En absolut majoritet av specialpedagoger förväntar sig åtgärdsförslag i utlåtanden, och även en majoritet av logopederna tror att pedagogerna förväntar sig åtgärdsförslag. På frågan om hur ofta det finns åtgärdsförslag i utlåtanden skriver tre fjärdedelar av specialpedagogerna att det alltid eller oftast finns med. En specialpedagog motiverar sitt svar ”Logopeder kan definiera barnens svårigheter på annat sätt än vad vi pedagoger kan” och en annan special- pedagog skriver ”Det är alltid bra att få tips, kanske åtgärder som man själv inte tänkt på.” Vi frågade även logopederna hur ofta de skriver åtgärdsförslag och 92 % svarade att de alltid eller oftast gör det. Någon logoped motiverade sitt svar ”Det känns relevant att utifrån utredningen föreslå vad som vore lämpligt att arbeta med i skolan utifrån styrkor och svag-
32
heter, vad jag anser skulle hjälpa eleven på bästa sätt utifrån det jag har sett i utredningen” och en annan gav följande motivering ”Detta efterfrågas alltid av pedagogerna vare sig utredningen gav diagnosen specifika läs- och skrivsvårigheter eller ej, och känns bl.a. där- för också som ett naturligt avslut i utlåtandet.” Ett fåtal logopederna tror att pedagogerna inte förväntar sig åtgärdsförslag och någon ger följande motivering ”Pedagogerna vill inte ha åtgärdsförslag. De anser att det är de själva som skall utforma åtgärderna.”En annan skriver att det är” viktigt att kunna föreslå pedagogisk stödinriktning. I detalj är detta sko- lans fulla ansvar!”
Några specialpedagoger tycker att åtgärdsförslagen är för generellt skrivna och att det före- kommer ”samma förslag som har getts till tidigare elever som har fått diagnos.” Någon be- tonar att åtgärdsförslag och begrepp används lite slentrianmässigt och uttrycker det så här:
Om de finns med blir de oftast alltför generella. Begrepp används slentrianmässigt. Mottagarna läg- ger in olika betydelser i begreppen. Det är också viktigt att känna till förutsättningarna kring eleven hemma och i skolan för att kunna sätta in rätt åtgärder. Det finns inget facit som passar alla (Specialpedagog).
Även några av logopederna nämner att de skriver generella åtgärdsförslag. En logoped skriver ”jag använder mig ofta av råd, som jag har ’klippt ihop’ av tidigare utredningar” och en annan logoped säger att hon/han ibland skriver ”individanpassat, ibland generellt enligt redan författad mall.”
Många logopeder och några specialpedagoger anser att åtgärdsförslagen är själva poängen med utredningen. En logoped uttrycker det så här ”Jag ser detta som den viktigaste delen i en utredning, det är jätteviktigt att pedagogerna får veta hur de bör jobba med eleven i frå- ga” och en annan betonar att det är det därför skolan vill ha utredningen gjord ”Detta är ju huvudsyftet med utredningen – att eleven ska få rätt hjälp och stöd”. Någon logoped ut- trycker att åtgärdsförslagen är viktigare än själva diagnosen och säger ”Ja eftersom åtgärder ju oftast är det man som pedagog vill ha ut av en utredning. Diagnosen i sig själv är sekun- där och inte lika betydelsebärande i skolans värld.” och en annan uttrycker det så här:
Varför ska man annars utreda? Allt syftar åt vad som ska göras /…/. Det är oftast tips på vad som kan göras som är mest efterfrågat. Visst är vi inte pedagoger men jag ser mig som praktiker och ele- vens pedagog vet bäst vad som passar men idéer och tips kan sätta igång en fruktbar diskussion om vad som är möjligt och kan fungera (Logoped).
33
En annan logoped liknar utredningen vid ett besök hos doktorn och skriver att åtgärdsför- slag är ”bara självklart. Du går inte till en läkare, får en diagnos och sedan inget mer.”
En specialpedagog uttrycker att åtgärdsförslag från logopeder är viktiga när man talar med ledningen om extra resurser eftersom ”Det blir mer tyngd än om bara pedagoger hävdar vad eleven behöver.” En annan specialpedagog skriver att det är bra om det finns åtgärdsförslag eftersom det ger mer tyngd åt förslagen till lärarna, om anpassning och hjälpmedel, om de kommer från en logoped. En logoped skriver att åtgärdsförslagen är viktiga eftersom inte alla pedagoger har kännedom om vilka områden som behöver tränas respektive kompense- ras utifrån de testresultaten.
Man vill nog gärna att resultaten från utredningen konkretiseras i områden att jobba med. Utifrån testresultat är det svårt att veta vad som behöver tränas respektive kompenseras och på vilket sätt, om man inte är väldigt insatt i terminologi och språkliga funktioner (Logoped).
En logoped uttrycker att det är viktigt att skriva ner åtgärdsförslagen eftersom annars kan inte specialpedagogerna följa med i diskussionen, som följer vid överlämning av utredning, utan koncentrerar sig på att skriva.
/…/ tidigare skrev jag inte åtgärdsförslagen utan vi pratade bara muntligt och reaktionen var att pe- dagogerna skrev så pennan glödde och var inte koncentrerade på det vi pratade om. Därför ändrade jag min strategi och skriver nu förslag som kan vara en utgångspunkt. Framförallt gäller detta barn där det handlar om språkliga svårigheter/läs och skrivsvårigheter som inte i första hand rör avkod- ning och stavning (Logoped).
