Enhetliga begrepp
De nationella strategierna för formellt skydd av natur har möjliggjort en enhetligare användning av begrepp och definitioner. Det saknas dock fast- ställda definitioner för viktiga begrepp som rör naturvårdsskötsel, t.ex. gynnsam bevarandestatus, liksom för representativitet mfl. centrala begrepp som anges i CBD;s arbetsprogram för skyddade områden. Det finns även vissa skillnader i hur myndigheter uttolkar begreppet skyddade områden i förhållande till t.ex. impediment i skogsmark. Även tolkningen av vad som är skyddsvärd natur kan vara oklar t.ex. i havsmiljö. Arbetet inom olika naturmiljöer ställer ökade krav på en enhetlig och preciserad terminologi, bl.a. behövs utarbetande av klassificeringssystem för marina naturmiljöer. Detta är även av betydelse för att underlätta en fördjupad kommunikation med berörda aktörer såväl inom myndigheter, areella näringarna, kommu- ner, forskare, ideella organisationer och internationella samarbetsorgan.
Naturvårdsverket avser att i samråd med andra berörda myndigheter ta fram och fastställa en begreppslista för områdesskydd enligt miljöbalken. Begreppen ska i möjligaste mån harmonisera med nationell och internatio- nell nomenklatur.
Naturvårdsverket och Skogstyrelsen avser att ta fram enhetliga begrepp och termer för naturvårdande skötsel av skogsmark.
Officiell statistik
Statistiska centralbyrån (SCB) ansvarar för att ta fram och sammanställa den officiella statistiken för markanvändning. Naturvårdsverket ansvarar för att föra ett sammanfattande nationellt register över områdesskydd enligt §33 områdesskyddsförordningen. Under 2005 och 2006 har flera utredningar och publikationer handlat om statistik kring skyddade områden och då i synnerhet skogsmark. Det finns för närvarande vissa oklarheter i hur, när och på vilket sätt statistiken bör sammanställas, kvalitetssäkras och kommu- niceras. Tydligare ansvarsfördelning mellan myndigheter och mellan den nationella, regionala och kommunala nivån är nödvändig för att säkerställa enhetlig och kvalitetssäkrad information samt en bättre samordning av upp- gifter kring skyddade områden.
Naturvårdsverket avser att i samråd med SCB, Skogsstyrelsen och Riksan- tikvarieämbetet utreda och fastställa ansvar och rutiner för den officiella statistiken kring områdesskydd.
Tidpunkter för nationell redovisning av statistik bör fastställas och proces- sen för produktion av statistiken tydliggöras. Tidpunkter och former för redovisning ska beakta internationell rapportering som särskilt avser skyd- dade områden, t.ex. rapportering till IUCN, CBD och EEA.
Lokal delaktighet och samverkan
Ökad kompetens om lokal delaktighet m.m.
Myndigheterna har successivt utvecklat och förbättrat dialogen med berörda sakägare men ytterligare åtgärder behövs. Naturvårdsverket har fått i uppdrag av regeringen att under 2007 ta fram ett kompetensutvecklingsprogram om dialog, lokal delaktighet och lokal förvaltning samt konfliktlösningsmeka- nismer. Programmet ska i första hand vända sig till dem som arbetar med naturvård och naturresursförvaltning på Naturvårdsverket, länsstyrelser och kommuner samt sektorsmyndigheterna. Programmet ska innehålla en plan för utbildning och erfarenhetsutbyte som Naturvårdsverket ordnar i samarbete med andra aktörer under i första hand 2008 och 2009. Även en översiktlig plan för kompetensutveckling på längre sikt ska ingå. Se även avsnitt 4.
För att successivt förbättra och utveckla dialogen med berörda sakägare behöver ytterligare åtgärder vidtas. Bland annat kommer Naturvårdsverket att ta fram ett utbildningsprogram om dialog och lokal delaktighet för tjäns- temän inom berörda myndigheter.
