BRUNNSPARKEN I ADOLFSBERG

B RUNNSPARKEN I A ^DOLFSBERG

- FRÅN HÄLSOBRUNN TILL F OLKETS PARK

En kulturmiljöinventering av bebyggelsen och andra strukturer i den gamla folkparken.

D

2004

L

G

F

I Adolfsberg strax söder om centrala Örebro ligger Brunnsparken. Här har det sedan 1700-talet bedrivits olika typer av verksamhet. Till att börja med uppmärksammades platsen för en källa som ansågs ha hälsobringande vatten och under 1800-talet växte det upp en brunnsanläggning runt källan som tidvis drog till sig en mängd besökare, tillfälliga gäster och sommarboende. Sedan mitten av 1930-talet har Örebros stora folkpark funnits här och varit något av stadens nöjescentrum, i synnerhet sommartid. Idag, 2004, är de svenska folkparkernas gyllene år förbi – tillfälligt eller för alltid - och Brunnsparken står inför en ny tid.

Området är kommunägt sedan ett antal år och de verksamheter som finns hyr sina lokaler. På Brunns- ängen nordost om parkområdet har bostadskvarter byggts upp under senare år. Tankar finns nu på att fortsätta med detta in på folkparksområdet.

Men i Brunnsparken finns stora tillgångar - kvaliteter som är till glädje och nytta också för många av de boende ute i Adolfsberg. Byggnaderna används av föreningslivet och såväl restaurangen som de övriga nöjeslokalerna hyrs ut till företag och föreningar för diverse evenemang. Teatern och danslokalerna är moderniserade och håller hög kvalitet. Omgivande mark är till stora delar park med väl uppväxt grönska, med gångvägar och t o m delar som minner om 1800-talets brunnsanläggning. För att utreda vilka delar i området, som har så stort värde att de bör finnas kvar vid en framtida utveckling av området, har denna kulturhistoriska bebyggelseinventering gjorts. Den har utförts under december 2004 av Linda Gustafsson, projektanställd bebyggelseantikvarie på Örebro stadsbyggnad, kulturmiljö.

I

HISTORISK ÖVERBLICK 6

Inledning 6

Adolfsbergs brunn 6

Folkparksrörelsen 9

KULTURMILJÖINVENTERING 17

Brunnssalongen 17

Odinslund 23

Sommarbo 27

Anneberg 33

Teatern 38

Regnbågen 42

Entréparti ”Brunnsparken” 47

Svalan 48

Globen 52

Övriga byggnader 56

Kiosker 56 Spelhall och chokladhjul/lottostånd 56

Lilla Scenen 57

Vaktmästeri 57

Lusthus och bro 58

Pergola 58

Offentlig konst 59

Övriga strukturer inom parkområdet 61 Den gröna miljön i parken 61

Käll- och litteraturförteckning 64

Bilaga A 65

Bild 1: Karta över Örebro med markering för Adolfsberg och Brunnsparkens lokalisering strax söder om Örebros stadskärna.

H

Det aktuella området var under ett tidigt skede en del i den södra ladugårdsjorden. 1636 donerade drottning Kristina nyttjanderätten av ladugårdsjorden till Örebro stad och dess invånare mot ett årligt arrende på 50 skeppund stångjärn. Drottning Kristinas intentioner var att alla borgare och gårdsägare skulle ha möjlighet att ta del av den mark som hon donerade till staden. Under 1760-talet delades donationsjorden upp mellan stadens gårdar och fick då benämningen sjättedelsjord. I trakten kring Adolfsberg började redan under slutet av 1700-talet borgare att bygga sina sommarvillor i skogarna, till exempel Sommarro och Hagalund. I Södra Ladugårdsskogen på längre avstånd söderut från staden, kom så småningom lotter att arrenderas ut av borgarna till fattigt folk som här byggde torp och småstugor.

ADOLFSBERGS BRUNN

Det som idag utgör det markerade området för nuvarande Brunnsparken (se karta sid. 17) uppmärk- sammades från början för en sk. surbrunn, den äldre beteckningen på en hälsobrunn. Troligen kommer namnet från att vattnet i källan hade en metalliknande smak på grund av sin mineralhalt. Källan användes redan under 1600-talet men först under början av 1700-talet, 1716, upptäcktes källans hälsobringande egenskaper. ¹ Redan 1734 hägnades brunnen in och en liten träbyggnad tillkom vid platsen. För kostnaden stod riksrådet Baron Erik Wrangel och Örebro stad. Byggnaden var snart förfallen och på 1760-talet uppfördes istället en stor byggnad i två våningar och över källan byggdes ett 8-kantigt brunnshus. Själva källan omkringmurades med en cirkelformad mur av sandsten. Platsen fick under den är tiden namnet Adolfsbergs brunn efter landshövding Adolf Mörner som lade ned mycket tid på att göra brunns- drickningen mer populär. ²

Parken

Runt sekelskiftet 1800 blev brunnen aktiebolag, Brunnsbolaget i Adolfsberg, avtalet gick ut på att Brunnsbolaget hade nyttjanderätten av marken för att bedriva brunns- och bad- verksamhet. Området förvandlades snart till en idyllisk och modern brunnsort.

Marken som tidigare varit öppen och utnyttjats för ängsmark planterades av bolaget med häckar, buskar och träd. Uppgifter menar att så många som 700-800 träd planterades av bolaget.

De lövträdsorter som planterades var ek, lönn, alm,

1 Brunns- och badsantalt (1997), s. 2

2 Brunns- och badsantalt (1997), s. 2

Bild 2: Björkallén Suckarnas gång som planterades av bolaget

rönn, al, björk och asp. Parken anlades med kanaler, vattenledningar, sandgångar, körvägar, promenad- alléer, broar och bryggor. Här kunde man promenera och konversera och även ägna sig åt aktiviteter som brädspel, käglor, kastspjut och åka gungbräden och karusellgunga.

Byggnader

Den främsta anledningen till att besöka området var att dricka brunn. Stora brunnshuset uppfördes 1802 i grovt furutimmer enligt en beskrivning i Arkivcentrums arkiv. Källan som var belägen intill brunnshuset låg i ett uterum omgärdad med ett oljestruket skrank. Förutom hälsokälla och lustpark fanns från slutet av 1700-talet även ett badhus där det erbjöds varma och kalla bad, dusch, mineralhaltiga bad och även gyttjebad. Gyttjan hämtades från Tullängen vid Gustavsvik. Själva badhusbyggnaden var en träbyggnad uppförd 1799. ³

Från 1815 finns en förteckning över samtliga byggnader som låg inom området under det tidiga 1800-talet.

I förteckningen nämns såväl mangårdsbyggnaden var uppförd 1762 och påbyggd med en våning 1801.

Stora brunnshuset (idag kallad Brunnssalongen) och det lilla 8-kantiga brunnshuset var uppförda 1802 respektive 1801. Badhuset uppfört 1799. Inom området fanns även ett brygghus och en bagarestuga uppförda 1800. Därutöver fanns avträdeshus och ladugårdsbyggnader i form av loge, stall, och boskaps- byggnad. Den moderna brunnsanläggningen erbjöd även ett brunnslasarett uppfört 1803.⁴ Här arbetade en läkare. ⁵

Under 1800-talet växte det fram ett finare sommarnöje, främst för stadens societet, kring brunnen.

Skiktningen mellan de rika och fattiga speglades bland annat genom att de mer bekväma brunnsdricknings- och badtiderna mellan klockan nio och två tilldelades ståndspersonerna medan de mindre bemedlade fick infinna sig mellan halvfem och nio på morgonen för att ta del av brunnen. Villor uppfördes kring brunnsområdet och i parken. Villorna var både privata bostäder och i vissa av villorna hyrdes lägenheter ut omöblerade för brunnsgästerna. Inom avgränsningen för det som idag utgör parkområde fanns fyra bostadshus, Odinslund, Sommarbo, Anneberg och Robertsberg. I närheten fanns även Adolfslund och Lundagård. På den östra sidan om järnvägen växte också finare villor upp, till exempel Fågelsång, Hjalmar Bergmans sommarnöje som revs 1969. Adolfsbergs brunnspark omnämns som ”Iglinge brunn” i hans verk.

Förutom privatvillor fanns även ett eget lasarett och Odinslund utgjorde enligt uppgift bostad åt läkaren fram till början av 1900-talet. Det äldre lasarettet låg intill Mosåsvägen och ersattes 1891 av ett nyare lasarett närmare brunnen som var större och hade plats för 20 sängar. Det gamla brunnslasarettet blev

3 Brunns- och badsantalt (1997), s. 3

4 Arkivcentrum

5 Brunns- och badsantalt (1997), s. 6

privatbostad när brunnsrörelsen upphörde men finns inte kvar idag. ⁶ Det nyare lasarettet revs tillförmån för Brunnsskolan 1961.

