Kandidatuppsatser i miljövetenskap 017-2019
Campus Gotland
Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet Uppsala Universitet, Campus Gotland
www.uu.se
GEOGRAFISK KARTERING AV RÖRLIGT FRILUFTSLIV
MÖJLIGHETER ATT BIDRA TILL EN VÄGLEDNING
Johanna Snöbohm
Kandidatuppsats i miljövetenskap 15 hp, 2019
Handledare: Malgorzata Blicharska, Institutionen för geovetenskaper, Naturresurser och Hållbar utveckling
Examinator: Patrik Rönnbäck, Institutionen för geovetenskaper, Naturresurser och Hållbar utveckling
Bilden på framsidan föreställer: Skuggan av en mountainbikecyklist på väg i naturen.
Fotograf Janec Nilsson
Denna uppsats är författarens egendom och får inte användas för publicering utan författarens eller dennes rättsinnehavares tillstånd. Johanna Snöbohm
1 INNEHÅLLSFÖRTECKNING
ABSTRACT ... 2
SAMMANDRAG ... 2
INTRODUKTION ... 3
Friluftslivets historia i Sverige ... 6
Syfte och frågeställningar ... 6
METOD ... 7
RESULTAT ... 7
Återkommande aktiviteter och kartläggningssteg ... 9
Typ av data till metoderna ... 10
Turordning av aktiviteterna ... 12
Metoder och data till olika rumsliga skalor ... 15
DISKUSSION ... 17
TACK ... 20
REFERENSER ... 21
SUMMARY ... 25
BILAGOR ... 28
Bilaga 1. ... 28
Bilaga 2. ... 31
2
GEOGRAFISK KARTERING AV RÖRLIGT FRILUFTSLIV: MÖJLIGHETER ATT BIDRA TILL EN VÄGLEDNING
Johanna Snöbohm. Självständigt arbete i miljövetenskap, 15 hp.
ABSTRACT
Biodiversity and thus the delivery of ecosystem services are declining, and future climate change is expected to accelerate the process. By mapping ecosystem services and the benefits they provide to humans, one can shed light on the value of nature, and help create incentives in protecting and preserving it. The opportunity for outdoor recreation, an important
ecosystem service in Sweden, has a social value as it contributes to human health and well- being. This study aims at to contributing to a guide for spatially mapping ecosystem services in Sweden, with a focus on outdoor recreation. The result shows that outdoor recreation mappings can be about mapping either natural areas or the people who use them. These are often referred to as supply and demand. A connection is seen between the choice of methods and data, in relation to the aim and focus of the studies. A pattern is revealed in recurring activities in the mappings, resulting in a suggested flow chart for the sequence of activities when mapping outdoor recreation.
Keywords: Ecosystem service mapping; Outdoor recreation; Spatial mapping; Literature review
SAMMANDRAG
Biologisk mångfald och produktionen av ekosystemtjänster minskar och framtida
klimatförändringar förväntas påskynda den processen. Genom att kartlägga ekosystemtjänster och de nyttor de ger till människor kan det hjälpa till att belysa naturens värde och skapa incitament för att skydda och bevara dem. Möjligheten till rörligt friluftsliv, en viktig ekosystemtjänst i Sverige, har ett samhälleligt värde då det bidrar till människors hälsa och välbefinnande. Denna studie syftar till att bidra till en vägledning för att rumsligt kartlägga ekosystemtjänster i Sverige med fokus på rörligt friluftsliv. Resultatet visar att
kartläggningarna delas upp i kartering av naturområden och av de människor som använder dem. Dessa benämns ofta som tillgång och efterfrågan. En koppling ses mellan valet av metoder och dataunderlag i förhållande till vilket syfte och fokusområde kartläggningarna har.
Ett mönster går att urskilja i återkommande aktiviteter i kartläggningarna, vilket resulterar i ett förslag på vägledande flödesdiagram över turordningen av aktiviteterna.
Nyckelord: Kartläggning av ekosystemtjänster; Rörligt friluftsliv; Kartering; Litteraturstudie
3 INTRODUKTION
Den biologiska mångfalden i världen minskar i en snabbare takt än människan någonsin skådat. Den snabba minskningen beror på mänskliga aktiviteter som påverkar ekosystemen i en sådan omfattning och takt att arter minskar i antal eller helt dör ut. Dessa aktiviteter drivna av bland annat ökad population, ökad levnadsstandard och konsumtionsbeteende ger ökad efterfrågan på naturens varor och tjänster, i den grad att ekosystemen degraderas och förstörs.
Förutom förändrad markanvändning, föroreningar och överkonsumtion av naturen, påskyndar klimatförändringar minskningen av arter, då de inte hinner anpassa sig till nya
levnadsförhållanden (Intergovernmetal Science-Policy Platform on Biodiversity and
Ecosystem Services, IPBES, 2019). Enligt den internationella oberoende kunskapspanelen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES 2019), kommer klimatförändringarna sannolikt att bli en ännu större drivande faktor i degraderingen av ekosystem och dess möjligheter att leverera tjänster. Biologisk mångfald är variationsrikedomen av liv på jorden vilket innefattar variationsrikedomen av ekosystem, arter och individer (Convention on Biological Diversity, CBD, 2019). Mångfalden av arter och individer bygger upp ekosystem och gör dem hållbara. Hållbara och motståndskraftiga ekosystem innebär en hållbar och trygg försörjning av naturens tjänster som ökar människors välmående (IPBES 2019). I rapporter från IPBES och Millenium Ecosystem Assessment, MEA, beskrivs den nedåtgående trenden för biologisk mångfald och att befintliga mål för att stoppa den inte kan nås utan en
genomgripande förändring av policys, lagar och regler (IPBES 2019; MEA 2005).
För att öka medvetenhet om hur beslut kan påverka tjänsternas leverans och i sin tur människans möjlighet att ta del av dem behöver begreppet ekosystemtjänster integreras i beslutsfattande (Maes et al. 2013). Det finns flera definitioner av vad ekosystemtjänster är.
MEA (2005) som myntade begreppet, definierar dem som de nyttor människor får från ekosystemen. MEA delade in tjänsterna i fyra kategorier. Försörjande tjänster, exempelvis mat, vatten och virke. Reglerande tjänster, såsom klimatreglering och pollinering. Kulturella ekosystemtjänster består av de tjänster som oftast har ett subjektivt värde för människor, det handlar om rekreationsvärden, estetiska och spirituella värden som vi upplever, i samband med rörligt friluftsliv. Den fjärde kategorin består av stödjande tjänster som upprätthåller de andra tjänsterna, exempelvis fotosyntes (MEA 2005).
Det finns flera olika initiativ och strategier för att försöka komma till rätta med minskningen av biologisk mångfald och stärka ekosystemen. Inom EU finns en strategi som säger att minskningen av den biologiska mångfalden ska stoppas till 2020, ekosystemen skall skyddas, värderas och återställas till 2050. Strategin har sex mål, varav nummer två är att ” bevara och förbättra ekosystem och ekosystemtjänster genom att grön infrastruktur införs och minst 15 % av skadade ekosystem återställs” och en av dessa, åtgärd fem, säger att varje medlemsstat bland annat ska kartlägga och bedöma tillståndet på sina ekosystem och dess tjänster, så att värdet av dem kan integreras i staternas redovisning (Europeiska kommissionen 2011). Då något mäts och kartläggs minskar möjligheten att det blir förbisett (Kajala et al. 2007).
