Det här kunskapsstödet ska i sin helhet vara ett stöd för samtal med alla barn.
Har barnet en funktionsnedsättning kan det i vissa sammanhang ställas mer specifika krav när det gäller planering och genomförande av samtalet. En del av dessa specifika krav sammanfattas nedan. Samtidigt räcker inte denna kunskap. För samtal inom vård och omsorg med barn med funktionsnedsätt-ningar krävs ofta en specifik kunskap och kompetens utifrån den aktuella
Mer om att ha med en förälder eller stödperson vid samtal se nedan Samtalet med barnet i relation till föräldrarna respektive Barnets möj-ligheter att ha med en stödperson.
funktionsnedsättningen. Det gäller i synnerhet för samtal med barn med neu-ropsykiatriska och kommunikativa funktionsnedsättningar.
När funktionsnedsatta barn själva uttryckt vad som krävs för ett gott bemö-tande, har vuxnas kunskap om funktionsnedsättningar förts fram. Barnen har påtalat att professionella ofta saknar grundläggande kunskap om funktions-nedsättningen [6]. Det kan bland annat leda till att den professionelle snarare ställer frågor om funktionsnedsättningen än om det som samtalet egentligen ska handla om. Den bristande kunskapen kan också leda till att den profess-ionelles förväntningar på barnet antingen är för höga eller för låga.
Risken för missbedömningar när professionella möter och har samtal med barn med funktionsnedsättningar påpekas också av forskare och praktiker som Socialstyrelsen har varit i kontakt med. Det kan vara adekvat att till viss del möta ett barn med låg kognitiv förmåga som om det vore ett yngre barn.
Samtidigt har ju barnet varit med om mer och har längre erfarenhet än ett yngre barn, vilket kan göra att den professionelle missbedömer hur den ska möta barnet [5]. En intellektuell eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning kan vara svår att upptäcka [19]. Om barnet dessutom väljer att dölja sina svå-righeter, till exempel att det har svårt att förstå, finns en risk för att överskatta barnets förmåga. Hos exempelvis ett barn med autism kan förmågan att prata vara större än förmågan att förstå, vilket kan leda till att den professionelle överskattar barnets förståelse [55].
Det finns många barn som inte kan uttrycka sig på samma sätt eller lika snabbt som förväntat utifrån barnets ålder. Vid samtal med barn med kom-munikativa svårigheter behöver man vara extra noggrann med att förbereda barnet på vad som ska hända, på ett för barnet begripligt sätt, och ta mer tid på sig under samtalet. Om barnet dessutom har koncentrationssvårigheter el-ler svårigheter med socialt samspel blir det extra viktigt att ha en tydlig struk-tur på samtalet och att minimera störande intryck i och utanför rummet [19, 23]. Många barn med kommunikativa svårigheter har kommunikationshjälp-medel och den professionelle behöver se till att barnet har möjlighet att an-vända dessa [23, 29].
I många samtal inom vård och omsorg används ord och begrepp som tro-ligtvis inte finns i barnets kommunikationshjälpmedel. Därför kan det vara nödvändigt att komplettera med exempelvis bildmaterial för att barnet ska kunna delta i samtalet.
AKK står för Alternativ och Kompletterande Kommunikation och innebär att man kompletterar eller ersätter ett tal eller språk som inte fungerar till-räckligt bra för barnet. AKK är en samlingsterm för insatser som avser att förbättra en människas möjligheter att kommunicera. Förutom uttryckssätt som kroppsspråk och gester, finns specifika verktyg och hjälpmedel [56]. För
Jag blir arg. Att dom inte förstår. Jag kan ju, jag vill ju visa det, men dom ser inte. (Flicka med fysisk funktionsnedsättning) [6].
att barnet ska kunna kommunicera med hjälp av AKK krävs att andra i om-givningen har kunskap om AKK [23].
För ett barn är det ofta viktigt att ha med sig en vuxen, oftast en förälder, som det känner och litar på vid samtal inom vård och omsorg. Särskilt viktigt kan det vara när barnet behöver stöd för att kunna kommunicera. Barnet kan be-höva stöd med kommunikationen i allmänhet och i användandet av det kom-munikativa hjälpmedlet i synnerhet, men också för att i vissa delar ha någon som kan prata för sig [23].
Å andra sidan finns det annat som talar för att det kan vara viktigt för barn med funktionsnedsättning att få prata åtskilt från föräldrarna. Föräldrar och barn med funktionsnedsättning har ofta ett starkt och livslångt beroende av varandra, vilket kan bidra till att de undviker att ta upp känsliga saker med varandra. Båda parter skyddar varandra från sorg, oro och ibland även skuld och skam [57, 58].
I samtal med ett barn med funktionsnedsättning är det viktigt att ha i åtanke att barnet bär på en unik kunskap om hur det är att vara just det bar-net, med sina specifika färdigheter och begränsningar. Detta är en ovärderlig kunskap för den personal som ska samtala med barnet [5]. Inte minst för att komma fram till hur just det här barnet kan och vill vara delaktigt, hur just det här barnet vill att man pratar med det.
Om barnet har ett kommunikationspass är det viktigt att ta del av detta. I ett sådant beskrivs vem barnet är, vilka särskilda behov det har och hur det vill att det ska fungera för att det ska kunna kommunicera på sina egna vill-kor [15]. Informationen direkt från barnet om kompetens och behov vad gäl-ler kommunikation behöver ofta kompletteras. Den kompletterande informa-tionen kan ges av en vuxen anhörig eller andra professionella kring barnet, till exempel inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), habiliteringen, skola, fritid eller korttidsboende. Som regel behövs då barnets och/eller vårdnads-havarnas samtycke. Ett undantag är när barnet är under utredning enligt 11 kap. 1 § SoL.
Det finns flera kommunikationscenter som erbjuder kunskap och väg-ledning som avser hjälpmedel och metoder för dem med kommunika-tiva svårigheter. Exempelvis DART – kommunikations- och dataresurs-center (www.dart-gbg.org) [15] och Stockholms dataresurs-center för
kommunikativt och kognitivt stöd (www.habilitering.se/stockk) [22].
Jag har en jättebra LSS-handläggare. Jag är rätt tyst och säger inte så mycket. Men hon frågar ändå och är verkligen intresserad av vad jag har att säga när det gäller beslut om mig. (Flicka med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) [16].