutna av ett samtal från den andra parten, hittar en annan uppgift att ta sig an under tiden, vanligtvis ta upp sin egen telefon (Plant, 2002).
När individer känner sig sårbara och utsatta i sociala situationer kompenserar de med
försvarsmekanismer. Exempel på detta är när ”Singles” försöker uppvisa ett legitimt skäl till att de befinner sig i ett offentligt rum, genom att visa upp fakta som kan uppfattas genom att snegla på dem (Goffman, 1963). Exempelvis kan de läsa en tidning, dricka kaffe eller på annat sätt visa sig upptagen för att inte bli uppfattad som att de inte har skäl att befinna sig i det offentliga rummet. På detta sätt skyddar de sig inte bara från andras dömande, utan även mot att andra ska inkräkta på dem (Humphrey, 2005). Detta skydd kan även appliceras på
situationer där ”Cross-Talk” inträffar. Den utelämnade parten i en ”Withs” kan uppleva social ångest och obekvämlighet och därför försöka skydda sig i hopp om att inte behöva bli
uppfattad som ”Single”.
Syfte och frågeställningar
Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur individer påverkas av användande av mobiltelefoner under samtal ansikte-mot-ansikte.
Frågeställningar som kommer att sökas besvaras är:
Hur påverkas samtal ansikte-mot-ansikte av närvaron av mobiltelefoner?
Vilka konsekvenser kan mobiltelefonanvändande vid samtal ansikte-mot-ansikte ha för individerna?
Metod
Respondenter
Information angående undersökningen spreds via undersökningsledarens sociala medier för att finna respondenter villiga till att bli intervjuade. Ett stort antal var intresserade att ställa upp, varefter en sållning skedde utefter tidigare uppställda kriterier. Respondenterna var tio till antalet, fem kvinnor och fem män.
Material
Vid intervjuerna användes en tidigare förberedd semistrukturerad intervjuguide. Guiden innehåller både stängda och öppna frågor, med öppningar för följdfrågor vid behov av mer djupgående svar. Denna guide är utformad efter arbetets teoretiska grund för att kunna ge tillfredsställande svar för syfte och frågeställningar. Tio personer intervjuades och frågorna som ställdes rörde respondenternas sociala liv och inre känslor vid olika situationer. En pilotintervju genomfördes, som ledde till att intervjuguiden genomgick en revidering innan de riktiga intervjuerna påbörjades.
Procedur
Intervjuer bokades in efter respondenternas villkor på plats och tid. Var och en av
respondenterna informerades sedan om studien och forskningsetiska riktlinjer hämtade från Vetenskapsrådet (u.å.) presenterades både muntligt och skriftligt (bilaga1). Respondenten informerades om syftet med sin medverkan i undersökningen, samt att medverkan är helt frivillig och att respondenten när som helst kan avbryta intervjun utan några negativa konsekvenser eller påtryckningar från undersökningsledaren. Även den ungefärliga tiden intervjun skulle ta presenterades. Vidare informerades om att all medverkan är anonym.
Information om hur materialet som insamlats kommer att användas och förvaras för att säkerställa respondentens anonymitet presenterades.
Databehandling
Intervjuerna spelades in via mobiltelefon efter respondenternas medgivande. Anledningen till inspelningen var att kunna säkerställa respondentens svar. Intervjun transkriberades senare till text via ortografisk transkriberingsmetod för att sedan analyseras med hjälp av teoristyrd tematisk analys (Howitt, 2010).
Intervjudeltagarna delgavs möjligheten att läsa det transkriberade materialet, ingen valde det alternativet.
Avgränsningar
Kriteriet som användes vid urvalet var att deltagarna skulle falla inom den så kallade millenials- generationen, det vill säga personer födda efter 1980.
6
Resultat och analys
Samtalskvalité
Uppmärksamhet och fokus.
Enligt Goffman (1963) är ett ansikte-mot-ansikte-samtal en interaktion, där två eller flera individer förenas i en ömsesidig fokusering på varandras kognitiva och visuella uppmärksamhet.
Samtliga respondenter upplevde att användande av mobiltelefon under samtal ansikte-mot- ansikte påverkade uppmärksamheten och fokusen. ”Ibland märker man att någon inte riktigt lyssnar på vad man säger för att de är inne i telefonen” och ”om en telefon är med så ger man inte varandra 100% uppmärksamhet, utan man sitter och halvlyssnar på varandra medan man scrollar igenom facebook eller instagram”. En annan respondent sade: ”Man är inte helt med i samtalet när telefonen är med i leken”. När denna fokusering och uppmärksamhet inte finns med fullt ut så tar kvalitén på samtal ansikte-mot-ansikte skada enligt Goffmans (1963) syn på ömsesidigheten i uppmärksamheten.
Flera av respondenterna upplevde att detta var något negativt och att deras umgänge med vännerna förbättrades av att telefonerna inte var närvarande. Enligt Przybylski och Weinstein (2012) hindrar mobiltelefonens närvaro upplevelsen av närhet och förtroende för varandra.
Individerna upplevde att det oftast var roligare att umgås när telefonerna inte var med i bilden.
