Vårdnadshavares engagemang i arbetet mot medierad mobbning

Följande rubrik förklarar informanternas syn på vårdnadshavares engagemang i arbetet, och om de anser att det är av vikt för att framgångsrikt förebygga medierad mobbning.

Sammanfattningsvis utifrån följande svar, är slutsatsen att för ett lyckat arbete och gemensam moral i klassen så krävs det att lärare har ett gott samarbete med vårdnadshavare.

Mellanstadielärare A och Mellanstadielärare B anser att det blir enormt tidskrävande att reda ut allt som hänt på elevernas fritid när de kommer till skolan. De menar att självklart reds konflikter ut när de följer med till skolan, men menar att det största ansvaret för vad eleverna gör på nätet eller sociala medier är hos vårdnadshavare som tillåter deras barn att ha de diverse apparna/tekniska verktyg. De påpekar även att de informerat både elever och deras

vårdnadshavare att det trots allt är åldersgräns från 13 år på samtliga appar, vilket gör att skolan inte kan ta ansvar för allt som sker. Det skolan däremot kan ansvara för, och som även upprättas, är att eleverna ej har tillgång till sina mobiltelefoner under skoltid. Vidare lyfter de upp vikten av engagemang och samarbete med vårdnadshavare, och menar att det ständigt sker dialoger när något uppstår som antingen bör tas upp med eleverna eller med enskilda elever.

Mellanstadielärarna informerar slutligen att de involverar vårdnadshavare genom läsläxor som syftar till språkbruk och hur man är nätsmart, som eleverna ska läsa med vårdnadshavare för att möjliggöra diskussioner och kunskap om hur klimatet på sociala medier och nätet kan se ut.

Lågstadielärare A och Lågstadielärare B instämmer att engagerade vårdnadshavare är otroligt viktigt och nämner även att det oftast inte går att lösa konflikter om samarbetet ej förekommer. Lågstadielärare A menar att vad som saknas är att utbilda vårdnadshavare om fenomenet medierad mobbning, och hade önskat att det gavs kurser eller föreläsningar om det för att involvera dem i deras samt skolans uppdrag.

Lågstadielärare A menar att “Jag tycker att det är viktigt att föräldrarna involveras i arbetet. Samarbetet är superviktigt om man vill ha gott resultat.”

Lågstadielärare B menar att “Samarbetet med hemmet är A och O. Om det inte finns bra samarbete med hemmet så går det oftast inte att lösa konflikten. Det är viktigt med engagerade föräldrar så att barnen är medvetna att både föräldrarna och skolan vill barnets bästa.

7.3 Riktlinjer och resurser på skolan

Arbetet på skolorna såg olika ut för alla informanter, men vad som enades om var att värdegrundsarbetet är av bärande faktor. I samtliga skolor finns även ett trygghetsteam som arbetar förebyggande men även åtgärdande. Ett av trygghetsteamen var KiVa, som är ett

evidensbaserat program och erbjuder hjälp och verktyg för medierad mobbning. Specialpedagog och Kurator nämner även att de arbetar med temadagar och kamratdagar för att arbeta

förebyggande mot all mobbning. Arbetet med medierad mobbning följs även upp när konflikter sker, i form av samtal med eleverna som kan leda till vidare uppföljning.

Samtliga skolor har även, såväl som alla skolor, en kränkande

behandlingsplan/likabehandlingsplan som genomsyrar skolans regler och mål. Lågstadielärare B informerar även att de två gånger per termin arbetar med värdegrundsveckor där de har

lektionsinnehåll kring PBS (positivt beteende stöd). Mellanstadielärare A menar däremot att värdegrundsarbetet måste börja tidigare i hens skola, då f-3 redan erhåller mobiltelefoner.

Mellanstadielärare A säger att “Jag tror en viktig del som vi missar, är att ha föräldramöten och prata med dom vad som händer deras barn i form av dessa sociala medier”.

Lågstadielärare A menar att alla klasser i hens skola arbetar kontinuerligt, men på olika sätt och att det även enbart finns 2 kuratorer på 400 elever och fältassistenter finns i högstadiet.

Mellanstadielärare A och Mellanstadielärare B informerar även att deras skolor arbetar med språkbruk, där kuratorerna gått utbildningar för att informera eleverna om vilka ord de kan tänkas stöta på i sociala medier eller på nätet, samt hur man beter sig mot varandra verbalt på och utanför nätet. I enlighet med det Erikssons perspektiv på den sociokulturella teorin, ses här medierad mobbning som ett socialt problem vilket skolan arbetar med. Genom att arbeta med språkbruk fokuserar man därmed på den omgivande kultur där kommunikation och sammanhang är av väsentlig vikt (Skolverket, 2002, s. 10).

