Är anvisningsavtalet ett kvasikontrakt?

Ett kvasikontrakt är ett sådant avtal som inte egentlig bemärkelse har tillkommit genom trad- itionella viljeförklaringar. Exempelvis kan nämnas sådana avtal som tillkommit med anled- ning av konkludent handlande eller realhandlande.322

Realhandlande avser sådana situationer där anbudet utgivits exempelvis genom att leverans sker och som sedan accepteras i form av användning av leveransen. Således innebär avtal genom realhandlande att det inte är att anse som om viljeförklaringar utbyts. Emellertid är anbudsgivaren begränsad i att ensidigt stipulera rättsverkning gentemot motparten. Således kan inte anbudsgivaren hävda att ren passivitet eller att en normal händelse i motpartens liv

319 _{Avsnitt 4.6.7 och avsnitt 4.6.8 om krav på viljeförklaringens innehåll respektive kravet på korrekt uttryckt vilja eller}

avsikt.

320 _{Avsnitt 4.6.7 och avsnitt 4.6.8 om krav på viljeförklaringens innehåll respektive kravet på korrekt uttryckt vilja eller}

avsikt.

321 _{Avsnitt 4.6.7 och avsnitt 4.6.8 om krav på viljeförklaringens innehåll respektive kravet på korrekt uttryckt vilja eller}

avsikt.

medför bundenhet för motparten. Flertalet av de avtal som kommer till stånd genom real- handlande tillkommer på grund av etablerade handlingsmönster.323

Om det kan anses att det är allt för långtgående att tala om att anvisningsavtalet tillkommer genom korresponderande och utbytta viljeförklaringar kan det i så fall anses som ett kvasi- kontrakt? Det kan framhållas att den anvisade leverantören från och med tidpunkten då av- talet anses slutet, och om konsumenten inte väljer ett annat elhandelsbolag, levererar elektri- citet som sedan nyttjas av konsumenten. Om det som i föregående stycke nämnts beaktas här kan således leveransen och nyttjandet av den utgöra ett realhandlande – och följaktligen ett giltigt avtal.324

Att anbudsgivaren ensidigt ska kunna stipulera avtalsbundenhet är dock begränsad och ren passivitet eller en normal händelse kan alltså inte medföra att avtal kommer till stånd. Kan det anses att den anvisade leverantören genom att hävda att konsumenten blir bunden om denne inte agerar? Är det att anse som ren passivitet och således förbjuden? Är nyttjande av elektricitet en sådan normal händelse i konsumentens liv som inte kan leda till avtalsbunden- het? Det kan argumenteras så att konsumenten faktiskt förhåller sig passiv då denne inte behöver agerar eller ändra sitt beteende för att avtal ska anses vara för handen. Att hävda att konsumenten är helt passivt kan dock ifrågasättas eftersom nyttjande eller fortsatt nyttjande inbegriper någon typ av agerande. Det kan vara så att nyttjande av elektricitet anses vara en normal händelse i konsumentens liv med anledning av att det som är förknippat med elekt- ricitet, d.v.s. matlagning, belysning osv. Nyttjandet kan anses ha blivit så allmänt vedertaget att konsumenten inte reflekterar över det och att detta innebär att det är en normal händelse. Huruvida normal händelse ska tolkas på det nyss nämnda sättet är absolut inte en självklarhet och det motsatta kan likväl vara korrekt.325

Om vi ser till de avtal som sluts med valfritt elhandelsbolag kanske förhållandet mellan kon- sument och anvisad leverantör kan likställas med ett sådant avtal. Skillnaden i relationen mel- lan konsumenten och den anvisade leverantören och konsumenten och valfritt elhandelsbo- lag är att konsumenten är delaktig i avtalsslutet och mycket av den avtalsrättsliga problematik som uppstår när regeln om anvisad leverantör tillämpas gör sig inte gällande när avtal sluts genom konsumentens delaktighet. Avtalet med valfritt elhandelsbolag respektive förhållan- det mellan konsumenten och den anvisade leverantören avser leverans av elektricitet och