Engagemanget och uppmärksamheten för varandra ökades på ett annat sätt (Przybylski &
Weinstein, 2012). En av respondenterna svarade såhär: ”Då är det inte fullt fokus på att prata eller umgås, utan istället på telefonen. Finns det inte en telefon med i bilden så är det roligare att umgås”, medan en annan svarade att: ”Man har oftast roligare om man inte använder mobilen. Det är lätt att missa saker om man har uppmärksamheten delad mellan mobilen och ens kompis”.
En av respondenterna ansåg även att han/hon lätt blir mer passiv och mindre deltagande i samtalet ifall telefonen används samtidigt. Han/hon menade ”man blir mindre i nuet och mindre aktiv i konversationer om man håller på med mobilen. Det är lätt att hamna i sin egen värld och bara svara ”mm” på frågor istället för att aktivt delta”.
Respondenterna upplevde även att samtalets vikt och värde sjönk i takt med telefonernas närvaro. Individerna kände inte av en ömsesidig uppmärksamhet på varandra, vilket är
grundstenen i ett ansikte-mot ansikte samtal (Goffman, 1963). En respondent sade: ”Det känns ju dessutom inte som att fokus är på vårt samtal i ett sådant fall och det gör för mig hela
samtalet onödigt”, medan en annan ansåg: ”Jag tycker att personen inte värdesätter samtalet och inte 100% tar in det jag säger”. En tredje respondent la till: ”Om man märker att den andra inte lyssnar så känns samtalet rätt onödigt”.
Interaktion.
Respondenterna upplevde själva att kvalitén på samtalet ansikte-mot-ansikte drogs ner om mobiltelefoner användes samtidigt. Srivastavas (2005) tankar om att närvaron av en telefon får individerna att tänka på händelser utanför gör att uppmärksamheten mot den nuvarande sociala tillställningen försämras bekräftades av respondenterna. Tre av respondenterna såg det som positivt när telefonen inte var närvarande i deras samtal ansikte-mot-ansikte. De berättade så här: ”Det blir mer kvalité i ”hänget” ifall telefonerna inte används speciellt mycket” och
”Ibland upplever jag en skillnad på kvalitén på samtalet om telefonerna används, det är bättre
utan för då ligger fokusen på själva samtalet”. Den tredje respondenten sade: ”Man blir tvungen att kommunicera med varandra istället för att glo ner i telefonen hela tiden, vilket resulterar i bättre kvalité.”
En respondent påpekade att viljan och lusten att fortsätta samtalet minskade när någon annan inte var delaktig, eftersom den personen satt med sin telefon. ”Det drar ner samtalet och kanske även lusten att ta upp saker om någon inte är delaktig”. Detta påverkar samtalet ansikte- mot-ansikte negativt och samtalet kunde även ta helt slut. Detta i enighet med Przybylskis och Weinsteins (2012) tankar om hur individens engagemang påverkas negativt, samt hotet det har mot samtal ansikte-mot-ansikte.
Upplevelser av mobiltelefonanvändning under samtal ansikte-mot-ansikte
Känslor.
När det kommer till frågan om hur individerna påverkades av att den de samtalade med använde sig av sin telefon under deras samtal ansikte-mot-ansikte var känslorna många. Flera upplevde negativa känslor, där den vanligaste var att de kände sig ointressanta. Två av respondenterna sade: ”Det är tråkigt eftersom man känner sig mindre intressant” och ”Är vi bara två som pratar så känner jag mig ofta mindre intressant och negligerad av den andra personen. Känns bättre om vi är fler”. En person kände även så starkt att han/hon svarade att
”Jag blir fruktansvärt förbannad och när det händer kan den andra förvänta sig en utskällning.
Det är otroligt kränkande”. Reflektionerna som respondenterna delar med sig angående det här går i linje med Goffmans (1963) tankar om ”Cross-Talk”, som definieras av att en av parterna i en grupp ägnar sig åt exklusiv kommunikation med någon utanför gruppen. Respondenterna svar uppvisade att de känner sig mer uteslutna och obekväma, vilket stöds i Goffmans (1963) teori. Även här syns tecken på att personerna som kände sig uteslutna uppfyller det andra behovet i Williams och Zadros (2005) teori om ostracism. Att personerna kände sig ointressanta innebar att de letade efter fel hos sig själv, när de kände sig uteslutna.
