sammanhang
Poliser och polisstudenters perspektiv på äldre
Hampus Silling Natalie Ekman
Psykologi, kandidat 2020
Luleå tekniska universitet
Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle
Abstract
The purpose of this paper was to examine stereotypes about elderly that police and police students hold and how these are expressed in juridical matters. Nine people participated in the study, five Swedish police officers and four Swedish police students. The study collected data through semi structured interviews, which were designed to collect the participant’s explicit stereotypes about the elderly. To obtain their implicit stereotypes the implicita association test was performed. The results of the study suggest that the participants in this study hold explicit stereotypes about the elderly and some of these stereotypes correspond to previous research about the elderly’s capabilities and what makes them vulnerable to crime. Furthermore, this study shows that elderly is treated differently in juridical matters.
However, the results point to that this differential in treatment does not cause any hardship for the elderly in juridical matters. The conclusions that can be drawn from this paper is that this differential in treatment might be advantageous for the elderly as it takes into account their impaired abilities as an elderly person.
Keywords: Police officers, Stereotypes, Elderly, Old witnesses, Implicit association test.
Sammanfattning
Syftet med denna studie var att undersöka stereotyper om äldre hos polis och polisstudenter samt hur dessa uttrycks inom rättsliga sammanhang. Nio personer deltog i studien, fem svenska poliser och fyra polisstudenter. Studien samlade in data genom semistrukturerade intervjuer, som var utformade för att erhålla deltagarnas explicita stereotyper om äldre. För att erhålla deras implicita stereotyper genomfördes implicit association test. Resultat från genomförd studie påvisar upprätthållande av explicita stereotyper om äldre och vissa stereotyper som innehas av deltagarna i denna studie överensstämmer med tidigare forskning om äldres förmågor och vad som gör dem sårbara för brott. Studien visar även att äldre behandlas annorlunda i rättsliga sammanhang. Resultat tyder dock på att denna skillnad i behandling inte orsakar svårigheter för äldre inom rättsliga sammanhang. Slutsatsen som kan dras från denna studie är att denna skillnad i behandling kan vara fördelaktig för de äldre eftersom den tar hänsyn till deras nedsatta förmågor som äldre.
Nyckelord: Poliser, Stereotyper, Äldre, Äldre vittnen, Implicit association test.
Inledning
Äldre som på grund av sin ålder brister i funktionsförmåga har svårt att försvara sig och tenderar att utsättas för brott på grund av låg motståndskraft. Brott mot äldre ökade med 85% under 2018 i jämförelse med året innan (Svenska dagbladet, 2018). De flesta inrapporterade fallen till Polisen, gällande brott mot äldre, har handlat om värdebrott. Gärningsmän har vid vissa brott haft
intentionen att lura sig in i äldres bostäder för att stjäla. Metoderna som tillämpats för att ta sig in i äldres bostäder har exempelvis varit att felaktigt utge sig för att vara anställd inom sjukvården, polisen eller hemvården. Andra former av bedrägerier sker över telefon genom att bedragare exempelvis utger sig ringa från banken för att på så sätt kunna få tag på de äldres bankkoder (Polisen, 2019). Majoriteten av äldre som drabbas av telefonbedrägerier är över 70 år gamla (Svenska dagbladet, 2018). Polisens Nationella bedrägericenter (NBC) påstår att bakom den kraftiga ökningen av telefonbedrägerier finns verbalt skickliga bedragare och att äldre skulle vara utsatta på grund av att de är lätta offer för bedrägerier (Brottsförebygganderådet, 2018).
Utöver kognitiv funktionsnedsättning kan emotioner även användas som medel för att lura äldre.
Ett aktuellt exempel på detta är den rådande smittspridningen av covid-19. Lotta Mauritzon, som representerar NBC, menar att krisen har utnyttjats genom att bedragare utgett sig vara från bland annat Folkhälsomyndigheten och sagt att de ska ta prover (Polisen, 2020). Falska tjänster har även erbjudits mot bakgrund av de initiativ som erbjudits för äldre och sjuka, exempelvis inköp.
Efterfrågan samt behovet av skyddsutrustning har dessutom medvetet utnyttjas genom annonser riktade mot äldre. Råd och information om olika typer av bedrägerier finns på polisens hemsida, i förhoppning om att hjälpa drabbade och äldre (Polisen, 2019).
Att bedragare utger sig komma från viktiga samhällsfunktioner, såsom polisen eller banken, kan tänkas påverka förtroendet som äldre har för polisen, menar Jan Olsson från NBC (Svenska dagbladet, 2018). De äldre ses, i sin tur, av polisen som mindre pålitliga och grundliga (Wright &
Holliday, 2005). Det innebär att den lägre tillförlitligheten kan tänkas vara ömsesidig hos båda parterna. Uthålligheten för rättsliga sammanhang för den äldre individen är bristande på grund av psykiska faktorer och sannolikheten för en positiv rättslig utkomst har visat sig vara lägre för äldre personer (Brown & Gordon, 2019).
Åldersrelaterade stereotyper som att äldre anses mindre pålitliga och grundliga (Wright & Holliday, 2005), kan tänkas påverka bedömningar av äldre i ett rättsligt sammanhang (Hinton, 2000).
Upprätthållande av åldersrelaterade stereotyper hos exempelvis poliser kan vidare tänkas påverka att bedömningar görs på felaktiga grunder som därmed kan försvåra den rättsliga processen och i förlängningen leda till felaktiga domar (Wright & Holliday, 2005). Detta är problematiskt eftersom man i Sverige ska erhålla rätten till en rättvis och opartisk rättegång (Lindqvist, 2015). Därför är det särskilt viktigt att studera åldersrelaterade stereotyper inom polisen för att underlätta samt medvetandegöra eventuella åldersrelaterade stereotyper som kan tänkas försvåra rättsliga processer
(Brown & Gordon, 2019; Butler, 1989). Negativa åldersrelaterade stereotyper innebär även ett lägre självförtroende och välbefinnande för den äldre individen (Garstka, Schmitt, Branscombe &
Hummert, 2004). Det kan tänkas påverka rättsliga processer för äldre målsägande, därmed skulle medvetenhet om polisens uppfattning av äldre inom svensk kontext ses av stor vikt för att förenkla den redan utmanande rättsliga processen för äldre. Existerande forskning har främst gjorts på hur jurys varseblir äldre och hur detta påverkar den äldre i samband med det rättsliga systemet (Brown
& Gordon, 2019; Wasarhaley & Goldning, 2017). Eftersom Polisen är den första rättsliga instansen den äldre möter i samband med brott, anses det vara viktigt att studera vilka attityder poliser har om äldre och inte endast studera om hur jurys varseblir äldre inom rättslig kontext.
Tidigare forskning
Mycket av den tidigare forskningen som gäller äldre individer inom rättssystemet handlar om deras sårbarhet för brott, trovärdighet och korrekthet. Nedan följer en genomgång av vad den tidigare forskningen inom dessa områden visat.
Äldres utsatthet och sårbarhet
Äldre vuxna har identifierats som en sårbar grupp inom populationen, vilket betyder att de lider större risk för att bli utsatta för brott eftersom brottslingar ser dem som mindre kapabla att försvara sig själv och nyttja rättssystemet (Brown & Gordon, 2019). Äldre vuxna har också visat sig ha en sämre chans till att få en positiv utkomst inom rättssystemet när de utsatts för brottsliga handlingar (Brown & Gordon, 2019). Exempelvis i en studie som utfördes i Norra Irland fann man ett negativt samband mellan ålder och en lyckad rättslig utkomst, vilket betyder att ju äldre en individ är, desto mindre sannolikt är det att den personens brott blir löst och den skyldige identifierad (Brown & Gordon, 2019). De huvudsakliga orsakerna till detta anges vara att äldre vuxna är, som tidigare nämnts, en utsatt grupp och att de är mindre uthålliga än yngre individer. Uthållighet i det här sammanhanget refererar till att äldre personer generellt är sämre på att bearbeta traumat av den brottsliga händelsen och har svårare att stå ut med långa rättsliga processer. Detta gör det också svårt för personal inom rättssystemet att arbeta med äldre vuxna och samla in tillräckligt med bevis som krävs för att få de skyldiga dömda. Äldres funktionsnedsättningar är något som inte bemöts med tålmodighet, vilket kan medföra att den äldre inte blir hörd på samma sätt som en yngre person (Brown & Gordon, 2019).
