Akademin för hälsa, vård och välfärd
BARNKONVENTIONEN I PRAKTIKEN
En kvalitativ studie om socialsekreterares erfarenheter och tankar gällande sitt
arbete med barns rättigheter.
LINA KLEMETS
Huvudområde: Socialt arbete Nivå: Grundnivå
Högskolepoäng: 15 hp
Program: Socionomprogrammet
Kursnamn: Examensarbete inom socialt
arbete
Kurskod: SAA056
Handledare: [Maria Hopstadius] Seminariedatum: [2021-01-14] Betygsdatum: [2021-01-25]
BARNKONVENTIONEN I PRAKTIKEN
Författare: Lina Klemets
Mälardalens högskola
Akademin för hälsa och välfärd
Socionomprogrammet
Examensarbete inom socialt arbete, 15 högskolepoäng
Hösttermin 2020
SAMMANFATTNING;
Syftet med den här studien är att undersöka vilka erfarenheter och tankar socialsekreterare har gällande sitt arbete med barns rättigheter sedan barnkonventionen inkorporerats i svensk lagstiftning. Studien baseras på tidigare forskning om barnkonventionen, barns rättigheter och inkorporering av konventionen i lagstiftning. Studien grundas på sex
semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare på socialtjänstens olika mottagnings- och utredningsenheter i en mellanstor kommun i Sverige. Intervjumaterialet analyserades utifrån teoretiska begreppen handlingsutrymme, barnperspektiv, barns perspektiv och
barnrättsperspektiv. Resultatet visar att inkorporeringen av barnkonventionen har skapat möjligheter och framgångar i form av att socialsekreterarna kan använda konventionen som strategiskt verktyg, konventionen hålls mer levande i samtal mellan kollegor och ledning samt att socialsekreterarna fått en ökad medvetenhet om barns rättigheter. Resultatet visar även att de faktorer som påverkar förutsättningarna för att tillämpa barnkonventionen i praktiken är brist på kunskap hos socialsekreterarna gällande barns rättigheter, avsaknad av upprättade rutiner, den enskildes socialsekreterarens handlingsutrymme och lagstiftning som krockar. Studiens slutsats är att det finns flera faktorer, på olika nivåer som påverkar hur barns rättigheter implementeras och tillämpas i praktiken och det är ett fortgående arbete som kommer att ta tid.
Nyckelord: implementering, barnkonventionen, socialtjänsten, barns rättigheter,
THE CONVENTION ON THE RIGHTS OF THE CHILD IN PRACTICE Authors: Lina Klemets
Mälardalen University
School of health, Care and Social Welfare
The Social Work program Thesis in Social Work, 15 credits Autumn term 2020
ABSTRACT;
The aim of this study is to inquire into which experiences and thoughts social workers have regarding their work with children's rights since the Convention on the Rights of the Child has been incorporated into Swedish legislation. The study is based on previous research on the Convention on the Rights of the Child, children's rights and the incorporation of the Convention into legislation. The study is based on six semi-structured interviews with social secretaries at the social services' various reception and investigation units in a medium-sized municipality in Sweden. The interview material was analyzed on the basis of theoretical concepts of room for maneuver, child perspective, children's perspective and children's rights perspective. The results shows that the incorporation of the Convention on the Rights of the Child has created opportunities and successes in the form of the social secretaries being able to use the convention as a strategic tool, the convention is kept more alive in conversations between colleagues and management and the social secretaries have become more aware of children's rights. The results also shows that the factors that affect the conditions for
applying the Convention on the Rights of the Child in practice are a lack of knowledge among social workers regarding children's rights, lack of established routines, the individual social secretary's room for maneuver and conflicting legislation. The study concludes that there are several factors, at different levels that affect how children's rights are implemented and applied in practice and it is an ongoing work that will take time.
Keywords: implementation, Convention on the Rights of the Child, social services,
INNEHÅLL
1 INLEDNING ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 1
2 DISPOSITION ... 2
3 CENTRALA BEGREPP ... 2
4 BAKGRUND ... 3
4.1 Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter ... 4
4.2 Implementering av barnkonventionen ... 4
4.3 Utreda och fatta beslut utifrån barnets bästa ... 5
5 TIDIGARE FORSKNING ... 7
5.1 Möjligheter med att barnkonventionen inkorporeras i lagstiftning ... 8
5.2 Svårigheter med att barnkonventionen inkorporeras i lagstiftning ... 9
5.3 Barns rätt till delaktighet ... 9
5.4 Reflektioner kring tidigare forskning... 10
6 TEORETISKA PERSPEKTIV ... 11
6.1 Begreppens relevans för studien ... 12
6.2 Handlingsutrymme ... 12
6.3 Barnperspektiv, barns perspektiv och barnrättsperspektiv ... 13
7 METOD OCH MATERIAL ... 14
7.1 Val av metod ... 14
7.2 Datainsamling och genomförande ... 14
7.2.1 Urval ... 14
7.2.2 Inför intervjuerna ... 15
7.2.3 Utförande av intervjuerna... 15
7.3 Forskningsetiska överväganden ... 15
7.3.3 Konfidentialitetskravet ... 16
7.3.4 Nyttjandekravet ... 16
7.4 Förförståelse ... 17
7.5 Studiens tillförlitlighet och trovärdighet ... 17
7.5.1 Tillförlitlighet ... 17
7.5.2 Trovärdighet ... 18
7.6 Analys av insamlad empiri ... 18
8 RESULTAT OCH ANALYS... 19
8.1 Handlingsutrymme – som en möjlighet eller ett dilemma ... 20
8.1.1 Handlingsutrymme som en möjlighet ... 20
8.1.2 Handlingsutrymme som ett dilemma ... 21
8.1.3 Förutsättningar för framtiden ... 22
8.2 Barnets rättigheter i fokus ... 24
8.2.1 Att stärka barns rättigheter i praktiken ... 24
8.2.2 Ökad kunskap och strukturerat arbetssätt ... 27
8.3 Tillvarata olika perspektiv ... 30
8.3.1 Utmaningar ... 30 8.3.2 Barnets bästa ... 32 9 DISKUSSION... 33 9.1 Resultatdiskussion ... 34 9.2 Metoddiskussion ... 36 9.3 Etikdiskussion ... 37 10 SLUTSATSER ... 37 REFERENSLISTA; ... 39 BILAGA A MISSIVIBREV BILAGA B INTERVJUGUIDE
1
INLEDNING
Det är samhällets ansvar att skydda barn och ge det stöd som familjen är i behov av. Det är viktigt att ta med alla aspekter vid en utredning, föräldrarnas upplevelse och även barnets upplevelse av sin situation för att göra en mer rättssäker bedömning. Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter även kallad barnkonventionen, blev lag i Sverige 1 januari 2020. Lag (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter är
uppbyggd på 54 artiklar som beskriver just barns rättigheter. Ambitionen med att
konventionen blev lag är för att den ska få ett större genomslag i praktiken. Viktiga delar inom socialt arbete är att arbetet ska utgå från ett barnperspektiv och att se till barns rättigheter och behov. Barnperspektiv innebär inte enbart att samtala med barn, för att förverkliga barnperspektiv behöver socialsekreteraren arbeta utifrån barnets eget perspektiv, relationer, strukturer och positioner. Viktigt att tillägga är att barnperspektivet inte alltid är förenligt med vad som är bäst för barnet (Herz, 2016). Barns rättigheter ska implementeras i det sociala arbetet för att barn har rätt till delaktighet, få sin röst hörd och framförallt att alla beslut som rör barnet ska beaktas utifrån barnets bästa.
Socialsekreteraren ska tillämpa barnkonventionens bestämmelser i praktiken för att ge barnet förutsättningar till delaktighet, inte mindre nu när konventionen blivit lag i Sverige. Barnkonventionen är en lag som saknar tydlighet och som ger stort utrymme för tolkning. Hur barnkonventionen omsätts i praktiken beror på hur socialsekreteraren tolkar lagen och hur den implementeras. Tillämpningen av lagen hänger därmed mycket på den enskilda socialsekreterarens tolkning. Det finns inte enbart en rätt väg att gå, vilket också medför att konventionen implementeras och tillämpas på olika sätt i olika organisationer.
Min nyfikenhet om barnkonventionen och barns rättigheter växte hos mig som student på socionomutbildningen i synnerhet under verksamhetsförlagda utbildning (VFU). Jag fick under min VFU följa socialsekreterare i deras arbete och även medverka i en
barnrättsutbildning. Det utvecklade mitt intresse för barnkonventionen och nyfikenheten i vilka erfarenheter och tankar socialsekreterare har gällande implementering och tillämpning av konventionen i sitt arbete. Som student och framtida socionom är det ett viktigt ämne att undersöka för att dels öka min förståelse av barnkonventionen och komplexiteten av att implementera den i praktiken, dels för hur konventionen kan tillämpas av mig som framtida socialsekreterare.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med den här studien är att undersöka vilka erfarenheter och tankar socialsekreterare har gällande sitt arbete med barns rättigheter, sedan barnkonventionen inkorporerats i svensk lagstiftning.