Under slutet av 1800-talet utökades verksamheten med nybyggnation av hotell och restaurang. Båda byggnaderna uppförda år 1900. ⁷ Därmed kunde förutom villorna även hotellet inhysa an- läggningens gäster. Trots utökningen av byggnaderna var brunnsverksamheten redan då på tillbakagång. ⁸

Bild 3: Fotografi av den gamla brunns- restaurangen taget runt 1969 innan den revs.

Bild 4: Karta från 1913 över Adolfsbergsbrunn. Pilarna markerar allén ”Suckarnas gång” samt den gamla landsvägen som gick från Mosåsvägen och fram till järnvägen.

Kartan till vänster från 1913 visar lokaliseringen av äldre byggnader som badhuset och hotellet. Här syns även de villor som låg inom området men som är borta idag, t.ex Robertsberg uppförd runt 1880 och riven 1952, men även den gamla brunnsmästarebostaden som revs 1949. Här syn även ”Suckarnas gång”, allén mot Mosåsvägen samt den gamla landsvägen som passerade genom området mot järnvägen. Från början färdades man med hästdragen vagn till brunnen. 1862 drogs järnvägen mellan Örebro och Hallsberg och tågtrafiken till plasten kom igång. De flesta tågen stannade vid Adolfsberg på 1880-talet.

Intill järnvägsspåren syns den gamla ban- aktarstugan nr. 286 som fortfarande finns kvar.

6 Brunns- och badsantalt (1997), s. 8 -12

7 Nerikes Allehanda (7/4-1900), ÖLM.

8 Brunns- och badsantalt (1997), s. 13 -19

Stationsbyggnaden uppfördes runt 1913 och under säsongsperioden stannade det upp emot 15-20 tåg vid Adolfsbergs station dagligen.

Adolfsbergs Brunns AB och den gamla hälsobrunnen var inte längre lika populär eftersom intresset för att dricka brunn avtagit under början av 1900-talet och brunnsbolaget ville lägga ned rörelsen. 1929 köptes Adolfsbergs brunns AB av Folkets Parks styrelse. 1931 tog man över majoriteten av aktierna. Snart omdanades den gamla parken till folkpark.

FOLKPARKSRÖRELSEN

1899 kom frågan om ett Folkets Hus i Örebro eftersom det fanns ont om möteslokaler för arbetar- rörelsen. Ur Folkets Hus - rörelsen växte snart en önskan om en Folkets park. Dess funktion skulle vara att skapa en mötesplats för arbetarrörelsens medlemmar som olika fackföreningar där festliga arrangemang och inkomstbringande verksamhet skulle kunna ta plats. 1902 fann man ett område på norr, Ryningsberg, som köptes. Den nya Folkets park i Rynningsberg bestod förutom danspaviljong, av Magnus Dahlander, även av en sommarteater och en serveringspaviljong.

I början av 1930-talet när folkparken funnits i Rynningsberg i ca. 30 år ville kommunen åt området för att lägga en väg här, nuvarande Rynningsbergsgatan. Samtidigt stod Folkparken inför en brytpunkt då en större teater med tak önskades. Alternativen var att utvidga det befintliga området eller flytta rörelsen till ett nytt område. När Brunnsbolaget i Adolfsberg samtidigt ville sälja ansåg Folkets park att det var ett bra alternativ. I och med att brunnsområdet var donationsjord erbjöds föreningen Folkets park att köpa aktiemajoriteten i Brunnsbolaget för 120.000, vilket skedde 1931. Det innefattade området med tillhörande byggnader och inventarier men innebar även att brunns- och badverksamhet fortsätte att bredrivas.

Rynningsberg såldes till kommunen för drygt 51.000. ⁹

Det dröjde fram till 1934 innan verksamheten var flyttad till Adolfsberg, bland annat berodde det på svår arbetslöshet. Under tiden hyrde Folkföreningen folkets park Rynningsberg av kommunen för 1800 kr och fick därmed in pengar genom att serveringspaviljongen var igång under vintertid. Genom att brunns- området var donationsjord och Örebro stad ägde brunnsområdet medan brunnsbolaget hade nyttjande- rätten för att bedriva brunns- och badverksamhet blev det inget vanligt köp. ¹⁰ För föreningen Folkets park innebar avtalet med brunnsbolaget att brunnsverksamheten skulle fortsätta att bedrivas och genom avtalet hade man förbundit sig att ”tillhandahålla allmänheten allmännyttiga bad samt vatten från hälsokällan”. ¹¹ Brunnsbolaget skulle kunna utnyttja brunnen så länge den fanns kvar.

9 Folkparken Örebro (1953)

10 Folkparken Örebro (1953)

11 Lindström (1977), s. 17

Byggnader

När Folkets park tog över i Adolfsberg 1931 fanns flertalet byggnader i området som var lämpade för brunnsverksamheten. Den nya parken innebar en utveckling av Folkparksrörelsen från Rynningsberg med ett utökat område och därmed var nya byggnader tvunget att komma till. Främst skulle en ny teater- byggnad, en ny dansbana och nöjeshallar uppföras. Dessutom var man i behov av två entréer, nödvändiga kiosker och belysning. ¹² För att hålla nere kostnaderna ville föreningen Folkets park ta med sig byggnader från den gamla festplatsen till den nya. ¹³ Från Rynningsberg flyttades den gamla åttkantiga dansbanan

”Safiren” av Dahlander och placerades i områdets norra del. Byggnader som fanns kvar från brunns- verksamheten var restaurangen, hotellet, Brunnssalongen, badhuset, men även en brunnsmästarebostad, lasarettsbyggnaden och övriga byggnader som avträdeshus, tvättstuga och redskapshus tillhörande Brunnsbolaget. Av villorna ägdes Lundagård och Odinslund av brunnsbolaget medan övriga bostadshus inom Adolfsbergs brunnsområde betalade årliga tomtören till bolaget. De sistnämnda var fem till antalet.

I och med att brunnsverksamheten skulle fortsätta sparades byggnader som badhuset, hotellet och restaurangen.

1. Nya teaterbyggnaden 2. Nöjeshallarna 3. Ny dansbana 4. Brunnssalongen.

5. Dansbana som flyttats från Rynningsberg 6. Ekonomibyggnader

7. Villa Anneberg

8. Äldre restaurangbyggnaden 9. Villa Odinslund

10. Villa Sommarbo

11. Stationsbyggnad från 1913 12. Nya lasarettet

13. Gamla lasarettet

Bild 5: Ekonomiska kartan från 1945-55 visar på de förändringar som skedde efter det att Föreningens Folkets park tagit över verksamheten. Med på kartan finns varken badhuset eller hotellet vilka revs 1947-48, jfr. bild 4sid 8.

12 Folkparken Örebro (1953)

13 Folkparken Örebro (1953)

Den nya teaterbyggnaden ritades av byggmästare K.S. Eriksson. Det var en fri- luftsteater, men till skillnad från teatern i Rynningsberg hade den nya teaterbyggnaden en överbyggnad med tak. Under taket fanns sittplatser för 624 personer. Dessutom fanns det ståplatser under tak för uppemot 1200 personer. På baksidan fanns en 13 meter stor altan som lämpade sig för utomhus skådespel.

Träbyggnaden hade plats för scen med kläd- logeutrymmen, rum för rekvisita och

orkesterdike. Bild 6: Den nya teaterns fasad mot söder.

Bild 7: Teatern sedd från sidan med utescen, scenhus och sittplatser under tak.

Teatern placerades ganska nära järnvägen i områdets södra del. Man hade en önskan om att kunna stänga av teatern för betalande och även isolera den mot störningar från till exempel för förbipasserande tåg. Först 1944 kunde en av önskningarna uppfyllas då teatern tillbyggdes med entréportar för att möjliggöra avstängning. ¹⁴

14 Folkparken Örebro (1953) Bild 8: Publikbild från mitten av 1900-talet som visar den öppna salongen.

Bild 9: Den sk. teaterplan med teatern och sina tillbyggda entréportar samt nöjeshallarna synliga, fotografi från1960-talet .

Den nya dansbanan ritades även den av K.S Eriksson 1934 och bestod av en öppen cirkelrund byggnadskropp med en inbyggd scen för orkestern. Den upp- fördes i närheten av teaterplan och näs- tan rakt fram ifrån teaterscenen. Även de så kallade nöjeshallarna uppfördes 1934 vid teaterplanen. Nöjeshallarna innehöll chokladhjul, skjutbana samt spelbord.

Den flyttade dansbanan som ritats av Dahlander låg i områdets norra del alldeles i anslutning till björkallén.

