Samverkan mellan hem och förskola
En kvalitativ studie om hur förskollärare upplever samverkan på relationsnivå med vårdnadshavare
Författare: Linnéa Green & Viktoria Green
Självständigt arbete i
förskollärarutbildningen
Abstrakt
Förskolan är en arena för möten mellan olika människor, speciellt med olika vårdnadshavare. Förskollärare och vårdnadshavare har barnen som gemensam nämnare och strävar efter att det ska gå bra för dem. En av förutsättningarna för att det ska gå bra för barnens utveckling är att det finns en trygg relation och god samverkan mellan hem och förskola. Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare ser på samverkan med vårdnadshavare på relationsnivå. Studiens frågeställningar är följande: Hur upplever förskollärare relationen med vårdnadshavare för att främja föräldrasamverkan? Vilka utmaningar samt möjligheter upplever förskollärare inför samverkan med vårdnadshavare?
En induktiv kvalitativ metod med forskningsmetoden intervjuer har använts i denna studie. Denna metod valdes då vi var intresserade av att utforska förskollärares upplevelser kring fenomenet samverkan på relationsnivå med vårdnadshavare. Genom ett icke-sannolikt urval valdes sex relevanta respondenter med kunskap och kompetens inom ämnet ut. Studien grundar sig i och analyseras utifrån det fenomenologiska perspektivet och det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar att grunden för en bra samverkan på relationsnivå mellan förskollärare och vårdnadshavare är tillit, lyhördhet, en öppen och trygg kommunikation samt att förskollärare och vårdnadshavare ser varandra som jämlikar.
Nyckelord
Samverkan, Förskollärare, Vårdnadshavare, Relationer
Tack
Vi vill tacka förskollärarna som ställde upp och deltog i vår studie och som gett oss nya erfarenheter och tankar kring samverkan med vårdnadshavare. Vi vill även tacka vår handledare Mirjana Samardzic Jelcic som gett oss god och konstruktiv handledning i denna studie. Sist men inte minst vill vi tacka vår familj som stöttat och trott på oss under studiens gång.
Linnéa Green & Viktoria Green
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
2 Syfte 3
2.1 Frågeställningar 3
3 Bakgrund 4
3.1 Samverkan mellan hem och förskola enligt styrdokumenten 4 3.2 Kommunikationens betydelse för samverkan mellan hem och förskola 6 3.3 Faktorer som främjar eller försvårar samverkan 7
3.4 Centrala begrepp 9
3.4.1 Samverkan 9
3.4.2 Samverkan med fokus på relationer 9
3.4.3 Kommunikation 9
3.4.4 Vårdnadshavare 10
4 Tidigare forskning 11
4.1 Olika relationsformer mellan förskollärare och vårdnadshavare 11 4.2 Förskollärares sociala och kommunikativa kompetens 13 4.3 Förskollärares utmaningar och möjligheter vid samverkan 14
4.3.1 Möjligheter 14
4.3.2 Utmaningar 15
4.4 Sammanfattning av tidigare forskning 17
5 Teoretisk utgångspunkt 19
5.1 Fenomenologiskt perspektiv med fokus på relationer 19 5.1.1 Sociokulturellt perspektiv med fokus på samspel mellan människor
20
5.2 Sammanfattning av teoretisk utgångspunkt 21
6 Metod 22
6.1 Metodval 22
6.2 Datainsamling 23
6.3 Urval 23
6.3.1 Presentation av respondenter 24
6.4 Genomförande och bearbetning av empiri 25
6.5 Trovärdighet, tillförlitlighet och överförbarhet 26
6.6 Etiska ställningstaganden 27
7 Resultat och analys 29
7.1 Förskollärares upplevelser av relationen med vårdnadshavare för att
främja föräldrasamverkan 29
7.1.1 Förskollärares upplevelse om samverkan på relationsnivå med
vårdnadshavare 29
7.1.2 Förskollärares olika samverkansformer med vårdnadshavare 31 7.1.3 Viktiga faktorer för att främja samverkan på relationsnivå 33
7.1.4 Analys 34
7.2 Möjligheter och utmaningar som förskollärare upplever inför samverkan
med vårdnadshavare 35
7.2.1 Möjligheter förskollärare upplever finns vid samverkan 36
7.2.2 Utmaningar förskollärare upplever finns vid samverkan 37
7.2.3 Analys 39
8 Diskussion 41
8.1 Resultatdiskussion 41
8.2 Metoddiskussion 45
8.3 Pedagogiska implikationer 46
8.4 Vidare forskning 47
Referenser 48
Bilagor 52
Bilaga A - Missivbrev 52
Bilaga B – Samtyckesblankett 1 - Rektor 53
Bilaga C – Samtyckesblankett 2 – Respondenter 54
Bilaga D – Intervjuguide 55
1 Inledning
Kontakten med vårdnadshavarna är en stor del av förskollärarnas arbete på förskolan. Vårt självständiga arbete kommer därför lägga fokus på hur förskollärarna upplever samverkan med vårdnadshavare. I läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) betonas vikten av att förskolan ska samverka på ett nära och förtroendefullt sätt med hemmet vilket möjliggör goda förutsättningar för utveckling och lärande hos barnen.
Det står skrivet i förskolans läroplan (Skolverket, 2018) hur förskolan ska öppna upp för samverkan med vårdnadshavare. Vidare nämns det att förskolan ska öppna upp och möjliggöra för vårdnadshavarnas delaktighet i sina barns utbildning (ibid). Fortsättningsvis benämner läroplanen (Skolverket, 2018) även vikten av arbetslagets gemensamma ansvar för utveckling av tillitsfulla relationer mellan hem och förskola. Arbetslaget kan genom att vara tydliga samt informera om förskolans verksamhet, undervisning och rutiner lägga grunden för goda förutsättningar för föräldrasamverkan. Arbetslaget ska även ha kontinuerliga samtal med vårdnadshavare om deras barns trivsel, utveckling och lärande på förskolan samt genomföra utvecklingssamtal utöver de vardagliga samtalen i tamburen (ibid.).
Ett motiv för samarbete mellan hem och förskola är att det ökar förälderns trygghet och tillit till personalen och verksamheten. (Sandberg & Vuorinen, 2020)
Villkoren för att skapa en trygg och tillitsfull relation mellan hemmen och förskolan för att skapa de bästa möjligheterna för en god samverkan kan påverkas av många olika faktorer. Sandberg och Vuorinen (2020) betonar att förutsättningarna för en god samverkan mellan hem och förskola kan variera kraftigt mellan olika tidsperioder, mellan olika förskoleenheter samt vilka utmaningar personal och vårdnadshavare ställs inför. Hur upplever
förskollärare relationen med vårdnadshavare för att främja föräldrasamverkan? Vilka utmaningar samt möjligheter upplever förskollärare inför samverkan med vårdnadshavare? Vår upplevelse är att forskning kring samverkan mellan hem och förskola behöver kompletteras med studier om förskollärares uppfattningar kring samverkan med vårdnadshavare. Vi anser därför att det är högst relevant i ett utbildningsvetenskapligt syfte att undersöka detta ämne.
2 Syfte
Syftet med studien är att bidra med kunskap kring hur förskollärare upplever samverkan med vårdnadshavare med fokus på relationer. Målsättningen är att öka kunskapen om hur förskollärare upplever samverkan på relationsnivå med vårdnadshavare.
2.1 Frågeställningar
För att uppnå ovanstående syfte har vi valt att fokusera på att besvara följande frågeställningar:
• Hur upplever förskollärare relationen med vårdnadshavare för att främja föräldrasamverkan?
• Vilka utmaningar samt möjligheter upplever förskollärare inför samverkan med vårdnadshavare?