För att rättsväsendet ska kunna få en djupare förståelse för brott som äldre utsätts för har det skapats en problembild med riskfaktorer där äldre utgör en grupp av särskilt utsatta brottsoffer för brott som exempelvis bedrägerier, stölder och misshandel. Brottsförebyggande rådets (Brå) kartläggning (2018) gällande brott mot äldre understryker de riskfaktorer och sårbarhet för brott som kopplas till hög ålder. Genom intervjuer med sju kvinnliga och sju manliga brottsutsatta, i åldern 65 och uppåt, har man kunnat påvisa att äldre är mer sårbara att utsättas för brott genom att de ser försvarslösa ut, är beroende av andra samt inte följer med i samhällsutvecklingen. Dessa faktorer gör äldre till en enklare måltavla för gärningsmän. Dessutom kan allvarligare konsekvenser även ses
som en särskild sårbarhet för denna grupp. Konsekvensen för den äldre individen efter att ha utsatts för fysiskt brott som misshandel resulterar i en längre läkningsprocess. Andra brott kan resultera i en oro att lämna hemmet eller som vid bedrägerier en känsla av skam. Skamkänslor beskrivs resultera i att man inte vill prata om händelsen med sina nära (Brottsförebygganderådet, 2018).
Trovärdighet för det äldre vittnet
Mycket av den tidigare forskning som har gjorts på äldre vittnen har fokuserat på deras
trovärdighet. Trovärdighet syftar på vittnets ärlighet, självsäkerhet, noggrannhet, kompetens och kognitiva funktion (Mueller-Johnson, Toglia, & Ceci, 2007). Exempelvis har en studie i England visat att personer som håller stereotyper som relaterar till äldre vuxna, tenderar att se äldre vittnen som mindre trovärdiga, ärliga och kompetenta. Likt en etnisk kopplad stereotyp, som får personer att attribuera karaktärsdrag till individer baserat på deras etnicitet, påverkar dessa åldersrelaterade stereotyper personers uppfattning om äldre människor baserat på deras ålder (Mueller-Johnson et al., 2007). Experiment som testat rättsliga jurys bedömning av utsagors trovärdighet har visat på skillnader i trovärdighet som grundar sig på vittnets ålder (Ross, Dunning, Toglia, & Ceci, 1990).
I experimenten fick en rättslig jury ta del av identiska vittnesutsagor från barn, unga vuxna och äldre, antingen via en videoupptagning av rättegången (experiment 1) eller skriftligen (experiment 2). Resultaten visade att, trots att utsagorna var identiska, tillskrevs det av juryn en högre grad av trovärdighet för ett barn på 8 år jämfört med en 21-åring. Den äldre personen på 74 år ansågs vara mer trovärdig än den yngre vuxna men mindre trovärdig än barnet på 8 år. Studien som
genomfördes år 1990 visade inte på en avgörande negativ bedömning på trovärdighet för den äldre, medan resultatet av den senare studien med gemensam metod via skriftlig presentation av vittnesutsagor tyder på lägre trovärdighet för äldre, samt en koppling mellan åldersrelaterade attityder och diskriminering baserat på ålder (Muller- Johnson et al., 2007)
Poliser upplever att de möts av mycket motstånd och komplikationer i samband med förhör med äldre på grund av deras psykiska tillstånd och eventuella minnesförluster (Wright & Holliday, 2005). Polisens utmaningar vid förhör på grund av dessa orsaker var något som Wright och Holliday (2005) undersökte med hjälp av enkäter. Studien syftade till att ta reda på vilka
perceptioner som poliser i England har angående äldre vittnen och brottsoffer. Enkätsvaren, som bestod av svar från 159 poliser i åldrarna 22–55, visade bland annat att mer än hälften av poliserna som deltog ansåg att äldre vuxna (60 år och äldre) är mindre pålitliga (51%) och mindre grundliga (54%) i sina utsagor jämfört med yngre. Vidare kunde svårigheter vid intervju med äldre vittnen och brottsoffer identifieras, som bland annat handlade om emotionell stress samt minnesförlust, som många av respondenterna kände mindre förtroende för att hantera. Bland enkätsvaren fann man även att respondenterna inte alltid är nöjda med genomförda intervjuer med äldre brottsoffer och vittnen. Poliserna påstod att de inte har nog utbildning eller tillräckligt med tid ämnat för intervjuer i allmänhet, och för äldre i synnerhet. Ett exempel på stereotyper som uttrycktes om äldre var bland annat att äldre människor uppmärksammar färre detaljer (32%). Vid förhör ansåg de deltagande poliserna i studien att det som avgör ett förhörs framgång är individuell förmåga, snarare än ålder (31%), (Wright & Holliday, 2005).
Äldres korrekthet i vittnesutsagor
För att få en djupare förståelse för äldres minneskapacitet har man forskat i äldres minnesförmågor (Brian & Bornstein, 1995). Hur bra äldre presterar i samband med minnestest är dock beroende av hur dessa förmågor testas, exempelvis genom återgivning av minnen eller igenkänning av
information. En studie som belyst äldre och yngres återgivningsförmåga av en händelse samt igenkänning av detaljer visade på skillnader mellan grupperna avseende deras kognitiva förmågor (Aizpurua, Garcia-Bajos & Migueles, 2009). Vid återgivning av en händelse, ett rån som visats upp för försökspersonerna, angav äldre (65 år och uppåt) färre korrekta detaljer än yngre (under 65 år), de mindes därmed färre aspekter av händelsen. De äldre deltagarna angav även falskt innehåll i fler fall än den yngre gruppen. I samband med exponering av en sekvens av ett snatteri visade äldre (medelålder på 67,6 år) en återgivningsförmåga som var mindre komplett men lika korrekt som tjugoåringar (List, 1986). Däremot påvisades ingen skillnad mellan yngre och äldre avseende igenkänning (List, 1986). Tidigare forskning har sammantaget visat på att äldre inte visar en sämre igenkänningsförmåga än yngre, däremot har äldre visat på en sämre förmåga vid fri återkallning.
Detta indikerar på att igenkänning, med hjälp av ledtrådar som också kräver en lägre mental kapacitet, visat sig vara mer framgångsrikt för den äldre personen vid framkallning av minnen (List, 1986).
I ett annat experiment där en sekvens av ett brott med en yngre och en äldre gärningsman visats för försökspersoner i åldrarna 16–30 år och 64–86 år, studerades betydelsen av kontextuell information för förmågan att identifiera rätt gärningsman från fyra olika vittneskonfrontationer (Wilcock, Bull & Vrij, 2007). Med kontextuell information menas information som sätter brottshändelsen i ett sammanhang som exempelvis fotografier. Två av vittneskonfrontationerna bestod i detta experiment av endast yngre personer och de resterande två vittneskonfrontationer bestod av äldre personer. Deltagarna i studien utsattes för två experimentsituationer, ena
situationen utan kontextuell information och den andra med kontextuell information i form av fotografier för att underlätta återkallning av minnen. Deltagarna i den kontextuella
experimentsituationen fick ta del av sex fotografier. I fotografierna visades detaljer av brottsplatsen, som exempelvis trädgården och objekt innanför huset. De äldre deltagarna vid den äldre
gärningsmannens vittneskonfrontation drog fördelar av den kontextuella informationen, och visade ett bättre resultat än de andra äldre och yngre deltagarna som inte fick se fotografierna. De äldre deltagarna visade likadan prestation vid vittneskonfrontationen som yngre personer i
experimentsituationen när de fick hjälp i form av fotografier. De äldre uppvisade sämre prestation vid konfrontationen för den yngre gärningsmannen, medan det vid identifikation av den äldre inte fanns någon åldersskillnad i prestation. En annan typ av igenkänning är den psykologiska effekten Own age bias. Den förekom bland annat i en studie med yngre personer, vilket indikerar på bättre igenkänning av ansikten för de som tillhör den egna åldersgruppen (Denkinger & Kinn, 2018).
Yngre personer visade sig känna igen yngre ansikten enklare än vad äldre känner igen äldres ansikte, eftersom own age bias inte förekom bland de äldre försökspersonerna (Denkinger & Kinn, 2018). Sammantaget har studier visat på att prestationer skiljer sig mellan yngre och äldre i en del situationer gällande identifikation av gärningsmän (Wilcock et al., 2007).
Även andra aspekter som kan kopplas till händelsen, vittnet och den misstänkta är viktiga att ta hänsyn till när man ska bedöma korrektheten (Deffenbacher, 1991). Polisen kan i sitt
yrkesutförande påverka tillförlitligheten i vittnenas utsagor, det som inte går att påverka är den lagring av minnen som sker i samband med brott (Deffenbacher, 1991). Exempelvis är det känt att äldre är mer känsliga för missledande information och information som förekommer efter
händelsen, vilket man måste ha i åtanke vid rättsliga processer (Loftus, 1992). Barn och personer över 65 är mer känsliga att påverkas av missledande information, i form av missledande frågor vid jämförelse med andra åldersgrupper (Loftus, 1992). Att framhäva denna sårbarhet är viktigt för att den äldre ska få goda möjligheter och chans till en lyckad rättslig utkomst, som för äldre visats vara lägre (Brown & Gordon, 2019).
Social kognition - teorier och begrepp
För att få en djupare förståelse för åldersrelaterade stereotyper och fördomar redovisas stereotypers och attityders grund och funktion i koppling till ålderdom samt sociala kognitionsteorier i följande avsnitt.