Valborg 1936 slogs portarna upp till den nya Folkparken.

Området hade inhägnats och till området fanns tre entréer.

Huvudentrén låg i parkens västra del mot Mosåsvägen, den var utformad av K.S Eriksson (se bild 10). Från entrén löpte björkallén ”Suckarnas gång” fram till restaurangbyggnaden. Av övriga entréer låg en intill järnvägen och en tredje entrén för fordon fanns vid badhotellet.

Bild 10 Entréparti utformat av K.S Eriksson. Vid vilken tidpunkt entrépartiet försvunnit är oklart.

Förutom att flytten till Adolfsberg möjliggjorde en utvidgning av verksamheten hade den även andra fördelar. Den nya parken låg vackert belägen nära staden och trafikförbindelserna var väldigt bra.

Järnvägen passerade precis förbi och Adolfsberg hade en egen station och sedan 1913 även en egen stationsbyggnad. Järnvägen var ett viktigt transportmedel till platsen fram till 1964 då stationshuset revs och blev sommarstuga någonstans i Örebrotrakten. Till Folkparken gick även regelbundna bussturer.

Mosåsvägen som än idag leder förbi området och den gamla landsvägen som på den tiden löpte strax utanför Brunnsparken (se bild 5 på sid. 11) möjliggjorde lätta transporter till platsen. Under folkparkstiden blev den gamla landsvägen huvudinfart till parken och huvudentrén låg intill Brunnssalongen invid platsen för det gamla badhotellet. ¹⁵

15 informant Lars-Åke Karlsson

1939 hade badverksamheten endast 9 stycken badande gäster. Det var således en stor förlustaffär för det nya Folkets park att hålla med både bad och hotell. För att möjliggöra att brunnsverksamheten upphörde var föreningen Folkets park tvungen att friköpa jorden från Örebro stad eftersom den fortfarande var donationsjord. Först 1940 var allt klart och badverksamheten lades ned. Att badverksamheten upphörde innebar att byggnader kunde rivas för att ersättas med nya som var mer anpassade efter den dåvarande nya verksamheten. Fortfarande skulle dock hälsokällans vatten ”utnyttjas för tillhandahållande av mineralvatten mot skälig ersättning”.

På grund av dålig ekonomi hade Folkparken under de första tio åren i Adolfsberg det ganska tufft. Den dåliga ekonomin tillsammans med krigsår innebar att de förändringar man önskat inte kunde genomföras.

Vid mitten av 1940-talet skedde förbättringar i ekonomin vilket resulterade i en rad förändringar i parken.

Den äldre dansbanan som flyttats från Rynningsberg blev snart för liten och byggdes till i mitten av 1940- talet. ¹⁶ Mellan 1948-52 skedde det stora förändringar inom parkområdet, nöjeshallen byggdes om och en ny entrébyggnad tillkom vid Brunnsvägen. ¹⁷ Badhuset och badhotellet revs 1947 respektive 1948 eftersom det inte ansågs finnas behov av dem. Istället tillkom en uppställning för buss och taxi. Brunnsmästare- bostaden revs 1949 och villa Robertsberg revs 1952. Den gamla sjukstugan blev möteslokal för föreningslivet i Adolfsberg, men även filial för centralbiblioteket 1949 samt lekskola för förskolebarn 1951.

Den gamla Brunnssalongen ansågs vara en byggnad med kulturhistoriskt värde och genomgick 1946 en reparation av ytter- och innertak. Brunnssalongen användes då för kontor och servering men 1951 inreddes den istället till barservering. Villa Anneberg blev 1947 föreståndarbostad. Här inrymdes så väl kontor som styrelserum. I övrigt tillkom försäljningskiosker samt diverse förvaringslokaler. Totalt innebar det en kostnad på 325 000 kr i ombyggnader, nybyggnader, belysning och planeringsarbeten.

Redan vid utflyttningen till Adolfsberg hade det funnits stora planer för det nya parkområdet. Efter 50 års jubileet 1952 ville man i den generalplan som utarbetades för Örebro stad ha mer mark för en vidare expansion av parken. Generalplanen blev klar 1954 och redan 1952 hade KF:s arkitektkontor gjort ett förslag till Folkparkens utbyggnad. Bland annat ville man bygga en restaurang och en ny dansbana. Trots det fick man vänta ända fram till 1960- och 70-talet innan det blev möjligt. ¹⁸ De nämnda ritningarna har ej gått att hitta under arbetets gång.

Under slutet på 1950-talet möttes folkparkerna i Sverige av en nedåtgående trend i besöksantal, även så Folkets park i Adolfsberg. Besöksantalet var under 100 000 mot tidigare tex. 130 000 (1954). Styrelsen i Folkets park beskriver 1959 det som en följd av ” en väsentlig ändring av folkets fritidsvanor”, med bättre

16 Folkparken Örebro (1953)

17 Folkparken Örebro (1953)

18 Lindström (1977), s. 23

ekonomi och mer ledig tid kunde man nu foga över sin fritid annorlunda än tidigare. Samtidigt fanns konkurrens mellan arrangemangen. Bland annat anordnade Stadsparken avgiftsfria tillställningar.

Lösningen på problemet ansågs ligga i att förnya Folkets park, genom att höja standarden och bygga nytt ville man attrahera en bredare publik och göra parken till en dagpark även för familjen. Nöjeshallarna som tidigare varit uthyrda började 1955 drivas av Folkparken. De rustades upp och ”möblerades” för 51. 000 och blev en stor vinst för Folkparken.

1960 påbörjades planerna med det stora ansiktslyftet av parken. Först drogs vatten och avlopp, därefter kom den riktiga satsningen igång i form av en modern dansbana: Regnbågen. Troligen i samband med att den nya dansbanan byggdes revs den gamla dansbanan ”Safiren” ritad av Dahlander. Dock finns inga exakta uppgifter om när den gamla dansbanan försvann. Regnbågen togs i bruk 1962 och kunde genom sin varmluftsanläggning användas såväl höst som vår. Det innebar att verksamheten kunde förlänga sin tid. Dansbanan var modern på många sätt, här fanns t.ex. moderna toaletter. ¹⁹

1961 ändrades namnet från Folkets Park till Brunns- parken och en ny entré till- kom. Många kända namn har uppträtt i Brunnsparken, så- väl svenska som utländska.

Bland annat Zarah Leander, Ernst Rolf, Lillbabs, Louis Armstrong, Eartha Kitt, Delta Rythm Boys m.fl.

Bild 11

Fontänen bredvid Regnbågen tillkom 1963 och har stenläggning runt om. Gator och gångvägar fick nu, i början av 1960-talet, asfaltbeläggning. 1963 förvärvade formellt Brunnsparken det markområde som ägts av Adolfsbergs brunn. Genom köpet kunde man byta mark med Örebro stad. In på 1950-talet sträckte sig folkparken ända ned mot Mosåsvägen. Troligen innebar köpet att tungan ut mot Mosåsvägen byttes mot en markbit i nordöst som tidigare tillhört Hagalund. 1965 tillkom en parkering som finansierades av Örebro stad.

19 Lindström (1977)

Brunnssalongen rustades upp 1962 och blev servering. ²⁰ Den kallades då ”Brunnen” och på övervåningen inrymdes en lekskola. ”Brunnen” uthyrdes till föreningar i Adolfsberg. För att göra folkparken till en dagpark för hela familjen kom ett lekområde till stånd under 1960-talet. Lekområdet låg i områdets nordvästra del och hit gick dagmammor med sina barn för sk. parklek. Idag finns endast en gungställning kvar på platsen men inom området finns även en klätterställning bevarad i närheten av villa Anneberg.

Bild 12: Gungställning som finns kvar i områdets nordvästra del.

Bild 13: Klätterställning som idag är flyttad från det ursprungliga lekområdet till närheten av villa Anneberg.

1969 revs den gamla Brunnsrestaurangen och istället uppfördes restaurang Svalan 1970 på samma plats.

Samma år invigdes även dansrotundan Globen som byggdes istället för den äldre dansbanan som eldhärjadts 1969. Samtidigt flyttades dess placering en bit bort från teatern för att inte var störande vid teaterföreställningar. Namnet Globen anspelar enligt uppgift på den vita ljusbollen på taket.

1971 gjordes en ny omdaning av parken. Planen framför teatern byggdes om, belysningen förnyades och runt området anlades en promenadslinga. Även en kälkbacke tillkom. Detta är troligen den backe som idag ligger intill järnvägen i områdets östra del i närheten av Lilla scenen.