3 Bakgrund
I detta avsnitt presenteras samverkan mellan förskollärare och vårdnadshavare utifrån förskolans läroplan och myndigheters olika skrivelser. Här presenteras även förskollärarnas sociala och kommunikativa kompetens i mötet med vårdnadshavare. Till sist presenteras även faktorer som antingen kan hämma eller främja relationen mellan förskollärare och vårdnadshavare utifrån olika författares syn på samverkan på relationsnivå. Exempel på faktorer som författarna menar kan påverka relationen är språkbarriärer, gemensamma referensramar samt kommunikation.
3.1 Samverkan mellan hem och förskola enligt styrdokumenten I läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) fastställs det att förskolan ska samverka med vårdnadshavarna:
För att skapa bästa möjliga förutsättningar för att barnen ska kunna utvecklas rikt och mångsidigt ska förskolan samarbeta på ett nära och förtroendefullt sätt med hemmen.
(Skolverket, 2018:17)
Förskolans läroplan (Skolverket, 2018) belyser att samverkan mellan förskola och hem är väsentlig för barns utveckling. Vidare poängteras det att det är hela arbetslagets ansvar att utveckla en tillitsfull relation mellan alla som jobbar i förskolan oavsett utbildningsgrad. Det är även arbetslagets gemensamma ansvar att kontinuerligt leda samtal med vårdnadshavare om deras barn.
Skolverket (2014) delar upp samverkan mellan hem och förskola i två principer, isärhållandets princip och partnerskapsprincipen. Isärhållandets princip grundar sig i tanken att förskola och hem är två skilda platser för
fostran av barnen. Förskolan ska tillgodose barnens sociala och intellektuella utveckling medan hemmen ska tillgodose barnens behov av trygghet och känslomässig närhet. Fortsättningsvis belyser Skolverket (2014) att förskollärare och vårdnadshavare har olika relationer till samma barn vilket kan leda till en viss motsättning i parternas relation. Isärhållandets princip lyfter fram skillnader och uppmanar människor att uppmärksamma ett naturligt och ändamålsenligt avstånd mellan hem och förskola som något konstruktivt (ibid). Till skillnad från partnerskapsprincipen som bygger broar mellan hem och förskola, där likheter och samarbete i stället för olikheter är av intresse. Partnerskapsprincipens grundläggande idé utgår från att det ska finnas en samverkan mellan hem och förskola som överstiger de traditionella roller som finns för förskollärare och vårdnadshavare. Här handlar det om att bygga upp en kultur som karaktäriseras av en vi-känsla samt en inkluderande samvaro (Skolverket, 2014).
Samverkan mellan hem och förskola benämns även i 8 kap. 11§ skollagen (SFS, 2010:800). Det står att man ska ge vårdnadshavare möjlighet till inflytande i verksamheten och att vårdnadshavare ska ha en möjlighet att delta och påverka undervisningen och det pedagogiska arbetet. Det är även viktigt att förskollärarna öppnar upp för diskussion med vårdnadshavarna genom exempelvis föräldramöten och utvecklingssamtal (ibid.). Skolverket (2021) betonar att en god samverkan tillsammans med en tillitsfull relation mellan hem och förskola ökar barnens möjlighet till att utveckla sina kompetenser.
Sammanfattningsvis belyser de olika skrivelserna från myndigheterna (Skolverket, 2018: Skolverket, 2014: Skolverket, 2021: SFS 2010:800, kap. 8
§11) att vikten av en god samverkan mellan förskollärare och vårdnadshavare.
Däremot framkommer det inte explicit hur förskollärare kan främja samverkan på relationsnivå med vårdnadshavare.
3.2 Kommunikationens betydelse för samverkan mellan hem och förskola
Kommunikation kan delas upp i två perspektiv; praktiskt perspektiv och symboliskt perspektiv. Genom praktisk kommunikation överförs information från en deltagare till en annan. Detta i motsats till symbolisk kommunikation som kan ses som en arena och ett samråd där det går att förhandla (Eckeskog, 2020). Författaren belyser att i den symboliska kommunikationen kan deltagarna uttrycka vilka dem är. Den information som kommuniceras i den symboliska kommunikationen är alltid under uppbyggnad och förhandlingsbar. Enligt Nilsson och Waldemarson (2016) innefattar kommunikation att en part förmedlar ett budskap till en annan part. Författarna menar att kommunikation i det stora hela handlar om att parterna vidarebefordrar information sinsemellan varandra. Det är mellan dessa interaktioner som människor formar, skapar och förändrar relationer till andra människor. Det visar sig också enligt Nilsson och Waldemarson (2016) att den icke-verbala kommunikationen är en avgörande faktor. Med det menar författarna att en person kan antingen utstråla vänlighet eller fientlighet med sitt kroppsspråk, gester och mimiker. Vidare betonar Nilsson och Waldemarson (2016) att det är centralt att som förskollärare tänka på sitt tonläge, taltempo, kroppsspråk och vilken utstrålning de har för att skapa de bästa förutsättningarna för relationen och kommunikationen mellan sig själva och vårdnadshavarna.
Eckeskog (2020) belyser att förskollärare innefattar kompetensen att anpassa sitt sätt att tala, välja sina ordval samt anpassa röst och tonläget beroende på vem de pratar med. Författaren poängterar att kommunikationen mellan förskollärare och vårdnadshavare kan vara problematisk och svår. Och att det därav är av vikt att förskolläraren har kompetensen att anpassa sig inom kommunikation. Kommunikationen med en vårdnadshavare innefattar andra ändamål, behov, incitament och framför allt andra maktrelationer än den
kommunikativa relationen förskollärare har till barngruppen.Eckeskog (2020) fastställer att i förskolans verksamhet där arbetet med barnen tar huvudfokuset, tenderar kontakten med vårdnadshavare att prioriteras ner och glömmas bort.
Samstämmigt med det som Sandberg och Vuorinen (2020) nämner om vårdnadshavares brist kring upplevelser om kommunikation. När vårdnadshavare upplever att kommunikationen är bristfällig och inte lever upp till deras förväntningar kan det leda till att de känner sig kränkta i sin föräldraroll (ibid.).
Sammanfattningsvis framkommer det från samtliga författare (Eckeskog, 2020: Nilsson & Waldemarson, 2016: Sandberg & Vuorinen, 2020) att kommunikation är en viktig beståndsdel av relationen mellan förskollärare och vårdnadshavare. Dock menar Eckeskog (2020) att kommunikation kan vara komplex och svår att arbeta med om man inte innefattar lämplig kompetens.
3.3 Faktorer som främjar eller försvårar samverkan
En faktor som främjar samverkan är om både förskollärare och vårdnadshavare har samma referensram. Med det menar Sandberg och Vuorinen (2020) att förskollärare och vårdnadshavare har gemensamma tankemönster, språk samt har en likvärdig syn på barn och förskolans verksamhet. Det kan även innebära att förskolläraren och vårdnadshavaren har samma syn på könsroller, traditioner, uppfattningar och trosuppfattningar. Det underlättar om förskollärare och vårdnadshavare har gemensam referensram då samverkan, kommunikationen och relationen blir lättare för båda parterna då de kan relatera till varandra (Sandberg & Vuorinen, 2020). Det visar sig också att förskollärarens sociala kompetens, vilja och trygghet i sin yrkesroll kan vara avgörande faktorer för hur samverkan med vårdnadshavare fungerar (ibid.).
Vidare menar Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) att förskollärares förhållningssätt och kompetens kan vara två avgörande faktorer för hur väl eller dåligt relationen med vårdnadshavaren fungerar. Författarna menar att förskolan är en arena av möten och därför krävs det att förskollärare tycker om människor, att lägga ner tid för att bygga relationer med vårdnadshavare samt visar respekt för alla människors lika värde. Vidare är yrkeskompetensen av vikt för att kunna möta alla människor på deras villkor oavsett språk, etnicitet, kultur eller sociala villkor (ibid.). Sandberg och Vuorinen (2020) fastställer att en annan avgörande faktor till huruvida samverkan och relationen till vårdnadshavare fungerar eller ej är om förskollärare och vårdnadshavare delar samma ideologiska tankar kring värdegrundsfrågor.
