Åtgärder inom olika skyddsformer Nationalpark

Ny nationalparksplan

Sveriges nuvarande 28 nationalparker är en viktig del av landets skyddade natur. Nationalparkerna har betydelse både som bevarade naturlandskap med höga naturvärden och som besöksmål för den naturintresserade allmän- heten. En översyn av nationalparksplanen från 1989 förordades i regerings- skrivelsen En samlad naturvårdspolitik (2001/02:173). Naturvårdsverket har 2006 tagit fram ett utkast till ny nationalparksplan som ska ligga till grund för förnyelse av arbetet med inrättande av nationalparker i Sverige. Utkastet presenterades våren 2007 för diskussion i berörda län, kommuner och orga- nisationer och kommer därefter att ses över och ges ut som slutlig plan. De viktigaste utgångspunkterna för urval och bedömning av områden i natio- nalparksplanen är Miljöbalkens bestämmelser, internationella kriterier och en systematisk grundprincip för fördelning av nationalparker över landet. Nationalparker ska:

x var för sig och tillsammans väl representera utbredda eller unika svenska landskapstyper i ett system över landet

x omfatta hela landskapsavsnitt på normalt minst 1000 ha

x till sin kärna och huvuddel vara natur med ursprunglig karaktär x vara storslagna eller särpräglade i sitt slag och vara intressanta som

sevärdheter

x ha höga naturvärden

x kunna skyddas effektivt och samtidigt utnyttjas för forskning, fri- luftsliv och turism utan att naturvärdena skadas

Nästan samtliga områden som redovisas i förslaget till ny nationalparksplan är kända sedan länge genom höga dokumenterade naturvärden, naturscene- rier och intresseväckande natur. De flesta ingick i 1989 års plan. Några nya har tillkommit med ledning av nytt kunskapsunderlag, främst nationella inventeringar av våtmarker och skogar.

Förslagen till nya nationalparker i planen omfattar 13 områden. En stor del av dessa är idag skyddade som naturreservat. Vidare föreslås utvidgningar av 7 befintliga nationalparker. Om alla förslag genomförs kommer Sverige att ha 40 nationalparker och andelen nationalpark av landets skyddade natur ökar från 14% till 37%. Detta skulle innebära bättre geografisk spridning av nationalparkerna och väsentligt förbättrad representation av viktiga land- skaps- och naturtyper. Av naturtyperna förstärks särskilt myrmarker och skärgårdar. Vidare uppnås balans mellan olika delar av fjällregionen. Lim- niska och marina miljöer har uppmärksammats och områden med höga kva- litéer i dessa avseenden finns med bland förslagen.

Naturvårdsverket avser att efter remissbehandling fastställa en ny national- parksplan under 2007. I samband med fastställelsen kommer även ett för- slag till genomförandeplan att redovisas till regeringen. Möjligheterna för ett genomförande till 2020 bör utredas närmare.

Naturreservat

Fler beslutade naturreservat

Under perioden 1999-2006 har länsstyrelsen beslutat om 773 st naturreser- vat och kommunerna om 109 st naturreservat. Även om beslutstakten ökat väsentligt under 2006 behöver den administrativa bildandeprocessen för naturreservat ges högre prioritet. Eftersom ett område inte är skyddat i la- gens mening förrän beslutet vunnit laga kraft är nuvarande eftersläpning i beslutstakten ett signifikant problem. Inom territorialvattnet är enbart 1,8% skyddad som marint naturreservat (5,6% om Natura 2000 räknas in). Detta är långt under de rekommendationer på 10 % som har antagits av CBS ve- tenskapliga organ och som även ligger till grund för HELCOM:s och OSPARS arbete med skydd av marint nätverk.

Av Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens nationella strategi för formellt skydd av skog framgår att länsstyrelsen bör fatta beslut om naturreservat inom 1 år från det datum då köp och/eller intrångsersättning för reservats- bildningen är klar för huvuddelen av det antal fastigheter och den areal som ska bli naturreservat.

Regeringen bör ge länsstyrelserna i uppdrag att prioritera den administra- tiva bildandeprocessen för naturreservat så att miljökvalitetsmålen kan uppnås.

