Villa Sommarbo ligger alldeles intill järnvägen och är uppförd 1877 av byggmästare G. A. Engelbrecktson.
För marken skulle en årlig avgift på 10 kronor betalas till brunnsbolaget. Byggnaden är uppförd i en stil som är typisk för sommarvillor under den här tiden med sin glasade veranda och en lekfullhet i det arkitektoniska formspråket. Förutom boningshuset uppfördes på tomten även en uthusbyggnad, en vedbod och ett avträdeshus. 1888 övertogs villa Sommarbo av handlare L. E. Andersson och 1902 såldes den till fabrikör Alfred Henriksson. 1918 ägdes villan av bagarmästare Otto Bergling. I och med att området blev folkpark avsattes villa Sommarbo för den första parkchefen Abrahamsson som bostad på 1930-talet. Änkan till den första parkchefen Abrahamsson bodde kvar i villan ända fram till 1988. Istället blev villa Sommarbo då Dockteaterhuset. Idag fungerar villan som klubbhus för Närkes motorcykel-historiska klubb.
Bild 31:
Glasverandan samt entrépartiet .
EXTERIÖR
Grund och konstruktion
Grunden består troligen av sten men sockeln är putsad och målad grå. Byggnaden vilar delvis på en källar-våning, utom verandan. Byggnaden har 1 ½ vån och byggnadsstommen är troligen plank. Åt norr finns en mindre tillbyggnad.
Fasad med fönster och dörrar
Fasaden är klädd med locklistpanel. Delvis består panelen av trä men även av masonit med smala träläkt.
Läkten består av en halv rundstav med profilering. Byggnaden är målad gul med gröna detaljer. Gördel-gesimsen har en spetsig dekoration i underkant. Ommålning har skett under den senaste tiden men det finns spår i fasaden som avslöjar att man ursprungligen använt sig av linoljefärg. Det tyder på att panelen är ursprunglig.
Stora delar av huvudfasaden består av en indragen veranda i bottenvåningen och med en glasveranda i övervåningen. Glas-verandan har spröjsade glas med inslag av blå- och rödfärgade glas. Fönstren är mittpost fönster med två lufter och spröjs, enstaka korspostfönster med fyra lufter. På övervåningen finns även fönster med romformade spröjs liksom som på glasverandan. Spröjsen är gulmålad medan omfattningarna är grönmålade. Fönstren har hörnbeslag, delvis lite nyare, från 1900-talets början samt äldre platta beslag.
Dörrarna är ej ursprungliga utan utgörs av modernare modeller. Från verandan finns två dörrar dels en enkeldörr och en pardörr. Båda är plankdörrar som klätts med panel och ribbor som lackats och målats. En dörr leder in till det stora samlingsrummet på nedre våningen och den andra leder in till köket.
Tillbyggnaden har en slät gulmålad dörr på till-byggnaden. På fasaden finns många fina detaljer som äldre isolatorer av porslin för elektricitet och en äldre lampa.
Bild 32
Bild 33: Dörren som leder in till den strora samlingssalen
Tak
Byggnadens sadeltak är klätt med falsad bandplåt. Byggnaden har ett säreget utseende genom ett torn som kröns av en kupolformad takkupa. Skorstenen är nymurad i tegel.
Övriga byggnader
På tomten finns därutöver tre stycken byggnader, troligen uppförda samtidigt som boningshuset. En gul länga mot Banvaktarstugan med pulpettak och lockpanel, men släta dörrar och mindre fönster. Därutöver finns ett mindre uthus med slät panel, ursprungligen målad med linolja. Tälttak med asfaltspapp.
Ett ”lusthus” med en liten farstukvist med sadeltak och ett torn i två våningar med ett tälttak. Panelen består av fasspont och pärlspont och taken är klädda med asfalts-papp. Byggnaden har enligt muntlig uppgift använts som tvättstuga.
Mot tomten finns de gamla grindstolparna kvar och en grönmålad grind i trä. På tomten finns rester av plan-teringar, rododendronhäckar, fontän, silvergran.
Bild 34: tvättstugan
INTERIÖR
Interiört har byggnaden till viss del påverkats av att den varit bebodd och använd så pass länge. De senare verksamheterna har också satt sina spår i byggnaden. Trots det finns även många fina detaljer bevarade.
Att en moderniseringsvåg gått genom huset är tydligt i golven genom de linoleum och plastmattor som finns i samtliga rum med undantag för det stora samlingsrummet och den glasade verandan. I övrigt finns spegeldörrar och vissa golvlister och omfattningar bevarade. Väggarna är delvis släta och delvis klädda med strukturtapeter/vävtapeter som målats med en rosa kulör. I köket finns spår efter äldre tapeter från mitten av 1900-talet och det ursprungliga innertaket har ersatts med ett 1970-tals tak i lackad furu.
På bottenvåningen finns ett kök och en stor samlingssal. I samlingssalen har en vägg tagits bort, med stor sannolikhet under den tid som byggnaden fungerade som dockteaterhus, då det enligt muntliga uppgifter fanns en scen i rummet. Delar av det som troligen var den ursprungliga väggen finns kvar. Skillnaderna i trägolvet och den varierande takhöjden avslöjar detta.
Bild 35: Bild tagen inne i det stora samlingsrummet där man tydligt ser var den tidigare väggen varit.
Den stora samlingssalen på bottenvåningen har delvis en takhöjd som går ända upp i nock. De trekantiga fälten är bemålade med olika natur- och landskapsmotiv. Även i hallen på övervåningen går taket upp i nock och väggfälten har liknande målningar.
Bild 36: Målning i den stora samlingssalen.
Köket har en murad spis med en svart järnspis av märket
”Norahammar”. På golvet framför spisen finns ett eld(gnist-)skydd i koppar. Intill finns en bänk med marmorskiva och med en gjutjärnsho inmonterad. Från köket leder en dörr ut till förrådsutrymmen och källarnedgång.
I byggnaden finns spegeldörrarna bevarade. Trappen upp till övervåningen är på många sätt lik den trapp som finns i Odinslund. Trappan har samma svängda form och även en liknande golvsockellist. Väggen i trappen är målad med tjockt lager av färg och det är svårt att avgöra underlaget. Den rundade formen av trappan är också synlig i exteriören vid entrén.
Bild 37
På övervåningen finns en hall samt två rum och en oisolerad glasveranda. I hallen är väggarna klädda med trä och lister som bildar fält. Här finns en murad eldstad med en putsad och gråmålad överdel. Liksom i salen på bottenvåningen går takhöjden upp i nock och de trekantiga fälten vid taket är bemålade.
Sovrumet har kvar de två väggfasta garderoberna med spegeldörrar. I övrigt är väggarna klädda med tapeter och en nyare golvmatta.
Glasverandan har trägolv och väggar med pärlspont som är vitmålad. Färgen är sprickig och flagnar bort, vilket tyder på att oljefärg använts.
Bild 38: Glasverandan
VÄRDE: Byggnaden besitter ett värde i och med att den speglar en tidstypisk arkitektur, från 1800-talets slut. Exteriört är byggnaden väldigt estetiskt tilltalande och har ett lekfullt arkitektoniskt formspråk, bland annat med sin välarbetade glasveranda och takkupol. Byggnaden berättar om den societet som hade möjlighet att bosätta sig inom området. Sommarbo där dessutom speciell genom att den användes som bostadshus ända fram till slutet av 1980-talet.
Interiört har byggnaden genomgått vissa förändringar men har även kvar bevaransvärda element som glasverandans interiör med pärlspont, köksbänk i marmor och en speciell takhöjd upp till nock i några rum med väggmålningar.