Stereotypiskt tänkande och funktion
En association, som stereotyper baseras på, innebär inom en psykologisk kontext den mentala kopplingen mellan händelser, koncept och mentala tillstånd (Klein, 2012). Det finns två olika typer av associationer, implicita och explicita. Explicita associationer är associationer som är tillgängliga inom individens medvetande, medan implicita associationer ligger i individens undermedvetna (Greenwald & Lai, 2020). Implicit används synonymt till ordet automatiskt och refererar i forskning inom implicit social kognition till den automatiska aktiveringen av associationer (De Houwer, 2009). Funktionen bakom stereotyper förklaras mot bakgrund av den begränsade mentala kapaciteten hos människan. Att använda kategorier för människor och objekt vid social kognition motverkar en möjlig kognitiv överbelastning (Broadbent, 1958).
Stereotyper innebär vidare de associationer mellan en grupp av individer och de egenskaper som tillskrivs gruppen (Greenwald & Lai, 2020). Stereotyper som bygger på de mentala kategorierna hjälper till med att skapa en förståelse för en individs omgivning. Genom stereotyper identifierar man en given grupp utifrån specifika karaktärer som definierar gruppen i fråga, för att således kunna urskilja gruppen från andra. Attributioner kan tillskrivas efter hand, i möten med andra representanter från gruppen. I möte med en person som har karaktäristiska drag som associeras med en viss grupp, attribueras den stereotypa uppfattningen av gruppen på den personen, oavsett om den kategoriseringen är rättfärdigad eller inte (Hinton, 2000). Implicit theory of personality grundar sig i en föreställning om att kategoriseringar skapas utifrån tidigare erfarenheter (Bruner &
Tagiuri, 1954). Egenskaper som exempelvis tillskrivs äldre som grupp, utgör en stereotyp bild hos individen som i möte med gruppen format implicita associationer (Greenwald & Lai, 2020).
Implicita associationer, fast de är undermedvetna, påverkar fortfarande individers beteende (Greenwald & Lai, 2020). Exempelvis presenterade Edward Thorndike the law of effect vilket innebär att beteenden ökar i prevalens eller styrka om dem associeras till en positiv konsekvens och att beteenden minskar eller försvagas om dem associeras till något negativt (Nevin, 1999).
Forskning inom implicit social kognition föreslår en annan förklaring än den presenterad av Thorndike (refererad i Greenwald & Lai, 2020). Denna förklaring innefattar att implicita
associationer inte direkt leder till beteende utan endast formar individers kognitiva tankar. Dessa formade implicita tankar påverkar istället individers beslutstagande och bedömningar vilket indirekt har en påverkan på beteende (Greenwald & Lai, 2020).
Stereotypa uppfattningar kan i vissa, men inte alla, fall leda till orättfärdiga bedömningar om en grupp, det vill säga det kan skapa fördomar (Hinton, 2000). Fördomar genom stereotyper är en del av mänsklig kognition och har även ett överlevnadsvärde i den mening att det skyddar människor från det okända och ökar sannolikhet för evolutionär överlevnad (Fox, 1992). Fox (1992) syn har bland andra kritiserats av Lewis (1992) som påstår att hänsyn till sociala omständigheter, som personliga relationer, ses som betydelsefull för att beskriva fördomar. Även Neuberg (1992) har påvisat fall där stereotyper inte är grundläggande vid bedömningar. Det har genom tiderna utvecklats en del kontroversiella teorier om stereotypers grund och funktioner, det som teorierna har gemensamt är att fenomenet ses som en komplex del av social kognition.
Åldersdiskriminering
Ageism, eller åldersdiskriminering, är ett fenomen vilket definieras som systematisk diskriminering och stereotypa uppfattningar riktat mot personer baserat på deras höga ålder (Butler, 1989). Enligt Butler (1989) tillåter detta yngre generationer att se äldre vuxna (65 och äldre) som annorlunda vilket gör att de slutar identifiera dem som människor. Det finns ingen övergripande teori som förklarar vad som orsakar åldersdiskriminering men det finns tre olika psykologiska teorier som har föreslagits för att bättre förstå fenomenet (Whiting, 2020).
Den första teorin är från Cognitive theory som förklarar människans underliggande psykiska processer och hur dessa påverkar beteende (Whiting, 2020). Forskning inom Cognitive theory har visat vilken stor effekt fördomar har på vårt beteende (Allport, 1954). Exempelvis föreslog Allport (1954) att alla människors hjärnor använder the least effort principle vid kognition. Detta kan beskrivas som en slags kognitiv genväg, människors hjärnor använder sig av stereotyper som en normal kognitiv funktion för att enklare bearbeta information och varsebli världen. När det handlar om åldersbaserade stereotyper har forskning visat att barn börjar kategorisera andra personer baserat på ålder väldigt tidigt i deras utveckling (Cuddy, Norton & Fiske, 2005).
Forskning visar på att när barn agerar med medlemmar från en grupp börjar de associera egenskaper till den gruppen (Cuddy et al., 2005).
Den andra teorin som är värdefull för att belysa åldersdiskriminering är från Social learning theory.
Enligt Social learning theory är det socialisering vid en tidig ålder som bidrar till skapandet av olika
trosuppfattningar och attityder som överensstämmer med stereotyper (Bandura, 1971). Speciellt viktigt för att stereotyper ska bildas är attityder och trosuppfattningar som hålls av personer nära individen, som familjemedlemmar och personer med makt (Bandura, 1971).
Den sista teorin som är föreslagen att hjälpa till att förklara fenomenet åldersdiskriminering är Terror management theory. Denna teori föreslår att när människor blir påminda om döden eller deras egen dödlighet blir de rädda och agerar för att motbevisa detta eller undvika denna verklighet (Nelson, 2005). Äldre vuxna har visats associeras med döden vilket framkallar dödsrädsla hos yngre personer. Konsekvenser av detta är att yngre individer har visats uppvisa ett undvikande och diskriminerande beteende mot äldre i ett försök för att förneka deras egen dödlighet och åldrande (Martens, Greenberg, Landau & Schimel, 2004). Terror management theory associerar därför inte åldersdiskriminering som bara en form av diskriminering utan också som ett specifikt agerande för att förneka den mänskliga dödligheten (Whiting, 2020).
Attityder om äldre
Attityder är känslor, övertygelser och reaktioner gentemot ett objekt, fenomen eller personer.
(Hodges & Logan, 2012). Attityder är inte medfödda, de är relativt stabila, men kan även modifieras. Attityder kan formas genom klassisk betingning, det vill säga positiva eller negativa associationer mellan beteende och attityder, eller genom operant betingning som innebär att man antingen blir belönad eller straffad för sitt beteende samt attityd (Hodges & Logan, 2012). Andra sätt attityder kan skapas är genom kognitiva bedömningar där logiskt tänkande står bakom argument, observationsinlärning och övertygelser från kompisar eller föräldrar (Hodges & Logan, 2012).
Fördomar mot äldre delas upp i två olika komponenter, negativa stereotyper och negativa attityder.
Negativa stereotyper har en kognitiv grund som ger en missvisande eller överdriven tro om en grupp. Attityder har en affektiv grund, en känsla om en grupp, i detta fall om de äldre. Dessa två komponenter samverkar på så sätt att negativa stereotyper producerar negativa attityder, medan negativa attityder stödjer de negativa stereotyperna (Palmore, 1999). Exempel på en ofta
förekommande fördom om äldre är att de flesta är sjuka eller funktionsnedsatta (Palmore, 1999).
När unga har fått i uppgift att bedöma kategorier av attribut gällande yngre, medelålders, vuxna och äldre, bedömdes det finnas mer negativa attityder om den äldre gruppen i jämförelse med de andra åldersgrupperna (Slotterback & Saarnio, 1996). Resultatet skiljer sig dock beroende på uppgift och kategori, främst påvisades negativa attityder i den fysiska kategorin. I de fall olika aspekter bedömts för gruppen äldre, har negativa attribueringar tilldelats och associerats till äldre gällande fysisk förmåga medan viss positiv och negativ attribuering har tilldelats deras kognitiva förmåga, exempelvis att äldre är visa eller att de är glömska (Slotterback & Saarnio, 1996). Det vill säga att äldre representeras av både positiva och negativ attribut beroende på vilka kategorier som bedöms.
