Tre generationers historiemedvetande

MALMÖ HÖGSKOLA

Lärarutbildningen

Individ och samhälle

Examensarbete

10 poäng

Tre generationers historiemedvetande

Three generations of knowledge in history.

Karina Hamming

Lärarexamen 140 poäng

Historievetenskap och lärande Examinator: Per Eliasson Slutseminarium: 2007-10-25 Handledare: Nils Andersson

Abstrakt:

Denna uppsats, ”Tre generationers historiemedvetande”, skriven af Karina Hamming är en undersökning som genomförts med hjälp av elva intervjupersoner. Dem består av två gymnasielärare och nio personer från allmänheten fördelad på tre olika generationer. Syftet med uppsatsen är att undersöka om tre generationers kunskaper kring andra världskriget skiljer sig at och vad anledningen till detta eventuellt kan vara. Vad anser ungdomar som viktig kunskap kring andra världskriget år 2007 jämfört med generationerna födda på 20-talet och 50-talet?

För att få fram ett resultat av undersökningen har jag utformat två forskningsfrågor:

- Skiljer sig de tre generationernas kunskaper kring andra världskriget sig från varandra och i så fall varför?

- Varifrån kommer våra kunskaper kring andra världskriget?

samt två frågor inriktade till de tre generationerna:

- Vad tycker du är viktigt att veta kring andra världskriget och i så fall varför? - Varifrån har du fått dina kunskaper kring andra världskriget?

Som teoretisk utgångspunkt har jag använt mig av relevant litteratur av bl.a. Klas-Göran Karlsson, Ulf Zander och Peter Aronsson.

Innehållsförteckning

1. Inledning ____________________________________________________ 4

2. Syfte ________________________________________________________ 4

3. Frågeställningar ______________________________________________ 6

4. Kunskapsbakgrund ____________________________________________ 7

5. Metod och material ___________________________________________ 16

5.1 Val av intervjupersoner ______________________________________________________________ 16 5.2 Val av metod_______________________________________________________________________ 18 5.3. Val av material ____________________________________________________________________ 22

6 Resultat _____________________________________________________ 25

6.1. Intervju med lärarna ________________________________________________________________ 25 6.1.1 Lärare nummer 1, gymnasium och komvux ___________________________________________ 25 6.1.2 Lärare nummer 2, gymnasium och komvux ___________________________________________ 26 6.2. Intervju med den yngsta generation ____________________________________________________ 26 6.2.1. Åsa född 1990 _________________________________________________________________ 26 6.2.2. Tina född 1985 ________________________________________________________________ 27 6.2.3. Jonathan född 1989 _____________________________________________________________ 28 6.2.4. Sammanfattning av intervjuer med den yngsta generation _______________________________ 29 6.3. Intervju med den mellersta generation __________________________________________________ 30 6.3.1. Rickard född 1945 ______________________________________________________________ 30 6.3.2. Agneta född 1961 ______________________________________________________________ 31 6.3.3. Maria född 1957 _______________________________________________________________ 32 6.3.4. Sammanfattning av intervjuer med den mellersta generation _____________________________ 33 6.4. Intervju med den äldsta generation _____________________________________________________ 34 6.4.1. Bertil född 1918________________________________________________________________ 34 6.4.2. Sture född 1923 ________________________________________________________________ 35 6.4.3. Stig född 1928 _________________________________________________________________ 36 6.4.4. Sammanfattning av intervjuer med den äldsta generation ________________________________ 37

7. Analys och diskussion _________________________________________ 39

Slutsats _______________________________________________________ 45

Litteraturförteckning ____________________________________________ 47

1. Inledning

Vi lever i ett samhälle där vi har möjlighet till en mycket bra utbildning. Vi har sedan 1882 haft en sexårig skolplikt i Sverige. År 1936 blev det sju timmars skolplikt per dag. Numera är det nio år som gäller för alla barn mellan sju och sexton år bosatta i Sverige. Historia har varit ett kärnämne i många år fram till år 1991 och ser ut som om det skulle kunna bli det igen. Skolverket har utformat en läroplan som vi lärare har en skyldighet att följa. Den

handlar bland annat om normer och värden. Med det skolsystem vi har haft genom de senaste 60 åren borde vi ha förmått att ge elever bra kunskaper och förståelse kring andra

världskriget. Frågan är då om de tre senaste generationers kunskaper och värderingar om andra världskriget skiljer sig åt? Andra världskriget är ju som alla vet en världsomspännande militär konflikt som inleddes när Tyskland invaderade Polen den 1 september 1939. Kriget slutade den 2 september 1945 med Tysklands och Japans totala nederlag skapad av den allierade invasionen av Berlin och atombombningen av Hiroshima och Nagasaki. Kriget bestod av flera större och mindre konflikter vilka dominerades mellan å ena sidan axelmakterna Tyskland, Italien och Japan och å andra sidan de allierade Storbritannien, Frankrike samt under senare delen av kriget, Sovjetunionen och USA. Därutöver deltog ett mycket stort antal andra stater. Från och med 1942 fanns det få stater i världen som stod utanför kriget. Således inleder Wikipedia, den fria encyklopedin sin förklaring/tolkning om/av andra världskriget1. Just detta känner de flesta till. Frågan är då om det räcker.

2. Syfte

Syftet med denna undersökning är att utföra en formell hypotesprövning. Jag har själv en teori om vad det finns för skillnader eller likheter mellan tre generationers kunskaper kring andra världskriget. Anser folk att de har tillräckligt bra kunskaper kring andra världskriget. Är det ett måste att känna till exakt varför kriget började eller räcker det med att det har hänt och att vi skall försöka förhindra det från att hända igen. Den stora frågan i denna undersökning är om det finns olika åsikter kring just detta, beroende på ens ålder. Andra intressanta punkter i undersökningen skulle kunna vara om det är samma händelser som vi anser betydelsefulla även med en åldersskillnad på 60-70 år och om det ens är möjligt för personer födda 1986, ett

1

årtionde efter kalla krigets slut, att känna ilska och rädsla för krig som en person fött 1928 och som gick i årskurs tre när andra världskriget började. För att få fram ett mått på hur väl

hypotesen överensstämmer med observerade data har jag bland annat valt att intervjua nio personer kring detta ämne. Jag är också intresserad av att veta varifrån deras kunskaper kring andra världskriget kommer och om en vanlig svensk har förstått hur historia påverkar hans liv i vardagen. Tre av de intervjuade personerna är födda runt 20-talet. Tre personer födda runt 50-talet och tre personer födda runt 90-talet. Utifrån deras svar vill jag ge läsaren en

uppfattning om hur tre generationer resonerar kring andra världskriget. Jag tycker det är viktigt att få veta om det finns skillnader eller likheter för att se om vi använder historien konstruktivt i våra liv. Om vi har förståelse och förmågan att föra vidare historiska händelser på ett intressant sätt. Samtidigt är det väldigt spännande att se om människan genom tiderna resonerar olika kring samma frågor/händelser. Olika sanningar skapas när det har med människor, deras värderingar, utbildning, uppfostran, erfarenheter samt tro att göra. I undersökningen skall jag se om detta stämmer överens med min hypotes. Eftersom jag fortfarande inte har någon erfarenhet av att undervisa i historia, är det mest mina egna tankar och önskemål som dominerar när det gäller att tro något om andras kunskaper inom detta ämne. Har vi ett eget intresse vill vi naturligtvis att andra också ska ha det. Det är viktigt när man läser denna uppgift att man ger sig lite tid till, att själv fundera över forskningsfrågorna som snart presenteras.

Jag ville också undersöka om vår historielärare anser att kunskaperna mellan de tre

generationer stämmer överens med ”deras” bild av tre generationers ”kunskap”. Tror de att tre generationer resonerar lika vid samtal om kriget. Dessa frågor blir presenterat i avsnittet nummer 5 ”Metod och material”. Jag anser själv att det är otroligt viktigt att barn talar med äldre om hur livet var för i tiden. Vem kan berätta mera trovärdigt och med mera inlevelse än de som själva har upplevd det?

3. Frågeställningar Forskningsfrågorna:

- Skiljer sig de tre generationernas kunskaper kring andra världskriget sig från varandra och i så fall varför?

- Varifrån kommer våra kunskaper kring andra världskriget?

Frågor inriktade till de tre generationerna:

- Vad tycker du är viktigt att veta kring andra världskriget och i så fall varför? - Varifrån har du fått dina kunskaper kring andra världskriget?