1974 blev Brunnsparken årets folkets park. Motiveringen löd: ”Brunnsparken är belägen inom ett kultiverat parklandskap. De gamla brunnsbyggnaderna har bevarats och pietetsfullt upprustats. Samtidigt har parken tillförts ny och originell arkitektur genom den välskötta restaurangen Svalan. Brunnsparken har ett brett programutbud, som tilltalar de flesta kategorier och åldrar. Genom ett gott samarbete med kommunen och dess kulturnämnd har Brunnsparken också

20 Örebro Länsmuseums arkiv, tidningsartiklar ÖK

tillförts många värdefulla kulturprogram. Genom kloka åtgärder av såväl tidigare som nuvarande styrelser har Brunnsparken metodiskt och medvetet omdanats i takt med tiden utan att gamla kulturvärden spolierats.”²¹

1975 byggdes Regnbågen till och fick en separat entré för danspublik, med möjlighet att ta speciell avgift för dansare. ²² Dansen var en uppskattad aktivitet och det fanns såväl mogendans som ungdomsdans. För dansen användes både Svalan, Regnbågen och Globen.

Under mitten av 1970-talet anlades en minigolfbana och en minidjurpark tillkom i områdets nordvästra del. Tanken var att öka dagaktiviteterna genom att satsa på barnfamiljerna. Djurparken var till en början drivet av en privatperson men togs senare över av Örebro kommuns servicecentral. I djurparken fanns bland annat får, höns och getter. På området fanns även ett tivoli med karuseller. Tivolit låg mellan Odinslund och Sommarbo och det är osäkert när det anlades men det fanns på området under 1970-talet.

Under de senaste åren flyttades båda verksamheterna till området vid villa Anneberg 1997 lades verksamheterna ned i.o.m. driftsbolaget övertagande.

1980 jämnas nöjeshallen från 1934 med marken. Samtidigt gjordes en omdaning av teaterplan även kallad mötestorget. Bland annat belades den fd. grusade planen med stenplattor och teaterns utescen rustas upp.

I samma veva tillkomm pergolan, lusthuset, Jeremiasstatyn m.m. Samtidigt fanns stora planer på att bygga om den dåvarande uteteatern till en åretruntfungerande teaterbyggnad. I början av 1980-talet vill omvandlas Brunnsparken från ett sommarnöje till ett åretruntnöje. Bland annat isoleras Regnbågen invändigt för att kunna användas vintertid.

1996 köptes Brunnsparken av Örebro kommun för 20 miljoner kronor. Föreningen folkets park blev därmed hyresgäst i Brunnsparken. Från och med 1998 tog ett driftsbolag, bestående av Föreningen Folkets park, JM Byggnads AB samt Benny Frengen Parkhallen, över driften av Brunnsparken.

Driftsbolaget Adolfsbergs Brunns AB (ABAB), genom ett upplåtelseavtal med kommunen på 10 år från och med 1998. Nu står Föreningen Folkets park för verksamheten och bolaget ABAB har hand om byggnader och markområden.

21 Lindström (1977) s. 32

22 Örebro Kuriren, (30/7 – 1974), ÖLM

K ULTURMILJÖINVENTERING

Bild 14: Nummer hänvisar till följande beskrivning av byggnader i området.

1. Brunnssalongen 7. Entréparti ”Brunnsparken” 12. Lilla Scenen

2. Villa Odinslund 8. Svalan 13. Vaktmästeri

3. Villa Sommarbo 9. Globen 14. Lusthus och bro

4. Villa Anneberg 10. Kiosker 15. Pergola

5. Parkteatern 11. Spelhall och chokladhjul/lottostånd

1. B

Brunnssalongen är byggd 1801 och är idag den äldsta byggnaden inom området. Brunnssalongen är en av byggnaderna som har kopplingar till den ursprungliga brunnsverksamheten på platsen. Under brunnstiden var det här man samlades för att dricka brunn och den stora salongen användes för att promenera omkring i och konversera med varandra under själva brunnsdrickningen. Brunnssalongen användes även som gudstjänstlokal med en predikstol hämtad från Nikolai kyrkan och som allmän nöjeslokal. Under åren har byggnaden haft olika användningsområden, bland annat har byggnaden fungerat som kontor, servering, barservering och på 1960-talet inrymde Brunnssalongen till och med lekskola. 1962 fick

serveringen namnet ”Brunnen”. Från och med 1979 hyrdes Brunnen ut som konferenslokal och för festliga arrangemang. Idag drivs verksamheten av restaurang Svalan.

Enligt beskrivningar från början av 1800-talet fanns själva källan i anslutning till byggnaden, den låg i ett

”uterum” som inhägnats med ett ”oljestruket skrank” och med en skänk. Med stor sannolikhet fanns det äldre uterummet över källan på den södra gaveln där det idag finns en putsad tillbyggnad. Brunnssalongen är uppförd i 1½ våning varav den norra delen som inrymmer själva salongen tar upp byggnadens hela byg- gnadsvolym upp till nock. Brunnssalongen har rustats upp flertalet gånger, 1944, ombyggnad 1962, rustad för konferenser 1979 och en upprustning av fasaden 1986.

Bild 15: Brunnssalongen

EXTERIÖR

Grund och konstruktion

Grunden består av sten som, troligen vid 1962 års ombyggnad, förstärkts. Idag är sockeln gjuten och målad mörkt grå. Konstruktionen är en timmerstomme i furu med synliga knutar och där endast gavelröstena är inklädda med lockpanel. Byggnaden har aldrig varit klädd med panel men med stor sannolikhet har knutarna tidigare varit inklädda vilket är tydligt på fotografier från 1960-talet. I byggnadens norra del finns ett sprutputsat parti, troligen på trästomme.

Fasad med fönster och dörrar

1986 skedde en ommålning och upprustning av Brunnssalongen. Idag är fasaden struken med en röd oljefärg men det finns delade uppgifter om byggnadens ursprungsfärg. Med störst sannolikhet har byggnaden varit grönaktig från början för att senare gulmålas med en slam- och oljeblandning. Fotografier från 1931 visar att Brunnssalongen var ljus. Detaljer på fasaden som fönster, dörrar och omfattningar har idag antingen en vit eller grå nyans. Även här har färgsättningen ändrats från en tjock spackelfärg, senare blå, grön och vit.²³ Byggnadens södra parti består av en vit sprutputsad del.

Fönster och dörrar är från den senare delen av 1900-talet, troligen 1962 års ombyggnation. Fönstren är antingen mitt- eller korspost fönster med kopplade glas. I övrigt har byggnaden mindre fönster under takfoten och i salongsdelen korspostfönster. Den nyare tillbyggnaden har sexdelade mittpostfönster.

Bild 16: Fönster på byggnadens västra fasad.

På byggnadens östra fasad har fönsteröppningarna förlängts till dörrar med släta understycken. Samt- liga dörrar och fönster är gråmålade och saknar profilering.

Bild 17: Fönsteröppningar som gjorts om till dörrar på byggnadens östra fasad

23 Antikvarisk förundersökning från 1986 angående ommålning och upprustning av Brunnssalongen, ÖLM

Dörrarna består av glasade pardörrar och utsmyckad nederdel med ett rutmönster. De klassiserande dörr- omfattningar kring entrépartierna är troligen ur- sprungliga och är vitmålade.²⁴ På den södra putsade gaveln finns en enkeldörr och på den norra gaveln par- dörrar utan glas. Glaset i såväl dörrar som fönster är en imitation av äldre glas liksom blyspröjsarna på de glasade dörrarna.

På det ena gavelpartiet finns en väggfast klocka be- varad från den tid då byggnaden uppfördes. Klockan har dubbla urtavlor som innebär att tiden kan ses både utifrån och inifrån. Idag har den invändiga klockan ersatts av en nyare modell.

Tak

Byggnaden är täckt av ett sadeltak med enkupigt tegel. Vita vindskivor och slät takfot som är röd- målad. Under mitten av 1940-talet rustades Brunns- salongens ytter- och innertak upp.

Bild 18: Ursprunglig dörromfattning

Bild 19: Södra gavelpartiet.

24 Antikvarisk förundersökning från 1986 angående ommålning och upprustning av Brunnssalongen, ÖLM

INTERIÖR

Invändigt har Brunnssalongen kvar ett klassiserande uttryck, som har många spår av den ursprungliga interiören. I den stora brunnssalongen som fyller en stor del av byggnadsvolymen finns den ursprungliga utsmyckningen av joniska pilastrar som bär upp ett listverk. Mellan de mindre fönstren finns runda medaljonger och mot taklisten finns ett listverk med tandsnitt. Längs väggarna går en låg bröstning som även utgör bas för pilastrarna. Snickerierna är grönmålade med heltäckande färger. Väggarna i övrigt är släta och målade med vit och ljusare grön oljefärg.

Bild 20: Dekorativa detaljer på väggparti.