Genom att geografiskt synliggöra tjänsterna och integrera värdet av dem i beslutsfattande situationer skapas också incitament för att bättre reglera och skydda dem (IPBES 2019). För att genomföra detta skapades MAES-initiativet (Mapping and Assessment of Ecosystems and their Services), som stöd för medlemsstater när de ska arbeta med åtgärd fem i praktiken (Europeiska kommissionen 2019). MAES stöttar i form av rapporter med vägledningar och har satt samman indikatorer för att kunna arbeta strukturerat och så enhetligt som möjligt (Europeiska kommissionen 2019). För att ytterligare stötta genomförande av nationella ekosystemtjänstkartläggningar startade 2014 projektet ESMERALDA (Enhancing ecoSysteM sERvices mApping for poLicy and Decision mAking), ett EU finansierat, tidsbegränsat projekt som byggt vidare på strategin för biologisk mångfald. De har sammanställt aktuell forskning till stöd för MAES och medlemsstaternas ekosystembedömningar (ESMERALDA
4
u.å.). ESMERALDA tillhandahåller bland annat ett webbaserat sökverktyg kallat MAES- Explorer, där information om metoder, indikatorer och fallstudier över kartläggningar har sammanställts, vilka ska fungera som en vägledning för olika aktörer och intressenter i olika situationer och sammanhang (Europeiska kommissionen 2017). Förutom dessa stöd finns CICES (Common Classification of Ecosystem Services), som kom till eftersom det fanns behov av standardisering och ett gemensamt språk när samhället skulle börja inkludera naturen i konventionell ekonomi och redovisning (European Environment Agency, EEA, 2019). CICES vägledning ger förutom en förteckning, förslag på vad som kan anses vara en ekosystemtjänst och vad som i sin tur blir nyttan och värdet av tjänsten för användaren. Den så kallade kaskadmodellen (se figur 1) används för att inte blanda ihop begreppen och tydliggöra skillnaden mellan naturens tjänster och det värde dessa skapar för människor.
Figur 1. Kaskadmodell för flödet av ekosystemtjänster, från de biofysiska strukturer och processer som ger upphov till ekosystemfunktioner och -tjänster, vilka ger nyttor och värde för människor. Människor som i sin tur skapar tryck på ekosystemen genom sina aktiviteter (Potschin & Haines-Young 2011).
Modellen illustrerar flödet för hur tjänster från naturen produceras som sedan kan realiseras till nyttor och varor. Det börjar i naturen där det finns ekologiska strukturer och processer, till exempel en våtmark, den har en funktion i att bland annat kvarhålla vatten. Funktionen ger en ekosystemtjänst i form av vattenrening, det ger en nytta i form av minskad övergödning vilket har ett värde för människor (Haines-Young & Potschin 2018).
Naturvårdsverket (NV), Sveriges myndighet för miljöfrågor med ett uppdrag att främja friluftslivet bistår med hjälpmedel för både kartläggning och värdering av ekosystemtjänster i Sverige (Oscarsson 2019). För att underlätta i beslutsfattande kopplat till bland annat fysisk planering har en ekosystemtjänstförteckning tagits fram. I den ingår även en lista över
lämpliga dataunderlag som kan användas vid kartering av ekosystemtjänster (NV 2017). Med kartering menas då att rumsligt kartlägga och uttrycka detta i kartor exempelvis med hjälp av geografiska informationssystem, GIS. Förteckningen använder sig av samma förklaring och klassificering av ekosystemtjänster som CICES men anpassat till Sverige (NV 2017). Det finns också en guide för värdering av ekosystemtjänster där fokus ligger på en, kvalitativ, kvantitativ och monetär värdering av tjänsterna (NV 2015). Naturvårdsverket har identifierat ett behov av att ta fram en vägledning som kopplar ihop ekosystemtjänstförteckningen och värderingsguiden med fokus på den geografiska karteringen av ekosystemen, deras tjänster och nyttor. Vägledningen skulle guida användaren att geografiskt kartlägga var specifika ekosystemtjänster finns och produceras, samt bidra med exempel på vilka olika typer av data och datakällor som kan användas.
5
En viktig nytta från ekosystemtjänster i Sverige med tanke på politiska satsningar är rörligt friluftsliv. Friluftsliv är ett prioriterat ämne i politiken. Exempel är Miljödepartementets proposition (prop. 2009/10:238) om friluftslivets framtid, som antagits av riksdagen, och en skrivelse (Skr. 2012/13:51) innehållande tio mål för att främja friluftslivet. Där går att läsa om hur regeringen vill göra friluftsliv tillgängligt för alla, att allemansrätten har en viktig del i sammanhanget då alla ska ha rätt att vistas i naturen och hur det är från ekosystemen som vi får värdefulla tjänster så som rekreation och friluftsliv. De framhåller hur fysisk aktivitet och friluftsliv har en central roll för folkhälsan. Regeringens bedömning i propositionen (prop.
2009/10:238) baserat på information från Folkhälsoinstitutet är att friluftsliv bland annat bidrar till människors välbefinnande och till samhället eftersom fysisk aktivitet förbättrar människors hälsa och minskar sjukvårdskostnader. Möjligheten till rörligt friluftsliv är en kulturell ekosystemtjänst och MEA (2005) menar att nyttorna från kulturella
ekosystemtjänster baseras på subjektiva bedömningar. De kan uppfattas på olika sätt av olika människor och det kan skifta över tid och rum (Blicharska et al. 2017). Att kartlägga dem kan därmed vara en utmaning då det heller inte finns konsensus i hur de ska identifieras, eftersom det till exempel inte är tydligt vilka attribut hos ekosystemen som skapar vissa typer av dessa tjänster. Eftersom kulturella ekosystemtjänster är ett område som studeras inom många olika discipliner har det fått många definitioner (Blicharska et al. 2017). Spridningen av friluftsliv över olika discipliner kan även ses i Sverige som idag är rotad i flera politiska områden såsom naturvård, skog, hälsa och utbildning (Miljödepartementet 2012).
Definitionen av friluftsliv och var det utövas kan skilja sig åt från att gälla på semestern och i vildmarken till att gälla vardaglig rekreation i tätortsnära skog (Fredman et al. 2013).
Regeringen benämner det som ”vistelse utomhus i natur- och kulturlandskapet för
välbefinnande och naturupplevelser utan krav på tävling” (Miljödepartementet 2009, s 10), en bred definition som kan inkludera många slags upplevelser i många olika slags miljöer.
Fredman et al. (2013) redogör för några definitioner i sin rapport om friluftslivets framtid och liksom regeringen gör de en bred tolkning av vad friluftslivet inbegriper och inkluderar exempelvis ekoturism. Regeringen har gett Naturvårdsverket i uppdrag att främja friluftslivet och som ett steg i arbetet, har en metod tagits fram för att kartlägga friluftsområden (NV 2016), samt se till att information om områden, finns tillgänglig digitalt (Sjö 2019). Kajala et al. (2007) har också arbetat fram en handbok för att kartlägga friluftsutövare i
’Besökarundersökningar i naturområden – en vägledning baserad på erfarenheter från de nordiska och baltiska länderna’. Handboken liksom kartläggningsmetoden för naturområden syftar till att försöka standardisera och harmonisera arbetet med friluftsliv. Friluftsliv, är ibland synonymt med rekreation eller eng. outdoor recreation, det kan både beskrivas som en ekosystemtjänst och som en nytta. Enligt CICES och Naturvårdsverkets förteckning över ekosystemtjänster och kaskadmodellen anses det vara en nytta. Själva tjänsten är då tillgången på landskap och arter som möjliggör rekreation (Haines-Young & Potschin 2018; NV 2017).
Sörlin (2000) beskriver i liknande termer hur det är friluftslandskapet som ger möjligheterna att utöva olika aktiviteter. Flera andra (MEA 2005; Schröter & Remme 2016; Kulczyk et al.
2018 m.fl.) anser istället att friluftsliv är en ekosystemtjänst. Båda definitionerna av friluftsliv återkommer i litteraturen, det förekommer även studier där rekreation beskrivs som en
landskapstjänst (Gulickx et al. 2013) men eftersom det är friluftsliv som är av intresse i detta arbete kommer ingen vidare hänsyn tas till hur det definieras i litteraturgranskningen. För att kunna nå Sveriges friluftsmål och även följa EUs biodiversitetsstrategi 2020 är det nödvändigt att kartlägga friluftslivet i Sverige. Något som beskrivs problematiskt av Fredman et al.