4. Kunskapsbakgrund 4.1 Teoretiska begrepp

Begrepp som jag kommer att använda mig av i denna undersökning är historiemedvetande och historiekultur. Begreppet historiemedvetande betyder att man har kunskaper om det förflutnas existens och vår relation till det. För att vi som människor ska kunna känna oss som en del av historien och förstå vår förflutna måste vi förstå just detta begrepp. Det andra begreppet jag har valt att använda i undersökningen är historiekultur. Det betyder olika former av historiens bruk i allmänheten. Historiekulturens former är mångahanda. De varierar från politisk retorik till fysiska föremål som statyer och minnesmärken. Jag har valt att använda mig av detta begrepp eftersom det är intressant att se om de tre generationerna har samma idéer och vanor trots ett stort krig och 60 år av konstant utveckling. Det är användbar information att få, för att se om vi utvecklas i riktningen att göra samhällen (alltså människan) tryggare.

4.2 Bakgrund

Jag har valt dessa begrepp för att få en uppfattning om hur vi kan förstå vår egen historia. Bernard Eric Jensen, författare till artikeln Historiemedvetande – begreppsanalys,

samhällsanalys och samhällsteori har skrivit, att han anser att en del av

historieundervisningens uppgift är att bearbeta och vidareutveckla barns och ungdomars historiemedvetande genom att integrera ”historia utanför skolan” som eleverna känner till och brukar dagligen. Om inte läraren lyckas med detta, anser Jensen att ämnet historia riskerar att bli ett irrelevant och ointressant ämne för eleverna2.

Historiemedvetande är ett begrepp som introducerades av den tyska historiedidaktikern Karl-Ernst Jeismann 1979. Det är den symboliska relation som råder mellan tolkning av det förflutna, förståelse av den samtida situationen samt perspektiv på framtiden3.

Historiemedvetande har med identitetsbildning att göra. Vad är livet? Vem är jag? Vem är jag jämfört med människor från andra kulturer? Enligt författaren Peter Aronsson skapas den betydelsefulla historien genom att den förmår att bidra till att ge en mening. Då enskildheter sätts in i sammanhang skapas mening. Frågan om vilka vi är och vart vi är på väg blir en fråga om historia 4.

2

Benhard Eric Jensen,”Historiemedvetande – begreppsanalys, samhällsanalys och samhällsteori i Christer Karlegård & Klas-Göran Karlsson (red), Historiedidaktik. Studentlitteratur. Lund, s. 53.

3

Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander, Historien är nu. En introduktion till historiedidaktiken (2004) s. 45

4

Riksdagsledamoten Inge Gerstedt skriver i Sds att färska och mycket oroväckande siffror från Demoskap visar att hela 90% av svenska ungdomar inte känner till Sovjetregimens dödsläger. Man kan ställa sig frågan: Hur kan det bli så här? Är en okunskap som denna signifikativ för vårt land, för Norden eller Europa i stort? Inge Gerstedt tror olyckligtvis, att vi i Sverige lyckats betydligt sämre att förmedla omfattningen av dessa historiska övergrepp till de yngre generationerna. Han menar att de radikala ungdomsorganisationerna med nazistiska förtecken växer sig allt starkare och att vi i slutändan riskerar rörelser med en stark revisionistisk historiesyn. Sverigedemokraterna visar tendenser till villkorad empati och en nationell avgränsad syn på solidaritet, vilket är besvärande tecken på bristande demokrati. Extrema och totalitära åskådningar lockar allt fler uppgivna människor världen över. Skolan har ett stort ansvar att på ett allt tydligare sätt nå ut med den ”sanna” historia till eleverna. Annars riskerar vi att framtida generationer kommer att kännetecknas av en historielöshet vars konsekvenser kan bli ödesdigra5

Aronsson berättar om de tre begrepp som diskuteras i den svenska debatten om hur man hanterar relationer mellan det förflutna och framtiden. Historiskt medvetande är ett begrepp som betyder att man har kunskaper om det förflutnas existens och vår relation till det. Med

historiemedvetenhet menas en persons egen existentiella plats i historien6. Det tredje är

historiemedvetande som innebär att man har uppfattningar om dåtiden, nutiden och

framtidens relationer. Den betydelsefulla historien skapas genom att den ger mening med livet. Historiemedvetandet och identiteten hör samman eftersom vi lever i en tid där vi försöker förstå oss själva i tiden. Vi binder ihop dåtiden med nutiden och framtiden för att stärka vår identitet. För att gynna elevers historiemedvetande måste man ta hänsyn till mötet mellan historiekulturer, dvs. ta hänsyn till att ungefär 15 procent av alla elever i grundskolan har utländsk bakgrund, är födda utomlands eller i Sverige av utländska föräldrar. De har en annan historiekultur. Vi kanske inte alltid kan förstå den men vara medveten om eventuella olikheter. På så sätt lära sig att ha mera tolerans inför det främmande.

Magnus Hermansson Adlers refererar i verket ”Historieundervisningens byggstenar” till Bourdieu. Hermansson Adler utgår från Bourdieus teori angående det kulturella kapitalet, där Bourdieu konstaterar att alla människor bär på ett kulturellt kapital bestående av seder, vanor, smaker, språk och kunskaper knutna till bestämda positioner i samhället. Detta kapital underlättar för oss att förstå och påverka den situation och plats där vi vistas. Vi får mer makt och högt anseende i samhället om vårt kulturella kapital är rikt. Det kulturella kapitalet bygger

5

Sydsvenskan 28/5-2007 s. A5

6

på kunskaper och sociala färdigheter som ofta grundläggs i skolan menar Bourdieu. Om eleverna har ett rikt kulturellt kapital bidrar detta även till en mer utvecklad historisk identitet. Med denna kunskap har eleverna senare lättare att förstå sin egen position för att kunna inse vad som behövs förändras. Genom en historisk identitet får eleven verktygen till att analysera, förstå och hävda sin position inom samhället7.

Ingen saknar ett historiemedvetande. Däremot är det för många oklart vad det egentligen betyder och vad vi kan använda det till. Skapandet av ett historiemedvetande är främst en omedveten process. Vi vet med säkerhet att det inte enbart är genom skolan och läroböckerna eleverna bildar sitt historiemedvetande, utan också i hög grad genom hemmet, filmer, spel, böcker och upplevelser både i och utan för Sveriges gränser. Genom dessa olika källor och i olika sociala sammanhang skapas elevernas historiemedvetande. Dessa källor skall självklart utnyttjas till fullo, men vi måste vara källkritiska och få ett ”sant” historiemedvetande för att kunna skapa en helhet som blir förståelig för oss. Med ett ”sant” historiemedvetande menar jag att varje individ måste ge sig tid till att fundera och resonera om vad som är ”sant” för dem. Vad det är som låter rimligt, samla fakta samt samtala med dem som anses vara experter just på det området. Tillgången till arkivmaterial har emellertid blivit bättre under senare år, både i Sverige och utomlands. Dessutom kan lärare, elever och andra intresserade utan större svårighet finna ett annat mycket användbart undersökningsmaterial: reportage i dagstidningarna och i tidskrifter från till exempel statyinvigningar och debatter om monument8. Ulf Zander skriver i boken ”Historien är nu” att minnesplatser inte ”finns”. De uppstår, existerar och förändras genom tolkning och bruk av historia. Detta anser jag vara en väldigt rolig och givande insikt.

För att begripa vårt förflutna och vår framtid är det viktigt att förstå hur livet och samhället är genomsyrat av historia. Det är det eftersom det är präglat av våra minnen, både sådana som går tillbaka på våra alldeles egna erfarenheter och sådana som förmedlats utifrån, till exempel via föräldrar, massmedier eller historieundervisning. Genom senare år har historiedidaktiken växt fram och man har koncentrerat sig på mer nutida undervisningsmaterial. Det kan till exempel vara läroböcker där man tar hänsyn till texten, meningarnas längd, bokens bilder, rubriker samt hur stort utrymme olika tidsperioder får ta9. Det finns ett oerhört stort utbud av möjligheter för att förbättra elevernas historiemedvetande. Vi kan använda oss av

7

Magnus Hermansson Adler, Historieundervisningens byggstenar (2004) s.35-37

8

Ulf Zander,(2004) Läroböcker i sten i Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander (red), Historien är nu. En introduktion till historiedidaktiken. (2004) s. 123

9

Niclas Ammert (2004) , Finns då (och) nu (och) sedan i Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander (red.), Historien är nu. En introduktion till historiedidaktik, s. 275

skönlitteratur, teater, bilder, statyer, exkursioner, rollspel, museibesök, musik, våra medmänniskor samt mycket mera. För att samtalet eller dialogen skall leda fram till kunskap, måste det finnas en vilja att dela med sig av sitt vetande och en vilja att förstå samtalspartners perspektiv, för detta krävs en duktig pedagog10. Dessutom måste vi som pedagoger få eleverna att förstå att de är viktiga individer och en oerhört stor del av en helhet. Centralt för begreppet historiemedvetandet är att alla är historieskapande11.