Samtliga dörrar inom salongen är pardörrar. Dessa har en nederdel som är dekorerad med ett rutat mönster. Längs med hela den norra sidan av rummet finns en balkong. Räcket består av snidade pelare med utskurna mönster. Golven är täckta med en korkmatta och i taket hänger tre stora kristallkronor.

Bild 21: Interiör i salongen, foto taget mot läktaren.

I byggnadens norra del ryms på bottenvåningen en garderob samt en köksdel. På övervåningen finns ett sällskapsrum, varifrån man når salongen via balkongen. I sällskapsrummet är innertaket synligt med sina tjocka takbjälklag. På golvet ligger troligen en linoleummatta och väggarna är släta och vitmålade. I övriga rum finns spår efter den lekskola som varit inrymd i byggnaden.

Bild 22

VÄRDEBESKRIVNING

Byggnaden besitter ett högt värde i miljön. Genom sin koppling till platsen och dess verksamhet både från brunnstiden och även under folkparkstiden utgör den ett kontinuitetsvärde i miljön.

Byggnaden har exteriört ett utseende som är starkt kopplat till dess tid som brunnssalong trots att byggnaden renoverats och färgsättningen ändrats. Exteriört finns också värdefulla detaljer som det väggfasta uret och dörromfattningar. Även interiört har förändringar genomförts men många detaljer finns kvar från ursprungsinredningen, speciellt i salongen med sin klassiserande interiör.

För miljön besitter byggnaden ett stort värde för att den sedan 1800-talet varit en del av den miljö som funnits och även anpassats till den verksamhet som bedrivits.

2. V

O

Villa Odinslund är byggd under 1800-talets mitt. 1977 var Odinslund i dåligt skick och det krävdes 400 000 kr för att rusta upp byggnaden. Pengar som man ansökte om att få från kommunen. ²⁵ Odinslund kallas även för läkarvillan vilket tyder på att läkaren på det gamla Brunnslasarettet bott här under en tid.

Enligt brandförsäkringsuppgifter från 1931, i och med övergången till folkpark, inrymde villa Odinslund tre stycken lägenheter som sannolikt hyrdes ut till gästande brunnsbesökare. Byggnaden har under 1900- talet använts bland annat för uthyrning som konferenslokaler och under 1980- och 90-talen inrymdes här kontor för föreningen Folkets Park,. och även kontor för kommundelsförvaltningen fram till början av 2000-talet. Idag används bottenvåningen av byggnaden av ett antal föreningar i Adolfsberg medan övervåningen står oanvänd.

Bild 23 (åt vänster): huvudfasad.

Bild 24(nedan): fasad mot baksida

På baksidan av byggnaden finns en tillbyggnad som utgör en passage mellan kök och källare.

25 Nerikes Allehanda (25/10-1977), ÖLM

Tak

EXTERIÖR

Grund och konstruktion

Byggnaden har en hög sockel och vilar på en källarvåning. Sockeln består av granitblock närmast marken och av en putsad del som målats grå. Källarfönstren är igensatta med träpanel. De öppna verandorna står på pelare av trä som i sin tur vilar på plintar av sten. Byggnadsstommen består med all sannolikhet av timmer som klätts med panel.

Fasad med fönster och dörrar

Fasaden består av liggande och stående panel. Under fönstren på bottenvåningen finns en bröstning med stående pärlspontpanel och även övervåningen har pärlspontpanel. I höjd med fönstren på bottenvåningen är fasaden klädd med liggande panel (fasspont). Fasaden har målats med en ljusgrön kulör troligen akrylatfärg och har även vita och röda detaljer. På sina ställen är färgen/panelen i ganska dåligt skick med en grön påväxt.

Fönstren är ej ursprungliga utan består av nyare korspostfönster i samma dimensioner som de ursprungliga. Fönstren utgörs troligen av odelbara tvåglasfönster som öppnas utåt. Fodren är profilerade och det figur- sågade överstycket är ej ursprungligt. De sk. vindskontoren har kvar en äldre modell av fönstren med spröjs, dessa är kopplade tvåglasfönster och är inte ursprungliga. Även fasaden i övrigt har en stor detaljrikedom genom sin snickarglädje i verandor, taktassar och konsoler.

Bild 25

Entrédörren består av en pardörr med speglar och glas med spröjs. Dessa är ursprungliga. Även pardörrarna ut till verandorna på gavlarna är troligen original. Dörrarna har dock inte fått behålla sin ursprungliga färg invändigt utan har sandblästrats eller lutats av vilket lämnat spår i trät. Tillbyggnaden mot baksidan har en vitmålad enkel dörr med smal spontpanel och glas.

Bild 26

Tak

Byggnaden har ett sadeltak täckt med betongtegel. De två skorstenarna är murade i tegel och profilerade.

Även den öppna verandan i två våningar har ett sadeltak liksom frontespisen på byggnadens baksida. De två verandorna på gavlarna är täckta med valmade takfall med falsad röd bandplåt. Även tillbyggnaden mot byggnadens baksida har ett valmat takfall.

INTERIÖR

Interiört präglas byggnaden av den senaste renoveringen som gjordes i slutet av 1970-talet. Fönster, dörrar, golv, foder och lister har ersatts med nyare material. Mycket av byggnadens detaljer är lackad furu, som dörrar och fönster med omfattningar samt lister. Samtliga innerdörrar är bytta och består av nyare spegeldörrar i furu.

Bild 27 Bild 28

Golvmattorna består såväl av linoleum som plast och kork. Väggarna har moderna tapeter eller väv målade i rosa eller aprikosa färger.

Det finns dock vissa delar av byggnaden som är bevarade. Det är hallarna på botten- och övervåningen samt trappen upp till övervåningen. I hallarna sitter pärlspont både på väggar och delvis i tak. Här finns även vissa fönsteromfattningar bevarade. Trappen har en svängd form, trappsteg i trä och en profilerad sockel.

Trappen har även kvar sina svarvade pelare i trappräcket på övervåningen. Samtliga delar har dock spår av blästringen.

I byggnaden finns tre stycken kakelugnar, två av kakelugnarna finns på bottenvåningen och en på över- våningen. Samtliga är kolonnformade med dekorativa detaljer. En av kakelugnarna har inslag av färg och de övriga är helt vita.

Bild 30: En av kakelugnarna .på bottenvåningen.

Bild 29: Trappen sedd från övervåningen.

VÄRDE

Byggnaden utgör ett värde för området i och med att den har kopplingar främst till brunnsverksamheten och det gamla brunnslasarettet. Odinslund visar även tydligt på tidens arkitektur som för sommarvillor som växte fram för societeten i området. I sin exteriör har villa Odinslund proportionella och symmetriska uppbyggnaden kvar. De förändringar som gjorts har ej påverkat byggnadens proportioner. Även interiört finns vissa element som är värda att bevara som den ursprungliga trappen med sin rundade form och kakelugnarna.

3. V

S

Villa Sommarbo ligger alldeles intill järnvägen och är uppförd 1877 av byggmästare G. A. Engelbrecktson.

För marken skulle en årlig avgift på 10 kronor betalas till brunnsbolaget. Byggnaden är uppförd i en stil som är typisk för sommarvillor under den här tiden med sin glasade veranda och en lekfullhet i det arkitektoniska formspråket. Förutom boningshuset uppfördes på tomten även en uthusbyggnad, en vedbod och ett avträdeshus. 1888 övertogs villa Sommarbo av handlare L. E. Andersson och 1902 såldes den till fabrikör Alfred Henriksson. 1918 ägdes villan av bagarmästare Otto Bergling. I och med att området blev folkpark avsattes villa Sommarbo för den första parkchefen Abrahamsson som bostad på 1930-talet. Änkan till den första parkchefen Abrahamsson bodde kvar i villan ända fram till 1988. Istället blev villa Sommarbo då Dockteaterhuset. Idag fungerar villan som klubbhus för Närkes motorcykel- historiska klubb.

Bild 31:

Glasverandan samt entrépartiet .

EXTERIÖR

Grund och konstruktion

Grunden består troligen av sten men sockeln är putsad och målad grå. Byggnaden vilar delvis på en källar- våning, utom verandan. Byggnaden har 1 ½ vån och byggnadsstommen är troligen plank. Åt norr finns en mindre tillbyggnad.

Fasad med fönster och dörrar

Fasaden är klädd med locklistpanel. Delvis består panelen av trä men även av masonit med smala träläkt.

Läkten består av en halv rundstav med profilering. Byggnaden är målad gul med gröna detaljer. Gördel- gesimsen har en spetsig dekoration i underkant. Ommålning har skett under den senaste tiden men det finns spår i fasaden som avslöjar att man ursprungligen använt sig av linoljefärg. Det tyder på att panelen är ursprunglig.