Mellanstadielärare A menar däremot att trots att KiVa teamet, antimobbningsprogram, finns på skolan så är det dessvärre relativt osynliga både för elever såväl som för lärare.

Mellanstadielärare A menar att “Som mycket annat så bollas även ansvaret över till klassläraren, jag har aldrig känt att det gått så långt att det blivit ett mobbningsärende. Vi har ju DF respons där vi anmäler kränkningar, och det arbetet ser lite likadant ut. Alltså, om jag anmäler något så bollas det ansvaret över till mig ändå. Därför känns det ibland rätt meningslöst.”

Mellanstadielärare B menar att “Jag tror ärligt inte att vi har hängt med i utvecklingen med att det förekommer så mycket mobbning som sker över sociala medier och på nätet. Arbetet och ansvaret har i stället helt och hållet hamnat på klassläraren, och där har heller inte vi fått någon utbildning eller fortbildning i hur vi ska hantera detta. Vi hanterar det utifrån bästa möjliga förmåga, och där har jag tagit mycket hjälp från vårdnadshavare till inblandade elever. Egentligen har skolan ingen plan för det riktigt. Det är väldigt mycket eget ansvar för lärare.”

7.4 Konsekvenstrappan syftande till förövaren i medierad mobbning

I samtliga skolor ser konsekvenstrappan likadana ut, vilket rör alla beteendefrågor som kopplas till skolan. Stegen i trappan är;

1: En tillsägelse av lärare eller annan personal för att beteendet ska upphöra.

2: Kontaktlärare eller annan personal kontaktar vårdnadshavare

3: Inkallelse till möte med kontaktlärare, rektor och eventuellt EHT tillsammans med vårdnadshavare och ibland även elev

4: Skriftlig varning utfärdas och åtgärder arbetas fram

5: Om beteendet fortlöper kan det ske en omplacering av klass eller omplacering av enhet.

Specialpedagog menar även att konsekvenstrappan alltid är individanpassade bedömningar vilket är beroende på ärendets karaktär och händelsen. Om det är upprepad kränkning, mobbning, bör trygghetsteamet gå in, ibland kan detta leda till avstängning eller tillfällig omplacering och då bör man ha ett personligt möte med vårdnadshavarna innan och även meddela socialtjänsten.

Specialpedagog, Kurator samt Mellanstadielärare A och Mellanstadielärare B menar dock att trots att skolor har konsekvenstrappan, så är det sällan att det följs upp. Vanligtvis sträcker sig konsekvensen till steg 3 och ibland 4, men de menar att det är sällan det går längre än så. Ofta läggs ansvaret återigen tillbaka på klassläraren och åtgärder tillämpas till vad klassläraren kan förbättra i klassrummet.

“Jag tror att det är så viktigt att när lärare flaggar för någon form av mobbning eller kränkning så bör arbetet sättas igång direkt, och man måste bli mer konsekventa i vad för regler som faktiskt finns. Det går inte att hoppa över steg, man behöver följa konsekvenstrappan. Jag hade önskat att det dels tog tags i tidigare och att man blir mer konsekvent.” - Mellanstadielärare B

I Teoretiska utgångspunkter 4.0 lyfts Olweusprogrammet upp och hur olika skolor arbetar med det för att kunna förebygga och åtgärda mobbning. Konsekvenstrappan, som samtliga informanter nämnt i sina svar, har en struktur på olika steg som liknar Olweusprogrammet. De

gemensamma stegen som de har är att förövaren ska få en varning av en lärare för att avsluta sitt beteende genast, att stötta den utsatta på olika sätt, och att vårdnadshavaren till både den utsatta och förövaren kallas till ett möte för att informeras om vad som har hänt. Syftet med det här mötet är att etablera ett åtgärdsprogram kring på vilket sätt nätmobbningen kan avslutas. I det här mötet kan även skolpersonal och elevhälsoteamet vara med och stödja.