Sammanfattningsvis framkommer det från samtliga författare (Sandberg &
Vuorinen, 2020: Engdahl & Ärlemalm-Hagsér, 2015) att förutsättningar för en god samverkan och relation mellan förskollärare och vårdnadshavare grundar sig i gemensamma åsikter och syn på värdegrundsfrågor men även förskollärares sociala kompetenser, förskollärares trygghet och förtroende i sin egen yrkesroll.
3.4 Centrala begrepp
I detta avsnitt redogörs väsentliga begrepp med utgångspunkt från studiens syfte och innehåll.
3.4.1 Samverkan
I förskolans kontext beskriver Sandberg & Vuorinen (2020) att samverkansbegreppet betyder all kontakt mellan hemmet och förskolan.
författarna lyfter även fram att delaktighet och inflytande ingår i samverkan.
Eftersom vi riktar in oss på samverkan mellan förskollärare och vårdnadshavare på relationsnivå så är samverkan ett bärande begrepp i vår studie.
3.4.2 Samverkan med fokus på relationer
I ett förskolesammanhang beskriver Aspelin (2010) att begreppet relation i aspekt till förskollärares kompetens att upprätta, bibehålla samt strävan att ta på sig ansvaret för kvalitet på relationerna. Det är i den mellanmänskliga sfären som relationer utvecklas mellan människor, när personer vågar sig ur sin egen sfär för att möta andra människor och föra dialoger. I den här studien fokuserar vi på förskollärares relationskompetens i förhållande till vårdnadshavare. Begreppet relation är således centralt för vår studie. Vi kommer inte fokusera på samverkan med vårdnadshavare på någon annan nivå, så som organisationsnivå utan kommer uteslutande fokusera på samverkan på relationsnivå.
3.4.3 Kommunikation
Begreppet kommunikation kan beskrivas som ett samspel som sker mellan två eller fler människor. Samspelet som uppstår i kommunikationen mellan människor kan enligt Nilsson och Waldemarson (2016) ses som grundläggande i den sociala relationen mellan människor. I samverkan med vårdnadshavare sker en kommunikation, likaså är kommunikation viktigt på
relationsnivå med vårdnadshavarna vilket gör begreppet centralt och väsentligt i vår studie.
3.4.4 Vårdnadshavare
En vårdnadshavare kan definieras som den eller de personer som har juridiskt ansvar för ett barn och har ett ansvar att tillgodose och uppfylla de behov som ett barn har. En vårdnadshavare är inte alltid den som är förälder till barnet, då det kan finnas anledningar till att föräldern inte klarar av ansvaret som vårdnadshavare (Socialstyrelsen, 2021). Den som har vårdnaden eller ansvaret över ett barn är inte alltid en förälder. Av denna anledning har vi valt att använda benämningen vårdnadshavare i vår studie för att göra den mer inkluderande.
4 Tidigare forskning
I detta avsnitt följer en redovisning av tidigare forskning som är relevant för den här studien. De primära begreppen som används vid forskningens genomgång är samverkan, kommunikation, relationer samt vårdnadshavare.
För att få fram tidigare och relevant forskning så har vi enbart kollat artiklar som är peer reviewed och använt oss av olika databaser såsom Swepub, Google scholar samt ERIC.
4.1 Olika relationsformer mellan förskollärare och vårdnadshavare I Finland har Alasuutari (2010) genomfört en kvalitativ studie som undersökte hur förskollärare såg på föräldrasamverkan. Studien visade att förskollärare och vårdnadshavare genom att ha olika kunskaper och erfarenheter av barnet kompletterade varandra. Författaren intervjuade förskollärare från tre olika förskolor i en medelstor kommun där det framkom att samverkan mellan hem och förskola inte alltid är självklar. Författaren har delat upp sin studies resultat i teman; den vertikala ramen och den horisontella ramen. I den vertikala ramen är relationen mellan förskollärare och vårdnadshavare en hierarkisk relation där förskolläraren är överordnad. Den hierarkisk relationen nämns även i Mahmood’s (2013) kvalitativa studie där förstaårs förskollärare i New Zeeland intervjuades. I den studien beskrivs relationen som att förskollärarna är de som har kompetensen för hur man bäst ska ta hand om och utveckla barnet medan vårdnadshavarnas åsikter och tankar inte är väsentliga. Det är väl etablerat att relationen mellan förskollärare och vårdnadshavare är av stor betydelse för båda parterna (ibid.).
Å andra sidan i den horisontella ramen menar Alasuutari (2010) att relationen mellan förskollärare och vårdnadshavare är ett jämställt partnerskap där förskollärare är lyhörda och tar vara på den kunskap och information de kan
få av vårdnadshavare. Det framkommer i studien att om förskollärare är avslappnade, humana och mottagliga i samtal med vårdnadshavare är vårdnadshavarna mer benägna till att slappna av och vara mottagliga för det förskolläraren försöker kommunicera (ibid.). Varför det är så beskriver Alasuutari (2010) kan bero på att förskolläraren försöker anpassa sig mer efter den horisontella ramen och ser sig själv och vårdnadshavaren som jämlika och lika betydelsefulla i deras relation. Fortsättningsvis menar författaren att när förskolläraren uppnår en känsla av trygghet och anknytning hos vårdnadshavarna läggs grunden för en god relation. På liknande sätt belyser Bhering (2002) i sin studie vikten av en god och fungerande relation mellan förskollärare och vårdnadshavare. Det framkommer i studien att en lyckad och god relation till vårdnadshavarna delvis beror på förskollärarnas kompetens och trygghet i sin yrkesroll. Bherings (2002) studie antog en kvantitativ infallsvinkel. Grund- och förskollärare och vårdnadshavare, mest mödrar, i sammanlagt 11 kommuner i Brasilien deltog fick svara på en enkät.
Sandberg och Vuorinen (2009) genomförde en kvalitativ studie i Sverige där både förskollärare och vårdnadshavare intervjuades, både enskilt och i grupp.
I studien framkom det att stress bland arbetslaget och vårdnadshavare, språkliga och/eller kulturella barriärer kan vara möjliga hinder som försvårar relationen mellan förskollärare och vårdnadshavare. Vidare lyfter författarna fram i sin studie att förskollärares samt vårdnadshavare kan ha olika värderingar, åsikter och referensramar vilket även det kan påverka hur bra relationen mellan parterna utvecklas. Mahmood (2013) belyser att en ovilja från antingen förskollärare eller vårdnadshavare att skapa och bibehålla relationer, språkbarriärer och att ha olika värderingar är några av de hinder som kan förekomma och som motverkar goda relationer.
4.2 Förskollärares sociala och kommunikativa kompetens
Förskollärares kommunikativa och sociala kompetens är en betydande faktor för att förskollärare och vårdnadshavare ska bilda en god relation. Vuorinen (2021) nämner asymmetriskt förhållande i sin kvalitativa studie där 10 vårdnadshavare i Sverige deltog. Asymmetriskt förhållande innebär enligt författaren att vårdnadshavare är delaktiga i samverkan genom sin privata roll och förskollärare genom sin professionella roll. Fortsättningsvis belyser Vuorinen (2021) att social och kommunikativ kompetens är viktiga egenskaper för förskollärare att inneha. Detta för att det asymmetriska förhållandet ska fungera och vårdnadshavarna ska känna trygghet och tillit till förskollärarna samt i relationen dem emellan (ibid.). Markström och Simonsson (2017) genomförde en kvalitativ studie där 7 arbetslag inom förskolan i Sverige intervjuades i grupper. Författarna fastställde att det är viktigt för förskollärare att förmedla till vårdnadshavare hur de arbetar inom förskolan för att få en god samverkan och relation till vårdnadshavare. I studien betonas det att kommunikation är viktigt för att båda parterna ska bilda ett ömsesidigt förtroende (ibid.). Det visar sig också i Mahmoods (2013) studie där det framkommer att förskollärare har vissa egenskaper som de värdesätter i sin ledarroll. Dessa egenskaper anses av förskollärare vara nödvändiga för att skapa goda relationer med vårdnadshavare. Egenskaperna är kommunikation, respekt, delaktighet och samverkan.