Fördomar om äldre speglas i nio särskilt förekommande stereotyper enligt amerikanska studier (Palmore, 1999). Dessa är mental nedgång, värdelöshet, isolering, depression, fattigdom, manlig sjukdom som impotens, sjukdom, och fulhet. Genomförda enkäter, “facts on aging quizzes”, har
visat att majoriteten av respondenterna har stereotyper om att äldre råkar skada sig mer i hemmet än yngre och att de flesta äldre vuxna bor på ålderdomshem (Palmore, 1998). I en svensk kontext har “facts on aging quiz” använts i en komparativ studie där resultat jämförts med 23 års
mellanrum, år 1982 och 2005 (Tornstam, 2007). Studien visar att stereotypen om att pensionärer känner en ensamhet hölls av 90% av respondenterna samt överensstämmer med det resultatet som erhölls 1982. Hälften av respondenterna angav även att äldre upplever brist på tillfredsställelse i livet och uttråkning. Å andra sidan visade studien en ökad kunskap om de fysiologiska effekterna av att åldras, det vill säga funktionsförmåga som exempelvis hörseln. Trots detta påvisades ingen signifikant skillnad mellan negativa stereotyper om äldre och äldres psykologiska tillstånd, som ensamhet, och lägre livstillfredsställelse (Tornstam, 2007). Slutsatsen som tilläts dra från studien var att negativa stereotyper gentemot de äldre fortfarande existerar i Sverige år 2005. Ignorans är en viktig del av upprätthållandet av negativa attityder mot äldre, därmed är ökad kunskap om gällande grupp ett sätt att minska andelen befintliga negativa stereotypa uppfattningar (Palmore, 1998).
Orättfärdiga beskrivna bedömningar baserat på ålder i form av negativa åldersrelaterade stereotyper har visat sig ha ett indirekt samband med att personen har en negativ perception på åldrande och lågt självförtroende baserat på sitt eget åldrande (Marquet, Chasteen, Plaks & Balasubramaniam, 2018). Således grundar sig åldersrelaterade stereotyper på ens egna subjektiva åldrande. För den äldre individen innebär åldersrelaterade stereotyper en negativ påverkan på välbefinnandet, det vill säga lägre tillfredsställelse i livet och sämre självförtroende (Garstka et al., 2004). Dock medför i vissa fall en positiv identifiering med den äldre gruppen att en positiv identitet bildas, trots de negativa stereotyperna som gruppen tilldelas, vilket motverkar ett sämre välbefinnande hos äldre.
Detta sker eftersom tillhörighet med den äldre gruppen har en positiv mening för individen (Garstka et al., 2004).
I rättsliga sammanhang påverkas det äldre vittnet av negativa åldersrelaterade stereotyper genom att den äldre bedöms annorlunda i jämförelse med yngre vittnen (Wasarhaley & Golding, 2017). Vid rättegångar kan bedömningar av vittnen påverkas av vittnets ålder enligt experiment där vittnesmål formulerats från tre perspektiv av vittnen i olika åldrar. Rättsfallet handlade om en institutionell försummelse av en äldre, där vittnesmål gavs från brottsoffret själv, en medelålders brorsdotter till det äldre brottsoffret, samt brottsoffrets äldre granne. Resultatet visade att juryn höll negativa åldersrelaterade attityder och tankar som grundades i åldersdiskriminering som ledde till negativa perceptioner av äldre brottsoffer. Detta kan påverka utkomsten av rättegångar där äldre brottsoffer är involverad (Wasarhaley & Goldning, 2017).
Syfte
Denna studie syftar till att undersöka polisers och polisstudenters åldersrelaterade stereotypa uppfattningar och hur de uttrycks vid rättsliga sammanhang. Med äldre menas, i denna rapport personer som är 60 år och äldre. Äldres funktionsnedsättning menas inom studiens kontext, funktionsnedsättning som förklaras av hög ålder. Det vill säga kognitiva, auditiva och visuella funktionsnedsättningar.
Syftet kommer besvaras genom följande frågeställningar:
- I vilken utsträckning håller poliser och polisstudenter åldersrelaterade stereotypa uppfattningar?
- Skiljer sig poliser och polisstudenter åt i åldersrelaterade stereotypa uppfattningar?
- Hur förhåller sig poliser till äldre i jämförelse med unga vid polisiära sammanhang?
- Visar poliser och polisstudenter implicita åldersrelaterade stereotypa uppfattningar?
Metod
Val av metod
Semistrukturerade intervjuer utfördes med syfte att erhålla studiedeltagarnas eventuella explicita åldersstereotyper och attityder om äldre vuxna. Intervjuerna följde en semistrukturerad
intervjuguide och frågorna som ställdes berörde eget subjektivt åldrande, eventuella svårigheter inom yrkesutövande gällande äldre brottsoffer och vittnen samt betydelse av ålderdom inom polisyrket (Bilaga 1). Eftersom studiedeltagarna inte nödvändigtvis behövde vara medvetna om eventuella existerande stereotyper och attityder, kompletterades intervjuerna med ett test som undersöker omedvetna, implicita, preferenser. Implicit association test (IAT) var testet som
användes i studien (Project Implicit, 2011). Testet är designat att mäta individers implicita attityder och användes för att mäta studiedeltagarnas implicita attityder till äldre vuxna. Val av metod grundades i antagande om en svårighet att dra generella slutsatser med enbart intervjuer, ett kompletterande test ansågs kunna ge mer välgrundade slutsatser då det möjliggjorde att ta reda på både möjliga medvetna och omedvetna stereotypa åldersuppfattningar.
Urval av deltagare
Sammantaget bestod deltagarna för studien av nio personer varav fem var poliser och fyra var polisstudenter. Båda grupperna ansågs kunna bidra med värdefull information. Polisstudenter möjliggjorde en kartläggning kring tankar om äldre och yngre som de sedan tar med sig in i polisyrket, medan poliserna möjliggjorde en kartläggning om de tankar om äldre och yngre vittnen samt brottsoffer som fastställs inom yrkesutförande som polis. De olika polisregionerna i Sverige kontaktades via mailadresser som fanns på Polisens hemsida. Svar inkom från polisregion Norr och polisregion Stockholm. Svaren bestod av eventuellt intresserade polisers mailadresser, dit
förfrågningar sedan skickades vidare. Fyra poliser visade intresse från Region Norr och en polis visade intresse från Region Stockholm. Sammanlagt deltog fem poliser i studien mellan åldrarna 29–70 år, av dessa fem var fyra av poliserna män och en var kvinna. Polisstudenter kontaktades indirekt genom en mailadress till en polishögskola, intresserade svarade därefter på förfrågan genom att skicka ett mail. Fyra polisstudenter mellan åldrarna 21–39 år svarade och ville delta i studien, av dessa fyra var två män och två kvinnor. Två av polisstudenterna gick sitt tredje år av
polisutbildningen medan två gick andra året.
Implicit Association Test (IAT)
Implicit association test mäter implicita attityder (Project Implicit, 2011). Testet uppnår detta genom att mäta en individs svarstid med att matcha stimuli med koncept (gammal, ung) och attribut (bra, dåligt) (Greenwald, MchGee & Schwartz, 1998). Testet består utav fem sekvenser
och utförs på en dator. I den första sekvensen presenteras de två koncepten för testet, i detta fall gammal och ung. Dessa koncept korresponderar till varsin tangent på tangentbordet (E & I), dessa tangenter ändras inte under hela testet. Testpersonen ska så snabbt som möjligt matcha stimuli som presenteras inom testet till rätt koncept. Exempelvis äldre personers ansikten till konceptet gammal och unga personers ansikte till konceptet ung. Denna första sekvens av testet kallas Initial target- concept. I den andra sekvensen av testet som kallas Associated attribute discrimination presenteras attributdimensionen av testet, dessa attribut är bra och dåligt och korresponderar till samma tangenter som innan. I denna del skall testpersonen så snabbt som möjligt matcha presenterade stimuli till rätt attribut, exempelvis nöje till bra och smärta till dåligt. Den tredje sekvensen kallas Initial combined task och inom denna del av testet paras testets koncept och attribut ihop, testpersonen ska sedan så snabbt som möjligt matcha stimuli till rätt par. Vid IAT för ålder ser paren i denna del ut så här gammal+bra, ung+dåligt. Den fjärde sekvensen som heter Reversed target-concept discrimination ska testpersonen göra exakt som denna gjorde i första sekvensen fast tangenterna som koncepten korresponderar med har bytt plats. Exempelvis gammal som
korresponderade till E korresponderar nu till I och vise versa för ung. Den sista sekvensen heter Reversed combined task och är exakt som den tredje sekvensen förutom att paren är annorlunda, gammal+dåligt och ung+bra. Efter testet är avklarat visas ett resultat om vilket koncept
testpersonen föredrar och styrkan på preferensen. Styrkan på preferensen kan ta fyra olika former, stark, medelstark, viss och svag till ingen preferens (Project Implicit, 2011). Som beskrivet innebär IAT att testpersonen ska para ihop stimuli med rätt begrepp och koncept och ju mer personen associerar dessa med varandra, desto snabbare bör den reagera oavsett vilken tangent begreppen och koncepten korresponderar till. Exempelvis om en person får resultatet stark automatisk preferens för unga framför gamla betyder det att personen associerar ung med bra i högre utsträckning än gammal med bra. Detta betyder att testpersonen har det enklare att reagera och därför svara snabbare när de ska para rätt stimuli till paret ung+bra och visar att de har en implicit attityd som prefererar yngre (Project Implicit, 2011).