(2013), då det saknas data och standardiserade metoder. Med det i åtanke och att det finns skilda uppfattningar av vad friluftsliv omfattar (Fredman et al. 2013) är förhoppningen att detta arbete kan bidra till kartläggningar i Sverige genom en sammanställning av information från tidigare kartläggningar och projekt.
6 Friluftslivets historia i Sverige
Sandell och Sörlin (2000) skriver att friluftslivet i Sverige debuterar i slutet av 1800-talet, då de rikare skikten i samhället började ägna sig åt ”…stärkande friluftsliv” (Sandell och Sörlin 2000, s. 12) och söka sig tillbaka till de vilda och vackra landskapen. Folk ägnade sig åt alpinism och föreningar med naturintressen började etablera sig, såsom Scouterna, Friluftsfrämjandet och Svenska Turistföreningen. Efter industrialiseringens intåg och centralisering till städerna där arbeten fanns, hade alla människor inte samma koppling till naturen längre. Närheten till naturen var innan dess given i samband med brukande av skogen och jorden. Istället blev friluftslivet en koppling till naturen för många och det blev en del av dessa människors liv. Intresset av naturens råvaror på industriell skala påverkade landskapet drastiskt och det uppkom ett behov av att också skydda naturen. Den första lagen om
naturskydd i Sverige kom 1909 och Allemansrätten inkluderades i grundlagen 1994, ett steg i att alla människor ska ha rätt att vistas i naturen (Sandell och Sörlin 2000). Eskilsson (2000a) förklarar att det också var genom industrialiseringen som reglerad arbetstid och fritid
uppkom. Med semesterreformen i Sverige på 1930-talet kunde också friluftslivet få mera utrymme. Även demokratin ansågs kunna öka genom att folket ökade sina kunskaper och sitt omdöme, vilket passade sig göras på fritiden. Sverige var ett arbetssamhälle sedan tidigare och politikerna ämnade nu få medborgarna att använda fritiden till att röra på sig och att utbilda sig. Både friluftsliv och bildning framhävdes som ideal eftersom det fanns en oro från myndigheter och politiker att arbetarna skulle lata sig eller slösa bort tiden. Det gällde även för barnen. På gymnastiken i skolan var utomhusaktiviteter schemalagda, med skridsko- och skidåkning som exempel. Friluftslivet var redan då starkt kopplad till hälsa, det ansågs nyttigt att vistas i friska luften (Eskilsson 2000a). Enligt Eskilsson (2000b) skulle barnen ha
möjlighet att åka till sommarkolonier för rekreation, bland annat som ett steg i att öka folkhälsan. Fenomenet camping kom igång på 1920-talet och med den uppkom ett behov att upprätta regler runt lägerliv, eftersom de flesta av camparna var stadsbor som inte ansågs ha kunskap att visa aktsamhet för naturen. Med naturen och markägare i åtanke började det upprättas särskilda tältplatser så att campingturismen kunde fortsätta blomstra. Vandrarhem öppnade och sportstugor kom, då det var populärt att vandra och cykla (Eskilsson 2000b).
Syfte och frågeställningar
Den här studien syftar till att undersöka på vilket sätt genomförda kartläggningar skulle kunna bidra till skapandet av en vägledning för geografisk kartering av ekosystemtjänster. Studien ämnar resultera i ett ramverk för vilka data som behöver ingå i en sådan kartering i Sverige.
Arbetet baseras på hypotesen: Ett steg för steg flöde för kartläggning av rörligt friluftsliv, baserat på genomförda kartläggningar kan bidra till att konkretisera en vägledning för geografisk kartering av ekosystemtjänster.
Följande frågeställningar kommer därigenom att undersökas och besvaras:
Vilka aktivitetssteg är vanligt förekommande i kartläggningar av ekosystemtjänster?
Finns det vissa steg som alltid tas?
Används samma typer av dataunderlag till olika kartläggningsmetoder?
Finns det en turordning för aktiviteterna i kartläggningen?
Hur påverkas kartläggningsmetoden av olika rumsliga skalor?
7 METOD
Arbetet utfördes som en litteraturstudie, där metoder för kartläggning av rörligt friluftsliv, även rekreation gåtts igenom för att svara på ovan frågeställningar. Det gjordes genom avancerade sökningar av vetenskapliga studier i Uppsala universitetsbibliotek samt
Naturvårdsverkets publikationer och för publikationer på EU-nivå användes ESMERALDAs sökverktyg MAES-Explorer. Uppsala Universitetsbibliotek innefattar databaserna Web of Science, Scopus, ScienceDirect med flera. Studier relevanta för Sverige sorterades fram, granskades och sammanställdes, för att sedan se om det gick att identifiera ett mönster i hur kartläggningar genomförs. I litteratur på engelska antogs outdoor recreation alternativt recreation motsvara svenskans rörligt friluftsliv och då främst studier som handlade om rörliga aktiviteter, såsom exempelvis skidåkning, vandring och cykling. Studier från andra länder relevanta för Sverige ansågs här vara EU-länder i norra Europa ner till norra Frankrike.
De utvalda länderna var: Sverige, Norge, Finland, Danmark, Tjeckien, Polen, Slovakien, Lettland, Estland, Litauen, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Storbritannien, Irland och norra Frankrike. Avgörande för urvalet av länder var deras liknande biom som Sveriges och att EU antas vara en gemensam drivkraft till att reglera skydd av ekosystemtjänster och biologisk mångfald, samt en drivkraft att initiera kartläggningar av ekosystemtjänster (Europeiska kommissionen 2011). För att hitta kartläggningar av rörligt friluftsliv användes sökfraserna ’ecosystem services’ OCH ’mapping recreation’ tillsammans med länderna. I MAES-Explorer valdes publikationer ut som har CICES kategorier 3.1.1.1 och 3.1.1.2 angivna, då de båda innefattar rekreation. På Naturvårdsverkets hemsida användes sökfrasen kartering ELLER kartläggning, tillsammans med ämnesalternativet friluftsliv. Eftersom arbetet fokuserar på kartering, användes studier som främst handlade om kartläggning i ett geografiskt perspektiv och publikationer som presenterade metoder för kartläggning. I de fall det handlade om både kartläggning och värdering lades fokus på själva kartläggningen.
Sökningen i Uppsala Universitetsbibliotek resulterade i 306 träffar, där 13 expertgranskade artiklar som passade in under urvalet för detta arbete valdes ut. Resterande föll bort på grund av att kartläggningarna var gjorda utanför EU, fokus låg inte främst på kartering eller rörligt friluftsliv. I ESMERALDAs MAES Explorer fanns sex publikationer, samtliga används i granskningen. 46 träffar gjordes på Naturvårdsverkets hemsida där en redovisning och en publikation granskades. Den samlade litteraturen antecknades i ett Excel ark med kolumner för information om studierna såsom titel, författare, syfte, fokusområde etc. och kolumner med ovan frågeställningar. Sammanställningen gjorde det lättare att överblicka och finna eventuella mönster.
RESULTAT
Två av studierna handlar om kartläggningar på EU-nivå, fyra på nationell nivå, fyra på
regional och sju på lokal nivå, varav tre av studierna är gjorda på både regional och lokal nivå.
Samtliga har som syfte att geografiskt kartlägga minst rekreation och i majoriteten av fallen flera andra tjänster och nyttor, varav övervägande kulturella tjänster (se tabell 1).
8
Tabell 1. Urvalet av litteratur om kartläggning av rekreation som granskats i detta arbete. Tabellen visar kartläggningens fokus i förhållande till geografisk nivå och metodval.
Författare Land Fokus för
kartläggning
Geografisk nivå
Ekosystemtjänst/
Nytta
Metodval
Vačkář et al. 2018 Tjeckien Naturvärden. Nat Flera inkl
rekreation
Biofysisk, sociokulturell, ekonomisk Mizgajski et al. 2018 Polen Urbana områden. Reg, Lok Flera inkl
rekreation
Biofysisk Svensson et al. 2018 Sverige Skog och samisk
renskötsel.
