Övergripande förutsättningar

Under denna rubrik beaktas elevernas uppfattningar om vissa övergripande förutsättningar som uppdelningen i pojk- och flickgrupper, gruppstorleken, att ordinarie lärare inte deltar i programmet, man och/eller kvinnor som pedagog, ”tystnadsplikten” samt programmets om-fattning.

Pojk- och flickgrupper

Indelningen i pojk- och flickgrupper uppfattas som positiv. Många menar att detta bidrar till mer öppna samtal om de frågor som programmet behandlar. Det finns dock åsikter om att nå-gon övning skulle kunna göras i blandad grupp samt att man borde ge mer utrymme för ett avslutande samtal i blandad grupp.

Man vågar nog göra mer saker med tjejer som upplever samma saker än med killar.

Skulle det varit en hel grupp skulle jag inte säga så mycket som jag gjorde då. För man känner på ett visst sätt med tjejer när det kommer upp saker som att förlora oskulden och sådana saker. Då känner man mer gemenskap med tjejer än med killar.

Så känner i alla fall jag.

Det går ju inte att prata med killar om killar … när man blir äldre kanske, men nu vet man inte vad man ska säga.

Det är lättare att prata killar för sig.

Man vågar fråga och inte sitta och trycka på något.

Noteras bör också att en av intervjugrupperna inte lägger lika stor vikt vid betydelsen av in-delningen i pojk- och flickgrupper. Att så är fallet kan mycket väl bero på ”klimatet” i den ak-tuella klassen. Eleverna uppger ”att de är vana att diskutera med varandra, allihop”.

Gruppstorleken

När det gäller uppfattningarna om de gruppstorlekar som varit aktuella för de klasser som in-tervjuats kan ingen annan slutsats dras än att det har fungerat väl med de storlekar på grup-perna som varit aktuella.

Skönt då kan man snacka mer och få fram vad man vill ha säga.

De frågade ju också varför man tyckte så, så alla fick ju snacka också. Hade vi varit en större grupp kanske inte alla fick snacka.

Att lärarna inte deltar

Lärare från skolan deltar inte i programmet tillsammans med eleverna. Den allmänna uppfatt-ningen bland de intervjuade är också att lärarna inte bör delta i programmet. Följande citat speglar väl varför de intervjuade föredrar att lärarna inte deltar.

Det är ganska skönt när ens lärare inte är med för man kan vara på ett annat sätt då.

Man kan öppna sig mer om det är andra man inte känner … man kanske tycker det är skämmigt…

Det känns lite pinsamt att prata om allting med sina lärare som man träffar varje dag.

… Som kanske pratar med ens föräldrar också.

Det känns lite pinsamt att prata om allting med sina lärare, som man träffar varje dag.

Det gäller inte bara lärarna, utan också föräldrarna, vilket framgår av citaten nedan.

Det är inte något man snackar med föräldrar om precis … det är lättare att prata med en annan vuxen … som man inte riktigt känner.

Om läraren skulle varit med så tror jag inte att någon tjej skulle sagt lika mycket.

Med läraren är det som med föräldrarna, att man vill ha sitt privatliv. Läraren håller man liksom till skolan och man går inte över den gränsen. Så det var jätteskönt att inte läraren var med.

En pojke menar dock att det också kan bli problem om ordinarie lärarna inte är med. Samti-digt påpekar han att det inte blev så i detta fall.

Å andra sidan kan det vara farligt när ens lärare inte är med för att man går för långt bara för att det inte är någon man känner … men så blev det inte.

Man och/eller kvinna som pedagog

Det uppfattas som positivt att ledarna är både män och kvinnor. I de pojkgrupper som letts av inte bara en man, utan även en kvinna kan man skönja en viss inledande skepsis, som dock har försvunnit när programmet väl har påbörjats.

Det var bra att ha en tjej med oss ändå för vi killar brukar nog prata rätt mycket ändå och våga fråga en expert som är kvinnlig.

”Tystnadsplikten”

Den tystnadsplikt som pedagogerna markerar i början av programmet uppfattas som positiv och tycks enligt de intervjuade bidra till mer öppna samtal.

Jag tycker det är bra (tystnadsplikten) för man kanske vågar säga mer när ingen an-nan skulle våga … alltså alla visste det där inne, men ingen anan-nan skulle få veta det.

Man kan lita på dem (pedagogerna).

Då vågar man säga mer, man kan inte gå och diskutera med någon annan vad någon sa.

De har tystnadsplikt, … som främlingar … med föräldrar och lärare vill man ha sin distans, sitt privatliv.

Programmets omfattning

Omfattningen av programmet, ca 2 1/2 timma, anses i de flesta fall vara lagom. Några av de intervjuade tycker dock att programmet kunde utökas, vilket i första hand uttalas av flickorna.

Jag tror lätt man kunde suttit två timmar till egentligen.

Det var för kort. Vi fick liksom bryta av när vi diskuterade.

När frågor ställts om hur länge programmet pågick tror de flesta av eleverna att det var korta-re än det faktiskt var. Även om man tyckte att det var för kort så menade en elev samtidigt att med ”längre tid skulle de redan ha hunnit diskutera allting”.

5.4 Miljön

Hälsoäventyret bedrivs i centralt belägna lokaler i Uppsala. Lokalerna har getts en utformning som antas stödja den pedagogik som projektet bygger på. De intervjuade har genomgående positiva omdömen om den miljö som programmet genomförs i och pekar dessutom på förde-lar med att programmet inte är förlagt till skolmiljön.

Jag tror att det var bättre att man kom dit för de hade speciella rum som de visade i början så att man mer fick känslan av att vara där, man hade fått en annan känsla av att vara i skolan för då skulle det vara mer som en vanlig undervisning, … här fick man mer utöva.”

Miljöombyte är viktigt. Variation.

Det var hur skönt som helst att komma bort från den här miljön (skolan), den är ju inte så jätterolig.

I övrigt får följande citat belysa deltagarnas uppfattningar om den fysiska miljön - Hälsoäven-tyrets lokaler.

Där var lite mer mysigt, hemmiljö liksom.

Rummen var ganska mysiga ….bekväma att vara i.

Rummen kändes större än vad de var för att de hade täckta mattor, tyg och så där.

Det blir mysigare när de har det inrett.

Det var roliga färger och sådär.