Frågeställningar:
1. Vilka möjligheter och framgångar har socialsekreterarna erfarit under processen av implementeringen av barns rättigheter och barnkonventionen?
2. Vilka svårigheter och begränsningar har socialsekreterarna erfarit under processen av implementeringen av barns rättigheter och barnkonventionen?
2
DISPOSITION
Uppsatsen är utformad i sju delar och i det första avsnittet presenteras inledning, syfte och frågeställningar. Sedan presenteras studiens dispositionsavsnitt. Vidare presenteras studiens centrala begrepp; inkorporering, implementering, tillämpning och barnets bästa. I
nästföljande avsnitt presenteras studiens bakgrund utifrån barnkonventionens historia, barnkonventionens implementeringsprocess samt att utreda och fatta beslut utifrån barns bästa. Sedan presenteras avsnittet om tidigare forskning som lyfter möjligheter och svårigheter med att barnkonventionen inkorporeras i lagstiftning samt barns rätt till delaktighet i praktiken, avsnittet avslutas med egna reflektioner kring tidigare forskning. I nästföljande avsnitt presenteras studiens teoretiska utgångspunkter; handlingsutrymme,
barnperspektiv, barnrättsperspektiv och barns perspektiv som avslutas med egna
reflektioner. Vidare presenteras ett metodavsnitt om tillvägagångssätt för insamling av data och tematiska analys som avslutas med egna reflektioner. Därefter presenteras resultat och analys som grundas i de teman som sammanställts kopplat till tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter. Vidare presenteras ett diskussionsavsnitt som grundas på mina egna reflektioner av studiens resultat och genomförande. Avslutningsvis presenteras studiens slutsatser.
3
CENTRALA BEGREPP
I det här avsnittet presenteras studiens centrala begrepp; inkorporering, implementering,
tillämpning och barnets bästa. Inkorporering
Begreppet inkorporering eller inkorporation innebär att intas i lagstiftning och förklaras utifrån att barnkonventionen blivit lag i Sverige (Ponnert & Sonander, 2019).
Implementering
Begreppet implementering innebär att genomföra i praktiken och förklaras utifrån hur barnkonventionens bestämmelser om barns rättigheter ska genomföras i praktiken och i socialsekreterarens dagliga arbete (Ponnert & Sonander, 2019).
Tillämpning
Begreppet tillämpning innebär att använda och verkställa i praktiken och förklaras utifrån hur socialsekreterarna använder och arbetar utifrån barnkonventionens bestämmelser om barns rättigheter (Ponnert & Sonander, 2019).
Barnets bästa
Begreppet barnets bästa beskrivs på flera ställen i svensk lagstiftning, barnets bästa
genomsyras i hela barnkonventionen men uttalas tydligt i artikel 3 ”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa” Barnkonventionen (2018:1197). Barnets bästa beskrivs även i Socialtjänstlagen enligt 1 kap 2 § “Vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas” Socialtjänstlagen (2001:453). Barnets bästa framgår också i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), enligt 1 kap 1 § ”Vid beslut enligt denna lag ska vad som är bäst för den unge vara avgörande”. Föräldrabalken benämner också barnets bästa vid beslut om vårdnad, boende och umgänge enligt 6 kap 2a § ”Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge, vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna” Föräldrabalken (1949:381). I dessa fyra lagstiftningar beskrivs barnets bästa sammanfattningsvis om att beslut som rör barn ska fattas på bästa sätt utifrån barnets grundläggande behov och intressen.
4
BAKGRUND
I det här avsnittet presenteras barnkonventionens historia och intentionen bakom konventionen. Vidare i avsnittet presenteras hur barnkonventionen kan implementeras i socialtjänstens arbete i att utreda och fatta beslut utifrån barns bästa.
4.1 Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter
Som nämnts i inledningen inkorporerades Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (2018:1197) in i lagstiftningen i Sverige 1 januari 2020. Grundaren av Rädda barnen Eglantyne Jebb, startade 1923 det första dokumentet om fem grundläggande
rättigheter, dokumentet kom att kallas deklaration om barns rättigheter. Det första utkastet av barnkonventionen kom 1978. Den 20 november 1989 antogs barnkonventionen av FN. Sverige var ett av de första länderna som anslöt sig till konventionen och har sedan 1990 varit bunden till konventionens bestämmelser (Unicef, 2020). Konventionen är uppbyggd på 54 artiklar om barns rättigheter varav fyra av dessa artiklar är grundläggande principer; artikel 2 – alla barn har samma rättigheter och lika värde, artikel 3 – barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barnet, artikel 6 – alla barn har rätt till liv och utveckling och artikel 12 – alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad. Dessa fyra grundläggande principer ger en inblick och förståelse hur barnkonventionen är uppbyggd och vad helheten grundas på. Viktigt att tillägga är att barnkonventionen i sig inte går att dela upp och ska ses utifrån sin helhet i alla 54 artiklarna (Unicef, 2020).
Intentionen bakom att konventionen blev lag i Sverige är för att den som tidigare nämnts skulle få ett större genomslag i praktiken. För att barnkonventionen ska få ett större genomslag i praktiken, så har Regeringen startat en barnkonventionsutredning gällande huruvida praxis och den svenska lagstiftningen stämmer överens med konventionen. Regeringen vill stärka det praktiska tillämpandet av konventionen på myndigheters
verksamheter (Barnombudsmannen, 2020). Socialstyrelsen ingår i Regeringens satsning och har därmed tagit fram nya arbetsformer och verktyg. Detta i form av stödmaterial för sina medarbetare och utifrån barns rättigheter har de utvecklat nya styrdokument och
arbetsprocesser för socialtjänstens medarbetare att tillhandahålla. Socialstyrelsen har även sett till att erbjuda seminarier kring vad barnkonventionen innebär för sina medarbetare i deras arbete (Socialstyrelsen, 2020).
4.2 Implementering av barnkonventionen
Socialstyrelsen (2020) förklarar att målet med barnkonventionen i Sverige är att barn och unga ska respekteras och ha rätt till delaktighet, trygghet och inflytande samt ges möjlighet till utveckling. Socialtjänstens arbete med att genomföra barnkonventionen i sitt dagliga arbete handlar om att fortsätta utveckla barns delaktighet i utredningar gällande barn och familjer, att fatta beslut utifrån barnets bästa och att se till att barnets röst blir hörd. Arbetet med att implementera barnkonventionen hos myndigheters verksamheter påbörjades redan 1990 i Sverige när Sverige anslöt sig till konventionen (Unicef, 2020). När det talas om att implementera barnkonventionen hos myndigheters verksamheter, talar man om hur konventionen ska genomföras hos verksamheterna. Inför att barnkonventionen skulle inkorporeras i lagstiftningen, har Socialstyrelsen (2020) i förberedelsearbete sett till att kunskapshöjande aktiviteter hos myndigheter genomförts. Tanken bakom dessa aktiviteter var att öka kunskapen om barns rättigheter för att kunskaper medför möjligheter i att tillämpa konventionen systematiskt när den blivit lag. Genom att påbörja dessa
kunskapshöjande aktiviteter i god tid innan konventionen inkorporerats i lagstiftningen, ökar möjligheterna för att implementera konventionen (Socialstyrelsen, 2020).
Utifrån att barnkonventionen blev lag i Sverige innefattar det att barnkonventionens
bestämmelser ska implementeras i myndigheters verksamheter, med utgångspunkt i att det teoretiska arbetet såsom det praktiska arbetet ska utvecklas utifrån barns rättigheter. Socialstyrelsen (2020) har tagit fram nya styrdokument och rutiner för socialtjänsten för att kvalitetssäkra för rätt kompetens och stabilitet i utvecklingsarbetet av att implementera barnkonventionen. Barnombudsmannen (2014) har en önskan om att inkorporeringen av barnkonventionen kommer ändra på hur yrkesverksamma arbetar för barn och i möte med barn. Att tankesättet kring barns rättigheter förändras och på så vis kan skapa nya insikter och möjligheter i möte med barn. Barnombudsmannen (2014) menar att när
barnkonventionen inkorporeras i lagstiftningen så kan det bidra till att socialsekreterare kan fatta mer rättssäkra beslut som är fördelaktiga för barn och som ökar deras skydd
(Barnombudsmannen, 2014). Även om barnkonventionen blivit svensk lag så är arbetet med att implementera konventionen rent praktiskt inte färdigt. Att skapa bättre förutsättningar för barns rättigheter i praktiken och genomföra dessa är ett förändringsarbete som tar tid (Barnombudsmannen, 2020).