Reg Flera inkl
rekreation
Biofysisk, sociokulturell Van Beukering et al.
2018
Nederländerna Estuarium. Lok Flera inkl
rekreation
Biofysisk, sociokulturell, ekonomisk Ruskule et al. 2018 Lettland Marina kustvatten. Nat Flera inkl
rekreation
Biofysisk Liekens et al. 2018 Belgien Urbana områden,
grön- och blå infrastruktur.
Lok Flera inkl
rekreation
Biofysisk
Naturvårdsverket 2016
Sverige Naturtyper för friluftsliv
Reg, Lok Kulturella inkl rekreation
Biofysisk, sociokulturell Lupp et al. 2016 Tyskland Urbana
skogsområden
Reg Rekreation Biofysisk,
sociokulturell, ekonomisk Verhagen et al. 2016 Scotland Landskapsformer Nat Flera inkl
rekreation
Biofysisk
Kulczyk et al. 2018 Polen Rekreation i vatten Reg Rekreation Biofysisk,
socioekonomisk
Lee et al. 2019 Tyskland Landskapstyper Reg Kulturella inkl
rekreation
Sociokulturell Paracchini et al. 2014 EU Friluftslivspotential EU. Rekreation Biofysisk,
socioekonomisk Ungaro et al 2016 Tyskland Landskapskarraktär
er
Reg Kulturella inkl rekreation
Biofysisk, ekonomisk Komossa et al. 2018 EU Användargrupper
och landskap
EU. Rekreation Biofysisk,
sociokulturell Gulickx et al. 2013 Nederländerna Landskapstjänster Lok Flera inkl
rekreation
Biofysisk, sociokulturell Schröter & Remme
2016
Norge Ekosystemtjänst-
hotspots
Reg Flera inkl
rekreation
Biofysiska Ridding et al. 2018 England Landskapstyper Reg Kulturella inkl
rekreation
Sociokulturell Heikinheimo et al.
2017
Finland Nationalparksbesök are och deras preferenser
Lok Rekreation Sociokulturell
Lankia et al. 2015 Finland Rekreationsbesök Nat Rekreation Ekonomisk
Kajala et al. 2007 Norden och Baltikum
Besökare i naturområden i norden och baltikum
Reg, Lok Rekreation Sociokulturell
Makovníková et al.
2016
Slovakien Friluftsliv på gräsmarker i jordbrukslandskap
Reg Rekreation Sociokulturell
9 Metoder
Metoderna som används kan delas upp i tre kategorier i enlighet med ESMERALDAs uppdelning av sina studier i MAES-Explorer: biofysiska, sociokulturella och ekonomiska (tabell 1).
De biofysiska metoderna tar hänsyn till den rumsliga fördelningen och närvaro eller frånvaro av olika attribut så som landskapstyper, biologisk mångfald, jordmån, landskapsform, öppna vyer etc.
De sociokulturella utreder ofta användarnas efterfrågan av friluftslivsområden och saker att göra där, till exempel genom att titta på hur länge de stannar i ett område men även i vilken mån områden är tillgängliga för olika användare och om det finns viss tillrättaläggning så som färdbara vägar, kajplats för båt, kulturminnen att besöka eller skyltning vid vandringsleder.
Detta undersöks i kombination med vilka biofysiska aspekter användarna föredrar eller vill undvika i naturen. Till exempel identifierar Komossa et al. (2018) användargrupper genom en litteraturstudie och tar fram kartor för potentialen av friluftsliv. Potentialen räknas ut genom att titta på gruppernas preferenser av landskapstyper och hur långt de är beredda att åka.
De ekonomiska metoderna behandlar det monetära värdet av ekosystemtjänster genom att till exempel använda schablonvärden (Vačkář et al. 2018) eller genom att titta på hur mycket tid och pengar besökare lägger på att ta sig till ett område (Lankia et al. 2015).
I de fall det varit otydligt i vilken kategori av metoder kartläggningarna genomförs har en tolkning av vilka aspekter som behandlas varit avgörande. Till exempel där det handlar om människors preferenser och attityder har det tolkats som sociokulturella metoder (se tabell 1).
Återkommande aktiviteter och kartläggningssteg
Vilka olika saker som mäts för att kunna kartera rekreation skiljer sig åt mellan studierna men vad de alla har gemensamt är att de försöker utreda var och vem, det vill säga platser för rekreation och vilka som nyttjar dem. Detta görs genom olika angreppssätt, varav i nio fall bedöms landskapet i någon form. Ridding et al. (2018) och van Beukering et al. (2018) till exempel, har som målsättning att ta reda på vilka landskapstyper som lämpar sig bäst för specifika tjänster. Verhagen et al. (2016) försöker utröna hur landskapsformer påverkar kapaciteten eller leveransen av ekosystemtjänster. Det gör de genom att i en litteraturstudie identifiera vanliga landskapsformer och landskapstyper som kan påverka leveransen. Därefter delas den geografiska ytan upp i en bestämd cellstorlek i GIS och varje cell får ett värde utifrån landskapsdiversitet och användarpreferenser. Landskapsdiversiteten baseras på tre typer av landskap, jordbruksdominerad, naturligt dominerad och mosaik utan jordbruks eller naturligt dominerad mark. Avgörande är landskapstypen runt cellen och diversiteten inom den landskapstypen. Genom detta kunde de med olika modeller jämföra sammansättningen av ekosystemtjänster och landskapsformer, för att ta reda på vilken effekt landskapsformerna har på leveransen av tjänster. De flesta studier bedömer användarnas preferenser eller antal användare för att få en uppfattning om vilka aktiviteter som utövas och var de utövas eller vilket tryck aktiviteterna har på platsen. Schröter & Remme (2016) utreder potentiella användare i ett område, Kajala et al. (2007) tar fram en vägledning för att räkna antal besökare i syfte att öka kunskapen om friluftsutövare och Lupp et al. (2016) kartlägger efterfrågan i urban skog, bland annat genom att undersöka antal besökare och deras
preferenser. Naturvårdsverket (2016) använder brukarfrekvens som ett värderingskriterium till sin metod för att kartlägga naturtyper som har betydelse för friluftsliv. Vid kartläggningarna skiljs det ofta på tillgång och efterfrågan, det vill säga vilken potential ett område har att
10
erbjuda en eller flera nyttor och hur många människor som använder, vill och har möjlighet att använda området (t.ex. Liekens et al. 2018; Kulczyk et al. 2018; Paracchini et al. 2014).
Även då en studie fokuserar mer på kartläggningen av rörligt friluftsliv i ett geografiskt perspektiv och inte på den ekonomiska värderingen av den, kan en slags värdering ändå behöva göras beroende på vad kartläggningen har för syfte. Detta för att kunna jämföra
områden med varandra eller göra jämförelser före och efter en förändring. Makovníková et al.
(2016) värderar till exempel olika områden för att kunna beräkna dessas kapacitet att leverera tjänster och van Beukering et al. (2018) gör en värdering av potentialen av tjänster i en flodmynning i Haringvliet i Nederländerna, för att kunna jämföra med ett framtida scenario där de planerar att öppna upp en damm och återställa området till ett mer naturligt tillstånd.
Typ av data till metoderna
Flera av studierna använder sig av data som samlats in genom EU-drivna direktiv eller program. Data från Corine Land Cover används i fem av studierna (Vačkář et al. 2018;
Mizgajski et al. 2018; Verhagen et al. 2016; Paracchini et al. 2014; Lankia et al. 2015) och data från Urban Atlas används i två av dem (Vačkář et al. 2018; Mizgajski et al. 2018). Dessa data tas fram inom EUs program Copernicus, som bevakar miljön på jorden och innehåller geografiska datalager om bland annat marktäcken och grön infrastruktur i städer (Europeiska kommissionen u.å.). Två av studierna använder sig av information om Natura-2000 områden (Makovníková et al. 2016; Paracchini et al. 2014) och en av vattenkvalitet som samlats in inom ramen för badvattendirektivet (Paracchini et al. 2014). I övrigt används data som samlats in på nationell, regional eller lokal nivå, samt information från experter och litteratur (se bilaga 1).