Motsvarande uppger Löfdahl (2014) i sin kvalitativa studie som genomfördes under ett års tid med ett arbetslag på en svensk förskola att det finns viktiga kompetenser för förskollärarna. Syftet med kompetenserna menar författaren är att utveckla relationer till vårdnadshavare men även till kollegor och barngrupper. Att ha sociala och kommunikativa kompetenser anses viktigt samt även egenskaper såsom omhändertagande, lyhörda, mottagliga och vänliga. Författaren lyfter att kännetecknande för förskollärarprofessionen enligt förskollärare själva är sociala relationer (ibid.). Nitecki (2015)
genomförde en kvalitativ studie i Millcreek i USA där både förskollärare och vårdnadshavare deltog. Författaren betonar att förskollärares attityder och bemötande gentemot vårdnadshavare är en viktig aspekt av den sociala kompetensen när det kommer till relationer mellan vårdnadshavare och förskollärare. I studien framkom det även att vårdnadshavare som känner sig hörda och sedda av förskollärarna var mer villiga till att kommunicera och bibehålla en god relation till dem (ibid.).
4.3 Förskollärares utmaningar och möjligheter vid samverkan
4.3.1 Möjligheter
Samverkan mellan vårdnadshavare och förskollärare medför många möjligheter. I en kvalitativ studie av Taylor, Bernhard, Garg och Cummins (2008) i Kanada visar resultatet att när vårdnadshavare från en kulturell och språklig minoritet blev inbjudna till att samverka som experter i en utveckling mot flerspråkig litteratur i förskolans undervisning. Detta skapade inte enbart en möjlighet för barnen att läsa böcker på flera språk utan det skapade även en möjlighet att stärka relationen mellan förskollärare och vårdnadshavare.
Bergroth och Palviainen (2016) genomförde en kvalitativ studie i Finland. Sex pedagoger från tre olika svensktalande skolor i Finland samt vårdnadshavare från nio finlandssvenska tvåspråkiga familjer deltog. En annan möjlighet som framkommer är när vårdnadshavarna som deltog i Bergroth och Palviainens (2016) studie uttryckte att de genom att ha skapat en god relation med förskolläraren genom samverkan fått en tillit till deras kompetens och förmåga att skapa lärorika undervisningstillfällen för barnen i förskolan.
Respondenterna som bestod av både förskollärare och grundskollärare i den kvalitativa studien som genomfördes av Cottle och Alexander (2014) i Storbritannien uttryckte att en god samverkan med vårdnadshavarna indikerar på god kvalité på verksamheten. Författarna nämner även att det finns
forskning som styrker att det finns en positiv påverkan på barnens utveckling när det finns en god relation och samverkan mellan hem och förskola.
Sandberg och Vuorinen (2009) menar att förskollärare erbjuder varierande samverkansformer som kan tilltala olika vårdnadshavare för att skapa goda möjligheter för samverkan. Författarna menar att ett större utbud av olika samverkansformer skapar fler möjligheter att nå ut till fler vårdnadshavare.
4.3.2 Utmaningar
Jämsides med möjligheter finns det utmaningar när det kommer till samverkan och relationer mellan förskollärare och vårdnadshavare. I Bergroth och Palvianien’s (2016) studie framkommer det att förskolor i Sverige belägna på finska gränsen hade svårigheter med att översätta texter från finska till svenska. Författaren belyser att det fanns en längtan hos förskollärarna att kommunicera och samverka med vårdnadshavarna på ett öppet, lyhört och respektfullt sätt. Däremot, på grund av att majoriteten av vårdnadshavarna hade finska som modersmål, skedde all samverkan på svenska vilket skapade en språklig utmaning som komplicerade relationen mellan förskollärare och vårdnadshavare. Detta kan relateras till det som Sandberg och Vuorinens (2008) studie uppger om att förskollärare kan erfara att det är svårt att kommunicera med vårdnadshavare som har ett annat modersmål än svenska.
De menar att förskollärares förmåga att utveckla en välfungerande samverkan med vårdnadshavare kan påverkas av att man kommer från olika kulturer samt har olika värderingar. Fortsättningsvis belyser författarna att vårdnadshavare med annan kulturell bakgrund och som talar ett annat språk kan ha det problematiskt att förstå det svenska språket samt de sociala regler och värderingar som finns i Sverige (ibid.). Cottle och Alexander (2014) och Mahmood (2013) beskriver liknande i sina studier att vårdnadshavare upplever att det blir svårt att kommunicera och skapa en god relation till vårdnadshavare på grund av att det brister språkligt eller att det finns kulturella skillnader.
Mahmood (2013) belyser även i sin studie att majoriteten av litteratur som finns skriven om vårdnadshavares involvering och delaktighet uppmuntrar interaktioner som skapar en ojämlik relation mellan parterna. Mahmood (2013) poängterar att det kan finnas ett mindre likvärdigt utbyte i relationen där förskolläraren kan försöka nå ut till vårdnadshavaren med nödvändig information men kanske inte får någon respons. När det inte sker en kommunikation mellan parterna kan det bli svårt att skapa en betydelsefull och jämlik relation. På liknande sätt beskriver Löfdahl (2014) att förskollärare ses som en auktoritet i relationen med vårdnadshavare som vet bäst när det kommer till barns utveckling och utbildning. Således ska vårdnadshavarna följa det förskolläraren säger och bestämmer vilket kan relateras till det som Alasuutari (2010) tar upp om att relationen mellan förskollärare och vårdnadshavare kan beskrivas som en hierarkisk relation där förskollärarna anses ha mer makt över vårdnadshavaren.
Pramling, Wagner och Ødegaard (2020) genomförde en kvalitativ studie i Sverige, Norge och USA. Författarna intervjuade både rektorer och pedagoger inom förskolans verksamhet för att samla in empiri till sin studie. En utmaning som Pramling et al. (2020) berör i sin studie är Covid-19 pandemin. Pandemin bröt ut i slutet av år 2019 och påverkade hela världens befolkning och har när denna uppsats skrevs pågått i två år. På grund utav att Covid-19 är ett relativt nytt fenomen inom forskningen finns det inte många studier som riktar in sig på hur pandemin påverkar förskollärare och samverkan på relationsnivå med vårdnadshavare. Förskollärarna i den studien påpekade att det varit en utmaning för relationen och samverkan med vårdnadshavarna under pandemin. Eftersom förskolorna har hämtning och lämning av barnen utomhus under rådande omständigheter, inte längre genomför öppet hus för vårdnadshavarna eller liknande tillställningar menar förskollärare i studien att mycket av samverkan försvunnit. Således uttrycker dem att utmaningen blir
att hitta säkra tillvägagångssätt för att bibehålla relationen med vårdnadshavarna på (ibid.). Beauchamp, Hulme, Clarke, Hamilton och Harley (2020) fastställer i sin kvalitativa studie som genomfördes i Storbritannien med rektorer vikten av kommunikation. I studien framkommer det att det har blivit mer centralt under pandemin att ha en öppen och ärlig kommunikation med vårdnadshavare samt hitta nya tillvägagångssätt för kommunikation och samverkan med vårdnadshavarna genom exempelvis digitala plattformar och veckobrev.
