Kulturmiljön i Brunnsparken i Adolfsberg har anor från 1700-talet. Som redogjorts för ovan har flertalet byggnader inom området ett stort värde för miljön. Till dessa hör de äldre byggnaderna som Brunnssalongen och tre villor som minner om brunnstiden. Men inom området finns även värdefulla och miljöskapande byggnader från 1930-talet och fram till 1970-talet som uppförts för folkparksverksamheten.
Inom området finns det även andra strukturer som är viktiga för området som kulturmiljö. Dit hör bland annat vägsystem och grönska.
Den gröna miljön i Brunnsparken
Under brunnsbolagets tid i Adolfsberg under 1800-talet planterades, enligt uppgift, upp emot 800 stycken träd inom området som tidigare utgjort hagmark. De olika trädsorterna som planterades var lövträd som ek, lönn, alm, rönn, al, björk och asp. Dessa sorter dominerar även området idag och troligen är många av träden rester av de träd som planterades under bolagstiden.
En artbestämning och skyddsklassificering som gjorts av parkavdelningen på Örebro kommun visar stora ytor inom det avgränsade området som är mycket skyddsvärda områden när det gäller träd. Av de områden som getts klassificeringen A (mycket skyddsvärda) och B (skyddsvärda) ligger de som ett brett band över områdets norra del. Främst bäddar det in området kring Svalan, Brunnssalongen och villa Anneberg bort mot bostadsområdet Parklyckan. De skyddsvärda träden utgörs främst av en blandning mellan ek, lönn, tall, lind, ädellöv och ask, (se bilaga A.)
I den gröna strukturen finns ett stort kulturhistoriskt värde som en kontinuitet där grönskan fungerar som en samman-hållande kraft i miljön. Förutom träden är endast en begränsad del bevarad av den tidigare brunnsparken med sina gångstråk, alléer, bäckar med broar och bryggor. Bevarade strukturer är svåra att utläsa utom möjligen närmast de kvarvarande byggnaderna som Brunns-salongen, villa Anneberg samt villa Sommarbo.
Bild 97: Fotot är taget i parkens västra del, åt söder. På bilden ser man det stängsel som inhägnar folkparken och utanför stängslet den gamla landsvägen som idag är gångväg. På fotot kan man även se de gamla träd som trolien planterats av bolaget och en antydan om en promenadväg.
De promenadvägar som finns bevarade är med största sannolikhet kvar efter omdaningen av parken under tidigt 1970-tal. Området kring Brunnssalongen bygger delvis på den gamla källan. Om den finns kvar är osäkert, men det är inte osannolikt att källan finns bevarad under den nuvarande köksdelen av Brunnssalongen. En bäck rinner genom området och över den leder en bro, liksom på kartor från början av 1900-talet. Intill bron finns även ett åttkantigt lusthus med en vattenkälla i. Det arbetsmarknadsprojekt som genomfördes i början av 1980-talet innebar sannolikt en rekonstruktion av en äldre sturktur som finns med på kartor från början av 1900-talet. Även den gamla dammen ligger i anslutning till Brunnssalongen. Dammen finns med på bilder från 1900 och troligen även tidigare.
Bild 98: Fotografi av dammen som utgör enäldre struktur i området.
Den gamla landsvägen som gick från Mosåsvägen åt sydost över järnvägen gick genom det dåvarande brunnsområdet. I och med att folkparken inhägnades i början av 1930-talet skärmades den av från området och gick strax utanför inhägnaden. Först i och med inhägnaden fick folkparken sin nuvarande avgränsning i väster. Det som idag återstår av den gamla landsvägen är en asfalterad gångväg som går utanför det inhägnade området. Delvis är landsvägens sträckning bevarad. Av den gamla järnvägsöverfarten finns inget kvar. Dock finns en vändplan varifrån det går en äldre stig som skulle kunna leda mot den dåvarande hållplatsen. Kvar ligger fortfarande den gamla Banvaktarstugan nr. 286. I områdena kring mot Ica parkhallen har landsvägen rätats ut för att försvinna helt. En stig från den dåvarande stationen mot teaterbyggnaden är dock synlig i miljön. Järnvägssträckningen har sedan 1862 varit en fast begränsning i öster för parkområdet. Det var dessutom ett viktigt transportmedel till platsen fram till 1964 då stationshuset revs.
Parkens centrala delar har delvis förändrats i och med att ett stort område framför Teatern har frilagts och även lagts med stenplattor. I områdets östra del finns mest skog och en öppen gräsplan framför en mindre utomhusscen. Gräsplanen kan fungera både som sittplats för åskådare, bullervall och kälkbacke.
Av de strukturer som finns kvar i miljön och som speglar området finns delar från alla olika tider i områdets historia. Det som dock är sämst representerat är den tidiga folkparken med sina öppna
dansbanor och nöjeslikande stämning. Även den sk. dagparken som inrymde såväl minigolf, djurpark som äventyrsland för de mindre har inte satt sina spår i miljön. Det enda som finns kvar är en gung- och en klätterställning.
Från 1930-talet och framåt är det Folkparksrörelsen som tagit över verksamheten vilket även speglar sig i bebyggelsen. Teatern är dock den enda byggnad som finns kvar sedan folkparkens begynnelse medan resten av byggnaderna är äldre eller har tillkommit under tiden. Området präglas av en blandning av moderna byggnader från mitten av 1900-talet men även av byggnader som haft koppling till den tidigare brunnsverksamheten. Dominerande är dock 1960-70-talets bebyggelse där Regnbågen, Svalan och entrén mot Parkhallen med sin skylt BRUNNSPARKEN dominerar intrycket, främst i och med att de är stora byggnader men även genom att de har en modern arkitektur som sticker ut.