Stora delar av huvudfasaden består av en indragen veranda i bottenvåningen och med en glasveranda i övervåningen. Glas- verandan har spröjsade glas med inslag av blå- och rödfärgade glas. Fönstren är mittpost fönster med två lufter och spröjs, enstaka korspostfönster med fyra lufter. På övervåningen finns även fönster med romformade spröjs liksom som på glasverandan. Spröjsen är gulmålad medan omfattningarna är grönmålade. Fönstren har hörnbeslag, delvis lite nyare, från 1900-talets början samt äldre platta beslag.

Dörrarna är ej ursprungliga utan utgörs av modernare modeller. Från verandan finns två dörrar dels en enkeldörr och en pardörr. Båda är plankdörrar som klätts med panel och ribbor som lackats och målats. En dörr leder in till det stora samlingsrummet på nedre våningen och den andra leder in till köket.

Tillbyggnaden har en slät gulmålad dörr på till- byggnaden. På fasaden finns många fina detaljer som äldre isolatorer av porslin för elektricitet och en äldre lampa.

Bild 32

Bild 33: Dörren som leder in till den strora samlingssalen

Tak

Byggnadens sadeltak är klätt med falsad bandplåt. Byggnaden har ett säreget utseende genom ett torn som kröns av en kupolformad takkupa. Skorstenen är nymurad i tegel.

Övriga byggnader

På tomten finns därutöver tre stycken byggnader, troligen uppförda samtidigt som boningshuset. En gul länga mot Banvaktarstugan med pulpettak och lockpanel, men släta dörrar och mindre fönster. Därutöver finns ett mindre uthus med slät panel, ursprungligen målad med linolja. Tälttak med asfaltspapp.

Ett ”lusthus” med en liten farstukvist med sadeltak och ett torn i två våningar med ett tälttak. Panelen består av fasspont och pärlspont och taken är klädda med asfalts- papp. Byggnaden har enligt muntlig uppgift använts som tvättstuga.

Mot tomten finns de gamla grindstolparna kvar och en grönmålad grind i trä. På tomten finns rester av plan- teringar, rododendronhäckar, fontän, silvergran.

Bild 34: tvättstugan

INTERIÖR

Interiört har byggnaden till viss del påverkats av att den varit bebodd och använd så pass länge. De senare verksamheterna har också satt sina spår i byggnaden. Trots det finns även många fina detaljer bevarade.

Att en moderniseringsvåg gått genom huset är tydligt i golven genom de linoleum och plastmattor som finns i samtliga rum med undantag för det stora samlingsrummet och den glasade verandan. I övrigt finns spegeldörrar och vissa golvlister och omfattningar bevarade. Väggarna är delvis släta och delvis klädda med strukturtapeter/vävtapeter som målats med en rosa kulör. I köket finns spår efter äldre tapeter från mitten av 1900-talet och det ursprungliga innertaket har ersatts med ett 1970-tals tak i lackad furu.

På bottenvåningen finns ett kök och en stor samlingssal. I samlingssalen har en vägg tagits bort, med stor sannolikhet under den tid som byggnaden fungerade som dockteaterhus, då det enligt muntliga uppgifter fanns en scen i rummet. Delar av det som troligen var den ursprungliga väggen finns kvar. Skillnaderna i trägolvet och den varierande takhöjden avslöjar detta.

Bild 35: Bild tagen inne i det stora samlingsrummet där man tydligt ser var den tidigare väggen varit.

Den stora samlingssalen på bottenvåningen har delvis en takhöjd som går ända upp i nock. De trekantiga fälten är bemålade med olika natur- och landskapsmotiv. Även i hallen på övervåningen går taket upp i nock och väggfälten har liknande målningar.

Bild 36: Målning i den stora samlingssalen.

Köket har en murad spis med en svart järnspis av märket

”Norahammar”. På golvet framför spisen finns ett eld(gnist- )skydd i koppar. Intill finns en bänk med marmorskiva och med en gjutjärnsho inmonterad. Från köket leder en dörr ut till förrådsutrymmen och källarnedgång.

I byggnaden finns spegeldörrarna bevarade. Trappen upp till övervåningen är på många sätt lik den trapp som finns i Odinslund. Trappan har samma svängda form och även en liknande golvsockellist. Väggen i trappen är målad med tjockt lager av färg och det är svårt att avgöra underlaget. Den rundade formen av trappan är också synlig i exteriören vid entrén.

Bild 37

På övervåningen finns en hall samt två rum och en oisolerad glasveranda. I hallen är väggarna klädda med trä och lister som bildar fält. Här finns en murad eldstad med en putsad och gråmålad överdel. Liksom i salen på bottenvåningen går takhöjden upp i nock och de trekantiga fälten vid taket är bemålade.

Sovrumet har kvar de två väggfasta garderoberna med spegeldörrar. I övrigt är väggarna klädda med tapeter och en nyare golvmatta.

Glasverandan har trägolv och väggar med pärlspont som är vitmålad. Färgen är sprickig och flagnar bort, vilket tyder på att oljefärg använts.

Bild 38: Glasverandan

VÄRDE: Byggnaden besitter ett värde i och med att den speglar en tidstypisk arkitektur, från 1800-talets slut. Exteriört är byggnaden väldigt estetiskt tilltalande och har ett lekfullt arkitektoniskt formspråk, bland annat med sin välarbetade glasveranda och takkupol. Byggnaden berättar om den societet som hade möjlighet att bosätta sig inom området. Sommarbo där dessutom speciell genom att den användes som bostadshus ända fram till slutet av 1980-talet.

Interiört har byggnaden genomgått vissa förändringar men har även kvar bevaransvärda element som glasverandans interiör med pärlspont, köksbänk i marmor och en speciell takhöjd upp till nock i några rum med väggmålningar.

4. V

A

När byggnaden är uppförd har inte gått att finna. I sitt formspråk tyder mycket på att byggnaden är uppförd under tidigt 1900-tal, runt 1910. Enligt Lars-Åke Karlsson kan byggnaden ha haft namnet Idaborg och var i så fall uppförd av Hjalmar Bergmans morfar Elgerius, men det har inte gått att belägga ytterligare. Från 1947 har byggnaden fungerat som bostad och kontor åt parkföreståndaren Ericsson. I och med detta byggdes villan om och troligen tillkom då den utskjutande utbyggnaden på byggnadens baksida. Byggnaden fungerade som bostad fram till 1975 och därefter har byggnaden använts till flertalet olika ändamål som konferenslokal, musiklokal, Örebro kommuns servicecentral har använt byggnaden bland annat som café. Under de senaste 1,5 åren, fram till sommaren 2004, användes byggnaden som

”barnfritids”. Idag står byggnaden tom men hålls uppvärmd.

Bild 39

Bild 40

EXTERIÖR

Grund och konstruktion

Byggnaden i 1 ½-plan vilar på en källarvåning. Sockeln är sprutputsad och gråfärgad. Samtliga källarfönsteröppningar är igensatta med träpanel. Byggnadsstommen är av stående plank som tätats med träspån.

Fasad med fönster och dörrar

Byggnaden var tidigare klädd med eternitplattor enligt muntlig uppgift. Idag har dock byggnaden renoverats och fasaden är tilläggsisolerad. Den nyare panelen består av stående pärlspont- panel samt liggande fasspontad panel. Fasaden är målad ljusgrön med vita detaljer. Fotografier visar dock att byggnaden tidigare har haft en mörkare färgsättning.

Byggnaden har kvar en del av sina ursprungliga fönster i form av T-postfönster där den översta liggande rutan är småspröjsad.

Fönstren består av kopplade tvåglasfönster som är utåtgående.

Vissa fönster i byggnaden är nyare och saknar spröjs och glas- verandan har enluftsfönster som liknar de övriga fönstren, även de med småspröjs. Ett fåtal fönster är nyare och utan spröjs. De figursågade överstyckena är ej ursprungliga och har samma utseende som Odinslund.

Bild 41

Entrén sker genom en glasad veranda med spröjsade enkla rutor. Till entrén leder en gjuten trapp med grov ballast. Över glasverandan finns en balkong med enkla vitmålade järnräcken. De vitmålade svängda järnräckena har liknande utseende som balkongräckena. Glasverandan har en glasad pardörr med spröjs och in i byggnaden leder en enkel vitmålad trädörr. Glasverandan är invändigt klädd med pärlspontpanel.

Bild 42: Entrépartiet

På byggnadens baksida finns ett garage med dubbla garageportar. Portarna är klädda i pärlspontpanel i ett fiskbens- mönster. Även källardörren under glas- verandan har en fiskbensmönstrad dörr i samma färg som fasaden. Mot baksidan finns även en köksingång med en slät vit dörr samt en gjuten trapp.