Naturvårdsverket avser att under 2008 skapa en särskild arbetsgrupp med syfte att ytterligare stödja, påskynda och kvalitetssäkra arbetet.

Skydda oskyddade arealer med höga värden i naturreservaten

I södra och mellersta delarna av landet finns det cirka 70 000 hektar produk- tiv skog inom naturreservat som saknar föreskrifter mot skogsbruk. Sådan mark som i reservatsbeslutet saknar relevanta föreskrifter som begränsar markanvändningen benämns här som oskyddad. Detta gäller framförallt äldre naturreservat som bildats med syfte att bevara områden för friluftsliv. Förekomsten av skyddsvärda men oskyddade skogar inom naturreservat behöver undersökas närmare, för närvarande bedöms totalt 10000-15000 hektar utgöras av skog med höga naturvärden. Till exempel innehåller många naturreservat i skärgårdsområden en betydande areal oskyddad skog med höga naturvärden. I sådana fall finns det anledning att se över föreskrif- terna och vid behov inleda en marklösenprocess.

Skyddet för vattenmiljöer i skyddade områden är otillräckligt. Många områ- den med höga limniska och marina bevarandevärden saknar tillräckliga

skyddsföreskrifter för dessa värden. Under 2006 genomfördes en studie av alla naturreservat bildade med limnisk ekologi som prioriterade bevarande- värden. Många av dessa naturreservat har trots uttalade limniska bevaran- demål stora brister både vad gäller beskrivning, syften, skötselåtgärder och uppföljning avseende vattenanknutna värden. Endast i ca hälften (47 %) av besluten anges ett tydligt limniskt syfte med reservatet, medan ett limniskt syfte saknas i ca en tredjedel av dem (34 %). En förklaring kan vara att re- gistret efter omarbetning 2004 avspeglar dagens bedömning av befintliga värden i reservatet medan det ursprungliga ambitionen med reservatet var allmänekologisk, ”att skydda landets natur…”. Avgränsningar, föreskrifter och skötselplaner upprättades då för terrestra värden. Vattnet ingår som en del av reservatet men i många fall är de vattenanknutna värdena dåligt kän- da, avgränsningar och bestämmelser inte anpassade för att bevara limniska naturvärden. Föreskrifter för att skydda de vattenanknutna värden saknas helt i ca 5% av naturreservaten och i närmare hälften av reservaten fanns högst 2 föreskrifter som berör vattenmiljön, den vanligaste rör förbud mot vattenverksamhet.

Det finns över ca 400 naturreservat som innehåller marina vattenområden, men enbart för 12 av dessa bedöms skyddet för vattenmiljön som tillräcklig. De flesta naturreservaten i kustnära miljö, där havsområden ingår, har främst inrättas i syftet att skydda landmiljöer och tillgänglighet för friluftsli- vet och inte för att skydda havsmiljöer. Ett stort antal av naturreservaten saknar skötselplaner och bland de som har skötselplaner saknas beskriv- ningar av de marina naturvärdena. De marina bevarandevärdena inom de befintliga naturreservaten är ofta dåligt inventerade, men många har doku- menterade höga marina bevarandevärden, medan ett stort antal förväntas ha skyddsvärda vattenområden. En stor del av målet om skydd av marina mil- jöer i kust- och skärgårdsområden kan nås genom att befintliga naturreservat innehållande vattenmiljöer revideras med föreskrifter samt att uppföljnings- program för de marina värden upprättas.

Förekomst av oskyddade arealer inom naturreservat beror huvudsakligen på att:

- föreskrifter som begränsar markanvändningen behövs inte alltid för att syftet med naturreservatet ska uppnås

- dagens hotbild är en annan än vid tidpunkten för bildandet av natur- reservatet. Skogsbruk har i många fall inte varit aktuellt inom områ- det (svårtillgängliga öar etc).

- kunskapen om vilka föreskrifter som behövdes i samband med re- servatsbildningen var otillräcklig. Här avses främst vattenområden.

För naturreservat med limniska bevarandevärden bör en relevant avgräns- ning och/eller kompletterande skyddszoner (t ex naturvårdsavtal) priorite- ras. Samtidigt behövs en revidering av syften, beskrivningar och föreskrifter för att uppnå ett relevant skydd.