Biofysisk kartläggning
I de fall där biofysisk information kartläggs används data med information om exempelvis marktäcke, landskapstyper, vegetation, topografi, hydrografi och fältobservationer (Svensson et al. 2018; Schröter & Remme 2016; Komossa et al. 2018 m.fl). Svensson et al. (2018) använder sig exempelvis av data om lavar och ripor från ett nationellt och regionalt miljöövervakningsprogram tillsammans med data om blåbär från svenska
riksskogstaxeringen. De använder sedan modeller för att skatta närvaron och utbredningen av arterna, detta kombineras med data om marktäcke, topografi, klimatvariabler med mera för att skapa en biofysisk karta över kulturella ekosystemtjänster.
Sociokulturell kartläggning
I de fall sociokulturella aspekter kartläggs, används information om användarna, såsom antal besökare och då är ofta potentiella besökare inräknade, samt information om användarnas preferenser av natur, kultur och hur mycket energi de är beredda att lägga på att ta sig till ett område och utöva friluftsliv, energi i form av ansträngning, tid eller pengar. Till detta behövs information om hur tillgängliga områden är för olika användare, hur områdena ser ut och hur många som potentiellt kan ta sig dit. Då kan det handla om avstånd från närliggande tätorter och vägar, kombinerat med populationsdata, intervju- och enkätsvar eller faktiska besöksantal som tagits fram med hjälp av automatiska räknare uppsatta på utvalda platser, elektroniska eller mekaniska (Makovníková et al. 2016; Kajala et al. 2007 m.fl.). Tre av studierna
använder sig av fotografier för att kartlägga friluftsliv. Lupp et al. (2016) använder foton från automatiska kamerafällor som de satt upp i två skogsområden nära Munich i Tyskland och kompletterar detta med enkät- och intervjusvar från besökarna av dessa områden, detta för att kartlägga efterfrågan av friluftsliv. De identifierar användargrupper och antal personer på
11
fotona manuellt. Genom enkäter och intervjuer på plats där besökarna får rita på kartor var de varit i området kan de förfina platsinformationen. Tillsammans med demografisk information och information om hur länge personerna stannar på platsen får de en mer heltäckande bild av människors efterfrågan på områdena. Heikinheimo et al. (2017) gör ett liknande arbete i en nationalpark i Finland men använder sig av geotaggade foton från sociala medier och jämför det med svar från tidigare utförd enkätundersökning. Syftet är att undersöka om sociala medier kan bidra till arbetet med kartläggning av friluftsliv. Vad de kan se är att foton bidrar med kompletterande information till konventionell besöksundersökning eftersom de tas av personer på platser där friluftsliv annars inte undersöks. De anser också att det kan bidra med information om nya aktiviteter som tillkommer på platsen och hur friluftsmänniskor rör sig geografiskt. Information om detta ger viktig information för underhåll och skötsel av området.
Både Lupp et al (2016) och Heikinheimo et al. (2017) beskriver arbetet med fotona som tids- och arbetskrävande eller till och med ohanterligt för att beräkna faktiska antal besökare eftersom arbetet är manuellt och fotona många. Lupp et al. (2016) gör istället ett urval av foton över tid för att kunna lägga mer tid på detaljer från fotona. Heikinheimo et al. (2017) föreslår ändå att sociala medier har potential att bidra till skötsel av speciellt parker om tekniken utvecklas, inläggen ökar och om det finns personal som kan ta hand om
informationen. Lee et al. (2019) gör också en studie med taggade foton från sociala medier för att kartlägga kulturella ekosystemtjänster. Syftet med deras studie är att göra arbetet med stora mängder foton mer kostnadseffektivt med hjälp av IT. Genom bildigenkänning,
algoritmer och självlärande program skapar de automatiska tags på fotona och urskiljer kluster av dem för att identifiera landskapstyper kopplade till kulturella tjänster. Exempel på tags som också kan ses som indikatorer är årstider, inga personer på bilden, flora och gräs.
Ekonomisk kartläggning
Den ekonomiska kartläggningen bygger på en bedömning av ekosystemtjänsternas monetära värde. Lankia et al. (2015) använder Travel cost method som innebär att de värderar
ekosystemtjänsterna genom information om hur mycket pengar användarna lägger på att ta sig till ett område, det bygger på information om restid och drivmedelskostnader. Vačkář et al.
(2018) gör en värdering med hjälp av Benefit Transfer, en metod där schablonvärden används från faktiska värderingar från andra liknande områden.
Kombinationer av metoder
Flera av studierna kombinerar metoder på andra sätt när de kartlägger, som passar för deras syften. Istället för sociokulturella eller ekonomiska metoder väljer Paracchini et al. (2014) och Kulczyk et al. (2018) att socioekonomiskt kartlägga ekosystemtjänster, en kombination av sociala och ekonomiska värden. Kulczyk et al. (2018) använder information om
markanvändning, värmekartor, populationsdensitet, vegetation och vatten i sin kartläggning.
Dessa data kombineras för att ta fram geografiska kartor över tillgång och efterfrågan, i syfte att ta fram en modell som tar hänsyn till både natur och socioekonomiska perspektiv.
Paracchini et al. (2014) använder data från Corine Land Cover, information om trädarter, markanvändning och skötsel, boskapsintensitet och kvävetillförsel inom jordbruk, Natura- 2000 områden, vattenkvalitet, vägar och populationsdensitet. Liksom Kulczyk et al. (2018) skapar de kartor över tillgång och efterfrågan genom att kombinera datan men här är syftet att kartlägga potentialen för friluftsliv. Ridding et al. (2018) använder sig av PPGIS (Public Participation Geographic Information System), ett sätt att inkludera människors subjektiva uppfattningar och vanor till GIS. I det här fallet överförs människors preferenser över vad de anser vara viktiga platser till GIS, kombinerat med lager över biologisk, kulturell och
12
historisk information. Med hjälp av dessa data analyserar och testar de vilka kombinationer av landskapstyper tillsammans med historiska platser, öppna vyer, biologisk diversitet, skyddade och prioriterade habitat som ger kulturella ekosystemtjänster.
Turordning av aktiviteterna Esmeralda
I MEAS-Explorer är studier sammanfattade i häften som alla följer en given turordning av rubriker, även om alla aktiviteter inte utförs i alla studierna. Häftet börjar med en
sammanställning av fakta om det utvalda området såsom geografisk skala för kartläggningen, biom och ekosystemtyper som finns i landet. Det fortsätter med en beskrivning av
kartläggningsområdet, frågeställningar och teman för kartläggningen. Här går det att
identifiera ett ämne eller fokus för vad som ska kartläggas (se tabell 2). Vidare beskrivs vilka intressenter som involverats och här skiljer studierna sig åt från att ha långsiktig delaktighet med flera intressentgrupper med många möten, som ämnar leda till strategier för naturskydd, grönplaner och hållbar utveckling (Liekens et al. 2018; Svensson et al. 2018; van Beukering et al. 2018), till att involvera intressenter främst för att få fram kartdata till GIS (Vačkář et al.
2018; Ruskule et al. 2018). Mizgajski et al. (2018) och Ruskule et al. (2018) tar även upp potentiella intressenter som inte involverats i studierna. Häftet fortsätter med inventering av ekosystemtyper, därefter en bedömning av deras tillstånd. Bedömning av tillstånd genomförs av alla förutom av Vačkář et al. (2018) och Mizgajski et al. (2018). Efter detta väljs de ekosystemtjänster ut som ska kartläggas där CICES klassificering används i häftena. Detta görs med hänsyn till frågeställningar och teman för studien. När alla dessa förberedande aktiviteter utförts går de vidare med att beskriva vilken typ av kartläggningsmetod som används till respektive ekosystemtjänst samt själva kartläggningen, vilket beskrivs ha biofysisk, sociokulturell eller ekonomisk karaktär (se tabell 2). Häftena över studierna tar sedan upp hur de olika resultaten är tänkta användas, kommuniceras och implementeras, vilket följer redan sagda frågeställningar och teman.