4.3 Utreda och fatta beslut utifrån barnets bästa
Samhället har ett ansvar att skydda och ge stöd för barn när vårdnadshavare inte tar sitt ansvar för att ge förutsättningar för en gynnsam utveckling för barn enligt 5 kap. 1 § i Socialtjänstlagen (2001:453). Socialtjänsten som organisation är utformade på olika sätt i olika kommuner utifrån mottagning, utredning eller båda enheterna i samma. Det är socialtjänstens mottagningsenhet eller mottagningsfunktion som fattar beslut om att inleda utredning eller inte vid inkommen orosanmälan om barn och unga. Fattar mottagningen beslutet om att inleda utredning enligt 11 kap. 1 § Socialtjänstlagen (2001:453) öppnas ett ärende upp på barnet och skickas sedan vidare till utredningsenheten (se figur 1). En utredning innebär att socialsekreteraren tar fram frågeställningar som ska besvaras genom inhämtad information från familjen och andra yrkesverksamma som har kontakt med familjen, detta för att sedan kunna analysera informationen och därefter fattar
socialsekreteraren ett beslut om eventuell insats (Svensson, Johnson & Laanemets, 2008). Figur 1 – Socialtjänstens handläggningsprocess
Socialsekreteraren har en skyldighet att informera barnet om handläggningsprocessen och annan relevant information som barnet kan behöva. Socialstyrelsen (2016) menar på att
socialsekreteraren behöver ha en förmåga att lyssna på barnet och att förstå barnet och dess situation utifrån dennes perspektiv vid överlämning av information från socialsekreteraren. Vad vuxna anser är viktigt gällande information till barn kan skilja sig med vad barnet själv anser är viktigt. I en förstudie av Socialstyrelsen (2020) har barn medverkat för att
sammanställa vilken information de anser är viktig att få i möte med socialtjänsten. Det framkommer att information om barns rättigheter samt information för att öka barnets förståelse för sin situation, är det viktigaste för de barn som medverkade i studien.
Enligt 11 kap. 10 § i Socialtjänstlagen (2001:453) ska barnet ges möjlighet att få framföra sina åsikter i frågor som rör barnet. För att barn och unga ska få möjlighet att utöva sina
rättigheter behöver barn göras delaktiga, det ligger på vuxnas ansvar att möjliggöra detta. Genom att göra barn delaktiga i utredningen kan socialsekreteraren förstå vad barnet önskar, vilket behov hen har och hur hen upplever samt uppfattar sin situation. Det som har stor betydelse för barns delaktighet är att socialsekreteraren behöver bedöma utifrån barnets ålder och mognad, om barnet har förmåga och kompetens att samtala. Socialstyrelsen (2018) menar på att barns delaktighet har en stor påverkan på vilket beslut som fattas och om en insats verkligen blir till barnets bästa.
Socialtjänsten arbetar utifrån ett handläggnings- och dokumentationssystem, barnets behov i centrum (BBIC) som Socialstyrelsen har utvecklat för att ge socialsekreterare stöd genom hela handläggningsprocessen (se figur 2). Systemet innefattar en helhetssyn på barn och unga och utgår från en triangel som Socialstyrelsen skapat. Triangelns tre sidor utgår från barnets behov som har sin grund i barnkonventionen och innefattar tre kategorier; barnets utveckling, föräldrarnas förmåga samt familj och miljö (Socialstyrelsen, 2016).
Figur 2 – BBIC triangeln
Källa: Socialstyrelsen (2020)
När det kommer till att utreda och fatta beslut kring barn måste socialtjänsten bedöma i varje enskilt fall vilket stöd eller skydd som barnet kan tänkas behöva utifrån barnets bästa enligt 1 kap. 2 § Socialtjänstlagen (2001:453). För att kunna fatta beslut utifrån barns bästa behöver
socialsekreteraren arbeta utifrån ett barnperspektiv och barnrättsperspektiv. Socialstyrelsen (2016) förklarar att barnperspektiv innebär att socialsekreteraren vid ett beslut funderar över om beslutet berör barnet och i så fall hur det berör barnet. Barnrättsperspektiv innebär att socialsekreteraren tar barns rättigheter i beaktning om beslutet kan orsaka konsekvenser för barnet (Socialstyrelsen, 2016).
Socialsekreteraren kan göra bedömningen om att avsluta ärendet med eller utan insats. Det finns olika insatser som socialtjänsten kan erbjuda till familjen i form av stöd och skydd. Viktigt att tillägga är att socialtjänsten arbetar utifrån människors rätt till självbestämmande enligt 1 kap. 1 § Socialtjänstlagen (2001:453), det betyder att den enskilde själv bestämmer om han eller hon vill ta emot insatsen som socialtjänsten erbjuder. Frivilligheten till insats gäller vid bedömningar enligt socialtjänstlagen men det finns även lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) som enligt 1 kap. 2 §, 3 § LVU (1990:52) är tvingande och behöver därmed inte samtycke till vård trots att ett samtycke alltid är önskvärt.
Trots att flertal lagstiftningar innefattar att barnets bästa ska beaktas vid beslut som rör de, så innebär inte det per automatik att utredningsprocessen och bedömningar görs utifrån barnets alla rättigheter. Därför är ambitionen med att barnkonventionen inkorporerats i svensk lagstiftning, som tidigare nämnts för att barns rättigheter ska få ett större genomslag i praktiken. Att barns rättigheter behöver implementeras och tillämpas i praktiken är av vikt för att bland annat rättssäkra socialsekreterarnas bedömning av vad som bedöms vara för barnets bästa.
5
TIDIGARE FORSKNING
I det här avsnittet presenteras den tidigare forskning som jag tagit del av och som ger inblick i tidigare studier gällande barnkonventionen samt vilka slutsatser som studierna kommit fram till. Min datainsamling av tidigare forskning har inhämtats via databaser som Social Service Abstract, SwePub och Primo. De sökord som har använts har varit: Convention on
the rights of the child, childrens rights, law, Sweden och social services. Kriterierna för mina
utvalda forskningsartiklar har varit att källorna är expertgranskade, ett kriterium för en vetenskaplig standard. Jag har valt ut artiklar utifrån barnkonventionen innan den blev lag, intentionen med att inkorporera barnkonventionen i lagstiftning och tillämpa konventionen i praktiken när den lagstadgats samt utifrån olika synvinklar, perspektiv och organisationer. De valda artiklarna innefattar nationella som internationella vetenskapliga artiklar som sammanfattats för vad som varit relevant för den här studiens syfte. Sammanställningen har gjorts utifrån tio studier och de teman som tydligt framgått i dessa studier är: möjligheter och svårigheter vid inkorporering och tillämpning av barnkonventionen och barns rätt till
5.1 Möjligheter med att barnkonventionen inkorporeras i lagstiftning
Magnusson och Eriksson (2019) undersöker i sin studie om barnkonventionen nämns i svenska medier och huruvida den nämns i koppling till lag och vilka förändringar som sker över tid. Det som framkommer som en möjlighet i studien är att konventionen lagstadgats och att konventionen fått ett nytt fokus utifrån media och samhället, ett fokus som kan skapa bättre förutsättningar för förändring och utveckling av lösningar vid implementeringen av konventionen. Larsson och Hultman (2020) har i sin studie undersökt barns rätt till delaktighet vid beslutsprocesser inom den sociala barnavården, innebörden med
barnkonventionen och tillämpningen av den i praktiken. De har i sin studie kommit fram till att när barnkonventionen blir svensk lag finns det möjligheter att konventionen blir mer omtalad och uppmärksammad som i sin tur kan leda till att det öppnas upp möjligheter för lösningar för tillämpning av den i praktiken.
Lundy, Kilkelly och Byrne (2014) har i sin internationella studie undersökt hur olika länder valt att implementera barnkonventionen. Resultatet visar att nyckeln till genomförandet av barnkonventionen är att inkorporera den i lag, på det sättet kan implementeringen av konventionen förbättras i praktiken på ett systematiskt sätt i form av att inrätta nya rutiner och uppföljning. Resultatet visar att dessa rutiner samt systematiska utbildningar för beslutsfattare bidrar till att öka deras medvetenhet och förbättra uppfattningen om barns rättigheter. Thoréns (2018) studie, vars syfte var att ta reda på vilka förändringar som förväntas bli av att inkorporera av barnkonventionen i svensk lagstiftning, kom fram till resultat som visar på att möjligheterna för att tillämpa barnkonventionen grundar sig i att öka kunskapen hos myndighetsutövare och verksamheterna. Vilket även benämns i undersökningen av Heimer och Palme (2016) med syfte att identifiera vad som förhindrat utvecklingen av svensk socialpolitik i implementeringen av barnkonventionen. Resultatet visar att möjligheterna skapas utifrån att göra nya mätningar hos beslutsfattande i specifika frågor för att öka barns delaktighet i beslutsprocessen. En annan möjlighet som Heimer och Palme (2016) sett i sin studie när det kommer till att implementera barnkonventionen och barns deltagarrättigheter är att det politiska systemet kan med ett mer barnfokuserat perspektiv utveckla det konceptuella ramverkets syn på barn.