En annan vanligt förekommande känsla hos respondenterna var att de ofta kände sig bortprioriterade och uteslutna när den andra personen använde sig av sin telefon. De
demonstrerade detta med svar som ”Jag känner mig förbisedd och bortvald” samt ”Ibland kan man känna sig utesluten och att personen inte riktigt bryr sig om vad jag pratar om”. En annan yttrade det som: ”När någon väljer telefonen före ens sällskap, vilket de indirekt gör när de väljer att plocka upp telefonen mitt i ett samtal, så känner man sig förbisedd och tråkig. Det påverkar mig negativt, jag blir nedslagen av sådana situationer”. En respondent använde sig även av ordet respekt för att beskriva hur han/hon upplever det: ”Det handlar ju om respekt till den andra personen och visa att den man möter är så pass viktig att den får min tid. Och det bör bemötas. Så ibland handlar det om en brist på respekt”. En respondent upplevde också att hon inte kände sig sedd och bekräftad av den andra när mobilen kom fram: ”Personen framför mig hör inte allt jag säger, ser inte på mig när jag talar”
Enligt Williams och Zadro (2005) kan uteslutande hota olika sociala behov. Ovanstående reflektioner återfinns i teorin om ostracism. Enligt den är uteslutning ett av det starkaste hoten mot känslan av tillhörighet, vilket skapar en av de starkaste obekväma sociala situationerna. När respondenternas partner använder sin telefon under samtal ansikte-mot-ansikte upplevde flera att de kände sig bortprioriterade och förbisedda, vilket kan ses som en form av ostracism. När ostracism sker är ofta skälet inte helt klart för den som utsätts, utan de lämnas åt att fundera
8
över varför det blev så. I många fall kände sig respondenterna ointressanta när de utsattes för denna sortens uteslutning, vilket sammanfaller med Williams och Zadros (2005) tankar om det andra fundamentala behovet.
De flesta av respondenterna var överens om att de upplever negativa känslor av att deras partner använder sig av telefonen samtidigt som de är i ett samtal ansikte-mot-ansikte, men att deras känslor ofta baseras på vilken situation det handlar om. Två av respondenterna berättade så här: ”Reaktionen beror till stor del på vilken situation det handlar om. Pratar vi om något viktigt så känner jag mig dåligt behandlad” och ”Pratar man om något oväsentligt så bryr jag mig inte. Skulle vi däremot prata om något viktigt skulle jag ta illa vid mig och känna mig bortprioriterad om den andra hellre kollar facebook än lyssnar på vad jag har att säga”. En tredje respondent lade till: ”Är det bara en person jag sitter och småsnackar med om ingenting speciellt bryr jag mig inte, men om vi är i en diskussion om något som anses viktigt så hade jag upplevt det otroligt störande och respektlöst”. Gemensamt är alltså att vikten på samtalet ofta avgör reaktionen på hur respondenterna känner sig i enighet med Przybylskis och Weinsteins (2005) resultat. Enligt respondenterna var det viktigt att kunna prata om saker som anses viktiga personligen för dem utan inblandning av mobiltelefoner, eftersom närheten och tilliten emellan dem ökar vid sådana samtal. Om då telefonen avbryter fick det större effekt på hur starkt respondenterna reagerar, helt i linje med Przybylskis och Weinsteins (2005) tankar.
Desto viktigare samtalet var, desto mer förstörde närvaron av en telefon och desto starkare blev känslan av uteslutande.
Reaktioner.
Känslorna som uppstår och som behandlats i ovanstående stycke för med sig ett antal olika reaktioner hos respondenterna. Den vanligaste reaktionen som åtta av tio berörde handlar om ökad passivitet och att de slutar prata. Så här berättade några av deltagarna: ”Oftast blir jag tyst och tappar även intresset för den andra personen eftersom den anser sig ha mer prioriterade saker framför mig”, ”Jag slutar väl mest prata och låter personen pilla klart med det som var viktigare för stunden” och ”Jag blir ofta tystare och mer tillbakadragen”. Två andra
respondenter berättade att de ofta demonstrativt blir tyst och väntar ut den andra personen:
”Jag kommer förmodligen att behandla personen med tystnad och undvika att svara på dennes frågor med ögonkontakt för att straffa den som betett sig så.”
Det tredje behovet som berörs av Williams och Zadro (2005) handlar om individens kontroll över sin sociala omgivning. När respondenterna blir utsatta för ”Cross-Talk”, vilket leder till en form av ostracism spelar det ingen roll vad individen gör, eftersom den ändå inte får någon reaktion. Detta leder ofta som respondenterna ovan nämnde till en passivitet istället.
Flertalet respondenter berättade också att de ofta börjar sysselsätta sig på något sätt när den andra parten använder sig av telefonen. Individer som utsätts för uteslutning försöker hitta vägar för att skydda sig mot den smärta som uppstår genom försvarsmekanismer (Williams &
Zadro, 2005). En försvarsmekanism som tas upp av Bianchi och Phillips (2005) är att ta upp sin mobiltelefon som en sorts skydd mot det som gör en obekväm. Plant (2005) håller med om detta och säger att personer som känner sig uteslutna hittar en annan uppgift att ta sig an under tiden, oftast ta fram sin egen mobiltelefon. Detta illustrerades hos respondenterna via tre av deltagarna som sade: ”Håller den andra på för länge tar jag ofta själv upp min telefon”, ”Då börjar jag sysselsätta mig med något annat, antingen sörplar jag på mitt kaffe eller så tar jag upp min egen telefon” samt ”Ibland kan jag känna mig obekväm när den andra leker med sin telefon för länge, då tar jag ofta upp min egen eller hittar något annat.” När de tillfrågades
varför de reagerar på det sättet berättade flera att de upplever sig mer sårbara och utanför när personen de samtalar med sitter med sin telefon: ”Ja, man känner sig mindre utsatt och utpekad, det är lättare att smälta in. Telefonen blir som en sköld”.