Tabell 2. Urvalet av studier till detta arbete om rekreation, från ESMERALDAs sökmotor MAES-Explorer.
http://www.maes-explorer.eu/
Författare Fokus för kartläggning Metodval
Vačkář et al. 2018 Naturvärden. Biofysiska, sociokulturella men
främst ekonomiska metoder.
Ekonomisk värdering genom Benefit transfer method*
tillsammans med befintliga värderingar i landet.
Mizgajski et al. 2018 Urbana områden. Biofysiska metoder.
Svensson et al. 2018 Skog och samisk renskötsel. Biofysiska och Sociokulturella metoder.
van Beukering et al. 2018 Estuarium. Biofysiska, sociokulturella, och
ekonomiska metoder. SWOT analys där “O” representerar Windows of opportunity.
Ruskule et al. 2018 Marina kustvatten. Biofysiska metoder.
Liekens et al. 2018 Urbana områden, grön- och blå infrastruktur.
Biofysiska metoder.
*Benefit transfer method är en metod för värdering av ekosystemtjänster där värden från tidigare studier i liknande miljöer används som schablonvärden (Pascual et al. 2010).
13 Naturvårdsverket
På Naturvårdsverkets hemsida valdes två metoder för kartläggning av friluftsliv ut som passande inom ramen för detta arbete (se tabell 3). Den ena en delredovisning av en metod till kommuner för att kartlägga viktiga naturområden för friluftsliv (Naturvårdsverket 2016) och den andra en publikation om metoder för att kartlägga besökare i naturområden i Norden och Baltikum (Kajala et al. 2007). I metoden för kartläggning av naturområden förutsätts
frågeställningen, studieområdet och ekosystemtjänsten vara förutbestämt. De rekommenderar att börja med att bilda en arbetsgrupp, därefter samla in dataunderlag, gärna befintligt
underlag eftersom det sparar både tid och pengar. Nästa steg är att kartlägga naturområden och urskilja lämpliga friluftsområden genom att identifiera områdestyper och använda värderingskriterier, dessa tolkas här som en typ av indikatorer, exempelvis skog där bär och svamp kan plockas, långa leder för cykling, vandring och ridning, användarfrekvens och upplevelsekvaliteter. När det är gjort kan områdena klassas efter hur viktiga de anses vara, kartor presenteras och dokumenteras. De rekommenderar också att resultatet följs upp och hålls uppdaterad med jämna intervall. Metoden för besökare i naturområden delas upp i besöksundersökningar och besöksräkning, vilka båda behövs och kompletterar varandra enligt Kajala et al. (2007), för att få reda på hur och i vilken omfattning ett område används.
Besöksräkning syftar till att ta reda på faktiska antal besökare, medan besökarundersökningar syftar till att ta reda på människors preferenser, författarna beskriver dem som åsikter och beteenden. Besöksundersökningsmetoden börjar med en inledande planeringsfas där område och ekosystemtjänst är förutbestämd. Undersökningen initieras av ett behov av uppgifter om besökarna som kan hjälpa till i beslutsfattande och planering för området. I den inledande planeringsfasen bestäms frågeställningar att besvara, syftet definieras och de rekommenderar att i förväg tänka på hur resultatet ska presenteras. Efter detta kommer planeringsfasen för datainsamling. Då väljs metod för insamling, uppskatta resursbehov i tid och personal, utbilda personal, bestämma urvalsmetod och urvalsstorlek. Sedan kommer fasen för planering av frågeformulär där ordval, kodning av frågor och layout bestäms. Här ingår också at testa formuläret på en liten grupp så att frågorna kan justeras om de visar sig vara otydliga.
Härefter kommer själva datainsamlingen. Stegen efter handlar om att mata in data i program för bearbetning och analys. Näst sista steget är att presentera resultatet, vilket rekommenderas göras i en rapport med figurer och tabeller. Tematiska kartor ges som exempel där
fördelningen av besökare presenteras utefter deras hemadresser i landet. Sista steget är att använda resultatet ändamålsenligt. Besöksräkningsmetoden inleder med en planeringsfas där ekosystemtjänst och studieområde är bestämd. Syfte och mål formuleras. Metod och teknik för räkning bestäms utefter frågeställning och tillgängliga resurser. Steg två är att installera räknare i området. Steg tre att följa upp informationen från räknarna, därefter göra statistisk handpåläggning vid behov, till exempel för extrapolering och sedan göra beräkningar på det.
Näst sista steget är att rapportera resultat för att sedan använda det, gärna i kombination med besökarstudier på plats för mer detaljer om besökarna.
Tabell 3. Urvalet av litteratur till detta arbete från Naturvårdsverkets hemsida. En delredovisning och en publikation om kartläggningsmetoder för friluftsliv.
Författare Fokus för kartläggning Metodval
Naturvårdsverket 2016 Naturtyper för friluftsliv Biofysiska och sociokulturella metoder
Kajala et al. 2007 Besökare i naturområden i Norden och Baltikum
Sociokulturella metoder.
Besökarstudier och besöksräkning
14 Uppsala Universitetsbibliotek
Urvalet från biblioteket består av 13 studier (se tabell 4). Då det är vetenskapliga studier börjar de alla med någon typ av frågeställning som ska besvaras och de har ett utvalt studieområde. I tre av studierna kommer valet av studieområde efter de formulerade
frågeställningarna, dock något oklart om följden är så i verkligheten eller om textföljden får det att verka så. I 10 av studierna är ekosystemtjänst eller nytta som ska kartläggas
förutbestämd. Dessa tre steg kommer tidigt i flödet, därefter tar studierna olika vägar men de har ändå flera saker gemensamt såsom att data behöver samlas in på något sätt för att kunna kartlägga, någon typ av indikatorer eller värdekriterier bestäms, kartläggning utförs, ett resultat presenteras och alla utom tre visar någon typ av geografisk ekosystemtjänstkarta från kartläggningen, vare sig det handlar om landskapstjänster eller kartor över tillgång och efterfrågan (se bilaga 2). Lankia et al. (2015) och Heikinheimo et al. (2017) som kartlägger besökare gör istället för geografiska kartor, tematiska kartor över antal och var
nationalparksbesökare kommer ifrån. Lupp et al (2016) gör tematiska kartor över användningen i två skogsområden. Samtliga studier bearbetar eller analyserar data eller resultatet på något sett. Schröter & Remme (2016) till exempel, jämför statistiskt metoderna de använt, samt kartorna från sina kartläggningar. Ungaro et al. (2016) och Gulickx et al.
(2013) testar kombinationer av landskapsattribut för att se vilka som har störst
ekosystemtjänstpotential, eller som i Gulickx et al.s (2013) fall, landskapstjänstpotential.
Tabell 4. Urvalet av studier till detta arbete om kartläggning av rekreation från Uppsala Universitetsbibliotek.
Författare Fokus för kartläggning Metodval
Lupp et al. 2016 Urbana skogsområden Biofysiska, sociokulturella och ekonomiska metoder
Verhagen et al. 2016 Landskapsformer Biofysiska metoder
Kulczyk et al. 2018 Rekreation i vatten, även ekoturism Biofysiska och socioekonomiska metoder
Lee et al. 2019 Landskapstyper Sociokulturella metoder med hjälp av
sociala medier
Paracchini et al. 2014 Friluftslivspotential Biofysiska och socioekonomiska metoder Ungaro et al 2016 Landskapskaraktärer Biofysiska och ekonomiska metoder Komossa et al. 2018 Användargrupper och landskap Biofysiska och sociokulturella metoder Gulickx et al. 2013 Landskapstjänster Biofysiska och sociokulturella metoder Schröter & Remme
2016
Ekosystemtjänst hotspots Biofysiska metoder
Ridding et al. 2018 Landskapstyper Biofysiska och sociokulturella metoder.