Vamstads (2016) studie, vars syfte har varit att undersöka för- och nackdelar av att
inkorporera barnkonventionen, resulterar i att genom att inkorporera barnkonventionen så ökar möjligheterna att de personer som arbetar med barns rättigheter kan använda
barnkonventionen som verktyg i hänvisning till lagen. Arts (2014) har i sin internationella studie från 25-årsjubileet av FN:s barnkonvention sammanställt resultat och utmaningar för implementering av konventionen. Resultatet i studien beskriver vikten i att tankesättet kring implementeringen av barnkonventionen behöver byta fokus från att se att se konventionen i sig som en lösning, till att den kan användas som ett strategiskt verktyg i att systematisera rutiner och policy.
5.2 Svårigheter med att barnkonventionen inkorporeras i lagstiftning
Lundys m.fl. (2014) studie har kommit fram till resultat som tyder på att det finns
svårigheter i att se vad inkorporering av barnkonvention faktiskt har gjort för barns liv rent vetenskapligt. Resultatet visar på att länderna använt sig av olika tillvägagångssätt för att implementera barnkonventionen och resultatet av de olika tillvägagångssätten förmedlar en svårighet då det inte bara finns en rätt väg att gå. Arts (2014) studie har kommit fram till att sammanställningen av svårigheter är att även om barnkonventionen lagstadgats så betyder inte det per automatik att barns rättigheter ökar och att det är enkelt att implementera konventionen. Barnkonventionen kan tolkas på olika sätt och att det i sig påverkar genomförandet och tillämpningen av konventionen (Arts, 2014).
I studien av Vamstad (2016) visar resultatet att de länder som har inkorporerat
barnkonventionen i lag har varken förbättrat eller försämrat situationen gällande barns rättigheter. Genom att inkorporera barnkonventionen i Sverige skulle det även medföra vissa justeringar i praxis, lag och regler för att göra det möjligt. Det framkommer att det som kan bli problematiskt är att barnkonventionen i juridisk mening inte kan styra politikens vilja att arbeta med och utifrån konventionen, såvida inte politiken vill bli styrd. Problematiken beskrivs även i Larsson och Hultmans (2020) studie, om att det finns svårigheter med att tillämpa barnkonventionen och att inkorporeringen av konventionen i Sverige troligtvis inte är svaret på frågan. Problematiken för tillämpandet av konventionen är kopplat till
lagstiftning, okunskap och ovilja att skapa möjligheterna för barns rätt till delaktighet (Larsson & Hultman, 2020).
I Thoréns (2018) studie visar resultatet också på att det kan uppstå risker när politikerna inte kan göra något mer än att ansvara för att den bestämda inkorporeringen av
barnkonventionen efterföljs. Thorén kallar det för ”politisk problemdumpning” som innebär att politikerna skjuter över problemet och ansvaret till andra instanser. Liknande slutsatser drar även Woll (2001) i sin studie, nämligen att det krävs politiska- och statliga åtgärder och ett större engagemang i barns rättigheter för att kunna agera utifrån barnkonventionen. I studien av Heimer och Palme (2016) framkommer att det svenska konceptuella ramverket och ett mer föräldrafokus innebär hinder för genomförandet av barnkonventionen. Den svenska lagstiftningen erkänner att det är mer fokus på föräldrars deltagarrättigheter än barns deltagarrättigheter och att det konceptuella ramverket har en syn på barn som att de bara ”är” snarare än vad de kan åstadkomma. Resultatet visar även att i kontakt med socialtjänsten betraktas föräldrarna som klienter i första hand snarare än barnen, vilket återspeglar erkännandet i lagstiftningen och det som utgör hinder för genomförandet av barnkonventionen.
5.3 Barns rätt till delaktighet
Barns rätt till delaktighet är något som Magnusson och Eriksson (2019) benämner i sin studie. De beskriver att barn har rätt till delaktighet och att barn blir delaktiga genom att
informeras om sina rättigheter, att höra barns åsikter och upplevelser om situationen samt respektera barn och barns integritet.
Heimer, Näsman och Palme (2018) genomförde en studie, vars syfte var att undersöka förhållandet mellan barns deltagande och skyddet som erbjuds av socialtjänsten i Sverige. Resultatet visar att genom att göra barnet delaktig i processen och låta barnet berätta sin uppfattning av situationen, har påverkat det skydd och stöd som erbjuds av socialtjänsten i en positiv bemärkelse. Även Woll (2001) menar på att stora internationella institutioner ratificerar barnkonventionen och för att barn ska göras delaktiga innebär inte nödvändigtvis att barn ska inkluderas i allt. Det handlar om att se utifrån vilka skyddsaspekter som spelar in och att se till att barn skyddas i sin delaktighet. Heimer och Palme (2016) har kommit fram till att samhället behöver integrera barn mer och låta barn delta och bli hörda i beslut som rör dem, men att det även handlar om att skydda barnen i sitt deltagande. Resultatet visar även att utifrån mätning av barns välbefinnande och att barn integreras utifrån att vara egen aktör kan ha en inverkan på dennes hälsa och välmående.
I en studie av Bergnehr (2019) vars syfte varit att diskutera hur barns aktörskap riskerar att osynliggöras utifrån begreppen barnperspektiv och barns perspektiv. Resultatet visar att svårigheter kvarstår trots förbättringsarbete kring att se barn som egna aktörer och göra barn delaktiga. Det handlar om att barn tenderar att hamna i maktobalans i relation till vuxna och därmed riskerar att osynliggöras. Resultatet visar att kunskap om barn och barndom kan vara betydelsefull för att öka möjligheterna för barn att ses som egen aktör. Thorén (2018) har i sin studie fått resultat som visar på att synen på barn bör förändras till att se barn som rättighetsbärare och att det även innebär förändringar i hur samhället ska arbeta för att göra barn delaktiga utifrån att samtala och behandla barn. Något som Larsson och Hultman (2020) lyfter i sin studie att det bland socialhandläggare finns olika uppfattningar om vad som barns deltagarrättigheter faktiskt innebär och att det påverkar barns delaktighet i praktiken.
5.4 Reflektioner kring tidigare forskning
Forskning visar att goda idéer och interventioner har skapat möjligheter för att barnkonventionen har fått genomslag i praktiken (Arts, 2014; Heimer & Palme, 2016; Larsson & Hultman, 2020; Lundy m.fl., 2014; Magnusson & Eriksson, 2019; Thorén, 2018; och Vamstad, 2016).
Möjligheterna kan beskrivas som att barnkonventionen kan användas som ett verktyg med hänvisning till lagstiftning och för att systematisera nya rutiner och policy samt utbildningar för att utöka kunskapen om barns rättigheter för beslutfattare. De möjligheter som ses utifrån tidigare forskning som jag tagit del av är av vikt för implementeringen av
barnkonventionen i praktiken. Möjligheterna bygger på ett förändringsarbete som kommun och ledning behöver göra för att skapa rätt förutsättningar för sina anställda, som i sin tur kan möjliggöra att barns rättigheter tillämpas i praktiken. Det är ett stort förändringsarbete som måste till för att nå de mål som är tänkt att vi ska uppnå i och med att barnkonventionen inkorporerats i lagstiftningen.
Forskning visar på svårigheter med implementering av barnkonventionen i praktiken som utgör hinder för att möjliggöra tillämpningen i praktiken (Arts, 2014; Heimer & Palme, 2016; Larsson & Hultman, 2020; Lundy m.fl., 2014; Thorén, 2018; Vamstad, 2016; Woll, 2001). Svårigheterna som lyfts i tidigare forskning handlar om att det tar tid att implementera barnkonventionen i praktiken och att det är svårt på grund av att konventionen i sig kan tolkas på olika sätt. Att det finns olika tillvägagångssätt för att implementera konventionen och att det inte finns en rätt väg att gå. Svårigheter i lagstiftning, riktlinjer och praxis som behöver justeras för att kunna genomföra barnkonventionen i praktiken och att det behövs större engagemang och kunskap i barns rättigheter och ett mindre föräldrafokus.
