Är ikoner viktiga under ortodoxa gudstjänster?

I mina intervjuer har den inledande frågan varit: ’’ Anser du att ortodoxa ikoner är vikti-ga att ha under gudstjänster?’’ Jag inleder med denna fråvikti-ga för att jag vill veta om de intervjuade har en anknytning till ikoner och varför de är viktiga för just dem. Frågan ledde till olika svar, men en del av svaren från intervjudeltagarna har gemensamma nämnare. En annan fråga som ställs till de intervjuade är om ikoner fyller olika syften. Jag har valt att diskutera denna fråga i detta avsnitt då det finns liknande svar från bägge frågorna. Innan jag går vidare till att diskutera de gemensamma nämnarna är det värt att skriva om andra de synpunkter som togs upp i intervjuerna. Några av de intervjuade svarade så här på frågan gällande ikoner och om de är viktiga att ha under gudstjänster.: Intervjupersonerna A, B och F har liknande svar och förklarar att bilderna i kyrkan är viktiga eftersom de är en symbol för det som har varit och detta bör vördas. Den som befinner i den ortodoxa kyrkan ska visa sin respekt till de helgon som ägnat sitt liv åt kyrkan. Resten av intervjupersonerna går lite mer djupare in på frågan.

Ja, ikoner är en viktig del av den grekisk-ortodoxa traditionen,. Det är det första jag tänker på som präst. Ikoner är viktiga eftersom man visar sin respekt till dem, jag blir påmind om de heliga och det som varit. Det är samma sak med bilder på bekanta man har hemma, man har bilder på familjen och sina bekanta som betyder mycket för dem. Samma sak är det med bilder på ikoner man har hemma eller i kyrkan, fast detta är på en mer andligare nivå. Istället för bara bilder på exempelvis sina barn, har man också på Jesus Kristus, Jungfru Maria, alla apostlar och helgon, som den orto-doxa utövaren visar man sin respekt till vanligtvis genom att knäböja framför dem. (Intervjuperson C från den grekisk-ortodoxa församlingen)

Ikoner har en viktig betydelse för mig eftersom jag har växt upp med dem. Men jag vördar dem inte på samma sätt som prästen och de troende gör. Jag är född och upp-växt i Sverige och har fått med mig ikonerna hemifrån, så därför är ikoner viktiga för mig. Jag har växt upp i ett hem där man tänder ljus och knäböjer för ikonerna. Jag gör inte detta men jag har respekt för dem eftersom de har funnits i hela i mitt liv. (Intervjuperson D från den grekisk-ortodoxa församlingen)

Ikoner är viktiga för vår församling och för mitt liv eftersom de berättar om vad som är viktigt att följa i livet. Ikonerna visar oss i bilder om att Jesus är Guds son och Maria hans Moder, samt att Jungfrun är Moder till alla barn. Ikoner visar oss i bilder att Gud sände till jorden sin enda Son, det vill säga Jesus Kristus, som genom den Heliga Anden föddes av Jungfru Maria. Han var den som offrade sig frivilligt på korset för att försona människan med Gud. (Intervjuperson E från den eritreansk-ortodoxa församlingen)

Intervjuperson D:s svar skiljer sig markant från svaren från den grekisk-ortodoxa och eritreansk-ortodoxa prästen (intervjupersoner C och E). För person D verkar ikoner handla mer om att bevara tradition. Ikoner är alltså viktiga för intervjuperson D ef-tersom personen har växt upp med dem. Medan för C och E handlar det om att man ska bli påmind om det som har varit. Det intervjupersonerna verkar ha gemensamt är att de har en stor respekt för ikoner och att de tycker att de spelar en central inom den orto-doxa kristna traditionen.

