Hur förklarar de sammanboende paren att arbetsfördelningen ser ut som den gör?
Med anknytning till Hannah Arendts teori om skillnaden mellan arbete och tillverkning kan man säga att synen på hemarbete och förvärvsarbete definieras i dessa termer. Hushållsarbetet som arbete, där inget bestående skapas och som föraktas just därför. Förvärvsarbete som tillverkning, där man tillverkar viktiga saker som blir bestående. Arbetet upprätthåller bara ordning i kaoset och är en oändlig process som upprepas utan slut, tillverkningen utvecklar och skapar mening. Resultatet visar att kvinnor menar att hushållsarbete är nödvändigt att göra och att någon måste göra det. Män däremot säger att de gör hushållsarbete på den tid som blir över efter att de har förvärvsarbetat eller ägnat sig åt sin hobby. Utifrån de resultat som framkom i denna studie kan man säga att synen på hushållsarbete kan jämställas med det Arendt omnämner som arbete. Men kvinnorna säger att hushållsarbetet ändå måste göras trots att man finner det trist, arbetet ses alltså som ett nödvändigt ont. Hushållsarbete föraktas eftersom det inte skapas något bestående resultat, utan man får göra om samma procedur i alla oändlighet. Det ses av kvinnor som något som är tråkigt, men som man ändå måste göras även om det inte skapar något bestående. Hur mycket man än diskar eller tvättar eller dammsuger så måste man ändå göra om samma ritual nästa dag, nästa vecka, året runt.
Detta kan kopplas samman med det Simone de Beauvoir menar i teorin om transcendens och immanens. Hushållsarbetet med sina monotona sysslor är kopplat till immanensen och förvärvsarbetet som tillverkar är kopplat till den självförverkligande transcendensen. Simone de Beauvoir talar även om mannen som subjekt och kvinnan som objekt, vilket gör kvinnan till det andra könet. Detta kan dock inte bevisas i studien eftersom vi inte vet hur fördelningen uppkommit, vi kan inte påstå att det är för att kvinnan är ett objekt underordnat mannen, och på så sätt skulle vara förvisad till hushållsarbetet.
Det resultatet visar på är att kvinnorna säger att de inte vet hur fördelningen av hushållssysslor uppkommit, utan det bara blivit så. De finner inte fördelningen rättvis, men eftersom mannen förvärvsarbetar mer än henne och hon vistas mer i hemmet så tänker hon ändå att de nog är rättvist. Mannen säger att han är medveten om att han gör mindre än henne i hemmet, men att han tycker att det är rättvist eftersom han jobbar och tjänar mer pengar än henne. Vi kan bara se till de faktorer som kan ha varit bidragande faktorer till att fördelningen av hushållsarbete ser ut som den gör att kvinnor och män har olika syn på hushållsarbetet. Kvinnor ser det som ett måste, medan män ser det som något man gör om man har tid över. Vad som kan ha bidragit till detta skilda synsätt kan vi enbart spekulera i. Förklaringen kan finnas i våran uppfostran, när vi skolas in i våra respektive roller. För att se det på ett socialkonstruktionistiskt synsätt så kan man säga att när vi socialiseras in i samhället lär vi oss våra värderingar som vi sedan bär med oss hela livet, dessa bidrar sedan till hur vi lever våra liv. Om kvinnor uppfostras till att vara omhändertagande och blir positivt bekräftade när de gör ”kvinnliga”-sysslor så är även chansen stor att de kommer att ta på sig dessa sysslor i fortsättningen. Om män uppfostras till att satsa på karriären framför allt och inte får positiv bekräftelse om de gör sysslor som anses som ”kvinnogöra” så är det ganska självklart att de
inte kommer att prioritera dessa sysslor i fortsättningen. Det kan alltså ha mycket att göra med vilken inställning och vad vi prioriterar att göra. Om kvinnor prioriterar hushållsarbete på samma plats som förvärvsarbete och kanske till och med väljer att deltidsarbete för att hinna med alla sysslor i hemmet så leder det dels till att männen behöver göra mindre. Och om män prioriterar sitt förvärvsarbete först så är det givet att de inte får så mycket tid över till hushållsarbete.