Svårigheterna är enligt tidigare forskning många och fler än möjligheterna. Samtidigt finns det gemensamma nämnare som talar för att vara både en möjlighet och svårighet, nämligen lagstiftning och riktlinjer. Det är två viktiga faktorer som påverkar tillämpandet av barns rättigheter i och med att socialsekreterarna behöver följa de lagar och riktlinjer som finns. Är inte lagstiftningen och riktlinjerna upprättade och i enighet med barns rättigheter så skapas inte heller förutsättningarna för tillämpandet av dessa på ett rättssäkert sätt.
Det går även att se till forskning att barns rättigheter innebär bland annat barns
deltagarrättigheter (Bergnehr, 2019; Heimer m.fl., 2018; Heimer och Palme, 2016; Larsson och Hultman, 2020; Magnusson och Eriksson, 2019; Thorén, 2018; och Woll, 2001;). Barn har rätt till information om deras rättigheter, att barn ska höras och göra delaktiga vid beslutsfattande men att barn inte ska inkluderas i allt utifrån skyddsaspekt. Socialsekreterare har olika uppfattningar om vad barns deltagarrättighet faktiskt innebär, vilket kan påverka barns delaktighet i negativ aspekt. Att samhället behöver förändra synen på barn som
rättighetsbärare samt att kunskap om barn och barndom behövs för att öka barns delaktighet och minska maktbalansen i möte med socialtjänsten. Även här ett enormt förändringsarbete som behöver ske för att öka barns delaktighet i praktiken, både på mikro-, meso- och
makronivå. Det finns en del förändringar som den enskilde beslutsfattaren kan göra i det fysiska mötet på en mikronivå för att öka barns delaktighet, exempelvis ställa fler frågor och skapa rum för barnet. På mesonivå kan socialtjänsten som organisation, införa workshops och utbildningar för beslutsfattare att diskutera frågan barns deltagarrättigheter och utifrån skyddsaspekter och maktbalans. Samhället behöver förändra synen på barn som
rättighetsbärare, lagstiftningen behöver ses över och framförallt där barnets rättigheter krockar med annan lagstiftning för att skapa bättre förutsättningar för barns delaktighet i praktiken.
6
TEORETISKA PERSPEKTIV
I det här avsnittet redogörs begrepp som varit betydelsefulla för studien ur ett teoretiskt perspektiv; handlingsutrymme, barnperspektiv, barns perspektiv och barnrättsperspektiv.
Vid hjälp av förklaringen av dessa begrepp har jag utgått från Lipsky (2010), Svensson, Johnsson & Laanemets (2008) och Halldén (2013).
6.1 Begreppens relevans för studien
Begreppen handlingsutrymme, barnperspektiv, barns perspektiv och barnrättsperspektiv är relevanta för min studie utifrån syfte att undersöka vilka erfarenheter och tankar
socialsekreterare har gällande sitt arbete med barns rättigheter, sedan barnkonventionen inkorporerats i svensk lagstiftning. Det finns faktorer som påverkar arbetet med barns rättigheter och implementeringen av barnkonventionen, dessa begrepp kan öka förståelsen för att den enskilde socialsekreteraren kan förändra implementeringen av konventionen på sin arbetsplats i stor utsträckning. Socialsekreteraren kan med andra ord använda sitt handlingsutrymme för att skapa en maktbalans i mötet med barn och vårdnadshavare.
Socialsekreteraren kan exempelvis genom att implementera barnperspektiv, barns perspektiv och barnrättsperspektiv utifrån en metodologisk utgångspunkt tillsammans med en
maktbalans i det fysiska mötet, öka förutsättningarna att handla enligt barnkonventionen och göra en mer rättssäker bedömning.
6.2 Handlingsutrymme
Att skapa maktbalans för medborgare i möte med myndighet är något som är önskvärt. Lipsky (2010) har utvecklat ett begrepp som beskriver de anställda i en organisation,
street-level bureacrats (gräsrotsbyråkrater). Gräsrotsbyråkraterna behöver i möte med medborgare
handla utifrån organisationens bestämmelser vilket skapar en maktobalans mellan den anställde och medborgaren, då den anställde besitter på makten från start utifrån
organisationens bestämmelser. Ett exempel på gräsrotsbyråkrat är en socialsekreterare som är anställd på en myndighet och som behöver förhålla sig till lagar, regler, praxis och rutiner i möte med medborgaren. Det finns flertal saker som påverkar maktfördelningen i ett möte mellan gräsrotsbyråkraten och medborgaren. Några exempel på detta är gräsrotsbyråkratens handlande, kontexten, kroppsspråk och hur den anställde uttrycker sig verbalt. Lipsky (2010) menar att även om gräsrotsbyråkraten försöker förhålla sig neutral i mötet med medborgaren och gör allt för att skapa maktbalans i rummet, kommer medborgaren alltid att känna sig underlägsen av gräsrotsbyråkratens uppbackning av organisationen och dess bestämmelser. Därför kommer maktbalansen att i stor utsträckning påverka gräsrotsbyråkratens
handlingsutrymme.
Socialsekreterare är gräsbyråkrater som representerar en organisation och som har den yttersta kontakten med medborgaren som behöver stöd och hjälp. Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) förklarar att när profession och organisation samspelar skapas
handlingsutrymme, vilket betyder att professionen kan påverka organisationens ramar och gränser och vice versa. Socialsekreterarens handlingsutrymme påverkas av en rad faktorer som Svensson m.fl. (2008) beskriver är individuella faktorer hos medborgaren och
tolkning. Utifrån att socialtjänsten är en myndighet så har socialsekreteraren även lagar och regler som styr dennes handlingsutrymme. Svensson m.fl. (2008) förklarar att dilemmat som socialsekreteraren behöver tackla utifrån möte med medborgaren, att dennes uppdrag
begränsas av de ramar som organisationen har kontra att socialsekreteraren också bara är människa i möte med en annan människa. Svensson m.fl. (2008) förklarar att det inte är reglerna i sig eller avsaknaden av regler som beskriver handlingsutrymmet utan det är resultat av rutiner och ansvaret att fatta beslut och bedömningar. Hur handlingsutrymmet används och tar sig uttryck är utifrån hur socialsekreteraren är som person och vilka intressen och värderingar denne besitter.
6.3 Barnperspektiv, barns perspektiv och barnrättsperspektiv
Barnperspektiv, barns perspektiv och barnrättsperspektiv är tre olika perspektiv som alla
innefattar barn men har olika betydelser. Barnrättsperspektivet innebär att handla utifrån barnkonventionen och se till att alla beslut och åtgärder ska säkerställas enligt barnets rättigheter (SKR, 2018). Barns perspektiv grundar sig på barnets egen upplevelse av sin situation. Barns perspektiv innefattar både en objektiv (andras syn på barnet) och en subjektiv (barnet själv) bild av barnet (SKR, 2018). Utifrån en ideologisk ståndpunkt på barns perspektiv handlar det om att den vuxne ska se till att fånga och förstå en kultur som är barnets men att det är barnet som själv formulerar perspektivet (Halldén, 2013).
Barnperspektiv innebär däremot att tillvarata barns villkor och studera barnets kultur och sedan utifrån vad som studerats arbeta med för att förstå barnets bästa. Utifrån en ideologisk ståndpunkt på barnperspektivet handlar det om att det är den vuxne som studerar en kultur skapad för barnet och formulerar sedan perspektivet på det som den vuxne har studerat (Halldén, 2013).
Den stora skillnaden mellan barns perspektiv och barnperspektiv är att urskilja vem som skapar kulturen och vem som formulerar perspektivet. Hur perspektiven implementeras i arbetet är beroende på om det är en ideologisk eller metodologisk ståndpunkt som står för grund. Det finns dock en argumentation bland forskare att barns perspektiv ska tolkas och måste ingå i ett barnperspektiv (Halldén, 2013).
Barnperspektiv utifrån en metodologisk och implementerings ståndpunkt innefattar även att ha ett barns perspektiv. I samtal med barnet ska den vuxne lyssna och tolka det barnet uttrycker med fokus på barndomen, alltså handla efter ett barns perspektiv. Därefter ska den vuxne utifrån ett barnperspektiv analysera det som framkom i samtalet för att förstå vilka faktorer som påverkar barnet, på vilket sätt barnet tar plats i samhället och på så vis komma fram till vad som är bäst för barnet. Det handlar om att se till att barnets upplevelser av sin barndom och situation ska analyseras utifrån samhälleliga strukturer för att skapa förståelse för barnets situation. Barnperspektivet blir på så vis mycket mer än att bara återge barns perspektiv (Halldén, 2013).
7
METOD OCH MATERIAL
I den här delen presenteras studiens val av metod och insamlat material. I avsnittet
framkommer vilket urval som valts, insamling av data samt studiens tillförlitlighet och etiska dilemman som avslutas med en analys.
