Övrig analys

Trots att både föräldrar och skolpersonal vill ha mer kontakt mellan hemmet och skolan sker tyvärr inte detta. Föräldrarna tycks tro att det de främst kan bidra med i skolan är att stötta barn och personal. Detta är i och för sig en viktig del men vi

tror att de kan bidra med mycket mer än så. T ex. tar båda parter upp att det vore bra om föräldrarna kunde besöka skolan lite oftare men ingen vill ge något konkret exempel på hur detta skulle kunna fungera. Tyvärr verkar det som skolpersonalen tycker att föräldrarna inte är tillräckligt engagerade men de har själva ingen lösning på problemet. I stället vill de att lösningen skall komma ovanifrån via skolledningen genom att införa frivilliga kontaktdagar. Ansvaret för att göra föräldrar delaktiga är alltså inte lärarnas utan ledningens. Men vi anser det är upp till all skolpersonal att få föräldrarna att känna sig välkomna att besöka skolans lokaler alltid. För att ett verkligt samarbete skall kunna uppstå kan man inte tro att man gör någon delaktigt genom frivilliga kontaktdagar, det kan vara en bra början men dock inte mer än så. Detta tror vi att de flesta lärare väl medvetna om men att våga dra igång ett samarbete kanske inte alltid är så lätt. Ibland kanske lärare och föräldrar har mycket olika värderingar och helt olika syn på utbildning. Dessutom kan en del föräldrar ha egna negativa erfarenheter av skolan vilket gör att de får svårt att samarbeta med barnens lärare. En tredje anledning som kan försvåra samarbete är när föräldrar själva arbetar med barn och ställer helt andra krav än de som skolpersonalen gör. (Andersson 2004 s.20)

Lärare och övrig skolpersonal kan också vara rädda att bjuda in föräldrar till skolan för att de inte är tillräckligt säkra i sin yrkesroll, om föräldrar kommer på besök finns risken att de tappar masken och visar sin osäkerhet därför avstår de hellre.

Andersson skriver i sin bok (Andersson 2004 s.19) att hennes erfarenheter talar för att lärare känner att det är svårt att tala med föräldrar vars barn har problem i skolan. Lärarna känner att de kan misstolkas i mötet med föräldrar. Risken finns att föräldrarna kan ta informationen som kritik mot deras föräldraskap. Vår enkätundersökning visar tydligt på att de flesta föräldrar vill ha mer information om hur just deras barn mår i skolan. Dessutom står det klart och tydligt i både läroplaner och skollag att det är lärarens uppgift att informera hemmet om barnens välmående:

Läraren skall:

samverka med och fortlöpande informera föräldrarna om elevens skolsituation, trivsel och kunskapsutveckling, och hålla sig informerad

om den enskilda elevens personliga situation och därvid iaktta respekt för elevens integritet.

(Lpo94, 2.Mål och riktlinjer, 2.4 Skola och hem, Riktlinjer)

Enligt diagrammen ovan har hem och skola ibland mycket olika åsikter om vilka ansvarsområde som bör ligga inom skolans område, t ex tycker inte alla föräldrar att skolans huvuduppgift är social fostran och skolpersonalen i sin tur tycker inte att föräldrarna är tillräckligt engagerade. Då skolpersonal kan känna oro för barnen kanske de åtar sig ansvar som inte är deras egentliga uppgift utan är föräldrarnas. I all välmening för att skydda barnet tar skolpersonalen över en alltför stor del av föräldrarollen vilket i sin tur kanske inte alls gynnar barnet. Istället minskar föräldrarnas tilltro på sin egen kompetens i rollen som föräldrar. Dock visar tidigare forskning att barnen både trivs och presterar bättre om det finns en bra kontakt och dialog mellan hem och skolan där föräldrarna känner sig respekterade, delaktiga och får regelbunden information om skolans verksamhet. (Andersson 2004 s.216 )

Det kan ligga mycket prestige i skolans agerande och föräldrarna kan känna sig anklagade och skuldbelagda då de endast får höra negativa saker om sitt barn.

Så länge barnet inte har några problem fungerar samarbetet i allmänhet tillfredsställande. När det uppstår något problem letar vi omedvetet efter syndabockar, det blir tysta omedvetna anklagelser mellan hem och skola. (Andersson 2004 s.208)

Enligt vår resultatdel, diagram fem, vill både hem och skola att föräldrarna ska bli mer delaktiga i skolans verksamhet. Dock är det ett problem att skolpersonalen och föräldrarna har olika förväntningar på samarbetet. En lärare skriver i vår enkät att föräldrar oftast lägger sig i fel saker och föräldrarna menar att de får fel information. Lärarna vill ha stöd av föräldrarna i sin lärarroll medan föräldrarna vill ha information och bli delaktiga. (Andersson 2004 s.177) Dessutom anser skolpersonalen att lärarna ska sköta skolans arbete och föräldrarna ska sköta barnet i hemmet och förbereda det inför skolan.

Vi är av den uppfattningen att både lärare och föräldrar vill att samarbetet skall fungera men att det tyvärr saknas forum där föräldrarna kan göra sig hörda. För

barnens bästa behöver skolans och hemmets olika världar bli sammanfogade. Skolan är en del av samhällslivet och ska för barnet förenkla vardagen. Skolan ska inte vara en institution som är helt främmande från barnens vardagliga liv. Barnen ska med skolans och hemmets hjälp kunna skapa meningsfulla sammanhang om hur världen ser ut och fungerar. Skolans undervisning ska bygga på de kunskaper som barnen bär med sig hemifrån. Problemet är att undervisningen ofta bygger på förberedelse inför framtiden och barnen får svårt att tillgodogöra sig dessa kunskaper. Istället borde man bygga vidare på de kunskaper som barnen redan är förtrogna med, alltså kunskaper från hemmet. (Deweys 1980 s.68 )

Föräldrarna är de som känner sina barn bäst och har mängder av kunskaper som skolan skulle kunna ha nytta av. Skolpersonalen ser endast en liten del i barnens liv och behöver föräldrarnas kunskaper för att få en hel och komplett bild. Tiden i skolan skulle kunna användas bättre om man istället för att hålla lektioner satsade på att förbättra barnens föreställningsförmåga, utveckla deras begreppsapparat genom att de får arbeta vidare med erfarenheter som barnen kan associera och relatera till både i skolan och i hemmet. (Dewey 1980 s.81)

Några av föräldrarna och skolpersonalen tar upp av det vore en god idé om barnen fick besöka de vuxnas arbetsplats, vi håller med om detta men är medvetna om att detta inte alltid är praktiskt möjligt. Dock borde det inte vara så svårt att bjuda in föräldrarna till skolan för att berätta om deras yrken, på sätt ökar man både barnens och föräldrarnas kunskaper om respektive världar och föräldrarna blir en tydlig del av verksamheten. Detta behöver inte alltid handla om yrken utan kan likväl handla om språk, kultur och resor mm.

Genom att man samarbetar med hemmet och tar del av föräldrarnas kunskaper stärks kontakten och förtroendet hem och skola emellan. Föräldrarna känner sig bekräftade i sin föräldraroll, att de duger och faktiskt kan tillföra något värdefullt i skolan.