Uppgiften från projekt Västergötlands flora följs av kommentarer från återbesöket 1996.
Jättebalsamin återfanns på följande lokaler.
1984: Seglora Slätthult, RN 63972 13202 (gårds
plan, vägkanter, bete, mosse och sjökant). - 1996:
flera bestånd i svagt hävdad hage, enstaka individ vid mossen, sjön och fuktig strandalskog.
1991: Surteby-Kattunga Östragärde vid Viskan, RN 63714 13034 (åstrand, betesmark och fuktig sänka). - 1996: bestånd invid Viskan.
1991: Örby Gröneslätt, Brättingstorp, RN 63786 13155 (grusig vändplan, slänt mot skogsgöl). - 1996: bestånd i fuktig lövskog.
1993: Surteby-Kattunga 100 m S om Torp, RN 63675 13026 (åstrand). - 1996: bestånd i ohävdad gräsmark invid Viskan.
1993: Örby 200 m S om Larsagården, RN 63773 13096. - 1996: bestånd invid åstranden.
1995: Seglora 100 m S om Grunnasjö, RN 63967 13198 (fritidstorp, igenväxande bete). - 1996:
bestånd invid förrådslänga vid fritidstorpet.
Jättebalsamin återfanns ej påföljande lokaler.
1984: Kinna Kinnasand, runt fabriken mellan Häggån och golfbanan, RN 63797 13141.-1996: explo
aterat av bebyggelse.
1986: Kinna Hede gård, RN 63792 13136. - 1996:
hårt hävdade hästhagar.
1986: Torestorp runt Sandsjön, RN 63670 13140.
- 1996: strand med högörtsvegetation.
1987: Örby Öresten, Slottsberget, RN 63754 13097.
- 1996: hävdad ekhage, fårbete.
1988: Öxabäck Tocknarås, RN 63645 13245 (berg
knalle, mosse). - 1996: fuktig, dikad tallskog.
1989: Berghem 200 m OSO om Viskadal, RN 63757 13077 (liten damm). - 1996: endast bestånd invid Viskan, ej runt dammen.
1989: Öxabäck 200 m N om Karstorp. RN 63662 13039 (väg, lövskog). - 1996: äldre kalhygge med intilliggande fuktig barrskog.
1991: Surteby-Kattunga, Kattunga kapell, RN 63697 13035 (kulturmark, beteshage, lövskog). - 1996:
svagt hävdad betesmark.
1991: Torestorp Broken, RN 63659 13157 (väg- dike). - 1996: vägdike med högörtsvegetation.
1993: Fritsla 500 m N om Anneberg, Slätten, RN 63844 13194 (väg, betesmark). - 1996: betes
marker.
Tabell 3. Beskrivning av de bestånd av jättebalsamin lmpatiens glandulifera i trakten av Kinna, Västergötland, som 1996 studerades närmare (se karta 1).
Some data describing eleven stands p/Tmpatiens glandulifera near Kinna, Västergötland (see map 1), studied in 1996.
- From left to right: location, date, width (m), number of individuals in the central quadrat, mean height of four indi
viduals sampled from each of four quadrats in the centre of the stand, ditto for individuals from four quadrats at the edge.
SVENSK BOT. TIDSKR. 92 (1998) Jättebalsamin i Sverige 339
Bestånd Datum
Utsträck
ning (m)
Antal individ/m2
Medelhöjd (m) mitt kant 1. Surteby-Kattunga Viskans östra sida 500 m N om
Torp, RN 63682 13025, ohävdad gräsmark.
20. VIII 21 x 12 63 1,17 1,07
2. Surteby-Kattunga Viskans östra strand 800 m V om Reutershov, RN 63699 13026.
20.VIII 24 x 20 108 1,45 0,90
3. Surteby-Kattunga Viskans norra sida 450 m SO om Östragärde, RN 63709 13032.
20. VIII 10x4 28 1,13 1,19
4. Skene Brofästet på Viskans västra sida 500 m NV om Haby, RN 63769 13090.
20.VIII 18x4 17 0.69 0,28
5. Örby Viskans norra strand 100 m SVS om Larsa- gården, RN 63776 13773.
