Likheterna mellan 2 § LVU och 6:7 FB är slående men den stora skillnaden är att för att regeln i FB skall tillämpas krävs att faran för barnet skall vara bestående.
127 Karnov, kommentar nr:6, LVU 1 §. 128
Vad säger LVU, Flodström Nilsson H, s 11. 129 Prop 1996/97:124 s 253.
130 Vad säger LVU, Flodström Nilsson H, s 11. 131 Föräldraskap i rättslig belysning, Singer A, s 475. 132
Karnov, kommentar nr:80, LVU 21 §. 133 Vad säger LVU, Flodström Nilsson H, s 46. 134 Vad säger LVU, Flodström Nilsson H, s 46-47.
”Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför be-
stående fara för barnets hälsa eller utveckling, skall rätten besluta om ändring i vård-
naden.”135
Det krävs således att kriterierna i 2 § LVU är uppfyllda samtidigt som risksituationen för barnet kan antas bli bestående.136 Reglerna i LVU skall i första hand tillämpas men kan faran inte undvikas med mindre ingripande åtgärder skall 6:7 FB tillämpas.137 Det torde således vara först efter att ingripande enligt LVU har skett som regeln skall till- lämpas, det är dock inte en nödvändighet att så har skett enligt praxis.138 Det finns vida- re ett ytterliggare rekvisit i 6:7 FB som ej återfinns i 2 § LVU nämligen den att den skadliga påverkan på barnet härstammar från föräldern och inte från omständigheter i hemmet.139 Lydelsen i 2 § LVU finns med för att täcka upp alla de situationer som här- rör sig från hemmet inte endast de som har direkt med en förälder att göra.140 I praxis141 synes det ej återfinnas denna uppdelning mellan förhållanden som härrör föräldern eller hemmet.
I det nämnda fallet ansågs en mor inte tillräckligt olämplig som vårdnadshavare för att kunna fråntas vårdnaden enligt 6:7 FB. Hennes sambo som missbrukade alkohol gjorde inte att moderns vårdnad kunde ifrågasättas. Bedömningen utgick dock från 2 § LVU när hovrätten gjorde följande värdering:
“Även om vissa tvivel kan hysas beträffande (faderns) prognos kan hovrätten inte finna att det råder missförhållanden i (moderns) hem av sådant allvarligt slag som skulle kunna äventyra (barnets) hälsa eller utveckling på ett bestående sätt och motivera ett ingripande enligt LVU. De förutsättningar som gäller enligt 6:7 FB för att överlåta vårdnadsansvaret på annan än föräldern kan därmed inte anses uppfyllda.”142
Det synes således inte göras någon betydande skillnad i bedömningen förutom det fak- tum att för om 6:7 FB skall tillämpas måste utöver att rekvisiten i 2 § LVU skall vara uppfyllda skall faran vara bestående. I fall där vårdnaden bör överflyttas till annan än förälder är det socialnämnden som skall ta initiativet, enligt 6:7 FB. I förevarande fall skall dock nämnden vända sig till tingsrätten och domen kan sedan överklagas endast i hovrätt och Högsta domstolen. Det skiljer sig från omhändertagande enligt LVU då so- cialnämnden skall vända sig till länsrätten.
135 6:7 1st FB, jämför 2 § LVU i 6.3 136
Föräldrabalken, en kommentar Del I, G Walin S Vängby, s. 6:38, jfr Prop 1981/82:168 s 37 ff. 137 Barnets bästa , Ewerlöf & Sverne, s 106.
138 RH 1990:127 och RH 1991:54
139 Jfr lagtext 2 § LVU och 6:7 FB, se även Singer s 475. 140
Prop 1989/90:28 s 65. 141 RH 1991:54.