Stated preference method* genom enkät i PPGIS**
Heikinheimo et al.
2017
Nationalparksbesökare och deras preferenser
Sociokulturella metoder med hjälp av sociala medier
Lankia et al. 2015 Rekreationsbesök Ekonomisk metod. Travel cost method***
Makovníková et al.
2016
Friluftsliv på gräsmarker i jordbrukslandskap
Sociokulturell metod med hjälp av ett GIS- verktyg för att kartlägga sociala värdet av ekosystemtjänster, samt en regional modell.
*Metod för att värdera ekosystemtjänster genom att fråga människor om deras preferenser (Pascual et al. 2010).
**Public Participation Geographic Information System. ***Travel cost method är en metod för att värdera ekosystemtjänster genom resekostnader till och från ett område (Pascual et al. 2010).
15 Turordningens gemensamma nämnare
Kartläggningsmetoderna från Naturvårdsverkets hemsida är de som skiljer sig från den andra litteraturen i granskningen när det gäller turordningen i texten. Det kan förklaras av att de inte består av studier över kartläggningar utan mer ska fungera som vägledning till sina föreslagna metoder där studieområde och ekosystemtjänst eller nytta, det vill säga friluftsliv redan är förutbestämt. I övrigt hittas flera liknande aktiviteter som finns i studierna från
ESMERALDA och från universitetsbiblioteket. Gemensamma nämnare är att det finns frågeställningar som ska besvaras vilka i detta arbete tolkas som vägledande när dataunderlag och metoder väljs. Det samlas in data och kunskapsunderlag på ett eller annat sätt, vare sig det består av expertkunskap, datalager till GIS, foton från sociala medier eller data från
fältundersökningar. Underlaget bearbetas och sammanställs och i denna granskning tolkas detta arbete vara själva karteringen av ekosystemtjänsten eller nyttan. Alla presenterar någon form av karta eller föreslår att presentera resultat i form av kartor om det gäller vägledning till kartläggning (se bilaga 2). Utifrån denna information föreslås här en generell flödesfigur för kartläggning av ekosystemtjänster eller nyttor (se figur 2).
Figur 2. Förslag på flödesfigur över turordningen av aktiviteter i kartläggning av ekosystemtjänster eller nyttor.
Metoder och data till olika rumsliga skalor EU-nivå
Två av studierna görs på kontinental skala inkluderande alla EU-länder, vilka använder globala och nationella dataset för att kartera. Paracchini et al. (2014) vill bidra med metoder till kartering av kulturella ekosystemtjänster som kan stödja EUs biodiversitetsstrategi 2020, då de ser att dessa tjänster behöver mer utrymme i befintliga ramverk. De tar fram en modell för att bedöma potentialen av rörligt friluftsliv på nationell skala men som även ska kunna användas regionalt. De kartlägger biofysiska och socioekonomiska värden och uttrycker dessa i kartor över tillgång och efterfrågan. Komossa et al. (2018) karterar rörligt friluftsliv genom att titta på de biofysiska och sociokulturella aspekterna. Genom att identifiera olika sorters friluftsutövare och ta reda på deras preferenser av landskap kan de också använda deras preferenser som rumsliga indikatorer per användargrupp och uttrycka med kartor över vilka områden olika användare föredrar och vad de vill göra där. De presenterar även ett
flödesschema för sina metoder över hur de kartlägger och sammanställer detta.
•Frågeställningar
•Ekosystemtjänst/
Nytta
•Studieområde
Planering
•Datalager till GIS
•Expertkunskaper
•Fältobservationer
•Litteraturgranskning
•etc.
Samla
underlag •Närvaro/ Frånvaro
•Värdekriterier
•Avstånd
•etc.
Kartering &
analys
•Geografisk karta
•Tematisk karta
•Tabell och diagram
•etc.
Presentera resultat
16 Nationell nivå
Fyra av studierna är gjorda på nationell nivå (se tabell 1). Vačkář et al. (2018) karterar biofysiska, sociokulturella aspekter men främst ekonomiska, i syfte att få med
ekosystemtjänsters värden i tjeckiska räkenskaper. De använder ESTIMAP approach för att kartlägga rekreation, en modell för att kartlägga ekosystemtjänster i GIS inom EU som bygger på CICES förteckning (Zulian et al. 2013). Två av studierna tar en biofysisk ansats (Ruskule et al. 2018; Verhagen et al. 2016) och en värderar rekreation ekonomiskt i syfte att bidra till beslutsfattande (Lankia et al. 2015). Alla utom Ruskule et al. (2018) använder biofysiska data från Copernicus (se bilaga 1). Det som skiljer Ruskule at al. (2018) från de andra tre är att de karterar i marin miljö och inte på land vilket kan påverka tillgången till underlag som behövs.
De påpekar att de saknar rumslig information om indikatorer för att kunna bedöma ekosystemens tillstånd. Lankia et al. (2015) som kartlägger rekreationsbesökare använder utöver den biofysiska datan, uppgifter om människors preferenser från nationella
enkätundersökningar, samt data om populationsdensitet.
Regional nivå
11 av studierna har valt kartläggning på regional nivå och tre av dem förklarar att de även inkluderar kartläggning på lokal nivå. Metoderna som används till dessa studier är blandade (se tabell 1). Mizgajski et al. (2018) till exempel vill bidra till den fysiska planeringen i urbana miljöer genom att biofysiskt kartlägga de rumsliga strukturerna av ekosystemtjänster och jämföra strukturernas potential. Deras ansats att kartlägga är både på regional och lokal nivå. Ungaro et al. (2016) vill ta fram en kartläggningsmetod genom att värdera olika
landskapskaraktärers betydelse för människors landskapspreferenser. De gör en biofysisk och ekonomisk värdering av lantliga miljöer i nordöstra Tyskland, där de framställer en karta över potentiell estetisk attraktivitet. Kartan framställer de genom att rumsligt bedöma olika
landskaps bidrag till potentiell leverans av kulturella ekosystemtjänster, i olika rumsliga sammanhang. De bedömer i vilken utsträckning vissa landskapskaraktärer påverkar
attraktiviteteten när de ökar eller minskar, och uppskattar kostnader för särskilda nivåer av de olika karaktärerna. De försöker också identifiera prioriterade områden för skötsel för att öka estetisk attraktivitet. Typer av landskapsattribut med särskilda nivåer av potential, det vill säga preferenser tas fram med hjälp av tidigare utförd studie. Statistiska beräkningar görs för vilka kombinationer av attribut som gör områden attraktiva och sen får de olika attributen ett värde. Förändring av attributen över tid tas fram och markeras ut på bilder från Google Earth.
Därefter använder de biotop och markanvändningskartor och skötselalternativ analyseras genom att varje cell på kartan ges ett värde (utility score). Beroende på värdet i förhållande till givna tröskelvärden finns utrymme att öka eller minska värdet genom exempelvis
policyförändringar och skötsel. Tröskelvärden finns både i lagstiftning och kan tas fram med statistiska beräkningar. Kulczyk et al. (2018) kartlägger rekreation i Masuriska sjöarna i Polen med biofysisk och socioekonomisk information. De karterar tillgång och efterfrågan av
friluftsliv genom att använda tre kategorier av indikatorer, i: landskap, ii: rekreationsfaciliteter och iii: användning. Rekreationsfaciliteter består av mänskligt skapade anpassningar eller anläggningar såsom möjlighet att till exempel hyra utrustning till friluftsaktiviteter, kajplatser och förankringsplatser till småbåtar. De menar att det inte bara går att titta på vilken potential ett område har utifrån biofysiska perspektiv såsom landskap, utan att även beakta vilka rekreationsfaciliteter platsen har. Deras studie visar att faciliteterna kan öka användningen av ett område, vilket kan vara särskilt viktig information till beslutsfattare och personer som sköter om en plats. Vanligast dataunderlag att använda i kartläggningarna är biofysiska data
17
och enkät- och intervjusvar, därefter används vitt skilda underlag från foton till klimatregioner med mera (se bilaga 1).
