Några av respondenter uppgav att verksamhetssystemet BBIC (barnets be-hov i centrum) är en utgångspunkt för hur socialarbetare ska arbeta med barn och ungdomar. Respondenterna menade att kommunen ska tillgodose barn och ungdomars behov och att de genom användningen av BBIC
lå-ter unga känna sig hörda. Att de unga alltid får komma till tals och vara delaktiga i arbetet runtomkring dem är av enorm vikt för att kunna iden-tifiera rätt åtgärder och insatser för både det preventiva arbetet men även det vårdande arbetet. Både Yasmin och Karin uppger att BBIC är ett bra redskap för att kunna hjälpa unga som brukar cannabis, bland annat för att modellen hjälper respondenterna att sätta klienten i centrum genom att ge denne möjligheten att känna sig sedd och förstådd av socialarbetaren vilket framkommer i citat nedan,
BBIC har alltid varit en grund som jag och alla mina kollegor utgår ifrån. Vår verksamhet och vår grupp kan sägas ha formats
utifrån modellen, dvs. hur vi arbetar med åtgärder och insatser för de som behöver. BBIC omfattar väldigt mycket, man ska
tänka på ungdomens sociala relationer, utbildning, hälsa, grundläggande omsorg och säkerhet. Man ska låta klientens bästa vara avgörande och detta skall lägga grunden för att ta
fram rätt insatser som kan ge effekt.(Yasmin)
Det framkom även av intervjuerna att BBIC och motiverande samtal (MI) är bra redskap som uppmanar till samarbete mellan socialarbetare och klient.
Samtliga respondenterna uttryckte att samarbetet och en god dialog med ungdomarna är av stor väsentlighet i arbetet med att kunna identifiera rätt åtgärder och insatser som hjälper. Däremot menade respondenterna att det inte finns tillräckligt med insatser som är speciellt framtagna för unga i relation till drogmissbruk.
5.2.1 Arbetet med MI, skapandet av delaktighet och beröm Däremot framkom det att respondenterna använde olika strategier och sätt för att prata med klienterna. Maria och Noah uttryckte bland annat att vissa ungdomar inte pratar mycket och är väldigt tystlåtna, medan andra ungdomar talar mer öppet. Detta kräver olika tillvägagångssätt i arbetet med klienterna vilket framkommer i citat nedan,
Tillit är något som vi brukar pratar om här på arbetsplatsen.
Det är en självklarhet att tillit är något man borde fokusera på, däremot är det viktigt att belysa att tillit är en del utav en relationsbyggande process. . . Och om vi ska vara helt ärliga, bryr sig inte alla socialarbetare om tillit – kanske på grund av
en intressebrist för relationsbyggande. Det är enligt min upplevelse att en del socialarbetare ser ungdomar som ärenden
inte som ‘’människor” och detta är problematiskt beträffande att anpassa rätt åtgärder och insats för den enskilde individen om
ett försök inte gjorts för att lära känna hen. . . (Noah)
Däremot kan det motiverande samtalets effekt hämmas om socialarbetaren brister i kunskap, kompetens samt visat intresse för klienten. Detta resultat visar att samtalet vilar på en grund av delaktighet och intresse, men att sättet att uppnå detta skiljer sig från individ till individ. Samtalet kan även hämmas av omliggande miljö vilket framkommer i citat nedan,
Många ungdomar tycker inte om att sitta på socialkontoret trots att det finns ett bra samarbete mellan mig och ungdomarna. De känner sig obekväma att prata om deras drogvanor och varför de
brukar cannabis. För mig som socialarbetare försöker jag visa förståelse samt ha motiverande samtal (Karin).
I relation till ovan citat menar Karin således att motiverande samtal som åtgärd kan fungera, men även förlora sin kraft om miljön på något sätt häm-mar klienten till att vilja öppna upp. Ofta kan missbruket ha att göra med att klienten inte känner att hen ”räcker till”, ”passar in”, lider av prestations-ångest m.m. vilket betyder att det motiverande samtalet bör vara utformat på så vis att det hjälper klientens syn på sig själv. Här kan det därmed vara viktigt att tänka utanför boxen och arbeta med MI inom andra miljöer som både inspirerar och motiverar.
