Anvisningsavtal – ett samspel mellan anbud och

Den anvisade leverantören och konsumenten som var för sig antingen anses har avgivit ett anbud eller accept blir enligt huvudregeln bunden av sin viljeförklaring såtillvida den inte rätteligen kan eller har återkallats. Vid inflytt kan konsument börja nyttja elektricitet utan

avtal därom. I en sådan situation observeras det av elnätsbolaget att elektricitet nyttjas och konsumenten tilldelas en anvisad leverantör. Är konsumentens anläggning tillkopplad gäller avtalet från det att konsumenten har blivit underrättad om villkoren. Fram till dess att under- rättelsen sker står konsumenten utan avtal men den anvisade leverantören ska dock få betalt för tidigare levererad elektricitet.

Underrättelsen kan alltså anses utgöra en accept utgiven av den anvisade leverantören som föregås av att konsumenten initierar nyttjandet av elektricitet. Om så är fallet kan initieringen av elektricitet anses som ett anbud. Således sker ett avtalsslut då konsumenten erhållit under- rättelsen. Detta synsätt medför att konsumenten nyttjar elektricitet utan avtal fram till dess att villkoren har underrättas denne. Lagstiftaren har valt att ålägga konsumenten en skyldig- het att betala för nyttjad elektricitet till den anvisade leverantören även under den avtalslösa perioden på de villkor som underrättats denne. Om det nu anses att konsumenten har lämnat ett anbud som sedan den anvisade leverantören accepterar genom att sända en underrättelse till denne kan det ifrågasättas huruvida accepten överensstämmer med anbudet. Underrättel- sen får anses innehålla mer än vad anbudet gör – vilket i så fall kan innebära att det är en oren accept och är att anse som nytt ett anbud.

Även om underrättelsen medför att ett avtalsslut sker först enligt däri stadgad tidpunkt känns detta något konstlat med anledning av att den anvisade leverantören har rätt till betalning för tidigare nyttjad elektricitet. Med anledning av det nyss nämnda kan det inte anses att avtals- slutet faktiskt istället har tillkommit tidigare? Kan det inte anses att ett avtal har slutits redan i och med att konsumenten ger ifrån sig ett anbud genom att nyttja elektricitet och som sedan antas genom att leverans av el sker? Emellertid går det att utläsa av 8 kap. 8 a § ellagen att el troligtvis levereras utan att något elhandelsbolag svarar för det. Således är det faktiskt inte den anvisade leverantören som levererar elektricitet utan troligtvis nätbolaget.

Den anvisade leverantören kan istället bedömas ha utgivit ett anbud med anledning av att elektricitet konstant flödar i elnäten i kombination med rätten till betalning av redan nyttjade el. Det faktum att konsumenten kan få tillgång till elektricitet innan nyttjandet ens har på- börjats talar för att den anvisade leverantören lämnar ett anbud. Eftersom elektricitet hela tiden finns i näten kan det te sig egendomligt att tala om ett specifikt utgivet anbud till kon- sumenten utan mer troligt är i så fall att det är fråga om ett stående anbud. Om det anses vara ett stående anbud accepterar konsumenten det genom att nyttja elektricitet. Accepten blir då gällande i samma stund som nyttjandet initierades och kan därmed inte återkallas –

och avtal har ingåtts. Emellertid ter det sig konstlat att tala om ett stående anbud gentemot konsumenten då den anvisade leverantören inte ens vid tidpunkten då konsumenten initierar nyttjande eller fortsätter nyttjande (beroende på vilken situation som är för handen) är med- veten om det. Det är först när elnätsbolaget kontaktar den anvisade leverantören som denne erhåller kännedom om det.

Om konsumenten anses ge ett anbud kan det diskuteras när det anses ha kommit den anvi- sade leverantören tillhanda. I standardavtalet talas det om att när elhandelsbolaget har fått kännedom om att konsumenten nyttjar elektricitet men någon vidare precisering av det fram- kommer inte. Om det är att anse att den anvisade leverantören får kännedom i samma stund som konsumenten initierar nyttjandet kan det tolkas så att det har kommit elhandelsbolaget tillhanda i och med initieringen. Således kan alltså konsumenten inte återkalla sitt anbud ge- nom att omedelbart avbryta nyttjandet och denne blir bunden av sitt nyttjande.

Om avtalet anses börja gälla först från den tidpunkt som den anvisade leverantören har spe- cificerat i underrättelsen till konsumenten och konsumenten vid den tidpunkten fortsätter nyttja elektricitet har avtal ingåtts. Således kan det anses vara möjligt för konsumenten att nyttja elektricitet fram till dagen innan avtalet ingås för att sedan återkalla sitt anbud genom att omedelbart avbryta nyttjandet med den effekt att ett avtal inte kommer till stånd. I de fall där konsumentens elhandelsbolag antingen försätts i konkurs eller saknar balansan- svarig och konsumenten anvisas en leverantör kan det ifrågasättas huruvida anbud och accept har utbytts mellan parterna. Eftersom de nyss nämnda situationerna föranleder att konsu- menten tilldelas ett anvisningsavtal utan att egentligen kanske avgett en viljeförklaring som syftar till att grundlägga ett avtalsförhållande känns det konstlat att tala om avtalsslut genom anbud och accept-modellen.

När konsumentens anläggning inte är tillkopplad gäller avtalet från det att villkoren har be- kräftats och eventuell säkerhet/förskott har betalats. Således kan alltså konsumenten faktiskt godkänna eller avvisa villkoren. Godkänner konsumenten villkoren påbörjas leverans av elektricitet. Om konsumenten istället avvisar villkoren levereras inte elektricitet. Således kan det anses att villkoren som skickas utgör anbud och konsumentens bekräftelse eller underlå- tenhet att bekräfta utgör en accept.

Enbart det faktum att anbud och accept-modellen inte anses utgöra den grund varpå avtal har slutits medför inte att avtal inte har slutits – avtal kan komma till stånd på annat sätt.

7.2.3 Anvisningsavtal – avtalsslut som avviker från anbud och accept-