21.VIII 19x7 45 0,89 0,90
6. Kinna Hede, RN 67787 13135, kalhygge i ledningsgata.
17.VIII 9x6 7 0,78 1,02
7. Berghem Berghem. RN 63759 13079, vägdike. 15.VIII 13x8 107 1,52 0,69
8. Seglora Slätthult, RN 63972 13202. 17.VIII 13x7 46 1,13 0,84
9. Seglora Kinna V om Näs industriområde, RN 63791 13129, fuktig ohävdad gräsmark i ledningsgata.
17.VIII 33 x 16 83 1,82 0,58
10. Örby Gröneslätt, RN 63786 13155, bestånd i fuktig lövskog.
21. VIII 12x8 76 1,64 1,07
11. Torestorp Strömmen, Strömsån, RN 63676 13153. 16.VIII 9x6 32 1,16 0,47
ade hagar. Det äldsta kvarvarande beståndet, känt från 1984, låg i en beteshage intill en lada. På alla tre ålokalerna, kända från 1992 eller 1993, fanns arten kvar, liksom i en fuktig lövskog och på en sommarstugetomt. På den senare växte jättebalsa
min vid en förrådslänga dit den enligt ägaren hade kommit med dittransporterad jord. Beståndet obser
verades av inventerare 1995.
Många förekomster längs Viskan
Längs den övre sträckan vid Viskan (karta 1) påträf
fades 18 bestånd av jättebalsamin. Åravinen var här bevuxen med snårig strandskog. Jättebalsamin hade etablerat sig i gläntor vid ån, men bestånden var små, oftast bara ett femtiotal individ. I vissa av dem ingick springkorn lmpatiens noli-tangere. På större öppna platser, i ledningsgator och på ett kalhygge påträffades enorma bestånd med hundratusentals exemplar av jättebalsamin. Intrycket från denna sträcka, med dess täta och höga vegetation, var att
populationer lätt etableras vid tillräckliga ljusförhål
landen.
Längs den nedre sträckan (karta 1) påträffades 65 bestånd av jättebalsamin. Ån rinner här genom ett jordbrukslandskap med åkrar, vallar och betesmarker.
Åravinen upptas till största delen av ohävdad gräs
mark och korta partier med strandskog. Vid Östra- gärde finns flera betesmarker som sträcker sig ända ned till ån. Stora bestånd av jättebalsamin bredde ut sig i de ohävdade gräsmarkerna längs hela ån. De långsträckta bestånden växte en bit upp i ravinsidan.
I de öppna betesmarkerna fanns däremot bara enstaka individ nära ån och mindre bestånd i beteskyddat läge inne i taggiga buskar. I åns direkta närhet hade jättebalsamin expanderat upp längs kanterna på några åkrar som hade besprutats mot ogräs. De exemplar som hade fått del av bekämpningsmedlet visade svåra skador. Längs den sydligaste delen av sträckan frodades arten mellan åkrarna utmed stenmurar och diken (foto sid 329). De senare saknade oftast öppet vatten.
I en fuktig till våt gräs
mark i en kraftlednings- gata vid Näs (lokal 9) växer ett stort bestånd av jättebalsamin.
•a *
" 1
-Äg .■?*>
I
______
lmpatiens glandulifera. Foto Charlotta Larsson (Västergötland, Kinna, Näs).
Växer i täta bestånd ...
Invid Viskan var bestånden oftast utsträckta i åns riktning, ca 15-20 meter långa och upp till hälften så breda, med ett par tusen individ i varje. Bestånd 3 sträckte sig emellertid från ån upp mot en åker.
Ofta fanns enstaka individ runt huvudbestånden som övergångar till intilliggande bestånd. De två största bestånden (2, 9) växte i öppen ohävdad gräsmark, de två minsta (4, 6) påträffades i störda miljöer och var relativt nyetablerade.