Christine Chaillot beskriver i sin text vilka funktioner ikoner kan ha, och detta kommer diskuteras i studien framöver. Författaren berättar att funktioner som ikonerna fyller, enligt traditionerna, är att man kommer närmare med det gudomliga, stärker den troende och ger uppmuntran till gemenskap med det heliga, tillsammans med andra människor. En religiös målning kan styra den troende mot andligt liv och frälsning, mot det osynli-ga. Syftet är framförallt pedagogiskt och andligt. De hjälper till att uppmuntra och stär-ka de troende. Den stär-kan också uppmuntra en till meditation, till gemensstär-kap med de heli-ga, i hopp om gudomlig belöning. 35

21

Chaillot, Christine. The role of pictures, the veneration of icons and the representation of christ in two

35

oriental orthodox churches of the coptic and Ethiopian traditions. 2016, s. 110

Att ikoner är en symbol som representerar det heliga och det som har varit är ett svar som återkommer från intervjupersonerna från den syriska församlingen framförallt. En-ligt intervjupersonerna från den syriska församlingen ses bilderna däremot mer som en prydnad. Det som är intressant är att trots att ikoner utgör en del av den syriska försam-lingen och symboliserar det heliga, värderas de inte så högt. Det som värderas högre för dem och i den syrisk-ortodoxa församlingen, enligt intervjupersonerna, är nämligen korset. Den syriske ortodoxa prästen (intervjuperson A) förklarar att korset och rökelse-karet är väldigt viktiga och att ikonbilderna är en symbol, men anses inte är lika viktiga som korset och rökelsekaret. Som tidigare sagt, den klassiska översättningen för ikon är ’’bild’’ eller porträtt’’, men för intervjuperson A är är det korset som är den störta iko-nen, inte bilderna.

I den syrisk-ortodoxa gudstjänsten använde prästen sig av en avlång stav som hade små ringklockor på toppen. Intervjuperson A förklarade att staven som användes under guds-tjänsten symboliserar att änglarna är med dem i församlingen. Denna stav som finns i den syriska församlingen sägs vara en ikon. Rökelsekaret beskrivs, av intervjuperson A och B från de syrisk-ortodoxa församlingen, också som en ikon som symboliserar Jung-fru Marias mage, och kolet/elden inuti karet symboliserar Jesus Kristus. Intervjuperso-nerna förklarar att rökelsekaret symboliserar Jesus Kristus och det som representeras i karet är hans egentliga skepnad, men att han visar sig för församlingens skull.

Intervjupersonerna från den grekisk-ortodoxa och den eritreansk-ortodoxa församlingen berättar att det är ikonbilderna som spelar störst roll, tillsammans med korset. Ikonerna är inte bara viktiga för dem, utan det ger också en struktur i församlingen och i deras vardag. Detta visar på att intervjupersonerna inte riktigt har samma syn på ikoner, men det finns några gemensamma punkter. Från samtliga svar kan kan begreppet ikon jämfö-ras samt beskrivas som en symbol, och här kan vi koppla till en av funktionerna som David Morgan tar upp i sin text:

22

- Medlemmar i en gemenskap behöver symboliska former såsom dans, musik eller bil-der för att de ska kunna delta i något som är större än bil-deras temporära miljö. 36

Det läggs som sagt mycket vikt på att en ikon är en symbol som representerar helgonen och det som har varit. Just begreppet ’’symboliskt’’ kopplas starkt till ikoner i majorite-ten av intervjuerna, men på olika sätt. I princip anser alla intervjupersoner att allt som har med ikoner att göra är symboliskt på något sätt och vis. Från bilderna till korset till rökelsekaret, allt det är symboliskt eftersom det representerar deras tro, och deras kärlek till Gud. En av de intervjuade som sammanfattar detta stycket ganska väl. ’’Inte nog med att bilderna och korset är viktiga symboler för mig. Bara att man står upp under gudstjänsten är symboliskt, för att du står upp för Jesus.’’ - Intervjuperson F

