Ökad kunskap och strukturerat arbetssätt

Att deltagarna är eniga om att det är positivt att barnkonventionen blivit lag i Sverige, råder inga tvivel om. För att summera ovanstående, benämner deltagarna vad de själva väljer att fokusera på utifrån barnkonventionen i det fysiska mötet. Men vad gör organisation och ledning för att stötta socialsekreterarna i resan mot att implementera barnkonventionen i praktiken?

Innan barnkonventionen blev lag fick vi en introduktion eller en kort utbildning kring barnkonventionen och hur man kan använda den på socialtjänsten (D1).

Kommunen har satsat på är att alla nyanställda ska gå en barnrättsutbildning för att få en förståelse för barnkonventionen och dess innebörd. Socialsekreterarna utbildas i

barnkonventionens bestämmelser och hur de kan använda sig av konventionen på deras arbetsplats. Lundy m.fl. (2014) menar att systematiska utbildningar om barnkonventionen för myndighetsutövare bidrar till en ökad medvetenhet och en förbättrad uppfattning om barns rättigheter.

… inför att barnkonventionen skulle bli lag, så startades det upp i förvaltningen att vi skulle se över hur vi arbetar utifrån barnkonventionen och då fick jag frågan om jag ville vara med som barnrättsombud. Så jag ska ju liksom representera vårt team i det här barnrättsnätverket… vi träffas och diskuterar artiklarna, tittar på presentationer och liknande samt att vi har

seminarier och diskussioner (D2).

Problematiken för tillämpandet av barnkonventionen menar Larsson och Hultman (2020) handlar bland annat om okunskap. Deltagaren berättar att förvaltningen startade 2018 ett barnrättsnätverk, en satsning för att underlätta implementeringen och tillämpningen av barnkonventionen för socialsekreterare, tills att konventionen skulle bli lag i Sverige. Barnrättsnätverket innefattar en person ifrån varje team som utsetts till barnrättsombud. Dennes uppgift är att driva frågan om barns rättigheter framåt i det egna teamet, utifrån nätverkets kontinuerliga diskussioner om barnkonventionen. Diskussionerna i nätverket utgår från uppdaterad information rörande barnkonventionen, barns rättigheter och sätt att tillämpa den i praktiken. Thorén (2018) menar att genom att öka kunskapen hos

socialsekreterare och organisationerna så möjliggör det att tillämpningen av barnkonventionen underlättas.

Sen kan jag väl känna att det kanske blev ett glapp däremellan och till hur organisationen har valt att ta den bollen och upprätta rutiner och struktur för det här. Så där blir det lite upp till var och en känner jag… jag skulle önska att det fanns mer klart hur vi ska göra. det står inte

Lagboken hur vi ska göra… det får man komma fram till själv. Jag har bestämt mig för att inkorporera barnkonventionen för mig själv när det inte sker på enhetsnivå (D1).

Deltagaren beskriver att det blev ett hopp mellan att kommunen startade upp sin

barnrättsutbildning tills att barnkonventionen blev lag och skulle implementeras i arbetet. Deltagaren upplever att organisationen inte har upprättat rutiner inför att barnkonventionen skulle bli lag, att det har varit upp till var och en av socialsekreterare att själva försöka

tillämpa konventionen och hitta egna lösningar på det. Vilket går att se utifrån begreppet ”politisk problemdumpning” som Thorén (2018) förklarar är en risk som kan uppstå när politikerna inte kan göra mer än att ansvara att den bestämda inkorporeringen av

barnkonventionen efterföljs, att problemet och ansvaret skjuts över på andra instanser. I det här fallet kan det tydas att det är socialsekreterarna som fått ta över problemet och ansvaret i att barns rättigheter inte efterföljs.

Flera av deltagarna beskriver att deras arbetssätt inte har förändrats i och med att konventionen blev lag. Deltagarna har i själva verket sett till att barnkonventionen hålls levande i samtal med kollegor och ledning och på andra sätt försökt själva implementera barnkonventionen i deras arbete. Vilket kan ses som ett exempel på att socialsekreterarnas handlingsutrymme kan skapa möjligheterna att påverka organisationens ramar. Det kan tydas att i det här fallet, att deltagarna använt deras handlingsutrymme (Svensson m.fl., 2008) och anammat ett barnrättsperspektiv och barnperspektiv (Halldén, 2013) för att implementera barns rättigheter i deras arbetssätt. Deltagaren i ovanstående citat ser däremot positivt på framtiden:

Jag tycker det är jätteviktigt att vi myndighetspersoner är trygga och säkra när vi möter människor. Och jag kan väl se en risk att vi kanske kommer att bli mer osäker. Under en övergångsperiod i alla fall och beroende på vad vi får stöd av rutiner och ledning och så. Men med de här rutinerna som nu håller på att upprättas, där har i alla fall vår kommun valt att det ska pratas om ska, att det här ska vi i vår kommun göra. Inte att vi bör göra och det tycker jag ändå är bra (D1).

Tankesättet gällande implementering av barnkonventionen behöver byta fokus från att se konventionen i sig som en lösning och istället använda den som ett strategiskt verktyg i att systematisera rutiner och policy (Arts, 2014). Deltagaren berättar att organisationen håller på att upprätta nya rutiner för att implementera barnkonventionen, som socialsekreterarna ska förhålla sig till. Deltagaren förklarar att de nya rutinerna inte kommer att vara en fråga om att socialsekreterarna bör, utan de ska. Det är ingenting socialsekreterarna kommer att kunna välja bort utan, kommunen har bestämt att det ska efterföljas. Trots kommunens- och förvaltningens satsning på utbildningar och barnrättsnätverk, upplever socialsekreterarna att det behövs satsas mer på att öka kunskapen.