7.5 Behov på kommunal, regional och nationell nivå

Samtliga informanter har svarat överensstämmande om vilka behov de anser bör göras på kommunal, regional och nationell nivå för att förebygga arbetet mot medierad mobbning. På nationell nivå menar Mellanstadielärare A att det bör krävas en bank ID-inloggning för att ladda ner sociala medier, och på så sätt kanske hindra elever under 13 år besitta det. De flesta sociala medier har en åldersgräns som behöver uppfyllas för att kunna skapa ett konto. Däremot har många elever under 13 år ändå ett konto på grund av enkelhet att godkänt åldersgränsen. Enligt Mellanstadielärare B kan samhället vara lite efter i utvecklingen av sociala medier, och det kan bero på att det är svårt att hinna med. På kommunal och regional nivå svarar alla informanter likadant med att de önskar att lärare, och vårdnadshavare ska få möjligheter till att delta på fortbildningar eller kurser om på vilket sätt medierad mobbning förebyggs. Kurator tillägger att det, på kommunal nivå, behövs diskuteras tillsammans med elever kringklassrumsregler och värdegrundsfrågor.

Mellanstadielärare A menar att “På nationell nivå skulle jag önska att det krävs bank ID på dessa appar och sociala medier så att elever under 13 ej kan skaffa dessa.”

Specialpedagog menar att “När det gäller i kommunalt så kan lärare gå på kurser om nätmobbning på studiedagar för att förbereda sig till hur de ska agera när det väl inträffar. Föräldrar kan också erbjudas på fortbildningar i syfte med att informeras om nätmobbning.”

Sammanfattningsvist indikerar empirin att det finns en generell syn för huruvida viktigt medierad mobbning är idag runt om i skolorna, och att det är ett allt vanligare fenomen som stöts på i verksamheten. Samtliga informanter hävdar även att det förebyggande arbetet sker under skoltid och är en del av det vardagliga arbetet, då nya situationer ständigt uppstår. Empirin

indikerar däremot att det förebyggande samt åtgärdande arbetet sker olika i de skolor som valts ut

i studien. Somliga av skolorna tycks arbeta tillräckligt och konsekvent med fenomenet, medan andra anser att det krävs mer stöd och åtgärder.

8.0 Diskussion

I följande avsnitt diskuteras vilka slutsatser som dragits av studien vid genomförande.

Diskussionsavsnittet har delats in i två delar; Resultatdiskussion med anknytning till tidigare forskning och Metoddiskussion och Resultat kopplad till tidigare forskning. Diskussionen som presenteras nedan kommer att hänga samman med syfte och frågeställningar som avsatta för studien, detta för att knyta an till validiteten.

1. Hur arbetar skolan för att förebygga medierad mobbning?

2. Hur och när är det relevant att börja med värdegrundsarbetet i undervisningen?

8.1 Resultatdiskussion med anknytning till tidigare forskning

Studien indikerar att konsekvenstrappor som nämnts är av samma drag som

Olweusprogrammet (se 3.1 Olweusprogrammet) samt det åtgärdande arbete som nämnts av Frisén och Berne (2016). Olweus beskriver en slags konsekvenstrappa i sitt program som liknar de informanterna nämnt i intervjuerna, vilket antyder på att Olweusprogrammet kan ha varit inflytande. Det visar att fastän skolan har riktlinjer för hur arbetet kring medierad mobbning ska gå till, så är det inte alltid ett arbete som följs upp eller sker genomgående i skolan. I många delar av studien har konsekvenstrappan lyfts upp där informanterna förklarar vikten av att arbeta med den. Trots att informanterna menar att skolorna har tydliga konsekvenstrappor samt

trygghetsteam, så är detta relativt osynligt för eleverna och det är sällan konsekvenserna träder kraft. Studien indikerar även att det förebyggande samt åtgärdande arbetet mot medierad

mobbning mer än oftast sker klassvis, där klassläraren är den ansvariga. Stöd och ansvar i arbetet, enligt informanterna, kommer alltså inte från ledningen. Detta leder till konsekvenser av

känslomässiga reaktioner som hjälplöshet och en känsla av meningslöshet hos lärare. En anledning till detta kan vara att resurser som är tillgängliga i det förekommande och åtgärdande arbetet mot mobbning inte används när situationen inträffar. Då lärare arbetar enskilt med medierad mobbning i klassrummen, och ansvaret gällande det åtgärdande arbetet faller tillbaka till klassrummet, indikerar detta att det ej finns en tydlig mall för hur de ska gå till väga och i stället arbetas det utifrån bästa förmågan hos den enskilda klassläraren.