Att ikoner är en påminnelse om det som har varit samt om Gud är ett svar som ofta återkommer hos majoriteten av de intervjuade. Intervjupersonerna svarar inte exakt li-kadant, men innebörden i vad som sägs under majoriteten av intervjuerna är snarlik. Inte bara när jag ställer frågan om varför ikoner är viktiga att ha under gudstjänster, utan också när jag frågar de intervjuade hur ikoner används i kyrkan/hemmet, denna frågan diskuteras mer längre ner i texten. Intervjupersonerna C och D från den grekisk-orto-doxa församlingen berättar att i den grekiska kalendern finns det helgon som firas dag-ligen. Varje dag är en viktig dag eftersom man firar ett helgon. Ett exempel som nämns under intervjuerna är att inom grekisk tradition är det vanligt att barn döps efter ett hel-gon. Kalendern är inte en ikon, men det symboliserar helgonen och som ortodox utövare blir man påmind om detta, vilket är oerhört viktigt enligt den grekisk-ortodoxa försam-lingen. Ett annat exempel som togs upp av en annan intervjuperson var påskhögtiden som hjälper de troende att bli påminda om det som varit.

Ikoner finns alltid på plats i vår församling när vi ska be, men vid vissa speciella tillfällen, exempelvis under påsken, är ikoner ännu mer speciella. Påsken får mig att komma ihåg vad Jesus gjorde för våran skull. Inte nog med att ikoner hjälper mig att komma ihåg det som varit, fastan får mig också att bli påmind. (Intervjuperson F)

Påsken inom den eritreansk-ortodoxa kyrkan är en av de viktigaste traditionerna.

23

Morgan, David. 2005, s. 59

36

Under veckorna är det fasta som gäller från morgon till kväll, och när fastan bryts är det vegansk mat som gäller. Varje dag ska ett visst antal böner också läsas under ledning av en präst. Det finns många fasteperioder, och under dessa perioder kan en ortodox fasta vara allt från två veckor upp till 50 dagar. Enligt de intervjuade från den eritreansk-orto-doxa församlingen fastar de för att komma ihåg och vörda helgonen. Genom böner och gudstjänster finns ikoner på plats och under speciella högtider, exempelvis påsken, hyl-las och vördas dessa ikoner lite mer. På så sätt fyller ikoner funktionen att det gör den troende påmind om det som har varit.

Det som är intressant är att efter att ha lyssnat på vad intervjupersonerna har sagt om att det inte bara handlar om just ikoner för att bli påmind om helgon och de historiska hän-delserna, utan som ortodox kan man bli påmind om dessa stunder genom exempelvis en kalender eller firandet av en högtid. Varken kalendern eller påsken är ikoner, men de symboliserar det heliga och med hjälp av ikoner vördas helgonen lite extra vid speciella tillfällen. Man skulle kunna säga att vissa ikoner får större auktoritet under de stora hög-tiderna inom ortodoxa traditionen. Exempel: långfredagen, som ingår i påskhögtiden, handlar om, ur ett religiöst och historiskt perspektiv att minnas Jesu korsfästelse och död, vilket innebär att just denna händelse och Jesus står mer i centrum och vördas, med hjälp av ikoner.

5.1.1 Samhörighet med församlingen, och det heliga

Vi är kvar på frågan varför ikoner är viktiga under gudstjänster. Det var ett svar från en av de intervjuade som förvånade mig. Så här lyder svaret från en av de:

Det kommer många nyanlända till oss som vi hjälper in i det svenska samhället. Jag känner mig ofta ensam där jag bor men när jag kommer till kyrkan känner jag mig alltid trygg och lugn och att det är där jag hör hemma. Jag känner mig avslappnad när jag kommer till kyrkan och träffar församlingen. Jag får träffa flera landsmän som har lämnat hemlandet och det får mig att bli lugn. Det är inte bara det religiösa utan jag får också veta mer om samhället och får ett socialt sammanhang. När vi ber tillsammans, sjunger tillsammans och dansar tillsammans under gudstjänsten, det är en underbar känsla. man känner sig inte så ensam. Det är extra roligt då vi alla är där för att tillsammans vörda ikonerna. (Intervjuperson F)

24

Just detta svaret handlar mer om församlingen som bidrar till sammanhållning bland-gruppen. Detta avsnitt kommer mest baseras från det jag observerade under gudstjäns-terna, som visat mig hur sammanhållningen i de olika grupperna förekommer, med hjälp av ikoner. Här är några exempel från de olika församlingarna.