Bild 43

Tak

Byggnaden täcks av ett mansardtak med flera frontespiser också med brutna takfall. I takfallet finns även mindre takfönster med pulpettak. Takmaterialet av betongtegel är ej ursprungligt. Dessutom finns två plåtklädda skorstenar. Glasverandan har ett valmat takfall klätt med rödmålad falsad bandplåt och garagedelen har ett pulpettak. Över köksingången finns ett skärmatk som vilar på vitmålade järnkonsoler.

INTERIÖR

Interiört har byggnaden många fina detaljer som spegeldörrar, socklar, lister och trägolv bevarade.

Väggarna är klädda med en modern tapet med struktur och huvuddelen av väggarna har målats i en aprikos kulör.

Bild 44

I byggnadens bottenvåning finns tre rum och ett kök alla placerade till den centralt placerade hallen. Från hallen nås även övervåningen. I byggnadens bakre del finns ett parti som verkar vara senare. Här finns köket med nyare köksinredning men även en toalett och spår av igensatta fönster. Två mindre rum varav ett av rummen har koppling till ett tvättrum med dusch. Trappan mot övervåningen är nyare och trappstegen är inklädda med nyare matta, troligen i linoleum.

Bild 45

Bild 46

På nedervåningen finns även ett stort glasat rum med en öppen spis. Spisen är från mitten av 1900-talet. Den är murad, har en marmorskiva samt en svängd järnpelare. I det stora rummet har golvet belagts med en plastmatta.

Bild 47

VÄRDE

Byggnaden har ett värde i och med att den funnits sedan brunnstiden och utgör ett exempel på villabyggandet i början av 1900-talet. Interiört har byggnaden fina detaljer bevarade som dörrar, fönster, lister, trägolv. Exteriört har byggnaden fått ny panel och nytt takmaterial som påverkar dess utseende.

5. T

Teatern som byggdes 1934 är ritad av K.S Eriksson. Det är den enda byggnad som finns kvar från folk- parkens begynnelse i Adolfsberg, om man bortser från de byggnader som brukats och uppförts under brunnsverksamheten.

Bild 48

Idag är teatern om- och tillbyggd i olika etapper men mot teaterplan är en ”kuliss” sparad. Den första förändringen skedde vid mitten av 1940-talet (1944 el.46) då teatern tillbyggdes med entréportar för att möjliggöra avstängning av teatern för teaterbesökare. Det är de två rundbågade entréerna man ser idag på var sida om den höga scenbyggnadsdelen. De två flankerande ”tornen” har dock tillkommit senare och finns ej med på fotografier från 1946.

Bild 49

1975 var scenen i så dåligt skick att man avstod från att använda den för teaterföreställningar och i början av 1980-talet skedde en stor ombyggnad. 1981 byggs den dåvarande sommarteatern in och isoleras för att kunna brukas året runt. Projektet kostar 8 miljoner. Teatern byggdes då till med scenhus, loger och teknikrum. Även salongen breddades och byggdes in för att bli mer ombonad.²⁶ Den nya Parkteatern invigdes sommaren 1983. Den var då inbyggd med glasade väggar och sidofoajéer och en bakre foajé med garderob. 1988 spelar Hjalmar sin första revy på Parkteatern och teatern byggs då till med en foajé och blev mer publikvänlig. Hjalmar spelar revy på Parkteatern fram till 1997. Efter det i slutet av 1990-talet byggs teaterfoajén till ytterligare.

Bild 50: Nya entrépartier

EXTERIÖR

Grund och konstruktion

Byggnaden vilar delvis på en källarvåning, under de nya delarna som flankerar scenen. I övriga delar inklusive teatersalongen är grunden gjuten i betong. Det välvda taket över salongen bärs upp av limträkonstruktion.

Fasad med fönster och dörrar

Fasaden består främst av liggande panel men även av stående. De två flankerande pelarna har lockpanel och de två lägre sidopartierna av byggnaden har stående spontpanel. Fasaden på scenhuset har ett klassicerande formspråk med pilastrar som sträcker sig över hela fasaden. Byggnaden är målad i en lila kulör med inslag av mörkare nyanser och vita partier. De två flankerande pelarna har en röd, blå, orange och gul färg och längs upp är de täckta med grönärgad kopparplåt.

Bild 51: Flankerande torn.

26 Nerikes Allehanda, (24/9-1980) ÖLM

Fönstren är sekundära och har en klar blå färg. De består av en- och tvåluftsfönster. Dörrar och entrépartier utgörs av nyare glasade stål-/aluminiumdörrar som är antingen vita eller blå. Enstaka trädörr.

Scenporten i trä är vit- och blåmålad och är den ursprungliga porten dock är inte scenportens nuvarande färgsättning ursprunglig.

Tak

Den ursprungliga scendelen är täckt med ett sadeltak medan publikdelen har en välvd takform. Sido- tillbyggnaderna har pulpettak. Samtliga tak är täckta med svart papp.

INTERIÖR

Fram till början av 1980-talet var det en utomhusteater (se foto sid. 11). Den har idag byggts in och därtill har byggnaden genomgått stora förändringar. Utomhusteatern hade troligen grusad markbeläggning och trästolar från början på 1930-talet. Dessa är idag utbytta ut mot röda sammetsstolar och en gråflammig linoleummatta. Golvet har en kraftig lutning utan gradänger. I salongen har idag även tillkommit en balkong.

De ursprungliga limträbalkarna som bär upp taket finns kvar och har klätts in med en struktur/vävtapet som målats röd, tidigare blåmålad. I lokalens bakre del finns enklare serveringsdiskar och toaletter.

Bild 52: Limträpelare det lutande golvet samt serveringsdiskar i lokalens bakre del.

Runt om själva salongen, med sittplatser, var tidigare öppet med plats för stående publik. Idag finns här ramper mot utgångar och glasade aluminiumdörrar som hålls fördragna. Troligen var det här som entrén skedde i ett tidigare skede (nödutgångar) innan man senare byggde till den nya foajén. I de nybyggda sidodelarna är taket lägre.

Bild 53: Sidofoajé

Den nya foajén inrymmer garderobsutrymme och toaletter samt biljettkontor. I den nyare tillbyggnaden har vitmålade väggar och ett marmorgolv. Här finns även stora glasade partier i form av vita aluminiumfönster.

Bild 54: Tillbyggd foajé.

VÄRDE

Byggnaden utgör den enda kvarvarande byggnaden som tillkom i och med att Folkets park flyttade till Adolfsberg från Rynningsberg. Teatern var en stor anledning till varför man ville flytta och utöka verksamheten. Trots stora förändringar i form av tillbyggnader finns de ursprungliga byggnaden delvis kvar både i exteriören och interiören. Exteriört har byggnaden kvar en kuliss mot teaterplan med det stora scenhuset och de flankerande entréportarna. Byggnadens ursprungliga form går även att avläsa i dess nuvarande skepnad. Interiört finns endast de bärande balkarna som är synliga av den ursprungliga teatern.

REKOMMENDATIONER

För teaterbyggnaden skulle det bästa vara att byggnaden fick utnyttjas för sitt ändamål.

6. R

Dansbyggnaden Regnbågen byggdes 1962 och skulle möjliggöra dans även under hösten och våren.

Genom ett modernt varmluftssystem kunde perioden för verksamheten förlängas. Byggnaden har en speciell form med en rund byggnadskropp med ett välvt takfall över själva danslokalen och två armar.

Byggnaden har byggts till och om i flera omgångar, bland annat byggdes Regnbågen in 1975 så att separat entré kunde anordnas för dem som skulle dansa. 1981 rustades Regnbågen upp och fick vinterisolering.

Därefter har byggnaden även byggts till med ytterligare utrymmen för garderob i den västra delen.

Bild 55: Ritning som tydligt visar på Regnbågens speciella form. Tillbyggda delar är

garderobsutrymmet.

Bild 56: Regnbågens dansrotunda sedd från parkeringen utanför området.

EXTERIÖR

Grund och konstruktion

Byggnaden har en gjuten grund, delvis rå och delvis målad grå. Själva byggnadsstommen består av stålbalkar i form av I-balkar och murade lättbetongblock.

Fasad med fönster och dörrar

Stora delar av fasaden är uppglasad. Själva danslokalen har öppningsbara glasade dörrar och glasade partier upp mot takfoten.

När byggnaden isolerades gjordes det invändigt vilket innebär att fönster och dörrar i exteriören finns bevarade. De ursprungliga dörrarna består av glasade och blåmålade metalldörrar. En nyare utbyggnad från 1998 in mot parkområdet har dock tillkommit och består av glasade aluminiumdörrar och en konstruktion av limträ.

