Under denna rubrik undersöker vi hur etnicitet utifrån vår definition och förståelse av begreppet skapas i interaktion med andra sociala kategorier. Detta avsnitt analyseras främst genom bilderna då texten i böckerna inte på ett tydligt sätt förmedlar någon uttalad etnicitet.
Askungen
Den tydliga normen som förmedlas i den klassiska Askungen är att vara ljushyad och boken representerar inte en etnisk diversitet. Det går inte att tyda någon annan etnicitet än huvudkaraktärernas, varken i bild eller text. I den klassiska Askungen är att vara ljushyad ingen faktor för förtryck eller makt, det är andra faktorer som spelar in. I den nya Askungen är huvudkaraktärerna (Askungen och hennes familj) ljushyade och inga kulturella eller religiösa symboler kan skönjas. Ingenstans i texten kan vi se etnicitet beskrivas men om vi istället tolkar bilderna ser vi människor med olika hud- och hårfärg och varierande kläder som kan tolkas beteckna olika nationstillhörigheter, vilket kan förstås som en del av ett övergripande etnicitetsbegrepp. På balen är
människorna där för att träffa prinsessan, som själv porträtteras som mörkhyad. Det är just mötet med prinsessan som är målet för alla karaktärer/deltagare och det är det som för dem samman och är deras gemensamma nämnare. Deltagarna på balen målas fram i
36
bild som både kvinnor och män, könstillhörigheter som kan tolkas genom bland annat frisyrer, kläder och accessoarer, så som Davies (2003) beskriver kodning av
könstillhörande. I bilderna föreställande balen framställs människor med olika hudfärg, hårfärg, ögonfärg så som Wikström (2009) menar att det går att synliggöra olika etniciteter. Även de kläder och smycken i olika material som baldeltagarna bär, kan härledas till olika delar av världen. Miljön som visas fram i den nya Askungen kan tolkas som att Askungen bor i ett västerländskt hem, källarväggen där Askungen har sitt rum är gjord av tegel, medaljongtapeterna kan refereras till ett överklasshem, likväl som inredningens gulddetaljer. Prinsessans hem porträtteras annorlunda. Där är glada färger, stora blomkrukor med färgglada blommor och inredningsdetaljer såsom en tron
utsmyckad som en stor påfågel i guld, vilket berättar för oss att det kan vara någon med en annan etnicitet än Askungen som bor i huset, då vi tolkar det som andra former för kulturella symboler än de vi ser hos Askungen. Dock ser vi inte hur det gör någon skillnad för sagan. Vi skulle kunna tolka det som att det i sagan inte innebär att man tillhör underklass eller överklass för att man tillhör en annan etnicitet.
Båda sagorna är hierarkiska men på olika sätt. Etnicitet tänker vi inte bidrar till någon hierarki i våra valda Askungen-böcker, de olika etniciteter som syns i nya Askungen förefaller naturligt och att det är naturligt med mångfald.
Prinsessan kan tolkas ha mest makt i sagan då det är hon som bjuder in folket till bal och att det är hon som senare i sagan beordrar ut skoagenter för att finna ägaren till glasskon. Trots att hon benämns som hon och därmed tillhör den enligt Hirdman (2001) underordnade könstillhörigheten kvinna förmedlar boken via prinsessans handlande att hon befinner sig på en maktposition, där hon har rätt att beordra folk.
Prinsessan följer Nikolajevas (2017) genusschema för kvinnliga egenskaper då hon bland annat kan ses vara vacker, då hon frammålas med fina smycken, kläder i fina material samt så är hon sminkad med bland annat läppstift. Prinsessan kan också ses som omfamnande och omtänksam genom sina kroppsrörelser, då hon bland annat på flera bilder sträcker ut armarna som kan tolkas som inbjudande.
37
Rödluvan
I den klassiska Rödluvan kan vi varken genom text eller bild, precis som i den klassiska Askungen identifiera etnisk diversitet. Bilderna visar ett typiskt ålderdomligt
västerländskt bondesamhälle, med ljushyade människor som bär kläder och med en boendemiljö som är typisk för hur tidsepoken framställs. Budskapet som förmedlas i boken blir att etnicitetsnormen är ljus, västerländsk och nationalromantisk, dock uppstår ingen diversitet kring etnicitet då alla karaktärer rör sig inom normen. Vargen i den
klassiska Rödluvan har vi valt att bortse från, trots att den är förmänskligad så menar vi
att det inte finns underlag att bestämma etnicitet. Den skiljer sig från de andra karaktärerna främst för att den är ett djur. Den nya Rödluvan förmedlar inte genom texten att karaktärerna tillhör någon särskild etnicitet. Om vi går till bilderna så kan vi se att Rödluvan, hans pappa, morfar och skogvaktaren alla är mörkhyade samt att de bor ute i skogen. Den nya Rödluvan tänker vi utmanar normerna som finns i den klassiska Rödluvan, vilket också är syftet med boken. Men det går inte att se med endast
etnicitetsbegreppet hur maktordningen tar sig uttryck utan då måste vi se till hur andra kategorier påverkar och samverkar med etnicitet, så som Mattsson (2015) beskriver det intersektionella sättet att förstå kategorier och deras förhållande till varandra. Det går att se hur maktordningen i den nya Rödluvan skapas genom att genus ställer sig över etnicitet, klass och kön. I Nikolajevas (2017) schema över egenskaper som kan tolkas som manliga kan vi tolka skogvaktaren och hur hon framstår i text och bild som den i sagan med maskulina egenskaper.