Mer skötseluppdrag till markägare
Länsstyrelsen ansvarar i regel för att förvalta statligt beslutade naturreservat och kommunen för att förvalta kommunalt beslutade reservat. Förvaltarens huvuduppgift är att ansvara för den skötsel som framgår av skötselplanen. Förvaltaren kan välja mellan att bedriva skötseln i egen regi eller att låta en entreprenör utföra det praktiska arbetet. Lokal förankring är en viktig grundprincip vid förvaltningen, och markägare eller lokala näringsidkare kommer därför ofta ifråga för olika typer av arbetsuppdrag inom reservaten. Lagen om offentlig upphandling kan i vissa delar begränsa möjligheterna till att anlita lokala aktörer. Tillämpningen bör ske med beaktande av vägledan- de principer kring lokal delaktighet, ändamålsenlig skötsel samt stimulans- medel och avtalslösningar för bevarande av värdefulla habitat.
På privat mark inom naturreservat och Natura 2000-områden bör, när så är lämpligt/möjligt i första hand markägaren eller jordbruksarrendator kunna erbjudas de skötseluppdrag som behövs för att bevara och utveckla natur-, kultur- och friluftsvärden i områdena, utan att länsstyrelser, kom- muner eller Skogsstyrelsen riskerar att kringgå lagen om offentlig upphand- ling. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen föreslår att regeringen uppdrar till de båda myndigheterna att utforma förslag till regeländringar som gör detta möjligt.
Ersättningsmark till alla markägarkategorier
Naturvårdsverket och Sveaskog AB träffade år 2003-12-19 en överens- kommelse om hanteringen av ersättningsmark från Sveaskog i samband med områdesskydd för nationalparker och naturreservat. Överenskommelsen innehåller begränsningar avseende vilka markägarekategorier som kan er- bjudas ersättningsmark. Erfarenheterna från tillämpningen av överenskom- melsen visar på möjligheten att väsentligt öka takten i områdesskyddet om statlig ersättningsmark kan utgå till alla markägarkategorier. Detta bedöms även stimulera en positiv och konstruktiv dialog kring områdesskydd i olika delar av landet. Naturvårdsverket ser även att processen för ersättningsmark från Sveaskog kan utvecklas och effektiviseras.
Naturvårdsverket föreslår en förbättrad tillgång till ersättningsmark i sam- band med marköverlåtelser för nationalparker och naturreservat. Sveaskog AB:s markinnehav har en mycket stor potential i detta, men den kan endast realiseras genom att utveckla ägardirektivet.
Statens skyddsvärda skogar bör bevaras långsiktigt
För att bevara ett representativt urval av skogsmiljöer bör områdesskyddet på en övergripande nivå även fortsättningsvis fördelas över olika markägar- kategorier. Detta innebär att skogsmark ägd av såväl staten som skogsbolag, privata ägare och kommuner bör ingå i skyddet. Staten har emellertid en vägledande roll och kan förväntas åstadkomma särskilda insatser för lång- siktigt skydd inom det egna skogsinnehavet. Sådana insatser handlar bland annat om bevarande av stora urskogsartade skogar i den boreala regionen som hör till de skogsmiljöer som Sverige bedöms ha ett internationellt an- svar att bevara. Betydelsen av att bevara urskogsartade skogar har uppmärk- sammats, bland annat i det regeringsuppdrag om inventering av statliga sko- gar och urskogsartade skogar som gavs till Naturvårdsverket 2002. Inventer- ingen av statliga skogar och urskogsartade skogar (NV-rapport 5339 mfl.) har gett ny kunskap om förekomsten av skogar av detta slag. Inventeringar- na visar att det finns betydligt mer skyddsvärd skog i Norrbottens och Väs- terbottens län än vad som ryms inom arealmålet i Levande skogar. Merpar- ten av dessa områden förvaltas av Sveaskog samt av Statens Fastighetsverk.
Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen föreslår att Regeringen uppdrar åt Statens Fastighetsverk att genom frivilligt åtagande långsiktigt skydda de områden som utpekats i rapporten Skyddsvärda statliga skogar, samråd om områden på Statens fastighetsverks markinnehav i Norrbottens, Västerbot- tens och Jämtlands län, NV-rapport nr 5573.
Regeringen bör genom ägardirektiv ge Sveaskog AB i uppdrag att utan ersättning överlåta återstående områden (utpekade reservatsobjekt i det sk. kategoriseringsarbetet, NV-rapport nr 5497 och nr 5498) till Naturvårds- verket för bildande av naturreservat.