Några specialpedagoger svarar att det oftast finns med åtgärdsförslag, men uttrycker öns- kemål om att de skulle vara annorlunda utformade. En specialpedagog skriver ”Oftast finns förslag på hjälpmedel men inte pedagogiska. Förståligt eftersom det är en medicinsk utred- ning o inte pedagogisk”. En annan skriver att logopeder är bra på att definiera barns svårig- heter men vill ha mer förslag på kompensatoriska hjälpmedel och skriver:
Logopeder kan definiera barnens svårigheter på annat sätt än vad vi pedagoger kan. Jag kanske sak- nar information om tekniska hjälpmedel eller väljer ett medel som är helt oefektivt på den konkreta eleven. Jag tycker att logopeden ska kunna mer om olika möjligheter att kompensera elevens svårig- heter än vad vi pedagoger kan. (Specialpedagog)
34
På vår fråga kring om utlåtanden tillför aspekter som pedagogerna inte tänkt på förut. Deras svarsfrekvens finns i tabell 2.
Tabell 2. Tillför åtgärdsförslagen aspekter som Du/pedagogen inte tänkt på före utredningen? alltid oftast sällan Aldrig vet ej
Specialpedagoger: 0 9 14 2
Logopeder: 0 16 7 0 1
Respondenternas motiveringar till svaren finns sammanställda i kategorier i figur 8.
Figur 8. Motiveringar till frågan: Hur ofta tror Du att pedagogerna känner att åtgärdsförslagen i utlåtanden
tillför aspekter som de inte tänkt på före utredningen?
Några logopeder poängterar att det inte är åtgärdsförslag, som man skriver, utan rekom- mendationer om hur man ska kompensera för svårigheterna. Någon skriver att det är ”en- dast rekommendation eftersom jag som landstingslogoped inte kan och bör säga hur åtgär- derna ska utformas, t.ex. i skolan.” Några logopeder visar en oro för att pedagoger är mer intresserade av träningen och en skriver att det” finns fortfarande en iver att till varje pris träna istället för att satsa på kompensation, vilket enligt min uppfattning hjälper eleven bäst.” En annan logoped betonar att pedagogerna:
oftast inte vill ha åtgärdsförslag /…/ när vi diskuterar muntligt efter utredning framkommer dock ofta att de inte alls förstått eller tänkt på vad eleven kan och inte kan och inte heller vad eleven be- höver. Stor misstänksamhet mot t.ex. kompensatoriska hjälpmedel (Logoped).
Det är en tredjedel av respondenterna som betonar att åtgärdsförslagen är en bekräftelse på det som pedagogerna redan vet. En lika stor andel av logopederna nämner att utlåtandet tillför pedagogerna nya språkliga aspekter. Det är ingen av specialpedagogerna som nämner
35
något om detta i sina motiveringar. En femtedel av logopederna nämner att skolans perso- nal verkar ha hög kunskap om läs- och skrivsvårigheter, men att kunskapen är lägre inom området språkstörning och ”skillnaden mellan språkstörning och läs- och skrivsvårigheter.” En logoped betonar att ”kring de bakomliggande grundläggande språkliga färdigheterna finns mindre kunskap. Skolan är väldigt inriktad på läs och skriv och glömmer bort/tror att det är färdigt kring andra språkliga domäner.” En annan skriver
Jag har erfarit att det muntliga språkandet inte sysselsätter pedagogernas tankar så mycket när det handlar om dyslexi. Att få detta ”på kartan” blir ofta en aha-upplevelse, både när man diskuterar kompensatoriska åtgärder och framför allt när eleven har samtidiga bekymmer med det muntliga språkandet (Logoped).
Över hälften av logopederna tror att specialpedagogerna alltid eller oftast brukar följa åt- gärdsförslagen som står i utlåtanden. Nästan alla specialpedagoger skriver att de följer åt- gärdsförslagen alltid eller oftast. En specialpedagog skriver ”Jag kan följa dem genom att hjälpa andra pedagoger att förstå och lägga upp passande åtgärder. Detta kräver samplane- ring med föräldrar.” En annan skriver att hon/han gör det ”Utifrån vad eleven tycker är bra”. En logoped skriver ”En del pedagoger följer dem och utvecklar dem vidare med sin pedagogiska kunskap och sitt engagemang” och en annan skriver att åtgärdsförslagen an- vänds ”som ett underlag inför framtida skolarbete, tillsammans med deras egna förslag.”
När vi sammanställde motiveringarna till frågan om åtgärdsförslagen följs hittade vi olika faktorer som hindrar pedagogerna så att de inte kan följa åtgärdsförslagen och samman- ställde dem i figur 9.
36
Nästan hälften av logopederna anser att det är mycket beroende på den enskilde pedagogen om åtgärdsförslagen följs och att det därför inte går att svara generellt på frågan. Tids- och resursbrist nämns av några logopeder, men även kunskapsbrist. Några från båda grupperna anser att hindren ligger på organisatorisk nivå. Några nämner att tillgången till hjälpmedel hindrar dem och ett fåtal skriver att de förslag som ges redan är genomförda.
37