Känslan av sårbarhet minskar alltså med hjälp av att sysselsätta sig med något medan under tiden som uteslutningen sker. Enligt Goffman (1963) använder sig individerna av försvarsmekanismer på det viset för att inte uppfattas som ”Singles”. På detta sätt skyddar de sig inte bara från andras dömande, utan även som en sköld mot att andra ska inkräkta på dem (Humphrey, 2005).
Situationers betydelse.
Goffmans (1963) teori om hur människor uppfattas och känner sig i offentliga rum delas in i två kategorier. Individer som är ensamma, så kallade ”Singles”, och personer i grupp, så kallade
”Withs”. Det blev blandade svar då deltagarna ombads berätta hur de upplevde att befinna sig ensam, samt i grupp bland andra människor. Tre av deltagarna upplevde att de var bekväma att vara ensam bland andra människor. De svarade: ”Jag känner mig bekväm ensam bland andra människor, jag vill tro att jag har en självsäker aura runt mig”, ”Känner inte något obehag att befinna mig ensam bland andra människor, kan tycka det är skönt” och ”Jag känner mig nog bekväm, men det beror nog lite på situationen. Är lättare att vara ensam i situationer som jag valt själv”.
Flera av respondenterna upplevde dock en obekvämhetskänsla ibland av att vara ensam bland andra människor. Så här berättade en av respondenterna: ”Tycker att folk stirrar extra mycket när jag är ensam. Jag känner mig utanför. Men det är nog mest för att jag är osjälvsäker och mår dåligt tror jag”.
Andra upplevde det som att det var oftast situationen, i sig, som avgjorde huruvida de kände sig obekväma eller inte. En av deltagarna sade:
Om jag är ensam bland människor på ett ställe där jag var jag är på väg eller vad jag ska göra känner jag mig trygg, till exempel om jag väntar på någon. Om jag ska sätta mig själv och äta på en restaurang eller liknande känner jag mig dock obekväm
En annan respondent instämde: ”Jag känner mig nog bekväm, men det beror nog lite på situationen. Är nog lättare att vara ensam i situationer jag valt själv”. När respondenten bads utveckla blev följande svaret: ”Exempelvis om jag är på restaurang själv och mitt sällskap lämnar mig en ensam en längre tid av diverse anledningar kan jag bli obekväm”. Detta är ett exempel på Williams och Zadros (2005) tankar om ostracism, som berör behovet av social kontroll över omgivningen. Respondenten uppgav sig känna obehag när han/hon inte kan styra själv över om han/hon ska vara själv eller inte. Respondenten upplevde att vara ”Single” i en social situation som han/hon inte bestämt själv över för med sig en obekvämhetskänsla.
De flesta av respondenterna upplevde dock att det blev en märkbar skillnad i om de var ensam eller med någon när de var bland andra människor. Såhär berättade en av deltagarna: ”Det förändras när jag är i en grupp, är jag inte ensam och konstig utan i grupp och konstig. Inte lika sårbar som när jag är själv”.
Denna känsla upplevdes även av två andra som berättade: ”Man har någon att prata med, något att göra och man behöver inte bara ”stå där och se dum ut” samt ”Jag får mer en känsla av samhörighet, känner mig inte lika utanför när jag är med någon”.
10
Respondenterna uppgav alltså att när de är i en ”Withs” (Goffman, 1963) så upplever de en mindre känsla av utanförskap än om de var ”Singles”. När de ingår i en grupp känner de sig mindre sårbara och inte lika självmedvetna.
Försvarsmekanismer.
Även respondenternas reaktioner på att vara ensam bland andra människor frågades det om. De flesta respondenter berättade att de ofta brukade försöka hitta något att sysselsätta sig med när de kände sig obekväma. En av respondenterna berättade: ”Oftast har jag musik i öronen och någonting som kan göra att jag ser upptagen ut. En tidning eller så. Brukar gå med blicken i backen om jag går eller scrolla Facebook om jag står still”.
Två andra respondenter instämde med ovanstående med att säga: ”Jag brukar plocka upp min mobil om jag är obekväm för att se upptagen ut” och ”Mobilen blir min bästis! Kollar
facebook bara för att ha något att göra och se upptagen ut”. Gemensamt för ovanstående är att respondenterna önskade se upptagna ut. På följdfrågan varför de kände att de ville se upptagna ut berättade en: ”Man känner sig mindre sårbar helt enkelt. Som att folk inte lägger märke till en på samma sätt om man bara står eller sitter utan att göra något”.
Detta är tecken på försvarsmekanismer som Goffman (1963) tar upp, dvs. en förhoppning att slippa uppfattas som ”Singles” och därmed känna sig mindre sårbara. Genom att visa sig upptagna på ett sådant sätt att det kan uppfattas av andra genom en snabb snegling uppvisar respondenterna ett legitimt skäl till varför de befinner sig i det offentliga rummet, vilket gör dem mer skyddade från att andra ska döma eller inkräkta på dem (Humphrey, 2005).