Det är svårt att utforska hur människor tar till sig och tillgodogör sig historia. Vi är skilda individer, grupper och samhällen som alla bär på erfarenheter, upplevelser och kunskaper som påverkar hur man mottar och tillgodogör sig historien. Detta måste vi se som en stor tillgång. Det är när olika erfarenheter diskuteras vi får tillfällen att resonera och därmed får en djupare förståelse. Eva Queckfeldt skriver i boken ”Historien är nu” att det ju knappast går att förstå andra världskriget om man inte har någon mera kunskap om första världskriget och Versaillesfreden12. Man kan dock diskutera om detta verkligen är en nödvändighet.

Med hjälp av ett historiemedvetande skapar vi en historiekultur. Det är olika källor och sedvänjor som gör att vi får en helhet i vår historia och på så sätt skapar en identitet. Jag har själv upplevd att flytta till USA och plötsligt känner man sig som en viking, åker man till New York är man plötsligt oerhört stolt över Dag Hammarskjöld, åker man till Brasilien är det Zlatan Ibrahimovic som man ser upp till. Jag har vid flera tillfällen förvånats över exakt vilka banala saker som har varit med att skapa min historiekultur. Detta är väldigt viktigt att inse eftersom det är på så sätt vi skapar en identitet samt en gemenskap som gör att vi känner oss trygga.

I Sverige har 15% av alla barn utländsk bakgrund. Detta menar många lärare vara en fördel för undervisningen eftersom den berikas med olika erfarenheter. Andra menar det kan skapa konflikter och göra det svårt för historieundervisningen att få en röd tråd. Undervisningen om andra världskriget/förintelsen har intagit en central roll i den svenska historiekulturen. I vår historieundervisning agerar förintelsen som moralisk och värdegrundsmässig bas för diskussioner om mänskliga relationer13.

Historiekultur kan vara befriande samt oerhört svår. Med detta menas att historiekultur är en del av oss men att det samtidigt kan vara svårt att identifiera sig med den om man delvis är

10

Magnus Hermansson Adler, Undervisningens byggstenar (2004) s. 29

11

Martin Alm (2004), Historiens ström och berättelsens fåra i Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander (red.), Historien är nu. En introduktion till historiedidaktiken, s 243

12

Eva Queckfeldt (2004), Det var engång……. i Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander (red.), Historien är nu. En introduktion till historiedidaktiken s.71

13

David Mellberg (2004), Det är inte min historia! i Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander (red.), Historien är nu. En introduktion till historiedidaktiken. s.327

uppväxt i ett annat land med en helt annan historiekultur. Man kan vara en del av en historiekultur där det finns vissa delar man inte är stolt över eller inte känner att man vill identifieras med. Den kan sitta djupt i själen. Andra världskriget och förintelsen har ägt rum. Ansvaret bär Tyskland, ett land som ägde hög humanistisk bildning. Ett land med bara 1 procent judar och ett land där Hitler kom till makten genom demokratisk val. Hur kan vi lära oss av det som hände och för vissa accepterar att vara en del av den historiekulturen? Vi kan fråga oss hur det kunde urarta som det gjorde och vi kan försöka undvika att historien upprepas. Det är viktiga frågor och skolan skall sträva efter att varje elev kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utveckla en vilja att handla14. Både när det gäller historiskt medvetande och historiekultur är det viktigt att ha en teori om verkligheten. Finns det inte, riskerar man att går miste om den djupare förståelsen.

Författaren Peter Aronsson skriver att historiebruk är de processer då delar av historiekulturen aktiveras för att forma bestämda meningsskapande och handlingsorienterade helheter. Hur vi sedan använder historien till att göra den mer förstålig för oss är upp till varje människas fantasi och vilja. Det gäller att ge sig själv en historisk upplevelse. Det kan göras på många olika sätt skriver Aronsson. Upplevelsen gör historia andligare, farligare och sinnligare om man tillämpar till exempel rollspel genom drama, bild och musik15. Det är oerhört viktigt att vi som lärare kan förstå betydelsen av sådana ”hjälpmedel”.

Det finns nog ingen människa som inte utformar en berättelse om sitt eget liv, om än bara i fragmentariska presentationer som innehåller ålder, sysselsättning, ursprung. De kan byggas med både formella självbiografier men också med ting, fotografier och handlingar som utvidgas till livsberättelser, skriver Aronsson.

Trots den enorma förändringen har vi många värderingar gemensamt även om att vi är uppväxta i olika årtionde. Året 1943 var det inte helt ovanligt i storstäderna att få en rekvisitionslapp från kommunen, vilket var ett intyg på att man behövde kläder eller skor och inte skulle betala för det16. Idag lånar ungdomar mammas bil till gymnasieskolorna.

I boken ”Orostid ofredsår” skriven av personer som levde i Sverige under kriget får man en ganska bra uppfattning hur folk upplevde kriget då. Kriget blev vardag men sätta prägel på befolkningen17.

14

Lpo 94, s.10

15

Peter Aronsson. Historiebruk – att använda det förflutna. (2004) s. 111

16

Eva Lis Bjurman, Barn förr och nu. (1983) s. 84

17

Tidigare var det mycket vanligt att enbart använda sig av läroböcker i undervisningen. Så är det lyckligtvis inte längre.

Författarna till boken ”Metoder, vägval och tips”18 beskriver vad vi tenderar att komma ihåg i vår inlärning. Det ser ut som följande:

• 10 % av det vi läser • 20 % av det vi hör • 30 % av det vi ser

• 50 % av det vi hör och ser • 70 % av det vi säger

• 85 % av det vi säger och gör

Detta anser jag tydligt visar att vi är på rätt väg som lärare. Vi jobbar väldigt mycket mot förståelse. Vi försöker konstant att hitta alternativa undervisningsmetoder i den traditionella historieundervisningen. Den läroplan som det undervisas efter idag bygger i hög grad på teorierna som författarna Peter Aronsson, Ulf Zander och Klas-Göran Karlsson pratar om nämligen historiemedvetande och historiekultur. Teorier om att skapa sig en uppfattning om dåtiden, förstå nutiden och inse att detta skall ledar fram till en mycket användbar kunskap om framtiden.

År 1997 tog statsminister Göran Persson initiativet till en bred informationsinsats om ”Förintelsen”. Då uttalade han bland annat:” Förintelsen är ett av de värsta brotten mot mänskligheten som någonsin begåtts. Miljontals människor mördades av nazisterna. Idag framstår detta brott som ofattbart. Ändå är det bara drygt 50 år sedan det ägde rum”. Fortfarande finns det personer i livet som själva kan vittna om nazismens förbrytelser. Kunskapen om vad som egentligen hände för 50 år sedan får inte dö med dem. Deras lidande för inte glömmas bort. Det är vår uppgift att se till att det som skedde under andra världskriget inte sker igen”.

Carl Bildt sa i ett uttalande:” Det kan hända igen. Kanske inte just en ny Hitler eller Stalin. Men att rädslan för det främmande förs vidare till intoleransen. Att hatet breder ut sig eller piskas upp, och att marken åter bereds för mördandet. Av de som ser annorlunda ut. Av de som tycker annorlunda. Av de som har en tro som är annorlunda. Av judar, eller vita, eller

18

bruna eller andra. Av människor som inte gjort annat än att vara annorlunda än sina mördare. Därför är det så viktigt att lära att vi lär av historien”.

Alf Svensson uttalar:” Den som förnekar historiens sanningar förnekar sig själv. Vi kan aldrig göra oss kvitt det mänsklighetens största vanvett och den förnedring nazismen stod för. Men det är varje generations oavvisliga plikt, varje familjs, varje individs mest angelägna och självklara uppgift, att våga se sanningen och vårda den, föra den vidare och se till att den aldrig skyms eller förfalskas.