4.4 Sammanfattning av tidigare forskning
Sammanfattningsvis beskriver flera av författarna (Alasuutari, 2010:
Mahmood, 2013: Sandberg & Vuorinen, 2009) på olika sätt relationen mellan förskollärare och vårdnadshavare när den inte är av en god kvalitét. Alasuutari (2010) och Mahmood (2013) menar på att relationen kan vara av den hierarkiska sorten där förskolläraren är auktoriteten. Å andra sidan beskriver även både Alasuutari (2010) och Bhering (2002) relationen mellan förskollärare som en jämlik relation där båda parterna kompletterar varandra. Flertal författare (Markström & Simonsson, 2017: Mahmood, 2013:
Vuorinen, 2021: Nitecki, 2015) menar att kommunikativ och social kompetens är två centrala kompetenser för förskollärare att behärska för att kunna skapa goda förutsättningar för samverkan på relationsnivå med vårdnadshavare. Författarna (Taylor, Bernhard, Garg & Cummins, 2008:
Bergroth & Palviainen: 2016: Cottle & Alexander, 2014: Sandberg &
Vuorinen: 2009) poängterar att genom olika samverkansformer skapas en möjlighet till att stärka relationen mellan förskollärare och vårdnadshavare.
Flertal av författarna (Bergroth & Palviainen, 2016: Cottle & Alexander: 2014) betonar även vikten av en god relation mellan förskollärare och vårdnadshavare för att skapa möjligheter för barns utveckling och lärande. Åtskilliga författare (Bergroth och Palviainen, 2016: Sandberg &
Vuorinen, 2009: Cottle och Alexander, 2014: Mahmood, 2013) menar att de
språkliga svårigheter och kulturskillnader skapar utmaningar i relationen till vårdnadshavare. Sist belyser författarna (Löfdahl, 2014: Alasuutari, 2010) att utmaningar skapas när förskolläraren ses som en auktoritet eller när det skapas en hierarkisk relation med förskolläraren som den bestämmande.
5 Teoretisk utgångspunkt
I detta avsnitt presenteras studiens valda teori som är det fenomenologiska perspektivet med det centrala begreppet upplevelse i fokus som är viktigt i denna studie eftersom det är förskollärares upplevelse som undersöks.
Studiens tar även stöd från det sociokulturella perspektivet där de bärande begreppen interaktion och kommunikation kommer belysas för att betona vikten av det i relation till samverkan mellan förskollärare och vårdnadshavare.
5.1 Fenomenologiskt perspektiv med fokus på relationer
Inom det fenomenologiska perspektivet läggs fokuset på subjektivitet, beskrivning, tolkning samt medverkan betonar Denscombe (2014). Författaren nämner även att fenomenologisk forskning berör ämnen som har att göra med människors upplevelser, attityder, åsikter och känslor. Fenomenologin riktar sig främst in på mänskliga erfarenheter och känslor. Således är det av intresse inom fenomenologin att veta hur enstaka saker upplevs direkt av människan (Denscombe, 2014). Studien grundar sig i en kvalitativ fenomenologisk undersökning för att ett mindre antal förskollärare intervjuats. Meningen är att undersöka och synliggöra förskollärares upplevelser om samverkan med vårdnadshavare med fokus på relationsnivå. Likaså är inte meningen men denna studie att undersöka vad som anses rätt eller fel. Enligt Bjurwill (1995) kan fenomenologiska analysen delas in i första och andra ordningens perspektiv. Första ordningen utgår från forskarens egna upplevelser av det fenomen hen tyckte var intresseväckande medan andra ordningens perspektiv fokuserar på respondenternas upplevelser och uppfattningar av det valda fenomenet. Begreppet upplevelse är centralt inom fenomenologiska perspektivet och betyder att “skapa mening” (ibid.). Samstämmigt med Bjurwill (1995) beskriver Andreasson och Johansson (2020) att begreppet upplevelse är på det vis som människan upplever och tolkar fenomen runt
omkring sig. Författarna lyfter fram att alla människor har sin egen unika livsvärld med egna upplevelser och tolkningar vilket kan kopplas ihop med förskollärares upplevelser av relationen med vårdnadshavare där varje individ har sin egen livsvärld och således egna upplevelser och erfarenheter av olika situationer.
5.1.1 Sociokulturellt perspektiv med fokus på samspel mellan människor En viktig grundtanke inom det sociokulturella perspektivet är att det är i det sociala samspelet med andra som människor utvecklas och tar till sig nya kunskaper och upplevelser (Hwang & Nilsson, 2011). Interaktion och kommunikation är två viktiga begrepp inom perspektivet enligt Säljö (2017).
Författaren betonar att det sociokulturella perspektivet är en social teori beträffande lärande och utveckling som redogör för en insikt i hur människor blir involverade i kunskap och erfarenheter i samspel med varandra i olika situationer. På liknande sätt belyser Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) perspektivet och menar att människor lär sig i interaktion med andra och att den kunskapen är beroende av kontexten. Säljö (2017) framhäver att kunskap inte är något som förs över från en person till en annan, tvärtom är det något som delas i ett samspel mellan människor.
Kommunikation är viktigt i samspel med andra menar Säljö (2017) vilket har att göra med att det är genom kommunikation som människor kan uttrycka sina tankar, erfarenheter och lärdomar och på så vis skapa sig en djupare förståelse i kommunikationen med andra. Genom interaktionen kan båda parterna skapa nya kunskaper tillsammans på samma sätt som kommunikationen kan skapa en trygghet i relationen genom att skapa djupare förståelse för varandra (ibid.). Således menar författaren att interaktion och kommunikation blir nycklarna till lärdom och erfarenheter.
5.2 Sammanfattning av teoretisk utgångspunkt
Sammanfattningsvis är det fenomenologiska perspektivet och andra ordningens perspektiv inom fenomenologin (Bjurwill, 1995) överordnad i studien och relevant för att besvara studiens frågeställningar och således öka kunskapen om hur förskollärare upplever samverkan på relationsnivå med vårdnadshavare. Begreppen interaktion och kommunikation inom det sociokulturella perspektivet blir relevant för studiens syfte och frågeställningar för att det berör samspel, interaktion och kommunikation mellan människor (Hwang & Nilsson, 2011: Säljö, 2017).
6 Metod
I detta avsnitt presenteras studiens datainsamling, urval, presentation av respondenter, genomförande, bearbetning av empiri, metodens trovärdighet, tillförlitlighet och etiska överväganden.
6.1 Metodval
Studien grundar sig på en induktiv kvalitativ metod där intervjuer genomförts för att samla in empiri. Syftet med denna studie var att få en förståelse för hur förskollärare upplever samverkan med vårdnadshavare på relationsnivå.
Således var en induktiv metod det bästa tillvägagångssättet för att kunna ta del av förskollärares upplevelser kring ämnet.
Eftersom studien har en fenomenologisk infallsvinkel med kvalitativ metod benämner Denscombe (2014) vikten av att forskaren är lyhörd och lyssnar på respondentens känslor, erfarenheter och upplevelser i stället för att tolka och analysera det respondenten säger. Författaren menar fortsättningsvis att forskarens uppgift är att redogöra för respondenternas upplevelser och erfarenheter så nära ursprunget som möjligt. Vi valde en kvalitativ metod med förhoppning om att få svar som behandlade förskollärares känslor och upplevelser gentemot samverkan på relationsnivå med vårdnadshavare.
Kvalitativ forskning används för att samla in empiri till forskningar i mindre skalor för att uppfatta en studies syfte grundligt (Denscombe, 2014). En fördel med att använda sig utav kvalitativ forskningsmetod är att man kan studera studiens ämne på djupet vilket Denscombe belyser (2014). Det är vad vi ville åstadkomma med att använda den metoden när vi undersökte hur förskollärare upplever samverkan med vårdnadshavare på relationsnivå.
6.2 Datainsamling
Vi samlade under hösten 2021 in empiri till vår studie genom intervjuer som spelades in med mobilappen röstmemo på en av våra privata mobiltelefoner.