7.1 Val av metod
Studiens syfte är att undersöka vilka erfarenheter och tankar socialsekreterare på socialtjänstens mottagnings- och utredningsenheter har gällande sitt arbete med barns rättigheter, sedan barnkonventionen inkorporerats i svensk lagstiftning. För att undersöka dessa erfarenheter och tankar, behövs socialsekreterare höras i frågan och för att jag ska få en bredare förståelse har en kvalitativ metod använts för denna studie. Kvalitativ
forskningsmetod handlar om att forskaren ska försöka se och tolka världen och fenomen utifrån deltagarnas perspektiv (Alvesson & Sköldberg, 2019). Studien tillhandahåller en epistemologisk ståndpunkt utifrån ett hermeneutiskt synsätt för att förstå verkligheten, som handlar om att få en empatisk förståelse av människors beteende (Bryman, 2008). Studien tillhandahåller en ontologisk ståndpunkt utifrån konstruktivism, som innebär att sociala företeelser är ständigt föränderliga och som skapas och konstrueras i samspel med andra. Studiens metod har haft sin utgångpunkt i ett abduktivt förhållningssätt och det innebär att användning av både teori och empiri och jämföra dessa med varandra i olika stadier av processen. Jag har byggt upp en förförståelse utifrån tidigare erfarenheter och tidigare forskning, jag har sedan analyserat mina valda teoretiska utgångspunkter och min empiriska data med min förförståelse i beaktning. Det abduktiva förhållningssättet är användbart för att skapa en förståelse utifrån att den grundas i en hypotes utifrån teori och som tolkas och stärks utifrån empirin (Alvesson & Sköldberg, 2019).
7.2 Datainsamling och genomförande
Jag har använt mig av semistrukturerande intervjuer för min datainsamling. Som en grundpelare framställde jag en intervjuguide med frågeställningar och teman som jag använde mig av som stöd vid intervjuerna. Bryman (2008) benämner att semistrukturerad intervju med intervjuguide som utgångspunkt skapar ett mer öppet klimat för både
intervjupersonen och forskaren. Intervjupersonen har på så sätt en stor frihet i att utforma sina svar när forskaren inte utgår från strukturerande frågor. Forskaren kan själv även välja att ställa frågor som inte ingår i intervjuguiden vilket medför att intervjuerna blir mer flexibla och skapar en öppenhet (Bryman, 2008).
7.2.1 Urval
Utifrån studiens syfte, valde jag att tillämpa ett målstyrt urval som Bryman (2008) förklarar är ett icke-sannolikhetsurval och syftar till att välja ut deltagare som är relevanta för studiens
syfte och frågeställningar. Bryman (2008) förklarar vidare att dessa deltagare kan väljas utifrån en specifik organisation eller avdelning. Jag har valt att specifikt undersöka socialsekreterare på socialtjänstens mottagnings- och utredningsenheter. Jag har även i kombination med ett målstyrt urval använt mig av ett bekvämlighetsurval som Bryman (2008) förklarar är ett urval som används när intervjupersoner är svåråtkomliga. Därför intervjuade jag de personer som varit tillgängliga från dessa enheter och som själva valt att vara delaktiga i studien utifrån eget intresse. Det resulterade i att studiens urval grundas på sex socialsekreterare från olika mottagnings- och utredningsenheter av socialtjänsten i en medelstor kommun i Sverige.
7.2.2 Inför intervjuerna
Inför intervjuerna utformade jag en intervjuguide (se bilaga B) med teman som bakgrund, inkorporering och avslutningsfrågor. Jag förberedde mig inför intervjuerna genom min förförståelse utifrån tidigare erfarenheter samt byggde upp min förförståelse, genom att jag tog del av tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter inom området för att ha som grund i min studie. Utifrån den rådande pandemin covid-19 behövde jag även förbereda för att intervjupersonerna kunde önska att intervjuerna sker digitalt.
Jag tog mejlkontakt med teamledare på olika mottagnings- och utredningsenheter för att få tillgång till intervjupersoner. Jag skickade mitt missivbrev (se bilaga A) per mejl till
teamledarna som sedan vidarebefordrade missivbrevet till socialsekreterare inom dennes team. Jag fick sedan återkoppling från de som var intresserade i att medverka i studien och bokade därmed in en tid för intervju.
7.2.3 Utförande av intervjuerna
Jag fick som tidigare nämnt tillgång till sex intresserade socialsekreterare som ville medverka i studien. Tre av intervjuerna ägde rum på socialsekreterarnas arbetsplats och de tre andra intervjupersonerna önskade ta intervjuerna över programmet Microsoft Teams med kamera, på grund av den rådande pandemin Covid-19. Samtliga intervjuer varade mellan 30–60 minuter. Jag började intervjuerna med att återigen presentera syftet med studien och informera socialsekreterarna om de forskningsetiska principerna som kommer att
presenteras senare i avsnittet. Sedan frågade jag deltagarna om de fortfarande ville medverka i studien och om de samtycker till ljudinspelning av intervjuerna. Alla respondenter ville fortsätta sin medverkan och alla gav samtyckte till ljudinspelning. Jag transkriberade sedan alla intervjuer noga och ordagrant, utifrån varje suck, skratt och paus.
7.3 Forskningsetiska överväganden
För svensk forskning finns det etiska krav som forskaren måste förhålla sig till för att skydda forskaren, deltagarna och ibland även organisationer. De fyra etiska kraven för svensk forskning är; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentitalitetskravet och
7.3.1 Informationskravet
Informationskravet innebär att forskaren ska informera deltagarna om studiens syfte, att det
är frivilligt att delta i studien samt att deltagarna när som helst under studiens gång kan välja att avsluta sin medverkan (Bryman, 2008). Jag har utifrån informationskravet informerat mina deltagare i mitt missivbrev som jag mejlade ut till dem och i början av intervjuerna om syftet med min studie, att de på frivillig basis väljer att själva medverka samt att de kan välja att avsluta sin medverkan när de vill.
7.3.2 Samtyckeskravet
Samtyckeskravet innebär att deltagarna själva väljer om de vill medverka i studien eller inte
och deltagarna behöver därför lämna samtycke till att delta i studien (Bryman, 2008). Genom att jag använt mig av bekvämlighetsurval så har de deltagande som funnit eget intresse i att delta i studien hört av sig till mig och därmed indirekt lämnat samtycke till att delta. I mejlkontakten efterfrågade jag även samtycke till ljudinspelning vid intervjutillfället. I början av intervjuerna informerade jag deltagarna om de forskningsetiska kraven och därefter kontrollerade jag med deltagarna om de är införstådda i vad det innebär att delta i studien. Sedan begärde jag samtycke från deltagarna till att de fortfarande vill delta i studien och begärde återigen samtycke till ljudinspelning.
7.3.3 Konfidentialitetskravet
Konfidentialitetskravet innebär att forskaren ska behandla uppgifterna som respondenten
lämnat med största möjliga konfidentialitet, vilket menas med att forskaren ska förvara uppgifter på så vis att ingen obehörig kan ta del av de (Bryman, 2008). Jag informerade deltagarna i början av intervjuerna om att jag ska behandla informationen de lämnar med största möjliga konfidentialitet och att jag kommer att förvara uppgifterna så ingen annan kan ta del av de. Jag informerade även deltagarna om att jag eventuellt kommer att använda fiktiva namn, på så vis kan försäkra de om att de förblir anonyma och säkerställa att ingen kan koppla samman vilka som deltagit och vem som sagt vad. Jag informerade även
deltagarna om att jag kommer att kassera ljudinspelningarna och transkriberingarna när jag bearbetat färdigt materialet. Jag sparade ljudinspelningarna på ett USB-minne för att förvara uppgifterna så ingen obehörig kunde ta del av dessa. Jag använde inte fiktiva namn, men jag använde förkortningar som D1, D2, D3 och så vidare för att säkerställa deras anonymitet.
7.3.4 Nyttjandekravet
Nyttjandekravet innebär att uppgifterna som deltagarna lämnar ut endast får användas i
forskningssyfte för den aktuella undersökningen (Bryman, 2008). Jag informerade deltagarna i början av intervjuerna om att de uppgifter som de lämnar i intervjun enbart kommer att användas i forskningssyfte för den här studien.