Insamling av data
Intervjuerna genomfördes under april 2020 genom telefon på grund av den pågående
smittspridning av covid-19 som gjort det svårt för fysiska möten. Respondenterna kontaktades genom det telefonnummer som respondenterna angivit via e-mail efter förfrågan. Intervjuerna varade i cirka tio till tolv minuter och kompletterades med Implicit association test efter två dagar, då de ringdes upp igen. Test och intervju genomfördes med två dagars mellanrum för att undvika inflytande av intervjusvaren på testet genom lättillgängliga minnen från intervjun.
Intervjuerna spelades in via appen Röstinspelare (2019). Intervjun började med att informera respondenten om dennes rättigheter som deltagare i studien (Codex, 2020). Administratören av intervjun svarade sedan på alla eventuella frågor som hölls av respondenten. Efter detta tillfrågades respondenten om deras namn, ålder och befattning inom polisen. Därefter genomfördes som tidigare nämnts intervjuer genom att följa en semistrukturerad intervjuguide som formulerades för
denna studie, för antingen poliser eller polisstudenter (Bilaga 1). Denna intervjuguide innehöll frågor som berörde subjektivt åldrande, eventuella svårigheter inom yrkesutövande gällande äldre brottsoffer och vittnen samt betydelse av ålderdom. Under intervjun upprepades syftet med intervjun samt det kompletterade testet nämndes. Innan intervjun avslutades påmindes det
överenskomna datumet för genomförande av test, samt att länken till testet skulle skickas via mejl dagen innan.
Den dagen implicit association test skulle genomföras, enligt bestämda enskilda datum och tider, kontaktades testdeltagaren via telefon. Detta för att ge vidare instruktioner och information samt kunna svara på eventuella frågor om testet. Testdeltagaren kontaktades också med syfte att hjälpa dem att navigera till hemsidan där testet skulle utföras. Efter att instruktioner hade getts angående hur testet skulle se ut och vad som skulle krävas av testdeltagaren för att utföra testet, fick
testdeltagaren utföra testet själv på sin egen dator medan testadministratören väntade tyst i telefon, detta gjordes för att minimera risken att påverka testdeltagaren. Testet tog mellan 10 till 15
minuter att utföra. Efter testdeltagaren hade avklarat testet rapporterades testresultatet till testadministratören via telefon, vilket sedan antecknades.
Bearbetning och analys av data
Det inspelade materialet från intervjuerna lyssnades igenom och transkriberades ordagrant enligt sekreterarstilen (Howitt, 2016). Efter en noggrann genomläsning och genomgång av
transkriberingen kodades sedan materialet genom att sammanställa respondenternas svar som var relevant till ämnet. Svaren delades sedan in i områden som baserades på studiens frågeställningar.
Dessa var sårbarhet, erfarenhet, acceptans, yrkesutövande, äldre och subjektivt åldrande. För att underlätta bearbetning färglades områdena i det transkriberade materialet. Därefter analyserades materialet genom att identifiera gemensamma och skilda åsikter om äldre mellan poliserna och polisstudenterna. Respondenternas IAT resultat analyserades genom att jämföra dessa med respondenternas ålder och om IAT resultat varierar mellan polis och polisstudenter.
Etiska övervägande
Innan intervjuerna började frågades deltagarna om samtycke att intervjun skulle spelas in, vilket det alla gav. De informerades sedan om samtliga rättigheter som en deltagare av en studie har rätt till, i full överensstämmelse med de etiska forskningsprinciperna (Codex, 2020). De etiska
forskningsprinciperna innefattar personens rätt att avsluta intervjun när som helst, att man inte måste svara på någon fråga man inte vill utan att deltagandet är helt frivilligt och att deras svar kommer förbli helt anonyma inom rapporten (Codex, 2020). Efter intervjun var avslutad tillfrågades deltagaren om denne hade några frågor och om de ville ta del av studiens resultat.
Vid utförandet av IAT informerades deltagarna vad testet är designat till att mäta och vilka möjliga svar testet kan producera. Detta gjordes för att deltagaren skulle vara förberedd på resultatet.
Naturen av testet är att visa undermedvetna attityder hos personer. Detta ansågs skulle kunna vara
upprörande om personen inte har den uppfattningen om sig själv, därav beslöts det att deltagaren skulle förbli förberedd på vilket resultat som helst för att minimera risken för potential trauma eller ångest som skulle kunna uppstå på grund av testet. Efter att deltagaren hade avslutat testet gavs det utrymme under samtalet att besvara eventuella frågor som deltagaren kunde ha innan
telefonsamtalet därefter avslutades.
Resultat
I följande resultatavsnitt presenteras först det insamlade materialet från intervjuer med poliser och polisstudenter under följande rubriker: Subjektivt åldrande och generella markören för ålderdom, Ålderns betydelse för yrkesutövande som polis, Brott mot äldre - Sårbarheten, och Likheter och skillnader mellan yngre och äldre brottsoffer samt hur polisen behandlar äldre. Respektive rubrik avslutas med en jämförelse mellan poliser och polisstudenter. Resultatavsnittet avslutas med presentation av genomförda implicit association test (Tabell 1).
Subjektivt åldrande och den generella markören för ålderdom
Poliser
Utav de fem poliser som deltog i studien ansåg två av dem att när en individ är över sextio år kan denne anses som gammal (Intervjuperson 1 & 7). Två andra poliser svarade att man är gammal vid pensionsåldern (Intervjuperson 3 & 9). Förutom den åldersspecifika gränsen satt av de fyra
poliserna för att klassificera någon som gammal ansåg en av dessa fyra, att inte endast ålder är den determinerande faktorn för att en person ska klassificeras som gammal, utan individens mentala hälsa måste också tas i åtanke (Intervjuperson 3):
Om jag skulle säga en äldre person skulle jag säga en pensionär. Med det beror ju också på hur dem beter sig. Det finns ju 80-åringar som är hur klara som helst i huvudet, dem ser inte jag som gamla. (intervjuperson 3)
När poliserna blev tillfrågade om hur de ställde sig till att bli äldre svarade fyra neutralt och ansåg att det inte var något speciellt (Intervjuperson 1, 5, 7 & 9). En av de två intervjupersonerna tycker
“att det känns helt okej, det är livets gång, och jag har inga farhågor kring att bli gammal, jag firar min födelsedag varje år och tycker att det är bra (Intervjuperson 9). Den femte polisen såg fram emot att bli äldre och ansåg att det skulle föra med sig positiva egenskaper som mer erfarenhet (Intervjuperson 3).
Polisstudenter
Pensionsåldern uttrycks av samtliga polisstudenter vara en generell markör för ålderdom, varav en student vidare påstår att markören för en person förflyttar sig med åren, ju äldre personen blir
desto längre flyttas markören (Intervjuperson 8). Den subjektiva känslan av att bli gammal definierades av tre av fyra studenter som neutrala, att ålderdom kom med skräck blandat med förtjusning, eller med oro om ekonomin. Denna oro som en person uttryckte verkar dock inte vara ett särskilt stort bekymmer i dagsläget, men kan komma att bli det senare i livet menar intervjupersonen (Intervjuperson 6). Gemensamt för dessa polisstudenter var att de är 21–23 år gamla. Den fjärde studenten som är 39 år, skiljde sig i fråga om det subjektiva åldrandet, på det sättet att ålderdom skapade en rädsla eftersom dödligheten tycktes vara påtaglig. Denna rädsla hos respondenten byggdes på en tillbakablick på tillfredställelsen med vad man åstadkommit i livet:
Desto äldre man blir desto närmare kommer man det strecket och på något sätt blir man ju lite rädd, det tycker jag nog. Livet tar ju slut, ens egna dödlighet är väl påtagligt, och man känner att oj, vad har jag åstadkommit i livet hittills, är man nöjd med det, så kanske ålderdom kommer med lättnad är man mindre nöjd med vad man gjort tidigare så på något sätt påverkas man av det. Det finns ju mindre tid kvar att göra någonting. (Intervjuperson 8)
Jämförelse
Tre av fem poliser samt samtliga av polisstudenterna definierar en gräns för ålderdom vid
pensionsåldern, vilket innebär att generella markören för båda grupperna definieras av en markör efter 65 års ålder. Den subjektiva ålderns betydelse i livet definierades av samtliga intervjupersoner som neutral, förutom en polisstudent som beskriver subjektiva åldrandet med en rädsla, samt en polis som har en positiv inställning till att bli äldre.
Ålderns betydelse för yrkesutförande som polis
Poliser
Ålder uttrycktes ha liten till ingen betydelse när det kommer till att arbeta som polis
(Intervjuperson 1, 7 & 3). Två svarade att tidigare livserfarenheter som kommer med åldrande är viktigt för att vara effektiv inom polisarbetet (Intervjuperson 5 & 9). Motivering till detta var att livserfarenhet omvandlas till kunskaper som kan vara en bra resurs i arbetet som polis
(Intervjuperson 9), samt att livserfarenhet är till som hjälp i yrkesutövandet (Intervjuperson 5).