Lokal nivå
Sju av studierna är gjorda på lokal nivå, varav tre även på regional nivå som redan nämnts under föregående rubrik (se tabell 1). Metodvalen är blandade, likaså syften och fokus.
Följande fyra presenterar endast kartläggning på lokal nivå. van Beukering et al. (2018) kartlägger en flodmynning för att utvärdera skillnader mellan nu och ett framtida scenario.
Metodvalen har biofysisk, sociokulturell och ekonomisk karaktär. Liekens et al. (2018) kartlägger i urbana miljöer för att utvärdera effekten av grön infrastruktur och bidra med vinn- vinnsituationer mellan blå och grön infrastruktur. Deras ansats är endast att kartlägga
biofysiskt enligt ESMERALDAs metodvalskategorier, dock använder de även efterfrågan tillsammans med den biofysiska tillgången i kartläggningen. Med efterfrågan menas de potentiella användarna av ekosystemtjänster som de tar fram genom att använda
populationsdensitets- och värmekartor. Gulickx et al. (2013) fokuserar på landskapstjänster, ekosystemtjänster som kommer av landskapet och försöker ta fram en metod för att kartlägga dem och analysera relationer mellan tjänsterna och omgivande landskap. De tar en biofysisk och sociokulturell ansats då de undersöker vilka kombinationer av landskapsattribut som kan förklara var människor väljer att utöva friluftsliv. Snarare än att kartlägga preferenserna, undersöker de orsakerna till dem. Heikinheimo et al. (2017) undersöker hur foton från sociala medier kan bidra till kartläggningen av besökare i en nationalpark och hur pass informationen från fotona korrelerar med konventionella enkätundersökningar. Kartläggningen har en sociokulturell karaktär och fokuserar endast på användarna och deras preferenser. De skapar inga geografiska kartor från sin kartläggning, däremot kartor över användarnas troliga hemorter i landet. Liksom för de kartläggningar som är gjorda på regional nivå är de
biofysiska dataunderlagen och information från enkäter och intervjuer vanligast att använda (se bilaga 2).
DISKUSSION
Syftet med detta arbete är att undersöka om en granskning av genomförda kartläggningar av friluftsliv kan bidra till en vägledning till Naturvårdsverkets ekosystemtjänstförteckning för att kartera ekosystemtjänster. För att besvara frågan görs en litteraturgranskning där
information från litteraturen sammanställs i ett överblickbart tabellformat. Sammanställningen granskas och ett mönster kan anas för vilka moment som återkommer, vilken turordning de har och vilka data som är vanligare i olika sammanhang.
Kartläggningarna handlar naturområden och människor som använder dem. En koppling mellan metoder och den rumsliga skalan är svår att se, snarare går det att urskilja en koppling mellan vilka metoder som används i förhållande till vilket syfte eller fokusområde
kartläggningen har. Om det är själva naturområdet som kartläggs används de biofysiska metoderna. Kartläggning av ekosystemtjänster i sociokulturellt perspektiv antyder att det handlar om människor, natur och kultur, vilket också ses i granskningen. Socioekonomiska perspektiv antyder istället att det handlar om människor, natur och ekonomi. Sandell och Sörlin (2000) förklarar att när det kommer till människors syn på naturen har det både med natur och kultur att göra och att gränsen däremellan är rörlig. De föreslår att det finns två teman i förhållandet mellan människa och natur, hur naturen nyttjas och hur den uppfattas.
Dessa teman återfinns i flera av studierna som granskas men benämns ibland på andra sätt, till
18
exempel kartläggs friluftsliv genom att titta på användares vanor (Heikinheimo et al. 2017) och preferenser (Lupp et al. 2016) i ett område. Kartläggningen av användare beskrivs också som kartläggning av efterfrågan. Då kartläggs faktiska användare eller potentiella användare och det behöver inte alltid handla om människors preferenser. Istället kan det handla om hur många människor det finns runtom ett område som kartläggs och hur många som potentiellt kan ta sig dit. Liekens et al. (2018) till exempel använder information om populationsdensitet och värmekartor för att ta reda på potentiell användning. Gulickx et al (2013) kartlägger heller inte direkt människors preferenser, utan snarare vad som ligger bakom preferenserna. De kartlägger landskapskaraktärer, var människor utövar friluftsliv och analyserar vilka landskapskaraktärer som kan förklara vilka platser människor föredrar. Att landskapet ofta kartläggs bör inte vara förvånande. Det är återkommande i den granskade litteraturen och har en naturlig koppling till både CICES och den svenska ekosystemtjänstförteckningen, liksom i regeringens definition för friluftsliv. I CICES beskrivning av ekosystemtjänster kopplade till friluftsliv handlar det om användning av bland annat land- och havslandskap (EEA 2019). I den svenska förteckningen beskrivs de rumsliga egenskaperna av ekosystemtjänster överlag som, tjänsteskapande områden, vilka kategoriseras i landskapstyper (NV 2017). Även regeringens definition av friluftsliv knyter an till natur- och kulturlandskap. När det kommer till användare, i det här fallet friluftsmänniskor vill regeringen att naturen ska vara tillgänglig för alla och för att få en uppfattning om vilka områden som är tillgängliga för olika användare skulle en kartläggning likt Komossa et al. (2018) kunna bidra, där de identifierar att det finns olika grupper av användare som är beredda att åka olika långt eller har behov av olika saker på platsen. Behoven skulle kunna vara bänkar för att sitta och vila eller anpassningar för rullatorer och rullstolar. Kulczyk et al. (2018) beskriver mänskligt tillverkade anordningar som möjliggör friluftsliv som rekreationsfaciliteter, saker som gör att människor vill och kan utöva friluftsliv. Flera av studierna behandlar infrastruktur och skyltning för att ta sig till ett område men Kulczyk et al. (2018) kartlägger även anläggningar på själva området, till exempel uthyrning av friluftsutrustning och båtplats. I deras fall beskrivs tillgång bestå av naturen och faciliteterna och efterfrågan bestå av användarna. De tar däremot inte upp att det kan finnas olika typer av användare som har behov av olika tillgångar. En kombination av deras typ av kartläggningsmetod i förhållande till användargrupper kan möjligen vara en väg att gå för att få mer detaljer om både behov och preferenser. Kulczyk et al. (2018) säger att rekreationsekosystemtjänster bara finns så länge det finns människor där som använder dem.
Det skulle kunna tolkas som att det inte går att kartlägga friluftsliv utan att bedöma både tillgång och efterfrågan men det kan ha ett värde att endast kartlägga potentiella tillgången för att kunna förvalta områden på rätt sätt för framtida användning (NV 2017).
Granskningen visar att det kan finnas en koppling mellan syfte och metodval, samt att det finns en viss turordning där frågeställningarna som ska besvaras i studien ser ut att avgöra val av metod och dataunderlag. Eftersom kartläggningar i flera av fallen är svåra och
tidskrävande (Ungaro et al. 2016; Kulzczyk et al. 2018; Gulickx et al 2013 m.fl.), kan det därför vara värdefullt att förbereda och planera kartläggningen noga och ha en tydlig målbild, då det kan hjälpa till att effektivisera arbetet. Eventuellt kan en flödesfigur för kartläggning av ekosystemtjänster och nyttor likt den som skapats i detta arbete (se figur 2) också bidra till att visualisera målbilden och styra kartläggningen, så att det redan innan arbetet påbörjas blir tydligt hur arbetet bör utföras och vilka dataunderlag och metoder som behövs för att effektivt ge resultat. Om det redan finns tillgängliga data som passar syftet sparar det tid och pengar (NV 2016). Det gedigna underlaget som finns tillgängligt från Sveriges miljöövervakning, exempelvis NILS kan då vara en lämplig källa eftersom det innehåller många typer av miljövariabler som kan användas till kartlager i GIS (Svensson et al. 2018). Ruskule et al.