Den syrisk-ortodoxa församlingen: I den syriska gudstjänsten läste prästen ur

Lukasevangeliet 1. Det sista han läste var nånting i stil med: ’’Låt oss ta hand om varandra mina bröder och systrar’’. Det som hände efter det var att den som stod en närmast i kyrkan skulle man ta man i hand lite försiktigt, sen släppte man taget kyssan-de sin egna hand. Detta gjorkyssan-de vi i ungefär en halvminut. Enligt intervjupersonerna A och B är detta ett sätt att välkomna varandra i kyrkan och samtidigt bli välsignad av den man sträcker sin hand till. Att utövaren ska bli välsignad av den man sträcker sin hand till kan innebära i detta fall att man med hjälp av ikoner på plats ska visualisera och fo-kusera på detta gudomliga. I teoriavsnittet diskuteras detta och kan jämföras med det David Morgan säger, det vill säga att med hjälp av visualisering och religiösa bilder kan utövaren fokusera på det gudomliga. Visuell praxis handlar inte endast om att visualise-ra, utan det man ser på bilderna kan kombineras med andra former av aktiviteter, såsom att läsa eller be. Under observationen och aktiviteten i den syrisk-ortodoxa församling-en, kändes det som att ju fler som deltog, desto större blev gemenskapen. I detta fall skulle det kunna vara så att vissa i församlingen möjligtvis kände en kontakt med det gudomliga. Att med hjälp av ikoner och ritualer hamnar i nån form av gudomlig närva-ro, tillsammans med församlingen eller separat. Morgan diskuterar detta och ett av hans punkter från teori-avsnittet kan appliceras här: Bilder av många olika slag ger ofta en upplevelse av gudomlig närvaro. Medlemmar i en gemenskap behöver symboliska for-mer såsom dans, musik eller bilder för att de ska kunna delta i något stort.

I samtliga församlingar:

Vid några tillfällen gick prästerna fram till ikonostasen för att be. Inom ortodoxa kyrkor är ikonostas en vägg med smyckade ikoner, som skiljer åt altarrummet och församlingsrummet. Ordet ikonostas kommer från det grekiska sta’sis och betyder på

25

svenska ’’ställande’’. Inom ortodoxa kyrkor är ikonostas en vägg med smyckade ikoner, som skiljer åt altarrummet och församlingsrummet . Ouspensky och Lossky förklarar 37

att ikonostasen representerar en av de viktigaste egenskaperna hos ortodoxa kyrkor. Det beskrivs som obruten skärm, som skiljer det heliga från den centrala delen där försam-lingen står. Den består av flera rader med ikoner, som bildar en skärm och delar den gu-domliga världen från den mänskliga världen, samtidigt som två världar förenas i en hel-het där det uppnås en gemenskap med det gudomliga kan uppnås. 38

När prästen var klar vid ikonostasen gick han några steg framåt mot församlingen, då ställde sig alla upp och prästen vände sig mot ikonostasen igen och håller samtidigt i Bibeln i handen, som han sträckte snett uppåt. Diakonen stod jämte prästen och höll i ett kors. När alla i församlingen ställde sig började prästen be igen mot ikonostasen, men denna gång var alla mer involverade. Efter det vände sig prästen mot församlingen och gjorde korstecknet, församlingen hängde på och gjorde också tecknet. Avslutades med prästen kysste på Bibeln. Något som gjordes av alla i samtliga församlingar var att den inkommande skulle göra korstecknet framför ikonen som stod vid ingången, detta för att visa respekt till helgonet. Det är liksom ett sätt att välkomnas in till salen. Enligt Mor-gan är ikonen i kyrkan ett sätt att välsigna alla som kommer in, samt ingången till för-samlingen förstås som en gräns mellan den privata inre och den profana yttre världen. 39

Något av de mest intressanta var de gångerna prästerna gick fram till ikonostasen. På ett sätt kändes som att prästen isolerades sig från församlingen för be, men samtidigt kän-des det som att han bad tillsammans med församlingen till helgonen. Ikonostasen är av-lägset från församlingen, även om den befinner sig i församlingen, eftersom det är en-dast prästen som får befinna sig i det området.