38
Resultatdiskussion
Syftet med uppsatsen var att undersöka hur budskap och normer relaterat till våra begrepp: klass, genus, kön och etnicitet förmedlas via barnlitteraturen, då vi vill öka medvetenheten hos pedagoger att kritiskt se på det vi läser och förmedlar till barnen genom böcker. Böcker har och kommer alltid att ha betydelse i spridningen av värderingar, ideal och idéer om världen. Berättelserna vi förmedlar till våra barn påverkar och inspirerar samt kan ge dem förebilder menar Henkel och Tomičić (2009), något som även Koss (2015) visar i sin studie. Därför menar vi att syftet med vår uppsats är högaktuellt och utifrån ett intersektionellt perspektiv har det gett oss
möjlighet att se hur olika normer och budskap förmedlas via barnlitteratur. Genom våra analysfrågor har vi i våra valda barnböcker funnit flertalet synvinklar och diskurser kring våra teoretiska begrepp.
Synen på barnet och barnets behov har under skilda epoker format barnboken menar Hallberg (2001) och i de klassiska sagorna återspeglas förlegade normer som inte syns i dagens västerländska samhälle. I analysen av den klassiska Rödluvan kan vi se hur Rödluvans mamma marginaliseras då hon kan tolkas vara förpassad till hemmet med förekommande obetalda hushållssysslor medan pappan kan tolkas befinna sig på arbetet utanför hemmet. Vi kan i klassiska Askungen se ytterligare ett exempel på hur kvinnan förtrycks då prinsen ska ”välja” sig en hustru, vilket kan förklaras som att kvinnan inte har ett val att göra. Dock kan vi se hur våra valda böcker skiljer sig från det som Koss (2015) studie visar kring huvudkaraktärernas kön. Av fyra undersökta böcker är tre av huvudkaraktärerna flicka/kvinna, vi menar att vår studie är allt för liten och snäv i sitt urval för att kunna dra några slutsatser kring detta. Dock får upptäckten oss att öppna ögonen för vidare begrundande och reflektioner. Kåreland (2009) menar att
förändringarna i samhället återspeglas i barnlitteraturen. Även det återkommande mönstret i hur flickor och pojkar framställs i barnlitteratur såsom Henkel och Tomičić (2009) skriver återfinns i de klassiska böckerna. De normer som böckernas
huvudkaraktärer förmedlar visar att flickan/kvinnan bland annat ska vara söt och pojken/mannen ska vara stark och hjälte, i enhet med Nikolajevas (2017) genusschema.
39
Kåreland (2009) menar att barnlitteratur inte går att studera isolerat utan de bör ses mot bakgrund av samhällets utveckling, därmed kan de nya böckerna spegla normer som i dagens samhälle kan ses vara aktuella och samtidigt vara med till att vidga och utmana normer. Vi får se starka flickor/kvinnor, heteronormativitet som utmanas då prinsessan ska gifta sig med Askungen, androgyna karaktärer som benämns som hen samt
Rödluvans pappa som kan tolkas vara hemmaman. Böckerna som analyserats tänker vi förmedlar normer och värderingar och Nikolajeva (2017) bekräftar vår tanke då hon skriver att barnböcker inte är neutrala. Hon menar att böcker hela tiden förmedlar
implicita eller explicita budskap som barnen får ta del av vid läsandet av böckerna. Koss (2015) påvisar i sin studie att barn behöver ges möjlighet att känna igen sig i böcker för att skapa en positiv självkänsla och identitet, något som det i den nya Askungen och den
nya Rödluvan ges möjlighet till, då dessa är normkreativa.
Barnlitteratur handlar enligt Koss (2015) studie oftast om vita personer och därigenom blir andra etniciteter underrepresenterade. I vår analys får vi fram att tre av böckerna inte representerar en etnisk diversitet, utan i de två klassiska böckerna ses alla karaktärer vara ljushyade och i den nya Rödluvan är alla karaktärer mörkhyade. Detta kan bidra till att de som läser boken kan få uppfattningen att det är norm att vara ljushyad respektive mörkhyad och för att passa in så ska man vara antingen det ena eller det andra då ingen etnisk diversitet visas. Konsekvensen av detta kan enligt Koss (2015) studie leda till att barn med annan hudfärg än den boken representerar kan få sämre självförtroende. De klassiska böckerna förmedlar vad Nikolajeva (2017) menar vara könsstereotyper, då karaktärerna gestaltas och uppträder utifrån samhällets då rådande normer. Med
utgångspunkt i ett genuspedagogiskt arbete såsom Eidevald (2009) beskriver kan de
klassiska böckerna skapa tankar och funderingar som bidrar till att barnen får omvärdera
och undersöka frågor som väcks. Till exempel: Vad hade hänt om Askungen gått på bal
iklädd byxor? eller Varför finns där ingen som ser ut som jag? Edwards (2008) menar
att boksamtal ökar förståelsen av det lästa och att prata om böckerna och dess innehåll bidrar till att tolkningen fördjupas samt att barnen kan knyta bokens handling och konsekvenser till sig själva.