Beståndens täthet ökade med stigande storlek (ej 7). Generellt sett var tätheten lägre i störda miljöer.
De individ som växte i beståndens mitt var högre än de som växte i kanten. Dessa individ var också högre i täta bestånd (2, 7, 9, 10). Höga individ återfanns även i miljöer där växten behövde vara längre för att nå ljuset, t ex i diken.
... tillsammans med konkurrenskraftiga perenner...
I bestånden registrerades 123 kärl växtarter. De flesta förekom endast sporadiskt: 32 förekom i fler än 5 % av rutorna, 12 i fler än 10 %, och endast 3 i fler än 20 % (tabell 4). De vanligaste följeväxterna var hallon Rubus idaeus, brännässla Urtica dioica, kvick
rot Elytrigia repens, älggräs Filipendula ulmaria, åker
tistel Cirsium arvense, rörflen Phalaris arundinacea
och vass Phragmites australis. Revsmörblomma Ranunculus repens fanns totalt i färre rutor än dessa, men i huvuddelen av bestånden. Med undantag för springkorn, som är annuell, var de mest frekventa arterna alla mycket konkurrenskraftiga perenner.
Antalet kärl växtarter i bestånden varierade mellan 13 och 48 (tabell 5). Flest arter fanns i bestånd i störda miljöer (3, 4, 6). Följearterna var till största delen perenner (63-90 %), till mindre del annueller (<21 %) eller vedartade växter (<19 %). I miljöer med viss störning (kalhygge, vägkant, stillastående bäckfåra och två betesmarker; bestånd 3,6, 7, 8, 11) var andelen perenner något lägre. Den högsta andelen annueller (21 %) fanns i det relativt nyetablerade bestånd 6.
Inget mönster kunde utläsas utifrån medeltalet av antal följearter per ruta. Det var lika vanligt att diversiteten var störst i mitten av beståndet, som i kanten av beståndet.
I två bestånd (2, 5) rådde signifikant negativ korrelation mellan täckningsgraden hos jättebalsa
min och antalet följearter, dvs vid högre täcknings
grad för jättebalsamin fanns ett lägre antal följearter (bestånd 2, korrelationskoefficient-0,552, p<0,001;
bestånd 5, -0,578, p<0,05). För övriga bestånd erhölls negativ korrelation utan signifikans, med undantag för bestånd 9 som hade positiv korrelation utan signifikans.
SVENSK BOT. TIDSKR. 92 (1998) Jättebalsamin i Sverige 341 . .. där det är fuktigt och näringsrikt
Alla bestånd växte under fuktiga och näringsrika förhållanden. Torrast växte ett bestånd på ett kalhygge (6). Där växte individen glest och var låga och mång- grenade jämfört med i övriga bestånd. Torra förhål
landen fanns också till viss del i bestånd 11, där några exemplar som växte på klippor hade torkat bort.
Upphörd hävd gynnar jättebalsamin
Jättebalsamin har under de senaste tre decennierna expanderat snabbt i Storbritannien, Tjeckien och Slovakien, oberoende av när den introducerades i dessa länder. Expansionen förklaras med frånvaron av bete och slätter längs vattendrag sedan mitten av 1900-talet. Den tidigare täta gräss vålen har ersatts med växtsamhällen med konkurrenskraftiga och kväve- gynnade örter såsom brännässlor (Beerling & Perrins 1993, Pysek & Prach 1995).
Vår fältstudie visar att arten har svårt att klara sig i hävdade miljöer: i betesmarker växte den oftast i skydd av taggiga buskar. Minskad hävd av marker intill vattendrag är säkerligen en anledning till att jättebalsamin kunnat expandera även i Sverige.
