AD\451329SV.doc PE 302.269
SV SV
EUROPAPARLAMENTET
1999 «
«««
««
««
««
« «
2004
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
10 oktober 2001
YTTRANDE
från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
till utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott
över kommissionens utvärderingsrapport till rådet och Europaparlamentet om tillämpningen av rådets rekommendation av den 24 september om skydd för minderåriga och mänsklig värdighet
(KOM(2001) 106 – C5-0191/2001 – 2001/2087(COS))
Föredragande: Martine Roure
PE 302.269 2/7 AD\451329SV.doc
SV
AD\451329SV.doc 3/7 PE 302.269
SV
ÄRENDETS GÅNG
Vid utskottssammanträdet den 25 april 2001 utsåg utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor Martine Roure till föredragande.
Vid utskottssammanträdena den 10-11 juli, 11-12-13 september och 9-10 oktober 2001 behandlade utskottet förslaget till yttrande.
Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet nedanstående slutsatser med 20 röster för, 1 röst emot och 3 nedlagda röster.
Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Graham R. Watson (ordförande), Robert J.E. Evans (vice ordförande), Martine Roure (föredragande), Michael Cashman, Charlotte Cederschiöld, Carlos Coelho, Gérard M.J. Deprez, Giuseppe Di Lello Finuoli, Jorge Salvador Hernández Mollar, Anna Karamanou, Margot Keßler, Ole Krarup, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou (suppleant för Mary Elizabeth Banotti), Alain Krivine (suppleant för Fodé Sylla), Hartmut Nassauer, Elena Ornella Paciotti, Hubert Pirker, Ilka Schröder (suppleant för Pernille Frahm i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), Patsy Sörensen, Joke Swiebel, Anna Terrón i Cusí, Astrid Thors (suppleant för Baroness Sarah Ludford i enlighet med
artikel 153.2 i arbetsordningen), Gianni Vattimo och Christian Ulrik von Boetticher.
PE 302.269 4/7 AD\451329SV.doc
SV
KORTFATTAD MOTIVERING Inledning
I sin dagliga kontakt med media utsätts barn på olika sätt för våldsscener, pornografiskt skildrade förnedringar eller diverse andra perversioner som riskerar att inverka menligt på deras utveckling.
Dessa kränkningar av den mänskliga värdigheten är särskilt allvarliga eftersom de drabbar barn, som är mycket sårbara mediakonsumenter. Riskerna ökar i takt med utvecklingen av den nya informationstekniken.
De barn som är mest utsatta är de som i flera timmar lämnas på egen hand framför TV-n.
Dessa barn blir TV-beroende och de saknar den utbildning och erfarenhet som krävs för att kunna tolka bilderna och analysera innehållet. Detta får till följd att de inte kan göra åtskillnad mellan den faktiska och den virtuella verkligheten och att de beter sig på ett sätt som vi finner märkligt. Ibland blir vi med rätta förfärade över det våld som dessa barn bär inom sig.
Man bör givetvis skilja mellan sådant som blivit en del av dagens trender eller sedvanor och sådant som utgör oacceptabelt våld eller en kränkning av den mänskliga värdigheten. Det är även viktigt att göra åtskillnad mellan material som är skadligt för minderåriga och material som är olagligt. Lagar varierar från land till land och de kulturella skillnaderna är märkbara.
Denna situation väcker en mängd svåra frågor: Hur mycket våld kan man acceptera med hänvisning till den förändrade normuppfattningen? Hur kan yttrandefriheten och respekten för de grundläggande rättigheterna förenas med individens, och inte minst barnets, integritet och värdighet? Vem bär ansvaret för att skydda minderåriga – de offentliga myndigheterna, medieoperatörerna eller föräldrarna? Överskrider det som är skadligt gränsen för vad som är olagligt? Hur är det med andra ord möjligt att skydda barn mot visst innehåll i medierna som är tillåtet för vuxna? Vilka skyddsåtgärder eller förebyggande insatser bör tillgripas?
Dagsläget
Den första utvärderingsrapport som kommissionen utarbetat om medlemsstaternas
genomförande av de nationella regelverken för skydd av minderåriga antogs ungefär två år efter antagandet av rådets rekommendation den 24 september 1998. I denna rapport konstaterar kommissionen att situationen varierar avsevärt. På vissa områden har framsteg gjorts, medan det på andra håll finns brister.
- En mycket varierande situation
Framsteg har gjorts när det gäller självreglering såtillvida att organisationer för
Internetleverantörer har inrättats i de flesta medlemsstaterna. Dessa föreningar är medlemmar i Eurolspa, den europeiska organisationen för Internetleverantörer. Eurolspa har till uppgift att främja självreglering och att utarbeta tekniska standarder. Uppförandekoder finns till exempel i praktiskt taget alla medlemsstater. I åtta medlemsstater har allmänheten även direkt tillgång till
AD\451329SV.doc 5/7 PE 302.269
SV
dessa organisationer för Internetleverantörer.
När det gäller lagstiftning och reglering har däremot endast tre medlemsstater uppställt ytterligare juridiska krav i samband med medieleverantörernas förpliktelser när det gäller olagligt material.