Sedan transkriberade vi intervjuerna för att synliggöra ett resultat. Vi valde en kvalitativ metod för att enklare synliggöra och frambringa både likheter och skillnader hos respondenterna när vi analyserade empirin (Denscombe, 2014).
I studien använde vi oss av semistrukturerade intervjuer med öppna frågor för att öppna upp för ett samtal som förhoppningsvis kunde möjliggöra att den intervjuade kunde delge oss av sina upplevelser. Denscombe (2014) menar att använda intervjuer som en metod är ett bra tillvägagångssätt om man vill närma sig personers upplevelser, åsikter, erfarenheter och förstå något på djupet. Författaren belyser också att semistrukturerade intervjuer ger respondenten möjlighet att reflektera och delge sig av sina tankar eftersom den som intervjuar anpassar sig efter respondenten.
6.3 Urval
I denna studie intervjuade vi sex olika förskollärare, samtliga från olika förskolor som varit verksamma olika länge inom förskolan i samma kommun.
Detta för att få fram ett varierande resultat i studien samt för att få fram en omfattande studie med respondenter som bar på olika kompetenser och erfarenheter. Förskollärarna valdes ut genom ett icke-sannolikt urval.
Denscombe (2014) belyser att forskaren genom ett icke-sannolikt urval har viss bestämmande över vilka som ska intervjuas. Denna sorts urval passar bättre till småskalig forskning där det inte går att inkludera ett större urval i undersökningen (ibid.). Denna studie riktade in sig på ett litet antal personer som var relevanta för studien samt hade kunskap och kompetens inom ämnet som behandlades. Detta för att få objektiv information med hänsyn till våra frågeställningar (Denscombe, 2014).
6.3.1 Presentation av respondenter
Samtliga respondenter presenteras under fiktiva namn för att skydda deras identitet samt för att följa de etiska principerna från Vetenskapsrådet (2017).
Respondent 1 - Lena
Respondent 1 heter i studien Lena och är 51 år gammal. Hon bor och arbetar i en mindre stad i södra Sverige. Lena tog examen från förskollärarutbildningen år 1991 och har sedan dess arbetat som förskollärare. Lena arbetar på en kommunal mångkulturell förskola och på hennes avdelning arbetar två förskollärare och en barnskötare och de har gemensamt ansvar för 18 barn i åldrarna 1–5 år.
Respondent 2 - Karin
Respondent 2 heter i studien Karin och är 50 år gammal. Hon bor och arbetar i en mindre stad i södra Sverige. Karin tog examen från förskollärarutbildningen år 1990 och började jobba år 1994. Karin arbetar på en kommunal mångkulturell förskola och på hennes avdelning arbetar två förskollärare och en barnskötare och de har gemensamt ansvar för 13 barn i åldrarna 1–3 år.
Respondent 3 - Therese
Respondent 3 heter i studien Therese och är 52 år gammal. Hon bor och arbetar i en mindre stad i södra Sverige. Therese har arbetat inom barnomsorgen totalt 30 år. Mellan år 1991–2013 som barnskötare och tog sin förskollärarexamen år 2013 och har sedan dess jobbat som förskollärare. Therese arbetar på en kommunal förskola med nästan uteslutande etniskt svenska barn. På Thereses avdelning arbetar det två förskollärare och en barnskötare och de har gemensamt ansvar för 18 barn i åldrarna 4–5 år.
Respondent 4 - Sonja
Respondent 4 heter i studien Sonja och är 55 år gammal. Hon bor och arbetar i en mindre stad i södra Sverige. Sonja har arbetat som förskollärare sedan sitt examensår 1988, vilket blir 33 år. Sonja arbetar på en kommunal mångkulturell förskola och på hennes avdelning arbetar en förskollärare, en snart färdigutbildad förskollärare samt en barnskötare. På Sonjas avdelning är det 16 barn inskrivna i åldrarna 1–5 år.
Respondent 5 - Malin
Respondent 5 heter i studien Malin och är 27 år gammal. Hon bor och arbetar i en mindre stad i södra Sverige. Malin tog examen från förskollärarutbildningen 2017 och har arbetat som förskollärare sedan dess.
Malin arbetar på en kommunal förskola med majoriteten etniskt svenska barn och en minoritet av barn med annan etnisk och kulturell bakgrund. På Malins avdelning jobbar en förskollärare, en obehörig förskollärare samt en barnskötare. På Malins avdelning är det 12 barn inskrivna i åldrarna 1–3 år.
Respondent 6 - Gunilla
Respondent 6 heter i studien Gunilla och är 39 år gammal. Hon bor och arbetar i en mindre stad i södra Sverige. Gunilla tog examen från förskollärarutbildningen år 2006 och har sedan dess varit verksam som förskollärare. Gunilla arbetar på en kommunal mångkulturell förskola och på hennes avdelning arbetar två förskollärare och en barnskötare. På Gunillas avdelning är 16 barn inskrivna i åldrarna 3–4 år.
6.4 Genomförande och bearbetning av empiri
Inledningsvis skickades ett mejl ut till rektorerna för förskolorna i den valda kommunen med information om syftet (se bilaga A) och en förfrågan om att få intervjua sex förskollärare. En samtyckesblankett (se bilaga B) till rektorerna bifogades i informations mejlet. Sedan kontaktades de förskollärare
som tackat ja till att medverka i studien via mejl eller telefon. Intervjuerna genomfördes därefter på plats hos berörda förskollärare i deras verksamhet vid en tidpunkt som passade dem. En av oss ledde intervjun medan den andra skötte ljudinspelningen. Innan samtliga intervjuer berättade vi om studiens syfte samt informerade om de etiska principerna och att hen när som helst fick dra tillbaka sitt samtycke och avsluta intervjun. Vi var tydliga med att intervjun skulle spelas in med ljudupptagning via röstmemo-appen på en av våra privata telefoner och att det sedan kommer raderas efter studien är genomförd och att inga obehöriga hade tillgång till inspelningarna.
Vid analysen av den insamlade empirin utgick vi från en induktiv analys där vi kategoriserade och delade upp empirin i olika teman som framkom, detta för att kunna urskilja likheter och skillnader i intervjuerna. Andreasson och Johansson (2020) fastställer att i en induktiv analys samlas empiri in, kategoriseras och sorteras in i olika teman utifrån exempelvis intervjumaterial.
Forskaren utgår sedan från empirin som utgångspunkt i studiens forskning (ibid.).
6.5 Trovärdighet, tillförlitlighet och överförbarhet
En studies trovärdighet grundar sig i att forskaren kan påvisa att deras information är korrekt och exakt. Denscombe (2014) menar att forskare tillhandahåller en grundlig beskriven tidigare forskning, centrala begrepp, teoretisk utgångspunkt samt metod för att försäkra att studien har genomförts regelrätt. Likaså ökar en studies trovärdighet genom att den valda intervjumetoden följer studiens frågeställningar och syfte genom relevanta frågor (Denscombe, 2014). På motsvarande sätt har vår studie genom att ha en grundligt framställd tidigare forskning, centrala begrepp samt en intervjumetod med relevanta frågor kopplade till studiens syfte och frågeställningar en stor trovärdighet.
En studies tillförlitlighet grundar sig i att forskaren kan påvisa och redovisa för att deras studie är korrekt och grundligt genomförd. Denscombe (2014) framhåller att andra forskare ska ha möjlighet att kunna utföra en studie av samma slag och således få fram ett resultat som korresponderar med den valda studien. Vår studie stärks genom att ha en genomgripande metod som möjliggör för andra forskare att genomföra en likadan studie. Likaså har studien en stor tillförlitlighet genom att ha inspelningar och transkribering av intervjuer med respondenterna då det innebär att man kan gå åter till empirin och beakta det respondenterna framförde (ibid.). Eftersom denna studie fokuserade på en liten grupp med sex förskollärare i samma kommun går det inte att skapa en gemensamhet för förskollärare runt om i landet. Å andra sidan är studien överförbar för att studiens process är väl redogjord för vilket ökar både tillförlitligheten och trovärdigheten. Denscombe (2014) menar för att en studies resultat ska kunna vara överförbart måste studiens hela process vara noggrann beskriven, trovärdig och tillförlitlig.