Om det är betesdjurens tramp, själva avbetningen eller en kombination av de två som missgynnar arten är svårt att säga, men förmodligen har själva betes
trycket störst verkan. Djurens tramp skapar luckor i vegetationstäcket, vilket borde gynna artens frö- etablering, men samtidigt äter de hela växten utan åtskillnad, något som leder till att artens regenera
tion försvåras (Beerling & Perrins 1993).
Fortsatt spridning kan förväntas
Spridningen av jättebalsamin i naturlig vegetation kommer med stor sannolikhet att fortsätta. Flera uppgiftslämnare och källor kommenterar att arten är under spridning, t ex anses den vara under stark spridning i Malexanders socken i Östergötland (Lind 1990). I Halland är arten nu vanlig på kustslätten och i övergångsbygden, men fortfarande ganska sällsynt i skogsbygden. Den anses ännu inte ha nått sin fulla ut
bredning i landskapet (Georgsson m fl 1997). Mascher (1990) tror att den är under spridning i Ångerman
land, och i Medelpad och Västerbotten rapporteras arten visa en klar naturaliseringstendens (Stefan Ericsson i brev).
Kurtto (1996) anger den i Finland som naturali- serad upp till nedre Torne älv, vilket visar att arten förmodligen ännu inte nått sin nordgräns i Sverige.
Den mest omfattande expansionen kommer ändå troligtvis att ske i södra och mellersta Sverige där klimatet är mildare.
Tabell 4. Kärlväxter i bestånd av jättebalsamin Impatiens glandulifera i trakten av Kinna, Västergötland (se karta 1 och tabell 3). Sammanlagt undersöktes 261 lxl m-rutor i elva bestånd. Av totalt 123 påträffade följearter redovisas här endast de med förekomst i 5 % eller fler av rutorna.
Vascular plant species associated with Impatiens glandu
lifera near Kinna, Västergötland (see map I and table 3).
Totally, 261 lxl m-quadrats in eleven populations were studied. Of the 123 associated species found, only those occurring in more than 5 % of the quadrats are listed here.
- From left to right: Species, number of stands, percentage of total number of quadrats.
Antal Andel
Art bestånd rutor (%)
Aegopodium podagraria, kirskål 4 10,7
Agrostis capillaris, rödven 6 9,2
Alopecurus geniculatus, kärrkavle 1 5,7
A. pratensis, ängskavle 5 6,5
Angelica sylvestris, strätta 4 5,0 Athyrium filix-femina, majbräken 4 6,1 Calystegia sepium, snårvinda 1 5,8 Cirsium arvense, åkertistel 8 18,8 Dactylis glomerata, hundäxing 4 5,4
Elytrigia repens, kvickrot 8 23,0
Epilobium angustifolium, mjölke 4 5,8 Equisetum arvense, åkerfräken 3 6,5
E. sylvaticum, skogsfräken 3 17,6
Filipendula ulmaria, älggräs 6 21,1
Galeopsis bifida, toppdån 2 6,9
Impatiens glandulifera, jättebalsamin 11 100,0 I. noli-tangere, springkorn 4 11,3 Juncus conglomeratus, knapptåg 4 7,3
Lathyrus pratensis, gulvial 3 8,0
Persicaria amphibia, vattenpilört 1 6,5
P. lapathifolia, pilört 4 7,3
Phalaris arundinacea, rörflen 3 19,2
Phragmites australis, vass 4 19,5
Poa trivialis, kärrgröe 7 16,7
Ranunculus repens, revsmörblomma 7 8,0
Rubus idaeus, hallon 10 54,8
Scirpus sylvaticus, skogssäv 3 6,9 Scrophularia nodosa, flenört 3 11,5
Silene dioica, rödblära 3 5,0
Sorbus aucuparia, rönn 1 5.4
Urtica dioica, brännässla 9 49,0
Vicia cracca, kråkvicker 5 8,8
Tabell 5. Antalet kärlväxtarter och deras fördelning på livsformer i bestånd av jättebalsamin lmpatiens glandulifera i trakten av Kinna, Västergötland (se karta 1 och tabell 3).