Utmaningar som uttryckts kunna uppstå som en yngre polis i förhållande till äldre är att man kan få svårt att komma in som myndighetsperson och utöva makt, vilket kan resultera i en osäkerhet för den yngre polisen (Intervjuperson 9). Med livserfarenhet kommer en generell trygghet i livet menar en annan respondent, samt mer förståelse för det äldre vittnet (Intervjuperson 1).
Ja det beror på vilken befattning man har… vi har pensionärer som jobbar som utredare och dem är vassa dem. Man har ju också en annan förståelse när man själv är 70 plus och det kommer in ett vittne i samma ålder. (Intervjuperson 1)
Polisstudenter
Som svar på ålderns betydelse för polisyrket tycktes livserfarenhet av alla polisstudenter vara av betydelse i den mening att man kan förankra tidigare händelser i sitt arbete. En nackdel tycktes bland annat vara att en äldre inte har samma ork i kroppen som en yngre person på tjugo år har (Intervjuperson 8), samt att man har svårare att få acceptans som polis om man är yngre
(Intervjuperson 2). Ålder, trots positiva fördelarna som medföljer, ansågs inte vara avgörande för att kunna arbeta med polisyrket, eftersom hänsyn till personlig lämplighet bör avgöra
bedömningen (Intervjuperson 6).
Jämförelse
En majoritet på tre av fem poliser ansåg inte att ålder hade någon betydelse för att arbeta som polis, och ålder tycktes inte vara särskilt viktigt, bland annat påstods detta bero på befattning. Resterande två poliser samt alla deltagande studenter ansåg livserfarenhet vara värdefullt, därmed av vikt för arbetet som polis. Inom båda grupperna framfördes problematiken om att få acceptans och utöva makt som en ung polis. Generellt påstods inte ålder vara avgörande men en väldigt givande resurs i yrkesutförandet.
Brott mot äldre - sårbarheten
Poliser
När poliserna tillfrågades om vad de ansåg var faktorerna bakom att äldre ansågs som en utsatt grupp att utsättas för brott förmedlade tre av poliserna att äldres utsatthet beror på att dem inte hänger med i samhällets utveckling (Intervjuperson 1, 3 & 5). Vidare påstås de äldre inte förstå moderna tekniska medel som exempelvis bankärenden via telefon och internet generellt, vilket är anledningen till att de är lätta att lura (Intervjuperson 1 & 5). Att bedragare utvecklar sina metoder konstant kan vara sårbart för den äldre generationen, som inte hänger med i den tekniska
utvecklingen (Intervjuperson 3). Funktionsnedsättning på grund av deras åldrande och sjukdomar som medföljer hög ålder togs även upp som en särskild faktor för utsatthet och risken för
vilseledning (Intervjuperson 1 & 9).
Man pratar ju om särskilt utsatta brottsoffer och dom kategoriserar vi lite grann, och där kan man säga att äldre kan vara en särskild utsatt grupp i samhället på grund av att dom, kan ha någon form av funktionsnedsättning, kan höra dåligt, dom kan ha svårt att röra på sig på olika sätt, dom är i behov av hjälpmedel och behov av andra personer som dom kan lita på som kan hjälpa dom i vardagen, och då blir dom lätta och lämpliga offer. Dom är fantastiskt duktiga bedragarna. Dom spelar mycket på känslor, dom här tiderna spelar dom mycket på corona pandemin, ensamheten, isoleringen. (Intervjuperson 9)
Äldre anses inte vara mer benägna att utsättas för alla typer av brott, de är däremot mer utsatta när det gäller olika former av bedrägerier via telefon (Intervjuperson 7). Godtrogen kan i många fall vara en fälla för äldre i samband med bedrägerier (Intervjuperson 5).
Samhället har ju utvecklas så vi äldre hänger inte med riktigt på datasidan, och sättet att hantera pengar. Vår godtroget emot människor gör att vi inte tänker på samma vis som yngre gör och det är väl en del (Intervjuperson 5).
Polisstudenter
Polisstudenterna framförde eventuella sårbarhetsfaktorer som skulle kunna besvara frågan om varför äldre anses tillhöra en grupp som är sårbara för brott. Bland de beskrevs sårbarhetsfaktorer som större tillit till människor (Intervjuperson 4, 2), att de är lätta att få tag på via telefon
(Intervjuperson 2), att de inte följer med i samhällsutvecklingen (Intervjuperson 4), samt ovetskap (Intervjuperson 6), oförståndet och okunskap (Intervjuperson 8) gällande teknik. Att de inte förstår sig på nya tekniska metoder kan göra de äldre särskilt sårbara för bedrägerier, Mobilt BankID togs upp som exempel:
Just nu är det med bedrägerierna med mobilt BankID som man har hört mycket om, kan ju vara ovetskap att man inte har så mycket erfarenhet om teknik man har inte lärt sig just det här med BankID man vet inte liksom hur det fungerar runt omkring. Polisen lägger ju ut och varnar om det här men det kanske inte når alla inom den äldre populationen. Att dom inte är medvetna om vilka risker som finns. (Intervjuperson 6)
Jämförelse
Samtliga av intervjupersonerna förutom två poliser formulerade att äldre inte hänger med i samhällsutvecklingen gällande teknik, vilket uttrycktes medföra en sårbarhet att utsättas för bedrägerier. Att äldre inte hänger med i samhällsutvecklingen förklarades med särskilda ord bland polisstudenterna, såsom oförstånd, ovetskap och okunskap gällande teknik. Problematik om en större tillit för människor togs upp som en sårbarhetsfaktor inom båda grupperna.
Likheter och skillnader mellan yngre och äldre brottsoffer samt hur polisen behandlar äldre
Poliser
Poliserna pratade om deras erfarenheter av att arbeta med äldre som vittnen och brottsoffer. Det upplevs för en av respondenterna vara skambelagt att utsättas för brott som äldre, de vill inte vara till något besvär, de tenderar även att bli mer stressade vid en förhörssituation än yngre brottsoffer (Intervjuperson 1). Ålder tas inte särskild hänsyn till i första hand, påstår två av intervjupersonerna som hoppas att Polisen behandlar yngre och äldre brottsoffer lika (Intervjuperson 7 & 3).
Vi omhändertar målsägandens intresse på samma sätt oavsett målsägandens ålder, det har ingen betydelse alls, det är ens, man får bedöma varje fall som att dom är unika i sig, men sen ålder på den utsatta, den som är utsatt för brott, det har ingen som helst betydelse, utan vi behandlar alla på lika sätt. (Intervjuperson 7)
Samtliga av poliserna förklarar en kommunikationsskillnad mellan yngre och äldre i samband med förhör. Anledningen till att man samtalar annorlunda med äldre förklarades, enligt en av poliserna,
vara att äldre inte är lika familjära med rättsliga procedurer och begrepp (Intervjuperson 3).
Anpassning av språk till mottagaren beskrevs av samtliga intervjupersoner innebära ett lugnare språk och övertydlighet. Annat förhållningssätt och tillämpning av kroppsspråk uttrycktes av en intervjuperson (Intervjuperson 9). Generellt upplevs förhör med äldre ta längre tid än förhör med yngre brottsoffer eller vittnen (Intervjuperson 1, 3, 9 & 5). Detta på grund av att man exempelvis vill skapa bekvämlighet genom sidoprat innan ett förhör (Intervjuperson 1 & 9). Att man även pratar lugnare, samt behöver mer tid för sortering och hinna upprepa saker för att försäkra sig om att äldre vittnet förstår tar också extra tid (Intervjuperson 5).
En yngre person har ju lite mer koll på vad vi gör och uttryck vi använder och det blir mer en förklarande roll ibland för äldre kan jag tänka mig gällande processer och teknik och vad som faktiskt har hänt. Jag skulle inte riktigt säga att det är som att prata med barn men man får var lite mer förklarande beroende på såklart på vem det är det är ju väldigt stor skillnad på två personer oavsett ålder men det kan ju vara lite mer förklarande vilket kan ta lite mer tid men då är det ju så. (Intervjuperson 3)
Denna extra tid som ärenden ute på fält med äldre innebär, beskrivs för en av poliserna skapa en viss frustration i de fall det inte visar sig vara någonting och påstår att det tar tid från andra ärenden (Intervjuperson 3). Intervjupersonen menar på att:
Det blir många besök där man fastställer att ja det är ingenting och då är man nöjda och vi kan åka därifrån och inte mer med det, det tar tid liksom och det kan ju vara lite
frustrerande att vi är på ett jobb och det tar tid från annat men dem har ju uppfattat det på ett visst sätt och då tar vi det på ett visst allvar. (Intervjuperson 3)
Två poliser medger att man behandlar yngre och äldre brottsoffer olika och förklarar att det beror på att man är försiktigare med det äldre vittnet (Intervjuperson 5). Vidare beskriver en respondent att den särskilda behandlingen i anpassning av språk och annat yrkesutövande har ett syfte och är nödvändig för att det ska bli rättvist för alla:
Jag hoppas att man behandlar dom olika, vi behöver behandlas olika för att det ska bli ett likvärdigt utfall. Har jag en utländsk äldre man som inte kan svenska så måste jag göra allt i min makt för att hjälpa den till att förstå vad, sin rätt etc och jag kanske åker hem till den äldre personen om den inte kan ta sig till polisstationen själv och sådär. (Intervjuperson 9) En av poliserna berättade att de på polisstationen personen arbetar på, erbjudit äldre brottsoffer extra hjälp, för att se till att de inte påverkas lika mycket av brottet som det annars skulle ha gjort.