I relation till olika samtalsstrategier som en potentiell åtgärd framkom det att majoriteten av respondenterna använder sig av alkohol och drog bedöm-ning (ADDIS). Bedömbedöm-ningsmodellen är ett intervjuformulär som består av grundfrågor. Grundfrågorna är fokuserade på klientens bruk och erfarenheter av droger. Med hjälp av dessa grundfrågor skapas en bedömning av beroende eller skadligt bruk. Jakob som arbetar inom missbruk beskrev sina samtal med klienterna på följande sätt,
Under samtal med klienterna gör jag en kontinuerlig bedömning, detta görs för att kartlägga hur behandlingen går till. Som behandlare ser jag att vissa klienter hamnar mellan stolarna och
blir stämplade av samhället på grund av deras missbruk. Denna stämpling kommer oftast från familj, vänner och skola. Det är
väldigt tråkigt att se hur många av mina klienter har blivit påverkade av detta. Jag försöker arbeta mycket med deras självbild, ibland går det bra och andra dagar går det mindre bra
(Jakob).
Rissla menade även att motiverande samtal måste utgå från att stärka ung-domars självkänsla men även identitet. Att träna beteende innebär att hjälpa klienterna att säga nej till cannabis medan samtidigt stärka upp kognitiva färdigheter genom att förstärka den egna identiteten via att hjälpa klienten att träna upp den egna förmågan att känna igen en situation som är negativ och belysa ett klienten är stark nog att gå därifrån. En del i denna träning menade både Erika, Mona och Yasmin även innefattar att berömma sina klienter för ett bra arbete. Yasmin uppgav att hon hört om vissa situationer från sina klienter där de tidigare inte fått beröm för sina framsteg vilket kan verka hämmande för åtgärder och insatser där klienten kan känna att arbetet är förgäves och istället vilja fortsätta bruka.
Det framkommer således att respondenterna i stor utsträckning arbetar lika i relation till att flera använder någon form av motiverande samtal, även om strategierna kan skilja sig åt. Vidare belyser respondenterna även att det behövs helhetsmodeller (fler möjliga åtgärder och insatser) som är an-passade till just unga som missbrukar. Dessa modeller behöver ta fasta på både rådande attityder och normer bland unga men även öppna upp för ett utvecklat arbete med både preventiva åtgärder samt åtgärder som rör vård med unga som redan missbrukar.
5.2.2 MI som en del i arbetet med att förebygga återfall
De vanligast förekommande insatserna är just att det genomförs en bedöm-ning av missbruket och att olika åtgärdspreventioner tillsätts som oftast är motiverande samtal. Vidare uppgav samtliga respondenter att de använder sig av återfallspreventionsprogrammet. Karin uppgav att denna metod an-vänds för att förebygga återfall i missbruk genom att ungdomar får kurser i återfallsprevention. Dessa kurser omfattar kartläggning i form av hur vis-sa tankar och beteenden kan trigga igång konsumering av cannabis. Karin beskrev denna metod på följande sätt,
Jag arbetar ju mest med återfallsprevention och missbruks bedömningar, jag tycker att det fungerar bra. Det handlar om en
slags KBT där arbetet med mina klienter dels handlar om att träna in ett beteende som gör att klienterna inte trillar in i riskzoner – detta kombinerat med att stärka deras inre kognitiva
färdigheter. Dessa ungdomar är smarta, de behöver bara lite hjälp på vägen (Karin).
I relation till ovan citat menar Karin och Rissla att klienterna ofta mår väldigt dåligt och upplever att samhället exkluderar dem. Många klienter uppfattar att de inte är “som alla andra” och upplever att det finns ett “vi och dem”. Rissla uppgav att detta är något hon arbetar med i samtal med sina ungdomar, framförallt kring att förebygga återfall.
5.3 Identifiering av riskfaktorer och utvärdering av insatser