Informanterna arbetade på ett liknande sätt kring det åtgärdande arbetet mot medierad mobbning. De är eniga om att när en medierad mobbning sker ska läraren skriva en kartläggning, kalla in den utsatte och förövaren till samtal för att lyssna på vad som har hänt och utifrån det skapa en åtgärdsplan. Nästa steg i det åtgärdande arbetet är att ta kontakt med vårdnadshavare för att samarbeta med dem, och om situationen förvärras och förövaren inte slutar att utsätta går

ärendet vidare till polisen. Dessa liknande steg ingår även i det åtgärdande arbetet som Frisén och Berne (2016) beskriver samt i Olweusprogrammet. Frisén och Berne (2016) nämner att detta ska följas upp av ett uppföljningsmöte i syfte med att kontrollera att mobbningen verkligen har upphört och att förövaren har ändrat sitt beteende, samt att få reda på hur den utsatte mår efter dessa samtal (ss. 175–177).

Efter ett uppföljningsmöte tillsammans med förövaren kan hen ändra sitt beteende under en kort tid, men risken är att hen därefter återgår till det oönskade beteendet (Frisén & Berne, 2016, s. 177). Detta implicerar därför att uppföljningsmöten bör följas upp under längre perioder för att verkligen se till att den medierade mobbningen har upphört. I ett åtgärdande arbete är det därför väsentligt att alla steg utförs och följs upp fullständigt. Inom Olweusprogrammets ramar ska dessa samtal också följas upp, och om mobbningen inte upphört kan förövaren antingen vara med en lärare under rasten eller att “time out” används. (Skolverket, 2011b, ss. 73–74).

Intresseväckande med informanternas svar var således att ingen lyfter upp att ett

uppföljningsmöte genomförs i skolorna de arbetar på, efter start på ett åtgärdande ärende.

Anledningen till att dessa möten inte följs upp kan bero på att läraren redan har många andra ansvarsområden parallellt med detta. Det kan då vara överväldigande för läraren att genomföra alla steg själv om hen inte får stöd av ledningen. En del av informanterna nämner att ansvaret i det åtgärdande arbetet mot mobbning oftast ligger på läraren själv eftersom hen känner sina elever bäst. Det åtgärdande arbetet mot mobbning kräver mycket pappersarbete som läraren har i ansvar att anteckna under samtalen. När arbetet inte följs upp kan detta därför uppfattas som bortkastad tid för läraren.

I enlighet med det sociokulturella perspektivet, indikerade även studien att den medierade mobbningen arbetas förebyggande utifrån sociala kontexter. Informanterna menar att dialoger med eleverna kring språkbruk samt värdegrundsfrågor är av stor vikt för att kunna förhindra negativa samt oönskade beteenden. Säljö (2015) menar att barn föds in i en värld som innehåller abstrakt teknologi, något som utvecklar vanor att kommunicera på ett annat sätt än tidigare (s.

94). Resultaten i studien visar att eleverna tycks ha ett grövre sätt att kommunicera med varandra via sociala medier och nätet, och därför är läran om språkbruk och hur eleverna förhåller sig till det viktigt. Det är även viktigt att skapa en medvetenhet hos eleverna genom att tala om olika sociala medier och vad man kan tänkas möta inom området. Det nämns även hur läsläxor syftande till språkbruk samt hur man är nätsmart används i arbetet, gemensamt med

vårdnadshavare. Tidigare forskning pekar på att genom samtal om sociala medier, kan vi ge elever färdigheter att navigera och hantera fenomenet bättre (Dunkels, 2016, s. 75). Som framställts tidigare, kan vi med hjälp av att tala om diverse sociala medier även ge eleverna strategier för att

undvika problematiska situationer (Frisén & Berne, 2016, s. 118). Däremot indikerar empirin från informanterna att detta arbete bör göras än tidigare, då eleverna erhåller teknologiska verktyg i alltmer yngre åldrar.

Begrepp som diskriminering, trakasserier och kränkande behandling är en central del att behandla för att skapa en medvetenhet och förståelse hos elever (Frisén & Berne, 2016, s. 117).

Resultat visar att lärare arbetar med värdegrunden, men att arbetet ser olika ut. I lågstadiet nämns bland annat arbetet med värdegrundsveckor samt innehåll av PBS (positivt beteende stöd), däremot informeras det ej om hur begrepp som nämns förekommer och behandlas i arbetet.

Insamlad empiri indikerar däremot att i elever i högre åldrar, mellanstadiet, behandlar begreppen när de arbetar med språkbruk. Det förekommer, som tidigare nämnt, att det är viktigt att skapa förståelse samt en medvetenhet hos elever hur de behandlar andra medmänniskor.