Det är när vi gemensamt tar upp kampen mot de stämningar som har lögnen som drivkraft vi kan säkra framtiden” 19

Dessa personer har i hög grad varit med om att bestämma hur historieundervisningen skall se ut i de svenska skolorna idag. De har varit med om att utforma förslag till hur man kan jobba med förintelsen bland annat genom, att i samband med den nya läroplan Lpo 94 lansera begreppet värdegrund. Detta innebär de grundläggande värderingar som formar en individs normer och handlingar. På skolverkets hemsida står det således om värdegrunden: De värden som lyfts fram och som skolan ska gestalta och förmedla är:” Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta” 20.

Vid undervisning bör där finnas följande didaktiska huvudfrågor menar universitetsadjunkt Bengt Göransson vid institutionen för pedagogik. Han har i många år arbetet med olika lärareutbildningar. För tillfället har han en tjänst i pedagogik och so-didaktik på Växjö Universitet. De fyra21 didaktiska huvudfrågor han omtalar är följande:

1. Selektionsfrågan: vad är det som skall vara föremål för undervisningen, vad är viktigt

att kunna.

2.

vad syftar det till?

19

Stephane Brunchfeld & Paul A Levine, ….om detta måste ni berätta, en bok om förintelsen i Europa 1933-1945. (1997) s 82 och 83

20

Skolverkets hemsida, www.skolverket.se

21

Bengt Göransson, Historieämnets legitimitet: skola, akademisk disciplin, offentlighet. http://vxu.se/hum/publ/humanetten/nummer9/art0115.html

3.

möjligt att lära?

4.

sätt kan nå eleverna och att det sker ett lärande?

Personligen anser jag det mycket viktigt, att man som lärare noggrant resonerar kring dessa frågor. Att man skapar ett sammanhang och en tydlig mening med undervisningen.

När vi tittar tillbaka i tiden kan vi med denna undersökning få en bild av om vi lärare har lyckats skapa ett intresse för historia som kan hjälpa den kommande generationen i framtidiga konflikter.

I ”Folkskolestadgan jämte författningar rörande folkundervisning och folkbildning” från 1919, står det att läroämnen i folkskolan skulle vara kristendomskunskap, modersmålet (läse-, tal och skrivövningar), räkning, geometri, geografi, historia, naturkunnighet, teckning, sång, gymnastik samt trädgårdsskötsel och trädplanering. Vidare står det att undervisningen i historia, geografi och naturkunnighet i folkskolans högre avdelning samt i historia och naturkunnighet i fortsättningsskolan må, där skolrådet så finner gott, meddelas huvudsakligen under läsning av lämpliga historiska, geografiska och naturhistoriska skildringar under de åt undervisningen i modersmålet anslagna timmar.

Lärjunge skall visa lydnad för allmän lag och fastställd ordning, aktning för sina lärare, uppmärksamhet, flit och noggrannhet vid undervisningen samt fogligt och utan gensägelse mottaga sina lärares föreskrifter, förmaningar och bestraffningar22

Folkskolestadgan är ganska omfattande. Dock specificeras inte ämnet historia alls. Ämnen som kristendom, rättskrivning, sång, huslig ekonomi och skogsvård är väl preciserade.

Det står också att det är skolstyrelsen som bestämmer vilket ämne läraren skall undervisa i och att denna tilldelas böcker till genbruk.

I Lgr 62 står det bland annat följande: att genom en grundläggande orientering om mera betydelsefulla händelser, tidsföreteelser och personligheter i svensk, nordisk och allmän historia ge eleverna en föreställning om det liv, som gångna generationer levat och om innebörden av det arv, som de efterlämnat. Undervisningen skall belysa den kulturella, sociala, ekonomiska, rättsliga och politiska utvecklingen. En väsentligt utrymme bör därvid ägnas åt vår egen tid.

22

Lgr 69: Undervisningen bör förutom att belysa den kulturella, sociala, ekonomiska, rättsliga och politiska utvecklingen även klargöra den vetenskapliga och tekniska utvecklingen (målen med undervisningen i historia är mycket likt det som fanns i Lgr 62).

Lgr 80: Undervisningen skall hjälpa eleverna att sätta in sig själva i ett större sammanhang. Genom att analysera rådande förhållanden ur ett historiskt perspektiv bör eleverna bli medvetna om att framtiden är beroende av handlingar och beslut i gårdagens och dagens samhälle23

Strävansmål för Lpo 94:

• Skolan skall i sin undervisning i historia sträva efter att eleven förvärvar ett

historiemedvetande, som underlättar tolkningen av händelser och skeenden i nutiden och skapar en beredskap inför framtiden.

• Utveckla förståelse av historiska företeelsers och skeendens bakgrund och samband och att dessa kan uppfattas, förklaras och tolkas ur olika perspektiv.

• Tillägna sig ett brett och djupt kunnande om kulturarvet, även så som det utvecklats i olika nationella minoritetsgrupper, samt utveckla insikt om den identitet som detta ger. • Utveckla förmåga att urskilja historiska strukturer, utvecklingslinjer och

förändringsprocesser.

• Tillägna sig kunskaper om betydelsefulla historiska gestalter, händelser och epoker. • Utveckla sin förmåga att använda historien som verktyg för förståelse av andra ämnen. • Bli medveten om att historiskt givna samhälls- och kulturformer är tidsbundna och att

varje tids människor skall bedömas utifrån sin tids villkor.

• Förvärva förmåga att bedöma olika texter, medier och andra källor som tolkar och belyser historiska förlopp24

Om vi kort skall sammanfatta syftet båda i historia och andra ämnen genom de senaste 100 åren, ser vi tydligt att vi har fått ett mera globalt tankesätt. Vi har fått en tydligare bild av, att vi är en del av helheten. För 100 år sedan skulle man vara duktig i skolan, kunna sin bibel och vara en bra människa. Nu skall vi kunna förstå varandras kulturer och lära oss av varandra. Vi är med att bestämma våra öden och därmed påverka den framtida historien.

23

LGR Läroplan för grundskolan (1964)

24

5. Metod och material 5.1 Val av intervjupersoner

Jag har valt att använda mig av intervjuer för att kunna granska mitt arbete.

Jag har valt att intervjua elva personer. Två är lärare och de resterande nio är vanliga samhällsborgare helt oberoende av varandra. De är mellan 17 och 91 år. Deras namn är påhittade.

De nio personerna är fördelade på sex män och tre kvinnor. Tre personer är födda på 20-talet. Tre andra är födda runt 50-talet och sist men inte minst tre ungdomar i tjugo årsåldern. Min första tanke var att ha 3x3 generationer som verkligen var historieintresserade. Eftersom de säkerligen hade varit de mest givande att intervjua, rent kunskapsmässigt. Detta hade förmodligen inte blivit av den ”vanliga” populationen och därmed missvisande i denna undersökning. Först hade jag tänkt mig att ha tre generationer från samma familj. Det upptäckte jag dock var mindre bra eftersom jag upplevde att inte alla var intresserade av att ställa upp men ändå gjorde det för att en annan familjemedlem ville det.

Det som blev viktigt för mig var att hitta någon som tyckte det skulle bli roligt att bli intervjuad och som gärna ville bidra med sina åsikter.

Alla nio personer fick frågorna två veckor innan intervjun. Vissa behövde otroligt lång tid på sig att förbereda sig. Detta var mest den äldsta generationen. En person hade skrivit sex A 4 sidor med svaren som han sedan satt och läste upp för mig.

Alla de intervjuade bor söder om Malmö. Alla de ”vuxna” har utbildningar bakom sig utom en. Utbildningarna är dock av olika karaktärer. Det fanns bland annat en godsförvaltare, en bespisningspersonal på en skola, en professionell golfspelare samt en tecknare. Karin Wiederberg ställer några oerhört viktiga frågor i sin bok ”Att skriva vetenskapliga uppsatser. Hur hittar man deltagarna: Skall man hoppa på någon på stan, besöka något företag eller kanske en förening? Hur vet man att man verkligen hittar personer som har något att säga, som kan bidra med viktiga aspekter25?

25

Karin Wiederberg har i sin bok också sammanställt tio punkter som ger en relativ konkret lista över vad man bör tänka på innan man startar en intervjuundersökning26. Dessa tips har kommit till stor användning i undersökningen.

Man får också ta hänsyn till de intervjuades ålder. Som Karin Wiederberg vidare skriver ger en intervju med en äldre nästan alltid en annan slags berättelse än en intervju med en ung person27. Jag upplevde att det var otroligt svårt att hålla de äldre till ämnet. De skulle visa bilder och böcker. En intervju tog nästan fyra timmar. Det var så lätt att börja prata krig i senare tid, samt 11:e september problematiken.