… att vi på socialtjänsten har… ett extra ansvar för att informera om vad det innebär… För mig handlar det mer om att… det finns en okunskap om vad det innebär... Det här behöver stärkas, men det behöver också förtydligas… det skulle behövas bara tydligare! Inte bara för de som kommer i kontakt med socialtjänsten för det är inte alla människor som gör det, utan att barnkonventionen behöver vara levande i hela samhället (D1).

Deltagaren förklarar att barnkonventionen behöver vara mer levande i hela samhället och inte bara för de som kommer i kontakt med socialtjänsten, för det är inte alla som gör det. Vilket också kan ses i tidigare forskning, Larsson och Hultman (2020) menar just på att barnkonventionen behöver få mer uppmärksamhet och vara mer levande i samhället. Magnusson och Eriksson (2019) menat att förutsättningarna för ett förbättringsarbete med att implementera barnkonventionen i praktiken, skapas genom att ge barnkonventionen ett nytt fokus i samhälle och i media. Det råder okunskap hos socialsekreterare om vad

barnkonventionen faktiskt innebär, hur den tolkas och hur de ska arbeta utifrån konventionen.

… man har ju… grundkunskaperna, man vet vad som står i artiklarna och man vet vad det innebär och så men, man kanske hade velat fördjupat sig och verkligen såhär… men ja hur gör vi på vår arbetsplats då, för att uppfylla barnkonventionen (D6).

Deltagaren beskriver att hen har grundkunskaper i vad som står i artiklarna i

barnkonventionen men det finns en önskan om att fördjupa kunskaperna och framförallt ta reda på hur de kan tillämpa och uppfylla konventionen rent praktiskt. Vilket också kan ses i tidigare forskning, Thorén (2018) menar att myndighetsutövare behöver öka sin kunskap om barnkonventionen och barns rättigheter för att de ska kunna tillämpa dessa. Det behövs ett mer strukturerat arbetssätt och upprättade rutiner utifrån barns rättigheter som

socialsekreterarna kan stödja sig mot. För några socialsekreterare innebär det att det

kommer att bli en stor skillnad i deras arbetssätt när implementeringen av barnkonventionen satt sin prägel i praktiken:

… att folk kanske inte förstår att det är ändå en ganska stor skillnad, att det faktiskt är lag nu, vi måste faktiskt följa det här. Vi pratar ju om det och så men... alltså jag tror att det kommer att ta tid innan vi når de mål där vi vill, att barn ska vara involverade så pass mycket som vi ändå vill med barnkonventionen (D6).

Barns rättigheter ökar inte per automatik bara för att barnkonventionen lagstadgats, det är ett förändringsarbete som tar tid (Arts, 2014). Medan andra deltagare upplever att det inte behöver innebära någon dramatisk förändring i deras arbetssätt, då de redan arbetar utifrån metodstöd som har sin grund i barnkonventionen:

… sen så är det viktigt att man fortsätter prata om barnkonventionen och vad det innebär och att det egentligen inte behöver innebära någon jätteskillnad, annat än att vi lyssnar på barnen och kolla vad de vill … det kanske är lite naivt eh.. av mig men det känns ändå som att eftersom vi har jobbat utifrån BBIC så länge och att det fokuserar på barnets bästa eh... så känns det som att vi typ delar har jobbat utifrån barnkonventionen (D3).

Att barnkonventionen inkorporerats i lagstiftningen menar Larsson och Hultman (2020) är troligtvis inte svaret på frågan i hur konventionen ska tillämpas. Problematiken för

tillämpandet av konventionen har snarare sin koppling till lagstiftning och okunskap att göra (Larsson & Hultman, 2020). Trots att det råder meningsskiljaktigheter i huruvida

socialsekreterarnas arbetssätt kommer att förändras, så är alla deltagarna eniga om att barnkonventionen som lag, har blivit mer användbart i deras dagliga arbete:

… för mig är det också ett arbetsredskap, det är ju som jag sa att jag kan använda mig av barnkonventionen för att kunna stärka mina argument… men det är inte så att vi säger att, men nu gör vi det för att barnkonventionen är lag utan lagen är ju tydlig ändå, så jag tänker att det är ytterligare bara ett verktyg för oss att kunna motivera mera… (D4).

Genom att inkorporera barnkonventionen så skapas förutsättningar för socialsekreterare att använda konventionen som ett verktyg (Vamstad, 2016). Deltagarna lyfter att de kan hänvisa till barnkonventionen som lag i sina bedömningar och på så vis öka styrkan i bedömningen utifrån att det är barnets rättighet. Deltagarna benämner att de även kan hänvisa till barnkonventionen för att motivera vårdnadshavare till samtycke till barnsamtal, utifrån att det är barnets rätt att komma till tals enligt lag. Socialsekreterarna behöver se

barnkonventionen som ett strategiskt verktyg snarare än att se konventionen som en lösning (Arts, 2014). Alla förändringar som behöver ske inom organisationen är tidskrävande.

… att det är byråkratiskt och stelbent och svårförändrat, det är en stor organisation vilket gör att det tar lång tid att få igenom förändringar... (D4).