En av respondenterna gjorde även skillnad på om det är planerat att vara ensam eller inte: ”Det är olika, om det passar kanske jag fingrar på telefonen. Annars försöker jag väl uthärda
situationen trots att det är obekvämt. Vid planerade tillfällen lyssnar jag gärna på musik eller har med en bok”. Samma respondent menade även att: ”Tror jag känner mig mer obekväm och utanför om jag inte är sysselsatt”. Även här uppfattas den sociala kontrollen över omgivningen (Williams & Zadro, 2005) som avgörande för huruvida respondenten känner sig obekväm eller inte.
Diskussion
Resultatdiskussion
Respondenterna ansåg att användningen av mobiltelefoner under samtal ansikte-mot-ansikte hade en negativ effekt på kvalitén på deras samtal. De upplevde att de inte fick samma uppmärksamhet som i de fall då mobiltelefoner inte vara närvarande, eftersom en ömsesidig uppmärksamhet är en av grundstenarna i ett samtal ansikte-mot-ansikte (Goffman, 1959).
Enligt Przybylski och Weinstein (2012) hindrar närvaro av en mobiltelefon under ett samtal ansikte-mot-ansikte upplevelsen av närhet och förtroende mellan parterna. Även engagemanget och uppmärksamheten för varandra minskade under de tillfällen en telefon var med i bilden.
Detta bekräftades av respondenternas svar gällande samtalskvalitén, då de ansåg att det var roligare att umgås när telefonen inte var en del av bilden eftersom då tvingades deltagarna i samtalet att kommunicera och fokusera på varandra istället för att bli passiva. Användningen av mobiltelefon under samtal ansikte-mot-ansikte ansåg deltagarna tydligt påverka
uppmärksamheten hos den parten som använde den, vilket även ledde till att respondenterna
upplevde att samtalet tappade inte bara i kvalité utan också i värde. Flera ansåg att samtalet blev onödigt i dessa fall.
Tre av de fundamentala sociala behoven i Williams och Zadros (2005) teori om ostracism, samt hot mot dessa gick att återfinna i respondenternas svar. Det första behovet, känsla av
tillhörighet och hot mot känslan av tillhörighet återfanns i de situationer då respondenterna diskuterade ämnen som var viktiga för dem personligen. Detta eftersom känslan av närhet ökas i samband med att individer diskuterar ämnen som är av personlig vikt för dem (Przybylski &
Weinstein, 2012). När mobiltelefonerna användes i dessa situationer hade det en större effekt på känslan av uteslutning än om respondenterna pratade om saker utan större personlig vikt, vilket kan anses vara ett hot mot behovet av tillhörighet (Williams & Zadro, 2005). Även en känsla att inte känna sig sedd och bekräftad delgavs av respondenterna, vilket kan kopplas till den första faktorn i ostracismteorin. Kopplingen parterna emellan sänktes, vilket, i sin tur, skapar en starkt obekväm social situation, som kan vara hotande för känslan av tillhörighet (Williams & Zadro, 2005).
Det andra behovet, den sociala självkänslan (Williams & Zadro, 2005), återfanns även den i respondenternas svar. Respondenterna uppgav i de flesta fallen att de kände sig uteslutna och bortprioriterade i de fall då deras partner använde sig av mobiltelefonen under deras samtal ansikte-mot-ansikte. De flesta respondenter uppgav att de kände sig ointressanta och tråkiga i dessa fall, vilket visar på att de letade fel hos sig själva för att försöka förstå varför de blev uteslutna, vilket är ett klart hot mot den sociala självkänslan enligt teorin om ostracism (Williams & Zadro, 2005).
Det tredje behovet, som berör individens kontroll över hans/hennes sociala omgivning (Williams & Zadro, 2005), fanns också att hitta i respondenternas svar. Respondenterna som uppgav att de blev passiva och tysta i de fall då deras partner använde sig av sin mobiltelefon under deras samtal ansikte-mot-ansikte visar på att de upplevde att de hade tappat kontrollen över situationen. De upplevde att det inte spelade någon roll att de pratade, eftersom den andra personen inte lyssnade, vilket är ett klart exempel på att de upplevde att de inte hade någon kontroll längre. Detta återfanns även i respondenternas svar om hur de upplevde skillnad på om de bestämt själva att vara ensamma i en situation eller ifall de inte kunde bestämma det själva. I de fall då respondenterna hade valt att vara själva upplevde de inte samma känsla av
obekvämhet som i de fall då de inte kunde kontrollera det, exempelvis om deras partners utövade ”Cross-Talk” (Goffman, 1963) eller om de blev fysiskt uteslutna (Williams & Zadro, 2005).
När individer hamnar i situationer som de anser vara obekväma använder de sig ofta av
försvarsmekanismer för att skydda sig mot det som gör dem obekväma (Freud, 1978). En form av försvarsmekanismer som Bianchi och Phillips (2005) tar upp är att använda sig av
mobiltelefonen som skydd. Flertalet av respondenterna använde sig av denna typen av försvarsmekanism när de kände sig uteslutna av sin partner. Här dras paralleller mellan
uteslutningen som Williams och Zadro (2005) tar upp och Goffmans (1963) tankar om ”Cross- Talk”. Enligt Goffman (1963) finns det två olika sorters personer i offentliga rum; ”Singles”
och ”Withs”. ”Singles” är individer som är ensamma, medan ”Withs” är individer i en grupp.