6.6 Etiska ställningstaganden
Inför varje intervju har varje enskild respondent informerats om studiens syfte och de etiska huvudkraven.
Vi informerade om informationskravet som innebär att respondenterna blivit informerade om samtliga etiska krav och att vi följer Vetenskapsrådets etiska principer. Vidare informerade vi om samtyckeskravet och att det var frivilligt att medverka i studien och att de när som helst kunde avsluta och dra tillbaka sitt samtycke. Konfidentialitetskravet innebär att respondenterna blev informerade om att deras identiteter och annan känslig information kommer hanteras helt konfidentiellt. Respondenterna informerades även om att all information kommer förvaras på en låst dator där ingen obehörig kan komma åt materialet. Vi informerade respondenterna om att all personlig information samt inspelningar raderas efter studien var färdig. Sist informerade vi om
nyttjandekravet som innebär att respondenterna fick information om att all data som samlas in under intervjuerna enbart får nyttjas inom forskningsrelaterade ändamål (Björkdahl Ordell, 2007).
Innan intervjuerna började informerades respondenterna om de etiska principerna. Samtliga förskollärare skrev under en samtyckesblankett (se bilaga C) som bekräftade att de godkände och förstod vad de etiska principerna betydde samt gick med på att bli intervjuade och att intervjun blev ljudinspelad.
7 Resultat och analys
I detta avsnitt presenteras studiens resultat och analys av empirin. Resultatet är indelat i två avsnitt med underrubriker som är kopplade till studiens frågeställningar. Varje avsnitt avrundas med en analys med utgångspunkt i tidigare forskning och studiens teoretiska utgångspunkter.
7.1 Förskollärares upplevelser av relationen med vårdnadshavare för att främja föräldrasamverkan
Resultatet har delats in i tre underrubriker: förskollärares upplevelse om samverkan på relationsnivå med vårdnadshavare, förskollärares olika samverkansformer, viktiga faktorer för att främja samverkan på relationsnivå.
7.1.1 Förskollärares upplevelse om samverkan på relationsnivå med vårdnadshavare
Samtliga respondenter anser att de har en god relation med vårdnadshavare.
Två av respondenterna var mer beskrivande i hur de upplevde sina relationer till vårdnadshavare. Gunilla beskrev att de ansåg att de hade goda relationer till de flesta av vårdnadshavarna men att det skulle gå att utveckla ännu mer.
Malin beskriver sina relationer till vårdnadshavare som bra men menade precis som Gunilla att de kan bli bättre. Malin beskriver även att fast relationerna är lätta kan de ibland även vara väldigt svåra att hantera.
Jag skulle beskriva den som bra men att den bli bättre men även att relationen är lätt ibland men ibland även väldigt svår… så… ehm… ja (Malin).
Å andra sidan beskriver Therese att hon har lätt för att skapa relationer med personer och upplever att hennes relationer till vårdnadshavare är goda och lätthanterliga. Therese påpekar att vårdnadshavare ofta kommer till henne för att prata. Lena beskriver på liknande sätt att vårdnadshavare ofta kommer till henne för att prata. Hon beskriver att det är viktigt för en god relation att kunna anpassa sig efter personen man
pratar med, se vem det är man har framför sig, läsa av personen och behandla alla lika.
Eeh att det är viktigt att man eh funderar på vem man har framför sig. Att man inte kan behandla alla lika och att man eh lär sig att dagsformen, genom att titta på personen i fråga lär sig att idag kanske inte är läge att ta den här frågan utan att man känner in lite liksom, att alla inte är stöpta efter samma form (Lena).
Samstämmigt med Lena beskriver Gunilla, Malin och Karin att det är viktigt att förstå att relationen kommer se olika ut med alla vårdnadshavare och att det är viktigt att se personen man har framför sig. Samtliga respondenter beskriver att för att bygga en god relation är det viktigt att vara lyhörd, respektfull samt kunna inge tillit och trygghet hos vårdnadshavaren. Lena och Karin nämner att det är viktigt att kunna prata med vårdnadshavarna utan att bli privat. Karin upplever det som viktigt i en god relation att vårdnadshavarna ser att man precis som dem är en människa och inte en auktoritet.
Prata med dem, visa att du är människa och inte bara en auktoritet. Det är ju att ibland för att komma närmare en vårdnadshavare kanske jag behöver dela med mig av mitt privata lite för att kunna dra jämförelser, för att lära känna dem på en annan nivå. Visa ett intresse för familjen, är man intresserad får man ofta en hel del tillbaka också (Karin).
Malin och Karin anser att en ömsesidig respekt och förståelse för varandra är viktigt i en relation. Likaså nämner Sonja och Lena att det är viktigt att förstå att alla familjekonstellationer inte ser likadana ut eller har samma förutsättningar. Det är därför väsentligt att möta vårdnadshavarna på deras villkor för att relationen ska fungera menar respondenterna. Samtliga respondenter nämner att öppen kommunikation är grundläggande i relationer med vårdnadshavare.
Det är ju förtroende, vårdnadshavarna ska ha förtroende för oss och vi för dem.
Respekt åt båda hållen, ett givande och ett tagande. Det är ja, det är det viktiga.… även förståelse för att alla familjesituationer och alla familjer ser olika ut, att alla har olika förutsättningar. Och även ärlighet från vår sida men även ärlighet från deras sida, att man har en öppen kommunikation (Sonja).
Vid frågan vad samverkan var för dem svarade samtliga respondenterna att det är en viktig del i verksamheten. Samverkan beskrivs som viktigt för att få allt att fungera. Finns det en fungerande samverkan med vårdnadshavare och de är trygga så kommer den tryggheten föras över på barnet. Samverkan beskrivs även av respondenterna som nödvändig för att verksamheten ska fungera och att relationen med vårdnadshavare handlar om ett givande och tagande.
Det är en nödvändighet för att få vår verksamhet att fungera. Jag får information om barnet och hur den har det hemma och så kan jag ge tillbaka hur barnet har det här hos oss. Så det är ju ett givande och tagande som jag sagt (Karin).
7.1.2 Förskollärares olika samverkansformer med vårdnadshavare
Flertal respondenter nämner att inskolning är den första samverkansformen de har tillsammans med vårdnadshavaren. Sonja beskriver att vid inskolning tänker hon att hon även skolar in vårdnadshavaren. Detta eftersom om vårdnadshavarna känner trygghet till förskolläraren kommer de känslorna att föras över till barnet och således om vårdnadshavarna är oroliga förs även de känslorna över till barnet anser Sonja.
Då brukar jag tänka att det är viktigaste att skola in föräldrar… vårdnadshavarna än barnet först. För vårdnadshavarna måste känna sig trygga med oss och det är då de för över sina känslor till sitt barn och barnet blir tryggt. Är barnet… är föräldrarna oroliga så… det sprider sig till barnet. Så skola in föräldrarna…
vårdnadshavarna… så blir det bra (Sonja).
Samtliga respondenter nämner samverkansformer som föräldramöten, öppet hus och utvecklingssamtal som de vanligaste samverkansformerna de har. Å andra sidan nämner Lena, Therese och Sonja att föräldramöten är en samverkansform som försvinner mer och mer. Therese anser att föräldramöten börjar bli förlegade och att dem behöver utveckla sig och hitta en ny samverkansform. Lena och Sonja nämner att det inte är samma uppslutning på föräldramöten som det brukar vara. Vidare nämner Sonja att nu på grund av
pandemin måste de genomföra föräldramöten digitalt och det blir inte samma känsla.