Alla de intervjuade har jag träffat tidigare i olika sammanhang. Jag känner inte till deras familjeförhållanden eller deras liv förövrigt. Alla nio tillfrågade tackade ja till att bli

intervjuade. Eftersom tre av dem är så gamla blev det en självklarhet att intervjuerna hölls i deras hem, de andra personerna intervjuades också i deras hem eftersom det var enkelt och bekvämt för dem. De känner sig lugna och trygga i denna omgivning. I början på skrivandet uppsökte jag alla dem jag ville intervjua. Jag kände det nödvändigt att intervjua så många för att göra en rättvis undersökning. De intervjuades alla under en längre tid. Detta för att undvika att jag själv skulle tröttna på frågorna och bevara intresset för ämnet. Jag upptäckte snabbt att för att vara en engagerad intervjuare var jag tvungen, att ha längre pauser mellan mina intervjuer. Varje intervju tog i snitt en och en halv timme. Fem stycken spelade jag in på bandspelare. De sista fyra var inte alls intresserade av detta. Det var två från den äldre generationen och två från den mellersta generationen. Det var ingen tvekan om att det var osäkerhet kring inspelningen som avgjorde att de inte ville. Även om de hade sett frågorna tidigare var de rädda att det fanns frågor som de inte kunde svara på.

Alla de intervjuade fick frågorna cirka två veckor innan intervjun. Det var då standardiserade frågor men blev senare vid själva intervjun en lägre grad av standardisering. Dessa begrepp beskrivs i metod avsnittet.

De tre generationerna fick alla se fotografier. Bilderna som de intervjuade fick se, skulle de ge en omedelbar kommentar till. Det var enbart för att se om de tre generationerna fick samma associationer. Bilderna är tagna från boken ”…om detta må ni berätta….en bok om Förintelsen i Europa 1933-1945” och presenteras senare i uppgiften. 28

Som jag skrev tidigare intervjuades också två lärare. Frågorna de fick var följande,

26

Karin Widerberg, Att skriva personliga uppgifter. (1994) s. 16

27

Karina Widerberg, Att skriva personliga uppsatser. (1994) s.137

28

Stephane Bruchfeld & Paul A. Levine, Om detta må ni berätta sidan. En bok om förintelsen i Europa 1933-1945 (1997) 15, 41 och 60

Fråga 1: Anser du att det är stor skillnad på tre generationers kunskaper kring andra världskriget och i så fall varför?

Fråga 2: Det har hänt mycket i världen de senaste 100 åren. Vart får vi våra kunskaper ifrån nu jämfört med för 70 år sedan?

Jag har valt att intervjua två lärare som arbetar på ett gymnasium. De undervisar båda i historia och samhällskunskap. Den ena är helt nyutbildad och den andra har jobbat som lärare i ca 20 år. Jag valde dessa två eftersom de med deras olika tid/period tid inom yrket kanske hade olika åsikter och värderingar. Jag har valt lärare som arbetar inom samma kommun som de övriga intervjuade är ifrån. Detta eftersom jag anser det hade varit missvisande att till exempel intervjua lärare som arbetar på en mångkulturell skola, när de resterande intervjuade kommer från en kommun med väldigt lite invandrare. De två lärare har liknande

arbetsuppgifter.

5.2 Val av metod

Författaren Göran Ejlertsson skriver i boken ”Enkäten i praktiken” att enkäter oftast består av frågor med övervägande fasta svarsalternativ29. Vid undersökningar som denna skulle det vara omöjligt att använda sig av enkäter eftersom deltagarna är ganska få. Validiteten i en enkätundersökning hade varit låg.

För att få den bästa bilden om kunskaperna kring andra världskriget, så ansåg jag att det absolut bästa var att intervjua.

I min undersökning utifrån frågeställningarna kommer jag, att presentera hur man kan använda sig av intervjuer. Jag har valt att använda mig av den fria intervjun där intervjuaren styrs endast av de frågeområden som bör beröras, och där den svarande kan formulera sina

29

svar helt fritt. Fördelen med den fria intervjun är att den svarandes subjektiva intryck och värderingar kommer fram. Precis detta är meningen med denna undersökning. Enligt Trost är en kvalitativ intervju då man ställer enkla och raka frågor som man får förberedda och

innehållsrika svar på. Efter alla intervjuer kan man genom ett bra arbete få fram väsentliga skeenden, mönster och åsikter30. Trost anser att man bör använda sig av en kvalitativ studie om man vill undersöka människors sätt att resonera och agera, om man är intresserad av att åtskilja och uppfatta varierande handlingsmönster. Har man en frågeställning om hur ofta, hur många eller hur vanligt, är en kvantitativ undersökning att föredra.31

Alltså kvalitativa intervjuer kännetecknas av enkla och raka frågor. En fördel med detta är att svarsmaterialet ofta är rikt32. Ett sätt att dela upp intervjuer är att skilja på grader av standardisering och grader av strukturering. Med standardisering menas att intervjufrågorna är likadana och situationen är densamma för alla tillfrågade. En låg grad av standardisering innebär att den som intervjuar använder sig av ett språk som passar den som blir intervjuad, frågorna ställs i den ordning som anpassas till den som intervjuas kan själv påverka i vilken följd frågorna besvaras. Strukturering kan delas upp i två skilda former. Strukturerad form används vid de tillfällen som ett formulär har fasta svarsmöjligheter. Om svarsalternativen är öppna så är frågan ostrukturerad33. Vid kvalitativa intervjuer används inga frågeformulär med i förväg nedskrivna frågor. Den intervjuade skall till största möjliga mån få styra ordningsföljden av samtalet. I stället skrivs en lista över frågeområden, som enligt Trost bör vara ganska kort och som tar upp stora delområden. Innan intervjun påbörjas skall denna lista, kallad intervjuguiden, sitta i ryggmärgen på den som intervjuar34.

Trost nämner även ”Kvales InterView” och hans sju stadier, där Kvale delar upp kvalitativa intervjustudier i sju stadier. Dessa sju stadier kan ofta inte separeras från varandra, de följer varandra. De följande stadier är:

• Tematisering skall förtydliga vilket och vilka problemområden som är intressanta. • Design är andra stadiet och här planeras studien i detalj.

• Det tredje stadiet är intervjuandet.

30

Jan Trost, Kvantitativa intervjuar. (1996) s. 7

31

Jan Trost, Kvantitativa intervjuer (1996) s. 15-16

32

Jan Trost, Kvantitativa intervjuer. (1996) s. 7

33

Jan Trost, Kvantitativa intervjuer (1996) 19-20

34

• Överföring till bearbetningsbar form som är att göra intervjun tillgänglig bearbetning.

• Under det femte stadiet bearbetning och analys bearbetas och analyseras materialet.

• Det sjätte stadiet resultat skall resultatet tydliggöras.

• Avslutningsvis är det sjunde stadiet rapportering och har bestäms åt vilken läsekrets rapporten skall skrivas åt35.

Jag anser att dessa sju stadier är bra att följa. Under ett arbeta som detta är det lätt hänt att man blir ostrukturerat och det blir svårt för läsaren att hantera materialet och förstå helheten. Att använda bandspelare under intervjun har sina för- och nackdelar. Till fördelarna hör att man kan höra tonfall och ordval efteråt upprepade gånger. När man hör sin egen röst kan man lära sig av sina eventuella misstag och vad man gjort bra under intervjun. Man slipper göra noggranna anteckningar och kan koncentrera sig på svaren. Den som har dålig handstil slipper försöka lista ut vad som skrevs ner i efterhand. Till nackdelarna hör, att man måste lyssna under lång tid på de band man spelat in intervjuerna. Man måste spola fram och tillbaka för, att hitta specifika detaljer. Gester och mimik går förlorad, om man inte använt sig av en videobandspelare. Vidare är det inte alla som vill bli inspelade, det blir besvärande och hämmande. De flesta vänjer sig dock och glömmer bort bandspelaren. Vi inspelning på band är det viktigt att ha långa band, så att intervjun inte avbryts för att man måste byta sida på bandet. Man måste även kontrollera att batteriet inte tar slut36. Man skall aldrig stänga av bandspelaren förrän intervjun är helt avslutad. Stänger man av den för tidigt slappnar intervjupersonen av, och en helt annan intervju kanske påbörjas. Därmed kan man missa väsentlig information37.

