Öppna frågor kan vara mer som invitationer till att berätta, än direkta frågor.
De formuleras så att barnet uppmuntras att självt ge innehållsrika berättelser som den professionelle kan fråga vidare om [24]. Det är ofta bättre att ge en direkt uppmaning, som till exempel: ”Berätta …”, ”Förklara …” eller ”Be-skriv …”, än att fråga: ”Kan/vill du berätta …?” [87].
Därefter kan man följa upp med fortsatta invitationer som bygger på att bar-net ska berätta ”igen”, ”mer”, ”allt” eller ”så mycket som möjligt” om ett visst ämne. Att man i princip ställer samma fråga igen kan man behöva för-klara för barnet, så att det inte tolkar det som att ha sagt fel eller varit dålig på att svara. Ett tips kan vara att utgå ifrån sig själv, att förklara för barnet att man ibland behöver höra samma sak flera gånger eller på lite olika sätt för att verkligen förstå.
31 Personlig kommunikation Lars H Gustafsson, Svenska barnläkarföreningen 2018-06-15
Berätta vad du vill ha hjälp med.
Berätta om igår kväll när din mamma kom hem.
Beskriv din dag idag, sedan du gick upp i morse tills att du kom hit.
Förklara för mig hur det känns att ha den här tandställningen.
Man ska låta barnet berätta i sin egen takt och så länge det önskar. När barnet har pratat klart ställer man eventuella uppföljningsfrågor [24]. För att få bar-net att berätta mer, eller om barbar-net har svårt att ge svar på invitationer, kan mer specifika eller uppföljande frågor ställas. Yngre barn och barn med intel-lektuella funktionsnedsättningar kan exempelvis ha svårare för de helt öppna invitationerna [24]. Viss forskning pekar också på att öppna frågor inte gene-rellt är tillräckligt för att stödja barn till att berätta om negativa känslomäss-iga erfarenheter. Barn delar sällan känslomässkänslomäss-iga erfarenheter spontant en-bart med stöd av helt öppna frågor [46].
Följdfrågor eller detaljfrågor inleds med ord som vem, vad, var, vilka, när och hur [24].
Undvik frågor med ”varför” eftersom det kan uppfattas som en anklagelse och kan göra barnet försvarsinriktat. Om det finns risk för att barnet känner sig anklagat av en varför-fråga kan den lätt formuleras om:
Berätta mer om hur det kändes i magen när du vaknade i morse.
Beskriv så noggrant du kan på vilket sätt det gör ont.
Berätta allt om vad det innebär att ha den här diagnosen.
Vad tycker du är problemet?
När var du senast hos tandläkaren?
Vem hjälper dig hemma när det blir svårt?
Hur funkar det i skolan?
Var var du när pappa slog mamma?
Vilka fritidsintressen har du?
Hur kommer det sig att du inte tagit din medicin?
Vad var anledningen till att du inte kom förra gången?
Både de öppna invitationerna och de mer specifika följdfrågorna kan kombi-neras med en upprepning av vad som sagts tidigare, för att få fördjupad in-formation om just detta. Det här är en frågeteknik som kan vara speciellt an-vändbar för yngre barn och barn med minnesbegränsningar [24]. När man gör sådana här upprepningar är det viktigt att så långt som möjligt använda barnets egna ord.
Ett annat sätt att komplettera en invitation eller fråga är att kombinera den med en allmän information om hur barn brukar berätta eller om barns rättig-heter. Det kan vara ett sätt att stödja barnet att berätta om framför allt svåra erfarenheter.
Ett konkret stöd för öppna frågor är en intervjuguide som the National Insti-tute of Child Health and Human Development (NICHD) har tagit fram. Den är främst ämnad för polis och rättsväsende, men har i vissa fall även använts som stöd för samtal inom exempelvis socialtjänsten [46, 47]. Forskning tyder på att intervjuguiden kan leda till en ökad användning av öppna frågor och att barn i samtal berättar mer och med fler detaljer [88].
Även i metoden MI (Motiverande samtal) är de öppna frågorna centrala.
Forskning inom hälso- och sjukvård tyder på att MI kan utgöra ett stöd för att samtala med barn [89]. Dessutom finns ytterligare metoder och modeller som
Du sa att det har hänt flera gånger. Berätta om första gången det hände.
Tidigare sa du att du kände dig rädd. Beskriv vad du är rädd för.
Du har sagt flera gånger att det känns konstigt i huvudet. Vad menar du med det?
Förut sa du att du kände dig snurrig i morse. Hur ofta känner du så?
Jag har pratat med många barn innan de ska opereras, och de flesta säger att de är rädda inför operationen. Hur är det för dig?
Andra barn har berättat för mig att det kan vara svårt att prata med kompisar om sin diagnos/om sin mammas sjukdom. Hur tycker du att det är?
I Sverige får inte föräldrar slå sina barn. Du har rätt att ha det tryggt och bra hemma. För att jag ska kunna hjälpa dina föräldrar att göra på andra sätt när de blir arga är det viktigt att jag förstår hur det är för dig när dina föräldrar slår dig. Berätta.
kan vara användbara som stöd för att samtala med barn, i synnerhet när man använder öppna frågor [46].