Det är ju det vi har haft vernissage, sommarfester, lucia, öppet hus och även föräldramöten. Men jag vet inte om föräldramöten är förlegade där vi står och messar på med information. Jag tror vi måste hitta andra former och jag tror även de vill diskutera med varandra vårdnadshavarna inte bara lyssna på oss pedagoger (Therese).
Samtliga respondenter tar upp de dagliga samtalen de har i tamburen med vårdnadshavare som en samverkansform som är viktig men att det har försvunnit mycket det senaste året på grund utav den rådande pandemin.
Flertal respondenter anser att det var mer personlig samverkan med vårdnadshavarna innan pandemin när de fortfarande kunde komma in på avdelningen och kolla på vad deras barn i verksamheten. All kontakt med vårdnadshavare måste ske utomhus eller digitalt nu vilket flera av respondenterna ser som en mer opersonlig samverkansform.
Alltså det är väl mycket mer personligt med ”kom in”. Kom in och titta, det här har ditt barn gjort idag och man kan visa. De kanske har byggt något eller lekt med magneterna här eller något. Då kan man bjuda in och be dem titta, nu får man ta en bild och visa. Så det blir ju mer opersonligt kan man säga. Det blir mycket trevligare att komma in (Sonja).
I kommunen där samtliga respondenter är verksamma används en digital plattform. Samtliga respondenter tycker att den digitala plattformen är en samverkansform som fungerar både bra och dåligt. Karin nämner att det är via plattformen mycket av kommunikationen med vårdnadshavarna sker, där kan de skicka meddelanden, meddela frånvaro, sjukdom och lägga scheman, Karin beskriver även att det är där som de kan lägga ut bilder och texter på det som händer i verksamheten. Däremot beskriver Therese att det inte blir någon större respons från vårdnadshavarna när hon lägger upp vad de har gjort i verksamheten på plattformen eller skickar ut viktiga meddelanden. Å andra sidan nämner Gunilla att den fungerar bra för där kan vårdnadshavare se nyhetsuppdateringar, förskolan kan skicka viktiga meddelanden samt att
vårdnadshavarna kan skicka meddelanden till någon av personalen. Gunilla anser att det tillsammans med de dagliga samtalen är en bra samverkansform.
Samverkan är ju det dagliga mötet men samverkan är även det här att vi skriver varje vecka i *digital plattform* vad vi gör och då utifrån vårt projekt, den här veckan har vi gjort detta och detta kopplat till läroplanen. Detta har jag gjort i många år, förr förra gången skrev vi att vårdnadshavarna kunde göra en tumme upp på det inlägget för att se hur många vi nådde ut till och då var det faktiskt bara 7 av 18 som gillade inlägget. Då undrar man ju vad är det vårdnadshavarna vill ha, vad vill dem läsa eller se mer av (Therese).
7.1.3 Viktiga faktorer för att främja samverkan på relationsnivå
Flertal respondenter nämner kommunikation som en central faktor för att främja samverkan och relationen till vårdnadshavare. De beskriver att kommunikationen är grunden för en bra samverkan samt att kommunikationen är av stor vikt. Å andra sidan nämner Therese att en faktor är att alla känner sig värdefulla och upplever att förskollärarna är närvarande och nyfikna och har dialoger med vårdnadshavarna så de känner sig välkomna.
Det är ju att alla känner att dem är värdefulla, att man är nyfiken. Man ställer frågor om barnen, att dem känner att dem är välkomna och att man känner att man bryr sig (Therese).
Fortsättningsvis betonar både Therese, Malin och Gunilla vikten av att ta hjälp av andra yrkeskunniga personer för att på bästa sätt utveckla relationen med vårdnadshavarna positivt. Gunilla påpekar att arbetslaget måste diskutera igenom vissa aspekter eller upplevelser de haft för att veta hur de ska hantera det på ett bra sätt.
Ja det är ju egentligen de dagliga samtalen som… med vårdnadshavarna. Sen är det ju även att vi i arbetslaget diskuterar igenom om vad det är… men liksom hur kan vi möta det här. Och hur kan vi… samarbeta med vårdnadshavarna som sagt och samtala. [...] (Gunilla).
7.1.4 Analys
I resultatet framkommer det att respondenterna upplever att man i en god relation måste visa tillit och behandla alla lika, se personen man har framför sig och kunna anpassa sig därefter. Respondenterna menar på att man som förskollärare måste vara lyhörd, flexibel och respektfull i interaktioner med vårdnadshavare vilket stämmer även överens med Löfdahls (2014) studies resultat där respondenterna menar att egenskaper som att vara lyhörd och respektfull är viktigt för en förskollärare att besitta precis som social och kommunikativ kompetens. I vår studie kan resultatet även tydligt kopplas till det sociokulturella begreppet interaktion, eftersom människor utvecklas, upplever och får ny kunskap i samspelet med andra. Det respondenterna benämner motsvarar det Alasuutari (2010) beskriver i sin studie om den horisontella ramen där relationen mellan förskollärare och vårdnadshavare ses som jämlik och förskolläraren är lyhörd och tar in den kunskap vårdnadshavaren har att ge. Motsvarande nämner en respondent i vår studie att det är viktigt att vårdnadshavaren ser förskolläraren som en medmänniska och inte som en auktoritet vilket kan kopplas till det Alasuutari (2010) belyser om att vårdnadshavare blir mer trygga i relationen med och mer benägna att lyssna på det förskolläraren har att berätta. När det gäller samverkansformer med vårdnadshavare upplever samtliga respondenter som viktig den dagliga kontakten i tamburen vid hämtning och lämning. Detta för att det finns en stund över att prata om sådant som hänt under dagen, eller annat som kan vara bra både för förskollärare och vårdnadshavare att få vetskap om. Resultatet i vår studie går emot Sandberg och Vuorinens (2009) resultat i deras studie där författarna påpekar att alla samverkansformer är viktiga.
I resultatet berör flertal respondenter att en viktig del av samverkan på relationsnivå med vårdnadshavare handlar om att ha en förståelse för att alla familjer ser olika ut och att kunna möta familjer på deras villkor och ha en öppen kommunikation sinsemellan. Det är något som även Bhering (2002)
uppger i sin studie och för att skapa denna förståelse och vidare goda relationer måste förskollärare innefatta korrekt kompetens och vara trygga i sina yrkesroller. Det som framkommer även i vårt resultat är att samtliga förskollärare upplever att kommunikationen är central och avgörande i relationen med vårdnadshavare för att skapa en förståelse sinsemellan.
Kommunikation är en viktig grundsten i samverkan med vårdnadshavare enligt våra respondenter. Detta kan kopplas till sociokulturella perspektivet och det som Säljö (2017) beskriver att genom interaktion och kommunikation skapas en djupare förståelse för varandra och således skapas en trygghet i relationen mellan varandra. Det hör ihop med det som våra respondenter uttrycker om att de upplever det viktigt med en öppen och ömsesidig kommunikation i interaktionen med vårdnadshavare. Likaså lyfter Vuorinen (2021) och Nitecki (2015) i sina studier att sociala och kommunikativa kompetenser är två viktiga egenskaper för en förskollärare att ha.
Avslutningsvis kan vårt resultat kopplas till det fenomenologiska perspektivet.
Utifrån det perspektivet analyserar vi resultatet utifrån andra ordningens perspektiv inom fenomenologin som Bjurwill (1995) beskriver. Inom den andra ordningen läggs fokuset på det respondenterna upplever. Samtliga respondenterna upplever fenomenet samverkan med vårdnadshavare av stor vikt i sitt arbete. De upplever att en god samverkan med vårdnadshavare kan underlättas vid skapandet av goda relationer. Fokus ligger i kommunikation som en fundamental aspekt av relationer.
7.2 Möjligheter och utmaningar som förskollärare upplever inför samverkan med vårdnadshavare
Resultatet har delats in i två underrubriker: möjligheter förskollärare upplever finns vid samverkan och utmaningar förskollärare upplever vid samverkan.