Enligt Trost är ett fåtal väl utförda intervjuer mycket mera värda än att flertal mindre bra38. Oftast i kvalitativa intervjuer kan svaren variera av olika omständigheter och därmed leda till en diskussion. Därför är det ganska bra att begränsa antalet intervjuer till fyra eller fem stycken. Med många intervjuer blir materialet ohanterligt och kanske mäktar man inte, att få en överblick och samtidigt se alla viktiga detaljer som förenar eller som skiljer .

Hur bra eller dålig en intervju blir kan bero på hur trött/pigg man är, hur gott eller ont om tid man har, hur stort intresse för ämnet är samt vilket socialt sammanhang man befinner sig i.

35

Jan Trost, Kvantitativa intervjuer. (1996) s. 28-31

36

Jan Trost. Kvantitativa intervjuer. (1996) s. 50-51

37

Jan Trost, Kvantitativa intervjuer. (1996) s. 89

38

Det är viktigt att undvika ledande frågor, negativa samt hypotetiska frågor, för att kunna få så bra och engagerande svar som möjligt.

I en undersökning är det viktigt att vara objektiv, att hålla sina egna värderingar utanför och presentera olika ”sanningar”.

Att tala om intervju som ett samtal är inte helt okomplicerat. Termen samtal uppfattas lätt som något vi alla kan delta i utan träning och utan syfte. Konsten är att få den intervjuade till att uppfatta intervjun som ett samtal. I ett samtal är det enklare att utbyta åsikter, fakta och känslor39. Man skall kunna behålla sin intervjuarroll samtidigt som det är oerhört viktigt att man kan visa empati även om man känner ”avsmak” för den man intervjuar40.

I boken ” Formell struktur och personligt författarskap” skriver författaren Roland S. Persson att en produktiv amerikansk beteendevetare Robert J. Sternberg har tretton kriterier för bedömning av uppsatskvaliteten. Det är kriterier som till exempel ger innehållet i artikeln eller rapporten anledning till att avfärda tidigare gällande förståelse. Är artikeln eller rapporten skriven på ett språk som kan kommunicera effektivt med den tilltänkta publiken? Är idéer och argument sammansatta på ett följdriktigt och för läsaren logiskt sätt. Dessa är viktiga kriterier inte bara för en själv som ”författare” men också respekt för de personer som har tagit sig tid att fundera över frågorna och står till ens tjänst41.

Författaren Torsten Thuren skriver i sin bok ”Källkritik”, att det är viktigt att ställa sig frågorna: Hur vet jag det jag tror att jag vet? Vilka skäl har jag att säga att det förhåller sig på det ena eller andra sättet? Hur kan jag bedöma sanningshalten i den information jag möter42? Dessa frågor är oerhört intressanta speciellt i en uppgift som denna. Hur kan jag veta att de jag intervjuar talar ”sanning” och vad innebär egentligen ”sanning”. Om man är 91 år gammal har man kanske glömt hur det egentligen var. Man kan i alla åldrar försköna sina åsikter eller kanske göra tvärtom. Vad minns man själv eller har man genom många år hört det så mycket från andra att man minns det som ens egen erfarenhet.

Det är oerhört enkelt att manipulera både frågor och svar. Ett exempel kan vara: Anser du att Sverige var med i andra världskriget?

Anser du verkligen att Sverige var neutrala under kriget?

Det är egentligen bara ett enkelt ord som verkligen som gör att det läggs ganska mycket värderingar i frågan.

39

Jan Trost, Kvantitativa intervjuar. (1996) s. 34

40

Jan Trost, Kvantitativa intervjuer. (1996) s. 36

41

Roland S. Persson, Formell struktur och personligt författarskap. (1996) s. 38

42

Torsten Thuren skriver också att en källkritikers jobb är att vara cynisk och förstå att det finns dem som har intresse av att ljuga och gör det av olika anledningar. Ingen källa förutsätts vara så trovärdig att man tror på den utan vidare, oavsett dess tendens43.

När man läser om krig beskrivs det oftast av olika partners. Som exempel kan vi använda oss av det svensk/danska kriget på 1600-talet. De svenska författarna skriver om Sveriges krig mot Danmark och danska författare skriver om Danmarks krig mot Sverige44. De intervjuades svar har jag ingen anledning att ifrågasätta. De har alla ungefär samma uppfattning om händelserna och de har ingen anledning att tala osanning för egen vinning. Skulle någon minnas fel anser jag inte, att det har någon större betydelse för undersökningen. Eva Queckfeldt skriver i boken ”Historien är nu” att det förflutna finns i olika versioner. Trots källkritik lär varken yrkeshistoriken eller romanläsaren nå fram till en entydig och evigt giltig sanning om det förflutna. Det som kallas för Internet är en bra metafor för hur samhället utvecklas – lokalt och globalt i en salig röra. Med andra ord har vi inte längre möjlighet att kontrollera information, människor, idéer på samma sätt som tidigare45.

5.3. Val av material

De tre fotografier jag har valt att använda i uppgiften är tagna från boken ”….om detta må ni berätta” en bok om Förintelsen i Europa 1933-1945. Bokens titel bygger på ett citat ur Bibeln, Joel 1:2-3.46

Hör detta, ni gamla, och lyssna Till det, ni landets alla inbyggare. Har något sådant skett förut

I era dagar eller i era fäders dagar?

Nej, detta må ni berätta för era Barn och era barn må berätta om det För sina barn, och deras barn

För ett kommande släkte.

Jag anser att just detta är ett av de mest viktiga budskap som andra världskriget bär med sig.

43

Torsten Thuren, Källkritik. (2003) s. 63

44

Torsten Thuren Källkritik (2003) s.80

45

Eva Queckfeldt (2004), Det var en gång…… i Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander (red.), Historien är nu. En introduktion till historiedidaktik, s 79

46

De intervjuade fick inte sett bilderna i förväg. De skulle vid intervjutillfället spontant titta på bilderna och berätta för mig vad de såg. Jag tyckte det skulle vara spännande att se om de tre generationerna skulle resonera lika kring fotografierna.

Fotografierna föreställde följande:

Bild nummer 1

Kvinnor och barn som har påbörjat den 1,5 km långa vandringen till krematorium 4 eller 5 i Auschwitz-Birkenau. I bakgrunden ses några godsvagnar vid rampen.

Bild nummer 2

Tåget med de deporterade rullade ständigt. En kvinna som överlevde Auschwitz berättar: ”Ljuset når oss genom det lilla gallerförsedda fönstret. Vi ser träden i det bergiga landskapet susa förbi. Vad vill träden utanför förmedla? Vad säger järnvägsskenornas dånande och suset då taget svänger i nya banor. Jag ser alla i en enda töcken. Alla väntar eller sover. Det är

alldeles tyst. Dessa människor är min familj. Vi känner stöd från varandra. Men samtidigt vet jag att detta också är ett avsked. Jag är säker på att många av oss kommer att gå under. Vi försöker att ta allting som det är. Det är gryning. Min mor håller mig i handen. Hennes avsked”.

Bild nummer 3

En propagandabild av handikappade judiska män tagen i koncentrationslägret Buchenwald mellan åren 1938-1940. Handikappade var oanvändbara för nazisterna annat än som ”material” för medicinska försök. Dessa män har knappast överlevt länge sedan bilden tagits.

6 Resultat

6.1. Intervju med lärarna

Som jag har skrivit tidigare i undersökningen var frågorna till lärarna följande:

- Anser du att det är stor skillnad på tre generationers kunskaper kring andre världskriget och i så fall varför?

- Det har hänt mycket i världen de senaste 100 åren. Vart får vi våra kunskaper ifrån nu jämfört med för 70 år sedan?

6.1.1 Lärare nummer 1, gymnasium och komvux

Ja, absolut var lärare nummer etts svar på första frågan. ”Självklart menar jag det. De har ju trots allt levt i det. De har helt andra upplevelser kring kriget. De kunde följa utvecklingen i kriget på radion och lyssnade mycket till när de vuxna samtalade om kriget. Jag tror att alla då som nu tycker att Sverige var neutralt under kriget och alla hade mycket sympati för danskarna. Man lärde sig alltid böcker utantill då. Man skulle kunna allt som stod i böckerna, mycket om de svenska kungarna samt årtal”.