Detta säger polisen inte skulle vara fallet för en yngre person som hade blivit utsatt för samma brott eftersom, enligt respondenten, “skulle personer tänka att yngre brottsoffer skulle ha vetat bättre”
(Intervjuperson 1).
Jag märkte också att de som tar emot äldre som blivit utsatta för bedrägerier hjälper dem och tar emot anmälan men också hjälper de med att spärra kort och konton och ringer mobilabonnemang så att de slipper betala vissa avgifter som dragits. Så det går lite längre i hjälpen generellt. (Intervjuperson 1)
Äldre vittnen beskrevs minnas enbart vissa konkreta aspekter av en händelse, samt att när de ställs följdfrågor tenderar de att ändra sig lite grann. Å andra sidan brukar man få bra med information om man tar sig tid med vittnet eller brottsoffret, och ibland får man därför ha förhör två gånger (Intervjuperson 5).
Det är klart att det är svårare när man är äldre men man brukar få fram ganska bra information om man ger det tid, ja man får ta sig lite mer tid med äldre än yngre, de kopplar inte alltid lika snabbt. (Intervjuperson 5)
Polisstudenter
Polisstudenterna blev tillfrågade om förhörssituation eller annat yrkesutövande inom polis skulle tänkas skilja sig mellan yngre och äldre brottsoffer och vittnen. Främst formulerades skillnader i kommunikation, kommunikationen troddes kunna bli mer formell med äldre vittnen och brottsoffer i jämförelse med yngre (Intervjuperson 2 & 6). Man bör alltid anpassa språket, träffar man på en person som inte är väl informerad om ett ämne, har man mer förståelse för den
personen och därmed kanske mer medlidande för den äldre, menar en respondent (Intervjuperson 6).
Jag vill väl tro att det ska vara lika men det blir ju skillnad i hur man kommunicerar kan jag tänka mig. Att oavsett vem man pratar med så måste man anpassa språket med den
personen man pratar med och beroende vad det är för brott att man om det är någon som inte har så mycket kunskap om hur det fungerar så informerar man dem. Som om en äldre blivit utsatt för ett sånt internetbedrägeri då kanske man saknar mycket kunskap i och då kanske man visar lite mer förståelse jämfört med en ung som utsätts för det eftersom man kanske tänker att de borde vetat bättre. Så jag vill gärna tro att man bemöter samma men det är väl det jag kan tänka mig att man har lite mer medlidande för dem äldre.
(Intervjuperson 6)
Nyckeln för att lyckas skapa tillit tycks vara språket, det anpassas till mottagaren, den äldre, för att de ska uppfatta dig som trovärdig (Intervjuperson 6). Kontaktskapande behöver enligt en av respondenterna, en aspirant, uppfyllas oavsett, och vissa gånger upplevs äldre behandlas annorlunda, för att skapa förtroende (Intervjuperson 2).
Jag tror inte dem behandlas annorlunda. Man försöker alltid skapa kontakt med brottsoffer oavsett. Jag tror att man kan uppleva lite så här att man gullar till det med äldre för man vill
verkligen de ska känna att man bryr sig om dem, det är typ samma sak som man har barn att man verkligen försöker visa så bra som möjligt. (Intervjuperson 2)
Vid anmälningar påstår en respondent med erfarenhet som vakt, att man inte bör göra skillnad vid anmälningar. Det som personen säger har hänt tar man till sig precis som vilket annat fall som helst, å andra sidan får man förklara på ett sätt så att de förstår (Intervjuperson 8). Utöver anmälningar bör kategorierna yngre och äldre behandlas olika (Intervjuperson 8). Vid en
förhörssituation tas det hänsyn till om en person är trettio eller sjuttio, man förväntar sig inte att de säger samma sak:
Om en person vill anmäla att den blivit misshandlad av en telefonstolpe, så tar man det som det är. Sen kommer det inte komma någonstans självklart den anmälan, via rättsledare kommer inte det vidare men för oss så tar man det man lägger ingen vikt i det i första läge.
Men aa det är klart det påverkar, så är det när man hör att den vimsar iväg liksom.
(Intervjuperson 8)
Äldre anses vara lättare att ha att göra med (Intervjuperson 4) eftersom de i jämförelse med yngre inte påverkas av grupptryck och därmed återberättar händelsen vid förhör som det inträffat mer korrekt än yngre. Intervjupersonen påstår att unga personer tenderar att hitta på eller förstora saker på grund av grupptryck, medan äldre är mer pålitliga. Yngre generationer beskrevs också mer provocerande och ifrågasättande än äldre (Intervjuperson 4). Mot yngre är man dessutom hårdare (Intervjuperson 4). Äldre beskrivs av en annan respondent (Intervjuperson 8) vara lätta att påverka och att de på grund av den anledningen även är sårbara för att bli lurade. Intervjupersonen
uttrycker även en inbyggd tacksamhet och respekt mot den äldre generationen, men att förväntningarna kan innebära en vresighet och grinighet om äldre inte bemöts med den
tacksamheten och respekten. Vidare hävdar personen att äldre behandlas och klassas som mindre förstående, vilket kan leda till att man pratar över huvudet på dem, gällande teknik, som togs upp som exempel.
Men sen är det klart att även de äldre blir behandlade som barn många gånger, att man pratar i huvudet på dom om rent tekniska saker och nymodigheter och att man klassar de som lägre förstående, eller att de inte är med i det tekniska eller nymodigheter.
(Intervjuperson 8)
Jämförelse
Vid anmälningar framkom det i samband med intervjuer med båda grupperna att man vid anmälan inte ska ta hänsyn till vittnets eller brottsoffrets ålder. Å andra sidan påstods det av både poliserna och polisstudenterna att samtal med äldre brottsoffer och vittnen skiljer sig. Det vill säga att föreställningarna som polisstudenterna har angående anpassning av språk bekräftades av
poliserna. Föreställning av anpassning av språk innebar främst en större formalitet för
polisstudenterna medan det för poliserna främst baserades på bredare förklaringar för det äldre vittnet eller brottsoffret, med kompletterande kroppsspråk samt justering av ordval.
Kommunikation med den äldre baserades enligt båda grupperna på övertydlighet och att få den äldre att förstå sammanhang. Förtroendeskapande var också en gemensam punkt, som grundas i kommunikation, genom att visa att man bryr sig, och genom att ta sig tid med brottsoffret eller vittnet. Liknelse till hur man visar omtanke med ett barn framkom i en intervju med en
polisstudent, samtidigt som en liknelse till hur man förklarar för barn framkom i intervju med en polis.
Implicit association test - poliser och polisstudenter
Respektive respondents resultat av implicit association test har sammanställts i en tabell (Tabell 1).
För att kunna presentera testresultat på ett översiktligt sätt representeras deltagarna med siffrorna 1 till 9.
Resultatet på implicita association test för poliserna visade olika grader av preferenser. Av fyra poliser som genomfört testet visade två av dem (29 år & 49 år) en medelstark preferens för unga framför gamla. De resterande två poliserna visade viss automatisk preferens för gamla framför unga (Intervjuperson 5, 70år) och liten till ingen preferens till unga framför gamla (Intervjuperson 1, 49 år). Inom gruppen polisstudenter som består av fyra personer, visade även två i denna grupp (22 år
& 23 år) en medelstark preferens för unga framför gamla. Resterande två erhöll resultatet viss automatisk preferens för gamla framför unga (21 år) och viss automatisk preferens för unga framför gamla (39 år). Även inom denna grupp skilde sig resultaten åt. Sammantaget påvisades inga starka preferenser.
Tabell 1.