”Singles” anses vara mer sårbara för att bli dömda och inkräktade på än ”Withs”. När en av individerna i ”Withs” börjar prata exklusivt med en person utanför sagda ”Withs” så utsätts den passiva partnern för ”Cross-Talk”. Han/hon uppfattas plötsligt som en” Single”, med större sårbarhet (Goffman, 1963). Samma effekt uppstår när en person använder sig av sin
12
telefon under tiden de är i en ”Withs” (Humphrey, 2005). Så när en individ blir utsatt för
”Cross-Talk via” mobiltelefon, känner de sig uteslutna och sårbara, samt använder sig av försvarsmekanismer för att minska denna känsla av obekvämhet och sårbarhet. Vanligaste sättet att skydda sig mot detta var enligt respondenterna att själva ta upp och använda sin telefon. På så sätt säkerställer de sin legitimitet att befinna sig i situationen genom att visa sig upptagna (Goffman, 1963).
Slutsats.
Med bakgrund av respondenternas svar kan slutsatsen dras att mobiltelefonanvändning under samtal ansikte-mot-ansikte har en negativ effekt på kvalitén på samtalet, eftersom det saknas ömsesidighet i uppmärksamheten (Goffman, 1963). I flera fall upplevdes samtalet som onödigt, vilket var det klaraste uttrycket för hur kvalitén på samtalet tog skada av
mobiltelefonanvändning. Även respondenternas upplevelser av att det var roligare att umgås utan närvaron av mobiltelefoner styrker detta påstående. Detta eftersom de då blev tvingade att kommunicera och fokusera på varandra istället för att bli passiva, vilket styrker Przybylskis och Weinsteins (2012) tankar om hur mobiltelefoner påverkar relationer.
Hot mot tre av de fyra sociala fundamentala behoven hämtade från teorin om ostracism (Williams & Zadro, 2005) fanns att finna i respondenternas upplevelser. Hotet mot känslan av tillhörighet fanns att finna i de situationer då respondenterna kände sig bortprioriterade när de diskuterade ämnen som hade personlig vikt för dem, samtidigt som deras partner inte gav dem tillräcklig uppmärksamhet, eftersom han/hon använde sig av sin mobiltelefon samtidigt.
Eftersom kopplingen mellan individer stärks när ämnen av personlig vikt diskuteras (Przybylski
& Weinstein, 2012) bör den även försvagas, då individer upplever att de inte får respons från den de diskuterar med. Detta kan leda till en försämrad känsla av tillhörighet (Williams &
Zadro, 2005). Hotet mot den sociala självkänslan hittades i respondenternas svar att de kände sig ofta ointressanta och tråkiga, vilket innebar att de letade fel hos sig själva för att förstå varför de blev bortprioriterade (Williams & Zadro, 2005). Även det tredje behovet hotas av närvaron och användandet av mobiltelefoner under samtal ansikte-mot-ansikte. I många fall delgav respondenterna att de blev passiva och tysta, när den andra personen använde sig av sin mobiltelefon under deras samtal ansikte-mot-ansikte. Eftersom de upplevde att de inte fick någon respons av sin partner kan det anses att de inte hade någon social kontroll (Williams &
Zadro, 2005).
Användning av mobiltelefoner under samtal ansikte-mot-ansikte kan alltså vara ett hot mot tre av fyra fundamentala sociala behov. När dessa fundamentala behov hotas uppstår en obekväm situation, där individen känner ett behov av att skydda sig (Freud, 1978). När detta uppstår träder olika försvarsmekanismer fram. Den vanligaste försvarsmekanismen enligt
respondenternas svar var att sysselsätta sig, oftast genom att ta upp sin egen mobiltelefon.
Denna typ av försvarsmekanism ansågs ha en skyddande effekt mot den obekväma situationen.
Sambandet mellan Goffmans (1963) tankar om ”Singles” och ”Withs”, samt ”Cross-Talk”
fanns att finna i respondenternas svar. Respondenterna upplevde sig mer sårbara när deras partner använde sig av sin mobiltelefon under ett samtal ansikte-mot-ansikte, vilket innebär att den andra parten ägnade sig åt exklusiv kommunikation med någon utanför with-gruppen (Goffman, 1963). Detta fenomen kallas ”Cross-Talk”. När ”Cross-Talk” skedde upplevde respondenterna sig mer sårbara, vilket går att förstå med teorin om ”Singles” och ”Withs”. I
”Withs” känner sig individerna mindre sårbara för inkräktande och dömande från personer runtomkring, medan ”Singles” blir mer mottagliga för det (Goffman, 1963).
Sambandet i respondenternas svar var tydligt, när det gällde hur de upplevde Cross-Talk samt deras upplevelser av att vara ensam bland andra människor.
Slutsatsen blir att mobiltelefoners användning under samtal ansikte-mot-ansikte kan ha en negativ effekt på samtalets kvalité, samt att användningen kan hota tre av fyra fundamentala sociala behov (Williams & Zadro, 2005).
Metoddiskussion
I detta arbete användes en kvalitativ undersökningsmetod, med semistrukturerade intervjuer.