När det gäller medlemsstaternas informationspolitik på detta område finns det naturligtvis telejourer i de flesta medlemsstaterna (som ett led i det Inhope-system som finansieras av kommissionen) men enligt rapporten har endast ett fåtal storskaliga informationskampanjer hittills genomförts.
Slutligen kan sägas att endast tre medlemsstater1 har genomfört särskilda program för att utveckla filtreringssystem. Detta är i minsta laget. Man bör dock nämna det arbete som utförts av ICRA, en organisation som har som mål att klassificera Internetinnehåll. Denna organisation syftar till att administrera ett internationellt acceptabelt frivilligt självklassningssystem som ger Internet-användarna möjlighet att begränsa tillgången till farligt material för barn, till exempel genom ”inhägnade områden” (walled gardens).
b) TV- och radiosändningar
Självregleringen tycks vara mindre utvecklad på detta område. Dessutom varierar
självregleringen beroende på om programföretagen är offentliga eller kommersiella. Endast fem medlemsstater2 har ett system med elektronisk låsning och dessa kan användas enbart för dem som har digital-TV-apparater. Enligt Digital Video Broadcasting (DVB som är en
sammanslutning för 200 organisationer) utvecklar sig Internet snabbt till ett medium för TV-sändningar. Därför anser DVB att alla system för att stödja föräldrakontrollen bör kunna tillämpas på samtliga medier som kan nå hemmet.
c) Videospel
När det gäller videospel finns det specifika lagbestämmelser i endast ett fåtal medlemsstater.
Detsamma gäller självreglering inom denna bransch.
***
Vissa framsteg har gjorts men en hel del arbete kvarstår. Detta är inte överraskande med tanke på att området är tekniskt och etiskt komplicerat och eftersom kulturella attityder varierar från en medlemsstat till en annan.
Det är viktigt att omgående stärka EU:s ansträngningar för att skydda minderåriga så att man inte bara möjliggör självreglering utan även lyckas uppnå en rättvis och effektiv fördelning av ansvarsbefogenheterna mellan de olika aktörerna, stärka det rättsliga och polisiära samarbetet på detta område och garantera skydd för barnens grundläggande rättighet till värdighet och
1 Tyskland, Grekland och Förenade kungariket
2 Danmark, Grekland, Spanien, Frankrike och Sverige
PE 302.269 6/7 AD\451329SV.doc
SV
integritet.
SLUTSATSER
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor uppmanar utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
Parlamentet
1. anser, trots de framsteg som gjorts, att kommissionens utvärderingsrapport beskriver en varierande situation som kännetecknas av en mängd brister av vilka det framgår att skyddet för de minderårigas värdighet – en grundläggande rättighet – på intet sätt kan garanteras fullt ut inom EU trots att dessa minderåriga i sin dagliga kontakt med medierna utsätts för våld och innehåll som skadar deras utveckling,
2. anser att självreglering från programföretagens sida är viktig och måste uppmuntras men att den – vilket rapporten visar – inte ersätter de offentliga myndigheternas överordnade ansvar på området,
3. anser i detta sammanhang att man bör fullfölja ansträngningarna för att stärka det rättsliga och polisiära samarbetet, bland annat inom ramen för Europol, för att på ett mer effektivt sätt bekämpa spridningen – ofta från programföretag utanför EU – av skadligt innehåll som skadar de minderårigas värdighet,
4. anser att medlemsstaternas offentliga myndigheter och kommissionens tjänstegrenar, i nära samarbete med alla de berörda aktörerna, för att åstadkomma detta även bör komma överens om att fastställa ett minimiantal gemensamma normer, särskilt när det gäller bedömning och värdering av innehållet i de budskap som sänds via medierna;
anser att dessa normer skall omfattas av ett enhetligt indelningssystem,
5. anser att kommissionen även måste fullfölja sina ansträngningar för att effektivisera handlingsplanen om ett säkrare Internet och de nationella regelverken för skydd av minderåriga, inte minst för att påskynda utvecklingen av filtreringssystem, förbättra skyddet av minderåriga när det gäller videospel och påskynda informationskampanjer, 6. anser, mot bakgrund av det växande utbudet av multimediatjänster, att föräldrarnas
kontroll naturligtvis kan bidra till att garantera ett bättre skydd för minderåriga såvida alla föräldrar, oberoende av sin bakgrund, har tillgång till användarvänliga och billiga filtreringssystem,
7. anser att man måste vara särskilt uppmärksam på de risker för de minderårigas
AD\451329SV.doc 7/7 PE 302.269
SV
värdighet och privatliv som uppstår genom spridningen av Internet chat rum vilka måste bli föremål för bättre övervakning,
8. anser att TV-reklam som riktar sig mot minderåriga kräver större vaksamhet även från de offentliga myndigheternas sida och från alla de berörda aktörerna eftersom denna reklam ofta kan medföra dolda budskap som skadar de minderårigas värdighet, 9. uppmanar kommissionen att beakta dessa olika bekymmersamma aspekter vid
utarbetandet av sina kommande förslag som måste koncentreras på utarbetande av ett nytt direktiv, i vilket man måste ta itu med skyddet av minderåriga och människovärdet när det gäller alla meddelanden som sänds via någon typ av elektroniskt medium.