ID nummer på deltagarna i studien, deras ålder, befattning och IAT resultat
ID Ålder Befattning IAT Resultat
1 49 Polis Liten till ingen automatisk
preferens till unga och gamla
2 21 Polisstudent Viss automatisk preferens för
Gamla framför Unga
3 29 Polis Medelstark automatisk preferens
för unga framför gamla
4 22 Polisstudent Medelstark automatisk preferens
för unga framför gamla
5 70 Polis Viss automatisk preferens för
gamla framför unga
6 23 Polisstudent Medelstark automatisk preferens
för unga framför gamla
7 47 Polis Bortfall
8 39 Polisstudent Viss automatisk preferens för
unga framför gamla
9 49 Polis Medelstark automatisk preferens
för unga framför gammal
Diskussion
Genomförd studie syftade till att undersöka polisers och polisstudenters åldersrelaterade stereotypa uppfattningar och hur de uttrycks vid polisiära sammanhang.
Resultatdiskussion
I detta avsnitt kommer material som presenterats under resultat, jämföras och diskuteras samt att syftet med studien kommer besvaras med hjälp av de tidigare presenterade frågeställningarna.
Deltagarnas svar kommer också att ställas i perspektiv med deras IAT resultat för tydligare förmedla deras explicita och implicita stereotyper kring äldre.
I vilken utsträckning håller poliser och polisstudenter åldersrelaterade stereotypa uppfattningar?
Polisstudenterna och polisen nämnde ett flertal orsaker till att varför äldre är en utsatt grupp för brott i samhället. Dessa kan anses vara stereotypa. De mesta prevalenta av dessa som framkommit i denna studie var att äldre är godtrogna och att de inte hänger med i samhällets utveckling. Enligt kartläggningen som utfördes av Brottsförebygganderådet (2018) kan den stereotyp om att äldre inte hänger med i samhällsutvecklingen anses överensstämma med tidigare forskning eftersom det var en av de huvudsakliga faktorerna som framkom ur kartläggningen angående vad som uppfattas göra äldre mer sårbara för brott. De stereotypa uppfattningar som påvisats har framför allt grundat sig i ett antagande om att äldre är mindre förstående inom teknologiska områden.
Den generella markören för ålderdom definierades för en äldre ligga på gränsen för pensionsålder, det vill säga runt 65 års ålder. Att pensionsålder definierar en äldre person kan bero på en
association skapat av samhället som därmed motsvarar, i enlighet med implicit theory of
personality, en implicit association mellan pension och ålderdom (Bruner & Tagiuri, 1954). Äldre ansågs inte hänga med i samhällsutvecklingen, och enligt polisstudenterna ansågs detta grunda sig i äldres bristande förmåga att använda sig av moderna elektriska hjälpmedel som Mobilt BankID.
Polisstudenter uttrycker gällande sårbarhet med begrepp som oförstånd, ovetskap och okunskap gällande teknik. Detta överensstämmer med Mueller-Johnson et al. (2007) som kom fram till att personer med stereotyper relaterat till äldre tenderar att se äldre vittnen som mindre kompetenta.
Den andra förekommande stereotypa uppfattningen var att äldre ses som godtrogna, i samband med att äldre uppfattas som oförstående grundas denna uppfattning på att de är lätta att luras på saker de inte förstår sig på. Godtroget kan även ses mot ljuset av utnyttjande av känslor, som vid aktuella smittspridningen av covid-19 (Polisen, 2019).
En annan sårbarhetsfaktor som framkom i samband med genomförda intervjuer baseras på
funktionsnedsättningar på grund av hög ålder och beroendet av andra, dessa sårbarhetsfaktorer kan i enlighet med Palmore (1999) grunda sig i stereotyper om mental nedgång, värdelöshet, isolering och att de flesta äldre är sjuka eller funktionsnedsatta (Palmore, 1999). Association mellan sårbarhet och funktionsnedsättningar stödjer studien om attributioner i fysiska kategorier gällande äldre (Slotterback & Saarnio, 1996). Vidare går dessa stereotyper i linje med de riskfaktorer som Brå (2018) visade om att äldre som är beroende av andra tenderar att utsättas för brott. Upprätthållande av beskrivna stereotyper, stödjer tidigare studie om existerande negativa stereotyper som påvisats i en svensk kontext (Tornstam, 2007).
Skiljer sig poliser och polisstudenter åt i åldersrelaterade stereotypa uppfattningar?
Föreställningar om anpassning av kommunikation i samband med förhör med äldre var en uppfattning som erhölls av polisstudenter och bekräftades av poliser. Att anpassa språk genom att bruka ett mer förklarande språk beskrevs ha en viktig funktion i att få den äldre att förstå processer och begrepp, därmed tillämpar man ett lugnare och tydligare språk. Övertydlighet uppnås även genom annat förhållningssätt och kroppsspråk. Kommunikation skiljer sig i formella språket gentemot de äldre brottsoffren och vittnena menade polisstudenterna, medan poliser beskriver en särskild skillnad som grundar sig på övertydlighet och förklaringar. Att studenterna erhåller denna föreställningen kan möjligen förklaras av deras unga ålder vilket kan innebära ett formellt språk när de talar med en person med stor åldersskillnad uppåt. Generellt erhölls föreställning om att man brukar andra ord och anpassar kommunikationen med äldre. De stereotypa uppfattningar av vad som gör äldre sårbara att utsättas för brott delades av både polisstudenter och poliser, och
grundades som tidigare beskrivet på att äldre inte hänger med i den teknologiska
samhällsutvecklingen. Den stereotypa uppfattningen, som delas av båda grupperna, är att en polis bör ha med sig livserfarenheter och att ålder därmed spelar roll. Å andra sidan tycks inte detta vara helt avgörande för någon av grupperna. Sammantaget formulerar polisstudenterna åldersrelaterade stereotypa uppfattningar som delas av poliser i deras beskrivning av yrkesutövande och
sårbarhetsfaktorer.
Hur förhåller sig poliser till äldre i jämförelse med unga vid polisiära sammanhang?
I samband med förhör beskrevs det av poliserna att man får förhöra ett äldre vittne två gånger, eftersom det behövs mer tid för att samla tillräckligt med information. Det påstås även att äldre blir mer stressade vid förhörssituationer och att man därmed behöver lägga ner mer tid för det äldre vittnet, vilket stödjer Wright och Holliday (2005) enkätsvar om svårigheter vid förhör med äldre.
Denna extra tid som polisärenden med äldre innebär framfördes kunna skapa frustration om den äldre stressat upp sig om en händelse och man åker dit och det inte har hänt något. Mot bakgrund av tidsaspekten som ärenden med äldre kräver, är tålamod av stor vikt. Eftersom äldre generellt är sämre på att bearbeta trauma samt har svårare att stå ut med långa processer (Brown & Gordon, 2019), är det viktigt med inställningen om att tid med det äldre brottsoffret och vittnet är
nödvändigt. Framför allt på grund av att sannolikheten är mindre för äldre att få en positiv utkomst inom rättssystemet och att få den skyldige identifierad (Brown & Gordon, 2019). Denna
inställning kan tolkas finnas till viss grad bland de intervjuade poliserna och polisstudenterna. Att ta tid med det äldre brottsoffret och vittnet påstods ha en funktion, som främst byggde på förtroende.
Att bemötas med detta tålamodet är nödvändigt på grund av den eventuella känslan av skam som den äldre kan uppleva i samband med brott (Brottsförebygganderådet, 2018).
Enligt denna studie behandlas äldre brottsoffer och vittnen inom polisen på ett särskilt sätt i jämförelse med yngre brottsoffer. Denna särskilda behandling bygger på antaganden om att de behöver ytterligare hjälp med bland annat teknologiska aspekter. I samband med intervjuerna uttrycktes extra hjälpen handla om att spärra kort och konton. Denna hjälp påstods inte yngre behöva eftersom de anses kunna genomföra det på egen hand. Verksamheten anpassar sig på så sätt att man kommer längre i hjälpen för äldre eftersom det upplevs enligt poliserna vara nödvändigt mot bakgrund av deras funktionsnedsättningar. Det som däremot kan tänkas försvåra för den äldre populationen är att de förväntas kunna finna information om brott på myndighetens sida. Polisen informerar bland annat äldre och meddelar om hur de kan skydda sig mot bedrägerier (Polisen, 2019). Dessa råd förutsätter dock att de äldre vet hur man navigerar polisens kanaler, vilket kan vara problematiskt om man tar hänsyn till stereotyperna om äldres oförstånd gällande teknik. Det är därmed betydelsefullt att inte enbart förmedla information på hemsida utan även andra kanaler som är lättillgängliga för äldre. Detta för att inte äldre ska missa aktuell information som förslagsvis nya metoder för bedrägeriförsök. Samhällsutvecklingen har medfört en del lösningar kring anmälan av brott, som numera även kan göras via nätet. Denna fördel kan i vissa fall inte vara till fördel för den äldre personen, utan snarare ses som en negativ utveckling där man i större utsträckning förutsätter teknologiska metoder i samband med ärenden inom myndigheter.
Den särskilda behandling som framkom i denna studie kan ses som positiv och stödjer
stereotyperna om att äldre är oförstående gällande teknik. Å andra sidan motiveras den särskilda behandlingen, som att man tar sig till den äldre istället för att låta den äldre komma till polisstation