Kust- och skärgårdsreservat med höga marina värden bör prioriteras vid revideringar av reservatsbeslut och skötselplaner så att ett tillräcklig skydd uppnås för dessa bevarandevärden.

Skyddsvärda men oskyddade skogar inom naturreservat bör prioriteras högt i marklösenprocessen. Länsstyrelserna bör, senast 2010, redovisa till Na- turvårdsverket alla sådana objekt och skogsarealer samt föreslå tidsplan för marklösen i samråd med berörda markägare.

SUS 4

26%

57%

5% 12%

Oskyddad produktiv skog Skyddad produktiv skog Oskyddade impediment Skyddade impediment

Figur 2. Andel skyddad och oskyddad skog i naturreservat inom boreonemoral region. Skydds- värda men oskyddade skogar inom naturreservat förekommer framförallt i kust och skärgård och på öar inom regionen.

Mer kunskapsutbyte mellan olika kompetensområden

Naturreservat omfattar i många fall flera olika naturmiljöer inom såväl ter- restra som akvatiska habitat. Arbetet med att precisera syfte och ange priori- terade bevarandevärden samt utforma ändamålsenliga avgränsningsförslag och föreskrifter ställer stora kompetenskrav på berörda handläggare. Det är därför angeläget att säkerställa ett kontinuerligt kunskapsutbyte mellan olika kompetensområden och mellan olika aktörer. Det bedöms även finnas ett behov av att ta fram utvecklade rutiner och former för samverkan mellan verksamhetsområden av betydelse för genomförandet av naturreservat. Till

exempel varierar erfarenheterna av arbete med skydd av akvatiska miljöer kraftigt mellan länen. Ambitionen att öka antalet skyddade områden med limniska och marina bevarandevärden innebär ett ökat behov av handlägga- re med akvatisk kompetens kombinerat med erfarenhet av reservatsarbete. Kunskapsöverföring mellan länsstyrelser och mellan centrala myndigheter och länsstyrelser är avgörande för att arbetet med skydd av akvatiska miljö- er skall ta fart. Fora för utbyte och regelbundna utbildningstillfällen bör ytterligare utvecklas.

Länsstyrelserna bör se över ett eventuella behov av utvecklade rutiner och former för samverkan och kunskapsutbyte mellan olika kompetensområden inom respektive länsstyrelse. Samarbetet mellan akvatisk och terrester kom- petens bör ges hög prioritet.

Prioriterade utökningar

Det kan ibland finnas skyddsvärda naturmiljöer i anslutning till befintliga naturreservat. I synnerhet gäller det äldre naturreservat som bildats innan arbetet med miljökvalitetsmålen startades. Vissa äldre naturreservat kan även vara avgränsade på ett sådant sätt att det är tveksamt om värden i och utanför reservatet kommer att kunna bevaras. Till exempel kan det handla om sumpskogar som för att värden ska bestå kräver en större skyddszon än vad som ingår i det befintliga reservatet.

Det är angeläget att analysera omlandet till äldre naturreservat för att klargö- ra förekomst av intilliggande värdekärnor och betydelsefulla utökningar. Vad gäller skog är utgångspunkterna för sådana kompletteringar de riktlinjer som ges i den nationella strategin för formellt skydd av skog. Det innebär att viktiga kompletteringar i första hand ska utgöras av värdekärnor men vid behov även av utvecklingsmarker med stor utvecklingspotential i enlighet med de riktlinjer som ges i Planering av naturreservat, avgränsning och funktionsindelning.

För sjöar och vattendrag torde de flesta utökningar behövas för att anpassa avgränsningar till de behov som ett relevant skydd av vattenmiljön kräver. I ca 30 % av naturreservaten med limniska syften går gränsen idag genom sjön eller längs vattendraget som är utpekat.

Av ca 400 naturreservat i kust- och skärgårdsmiljö är enbart ett fåtal avgrän- sade med syfte att skydda marina värden. Utökningar av befintliga naturre- servat bör prioriteras där marina värdekärnor ligger utanför men i anslutning till befintliga skyddade områden. De områden där det finns en hotbild fram-

förallt från exploatering av stränder eller grundområden eller där trycket från friluftsliv eller turism är stort eller förväntas öka, bör prioriteras.