7.4 Förförståelse
Förförståelse innebär att med tidigare erfarenheter skapas en relativ objektiv bild av verkligheten och hur verkligheten tolkas av forskaren beror alltså på vilka tidigare erfarenheter den har, därför kan tolkningen aldrig vara absolut objektiv (Alvesson och Sköldberg, 2019). Jag har genom min socionomutbildning, VFU, barnrättsutbildning och tidigare forskning fått egna erfarenheter som bildat en förförståelse hos mig i barns
rättigheter och socialsekreterares erfarenheter och tankar om barns rättigheter samt hur de arbetar utifrån barnkonventionen. Min förförståelse som jag byggt upp utifrån dessa erfarenheter är den som påverkat mitt intresse för studiens syfte och val av studie. Jag har även ökat min förförståelse genom att jag tagit del av tidigare forskning inom ämnet och valt ut teoretiska begrepp som är relevanta för studiens syfte, som påverkat min förförståelse. För att mina erfarenheter inte ska påverka min förförståelse utifrån tidigare forskning, kopplade jag bort dessa erfarenheter under tiden som läste in mig inom ämnet rent teoretiskt. Vid tolkning av empirin kopplade jag på förförståelse utifrån tidigare erfarenheter i samband med mina nya utifrån tidigare forskning och teoretiska begrepp. Min förförståelse har i viss aspekt påverkat mina val av frågor i den bemärkelsen av att jag vet vad jag vill undersöka utifrån olika upplevelser och uppfattningar som jag fått från min VFU och tidigare forskning. Valet av frågor har en grund i den enskilde socialsekreterarens erfarenheter och tankar då jag utifrån min förförståelse upplevt att det har funnits en del skiljaktigheter utifrån dessa aspekter när det kommer till barns rättigheter och barnkonventionen. Jag har under processens gång haft min förförståelse med mig i beaktning och som jag på ett kritiskt sätt granskat och reflekterat kring. Min förförståelse utifrån tidigare erfarenheter kan ha påverkat min tolkning av empirin i både positiv och negativ aspekt, den kan ha ökat studiens
trovärdighet samtidigt som mina upplevda erfarenheter kan ifrågasättas. Det finns däremot många likheter i min förförståelse utifrån erfarenheter som den förförståelsen jag fått genom tidigare forskning och teoretiska begrepp, vilket betyder att det finns något slags samband mellan empiri och mina tidigare erfarenheter att ta hänsyn till.
7.5 Studiens tillförlitlighet och trovärdighet
I kvalitativ forskning används begreppen tillförlitlighet (reliabilitet) och trovärdighet (validitet) för att ta reda på sanningsvärdet i resultatet av en studie (Kvale och Brinkmann, 2013).
7.5.1 Tillförlitlighet
Utgångpunkten för begreppet tillförlitlighet handlar om resultatet av studien hade förändrats om det var en annan forskare som utfört studien vid en annan tidpunkt eller inte.
Tillförlitligheten i en studie kan påverkas av hur forskaren ställt frågorna, hur deltagaren har svarat och hur forskaren transkriberat och analyserat resultatet (Kvale och Brinkmann, 2013). Tillförlitligheten i den här studien har stärkts utifrån att jag använt mig av
ledande. Något som också stärkt tillförlitligheten i studien är att jag fick samtycke för att spela in alla intervjuer, vilket minskar risken av att ha missat viktig information i min transkribering. Det som kan ha påverkat tillförlitligheten i studien är att jag under min VFU varit i kontakt med fyra av sex deltagarna i studien. Det kan minska tillförlitligheten på grund av att de fyra deltagarna kan ha svarat på mina intervjufrågor utifrån ett mer organisatoriskt perspektiv, hur verksamheten borde vara och fungera för att ge mig som student rätt bild av socialtjänsten. Å andra sidan kan det även ha ökat tillförlitligheten i min studie på grund av att de själva valt att delta i studien utifrån eget intresse och utifrån att de har varit i kontakt med mig tidigare, kanske de upplever att de både kan och vill vara ärliga utifrån deras synvinkel. Genom att problematisera och reflektera kring faktorerna som kan ha påverkat studiens tillförlitlighet, så tror jag att resultatet oavsett om en annan forskare utfört studien vid en annan tidpunkt, hade liknat mitt resultat. Jag grundar min tro om studiens
tillförlitlighet utifrån att tidigare studier inom ämnet fått liknande resultat.
7.5.2 Trovärdighet
Utgångspunkten för begreppet trovärdighet handlar om en kvalitetsbedömning som kontinuerligt görs under hela processens gång av kunskapen som nyskapats. Därför kan trovärdigheten i en studie påverkas av forskarens hantverksskicklighet då denne har en relativ objektiv bild av verkligheten som ska mätas mot den nya kunskapen (Kvale och
Brinkmann, 2013). Trovärdigheten i den här studien påverkas utifrån att jag som ovan nämnt varit i kontakt med fyra av sex deltagarna under min VFU, dock oklart i vilken utsträckning studiens trovärdighet har påverkats av detta i en positiv eller negativ riktning. Genom att jag under min VFU varit ute på fältet och fått kunskap både genom observationer och utifrån mina intervjuer har jag behövt problematisera vad det kan innebära för min studie. Genom att problematisera mina tidigare erfarenheter och förförståelse från min VFU och haft de i beaktning i början av studien, valde jag under studiens början att koppla bort mina tidigare erfarenheter och börja om på nytt med förförståelse utifrån tidigare forskning och teori med ett par nya objektiva glasögon i intervjuerna. Jag har därefter jämfört mina tidigare
erfarenheter med mina nya teoretiska och på så vis har jag ökat studiens trovärdighet utifrån två utgångspunkter. Det som hade kunnat öka studiens trovärdighet hade kunnat varit att jag intervjuat några andra som jag inte varit i kontakt med för att inte behöva beakta och
problematisera mina tidigare erfarenheter som insamlats under VFU.
7.6 Analys av insamlad empiri
Jag har valt att analysera mitt insamlade empiriska material utifrån en tematisk analys. Genom att jag noga har läst igenom mina transkriberade intervjuer har jag konstaterat relevanta teman och mönster i informationen jag tagit från deltagarna för studiens syfte. Bryman (2008) förklarar att tematisk analys handlar om att hitta och identifiera teman som är återkommande i deltagarnas svar, teman som liknar varandra och skiljer sig mellan deltagarna samt metaforer som deltagarna kan ha använt sig av för att förmedla sina tankar. Genom den tematiska analysen framkommer även subteman som kan förklaras som de underliggande teman som representerar varje deltagares svar, vilket kan då kategoriseras
utifrån ovannämnda teman. För att strukturera upp de teman och subteman som jag definierat, har jag använt mig av en matris som kan förklaras i en tabell (se tabell 1). Dessa teman analyseras i förhållande till de teoretiska utgångspunkterna jag valt och tidigare forskning som jag tagit del av.
Tabell 1 - Matris
I tabellen ovan visas min matris som grundas på mina huvudteman som sammanställts utifrån mina intervjuer i min tematiska analys; handlingsutrymme, barnets rättigheter i
fokus och tillvarata olika perspektiv. Under varje huvudtema finns subteman som också
sammanställts utifrån intervjuerna.
8
RESULTAT OCH ANALYS
Nedan presenteras ett resultat- och analysavsnitt som beskriver hur jag har analyserat och tolkat studiens resultat i syfte att undersöka vilka erfarenheter och tankar socialsekreterare har gällande sitt arbete med barns rättigheter sedan barnkonventionen inkorporerats i svensk lagstiftning. Utifrån en tematisk analys har jag valt att använda de teman som jag definierat, som rubriker i avsnittet. De teman som framställts handlingsutrymme, barnets
rättigheter i fokus och tillvarata olika perspektiv, dessa teman omfattas av olika subteman
8.1 Handlingsutrymme – som en möjlighet eller ett dilemma
Handlingsutrymme är ett huvudtema som definierats i den tematiska analysen och är även ett teoretiskt begrepp som jag tidigare valt för studien. Det finns som tidigare nämnt flertal faktorer som påverkar socialsekreterares handlingsutrymme, bland annat regler och lagar de måste förhålla sig till, rutiner och tolkning samt interaktionen i det fysiska mötet (Svensson m.fl., 2008). Jag har definierat handlingsutrymme som tema för att se till hur
socialsekreterarna ser på sitt handlingsutrymme i frågan om tolkningsföreträde och huruvida det tolkas som en möjlighet eller ett dilemma. En del socialsekreterare hänvisar sitt
handlingsutrymme till lagen medan andra hänvisar till andra aspekter. Det råder därför skiljaktigheter i huruvida socialsekreterarna upplever sitt handlingsutrymme som för litet eller för stort, och det utifrån att det är många inre och yttre faktorer som påverkar den enskildes handlingsutrymme.
8.1.1 Handlingsutrymme som en möjlighet
Att ha ett stort handlingsutrymme kan för vissa socialsekreterare ses som en positiv sak och något som kan skapa möjligheter. Handlingsutrymmet kan påverka organisationens ramar, gränser och vice versa (Svensson m.fl., 2008) vilket också innebär att arbetsledningen kan påverka den enskilde socialsekreterarens handlingsutrymme på olika sätt.