Bild 57: Ursprungliga dörrar.

Bild 58: Tillbyggnad

Fasaden är delvis murad av lättbetong- block som målats vit. Den nyare delen av Regnbågen, från 1987, inrymmer garderob och är i fasaden klädd med fasadelement av krossad ”marmor”. I och med tillbyggnaden har även ett nytt entréparti tillkommit. Nyare blå och bruna aluminiumdörrar.

Bild 59: Nyare garderobs- tillbyggnad och entréparti..

Tak

Taket över danslokalen är välvt och takbeläggningen är inte synlig men består med största sannolikhet av papp. Takfoten är gjord i plåt och dess nuvarande färgglada färgsättningen har, trots byggnadens benämning, tillkommit senare. Tidigare var byggnaden enfärgad. Övriga delar av byggnaden med de långsmala sidobyggnaderna är täckta med pulpettak. Även den nyare tillbyggnaden av danslokalen har pulpettak med blank bandplåt.

Innan Regnbågen byggdes ut med garderobsdelen fanns ett skärmtak som gick längs hela fasaden från entrépartiet fram till danslokalen. Rester av skärmtaket finns kvar idag.

Bild 61: Regnbågens och skärmtakets ursprungliga sträckning längs med fasaden.

Bild 60: Troligen kan man här se den ursprungliga väggen och två olika utbyggnadsomgångar. Troligen en 1975 samt ytterligare en 1987.

INTERIÖR

Interiört består byggnaden av ett stort dansgolv som har en cirkulär form, en scen samt café och flertalet sittplatser. Som två utsträckta armar finns på sidorna två utbyggnader. Den ena innehåller garderob, toaletter och cafeteria. På motsatta sidan av byggnaden finns utrymmen för band och artister. I direkt anslutning till dansgolvet finns en cafédel.

Dansgolvet ligger två trappsteg lägre än om- givande golvnivå. Runt dansgolvet finns ytor med bänkar och sittgrupper. Här är golvet täckt av linoleummatta och heltäckningsmattor.

Väggarna består som sagt till stor del av uppglasade partier.

Genom att isoleringen skett invändigt har originalytorna täckts av aluminiumfönster och dörrar. Vid utbyggnaden mot Svalan (se bild 58) har de ursprungliga dörrarna helt tagits bort och ersatts med nya aluminiumdörrar.

Bild 63: Invändig vinterisolering.

Bild 62: Dansgolv och nybyggd del.

I övrigt är väggarna täckta av ljuddämpande skivor och delvis finns putsade ytor som grovströpplats. De putsade väggarna har bemålats i olika starka kulörer. Taket består av formpressat trä som går i en båge över dansgolvet.

I och med tillbyggnaderna har planlösningen i de västra delarna av byggnaden ändrats. Från början fanns två separata entréer till damernas respektive herrarnas omklädnings- rum/toalett. I och med den första ombyggnationen 1975 byggdes den taktäckta gången in. I och med den sista utbyggnaden 1987, tillkom en större garderob samt en ny entré. De före detta garderoberna byggdes om till café.

Väggarna i den nyare garderobsdelen är murade av lättbetong block och vit- och blåmålade. Detta var ursprungligen en yttervägg som byggts in.

Bild 64: Åt höger den ursprungliga ytterväggen och till vänster den senaste tillbyggda

garderobsdelen.

V^ÄRDE

Byggnaden har ett värde i och med att byggnadens arkitektur är tidstypisk för 1960-talet.

Dessutom har byggnaden kvar många av de exteriöra kvaliteterna i och med att isoleringen skett invändigt. Dock har vissa mindre bra tillägg tillkommit i form av tillbyggnader. Interiört är det främst dansbanan med dansgolvet och det välvda taket som har värden som är värda att bevara.

7. E

”B

”

I och med att Regnbågen byggdes bytte även parken namn till Brunnsparken. Skylten över entrén är ett resultat av detta namnbyte och har funnits där troligen sedan början av 1960-talet när Regnbågen uppfördes. Skylten tillsammans med biljettluckorna utgör en svunnen tid men utgör också ett tydligt avläsbart element i miljön.

Bild 65 (åt vänster) :Entrépartiet

Bild 66 (nedan): Detalj av skylten.

Bild 67

:Biljettkioskerna och skärmtaket.

Entrépartiet utgörs dels av små biljettkiosker samt ett tak varpå skylten är monterad. Biljettkioskerna är tillverkade i järn med glasade dörrar med träskivor. Den nuvarande färgsättningen i blått och rött är tillkommen någon gång under de senaste åren. Färgytan är blank.

Taket vilar på järnpelare även de målade i blått med ett innertak av brunmålad träpanel. Taket är dessutom en förlängning av Regnbågens takfall.

8. S

Svalan byggdes 1970 och står på den plats där den gamla Brunnsrestaurangen tidigare låg. Restaurangen revs 1969 till förmån för att uppföra Svalan. Arkitekterna till byggnaden är Lennart Green, Vera Spartalj, Gunnar Bermeus från Riksbyggen. Taket är konstruerat av David Jawerth. Den nya byggnaden fick betydligt fler platser jämfört med den äldre, uppemot 790 personer varav ca. 270 på två terrasser.

Dessutom ökade tillgänglighet för rörelsehindrade i jämförelse med den tidigare byggnaden. Svalan kostade 2,6 miljoner att uppföra. Under de första åren bedrevs här konditoriservering men 1972 kom restaurangverksamheten igång. 1976 byggdes Svalan om för mogendans och fick därmed ett nytt dansgolv.

Byggnaden har vinterisoleradets, vilket troligen skedde i två omgångar, 1979 och vid mitten av 1980-talet.

Idag bedrivs restaurangverksamhet och i sutterängvåningen finns kontorslokaler, toaletter, verkstad samt varuintag för restaurangen.

Bild 68: Fotografi taget från norr.

Bild 69: Plan över Svalan.

EXTERIÖR

Grund och konstruktion

Svalan vilar delvis på en källar-/sutterängvåning.

Byggnadskonstruktionen består av stål, betong och glas.

Grunden är gjuten i betong och kraftiga betongfunda- ment är synliga i fasaden. Byggnadens karaktäristiska tak bärs upp av två stycken stållinor som dock ej är synliga i fasaden.

Bild 70: Ett av de kraftiga betongfundamenten.

Fasad med fönster och dörrar

Fasaden är till största delen glasad. En relativt nätt stål- konstruktion möjliggör de stora glasade ytorna. Fönstren består av dubbla glas med en metallskena emellan, troligen isolerglas.

Isolerglasen kan ha tillkommit i omgångar och först vinter- isolerades kök- och kontorsdelen medan själva restaurangen vinterisolerades 1986. Den tidigare färgsättningen var röd och den blå kulören har tillkommit under senare tid.

Bild 71

Byggnadens dörrar är utformade så att de smälter in i de glasade partierna av fasaden, vilket syns på bilden ovan.

Bild 72: Den äldre huvudentrén i sutterängplan. Här var entrén fram till slutet av 1990-talet.

Även övriga dörrar är glasade, med hela partier av glas. Den tidigare huvudentrén ligger i byggnadens norra del i sutter- ängvåningen. Därefter leder en trappa upp till restaurang- våningen. Huvudentrén idag ligger på samma plan som restaurangen. Entrén har glasade dörrar och skyddas av ett skärmtak.

Även i källarvåningen finns metalldörrar och ett varuintag med dubbla dörrar i röd kulör och släta nederstycken.

Bild 73: Den nyare huvudentrén. Här har funnits entré tidigare men först i slutet av 1990-talet blev det huvudentré till restaurangen.

Tak

Byggnadens karaktäristiska takform har gett byggnaden dess namn i och med att det ser ut som två svalor som flyger. Takbeläggningen är papp och takfoten är inklädd med blåmålad plåt. Undertaket på de två vingarna är troligen klätt med lackad träpanel i liknande utförande som innertaket,. se bild 71 på före- gående sida.

INTERIÖR

Idag består Svalan av två stycken matsalar som ligger i byggnadens längsgående riktning, varav den västra är lite större. Mellan de två matsalarna ligger garderobs- samt toalettutrymmen och här sker även kommunikationen mellan köksdelen och de två matsalarna. Ursprungligen bestod Svalan av en enda stor matsal. Under 1990-talet har stora förändringar skett genom att en avdelande toalett- och garderobsdel delat upp den ursprungliga matsalen i två mindre utrymmen. Korridoren med toaletter har släta väggar som är målade i gult och rött och ett vitmålat slätt tak. Golvet är troligen täckt av en linoleummatta.

Bild 74: Bild från den mindre matsalen där takhöjden inte utnyttjats fullt ut.