Om man jämför med Carin Holmberg och Nina Björks rollteorier så ser vi att kvinnor ofta försvarar och förklarar varför deras man deltar i hemarbetet i mindre utsträckning. Ibland är det som om hon återger det mannen sagt, hon gör mer för att han jobbar mer än henne, hon tror att det kommer att ändras då hon börjar jobba mer. I mannens fall finns det inget som tyder på ett rollövertagande, han förklarar inte hushållsarbetsfördelningen utifrån kvinnans synvinkel, utan snarare utifrån sin egen situation, att han har ett tidskrävande jobb etc. Vad detta rollövertagande kan bero på kanske har sin förklaring i att det ses som en kvinnlig egenskap att vara omhändertagande och bry sig om. Att kvinnor är van vid att ”sätta sig in” i andras situation och på så sätt förstå dem. Att det skulle vara en manlig egenskap att använda sig av ett rollövertagande, och sätta sig in i den andres situation framstår inte som lika vanligt som att en kvinna skulle göra det. Denna fördelning av rollövertagande kan alltså vara en förklaring till att fördelningen av hushållsarbetet ser ut som den gör. Kvinnor förklarar och ursäktar varför mannen gör mindre i hushållet än henne med att han har diverse andra saker som hindrar honom. Mannen däremot sätter sig inte in i kvinnans situation och förklarar att hon får göra mycket hemma, han tenderar inte att reflektera på samma sätt. Om mannen också skulle sätta sig in i kvinnans situation så kanske han också skulle prioritera annorlunda och börja göra mer sysslor i hushållet. Om mannen satt sig in i kvinnans situation så skulle han kanske se annorlunda på hushållsarbetet, han skulle se att hon inte gör det för att hon tycker det är roligt, utan för att det måste göras, och att någon måste göra det. Och om kvinnor slutade förklara fördelningen av hushållsarbete utifrån mannens synvinkel så skulle kanske fördelningen kunna blir mer jämställd.
Det jag finner som ett svar på min undersökningsfråga är kopplat till det som Holmberg och Björk säger om asymmetriskt rollövertagande. Kvinnan kan sätta sig in i mannens situation och förklarar varför hon gör mer genom att berätta varför han inte kan delta. Mannen i sin tur tillämpar inte detta, han ger samma förklaring som kvinnan, han berättar varför han inte kan delta i hushållsarbetet i lika stor utsträckning.
För att koppla ihop detta med den tidigare forskningen så kan jag se att det Göran Ahrne och Christine Roman talar om när det handlar om hur man fördelar hushållsarbete så kan paren använda sig av olika tekniker. Dels det explicita, som innebär att samborna/makarna diskuterar öppet de frågor som rör fördelningen av arbete och pengar. Detta verkar paren i min studie använda sig av i ganska liten utsträckning. Det verkar snarare som att det är vanligare att de använder sig av den implicita, som betyder att samborna/makarna har hittat ett sätt att kommunicera utan att diskutera det öppet. Detta kan ske genom exempelvis tonfall, gester och ansiktsuttryck. Detta tycker jag man framförallt kan se då kvinnorna förklarar varför de gör mer än sin sambo utifrån att de tar hans roll och använder assymetriskt rollövertagande, genom att säga att han ju faktiskt förvärvsarbetar mer än henne, eller att han tjänar mer pengar. De har alltså inte öppet diskuterat detta ämne, utan det har mer uppstått ”naturligt”. Kvinnorna i min studie svarar att de inte vet hur uppdelningen har uppstått, utan att det ”bara har blivit så” och då eftersom han arbetar mer än henne.
Det som både framkom i Holmbergs studie och i min, var att kvinnorna gör saker som männen inte kan. De gör detta för att slippa göra om det, eller vänta på att han ska göra det och sen göra fel så hon ändå i slutändan får göra sysslan. En av kvinnorna jag intervjuade sa att hon gör de saker som hon vet att hennes sambo inte kan, hon orkar inte vänta på att han ska lära sig göra sysslan, så hon gör den för att det ska gå snabbt och bli gjort så hon slipper göra om det i slutändan ändå. En annan av kvinnorna säger att hon även gör saker som han tycker är onödiga, hon brukar stryka örngott eftersom hennes sambo inte vill göra sånt han ser som onödigt. Och då har hon två val, antingen får hon göra det själv eller strunta i det.
Det framkom även i min studie att män även gör saker som kvinnorna inte kan, oftast handlar det om saker som har med bilen att göra. Detta hade även med intresse att göra, männen hade ett intresse för bilen vilket gjorde att han ansvarade för skötseln av denna. Den tidigare forskningen visar även på att om kvinnan exempelvis vill ha en tröja tvättad måste hon ha bra argument om hon vill att mannen ska göra detta åt henne. Så oftast leder det till att kvinnan gör detta själv istället för att be honom.
Som Björk säger så är mannen socialt handikappad i hemmet eftersom han vet att han borde bry sig mer om andra och vara mer omhändertagande. Det framgår som att män inte gör hushållssysslor eftersom de dels inte blir bekräftade som män och dels för att de känner att de inkräktar på kvinnors område. Män vill inte förstöra genom att pynta, eftersom de tycker att kvinnan är bättre på det och det därför är bättre att hon gör det, detta kan även vara en del i förklaringen av att många män struntar i att lära sig vissa sysslor eftersom de resonerar att den som är bäst på det också bör göra det, samt att de inte tycker sig behöva kunna det då redan någon annan kan det. Det kan ligga någon sanning i det här med att kvinnor gör mer hemarbete och tar sig tid till det genom att de blir bekräftade som kvinnor då de utför kvinnliga sysslor. Men att dra det så långt och säga att män skulle vara socialt handikappade i hemmet tror jag inte är själva kärnan.