Detta ansågs lämpligt eftersom denna metod tillåter mer djupgående svar om individernas känslor. Den semistrukturerade intervjun tillåter följdfrågor, samt ger ett bra stöd för intervjuledaren i den meningen att frågorna ställs i en logisk följd samtidigt som inga frågor glöms bort. En fördel med kvalitativ metod enligt Howitt (2010) är att insamlad data bättre speglar individens inre tankar och känslor, samt upplevelser. Nackdel med intervju som metod är att respondenterna kanske inte svarar helt sanningsenligt, utan de kan säga en sak utan att mena eller känna på det viset.
Reliabilitet.
Termen reliabilitet innebär tillförlitlighet hos en mätning, det vill säga att resultatet bör bli samma vid upprepade mätningar. I föreliggande arbete var mätinstrumentet en intervjuguide (Bilaga 1), som genomgick en pilotstudie. Efter pilotstudien reviderades intervjuguiden, vilket kan stärka reliabiliteten. Intervjuguiden var semistrukturerad för att säkerställa att ingen fråga glömdes bort, samtidigt som det gavs möjlighet för följdfrågor. Att samma intervjuguide
användes vid samtliga intervjuer kan anses stärkande för reliabiliteten. Alla intervjuer spelades in för att säkerställa att transkriberingen blev korrekt utförd och citat blev rätta. Respondenterna erbjöds även möjligheten att läsa igenom transkriberingen för att säkerställa att de blev korrekt citerade, men ingen utnyttjade denna möjlighet vilket kan vara negativt för reliabiliteten.
Enligt Howitt (2010) kan resultatet vid en undersökning bero på situationen respondenterna intervjuas i. Det kan innebära att om samma frågor ställs vid ett annat tillfälle och situation så kan materialet som insamlas se annorlunda ut.
Validitet.
Validitet är en term som innebär att det som avses att mätas mäts (Howitt, 2010). Validiteten kan påverkas av undersökningsledarens förförståelse för problemområdet. I föreliggande arbete har undersökningsledaren egna upplevelser av problemet, samt förförståelse för ämnet
psykologi vilket kan höja validiteten.
Extern validitet.
Extern validitet beskriver i vilken form studien är generaliserbar (Howitt, 2010). Då resultatet i denna studie byggdes på data insamlad från endast 10 intervjuer kan ingen generalisering göras.
Det går inte att omsätta resultatet till situationer, då kriteriet för intervjupersonerna är väldigt brett och förutsättningarna för andra studier kan se annorlunda ut. Enligt Allwood och Erikson (2010) är den externa validiteten hög ifall resultatet kan generaliseras till en annan population, vilket leder till att den externa validiteten i detta arbete är låg.
Begreppsvaliditet.
Med begreppsvaliditet menas att det som undersöks motsvarar de teoretiska begrepp som används (Allwood & Erikson, 2010). Begreppsvaliditeten i föreliggande arbetet kan anses som
14
god, då begreppen som används är hämtade från teoretiska utgångspunkter, som det insamlade materialet sedan analyserades utifrån.
Etiska överväganden.
I föreliggande arbete har fyra forskningsetiska riktlinjer hämtade från Vetenskapsrådet (u.å.) använts. Informationskravet, vilket reglerar hur forskaren ska informera de berörda deltagarna om undersökningens syfte och att deras medverkan var frivillig. Detta krav delgavs deltagarna både muntligt och skriftligt (Bilaga 1). Samtyckeskravet bestämmer hur deltagarna i en undersökning har rätt att själva bestämma över medverkan i undersökningen, utan påtryckningar från undersökningsledaren. Konfidentialitetskravet berör deltagarnas garanterade anonymitet.
Nyttjandekravet berör insamlad data och hur den endast får användas till föreliggande arbete och ingenting annat.
Framtida Forskning.
Det skulle behövas mer forskning angående mobiltelefoners påverkan på individer och sättet mobiltelefonerna är integrerade i dagens samhälle. Bland annat vore det intressant att utföra större studier i hopp om att kunna göra generaliseringar inom ämnet. Faktorer att undersöka vore om det är skillnad på ålder och kön, eftersom detta arbete enbart berör den så kallade millenials-generationen. Eftersom denna generation är uppväxt med den moderna tekniken vore det intressant att göra en liknande studie på individer som inte ryms under sagda kriterier.
Referenser
Allwood, C. M., & Erikson, M. G. (2010). Grundläggande vetenskapsteori för psykologi och andra beteendevetenskaper. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Baumeister, R. F., & Leary, M. R. (1995). The need to belong: Desire for interpersonal attachments as a fundamental human motivation. Psychological Bulletin, 117, 497-529.
Bianchi, A., & Phillips, J. G. (2005) Psychological Predictors of Problem Mobile Phone Use.
Cyberpsychology & Behaviour, 8(1), 39-51. doi10.1089/cpb.2005.8.39.
Freud, A. (1976). Jaget och dess försvarsmekanismer (G. Harding, övers. 2:a uppl.). Stockholm:
Natur och kultur.
Goffman, E. (1959). The presentation of self in everyday life. New York: Anchor.
Goffman, E. (1963). Behavior in public places: Notes on the social organization of gatherings. New York: Free Press.
Howitt, D. (2010). Introduction to qualitative methods in psychology. Harlow, England: Financial Times Prentice Hall.