26

Nationalencyklopedin. (Elektronisk). https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/iko

37

-nostas. (Hämtad 25/12-17)

Ouspensky & Lossky,, 1982, s. 59-60

38

Morgan, David. Visual piety. California: University of California press. 1998, s.165

39

Detta kan jämföras med en av punkterna från Morgan: Bilder och föremål kan fungera mycket kraftfullt i religiös praxis genom att organisera utrymmen för dyrkan och hängi-venhet, avgränsa vissa platser som heliga. Med hjälp av dessa utrymmen ger heliga ob-jekt en orientering och fokus till de troende. Prästerna befinner sig i ett stadium där de ska be till helgonen och komma i någon form av gudomlig kontakt, här kan vi också applicera in ytterligare en punkt från Morgan: Bilder av många olika slag ger ofta en upplevelse av gudomlig närvaro. När prästerna befinner sig vid ikonostasen avgränsas de från församlingen, orienterar sig och försöker komma i kontakt med det gudomliga. Morgan nämner dessutom i teoriavsnittet att ikoner är en del av ortodoxa liturgin, vilket kan sägas samma sak om ikonstasen, som också är en central del i den ortodoxa liturgin.

Den eritreansk-ortodoxa församlingen:

När man kom in till församlingshemmet var det fler människor på plats som också skul-le delta i gudstjänsten. Träffade man en präst bland församlingen så tog han fram ett li-tet kors som han höll under sin klädnad och så pussar man med munnen och pannan på korset 3-4 gånger om. Detta är en slags hälsning till prästen och då svarade han tillbaka på modersmålet tigrinja, något i stil med: ’’Kristus är mitt i bland oss’’. När varje person från församlingen gick in till salen så var det första de såg en ikon på Jungfru Maria och framför henne utfördes en slags mini-bön, där utövaren stod framför henne, bad för och gjorde korstecknet framför. Efter några sekunder gick man ner på sina knä med pannan mot golvet. Detta upprepades 3-4 gånger. Efter det gick alla och satte sig ner och vänta-de på att prästen skulle börja gudstjänsten.

På slutet började hela församlingen och då tog diakonerna fram två stora trummor, flera sjöng med och det blev en mer ’’gladare’’ och livligare gudstjänst. Det var också ett tec-ken på att gudstjänsten närmade sig sitt slut. Många i församlingen gick fram till präs-terna och bildade en cirkel och de två som spelade på trummorna var i mitten. Resten av församlingen stod upp och klappade med, medan andra sjöng klappade och dansade runt omkring i cirkeln. Gudstjänsten avslutades med att huvudprästen gick runt till alla i för-samlingen med det stora korset och alla skulle kyssa korset med munnen och pannan 3-4 gånger, samma sak gjordes med psalmboken, som var täckt i ett vitt tyg,

27

för att skydda ’’det heliga inuti’’.

Det som kan sägas först och främst är att som deltagande observatör kände jag av ge-menskapen i samtliga gudstjänster, på olika nivåer. En eventuell funktion som ikoner kan ha, baserat på vad jag har observerat, är att ikoner möjligtvis fungerar som skapare av samhörighet på grund av dess centrala roll under gudstjänsterna som jag har varit på, och hur dem får ortodoxa utövarna att delta aktivt.Med dessa ovannämnda exempel kan vi främst här utgå ifrån Émile Durkheims teori om religion som bidrar till social sam-manhållning. Durkheim förklarar i sin text att alla religioner har två sfärer: det heliga och det profana. Det finns ingenting som är inbyggt i ett visst objekt som gör det heligt. Ett objekt blir heligt endast när samhället investerar in in i det. Vi kan ta exemplet 40

med trummorna som användes i den eritreansk-ortodoxa gudstjänsten. Trummorna är inte bokstavligt talat heliga, men ju mer församlingen engagerar sig till gudstjänsten, desto större andlig upplevelse kan man få. Ikoner spelar som sagt en oerhört viktig roll i församlingen. Trummorna som används är inte ikoner, men de ses som heliga av den eritreansk-ortodoxa församlingen eftersom de används för att vörda helgonen på