Av vad som framkommer i denna studie så verkar paren ha delat upp sysslorna utefter vad de kan och vem som är bra på vad. Kvinnan gör sånt som mannen inte kan, man väljer det alternativ som är mest effektivt istället för att han ska lära sig och att han då kanske gör fel så hon ändå får göra sysslan i slutändan. Männen kanske av detta känner att det inte är någon idé att de lägger sig i eftersom kvinnan vill ha sysslorna gjorda på sitt sätt, och därför låter henne göra det. Som även den tidigare forskningen pekat på så upplevs det som viktigare att en syssla blir rätt utförd än vem som utför den.
Nordenmark har en intressant aspekt då han säger att män med högre utbildning är mer jämställda än män med låg utbildning. Detta tycks jag kunna se en liten tendens av hos de par jag undersökt. De två män som har en utbildning, eller håller på att utbilda sig tycktes mer medvetna om att de gjorde mindre hushållsarbete än deras sambo. Medan mannen utan utbildning trodde sig göra mer än vad hans sambo i själva verket uppfattade att han gjorde. Vad gäller kvinnornas utbildning så studerar två av kvinnorna på universitet, medan en av kvinnorna deltidsarbetar. Det kan tänkas att även kvinnans utbildning spelar in, kanske att studerande kvinnor även de blir mer medvetna om orättvisorna. Men kanske också att lågutbildade kvinnor kanske har en syn att de ska göra mer hushållsarbete eftersom de inte kan bidra ekonomiskt till hushållet. Nordenmark säger även att kvinnor som tjänar mer än sina män har större chans att kunna förhandla sig till en mer jämlik fördelning. I min studie antingen studerade eller deltidsarbetade kvinnorna, vilket inte gör att de tjänar mindre pengar än sina män. Alltså har de ingen möjlighet att förhandla sig till en sådan fördelning av rent ekonomisk skäl.
Även Axelsson talar om klastillhörighet och utbildning som en förklaring till fördelningen av hushållsarbetet, och hur pass medveten man är om den orättviska som råder. Hon säger att det i existerar en mer traditionell fördelning i arbetarhushåll, medan det i tjänstemannahushåll inte är lika traditionellt. De par som jag haft med i min studie tillhör både arbetarklassen och medelklassen. Eftersom klasstillhörighet är ett svårdefinierat begrepp så är det för mig svårt att avgöra vilka som tillhör vilken klass. Jag har i detta fall utgått ifrån utbildningsnivå, vilket kan bidra till att kvinna och mannen inom samma par kan tillhöra olika klasser. Men jag tycker mig tecken på att den man jag bedömer tillhör arbetarklassen inte är lika medveten om den orättvisa fördelningen. Medan de två män jag bedömer tillhör medelklassen mer säger sig vara medveten om att fördelningen inte är så rättvis, men att den är så för att han förvärvsarbetar mer, eller tjänar mer pengar.
Enligt Ahrne och Roman så uppskattar män att de gör hushållsarbete mer än vad de i själva verket gör, eller vad kvinnan tycker att de gör. I min studie så syntes detta tydligt att männen uppskattade att de gjorde mer än vad kvinnorna tyckte att de gjorde. Förutom hos ett av paren där mannen sa sig göra mindre än vad kvinnan tyckte att han gjorde.
Axelsson säger att män generellt har en negativ inställning till förvärvsarbete, medan kvinnor har en positiv inställning. Detta kan jag tycka mig se, kvinnorna säger i och för sig att alla tycker att hushållsarbete är tråkigt, men att man ändå måste göra det. En av kvinnorna sade sig även tycka att hushållsarbete kunde vara roligt ibland, medan samtliga män tycket att det var tråkigt.
Den tidigare forskningen fokuserar nästan inget på vad som kan förklara att fördelningen av hushållsarbete ser ut som den gör. Men Nordenmarks studie är den enda av den tidigare forskningen som försöker förklara varför fördelningen ser ut som den gör. Han presenterade olika förklaringsteorier i den tidigare forskningen. Han talade bland annat om den neoklassisk ekonomiska teorin som innebär att ekonomin styr uppdelningen av hushållsarbetet. I min studie uttrycker till och med en av männen att uppdelningen ser ut som den gör eftersom han bidrar mer ekonomiskt till hushållskassan.