Alltså vi har ju stort handlingsutrymme eh... ändå upplever jag! Vi har väldigt stort förtroende från vår arbetsledning i våra bedömningar. Alltså det finns ju utrymme inom det här och där tycker jag att vi har stort handlingsutrymme och vi har stort förtroende från våra chefer att de… de styr inte vårt dagliga jobb på det sättet (D4).
Socialsekreterarna gör bedömningar och fattar beslut som ibland kan vara livsavgörande för barn och familjer. Deltagaren beskriver att en viktig del för socialsekreteraren är att
arbetsledningen har tillit och förtroende för socialsekreterarens bedömningar och att de inte styr hens dagliga arbete, vilket även har påverkat deltagarens handlingsutrymme. Vilket kan förstås utifrån förklaringen av att handlingsutrymmet skapas och är resultatet av rutiner och ansvaret att fatta beslut, snarare än att det är reglerna i sig eller avsaknaden av regler som beskriver handlingsutrymmet (Svensson m.fl., 2008). Det är arbetsledningens uppgift att se till att organisationen besitter uppdaterade rutiner och att ge socialsekreteraren utrymme i att ha ansvaret för att fatta beslut och ha tillit till att socialsekreterarna gör rättssäkra
bedömningar. Det innefattar även vikten av att socialsekreterare ska kunna ta och få det stöd som behövs av ledning i sina bedömningar.
Vi har ju fått till oss att vi ska prata med alla barn om det är möjligt men vi har ju stort utrymme att själv då styra på hur vilket sätt (D4).
Deltagaren berättar att de har fått order från ledning att skärpa rutinerna, att de ska prata med alla barn om så möjligt och detta nu framförallt utifrån att barnkonventionen blivit lag i Sverige. Deltagaren förklarar att de har stort utrymme att själva styra hur besöket med barnet ska utformas för att tillmötesgå barnet och dess rättigheter till delaktighet. Larsson och
Hultman (2020) förklarar att barnets delaktighet påverkas av socialsekreterarens handlingsutrymme utifrån olika faktorer. Detta utifrån socialsekreterarens kontakt med barnet och hur samtalet med barnet genomförs (Larsson & Hultman, 2020). Vilket även kan kopplas till att socialsekreterare utifrån sitt handlingsutrymme kan skapa bättre
förutsättningar för barns delaktighet genom att se över kontexten, sitt handlande och verbala uttryck för att skapa en maktbalans i det fysiska mötet med barnet och dess familj (Lipsky, 2010). Socialsekreterarna behöver anamma ett barnperspektiv, barns perspektiv och
barnrättsperspektiv i sin planering inför besöket med barnet och dess familj, Halldén (2013) menar att genom att anamma dessa perspektiv så kan det bidra till att skapa förutsättningar för att barnet ska vara delaktig i det fysiska besöket utifrån dennes rättigheter att bli hörd.
8.1.2 Handlingsutrymme som ett dilemma
Handlingsutrymmet påverkas av bland annat lagstiftning (Svensson m.fl., 2008) och socialsekreterare som arbetar på socialtjänstens mottagningsenheter, har enligt 11 kap. 1a § Socialtjänstlagen (2001:453) endast 14 dagar på sig att avsluta en förhandsbedömning. Lagstiftning utifrån bedömningstid, skiljer sig beroende på om socialsekreteraren arbetar på en mottagningsenhet eller utredningsenhet. En deltagare från en mottagningsenhet beskriver sitt handlingsutrymme kontra lagstiftning på följande sätt:
… jag har ju inte så mycket handlingsutrymme utifrån tidsramen, att jag behöver avsluta ärendet inom en viss tid. Ibland kan man ju känna att ah... vi kanske ska höras om två veckor igen eller ska vi ha en uppföljning om en månad och sådär men det går ju inte. Så där har jag inte så mycket handlingsutrymme, eftersom det är lagstyrt (D2).
Deltagaren beskriver sitt handlingsutrymme som en begränsning utifrån lagstiftning när det gäller tidsramen för bedömning som också kan påverka barnets delaktighet. Att
socialsekreterarens handlingsutrymme påverkas av lagstiftningen, som i sin tur påverkar tillvaratagandet av barns rättigheter och delaktighet i praktiken, är tydlig. Vamstad (2016) menar att det kommer behövas vissa justeringar i lagstiftning och regler för att göra det möjligt att implementera barns rättigheter och delaktighet i praktiken. Larsson och Hultman (2019) förklarar också att problematiken med att tillämpa barns rättigheter i praktiken är kopplat till bland annat lagstiftning. Utredningsenheter har enligt 11 kap. 2 §
Socialtjänstlagen (2001:453) fyra månader på sig att slutföra en utredning. Även om
socialtjänstlagen innefattar tidsbegränsningar för bedömningar, så är det en ramlag och som därmed kan skapa större utrymme för tolkning och utövande. En socialsekreterare från en utredningsenhet beskriver sitt handlingsutrymme såhär:
Alltså jag kanske sticker ut hakan lite men jag kan nog tycka att vi har lite för mycket handlingsutrymme… vi är lagstyrda så då kan man ju tänka att alltså, att vi är ganska begränsade så… men det är ju en ramlag vilket gör att det finns väldigt mycket utrymme. Vi har pratat ganska mycket nu på sista tiden att vi är väldigt olika i hur vi bedömer, för mig är det ett tecken på att vi kanske har för mycket handlingsutrymme (D1).
Deltagaren beskriver att hen kan tycka att de har för stort handlingsutrymme och att de bedömer väldigt olika, vilket enligt hen är ett tecken på att de har för mycket
handlingsutrymme. I och med att det är flertal yttre och inre faktorer som påverkar ett handlingsutrymme (Svensson m.fl., 2008) så går det att se till att det finns flera orsaker till att socialsekreterares bedömningar kan skilja sig åt. I en aspekt kan det bero på hur
socialsekreteraren tolkar sitt handlingsutrymme utifrån lagstiftning. I en annan aspekt utifrån hur socialsekreteraren är som person, vilka värderingar denne har och tolkningar som denne gör (Svensson m.fl., 2008).
Men det blir ju svårt, men om man bara ska se det från ett barnperspektiv, så tänker jag att det är många gånger det är svårt att verkligen få den här… exakt sådär vill jag göra och exakt sådär kan jag göra… man får töja på vissa saker liksom (D6).
Dilemmat som flertal deltagare beskriver är hur de ska använda sitt handlingsutrymme i barnsamtal utifrån ett barnperspektiv. Deltagaren förklarar att det kan vara svårt att veta exakt hur hen kan och får göra utifrån sitt handlingsutrymme, för att göra barnet delaktigt och i enighet med barnets bästa. Vilket kan förstås som problematiskt utifrån Lundy m.fl. (2014) som menar på att det inte enbart finns en rätt väg att gå för att implementera och tillämpa barns deltagarrättigheter i praktiken. Det i sin tur förklarar vikten av att
socialsekreteraren behöver anamma både ett barnrättsperspektiv för att tillgodose barnets rättigheter och ett barnperspektiv. Halldén (2013) menar på att dessa perspektiv behövs för att även barnets perspektiv ska tillgodoses, då implementeringen av ett barnperspektiv i praktiken innebär att analysera och tolka utifrån barnets perspektiv.
8.1.3 Förutsättningar för framtiden
Socialsekreterarna har egna idéer för att fortsätta arbetet framåt och skapa förutsättningar för att i framtiden kunna tillämpa barnkonventionen i praktiken, med en mer säker och trygg känsla. Att hålla barnkonventionen levande i samtal är viktigt för tillämpningen av den, det finns olika sätt och idéer från deltagarna att göra det på. Samtalsgrupper och workshops om barnkonventionen är bland annat några av dessa idéer som deltagarna beskriver i
intervjuerna.
Bara det att vi har samtalsgrupper där vi har tema barnkonventionen, bara de skulle göra stor skillnad... för att det handlar ju om att bli bekväm och säker och trygg och att vi också i
enskilda ärenden problematiserar mer... För mig så är det jätteviktigt att vi pratar mycket mer, både på övergripande nivå, omvärldsnivå och individnivå i enskilda ärenden och att vi testar det här med varandra… då är det ju jätteviktigt utifrån rättssäkerhet och tillvaratagandet av barns rättighet, att man testar sina tankar, sina bedömningar mot det yttersta åt andra hållet…
Deltagaren beskriver vikten av att problematisera konventionen på övergripande nivå, omvärldsnivå och individnivå i enskilda ärenden, det skulle dels kunna hjälpa
socialsekreterarna i både tillämpning av konventionen utifrån rättssäkerhet, dels för
implementeringen och framtagande av nya rutiner. En annan deltagare har en idé om att det egna teamet kan sitta och diskutera barnkonventionen tillsammans, för att välja ut