Number of vascular plant species found within eleven populations o/Impatiens glandulifera near Kinna, Västergötland (see map 1), and their life forms. - From left to right: Population (see table 3), number of quadrats, number of species, mean number of species/quadrate in the centre of the stand (mean of four quadrats around the most central quadrate), ditto for four quadrats at the edge, life form (lignous - annuals - perennials).
Bestånd nr
Antal rutor
Antal arter
Medelantal mitten
arter/ruta kanten
Livsform (%) Vedartade Annueller Perenner
i. 32 20 5,0 4,3 5 5 90
2. 44 27 4,5 5,5 4 7 89
3. 15 30 9,3 8,3 7 17 77
4. 21 37 7,0 9,7 5 11 84
5. 22 19 7,3 6,0 5 16 79
6. 15 48 12,0 13,3 17 21 63
7. 22 28 9,0 8,3 7 18 75
8. 14 13 6,0 5,3 15 8 77
9. 50 25 2,8 5,5 8 8 84
10. 17 22 5,0 6,0 5 9 86
11. 16 26 6.5 7,0 19 8 73
Den fortsatta spridningen kan främst förväntas ske från redan etablerade bestånd. En viss spridning genom trädgårdsavfall är också trolig. Den nuvarande omfattningen av fröbyte mellan privatpersoner är mycket svår att uppskatta. Eftersom arten saknas helt hos de stora fröfirmorna kommer handelns be
tydelse för vidare spridning troligen att vara tämligen liten.
Jämförelser med blekbalsamin
Blekbalsamin lmpatiens parviflora introducerades till Europa från Asien år 1837 (Kornas 1990). Den växte till en början främst på ruderatmark i närheten av städer men har senare invaderat lövskogar. Om paralleller dras med denna utveckling, kan man förvänta sig en ökad spridning av jättebalsamin även utanför själva vattendragen.
Kornas (1990) menar att naturaliseringen av en introducerad art genomgår fyra stadier: 1) introduk
tion av spridningsenheter och spridning av de första individerna; 2) etablering i mycket störda habitat; 3) kolonisering av mindre störda habitat; 4) invasion i ostörda habitat. Blekbalsamin befinner sig nu i det fjärde stadiet i hela Centraleuropa. Den betecknas som en mycket framgångsrik agriofyt (en introdu
cerad art som invaderat naturlig vegetation och sedan blivit bofast där) på grund av sin skuggtolerans och
sin breda ekologiska amplitud (Lohmeyer & Sukopp 1992).
Blekbalsamin tål en starkare beskuggning än jätte
balsamin. Den klarar sig med endast 7 % av dags
ljuset, medan jättebalsamin behöver åtminstone 30 % (Perrins m fl 1993). Utmed floderna i granskogs
området Oberfranken i Tyskland, där blekbalsamin klarar att växa, saknas jättebalsamin helt (Walter 1982). Det är därför mindre troligt att jättebalsamin kommer att etablera sig i täta skogar.
Utgör jättebalsamin ett hot i Sverige?
Genom sin snabba tillväxt och höga höjd förändrar jättebalsamin ljusti 1 lgången för omgivande arter och utgör en stark konkurrent. Vi fann dock inga enarts- bestånd av jättebalsamin. De följearter som förekom i fler än 10 % av rutorna var alla konkurrenskraftiga, kvävegynnade perenner, undantaget springkorn som är annuell. Det är därför troligt att jättebalsamin tränger undan annueller och konkurrenssvaga peren
ner. Eftersom alla följearter uppvisade en tämligen låg frekvens hade förmodligen även övriga perenner minskat. För att kunna avgöra i hur stor omfattning enskilda arter trängs undan måste en flerårig studie utföras då bl a artsammansättningen studeras före och efter borttagande av jättebalsamin.