För att summera och ytterliggare belysa skillnaden mellan ett omhändertagande och ändring av vårdnaden kan följande sägas. Den betydande skillnaden mellan omhänder- tagande enligt LVU, som är tänkt att vara en tillfällig lösning, till ändring av vårdnaden enligt FB är att faran är att anse som bestående. Vid bedömningen om en förälder skall fråntas vårdnaden är det därför inte avgörande huruvida förälderns misskötsamhet har varit tillräckligt kvalificerad eller ej utan att den misskötsamhet som uppvisats visat sig vara bestående.143 En lösning enligt LVU har som mål att vara tillfällig och barnet skall så långt som möjligt få möjlighet att upprätthålla kontakten med föräldrarna under om- händertagandet.144 Det finns också en skyldighet för socialnämnden att söka hjälpa vårdnadshavarna att åtgärda det problem som existerar så att de återigen kan ta emot barnet i sitt hem.145
Regeln i föräldrabalken har mer långtgående konsekvenser, i och med att föräldern inte bara undantas den faktiska vården utan även den rättsliga vården, och skall tillämpas först när ingen annan lösning synes möjlig. Det är som alltid vid bestämmelser som rör barnets vårdnad och boende barnets bästa som skall vara i fokus vid bedömningen, en- ligt 6:2a FB. Barnets behov av faktisk vård kan särskiljas från den rättsliga vården och skall även så göras i vissa fall. Den rättsliga vården påverkas exempelvis ej vid omhän- dertagande enligt LVU. Endast vid ändring av vårdnadshavare enligt 6:7 FB ändras även det rättsliga vårdnadsansvaret, barnets bästa tillgodoses genom att den faktiska vården fullgörs på ett tillfredställande sätt vilket torde förklara den sparsamma använd- ningen av 6:7 FB.146 En annan anledning kan vara att ett ingripande enligt 6:7 i första hand riktar sig mot förälderns egen rätt och inte för barnets rätt vilket inte stämmer överens med huvudmålet med bestämmelser som rör barns boende och vårdnad, nämli- gen att tillgodose det som anses vara barnets bästa.147
För att sammanfatta hela förfarandet och ge en överblick av hur reglerna hänger ihop med varandra ges här nedan en kort resumé. Med förfarandet avses ur ett barns perspek- tiv ett problem som uppstår och trots all laglig assistans som finns att tillgå avslutas med ett omhändertagande av barnet. För att överhuvudtaget börja på steg 1 krävs att det finns något som är fel, exempelvis ett icke fungerande hushåll på grund av föräldrars samar- betssvårigheter eller ett barn som far skada i eller utanför hemmet. För att gå vidare ett steg krävs att problemet inte går att lösa med att hjälpa av medlen i förevarande steg. Steg 1: Sociala myndigheters skyldighet att främja en trygg uppväxt för barnet. Här finns även en skyldighet att hjälpa föräldrar som är i behov av hjälp för att kunna ge sitt barn en trygg uppväxt. Reglerna återfinns framförallt i SoL men även i viss mån i FB. Steg 2: Barnet blir omhändertaget enligt reglerna i LVU. Omhändertagande är en nöd- vändighet då barnet far illa. Omhändertagande skall göras i samförstånd med den unge och dennes vårdnadshavare. Undantag finns dock där vård utan samtycke skall genom- föras. Bestämmelserna om hur vården skall genomföras skall överensstämma med reg-
143 Prop 1981/82:168 s 37.
144 Prop 1989/90:28 s 72ff, Se även, Singer 475, JO 1986/87 s 138-141. 145
SOU 1986:20 s 108-110.
146 Föräldraskap i rättslig belysning, Singer A, s 477. 147 Föräldraskap i rättslig belysning, Singer A ,s 477.
lerna i SoL. Omhändertagandet är avsett att vara temporärt och vårdnaden skall övergå till föräldrarna när så är möjligt.
Steg 3: Ändring av vårdnadshavare enligt 6:7 FB . Som sista steg om faran för barnets hälsa är bestående skall ändring av vårdnadshavare företas.
En viss hierarki kan tyckas utskiljas ur de tre stegen, nämligen att SoL används i första hand, sen LVU och i sista hand reglerna i FB. Reglerna hänger dock ihop och är bero- ende av varandra vilket torde omöjliggöra en sådan indelning. Reglerna i FB är både fundamentala och rör det som sker innan steg 1 i exemplet nämligen att barnet har rätt till omvårdad, trygghet och god fostran enligt, 6:1 FB. Likväl finns här även den ”ytters- ta” utvägen i form av ändring av vårdnaden i 6:7 FB. Lagarna är således beroende av och kompletterar varandra för att tillgodose barnets behov i första hand.
7
Analys
7.1
Inledning
Barnets rättsliga ställning förändras i takt med att nya lagar införlivas och ny praxis skapas. Till en början var lagstiftningen på området knapphändig och tog mer fokus på föräldrarnas rätt än barnets. Dagens samhälle och dagens familjesituation ser inte ut på samma sätt som för 10 år sedan eller än mindre som för 50 år sedan. Ytterst sannolikt kommer inte utvecklingen sluta här utan familjesituationen och samhällets syn på barns rättigheter kommer att fortsätta att förändras.
Området som innefattar barns rättsliga ställning är således ett område som kommer att behöva stå under ständig utveckling för att tillgodose barnet i ett samhälle under föränd- ring. Införandet av internationella konventioner är ett stort steg på vägen för att få en enhetlig syn på barns rättigheter. Men kanske än viktigare är betydelsen av konventio- nerna för att verkligen kunna tillgodose barnets rätt till utveckling och en sund och trygg uppväxt.
Analysen är indelad i olika avsnitt för att ge en klar och tydligt struktur. Här kommer de frågor som uppstått under arbetets gång att belysas, diskuteras och besvaras.