6.1 Sanktionsväxling
Enligt artikel 16 i vägtrafikförordningen ska medlemsländerna ansvara för att fastställa sankt-
ioner för överträdelse av förordningens bestämmelser.187
Medlemsländerna ska vidare enligt
artikel 22 yrkestrafikförordningen188
, vidta de åtgärder som krävs för att uppfylla syftet med förordningen. Sanktionerna ska därmed vara effektiva, proportionella samt avskräckande och får inte under några omständigheter tillämpas på ett sätt som innebär att ett transportföretag diskrimineras och behandlas annorlunda med anledning av transportföretagets nationalitet eller etableringsort.
Tidigare var sanktionssystemet för olaga cabotagetransporter i Sverige straffrättsligt. Den 16 april 2014 tillkännagav riksdagen för regeringen var i behov av mer kännbara böter och sanktioner för överträdelse av bestämmelserna om cabotagetransporter. De anförde att böter och sanktioner behöver bli effektivare, proportionella och avskräckande. Enligt regeringens mening skulle en sanktionsavgift vara ett effektivare straff än böter eftersom en sanktion kan riktas mot en juridisk person. Dåvarande regeringen beslutade därefter om att en chaufför som bryter mot cabotagereglerna istället för böter ska dömas till en sanktionsavgift, till ett
maximalt belopp om 20 000 kr.189
I propositionen till sanktionsväxlingen anförde regeringen att det inte går att utesluta att de transportföretag som åsidosätter regelverket kan göra betydande vinster och på så vis vinna
konkurrensfördelar jämte laglydiga transportföretag.190
Till grund för propositionen låg bland annat Transportstyrelsens rapport. Enligt deras mening borde sanktionsavgifternas storlek avgöras med hänsyn till proportionaliteten av överträdelsen samt med hänsyn till vilken av- skräckande effekt sanktionsavgiften bör ha. Beloppets storlek ska enligt Transportstyrelsen avgöras i proportion till verksamhetens vinst och därmed inte beloppsmässigt skilja sig jämte
tidigare utdömda bötesstraff.191
187 Förordning (EG) 1072/2009. 188 Förordning (EG) 1071/2009. 189 Prop. 2013/14:234, s. 13. 190 A.a. avsnitt 5:1, s. 13. 191 A.a. s. 9.
Transportstyrelsen yttrade även att de tre möjliga överträdelser av cabotagereglerna ska till- mätas olika straffvärden. De överträdelser som kan bli aktuella är (1) om föraren utför fler cabotagetransporter än vad som är tillåtet, 2) om föraren kör cabotagetrafik under längre tid än tillåtet och (3) om bevismaterial som ska kunna uppvisas vid cabotagetransporter saknas. Transportstyrelsen ansåg inte att det bör göras någon skillnad mellan de tre olika förseelserna
utan fokus ska fästas vid allvaret i överträdelserna.192
Regeringen delade Transportstyrelsens mening med tillägget att sanktionsavgiften ska fastställas till en högsta nivå som innebär att
en optimal rättssäkerhet uppnås.193 Transportstyrelsen anförde att högsta avgift vid överträ-
delse ska uppgå till 20 000 kr, något som Sveriges åkeriföretag var oeniga med. Sveriges åke- riföretag framhöll att sanktionsavgiften borde jämföras med en företagsbot och därmed inte
vara lägre än 50 000 kr.194
Svensk försäkring ansåg, likt Sveriges åkeriföretag, att sanktions- avgiften var för låg och borde fastställas på en sådan nivå att det inte ska löna sig att med- räkna en sanktionsavgift vid vinstberäkning. Landsorganisationen i Sverige hänvisade till att sanktionsavgiften för överträdelse av kör- och vilotider ligger mellan 1000- 200 000 kr, där det finns en jämkningsmöjlighet för att sanktionsavgiften inte ska drabba en verksamhet
orimligt hårt.195
Svårigheten med att bevisa de objektiva och subjektiva rekvisiten vid brott skulle också för- svinna med en sanktionsavgift. Regeringen gjorde bedömningen att överträdelse av bestäm- melserna nästintill alltid är en följd av ett medvetet handlande varför sanktionsavgift med ett
strikt ansvar lämpar sig bättre än det straffrättsliga ansvaret på uppsåt eller oaktsamhet.196
Sanktionsavgiften kan även sättas på en avskräckande nivå vilket utgör en skillnad mot nivån på dagsböter enligt 25 kap 2 § BrB, som kan bestämmas till ett antal av minst trettio och högst etthundrafemtio dagar, från 50-1000 kr beroende på vad som anses vara skäligt med hänsyn till tilltalades inkomst. Syftet med sanktionsväxling som föreslås är att åtgärden ska bidra till att reglerna inte missbrukas och därmed förhindra att konkurrensen påverkas nega- tivt.197
Efter regeringens förslag om sanktionsväxling kom tidigare bötesstraff att ersättas med en sanktionsavgift, vid brott mot cabotagereglerna, vilket stadgas i 7 kap 3 § YTL.