Andra annueller borde egentligen gynnas av samma störningsfaktorer som möjliggör jättebalsaminens
etablering. På våren hindras dock annan växtlighet av den stora mängden förna, något som tillsammans med jättebalsaminens tidiga groning och snabba tillväxt ger arten en konkurrensfördel. Förnan kan även ha en viss gödslande effekt som gynnar både jättebalsamin och andra kvävegynnade arter.
I övriga Europa är åsikten tämligen samstämmig om att jättebalsamin tränger undan annan vegetation så att antalet följearter minskar (t ex Lhotskå & Ko- pecky 1966, Perrins m fl 1993). Vi har inte kunnat bekräfta detta, även om det för två av bestånden fanns ett visst negativt samband mellan antalet följe
arter och täckningsgraden för jättebalsamin. Resul
tatet kan möjligen förklaras med att bandprofilerna inte sträckte sig tillräckligt långt utanför huvud
bestånden, eller att de största bestånden ej ingick i undersökningen. Lohmeyer & Sukopp (1992) menar emellertid att farhågorna för att annan vegetation trängs undan är överdrivna. Enligt dem utgör de enartsbestånd som bildas bara ett tidigt successions- stadium, och att nästa stadium inleds om upprepad störning uteblir. Mot detta påstående talar den doku
menterade höga åldern på flera svenska bestånd.
Jättebalsaminens konkurrensförmåga skiljer sig förmodligen mellan olika delar av landet. På Öland och Gotland, men även på andra håll, exempelvis i Gästrikland, betraktas arten som tillfällig av lokala botanister, och de anser inte att den utgör något hot mot naturlig vegetation (Karl-Göran Bringer, Bo Göran Johansson och Peter Ståhl i brev). Förklar
ingen ligger säkerligen i skillnader i klimat och växtsäsongens längd. Individen försvagas av exempel
vis torka eller frost, och konkurrensförmågan minskar.
Eftersom inga hybrider rapporterats med den in
hemska Impatiens-arten springkorn, utgör jättebalsa
minen knappast något genetiskt hot mot vår vilda flora.
Jättebalsaminen skulle möjligen kunna konkurrera med andra växter om pollinatörer. Emellertid behöver inte beståndens stora attraktionskraft enbart vara negativ för de intillväxande arterna, eftersom deras chanser att bli pollinerade skulle kunna öka. Dau- mann (1967) har dock visat att jättebalsamin är överlägsen springkorn i konkurrensen om pollinatörer på grund av att jättebalsaminens rikligare nektar är mer rik på socker.
Kan jättebalsaminen hindras?
Det är förmodligen mycket svårt att utrota jättebal
samin ur den svenska floran. Det skulle bli både kostsamt och arbetskrävande att hejda den. Det ökade intresset för trädgårdsodling och gammaldags växter kan ge arten en nyrenässans. Att begränsa spridning
SVENSK BOT. TIDS KR. 92 (1998)
en via försäljningsförbud skulle förmodligen resul
tera i ett ökat fröbyte.
Massbestånd av jättebalsamin kan bekämpas både mekanist och kemiskt, men än så länge finns ingen biologisk metod.
Eftersom arten är hävdkänslig, är bete en mycket lämplig bekämpningsmetod. Ett kontinuerligt bete ger också en tätare grässvål som försvårar åter- etablering. En annan art som bekämpats med denna metod är jätteloka Heracleum mantegazzianum, där ett flerårigt försök i Danmark med fårbete på marker med massbestånd resulterade i att artens dominans minskade och diversiteten ökade (Vogt Andersen
1994). Slåtter kan också effektivt bekämpa jättebal
samin. För att undvika frösättning bör slåttern ske innan blomningen äger rum, dvs mitt i sommaren (Prach 1994).
I Storbritannien har man lyckats kontrollera arten lokalt med herbiciderna glyfosat och 2,4-D-amin (Stensones & Garnett 1994, Beerling & Perrins 1993).