Böckerna i förskolan kan användas till många ändamål, bland annat till att ta upp och hantera olika ämnen och frågor. Kåreland (2015) menar att samtal kring det vi läser med barnen är betydelsefullt och att barn kan behöva vuxnas hjälp för att komma igång med
40
funderingar och tankar kring innehållet av boken. Vad boken används till, och vilka innebörder den tilldelas beror på var och hur samt av vilka den används (Simonsson, 2004). I Lpfö (2018) kan läsas att förskolan aktivt ska motverka så att inga barn i förskolan utsätts för diskriminering på grund av bland annat etnisk tillhörighet, religion och trosuppfattning. Vi menar att om barnen från olika håll regelbundet förses med likartade diskurser, till exempel om vi enbart erbjuder barnen de klassiska böckerna vi analyserat kan denna diskurs komma att uppfattas som norm och eftersträvansvärd medan andra olikartade diskurser kan framstå som avvikande och mindre önskvärda. Ett sätt att motverka detta kan vara att aktivt arbeta med och öka medvetenheten om
barnlitteraturen som normförmedlare och därmed kritiskt tänka på vad vi erbjuder för barnlitteratur på förskolan.
Vi tänker att OLIKA-förlags idé om normkreativitet och normkritik är ett steg framåt för en mer jämlik framtid. Samtidigt väcks en tanke kring deras idé, om huruvida vi måste könskoda karaktärerna i böckerna med hon, han eller hen såsom Eidevald (2011) menar då han förklarar genuspedagogiskt arbete. Vi menar att kreativt för barn och läsare vore om karaktärerna i böckerna inte alltid har ett givet pronomen och att det då kan öppna upp för fler diskussioner och funderingar. Eller är det så som Wedin (2014) skriver att vi först måste veta könet för att kunna förhålla oss till någon?
Slutsatsen av denna uppsats som vi gemensamt kan ställa oss bakom kan formuleras: Barnen på förskolan gynnas och förskolans mål kommer närmre att uppfyllas om vi pedagoger tänker på vad det är för litteratur vi väljer att läsa för och med barnen. Simonsson (2004) menar att boken som kommunikativ kraft förmedlar budskap och vi menar att genom budskap förmedlas normer. Genom att synliggöra normer i äldre böcker kan vi identifiera maktstrukturer och att vara normbrytande är att göra
maktmotstånd. Då normerna blir synliga kan vi tillsammans med barnen prata kring de värderingar som följer med litteraturen. Detta för att barnen ska få förståelse kring att olikheter är något som finns runtomkring oss och för att skapa en acceptans kring allas lika värde.
41
Metoddiskussion
Vi vill börja med att påminna läsaren om att vår uppsats innefattar analys av endast fyra barnböcker och kan således inte ses representera en generell verklighet, dock menar vi att det speglar en liten del av denna verklighet. Hade vi valt andra böcker och teorier hade vi troligen fått ett annat resultat, dock tror vi att vi hade landat i samma slutsats att det är av vikt att samtala med barnen kring vad det är vi läser och förmedlar till dem via böckerna på förskolan.
Vi valde en kvalitativ forskningsansats då syftet med uppsatsen är att undersöka hur normer och budskap förmedlas via barnlitteraturen i förskolan, det vill säga vi söker resultat i ord och inte i siffror. Kritik mot den här sortens forskning enligt Bryman (2011) är att den har en benägenhet att bli alltför subjektiv då forskarens intressen tenderar att färga av sig. För att minimera detta har vi sökt teorier och begrepp att analysera vårt material med. Begreppsförklaringen hjälpte oss särskilt då vi skulle analysera etnicitet, som vi upplevde svårt att definiera, möjligtvis då för att det är så internaliserat i vårt eget sätt att tänka och förstå vår omvärld. Något som vi funnit till stor hjälp har varit Nikolajevas genusschema. Utifrån detta har vi okomplicerat kunnat se på vår empiri och behandla den på ett likvärdigt sätt, något som vi finner är
nödvändigt för att inte få ett missvisande resultat.
Slutligen vill vi peka på att det inte är möjligt att göra den här sortens studie utan att alls påverka resultatet. Detta då det är vi som valt empiri, teori och litteratur att analysera och tolka böckerna med samt att vi har en del förkunskap och förutfattade meningar i vårt bagage.