Idag skall eleverna själva vara med och bestämma vad som är viktig historia. Allt måste vara spännande och de skall diskutera och resonera. Lärare nummer ett menar inte att detta är helt problemfritt. Han säger att det är otroligt stor skillnad på elevernas kunskaper i historia när de kommer från grundskolan (han ifrågasätter dagens lärare och deras resonemang kring historieundervisningen, förvisso är det ganska fri planering för lärarna i detta ämne, men han menar att det ofta är stora brister i kunskaperna). Barnen är dåliga på kronologi och ser inga samband i många händelser. Många elever känner inte till begreppet historiemedvetande. Det har ingen större betydelse för lärare nummer ett. Han tycker ibland att det kan bli lite för ”flummigt” att eleverna skall prata så mycket om medvetenhet. En mycket stor del av undervisningen anser han fortfarande skall vara ett lärande där man skall kunna saker utantill. Han bedömer det som ett måste. Läraren menar inte att barn tänker så mycket på historiska filmer som historia. Att se källkritiskt på filmer, olika sorters material och resonera kring det kan vara väldigt svårt för många elever även i gymnasiet.

Så länge han kan minnas har han haft ett enormt stort historieintresse och älskar att undervisa i historia.

6.1.2 Lärare nummer 2, gymnasium och komvux

Lärare nummer två har endast arbetat som lärare i ett år. Han menar också att den äldre generationen har helt andra förutsättningar för att förstå andra världskriget. Det är nu 60 år sedan krigets slut och det måste vara svårt att få samma uppfattning om händelser ju längre tid det går. Den nuvarande generationen har ju aldrig upplevt något liknande. Alla krig har för dem varit ”där borta”. Ungdomar i dag lever i en tid då man köper vad man vill, reser dit man vill och är medbestämmande till det mesta. Så var det inte alls då. Lärare nummer två tycker det är bra att elever får lära sig att vara källkritiska, det menar han hör till tiden. De skall bli duktiga på att tänka utifrån olika perspektiv och kunna resonera kring olika moment/händelser i historien. Givetvis är vissa årtal och namn ett MÅSTE att kunna för att göra en händelse begriplig. Lärare nummer två tycker också att det finns ganska stora brister i elevernas kunskaper när de lämnar grundskolan. Han är dock inte rädd för att eleverna inte skulle nå målen som är satta för historien i gymnasiet, men har den övertygelsen ”att man rättar upp detta”. Eleverna får stå i mycket och han är väldigt positiv till att gymnasieelever går ur skolan med kunskaper som han anser fullt tillfredsställande.

Han säger att den äldre generationen har fått sina kunskaper från hemmet och ifrån skolan. Idag är det ifrån skolan, hemmet och ifrån media. Visst finns det bra dataspel och filmer men de skall endast användas som en komplettering.

6.2. Intervju med den yngsta generation 6.2.1. Åsa född 1990

Åsa är född efter det kalla kriget. Terrordådet den 11 september och Irak kriget är de krig i historien som Åsa känner bäst till. Hon är den som har det färskaste minnet av hur hon undervisades om kriget i skolan.

Självklart är förintelsen en realitet för Åsa. Alla elever i hennes klass är helt övertygade om förintelsen verkligen har hänt och de hade gärna fört en diskussion med dem som förnekar den. Hon menar att de personer som inte tror förintelsen har ägt rum inte har fått en ordentlig uppfostran. Hon menar att de inte har någon sund bild av människans värde. Hon tycker att det bästa sättet att få folk att förstå, vad förintelsen innebar är att ha samtal med de överlevande. Hon vet att detta förekommer på flera skolor och att det är väldigt uppskattat eftersom det rör eleverna väldigt djupt.

Åsa säger att vi måste förebygga rasism. De flesta hon känner är bra på att avvärja rasism men man kan alltid bli bättre. Vi är alla människor och med tillräckligt mycket kunskap om

varandras kultur och religion kan vi undvika ett nytt stort krig. Det är bra om vi integrerar ämnen och har temaarbeten kring hur man förebygger främlingsfientlighet och krig.

Vidare tycker hon att det hade varit bra att tala med äldre människor. De bär på så mycket erfarenhet. Hon tror att ca 50 procent av klassen som hade uppskattat detta som ett sätt att lära sig. De har arbetat mycket med historien kronologiskt i skolan och har ”tagit sig igenom” stora delar av världshistorien. Hon har dock uppfattningen att det fortfarande är lite för mycket ”svenska kungar” och årtal med i utbildningen. I skolan har hon läst mycket om andra världskriget och skall snart åka till ett tyskt f.d koncentrationsläger med sin klass. Något som de ser väldigt mycket fram emot. Filmer har hon sett flera stycken t.ex, ”Schindlers list”, vilken hon har sett med sin klass. Hemma har hon en historiekanal på TV som hon tycker är intressant. Det finns en hel del dokumentärer där. Några stycken i hennes klass har varit inne på nätet och titta på nazistiska webbsidor. Hon upplever annars inte så stort intresse för historia (andra världskriget) i klassrummet och tycker inte de behöver ha mera historia än vad som redan finns på schemat.

Åsas kommentarer till bilderna:

1. Det är en bild av människor som har blivit uppsamlade. Det är judar. De vet ej vart de är på väg.

2. Bild på ett tåg. Tror att det är helt omöjligt för dem att veta vart de skulle. De trodde nog inte att det kunde bli värre än vad det redan var.

3. Dessa människor är i ett läger. De är handikappade och har ingen chans att överleva kriget. Nazisterna hade ingen användning för dem.

6.2.2. Tina född 1985

Tina har själv haft personlig kontakt med en överlevande från ett koncentrationsläger, det var på en föreläsning. Hon tror att det är bästa sättet att få en förståelse för hur pass fruktansvärt andra världskriget var. Hon menar att det är oerhört viktigt att barn och ungdomar får kunskaper om kriget . Bland annat budskapet: att man inte kan hjälpa vilken religion eller hudfärg man föds med och att det ofta är helt oskyldiga människor som drabbas på grund av andras okunskaper. Man skall verkligen få fram hur illa de for och att alla religioner har samma stora värde.

Hitler var bra för Tyskland eftersom han verkligen fick fart på deras infrastruktur . Det hade varit ”tungt” för tyskarna sedan första världskriget. Äntligen var de på väg till en bättre ekonomi genom att bygga upp ett modernt samhälle. Hitler och hans män var duktiga på att

övertala och övertyga . Han lyckades verkligen manipulera befolkningen. Hon tror inte att det fanns många ”vanliga tyskar” som verkligen förstod det omänskliga sättet judarna behandlades på. Tina är lite osäker på om ett likadant krig skulle kunna inträffa igen. Samtidigt säger hon att man aldrig kan veta vad som kan hända. Rasismen frodas och folk söker som ”tokar” efter någon samhörighet. Det är väldigt farligt att bara ”hänga med” och hon tycker att man på flera håll ser samhällen som går i den riktningen.

Vidare tycker Tina att det är otroligt viktigt att titta närmare på vilka konsekvenser kriget har fått för världen. Både när man tittar på världskartan samt när man pratar förståelse för varandra. Många temaarbeten som integrerar olika ämnen tror Tina är ett bra sätt att väcka intresse för ämnet historia och andra världskriget. Hon minns själv historieundervisningen som förfärlig. Hon fick dåliga betyg i skolan och förstod inte riktigt värdet av undervisningen då.

Det som Tina vet om andra världskriget har hon lärt sig i skolan, datainformation, videofilmer, dator samt av sin morfar som var väldigt kunnig kring ämnet ”andra världskriget”. Hon har som barn varit på ett koncentrationsläger med sina morföräldrar. Det tyckte hon var väldigt spännande.

Tinas kommentar till bilderna:

1. Det är folk på väg till ett koncentrationsläger. Man kan ju hoppas på att några överlevde. De har säkert känt att något ”skumt” var på gång. En del fick gå till höger och andra till vänster. Således bestämdes deras öde.

2. Det är folk som är inlåsta, kanske i en byggnad.

3. Det är svaga och sjuka människor i ett koncentrationsläger. De hade absolut ingen möjlighet till någon värdig framtid.

6.2.3. Jonathan född 1989

Jonathan är väldigt intresserad av andra världskriget och tycker att det är en självklarhet att man skall ha bra kunskaper kring ämnet. Man måste veta hur andra har haft det förr i tiden för att kunna förbättra samhället och framtiden. Man måste känna till varför kriget började, vilka länder som var inblandade och hur det hela slutade samt varför. Det är viktigt att lyfta fram historien kring de två atombomber som släpptes över Japan den 6 respektive 9 augusti 1945. Förintelsen är speciellt viktig eftersom en sjuk man av någon anledning fick en hel nation inblandad i ofattbara kusligheter. Han vet dock inte riktigt om alla visste om det. Han tror inte detta. Många soldater förstod nog inte heller vad de sysslade med. Denna insikt har han fått

från böcker. Hitler lurade befolkningen fast det är svårt att säga hur. Jonathan tycker att nazister är ”dumma som fan”.