323 _{Avsnitt 4.6.9 om kvasikontrakt.} 324 _{Avsnitt 4.6.9 om kvasikontrakt.} 325 _{Avsnitt 4.6.9 om kvasikontrakt.}

som överförs på samma sätt och till viss del på samma villkor (här avses standardavtalet EL 2012 k) – dock kan priset vara betydligt högre vid anvisningsavtal än vid avtal som konsu- menten själv ingår. Således är förhållandet mellan konsumenten och den anvisade leverantö- ren väldigt likt avtalet som konsumenten ingår med valfritt elhandelsbolag – vilket talar för att det är ett kvasikontrakt.326

8 Delmoment II – en analys av kravet på garanterad elle-

verans i relation till regeln om anvisad leverantör

8.1

Hur förhåller sig tjänster av allmänt intresse i relation till

kravet på garanterad elleverans?

SGEI syftar till att säkerställa att vissa tjänster som i samhället anses vara av sådan vikt till- handahålls även i situationer där marknadskrafterna inte räcker till. Således kan det innebära att om det saknas leverantörer som vill utföra dessa tjänster kan Sverige ålägga dessa en skyl- dighet att ändock göra så. SGEI är dock inget krav när det kommer till tjänster på elmark- naden då det enligt elmarknadsdirektivet enbart ger medlemsstaterna en möjlighet att göra så. Klassificeras en tjänst som SGEI kan medlemsstaterna införa regler som strider mot reg- lerna om konkurrens i Funktionsfördraget – detta för att säkerställa att tjänsten faktiskt till- handahålls. Dock måste dessa regler fortfarande vara motiverade för att inskränkningar i konkurrensreglerna ska vara berättigade.327

SGEI inbegriper begreppet samhällsomfattande tjänster. Enligt elmarknadsdirektivet ska medlemsstaterna tillhandahålla hushållskunder rätt till leverans av elektricitet – vilket beteck- nas samhällsomfattande tjänst, dvs. att tillhandahållandet inte är valfritt. Således kan det anses att SGEI medför en möjlighet för medlemsstaterna att faktiskt införa regler i den nationella lagstiftningen som säkerställer att så sker. Kan således inte marknaden på egen hand tillgo- dose leverans av elektricitet kan det införas regler som säkerställer detta. Låt säga att mark- naden i vissa situationer inte önskar att tillhandahålla leverans av elektricitet till vissa konsu- menter då dessa inte är ekonomiskt gynnsamma. Kan i så fall en medlemsstat införa regler som syftar till att förhindra detta? Det kan eventuellt anses att så är tillåtet eftersom tjänsten leverans av elektricitet är så pass viktig för varje konsument. Om medlemsstaten väljer att beteckna leverans av elektricitet som SGEI och sedan utser en aktör eller flera aktörer som ska uppfylla leverans till icke ekonomisk gynnsamma konsumenter kan den aktören erhålla en exklusiv rätt att göra så. Vidare måste en tjänst som klassificeras som SGEI vara av tving- ande karaktär – vilket kan stipuleras genom en skyldighet att erbjuda tjänsten till alla med- borgare som begär det. Således kan föreskrivna regler som enbart syftar till att säkerställa leverans av elektricitet till icke ekonomisk gynnsamma konsumenter vara att anse som en otillåten klassificering av SGEI då det inte erbjuds alla medborgare som begär det.328

327 _{Avsnitt 5.2.2 om skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga intresset.} 328 _{Avsnitt 5.2.4 om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.}

Elmarknadsdirektivet framhåller dock att en medlemsstat kan införa en s.k. sistahandsel- handlare för att garantera att elektricitet tillhandahålls konsumenterna. Sistahandselhandlare har emellertid inte givits en klar definition. Huruvida begreppet kan tolkas så att det faktiskt går att enbart utse en aktör som åtar sig att tillhandahålla elektricitet i vissa situationer torde inte vara helt uteslutet. Syftet med sistahandselhandlare är att förse elmarknaden med ett system som medför ett slags skyddsnät där konsumenter garanteras leverans av elektricitet då elhandelsbolag inte kan leverera. Således uppbär systemet med sistahandselhandlare ka- rakteristiska drag som anses säkerställa sådana tjänster som klassas som SGEI – och således kan upprätthållandet av systemet motiveras med anledning av SGEI.329