Humphreys, L. (2005). Cellphones in public: Social interaction in a wireless era. New Media &
Society, 7(6), 810. doi:10.1177/1461444805058164
Mieczakowski, A., Goldhaber, T., & Clarkson, J. (2011). Culture, communication and change:
Reflections on the use and impact of modern media and technology in our lives. Cambridge:
Engineering Design Centre.
Pew Research Center. (2011) Millenials. Hämtad från
http://www.pewsocialtrends.org/files/2010/10/millennials-confident-connected-open-to- change.pdf
Plant, S. (2008). On the mobile: the effect of mobile telephones on social and individual life. Hämtad från http://www.momentarium.org/experiments/7a10me/sadie_plant.pdf
Przybylski, A. K., & Weinstein, N. (2012). Can you connect with me now? How the presence of mobile communication technology influences face-to-face conversation quality. Journal of Social and Personal Relationships, 1-10. doi:10.1177/0265407512453827
Srivastava, L. (2005). Mobile phones and the evolution of social behavior. Behaviour &
Information Technology, 24(2), 111-129. doi:10.1080/01449290512331321910
Vetenskapsrådet. Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. (u.å.).
Hämtad från http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf
Williams, K. D., & Zadro, L. (2005). Ostracism : the indiscriminate early detection system. I K. D. Williams, J. P. Forgas, W. von Hippel, (Red.), The Social outcast : ostracism, social exclusion, rejection, and bullying, s.19-34. New York: Psychology Press.
Bilaga 1
Hej!
Jag heter Johan Sundberg och läser psykologiprogrammet vid Luleå tekniska universitet. Just nu håller jag på att skriva mitt examensarbete med syftet att undersöka hur mobiltelefoner påverkar ansikte-mot-ansikte konversationer. Studien är upplagd på ett kvalitativt
forskningssätt, vilket lett till att jag behöver göra intervjuer. Intervjuerna beräknas ta cirka 45 minuter. Om det går bra för dig kommer jag att spela in intervjun via min mobiltelefon för att sedan transkribera materialet till text. Efter detta kommer ljudinspelningen att förstöras och materialet kommer att förvaras på ett sådant sätt att din anonymitet är försäkrad. Efter att uppsatsen är färdigställd kommer materialet att förstöras. Det insamlade materialet kommer enbart att användas till denna undersökning.
Dessa intervjuer faller inom forskningsetiska riktlinjer, vilket innebär att du informeras om undersökningens syfte och tidsåtgång. Du har när som helst rätt att avbryta intervjun eller välja att inte svara på någon fråga. Din medverkan är anonym och frivillig.
Uppsatsen kommer senare att publiceras på Internet och skulle du vilja ta del av den är du välkommen att kontakta mig.
Tack för din medverkan och för att du hjälper mig med mitt examensarbete!
Med vänliga hälsningar Johan Sundberg Johsup-0@student.ltu.se
Ansvarig handledare Magnus Nygren Magnus.nygren@ltu.se
Bilaga 2
Intervjuguide
Ålder
Kön
Erfarenhet av mobiltelefoner Allmänt
Hur brukar du umgås med dina vänner?
Använder dina vänner mobiltelefonerna under dessa tillfällen?
o På vilket sätt används telefonerna?
o Används telefonerna på liknande sätt av alla eller är det skillnad från person till person?
Hur ser skillnaden ut?
Varför är det skillnad på användandet tror du?
o Hur ofta använder de sina telefoner uppskattningsvis?
Finns det olika situationer där telefoner används mer eller mindre när ni umgås?
o Varför är det så?
Upplever du någon skillnad på ert sätt att umgås beroende på om mobiltelefoner används eller inte?
o På vilket sätt är det annorlunda?
o Upplever du någon skillnad i kvalitén på samtalet beroende på om mobiltelefoner används eller inte?
Uteslutning
Hur känner du när någon använder sin telefon medan du är i ett samtal med dem?
o Påverkas du av det på något sätt?
o Känner du att det påverkar ert samtal? På vilket sätt?
Hur brukar personer som får händelser i sin telefon under samtal agera?
o Brukar det hanteras på olika sätt?
o Hur uppfattar du de olika sätten som personer hanterar sådana situationer?
o Hur upplever du att du behandlas beroende på vilket sätt personerna väljer att svara på händelser i deras telefoner?
Är det någon skillnad på hur du känner beroende på vilket sätt de väljer att hantera det?
Försvarsmekanismer
Hur agerar du ifall den du har ett samtal med börjar använda sin telefon samtidigt som den pratar med dig?
o Vad finns det för skäl till att du agerar på just det sättet?
o När du agerar på det valda sättet, hur känner du då?
Singles & Withs
Känner du dig bekväm när du befinner dig ensam bland andra människor?
o Motivera!
o Om inte, hur hanterar du den situationen?
o Upplever du att andra uppfattar hur du känner dig? Motivera!
o Visar de på något sätt hur de uppfattar dig? På vilket sätt?
Förändras din känsla när du ingår i en grupp?
o På vilket sätt är det annorlunda?
Avslutning
Är det någonting du skulle vilja tillägga?