Vidare tycker han att det bästa sättet att lära sig i skolan är att titta på filmer, läsa i böcker och att läraren berättar. Allt detta måste dock diskuteras efteråt för att det verkligen blir begripligt. Jonathan anser att Sverige var med i kriget. Svenskarna måste ha varit mycket rädda för tyskarna. Det var mycket dubbelmoral. Vi lät tyskarna transportera sina soldater upp till Norge och Finland. Förvisso var det sagt att det enbart var med soldater och inte vapen men Jonathan tror inte att de kontrollerade om det fanns vapen på tåget. Många svenskar hjälpte Finland och det var ju väldigt bra.

Det Jonathan finner mest intressant är landstigningarna. Det är spännande att se på film och att läsa om. Jonathan vill arbeta inom det militära när han blir äldre.

Hans egna kunskaper har han från skolan, hemifrån, från sin farfar (som har varit militär), från filmer som: Pearl Harbor, Europa i flammor, Band of brothers, After mein kampf. Jonathan har inte varit inne på några nazistiska sidor på nätet.

Jonathans kommentar till bilderna:

1. Människor på väg till ett koncentrationsläger. Där kommer man att dela upp dem. Barn, kvinnor och män för sig. De som inte överlever denna första sortering…….har tur. Alla kommer att dö, förr eller sedan. Folk trodde nog inte att de skulle gasas, de trodde att de skulle ha ett skönt varmt bad.

2. De är fångar som sitter i ett tåg och är på väg till ett läger. Kanske på väg från ett hemskt läger till ett annat. Många fick gå väldigt långt för att komma till ett läger och många överlevde inte kylan. De behandlades som djur.

3. Det ser ut att vara hjärnskadade människor. De gjorde tester med mediciner på dem. Efter det blev de skjutna. Det finns ingen på bilderna som överlevde kriget.

6.2.4. Sammanfattning av intervjuer med den yngsta generation

När man läser intervjuerna med de tre ungdomarna, skulle det nästan kunna vara en och samma persons åsikter och erfarenheter. De tycker alla att det är viktigt att lära sig om kriget i skolan. Flickorna ansåg att det är mycket lärorikt att prata med den generation som levde under kriget och att det är bra att se ett koncentrationsläger. Detta skulle ge dem en helt annan upplevelse av verklighet. Flickorna talar också mycket om att bekämpa rasismen och på så sätt få en bättre värld och undvika ett tredje världskrig. Alla tror att den ”vanliga” tyska befolkningen inte förstod vad som hände. Det var för grymt. Alla ungdomarna har sett filmer

om andra världskriget. Jonathan tycker det är mest intressant med landstigning, vilket nog är ganska typiskt för pojkar. Flickorna talar om samarbete och vikten av att förstå varandra. En flicka tyckte inte att hon hade lärt sig tillräckligt mycket i skolan om kriget, men hon var också ganska säker på att det var hennes eget fel. Andra flickan tyckte hon hade lärt sig ganska mycket och var ganska nöjd med sina kunskaper. Jonathan var intresserad av historia, speciellt kriget. Intresset hade han från sin farfar. Kunskaperna om kriget hade de alla fått från filmer, hemma eller i skolan. De var alla mycket eniga om att det inte får hända igen och att det därför är viktigt att förstå vad kriget egentligen handlade om.

Alla tre ungdomar svarade helt rätt på fotografierna. Med detta menar jag att det de gav svar på, vad de såg på fotografierna som stämmer överens med det som författaren till boken skriver att fotografierna visar. Ungdomarna visste exakt vad de föreställde.

Anledningen till att ungdomarna hade lite olika kunskaper kring kriget hade enbart med deras intresse att göra. De verkade ha fått någorlunda samma typ av undervisning i ämnet.

6.3. Intervju med den mellersta generation 6.3.1. Rickard född 1945

Det absolut viktigaste att veta kring kriget är att lära sig om den nazistiska ideologin, vilket Rickard anser vara en anledning till kriget. Nazister är ”sjuka” människor som söker efter något i livet och som inte kan skilja rätt från fel. Många ungdomar tycker än i dag att nazismen är häftig, till och med en del vuxna delar denna åsikt. Det är människor som aldrig blir riktigt vuxna. För Rickard är det helt obegripligt att det kan finnas folk som förnekar förintelsen när flera hundratusentals människor som har varit med i kriget har intervjuats. Rickard blir väldigt upprörd när han pratar om just detta. Han tycker det är viktigt att förstå att Hitler från början var en stark och bra ledare för Tyskland. Tyskland hade sedan första världskriget en mycket dålig ekonomi vilken var oerhört svår att rätta till. Han menar att när man talar om detta är det också väldigt viktigt att barn och ungdomar förstår sambandet mellan krigen. Hur långt tillbaka i tiden man skall leta efter en röd tråd som ledde Hitler till det otänkbara, vet Rickard inte.

Rickard anser att det som hände under andra världskriget skulle kunna hända igen eller i alla fall något liknande. Hade det dock kommit ett världskrig till hade det sett helt annorlunda ut. Han tror inte att folk riktigt förstod hur kriget skulle urarta och att förintelsen skulle äga rum. Han tror inte heller att judarna var medvetna om sina öden förrän efter en längre tids krig runt år 1942. Det finns gott om sjuka människor. Folk vill ha makt och det är därför väldigt viktigt

att arbeta mycket mot diktatur i skolorna idag. Han tror inte att kriget hade speciellt mycket med religion att göra. Rickard tycker det är väldigt viktigt att barnen får en helhet i undervisningen. Man skall lära sig i kronologisk ordning enligt honom. Hembygdshistoria är oerhört viktigt. Det ger en förståelse, en trygghet samt en ”vi” känsla som är viktig för att ge ”sund” moral samt förståelse för sin egen person.

Rickard anser inte sig själv som väldigt kunnig inom ämnet historia, men har ganska klart för sig vad han tycker skall läras ut i skolorna idag. Fast detta gäller nog hela världshistorien. Rickard fick inte lära sig mycket om kriget hemifrån. Kriget uppmärksammades inte alls mycket i hans hem. Sina kunskaper har han fått ifrån böcker, film, reportage och genom diskussioner med andra. Han tycker det är väldigt intressant att se hur Europa har förändrats under de sista 60 åren. Det är viktigt, anser han, att barn förstår denna utveckling, samt för barn och ungdomar att förstå hur bra de har det och hur rädda de skall vara om freden.

Rickards kommentarer till bilderna:

1. Det finns taggtråd i bakgrunden. Inget vidare trevligt. De går från tåget. Vissa får gå till höger och vissa till vänster. Det betydde gaskammare eller arbetsläger. Döden eller förmodligen döden.

2. Det är järnvägen. Transport till Sibirien i Ryssand eller till ett koncentrationsläger. Än en gång förmodligen döden eller döden.

3. Mentalt handikappade. De ser inte ut att kunna göra något kvalificerat arbete. De som kunde det fick slita ihjäl sig och resten tog de livet av direkt.

6.3.2. Agneta född 1961

Agneta anser att Hitler ville ha makten och lyckads ta den är vad barn behöver lära sig i skolan. I stort sett var det en mans verk, detta tycker hon är oerhört skrämmande. Hon tror att lokalbefolkningen visste vad som hände men att de valde att stänga ögonen eftersom det rent ekonomiskt var ganska bra för dem. Det är viktigt att barn lär sig hur lätt man kan låta sig manipuleras. Agneta säger: vi skall prata mycket om kriget och förintelsen i skolan eftersom vi absolut inte får glömma bort det som har hänt. Det är helt enkelt för grymt. Hon menar att det finns samband mellan första och andra världskrigen och att barnen behöver förstå detta. Hon tror barn är ganska duktiga i skolan och hon tror att de lär sig tillräckligt om andra världskriget. Sverige var inte officiellt med i kriget. Enligt Agneta skall barnen själv får ta ställning till om de tycker att Sverige var det eller inte. Det var de ”stora” männen som bestämde vad Sverige skulle tillåta tyskarna att göra eller inte göra inom den svenska gränsen.