I empirin framgår även att värdegrundsarbetet ser olika ut i varje skola. En del lärare anser att arbetet konsekvent bearbetas i tidiga åldrar, medan andra erkänner att det inte är tillräckligt. Förutsättningarna ser även olika ut beroende på var i landet skolan är, om skolan eller området den befinner sig är utsatt, och på skolans varierande tillgång till resurser och hjälpmedel som kan förutsätta arbetet. Oavsett skolans situation, konstaterar studien att elever i unga åldrar besitter egna mobiltelefoner. De måste alltså besitta förmågor och kunskaper för hur man hanterar dessa appar och sociala medier. Att börja tidigt med värdegrundsarbete om hur vi behandlar andra medmänniskor är därför ett viktigt förebyggande arbete mot medierad mobbning. Som resultaten visar gör skolor inte detta övergripande, vilket resulterar till att undervisningen kring det inte blir likvärdigt för eleverna.

En intervention för att förebyggande medierad mobbning är att arbeta skolövergripande för att skapa en stark komponent för trygghet och säkerhet. Detta betyder att all skolpersonal, ledning elever samt föräldrar involveras i arbetet (Pearce m.fl. 2011). Resultaten i studien visar att detta är av stor vikt för samtliga informanter. Intressant var dock att lärarna tyckte sig vara väldigt ensamma i det förebyggande arbete, med för lite hjälp från ledning. Informanterna menade däremot, i enlighet med tidigare forskning, att samarbetet med vårdnadshavare ansågs vara väldigt viktigt och att det förebyggande arbetet brister utan den komponenten.

Vidare betonar informanterna att samarbetet med vårdnadshavaren är en viktig del även i det åtgärdande arbetet mot medierad mobbning. Som lärare kan det vara svårt att sätta sig in hur eleverna upplever situationen ibland, eftersom det mestadels inträffar på fritiden utanför skolans område. Därför kan läraren samtala med vårdnadshavaren till förövaren och den utsatta när en mobbningssituation förekommer (Frisén & Berne, 2016, s. 172; Skolverket, 2011b, s. 73).

8.2 Metoddiskussion

För att kunna besvara studiens frågeställningar och uppnå syftet kontaktades totalt sex informanter. Informanterna intervjuades under deras arbetstid, och författarna anpassade sig utifrån de lediga tillfällen de hade för att bli intervjuade. I Insamlingsmetod 6.1 och 6.3

Databearbetning nämns det att intervjuerna först spelades in med ett inspelningsverktyg, och att de därefter har transkriberats för att bevara empirin skriftligt. En fördel för författarna är att de har kunnat lyssna på det inspelade materialet i efterhand flera gånger. Trots att transkriberingen ofta presenteras som en fördel vid kvalitativa intervjuer så har den också nackdelar. En utmaning med transkriberingar är att det kan ta lång tid att lyssna och skriva ut det inspelade materialet. Enligt Bryman (2018) kan det ta ungefär 5–6 timmar att transkribera en 60 minuters intervju (s. 579).

Författarna har också upplevt denna utmaning när de har transkriberat de semistrukturerade intervjuerna. En till fördel med att använda semistrukturerade intervjuer som en kvalitativ

insamlingsmetod är att författarna också kunde ställa följdfrågor till informanterna som inte fanns med på intervjuguiden innan intervjun startade.

9.0 Konklusion

Som tidigare nämnt har det genomgående syftet i studien varit att besvara de forskningsfrågor som var avsatta, detta för att ständigt bibehålla validitet. Då studien var uppbyggd av empirisk grund, med inslag av åsikter från våra informanter, går det därav ej att säkerställa att liknande studie skulle ha samma resultat. Det ska däremot nämnas att informanter som valts ut har lång erfarenhet vilket implicerar att studien har hög trovärdighet.

Studien visar att informanterna delar en gemensam syn i vad medierad mobbning innebär, och således vad som krävs för att arbetet inom det ska bli så framgångsrikt som möjligt. Det framträder däremot att det finns stora luckor gällande vad skolan arbetar med som helhet, och där konsekvenser ej sätts in i god tid eller följs upp. Resultatet av detta blir såväl att klasslärare ges större ansvar i områden där utbildningar/fortbildningar inte upprätthålls. Vidare menar

informanterna att i och med att klasslärare arbetar med medierad mobbning enskilt utifrån bästa förmåga, går det därför inte att mäta arbetets likvärdighet.

Vidare framhåller empirin att allt fler elever erhåller teknologiska verktyg i unga åldrar,

In document Medierad Mobbning. En kvalitativ studie om hur skolan arbetar för att motverka kränkande behandling över nätet och sociala medier (Page 26-0)