192 Prop. 2013/14:234 , s. 9. 193 A.a. s. 10. 194 A.a. s. 12. 195 A.a. avsnitt s. 12. 196 A.a. s. 10. 197A.a. s. 11.
6.2 Åtgärder vid hindrande av fortsatt färd
Regeringens proposition198
ledde till att lagen om åtgärder vid hindrande av fortsatt färd ut-
färdades den 12 december 2014.199
Lagen syftar till att ge svenska myndigheter befogenhet att kvarhålla utländska transportörerna som stannas i en vägkontroll och har begått ett brott. Lagen tillkom efter att utländska förare inte sällan undgick sanktioner genom att undgå myn-
digheters beslut, som saknade lagliga medel att hålla kvar förarna.200
Enligt 2 § 1 st har en polisman eller tulltjänsteman behörighet att omhänderta fordonsnycklar eller annat föremål som behövs, såsom frakthandlingar och registreringsskyltar, om han med- delat ett beslut som kan antas inte kommer att följas. Polismyndigheten eller tullverket kan även om det finns särskilda skäl, att anta att omhändertagandet inte är tillräckligt för att sä- kerställa att beslutet följs, besluta om att förse fordonet med mekanisk, elektronisk eller an- nan typ av låsanordning enligt 3 §. När ett fordon förses med sådan anordning sker en så kal- lad klampning av fordonet. Om det i ett enskilt fall, trots vad som sägs i första meningen, är lämpligare med klampning får detta beslutas. Polisman eller tulltjänsteman har också rätten enligt 4 § att kroppsvisitera fordonets förare, vid synnerliga skäl kroppsvisitera fordonets pas- sagerare, genomsöka fordonet eller fordonståget om egendomen inte är tillgänglig. Alla åt- gärder som en myndighetsperson företar måste dock enligt 6 § vara försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Om det är nödvändigt att använda tvång får detta ske enbart i den utsträckning som är nödvändig för att för att uppnå avsett resultat. Vi- dare får en åtgärd inte bestå under en längre tid än 24 timmar, inte heller om det inte längre finns skäl för åtgärden. Omhändertagande eller klampning sker, i enlighet med 7§ p.1 genom beslut om överlastavgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift, 25 b förordningen (1993:185), arbetsförhållande vid vissa internationella vägtransporter, 10 kap. 6 § förord- ningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m., eller 7 d § förordningen (1998:786) om internationella vägtransporter inom EES.
Omhändertagande eller klampning får också aktualiseras om föraren utgör en påtaglig fara för trafiksäkerheten enligt 9 §. Vidare stadgas i 10 § 1 st att omhändertagande eller klamp-
198 Prop. 2013/14:256.
199 Lag (2014:1437) om åtgärder vid hindrande av fortsatt färd. 200 Prop. 2013/14:256 , s. 13-16.
ning får vidtas om fordonets beskaffenhet utgör en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Dessa åtgärder upphör att gälla när det inte längre finns skäl för åtgärden, med en maximal tidsbe- gränsning på 24 timmar.
Föraren eller annan från vilken egendom omhändertagits och fordonets registrerade ägare ska underrättas om beslutet om omhändertagande och klampning, samt om hur egendomen och fordonet kan komma att hanteras. Vid underrättelsen med anledning av åtgärd enligt 10 § ska fordonets ägare samtidigt informeras om möjligheten att begära omprövning. Föraren eller fordonets registrerade ägare kan skriftligen begära att polismyndigheten skyndsamt ska om- pröva ett beslut om omhändertagande eller klampning. Beslutet ska enligt 12 kap. 1 §, 2 st, vara skriftligt. När omhändertagen egendom upphör att vara omhändertagen ska egen-domen lämnas ut igen, om det inte finns särskilda skäl att lämna den till någon annan. Om en åtgärd enligt 10 § har upphört måste föraren och annan från vilken egendom omhändertagits, samt fordonets registrerade ägare, underrättas om att beslutet upphört att gälla och om hur egen-
domen eller fordonet kommer att hanteras.201