Länsstyrelserna bör, senast 2010, redovisa till Naturvårdsverket behov av särskilt prioriterade utökningar av befintliga naturreservat. För naturreser- vat i fjällregionen senast 2012. Samråd skall ske med Skogsstyrelsen avse- ende skogsmark, med Fiskeriverket avseende vattenområden och med Riks- antikvarieämbetet avseende kulturmiljöer. Vidare ska en god dialog föras med fastighetsägare och övriga intressenter.

Fördjupade skötselstrategier

Åtgärder för att förbättra och samordna skötseln av skyddade områden genomförs successivt i enlighet med Värna Vårda Visa, Ett program för bättre förvaltning och nyttjande av naturskyddade områden 2005-2015. Programmet är en översiktlig strategi och fördjupade strategier för den fak- tiska implementeringen behövs. Skötselmedlen har tredubblats sedan 2000 och uppgår 2007 till ca 280 Mkr. Vägledning, uppföljning och utvärdering för skötsel av naturreservat utvecklas och preciseras fortlöpande av Natur- vårdsverket. Naturvårdsverket bedömer att det finns ett behov av att göra ytterligare analyser samt ge förstärkt vägledning för vilka skötselåtgärder som bör genomföras i naturreservat. Bland annat behöver processen för sammanvägning av åtgärder i skötselplaner och bevarandeplaner utvecklas och kvalitetssäkras.

Vad gäller skogsmark och andra trädbärande marker bedömer Naturvårds- verket att en fördjupad skötselstrategi för skyddade områden behöver tas fram. Skötselstrategin bör ange prioriteringar och rekommendationer för relevanta, kostnadseffektiva och förankrade skötselåtgärder i skyddade om- råden. Inom ramen för detta arbete ser verket bland annat ett behov av att analysera och sammanställa information från skötselplaner och bevarande- planer för Natura 2000.

Sammantaget bör strategin bland annat beakta följande: - skötselplaner i befintliga naturreservat

- bevarandeplaner och bevarandemål inom Natura 2000 - principer för urval av objekt för särskilda skötselåtgärder

- kostnadseffektiva skötselåtgärder och avvägningar mellan typ av åt- gärder inom respektive utanför skyddade områden

- principer för när skötsel ska utföras och inte

- vetenskapligt beprövade metoder för naturvårdande skötsel - definitioner för olika typer av skötsel

- interaktion mellan olika naturmiljöer - landskapsperspektiv och helhetstänkande

Naturvårdsverket avser att i samråd med länsstyrelserna ta fram en fördju- pad skötselstrategi för skogsmark och andra trädbärande marker i naturre- servat senast 2008. Den ska precisera inriktning för skötsel på regionnivå med utgångspunkt från fem storregioner.

Naturminne

Samlat beslutsunderlag för träd

Länsstyrelsen eller kommunen kan enligt 7 kap 10 § miljöbalken besluta om naturminne. Denna skyddsform har inte använts inom områdesskyddet se- dan länge. Skyddet har istället inriktats på andra skyddsinstrument för större områden främst i skogsmark. En stor del av landets naturminnen utgörs av jätteekar vilka utgör ett synnerligen värdefullt habitat för djur- och växtliv. Naturminnesmärkning har ett begränsat användningsområde men genom en modern tillämpning och en aktiv förvaltning kan naturminne vara en viktig del i en större helhet. Skyddsformen bedöms i första hand vara relevant för att bevara särskilt skyddsvärda träd eller trädgrupper i människonära miljö- er. Välförankrade paketförslag som omfattar flera särskilt skyddsvärda träd, med behov av skydd i människonära miljöer, i värdetrakter och/eller som komplement till skyddade områden är exempel på bra förutsättningar för prioritering av naturminne. Även enstaka särskilt skyddsvärda träd kan be- höva prioriteras för skydd som naturminne inom sådana områden.

Länsstyrelserna i nemoral och boreonemoral region bör senast 2015, i sam- råd med kommunerna ta fram och redovisa till Naturvårdsverket ett samlat beslutsunderlag för naturminnen som rör träd. Beslutsunderlaget bör beak- ta både eventuella behov av nya naturminnen för särskilt skyddsvärda träd och förslag till att upphäva eventuella föråldrade beslut.