För att undvika frösättning besprutas bestånden tidigt på växtsäsongen. Eftersom höga individ kan skydda lägre individ måste man eventuellt bespruta en andra gång. Försiktighet bör dock tillämpas vid kemisk bekämpning eftersom massbestånd oftast växer utmed vattendrag och herbiciderna kan påverka vatten
dragens fauna. 2,4-D-amin är inte godkänt i Sverige, men glyfosat ingår i vissa klass III växtskyddsmedel (Anneli Sandberg, Kemikalieinspektionen, muntl).
Perrins m fl (1993) uppger att flera skogsägare i Storbritannien försökt kontrollera jättebalsamin, men att inga försök gjorts för att bekämpa populationer utmed vattendragen. I Sverige har förmodligen än så länge ingen bekämpning ägt rum. I Halland, där arten har en mycket omfattande utbredning, har myndigheterna inte genomfört några åtgärder (Per- Magnus Norén muntl, Länsstyrelsen i Hallands län).
Främmande arter bör ”motas i grind”!
Den lärdom vi kan dra av jättebalsamin är att i framtiden vara mer restriktiva när det gäller införsel av främmande arter. Detta framställs också i Natur
vårdsverket 1997, vars övergripande mål är att oav
siktlig introduktion och spridning av främmande arter och gener ska förebyggas, samt att avsiktlig introduktion inte skall tillåtas orsaka skada på den biologiska mångfalden, miljön eller människors hälsa.
Sverige har t ex genom Bern-konventionen, kon
ventionen om biologisk mångfald och IPPC (Inter
national Plant Protection Convention) förbundit sig att reglera och kontrollera främmande arter (Natur
vårdsverket 1997). Till skillnad från lagstiftningen beträffande reglering av införsel av vertebrater, är
Jättebalsamin i Sverige 343
Jättebalsaminens stora blommor attra
herar mängder av humlor och bin.
Dessutom gör dess rikligare och mer sockerrika nektar att den är överlägsen den inhemska släktingen springkorn Impatiens noli-tangere i konkurren
sen om pollinatörer.
Impatiens glandulifera. Foto Per Milberg (Östergötland, Kvillinge).
dock den beträffande införsel av kärlväxter och evertebrater ännu ofullständig.
Riskbedömning skulle kunna vara en effektiv metod att förhindra introduktion av icke önskvärda, främmande arter. En riskbedömning bör bl a klargöra om det finns uppgifter från andra delar av världen om att en viss art uppträder invasivt, och om det finns risk för att den kan hybridisera med inhemska arter. Vidare är artens ekologi, såsom föröknings- sätt, spridningssätt, tillväxthastighet, fröproduktion, frosttålighet och livscykel, en viktig faktor vid be
dömningen, liksom dess ursprungliga habitat och klimatet i ursprungsområdet (Cronk & Fuller 1995).
Ökad medvetenhet krävs
Trots att massbestånd av jättebalsamin radikalt för
ändrar landskapsbilden, uppfattar förmodligen inte alla arten negativt. I stället accepteras den säkerligen av de flesta som ett vackert tillskott i floran. Den är inte skadlig för människan, varför den till skillnad från t ex jätteloka inte utgör något direkt hot.
För att på längre sikt förhindra etablering av nya invasionsarter, och vidare spridning av redan intro
ducerade arter, krävs en ökad medvetenhet hos både allmänhet och myndigheter. En attitydförändring måste ske, som bl a kan leda till en ökad försiktighet vid hantering av trädgårdsavfall. Cronk & Fuller (1995) förordar information om skillnaderna mellan inhemsk flora och introducerade arter, om vilka hot som de introducerade arterna kan medföra, och om
ducerade arter, krävs en ökad medvetenhet hos både allmänhet och myndigheter. En attitydförändring måste ske, som bl a kan leda till en ökad försiktighet vid hantering av trädgårdsavfall. Cronk & Fuller (1995) förordar information om skillnaderna mellan inhemsk flora och introducerade arter, om vilka hot som de introducerade arterna kan medföra, och om